Jultal 15 december 2014 Observera att det talade ordet gäller. Vi befinner oss mitt i ett historiskt skeende. Om åttio eller hundra år när historikerna skildrar 2000-talet kommer 2014 att ägnas särskilt utrymme. Den tredje december kommer att vara ett datum vi minns. Då hände något unikt i svensk politisk historia. Det var då de politiska spelreglerna ritades om, då parlamentarismen sattes på prov. Då ett extra val aviserades, för andra gången i modern tid. Jag kan förstå att många frågetecken rests om hur Sverige kunde hamna i denna ovanliga situation. Om varför vi återigen ska samlas vid valurnorna ungefär ett halvår efter att vi var där förra gången? Vad var det egentligen som hände? Låt oss komma ihåg att politik är på riktigt. Det är inget lättsamt sällskapsspel. Den riktning som riksdagen lägger fast avgör vilka möjligheter var och en av oss får att styra över sitt eget liv. Det avgör hur Sverige som ett litet, exportberoende land ska kunna klara sig i en ständigt vassare global konkurrens. Vi kan inte acceptera massiva skattehöjningar som slår ut jobb och framtidsmöjligheter bara för att vara snälla mot andra partier. Vi kan inte vara med och ta bort föräldrars, elevers, äldres och sjukas valmöjligheter och självbestämmande bara för att andra retat sig på att det ger människor för mycket makt. Såväl Centerpartiets, som andra partiers existensberättigande, bygger på att vi står upp för de värden vi är övertygande om skapar ett bättre samhälle. Det handlar om värderingar och ideologi. Det handlar om vilket Sverige vi vill se framåt. Vi går till valurnorna igen eftersom Sverige står inför ett vägval. Om vilken riktning vi ska gå. Mot fler jobb, fler små företag, mer förnybar energi och en levande landsbygd. Eller mot dess motsats.
De senaste veckorna är ansvar ett ord som använts flitigt i den politiska debatten. För mig handlar ansvar om att hålla vad man lovat sina väljare. Om att stå upp för de idéer man tror på. Om att göra det som man tror är bäst för Sverige utifrån sin övertygelse. Så har Centerpartiet agerat genom historien. Redan för hundra år sedan stod vi upp för långsiktighet, för att hushålla med resurser, för att landet skulle utvecklas i takt, för valfrihet och för lika rätt till utbildning. Vi har tagit ansvar för miljön. Samtida med en gryende miljörörelse skrev vi vår första miljömotion till riksdagen. När Sverige behövde ekonomisk stabilitet på 90-talet tog vi ansvar för att få budgetramverket på plats. Långsiktighet, trygghet och ansvarstagande som utgår från våra grundläggande värderingar har genomsyrat vår historia. Det har lett fram till var vi står idag. Låt mig samtidigt vara tydlig med att det är många fler partier än Centerpartiet som har tagit, och tar, stort ansvar i svensk politik. Det är så vi har klarat utmaningar som hoten mot demokratin på 1930-talet, kostnadskrisen på 70-talet och de ekonomiska kriserna på 90- och 2000- talet. Vi behöver kunna kombinera en tydlig debatt om politisk inriktning, med ömsesidig respekt mellan politiska företrädare och tydliga spelregler för hur Sverige ska styras. Statsministern har sagt att han ska utlysa nyval. Det är ingenting som stått högt på min önskelista, men det är heller ingenting som jag räds. Centerpartiet har politiken, vi har viljan och vi är redo att ta ansvar i regeringsställning. Tillsammans i Alliansen vet vi hur man gör. Vi har gjort det under åtta år. Vi är beredda att göra det igen. Men, låt mig vara tydlig här, inte beroende av Sverigedemokraterna.
Sverige behöver en stabil regering. En regering som har samma grundvärderingar och vilja att förändra Sverige till det bättre. Som har gjort läxan om hur jobben ska bli fler. Som har förberett sig och har en gemensam plan för hur landet ska styras. Som slår vakt om valfriheten, förstår att jobben skapas av fler växande företag. Som skapar tillväxt i hela landet och sätter kunskapen i skolan främst. Det finns en tydlig väg ut ur det tillstånd av oro och osäkerhet som Sverige befinner sig i just nu. En lösning som har prövats och fungerat väl under två mandatperioder. Svenska folket är värda att få tillbaka en stabil och handlingskraftig alliansregering. Sverige står inför flera utmaningar. Utanförskapet är fortfarande för stort. Alltför många står utan jobb. Det är här vårt fokus måste ligga. Snart knackar julen på dörren. Det betyder tid för dem du bryr dig om allra mest. Tid för familjen. Tid att kunna ta det lugnt. Ta en promenad eller somna i soffan till någon matiné. Äta gott och sova länge på morgonen. Tyvärr har alla i Sverige inte samma möjlighet att varva ned, må bra, känna lugnet eller lyckan över ledigheten. För den som inte har ett jobb är skillnaden mellan vardag och helg obefintlig. Det är samma kamp varenda dag. För den som kommit ny till vårt land spelar julsånger och paket med krusade snören ingen roll. Inte när chansen att få komma in i värmen på en arbetsplats eller i ett eget ombonat hem, knappt existerar. För den som inte har ett jobb eller bostad är verkligheten målad i mörka färger, kanske framför allt i december. Centerpartiet vill visa att det finns en väg framåt. Visa att fler jobb i växande företag är svaret på att bryta utanförskapet, i hela landet.
