Haurida-Vireda, Lommaryd, Frinnaryd, Aneby och Askeryd församlingar NR 4 2011 Ur innehållet: Biskopens julbetraktelse Nya anebybor i jultid Omläggning av kyrktak i pastoratet Varför firar vi Lucia? ANEBY
D et är advent. Advent betyder ankomst. Vad eller vem är det som kommer? Jo, Jesus Kristus och med honom Guds rike. Guds rike, vad är det? Ylva Eggehorn svarar: Jag tror det är relationer. Inte på veckotidningsvis, utan på riktigt. Ett nytt sätt att leva tillsammans, en gemenskap av människor som tar sin djupaste längtan efter mening och kärlek på allvar och finner svaret i Kristus, i hans sätt att tala, att se, att beröra och möta människor. För lite mer än ett år sedan var jag i Etiopien. Jag föddes och växte upp där, så man kan säga att jag var på hembesök. Jag besökte naturligtvis min barndoms kyrka, Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus. När jag föddes för 55 år sedan fanns inte Mekane Yesus kyrkan. Etiopien var då ett missionsfält. Först 1959 grundades den inhemska evangelisk-lutherska kyrkan. Antalet döpta medlemmar var då 27000. På de 50 år som gått har kyrkan vuxit och har idag 5.2 miljoner medlemmar trots att det under 20 år mellan 1972 och 1991 rådde mycket svåra förhållanden: kyrkans ledare avrättades, många kristna kastades i fängelse utan rättegång, kyrkor stängdes, det var förbjudet att fira gudstjänst. Hur är det möjligt för en kyrka att växa så mycket under så stora svårigheter? Svaret är: de har mött Kristus och blivit förvandlade. Som Paulus säger: Ni fann er med glädje i att bli berövade er egendom därför att ni visste att ni ägde något bättre och mer varaktigt. När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus och förkunnade Guds budskap. Tiden är inne. Guds rike är nära. Omvänd er! Johannes hade blivit fängslad! Det naturliga hade varit att Jesus hållit tyst, gömt sig, inväntat ett öppnare religiöst klimat. Men nej! Nu är tiden inne. Nu måste vi bekämpa ondskan i alla dess former. Nu finns inte tid för oväsentligheter. Kärleken kallar oss till omvändelse! Eller ordagrant: förnya era sinnen. Ibland känner jag en sorg över mig själv, en sorg över tillståndet i vår kyrka här i Sverige. Vi har haft det så bra så länge så våra sinnen har förslöats. Vi har blivit blinda, lomhörda, likgiltiga. Våra sinnen behöver förnyas! Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro! Visst finns det mycket som är bra i vår kyrka, men ännu mer som vittnar om andligt armod. Det är advent 2 Det glada budskapet idag är att Guds rike är särskilt nära dem som är andligt fattiga, dem av oss som tar vår djupaste längtan på allvar och tomhänta ber Kristus om liv. Tänk om denna adventstid kunde få bli en tid för eftertanke, rannsakan och sinnenas förnyelse. En tid då vi hittar ett nytt sätt att leva tillsammans. Innan jag lämnade Etiopien sa jag till våra kristna vänner: Bed för oss!. Det gör vi gärna, svarade de. Tänk att det finns människor 700 mil härifrån som ber för oss i Aneby! Med önskan om en välsignad adventstid och en God jul! Peter Andreasson kyrkoherde Kyrkstöten Ansvarig utgivare: kh Peter Andreasson Redaktion: Elisabet Grönte, Barbro Andersson, Hjördis Wennerholm, Henric Ulfsax, Göran Engström och Kjell Törngren: kjell.torngren@telia.com eller tel: 0380-416 73 Omslagsfoto: Göran Engström. Layout: km Henrik Jonason
