SEKVENS UR "KATTEN & " SEKVENSTITEL: BEGRAVNINGAR INT. TERAPIRUM/FLYKTINGFÖRLÄGGNING - DAG Regnet slår mot fönstret i det lilla rum där Anita har sina enskilda möten och samtal. Hussein sitter på besöksstolen. Han möter inte Anitas blick. Hussein svarar inte. En paus. Hon ser på honom. Hussein nickar. ANITA Jag förstår om det är svårt att ta till sig det här men jag måste veta att förstår vad jag säger. Gör du det? Du kommer självklart att få stanna här så länge det behövs men vi måste hitta något mer permanent till dig. Något mer varaktigt. Förstår du? Förstår du Hussein? Ja. ANITA Det bästa vore självklart om du kunde återförenas med din mamma och din lillasyster men jag vet inte om det är möjligt. Hon ser på honom. Väntar. Jag vet att du förväntade dig besked från migrationsverket idag men det är en helt annan avdelning än den ja har kontakt med så jag (MER)
2. Hon ler mot honom. vet tyvärr inte hur lång tid det kommer att ta. (paus) Tyvärr. Är det något annat du önskar dig? Vill du gå till frisören kanske? Du missade ju när han var här förra gången. Nej. En lång paus. Hussein nickar. ANITA Har du förstått allt vi har pratat om? Vill du se kroppen innan de skickar honom till Syrien? Hussein tittar på bilden på Carola som sitter på Anitas anslagstavla. Skulle du vilja se honom en sista gång? Skulle du det? INT. MATSAL/FLYKTINGFÖRLÄGGNING - DAG Regnet mot fönsterblecket. Ett metalliskt och hårt ljud. Hussein sitter ensam och äter lunch. Han ser på fönsterblecket där katten brukade sitta. Det är tomt förutom regndropparna. Hussein sätter sin bricka med tallriken, glaset och besticken i ett brickställ på hjul. EXT. GÅRDSPLAN/FLYKTINGFÖRLÄGGNING - DAG HÅRT KLIPP: Hussein står utanför entrén till C-byggnaden. Han låter regnet skölja över honom. Han bara står där. INT. S RUM/FLYKTINGFÖRLÄGGNING - DAG Regnet hamrar mot fönstret.
3. Hussein ligger på sängen och stirrar i taket. Han ligger alldeles stilla. Hans hår är vått och han har genomblöta kläder på sig. Att döma av hans kroppsspråk och låga energi så verkar de våta kläderna inte bekomma honom. Bilals säng är tom och obäddad. Hans tillhörigheter ligger utspridda på och kring hans säng. Hussein blundar, försöker sova men blir omedelbart störd då dörren, utan en förvarnande knackning, öppnas. In i rummet kommer en man ur PERSONALEN och en POJKE. Hussein öppnar sina ögon och ser på dem. PERSONAL Fadi ska ha Bilals säng nu. Hussein ser på Fadi som är storvuxen och bär ett allvar, en mörk blick i sitt ansikte. Hussein ser mot Bilals säng där mannen ur personalen är i full gång med att kasta Bilals tillhörigheter i en svart sopsäck. Han arbetar hetsigt och kastar allt han ser. PERSONAL (O.S.) (FORTS) Är den här din? Hussein ser på den bild på LIONEL MESSI som Bilal har liggande i fönsterkarmen bakom sängen. Hussein skakar nekande på huvudet till svar. Du vet att man inte får sätta upp saker på väggarna. Mannen knycklar ihop bilden på Messi och kastar den i sopsäcken. Sedan går han bort till Husseins sida och lutar sig in över sängen och drar ner alla de bilder som Hussein har satt upp på väggen. Mannens stora kroppshydda skymmer Hussein som nu ligger i ett dunkel. Han ser på hur mannen rycker ner Kungen, bilden på Globen och älgen och Zlatan och Laleh och Olof Palme. Hussein svarar inte. Ska du behålla dom eller? Jag kan kolla om vi nån mapp eller plastficka på kontoret om du vill behålla dom. Det är lugnt. Det löser vi säkert. Vill du ha dom? Nej. Mannen kastar bilderna i sopsäcken och fortsätter med sitt arbete.