Under åtta år såg Alliansen till att jobben växte fram, trenden bröts så att fler nu flyttar till än från glesbygden. OECD hyllade den svenska miljöpolitiken och bjöd andra länder att följa Sveriges exempel. Den förnybara energin tog fart. Men allting är naturligtvis inte perfekt. Vi var inte färdiga. Det finns mer kvar att göra. För Sverige växer fortfarande i otakt. I många mindre orter utanför storstadsområdena har företagen som skapade jobben flyttat, utan att nya tagit deras plats. Av de jobb som fanns kvar försvann en hel del i den ekonomiska krisens spår. I många ytterstadsområden har företagen och därmed jobben aldrig riktigt etablerat sig. I bruksorter, i förorten, i glesbygd, och i kommuner som Landskrona, Storfors och Haparanda, där den totala arbetslösheten är långt över tio procent, har utanförskapet bitit sig fast. Arbetslösheten bland unga människor är fortfarande allt för hög. Bland nya svenskar tar det allt för lång tid, ofta flera år, att få ett jobb. Verkligheten talar sitt tydliga språk. Sverige är delat. Dels mellan människor som har jobb och människor som står utanför arbetsmarknaden. Och dels mellan orter där småföretagen växer och jobben blir fler, och orter där jobben försvinner, butikerna slår igen, och tillsalu skyltar sätts upp på husen. Klyftan måste slutas, för i siffrorna och procentsatserna göms människor av kött och blod. Människor som står och knackar på dörren till arbetsmarknaden utan att få komma in. Som flytt från Syrien, Irak eller Afghanistan. Där finns dem som tog studenten i somras eller som försöker komma tillbaka från en sjukskrivning.
Utan ett jobb kan varje ny vinter vara förknippad med ångest över att pengarna inte ska räcka till nya skor, en mössa eller en varm jacka till barnen eller till sig själv. Alliansen återupprättade värdet av att ha ett jobb att gå till. Vi formulerade arbetslinjen, förpassade inte människor till utanförskap utan gav dem en chans att komma tillbaka. Drivkrafterna till jobb ökade. Detta har varit viktigt för Sverige, det har tjänat oss väl. Men, det är bara den ena sidan av myntet. Den andra sidan handlar om var jobben skapas. De uppstår inte av sig själv utan är en följd av att människor; företagare och entreprenörer vågar satsa på sin idé, vågar anställa. Det är genom fler småföretag som samhället kan växa. Genom företagsamma människor som vill mer, vill framåt. Vill förbättra och förändra. Som inte nöjer sig med hur saker och ting är utan som ser möjligheter till lösningar där andra ser problem. Det är så får vi pengar till det som ska betalas gemensamt; till en bättre skola, till en cancervård i världsklass, till omsorgen om våra äldre, till pensionerna. Då växer inte Sverige i otakt, utan alla delar knyts ihop. Centerpartiet och Alliansen fokuserade på jobben, genomförde reformer för företagandet men fler steg behöver tas. I små- och medelstora företag finns jobbmotorn. Och den behöver smörjmedel för att inte hacka. Till våren är det dags att ta nästa steg i arbetslinjen. Sverige behöver en fördjupad jobblinje som lägger fokus på hur företagen som anställer kan bli fler. I hela landet. För det första. Branscher som öppnats upp kan inte få ett kollektivt näringsförbud. Det leder inte till fler jobb, till utveckling och lika möjligheter oavsett var du bor. Ta vårdsektorn som exempel.