Varför firar vi Lucia? Luciafirandet är ett typiskt exempel på hur vår kultur alltid har och alltid kommer att påverkas av andra kulturer. Det finns både medeltida, hedniska, kristna och folkliga drag i form av firandet av ljuset, stjärngossarna och tomtarna i luciatåget. Flera av Lucias attribut kan också kopplas till kristna symboler; kronan kan liknas vid en gloria, det röda bandet vid blodet och den vita dräkten med dopdräkten och renheten Gud skänker. Framförallt kanske vi ändå förknippar högtiden med ljus och just ljuset ger luciafirandet en stark koppling till kristen symbolik, ljuset i form av Guds leende som bärs till oss och en påminnelse om vad Jesus sagt: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. (Joh 8:12) Som flera av våra andra högtider hänger också luciafirandet ihop med skillnaderna på årstider och mängden dagsljus, att fira att ljuset är i antågande eller att de mörkaste dagarna har klarats av är naturligt när man lever 3 På 300-talet levde i staden i Syrakusa på Sicilien en ung kvinna som hette Lucia. Kejsaren, Diocletianus, ledde vid denna tid den svåraste av alla förföljelser av de kristna. Lucia hade bestämt sig för att förbli ogift, för att ännu mer kunna leva för Gud. Ändå hade hon en friare som inte ville lämna henne i fred, trots att hon hela tiden avvisade honom. När friaren äntligen gav upp var det i stor vrede, och han hämnades på henne genom att ange henne för myndigheterna. Hon blev arresterad och ställd inför rätta, anklagad för att vara kristen. Förmodligen hade det inte varit svårt för Lucia att bli fri. Det hade räckt med att offra inför kejsarens bild. Men Lucia höll fast vid sin Gud och sade till domaren: Jag känner ingen annan Gud än min skapare i himmelen, och jag är beredd att offra mitt liv för honom. Straffet blev hårt: Lucia skulle lämnas till en bordell, för att utsättas för den allra värsta tänkbara förnedring. Hela staden var samlad för att håna henne när hon skulle föras dit, men ett underverk inträffade. Kärran som hon skulle åka i gick inte att rubba. Hur man än drev på oxarna kom de ingenstans. En legend berättar då att hon i stället skulle brännas på bål, men att elden vek undan från henne och inte ville skada henne. En annan legend säger att man hällde kokande olja över henne, men utan att hon blev skadad. Till slut drog bödeln sitt svärd och stack ut hennes ögon. Sedan stötte han det genom hennes kropp. Lucia var död. Texten om legenden är tagen ur: Tradition och liv av Martin Modéus. Verbums förlag, 2000 nära naturen och är beroende av solen. Innan 1753, när den julianska kalendern blev ersatt med den gregorianska, inföll alltid vintersolståndet på Luciadagen. Luciadagen var förr liktydig med terminsavslutning i skolorna. Eleverna behövde pengar för att betala de kommande studierna och genom att sjunga i församlingar och gårdar kunde de få ihop en del. Detta är en anledning till att vi ännu idag förknippar luciafirandet med sång. Karin Dahlin
Nya Anebybor i juletid Svenskaundervisning för asylsökande Det blåser och regnar den här tisdagen när jag skjutsar 11- åringen till UV. Jag ser att det lyser i gamla Cetrumcaféet på Storgatan 39. I fönstret står en man som undervisar. Javisst, tänker jag. Jag har hört att några entusiaster har startat en svenskundervisning för asylsökande. Så länge man inte fått uppehållstillstånd får man inte någon kommunal undervisning. En nystartad förening har tagit som sin uppgift att ge dessa en grund i svenska språket. Jag går in och bekantar mig med läraren Alexander Axonov. Han har två medarbetare från bibelskolan Livskraft. Vid ett bord sitter kvinnor och vid ett annat sitter män. Det ligger stenciler på borden med enkla meningar. Lektionen är slut för dagen och jag frågar om jag får ställa lite frågor om deras jultraditioner, men