The California Dream Trip Niklas Nilsson Det regnar när jag landar på San Franciscos flygplats och har gjort så i flera dagar. Kan bara hoppas på att det är uppehåll senare i veckan när jag kommer tillbaka hit. Idag fortsätter jag landvägen rakt norrut, ut ur staden och sedan till Napa Valley, själen och hjärtat i Kaliforniens vinproduktion. Här fanns 175 vingårdar redan 1880 och idag finns över 400 stycken. Skadeinsekter, förbudstiden och andra världskriget gjorde att produktionen nästan dog under en tid för att under 60- och 70-talet vända uppåt igen. Dalen har ett klimat som hittas på endast 2% av jordens yta. Den lilla orten St Helena blir platsen där jag spenderar min första tid. Det är med stor bil som de flesta förflyttar sig här, men jag går in på St Helena Cyclery och ber om att få hyra en cykel för en heldag. Oktober är normalt skördetid men det ovanligt ihärdiga regnet har ställt till det för många vinproducenter och jag ser vinbönder som går och lufttorkar plantorna. Det är snart dags för Halloween-firande så gott om pumpor till försäljning finns det längs vägen. Två vägar löper genom den knappt 6 mil långa Napa Valley; Highway 29 och natursköna Silverado Trail som blir min första etapp norrut på vägen mot kurorten Calistoga, känt för sina mineral- och gyttjebad. I en krök ser jag två personer som ser ut att leta efter något i diket. Jag får senare reda på att de letade bergarten obsidian; eftertraktad redan på stenåldern till verktyg och vapen och idag främst använd till prydnadsföremål.
Calistoga har drygt 5000 invånare och grundlades av journalisten och affärsmannen Samuel Brannan. Samuel beskrevs som en mångfacetterad person och sägs ha blivit guldrushens första miljonär. Han såg områdets potential till kurort och det påminde honom om de varma källorna i Saratoga, New York. Han ville göra platsen till 'Kaliforniens Saratoga' och namnet Calistoga var fött! Någon tog generöst hand om de två andra ordhalvorna och öppnade restaurant Sarafornia på Lincoln Avenue i byn och där tar jag lunch idag. Classic Burger får det bli. I Calistoga kan man också boka flygtur med varmluftsballong över Napa Valley. Man ombeds boka i god tid och arrangörerna kontaktar dig tidigt den dagen du valt att åka för att meddela hurvida vädret tillåter turen. På väg söderut igen väljer jag Highway 29 tillbaka och svänger strax höger upp på den branta och slingriga vägen upp till Schramsberg Vinyards. Deras historia börjar 1862 med den tyske immigranten Jacob Schrams från Pfeddersheim längs Rehn. Här ingår jag i en liten grupp på 10 personer som får en rundvandring genom vintillverkningen. Schramsbergs är Americas home of sparkling wine blir vi påminda om och redan i foajén ser vi foton från Vita Huset som är en av kunderna. Jimmy Carter skålar med Leonid Brezjnev på en stor bild. Schramsbergs grottor som grävdes ut för hand av kinesiska invandrare på 1870-talet är riktigt imponerande. Här ligger mer än 2,7 miljoner flaskor mousserande vin och åldras. Vår guide demonstrerar vändningstekniken och klarar 42 flaskor på rekordtid. I sista rummet sitter anställda och etiketterar flaskorna för hand och sen har det blivit dags för oss att få provsmaka fem olika sorter. Innan jag sätter mig på cyklen igen kom jag tänka på cykelhandlarens ord om att i snitt varannan bilförare i dalen här har druckit. En bit från Schramsberg passerar jag det som gav upphov till min första bild av Napa Valley redan för 25 år sedan; villan Miravalle. Denna förnäma bostad och kringliggande Spring Mountain Vineyards blev 1981 till det fiktiva Tuscany Valley i TV-såpan Falcon Crest. I över 200 avsnitt frodades här intriger och maktkamp mellan förmögna vinproducenter.
Ett annat bra sätt att uppleva Napa Valley är The Wine Train, restauranten på räls som kommer fram till St Helena samtidigt som jag denna kväll. Tågresan tar tre timmar och börjar i orten Napa och tar sen gästerna genom flera vinprovningar norrut till St Helena Rälsen här lades ursprungligen 1860 och vagnarna är från 1910-talet. Ombord intages samtidigt lunch eller middag med landskapet passerar utanför. Nästa dag blir det mer friluftsliv. Turen går norrut via nationalparken Armstrong Redwoods mot Sonomas fantastiska kustlandskap och Russian Rivers utlopp vid Goat Rock Beach. Hela Coast Highway bjuder på en magnefik utsikt mot Stilla Havet och en liten bit längre ner ligger fiskebyn Bodega Bay. Här visas spår av den ryska historien i Kalifornien. Flera byggnader uppfödes längs kusten under tidigt 1800-tal av Rysslands första aktiebolag, The Russian-American Company. Bodega Bay förblir ändå mest känd som orten i Hitchcooks klassiska film Fåglarna där måsar och kråkor skoningslöst attackerar människor i byn. Det dröjde ända till 1769 innan det som idag är San Francisco första gången fick besök från andra kontinenter. Både engelska och portugisiska skepp hade redan på 1500-talet seglat förbi Golden Gate men helt enkelt missat att det fanns en bukt innanför.