På Bollnäs sjukhus i Gävleborg står det inte privat på dörrarna. Många av patienterna är säkert inte heller medvetna om att vårdföretaget Aleris driver sjukhuset. Det viktigaste när du är sjuk är hjälp att må bättre, hjälp att få svar på dina frågor, bli tagen på allvar och respektfullt bemött. För mig är bra vård och omsorg A och O. Det uppnås inte genom att politiker sätter stopp för en mångfald av aktörer utan genom att valfriheten består. Genom flera alternativ och genom sund konkurrens kan kvalitén i vården bli bättre och personalen mer nöjd. När landstinget inte kunde sätta ned foten kring framtiden, utan nedläggning hotades, för Bollnäs sjukhus kunde företagare ta över. Med det förbud mot vinster i välfärden och fler alternativ som vänstersidan vill införa så kommer det bli svårare för andra sjukhus runt om i landet att följa Bollnäs exempel. Vänsterpolitikernas initiativ har redan fått effekt. Under hösten nekades företagare lån med hänvisning till det osäkra politiska läget när en ny vårdcentral ville öppna. Det är allvarligt. Inte minst för patienterna som uppskattat att ha en vårdcentral eller ett tryggt äldreboende nära. Stefan Löfven kommer fortfarande ha tio minuter till sin vårdcentral i centrala Stockholm, men hans politik skulle slå hårt mot vanligt folk utanför tullarna. Göra deras tillvaro mindre trygg, deras hemort mindre attraktiv. Till exempel så skulle Bollnäsborna, om sjukhuset nu tvingas lägga ner, få längre till sitt sjukhus. Med en fördjupad jobblinje kan branscher öppnas upp och nya jobb växa fram, i nya företag. Utöver fler jobb och företag, leder det också till det mest centrala i hela resonemanget: Högre kvalité inom välfärden med kortare väntetid för att få höften opererad och bättre förskola som följd Låt mig ta ytterligare ett viktigt exempel på varför en fördjupad jobblinje behövs. När en företagare ser en möjlighet tar hen den. Det är därför ett hotell av trädkojor blivit en turist-succé i Harads norr om Boden. Det är därför Laget.se skapat en plattform för idrottsklubbar där föräldrar kan hålla koll på egna och barnens träningstider. Det är därför Hövding tillverkar cykelhjälmar som likt en airbag utlöses om du trillar av cykeln.
Det är också därför Eva Werkelin driver Kneippbyn Resort på Gotland, tre kilometer utanför Visby. Kneippbyn ligger vykortsvackert på en klippkant vid havet. Här kan man koppla av på campingen eller i vattenparken. Här är man sommarens bästa dagar. Företaget hör till Gotlands största privata arbetsgivare för unga. Här kan unga få sitt första jobb, en rad i Cv:t och mer råg i ryggen. Av Kneippbyns 221 anställda är 160 under 26 år. Deras skattekostnader för att anställa unga skulle därmed fördubblas och i vissa fall tredubblas om vänsterregeringen får bestämma och höjer arbetsgivaravgifterna. De flesta företagare tjänar inte storkovan. De får nätt och jämt plus och minus att gå ihop. De är inte onda utsugare utan brinner för att förverkliga sin idé, sitt livsprojekt och skapa jobb till traktens ungdomar. Därför spelar kronor och ören roll. För det är som Eva Werkelin sa till mig: Annie jag är ordförande för hockeylaget Visby Roma. Skulle arbetsgivaravgiften höjas är det lika med att jag inte längre kan betala mitt backpar. Och vem kan spela match utan backar? Eva Werkelin är en företagare som behöver uppskattning. Inte straffbeskattning. Med en fördjupad jobblinje vill Centerpartiet ge unga möjlighet att lösa biljett till arbetsmarknaden genom sänkta trösklar. Vi vill göra det mer attraktivt och mindre krångligt att driva företag. Riva hindren för att våga ta steget. Ungdomsarbetslösheten är en av våra allra största utmaningar. Men minst lika problematiskt är att nyanlända som kommer till Sverige från krigshärdar har svårt att få jobb, bostad och komma in i gemenskapen. Den tredje anledningen till varför en fördjupad jobblinje behövs, är behovet av en förbättrad integration. Det som nu händer i världen är unikt. Aldrig har så många människor varit på flykt sedan andra världskriget. I en orolig värld är det många som flyr