jag vill även ha reda på hur de har det i Aneby. Jag ritar och skriver och ber att de ska förklara för varandra varför jag är där. Alla är pigga på att berätta om sina seder och traditioner. Jul i andra länder What about Christmas in your countries? Jag skriver också Christmas på papperet. Då börjar männen berätta om ramadan och andra stora muslimska högtider. De får inte association till vår jul utan kommer osökt in på muslimska fester. Vi fastar, både för att dyrka Allah och för att kroppen mår bra av det. De ber och avslutar med fester. Jo, vi kristna kan också fasta, säger en av ungdomarna från Livskraft. En av männen undrade varför vi firar jul. Han trodde att vi västerlänningar bara firade för att få ägna oss åt jordiska nöjen och att dricka alkohol. Återigen lärde man av varandra. Flickan från Livskraft, berättade att vi firar jul till minne av att Jesus föddes. Oj, det är första gången jag hör det, sa den förvånande mannen. Kvinnorna vet varför vi firar jul: I Azerbajdzjan lyser det av alla juldekorationer och granar. Man ger varandra julklappar. Även i Afghanistan ger man varandra julklappar om än i liten skala. Alexander som är från Ryssland lägger till att granen hör till nyårsfirandet. Julen är inte så framträdande som nyåret. Men påsken är viktigast i Ryssland. Jag gör ett plustecken och ett minustecken på mitt block och undrar vilket de ringar in när de tänker på Aneby. Rubina, en kvinna med sin femåriga dotter i famnen gör en stor ring kring plustecknet. Hon tycker om att vara här. Två 16-åriga flickor berättar om sina framtidsdrömmar. En vill bli diplomat. Hon tycker om politik och kan redan fyra språk och är på väg att lära sig persiska och svenska. Den andra flickan vill bli hjärtläkare. De har höga ambitioner och redan nu läser de svenska på Holavedsgymnasiet i Tranås. Nitton nationaliteter Jag vet nu att våra nyaste Anebybor kommer från Afghanistan, Azerbajdzjan, Betlehem, Jemen och Norra Sudan. Men det är inte alla. Läraren Alexander flikar in att de har 35 elever inskrivna på sina språkkurser och de kommer från 19 länder. Plötsligt öppnar sig Storgatan 39 för mig och blir en spännande plats för möten. Inte behöver jag åka långt på julsemester för att träffa personer som för mig har exotiska erfarenheter. Svenska för invandrare Dagen efter går jag trappan ner till Svenska kyrkans källare. I tre rum pågår intensiva svenskastudier, SFI, svenska för invandrare. Två lärare håller igång kommunikationen för att pränta in det nya språket och eleverna svarar. Jag presenterar mitt ärende och samtalet börjar med att de både pratar om muslimska högtider och kristna. Amer Hajder från Bosnien berättar att efter fastan ramadan är det fest med presenter och god mat för släkt och vänner. De kallar det bajram. Men det är inte enda religiösa festligheten. Två månader därefter är det en ny fest och de som har möjlighet gör en pilgrimsresa till Saudiarabien där man besöker den kända Kabastenen i Mekka i v. Saudiarabien. Blandade traditioner Hos familjen Alimanovic från Bosnien blandar man traditioner från muslimsk, kristen och romsk här- 4
