Club Escandinavo Sur Religionens utveckling på Teneriffa Guanchernas religion. Generellt sett dyrkade alla guancher en enda gud som var osynlig men kunde ta gestalt i naturen. På Teneriffa hade han namnet Achaman, som på guanchernas språk betyder han som bär upp himmel och jord. Det finns forskare som anser att guancherna gjorde bilder av guden Achaman. Guancherna trodde också på en ond makt, Guayota, som hade sitt säte i helvetesberget, d v s Teide. Prästerskapet benämndes guañamer. De var rådsmän och siare och spådde i rök och fårens bräkande. Gudarna anropades endast i händelse av olyckor såsom t ex vid långvarig torka. På Teneriffa försökte man påverka guden att sända regn genom att separera lammen från fåren och att dessa genom sina bräkanden tillsammans med höga bönerop skulle påverka Achaman. Den plats där man dyrkade gudarna var vanligen ett berg eller en klippa som representerade gränsen mellan den gudomliga och den jordiska världen. Det finns två skapelseberättelser. Den ena berättar att guancherna på Teneriffa trodde att guden i begynnelsen skapat ett visst antal män och kvinnor av jord och vatten och därefter fördelat boskapen mellan dem för att de skulle ha något att leva av. När han sedan skapade fler människor tillsade han dessa att de skulle tjäna de förra. Den andra enligt den guanchiska legenden - berättar att i begynnelsen fanns endast Achaman havet reflekterade inte himlen och ljuset hade inga färger. Han skapade land, vatten, eld, luft och liv. Achaman bodde i de höga bergen och njöt av vad han såg. En dag när han tittade ner på sitt arbete och tyckte att det var fint och vackert beslöt han att det borde delas med flera. Därför skapade han människan för att beundra vad han skapat, att använda det och bevara det. På tal om Teneriffa säger munken fader Espinosa på 1590-talet det är klart och tydligt att invånarna på denna ö var nobelt obefläckade, hade inga riter, ceremonier, offer eller dyrkan av fiktiva gudar eller handlande med eller talande med demoner som i andra nationer och med en perfekt förståelse av Gud. De livnärde sig på vad naturen gav och herdeliv. De bodde i hyddor och grottor, var klädda i klädnader av get- eller fårskinn, åt sitt kött rostat eller kokt och de hade inga föremål gjorda av metall. Månggifte anses ha varit vanligt på Teneriffa, dock godkändes ej giftermål mellan syskon och mellan föräldrar och barn. Guanchernas begravningsentreprenörer var mycket skickliga i konsten att balsamera. De behandlade kropparna med en mängd olika ämnen, bl a pimpsand och sav från drakblodsträdet. Därefter sveptes de döda in i hudar. Espinosa har gett en detaljerad beskrivning av processen. Först tvättas kroppen, sedan görs en dryck av många örter och fetter som förs in via munnen. Detta pågick i 14 dagar medan kroppen soltorkade. Därpå insveptes kroppen i skinn och lades in i speciella begravningsgrottor. Kollektiva begravningar förekom. Grottornas mumier har ofta hårrester i behåll, men också fragment av mjukdelar. Dylika mumier kan beskådas på arkeologiska museet i Santa Cruz. Som en effekt av den spanska erövringen 1495 måste guancherna byta religion. För dem var det ofta lätt att byta den osynlige allsmäktige Achaman mot Kristus, vilket också påven Urban V framhållit för biskoparna i Barcelona och Tortosa i ett herdebrev. Européernas bakgrund Att ta och sälja slavar var en urgammal institution även hos de kristna. Enligt en påvlig doktrin hade påven obegränsad makt över alla människor och erkände endast de som utgjorde de troende. De som vägrade att omvända sig till kristendomen kunde alltså bli slavar eller helt enkelt dödas. Orden upptäcka och segra säger en hel del om Europa och européerna vid slutet av medeltiden och början av den nya tiden. Invånarna i den nya världen var för européerna ett större mysterium än flora och fauna. Var kom folket från? Hur levde de? Och hur var det möjligt att de inte visste något om kristendomen? Erövringen av bl a Teneriffa och La Palma skedde i korsets och kyrkans tecken och från 1477 på direkt order av det spanska kungaparet. De spanska conquistadorernas äventyr väckte bilder av triumf, av rikedomar och av ära. 1