4. Han kastar ner Bilals kläder som ligger slängda över den trasiga stolen. När han öppnar garderoben så får han syn på den pappkartong som katten tidigare sov i. Han lyfter ut kartongen och tittar på handdukarna som tjänar som madrass i den. Mannen ser frågande och irriterad ut. PERSONAL Är det här nått du ska spara? Hussein svarar inte. Mannen ser på honom och noterar först nu hans blöta kläder. Du måste ta på dig torra kläder. Du kommer att bli sjuk. Han visar återigen upp kattens säng. Ska den här sparas? Hussein skakar på huvudet till svar. Mannen går fram till den nya pojken - FADI - och klappar honom på axeln. Ler mot honom men får inget leende tillbaka. Inte ens en antydan till det. Så. Då var det klart. Jag lovar att du kommer att trivas. Hussein är en skitkul kille. Fadi ser på Hussein som ligger som förlamad, iförd dyngsura kläder och stirrande i taket, på sin säng. Fadi rör inte en min. Säg bara till om det är nått så får vi se om vi kan fixa det. Jag är på kontoret. Därnere. Mannen går. Fadi släpper sin sportbag på sin nya sängplats. Han sätter sig ner på sängkanten och stirrar på Hussein. En lång tystnad tar vid. Hussein är tyst. FADI Vad heter du? FADI (FORTS) Var kommer du från? Homs? (paus) Aleppo?
5. Du vet vad jag heter. Fadi börjar packa upp sina kläder ur sportbagen. FADI Det är inte ditt rum det här. Hussein nickar tvetydigt. FADI (FORTS) Det är mitt också. Hussein sätter sig upp på sängkanten. Sakta tar han av sig den blöta t-tröjan och knycklar samman den till en boll. Sekunden senare så kastar han, med full kraft, den mot väggen bakom Fadis säng. Fadi stirrar på honom. FADI (FORTS) Du är från Homs va? Hussein reser sig upp och går genom rummet. FADI (FORTS) Har du sett den döda katten på baksidan av huset? Hussein svarar inte. Han går in på toaletten. INT. TOALETT/S RUM/FLYKTINGFÖRLÄGGNING - DAG Hussein ser på sig själv i spegeln. FADI (O.S.) Det ser ut som att nån har slagit ihjäl den med en kniv. Det ser ut så på såret på magen. EXT. JÄRNVÄG/KYRKOGÅRD/TÅGSTATION - DAG Det regnar fortfarande. Hussein kommer gående utmed järnvägsrälsen, förbi en utbränd bil som står placerad intill muren vilken omgärdar den gamla kyrkogården. Han går upp på järnvägsspåret och kommer efter en kort stund fram till en enkel tågstation - En plattform utan stationsbyggnad. Han kravlar sig upp på perrongen och ställer sig för att vänta.
6. INT. TÅG - DAG Hussein sitter invid fönsterrutan på ett pendeltåg. Han ser på landskapet som passerar förbi där utanför. På tåget reser familjer med barn, ungdomar och vänner som verkar ha roligt tillsammans. En KVINNA med en hund stirrar på Hussein. Då var det biljetterna, tack. Hussein reagerar inte. Han fortsätter att titta ut över landskapet. Kontrollanten kommer fram till Hussein. Han ser med skeptsism på hans blöta kläder och trötta kroppshållning. Biljetten. (FORTS) Hussein vänder sig mot honom. Malmö. Okej? En paus. Hussein svarar inte. (FORTS) Har du biljett? Jag ska bara till Malmö. Dom kan betala. Vilka då? Man måste ha biljett eller giltigt färdbevis för att åka med tåget. Har du det? (FORTS) Vad heter du? Han klev på i Teckomatorp. Biljettkontrollanten vänder sig om mot henne. Gjorde han det? Ja. KVINNAN MED HUNDEN
7. Var han själv? KVINNAN MED HUNDEN Det vet i tusan. Jag tror dom var två då men att han, den andre gick på en annan vagn. Okej. Biljettkontrollanten vänder sig till Hussein igen. Hussein är tyst. (FORTS) Har du legitimation? Jag måste skriva ut tusen kronor i böter för det här. Svarar han inte? (till Hussein) Du? Vad heter du? Det är ju inte klokt. Svarar han inte? (till Hussein) Förstår du vad jag säger? Hussein skakar på huvudet. Tåget kränger till och kör in i en tunnel. Det blir mörkt för en kort stund. RÖST I HÖGTALARNA Nästa station - Malmö Centralstation. Tåget fortsätter sedan mot Hyllie. Nästa - Malmö Centralstation. I skydd av det dunkla ljuset i tågvagnen så reser sig Hussein upp och rusar mot dörrarna. Kaotiskt med ljudet från högtalarna, mörkret, skriken från biljettkontrollanten och kvinnan med hunden. Tåget stannar på perrongen och Hussein tar sig ut genom dörrarna. Men hans försprång är för kort och då dörrarna tar lite för lång tid på sig att öppna så hinner biljettkontrollanten ifatt honom. Han rycker tag i Husseins arm. Stanna nu. Vi löser det här.