komst. De firar jul med presenter och fester, men de går inte på någon julgudstjänst. Den 6-7 januari firar de det nya året. På menyn står kalkon och frun Mirsada bakar in en peng i ett bröd. Den som råkar få pengen får tur i hela sitt liv. Familjen firar också ramadan, som avslutas med festen bajram. De bjuder släkt och vänner. När gästerna kommer in i lägenheten sticker de ner händerna i fickorna och fyller dom med slantar sen blir det ett pengaregn i hallen. Gissa om det blir fart på barnen då de slänger sig över pengarna och fyller sina egna fickor. Ortodox jul Två kvinnor kommer från Eritrea och heter Sara Berhane och Ghenet Ghebrekidan. De har samma kristna högtider som vi men de är förskjutna i tid. Den ortodoxa julen kommer i början av januari. Då är det viktigt att gå i kyrkan. Hemma äter de sin nationalrätt ingera, som är ett pannkaksliknande bröd, som de lägger starka kött- och kycklingsåser på. När Sara bodde i Eritrea bjöd hon in sina muslimska vänner till de festerna. I Sverige är det svårare att upprätthålla sina kyrktraditioner. De känner sig hemma både i Allianskyrkan, Fredstorgskyrkan och Svenska kyrkan. Amer Hajder, som hittat sin livspartner i Aneby åker regelbundet till moskén i Jönköping. Familjen Alimanovic går med sin familj på julafton till Fredstorgskyrkan för att vara med på gemensamt julfirande. Alla hittar sina vägar i ett nytt land. Arton flaggor I korridoren har varje elev målat en flagga från sitt land. Jag räknar till 18 st. Jag antar att om jag hade träffat alla hade jag hittat ännu mer variation i deras traditioner. Jag förstår att det är viktigt att kunna behålla sin identitet och att hålla på sina helger. Det skapar trygghet i ett annat land. Alla har varit ivriga att ge sin bild av sina erfarenheter. Vi får lära oss av varandra och hitta det som förenar, men också fascineras av det som skiljer. Någon dag senare sprang jag på de två 16 åringarna som kom fram och hälsade glatt och jag kände att en relation var etablerad. Elisabet Grönte Smått & Gott! Tack för i år och välkommen! Nu har årets säsongare Zara, Daniel och Börje jobbat färdigt för den här säsongen. Vi tackar dem för det arbete och engagemang de lagt ned och hoppas att vi ses igen! Samtidigt vill vi hälsa Jörgen välkommen! Hans säsongstjänst har förlängts och blivit en tillsvidaretjänst. Jörgen kommer i huvudsak arbeta i Aneby och Askeryds församlingar. Minneslundarna I Aneby har minneslunden förnyats genom att rabatten har gjorts om och nya växter har planterats, en ny stensättning framför den stora stenen har också anlagts. I Frinnaryd har en minneslund tagits i bruk under hösten. Invigning kommer att ske senare, men redan nu finns kantstenar, en häck och ett litet vårdträd på plats. Hälsningar från vaktmästarna Toaletten på Aneby kyrkogård har en tid varit ut funktion, men nu låter vaktmästarna hälsa att den har reparerats och finns tillgänglig för kyrkogårdens besökare. Vaktmästarna vill också påminna och uppmana alla om att vaser, krukor och ljusstakar av glas och porslin inte är tillåtna på kyrkogårdarna. De spricker alltför lätt och skärvorna blir till en fara för både personalen och kyrkogårdens besökare. Under hösten har alla gravstenar gåtts igenom och de som bedömts inte stå tillräckligt stadigt har lagts ned. Arbetet pågår med att kontakta gravrättsinnehavarna, men om Ni har frågor, tveka inte att kontakta oss. Leva-vidare-grupp En gång på våren och en gång på hösten bjuder vi in till Leva-vidare-grupper. Det skickas då ut en inbjudan till dem som har mist en anhörig. Den här gruppen träffas några gånger, för att möta andra i samma situation. Det kan vara till hjälp att få dela sina tankar och erfarenheter med andra människor. Vi träffas för att samtala om sorgen och saknaden, men också om hur livet trots allt kan gå vidare. Här finns det plats för dig och din sorg. Har du frågor omkring detta kan du ringa till diakon Christina Antonsson tel. 0380-47442. 5