Jag vill ankomma till San Francisco via just vattenvägen och tar en av Baylinkbåtarna från Vallejo vid San Pablobukten. Vallejo har varit Kaliforniens huvudstad vid ett par tillfällen och också platsen för USAs första marinbas vid Stilla Havet innan varvet las ner för femton år sedan. Båtturen rakt in mot San Francisco tar ungefär en timme. Drygt halvvägs åker vi under Richmond-San Rafaelbron och ser Kaliforniens äldsta fängelse San Quentin på styrbord sida. Sen passerar vi ståtliga Angel Island. Ön var fram till andra världskriget första anhalt för de över en miljon asiater som emigerade till Amerika. Under invandringsstoppet 1882 hände det att de som anlände kunde tillbringa år här innan man kom till fastlandet. Idag är ön nationalpark. Efter ankomsten till färjeterminalen tar jag en rask promenad längs vattnet till Fisherman s wharf. Området är fullt med måsar och en fågel på en bänk tittar lurigt på mig så fort vi klivit i land. Jag kom att tänka på Bodega Bay och Hitchcook igen. Fisherman s wharf är fullt med souvenirförsäljare och matställen. Jag vill prova någon av sopporna som serveras i skål av urgröpt surdegsbröd och tycker att den med chili, cheddarost och rödlök låter god. Det har blivits dags för ytterliggare en seglats; nu runt San Franciscobukten, förbi Alcatraz och en kort avstickare under Golden Gatebron och tillbaka. Min guide idag är svenskättlingen Mark och han berättar om fängelseöns historia och om de tidiga militärfästningar längs stränderna. Marks farföräldrar kom båda till Kalifornien i början av förra seklet. Farmor Albina kom från Hörvik i Blekinge och farfar Mats från Rökebo, strax norr om Sandviken. De flesta svenskar som reste över Atlanten då gifte sig med sina landsmän i det nya landet. Nästa morgon inleds med frukost på Sears Fine Food på Powell Street. Menyn lovar Swedish thin pancakes. De slinker ner lätt även om jag inte dränker dem med lika mycket sirap som bordsgrannen. Förmiddagen viks åt promenad genom Haight Ashbury, 60-talets hippiedistrikt. Mitt mål idag är Amoeba Records, som säger sig vara världens största fristående skivaffär och med butiker också i Berkley och Hollywood. Jag passerar flera minst lika fristående näringsidkare av olika slag längs Haight Street innan jag kommer fram. Amoeba brer ut sig på 2200 m² som en bastion för de som fortfarande köper i musik över disk i form av CD-skivor eller graverad i svart vinyl.
Jag erbjuds dock göra affärer redan innan jag gått in. Precis utanför dörren står en ung man och ropar mot mig "Hey - d you like rap music? Listen to this, bro!" Han sträcker ut en CDskiva och trär på mej ett par rejäla hörlurar innan jag hinner svara. Medan jag lyssnar ser jag på skivomslaget att han kallar sej Justmanish. Han spelar och sjunger allt själv, förklarar han entusiastiskt. Sätten att sälja musik förändras sannerligen i detta nu och rapartisten Justmanish som marknadsför sin hemmabrända skivor på gatan har definitiv valt sin väg. En stunds grönbete på Amoeba och papperspåse skivor senare är jag tillbaka ute i solen. Jag går vidare bort till Golden Gateparken precis intill och väljer att stanna till för en stunds andlighet i populära Japanska Trädgården. Nästa anhalt är anrika restaurant Cliff House som funnits i fem olika varianter sen starten 1858. Dagens byggnad är från 1909 och erbjuder från sitt läge på klipporna strax norr om Ocean Beach en härlig vy över Stilla Havets pelikaner, sälar och surfare. Cliff House blev med tiden ett favorittillhåll för San Francisco-sociteten och 1896 byggdes Sutro Baths, världens största poolkomplex på en tomt bedvid. Här fanns sju olika swimmingpooler, en konserthall och skridskobana. Alltsammans brann ner 1966 men ruinerna som blev kvar är väl värt ett besök. Området kring Cliff House får bli min sista bit av Kalifornien för denna gång. BA818 lyfter klockan 18:55 så jag beger mig mot flygplatsen. Väl ombord på planet och uppe i luften pluggar jag nog in hörlurarna och så blir det några timmar med British Airways egna utbud av underhållning från displayen på stolsryggen framför. Jag såg en film på vägen hit men nu känner jag mer för en stillsam djupdykning i musikutbudet istället. Hur skulle önskespellistan se ut innan jag somnar ikväll? Får se nu; Jesse Fuller San Francisco Bay Blues blir en bra början, följt av Nazareth Alcatraz och så Beach Boys Surfer Girl på det. Fyra är Johnny Cash San Quentin och så Neil Young After the Gold rush, The Move Chinatown, Village People Go west och Roy Orbison California Blue.