8. De ser på varandra. Samförstånd verkar uppstå varpå kontrollanten släpper Hussein. (FORTS) Vi löser det. Ta det lugnt bara. Plötsligt så rusar Hussein iväg. Sprang han?! (till kvinnan) Håll dig utanför är du snäll. Det är ju inte klokt! INT. PERRONG/MALMÖ CENTRALSTATION - DAG Hussein springer en kort bit över perrongen men ser inte den MAN (35 år) som tacklar honom från sidan. Hussein faller till marken. Sedan fragment av ett skeende. Hussein är nedbrottad till marken. Först håller mannen som tacklade ner honom i ett järngrepp och sedan sitter en ORDNINGSVAKT ovanpå honom. Bredvid dem står biljettkontrollanten. Det är svårt att uppfatta vad som sker. UNG KVINNA (O.S.) Släpp honom för fan! ORDNINGSVAKT Backa undan nu. UNG KVINNA (O.S.) Va fan håller du på med?! Du kväver ju honom! ORDNINGSVAKT Backa undan!!! UNG KVINNA (O.S.) Filma. Är det inte nån som kan filma?! Hussein har panik. Han försöker vrida sig loss. Sparkar med sina ben. Jag kan inte andas! Mamma! Mamma! I ett försök att lugna ner Hussein så trycker vakten sin armbåge mot hans kindparti. Trycker hårt.
9. (FORTS) Ah!!! Jag kan inte andas! Mamma! Ordningsvakten tar tag i halsen på Husseins tröja och lyfter honom uppåt. Därefter dunkar han Husseins bakhuvud två gånger i marmorgolvet. Husseins ansikte - utlämnad. Han blundar och det blir SVART. INT. S RUM/FLYKTINGFÖRLÄGGNING - TIDIG KVÄLL Hussein sitter på kanten på sin säng. Han har nya kläder på sig. Han har ont i huvudet, vilket är tydligt på det sätt han håller sig om kinden. Försöker masera den men det blir bara värre. Han grimaserar. Från toaletten hörs ljudet av Fadi som BORSTAR TÄNDERNA. Rummet är helt kalt nu. Inga bilder på väggarna. Fadis saker står prydligt intill Bilals gamla säng. Hussein tittar ut genom fönstret och ner på cykelstigen som är tom på människor och katter. Han ser mot det lilla skogspartiet där intill. Samma sak där - Inte ett tecken på liv. EXT. CYKELSTIG/FLYKTINGFÖRLÄGGNING - TIDIG KVÄLL Hussein bär den döda katten i famnen då han går på cykelstigen. Han tittar inte på katten utan fortsätter bara gå. Vid en upphöjd brunn intill byggnaden, ett cementrör med ett tungt lock ovanpå, så stannar han och lägger ner katten på marken. Han kämpar och sliter för att kunna rubba cementlocket och föra det åt sidan. Efter en kort kamp lyckas han flytta locket så mycket att han kan se ner i brunnen. Han lyfter upp katten. Han ser på den. Stryker sin hand över dess päls och släpper sedan ner den i brunnen. Ljudet av dunsen, plumset, då katten bryter vattenytan därnere ekar mot brunnens väggar. Hussein ser ner mot det svarta. Vi ses. Han drar tillbaka cementlocket vilket är enklare på det här hållet - inte samma kraft måste användas den här gången.