Nytt takspån på Bredestads kyrka Jimmy Johansson arbetar med att lägga nya takspån. (Foto: Jenny Henningsson) Under vintern lades nytt takspån på Bredestads kyrka och då uppdagades att en gång i tiden hade man haft spånen rödfärgade. Dock inte de som nu ersattes, dessa lades på i mitten av 1950talet. Jag minns den hisnande känsla som ställningarna gav mig när arbetet då pågick. Här har arbetet med takläggningen påbörjats. (Foto: Göran Engström) Ja, de var verkligen inte av det slag som nu används med breda våningsplan och räcken, då var det enkla plankor utan barriärer som gällde. En taktäckning av en kyrkbyggnad är alltid intressant eftersom det inte förekommer så ofta. Om spånen sköts genom att tjärstrykas när så erfordras kan de hålla i upp till 100 år. Men då måste man använda kluvna spån och inte av den sågade typ som nu ersattes. De spjälkande spånen kommer från vinterfällda rätvuxna furor och har fördoppats i trätjära. Arbetet har utförts av Tomas Ljungdahls Byggnadsvård AB i Tranås och han har återskapat en 6
mer autentisk spåntäckning utan förenklingar. Till sin hjälp har han haft ett foto från 1940-talet och man beslöt sig för att med ledning av detta ge tornhuven tydligare markerade hörn. Under åren 1690 1697 uppfördes tornet med sin spånklädda spira. Visserligen började rödfärg att användas redan på 1500-talet men det är knappast troligt att tornet rödfärgades från början, men säker kan man ju aldrig vara. Man kan se att de bräder som formades efter huvens svängda form och fästes med smidd spik bär spår efter rödfärg. Bredestads kyrka tillhör de äldsta i stiftet och tros vara uppförd under 1100-talets slut och i en gammal skrift från början av 1900-talet står bland annat att läsa: Det är en alldeles ovanligt fin och prydlig liten kyrka, en verklig klenod i landskapsbilden, med en tornspira, vars smäckra resning, varifrån man än ser den, förvillar ögat så att man ofrivilligt kommer att tänka på tornet i Pisa, utan att dock någonsin kunna påvisa den lutning, varom ögat bär falskt vittnesbörd. Ja, den skribenten hade minsann fantasi! Göran Engström En av de äldsta fotografierna av Bredestads kyrka. (Ur hembygdsföreningens samling) Jimmy Johansson och Tomas Ljungdahl med den nyförgyllda tuppen som strax ska sättas upp. (Foto: Göran Engström) KONTAKT Växelnummer 0380-412 25 Diakon Christina Antonsson 0380-474 42 Diakonens mobil 0380-474 57 Diakonias. Susanne Hansson 0380-474 43 Barn- & ungdomsledarna 0380-474 46 Km Henrik Jonason 0380-474 47 Km Henric Ulfsax 0380-474 48 Km Ylva Eklund 0380-474 49 Kamrer Lennart Blomqvist 0380-474 50 Kyrkoherde Peter Andreasson 0380-474 51 Köket i Aneby 0380-474 53 Vaktm.kontor (Lisbeth) 0380-474 54 Vaktm.rum i källaren 0380-474 55 Kantorerna 0380-474 56 Vm Annika Sunmo 0380-474 58 Vm Curt Nylén 0380-474 59 Arb.led vm Mattias Arvidsson 0380-474 60 Vm Marina Sandahl 0380-474 62 Vm Yvonne Hedlund 0380-474 63 Vakant vm (Jörgen B) 0380-474 64 E-post: aneby.pastorat@svenskakyrkan.se Www: www.svenskakyrkananeby.se ANEBY 7
För många år sedan passerade jag en blomsteraffär i en sydsvensk stad. Det var några dagar före julen, och skyltfönstret var överfyllt av de mest magnifika blomsteruppsatser jag sett i hela mitt liv. Arrangemang efter arrangemang med pampighet och fantasirikedom. Och varenda blomma gick i gult. Sällan har jag sett så många människor stanna framför en julskyltning, och sällan har jag hört så många kommentarer i olika färger, om uttrycket tillåts. Hur många färger har julen? Går allt verkligen i rött? Vi behöver inte titta noga för att se att det röda nästan alltid drar med sig det gröna i granen, enarna och som