diktatoriska förtryckarregimer, bomber, granater och dödsstraff. De allra flesta flyktingar blir kvar i närområdet och någon procent av dem kommer till Europa, någon promille till Sverige. Europa ska vara en trygg hamn för människor som flyr och EU och Sverige måste stå upp för den grundläggande asylrätten, som är en mänsklig rättighet. Jag är stolt över den öppenhet som Sverige visar människor som söker en fristad. Stolt över de människor runt om i landet som nu med ideella insatser ser till att mottagandet sker på ett värdigt sätt. Men fler länder i Sveriges närområde och övriga EU måste vara med och ta ansvar i denna tid då flyktingströmmarna utmanar både effektiviteten i mottagandet och tyvärr också allt för många människors tolerans. Sverige ska inte göra mindre, men fler behöver göra mer. Jag tillhör dem som inte kommer föra fram en politik som beskriver människor som volymer eller sätter tak för hur många människor som ska få komma till vårt land från krigszoner, tortyr och våldsregimer. Där vill inte jag att fokus ska ligga. Vår öppenhet mot omvärlden ska bestå. En öppen ekonomi med handel och rörlighet har gynnat Sverige i alla tider. Så även framåt. Däremot är det helt nödvändigt att vi ser till att integrationen fungerar bättre för dem som kommer hit. När jag ser hur barnen som kommer hit från Syrien blir placerade i ett mögligt och uttjänt vandrarhem eller när jag ser hur läkaren blir förpassad till utanförskap, ams-åtgärder och passivitet gör det ont ända in i själen. Vårt mottagande för alla de som söker skydd från förföljelse brister. Det är inte värdigt vårt samhälle. Här måste vi bli bättre. Vi behöver hitta hållbara lösningar för framtiden. Svaren på hur integrationen ska bli bättre är många. Men två områden behöver särskilt stärkas i integrationsprocessen, eftersom den inte fungerar fullt ut idag: För det första. Jobben är nyckeln till att lösa utanförskapets knutar. Jobben är nyckeln till en bättre integration.
Ett jobb förändrar sättet att se på världen. Sättet att se på framtiden. Med ett jobb kommer också ett sammanhang, kollegor att fika med, och en möjlighet att diskutera vad som står i lokaltidningen. Därför måste de små- och medelstora företagen ges bättre möjligheter att anställa. Därför måste de bli fler i hela landet. Många är de kommunala politiker som vittnat om sitt stora hjärta, att hjälpa till. Men som har en enorm frustration över att de saknar verktyg att få till en värdig mottagning. Detta måste statliga myndigheter se och underlätta. För det andra. Det måste finnas bostäder. Det är inte värdigt att bo sex eller sju personer i samma lilla rum. Med vägglöss, trasiga fönster, utan el eller element. Utan möjlighet att tvätta sina kläder. Det är inte värdigt, det är misär. Och det underlättar inte att komma in i samhället. Bättre lösningar för boende i kombination med förenklade regler för byggande behövs, så att en ny våg av boende och bostäder över hela landet kan ta fart. En fördjupad jobblinje innebär att mottagandet förändras så att nyanlända enklare kan få ett jobb, och att steg kan tas som ökar bostadsbyggandet och därmed underlättar för ett värdigt boende. Den 22 mars är det val i Sverige. Supervalåret går in i förlängning. Varje röst kan avgöra vem som ska axla regeringsmakten. Jag kommer ägna tiden fram till dess till att stå upp för fler jobb, stå upp för småföretagens villkor. Till att ta ansvar för miljön och växtkraft i hela landet. Jag kommer konkretisera den fördjupade jobblinjen jag presenterat idag med förslag inom tre övergripande områden: Det handlar om åtgärder som ser till att branscher öppnas upp för konkurrens så att kvaliteten och valfriheten kan säkerställas. Det handlar om att fortsätta att sänka företagens kostnader, se till att stärka tillgången på kapital, minska regelkrånglet och få en mer modern arbetsmarknad genom sänkta trösklar. Och, det handlar om att fler företag som kan anställa behövs för en bättre integrationsprocess. Även nyanlända ska kunna få ett jobb,
förutsättningarna för mottagande i kommunerna måste förbättras och byggandet av bostäder underlättas för att utanförskapet ska kunna brytas. Nu är ännu ett händelserikt år är snart till ända och vi är ytterligare några minuter närmare julhelgen. Tomtarna trängs sedan länge på hyllorna i butikerna. Jag måste erkänna att jag gillar december, det är en speciell månad. En stämningsfull månad. Doften av glögg och pepparkakor som sprider sig, sill som ska läggs in, juleljus som brinner när skinkan griljeras och knäcken kokas seg. För att få den där riktiga julkänslan brukar jag sätta Julen är här på repeat hemma. Då infinner sig lugnet. Då kopplar jag av. När man befinner sig på en plats som denna, med julstämning, trevliga möten och gott fika är det lätt att känna tacksamhet. Vi som föddes och får bo i Sverige har tur. Alla har inte samma slumpvisa lycka. Jag hoppas att ni tar julen i akt och tar hand om nära och kära och om dig själv! Jag vill nu önska er alla en riktigt God Jul. Tack!