inslag i de hemvävda dukarna. Och visst är julen vit också? Inte bara i den efterlängtade vita julen med snödrivor och barn som åker pulka och kastar snöboll utan också i många heminredares minimalistiska arrangemang. Och guld vad vore julen utan guld? Och julgransglittret i silver och halmens vänliga gulvita ödmjukhet. Och den mörka nattens svärta som kallar fram det gula i de levande ljusen. Färg efter färg uppenbarar sig när vi börjar se oss om, och det är samspelet som skapar julens färggranna glädjefyllda mystik. Men också den mänskliga färgen är mångfacetterad i julen. Den helg som vi kanske uppfattar som det svenskaste av det svenska är uppbyggd av ett myller av importerade beståndsdelar. Bara för att ta ett exempel: i luciafirandet hittar vi en blandning av många olika nationaliteter. Vi möter ett italienskt helgon som, i ett nordiskt land, inleder en medeltida fasta som inte längre finns, sjungande sånger som ofta är på engelska och som hyllar ett judiskt barn, Jesus. Hon är åtföljd av stjärngossar, som egentligen är symboler för tre babyloniska (d.v.s. irakiska) kungarna som dessutom brukar tecknas som representanter för tre olika folkslag: afrikaner, araber och europeer. Lucia åtföljs dessutom av tomtenissar som hör hemma i den svenska skogen fast formen på tomten är nog i dag mer amerikansk. Ur skogen hämtar vi för övrigt julgranen som är en tysk tradition dessutom ganska ny i Sverige. Allt detta är exempel på hur våra typiska svenska traditioner egentligen är vittnesbörd om att vi är och alltid har varit ett mångkulturellt samhälle med kontakter över hela världen. Men det tänker vi inte alltid på när vi firar vår svenskhet med brasilianskt kaffe (odlat av portugisiska invandrare). Till kaffet äter vi typiska svenska lussebullar kryddade med saffran från Marocko och med russin odlade i Kalifornien av mexikanska invandrare av spanskt och indianskt ursprung. Vilken gåva det är att allt detta får mixas på ett sätt som vi faktiskt känner igen som svenskt. Och vilken gåva att det finns så många möjligheter till igenkännande, i stort sett oavsett i vilket land vi har vårt ursprung. I centrum för julen finns Jesus, Gud själv som blir människa. Trots att vi lever i en helt annan kulturkrets än Jesus gjorde kan vi identifiera oss med det mesta i hans liv, just för att han blev människa. Allt mänskligt finns i honom och allt det som är vårt har han upplevt. Genom hela Jesu liv kom det därför att bli typiskt att han hela tiden steg över gränser för att hävda människovärdet och värna människors rätt att få uppleva sig som älskade av Gud. I det gränsöverskridande värnar Jesus den mänskliga färgrikedomen just som en rikedom och inte som ett problem. Han umgicks utan problem med människor från samhällets alla skikt och med människor från andra länder och folkgrupper, också dem som andra ansåg som fiender. När människor utmålas som fiender eller som icke önskvärda har därför kyrkan och kristna genom tiderna känt en uppgift och en utmaning att stå upp till skydd och hjälp. Först och främst är vi människor och inte bärare av nationaliteter eller religioner eller kulturer. Färgrikedomen är just en rikedom. Därför var band med flaggor från olika länder förr en vanlig julgransprydnad. Inte bara svenska. Hur många färger har julen? Hur många färger har livet? Ibland frågar vi hur stor olikhet ett sammanhang eller ett land eller ett liv tål. Kanske ska vi i stället fråga oss hur stor likhet världen tål. Tänk om julen bara vore röd. Vad tråkigt det vore. Hur många färger har julen? 8 biskop Martin Modéus