De flesta conquistadorerna var andalusier och många kom att bli ledare i det offentliga livet. De som kom från Extremadura och Kastilien blev ofta kyrkliga ledare och dignitärer. När de Lugo på våren 1494 landsteg i Añazo, nuvarande Santa Cruz, reste han symboliskt ett kors på stranden. Erövringen skulle alltså ske i korsets tecken. Visserligen försökte de Lugo förhandla med de motsträviga kungarna på norra sidan av ön. Han kom för att vinna deras vänskap och göra dem till kristna. På detta svarade kungen av Taoro att vad gällde fred och vänskap var han glad att acceptera, bara de lämnade hans land; och vad en kristen var för en visste han inte, detta enligt Abren Galindo. Efter den slutliga segern över guancherna vid Acentejo 1495 restes också ett kors på slagfältet. Ett fragment av detta kors finns i kyrkan Nuestra Señora de la Concepción i Los Realejos. En bidragande orsak till guanchernas relativt smärtfria assimilering med erövrarna var deras religion. Det var lätt att byta ut den osynlige Achaman mot Kristus. Kristnandet av de besegrade guancherna som skedde genom dop var mest en fråga om att formellt acceptera riter och praktik i religionen snarare än att förstå den kristna religionens dogmer. En av de dopfuntar som använts efter erövringen av Teneriffa finns att beskåda i Iglesia de la Concepción i La Laguna. Den är från 1400-talet och gjord i majolika och har använts vid döpandet av 1000-tals guancher. Kristnandet av Teneriffa och kringliggande öar Kristnandet av Teneriffa började i princip samtidigt som Lanzarote intogs av spanjorerna 1402. Och det var genom en betydande missionärsverksamhet, som föregick den politiska och militära erövringen av Teneriffa. Den missionära verksamheten spelade en väsentlig roll dels i sammansmältningen av de två kulturerna guanchernas och européernas som kom att stötas mot varandra när nya bosättare anlände och dels i själva erövringen av Teneriffa. Flera fördrag med vänligt sinnade småkungar uppnåddes bl a med kungarna på södra Teneriffa. Den missionära verksamheten på Kanarieöarna började redan på 1300-talet, då påven Clemens VI tillerkände Luis de la Cerda överhöghet över öarna och uppmanande de västliga härskarna att ge sig ut på evangeliska korståg, ett initiativ som inte togs upp. Att påvarna hade ögonen på Kanarieöarna på ett mycket tidigt stadium framgår av ett antal påvliga bullor. Redan 1351 skapade Clemens VI biskopsstiftet Telde på Gran Canaria. År 1402 frammanade Benedict XIII en militär operation av korstågstyp och samtidigt slogs fast - i teorin - att den inhemska befolkningen skulle respekteras. År 1434 kom en ny bulla (Eugen IV) som proklamerade frihet åt den inhemska befolkningen. Första bullan som direkt berör Teneriffa kom år 1464 och utfärdades av Pius II. Han placerar då franciskanermunkarna på Teneriffa under Vicar Generals jurisdiktion i utbyte mot att de fick större andlig kraft. Året därpå utsågs indirekt franciskanermunken Broder Alfonso de Bolaños till vicar (katolsk ställföreträdare) över bl a Kanarieöarna. Relationerna mellan de kyrkliga institutionerna och det vanliga folket kanaliserades via de religiösa ordnarna. Deras livssätt innebar att de hade kontakt med civilbefolkningen. Redan 1404 skapades det första biskopsstiftet Rubicon på Lanzarote. Men först år 1460 kom Teneriffa in i bilden. I området kring Güimar och Calendaria fanns en grupp eremitboningar och en franciskanerorden i vardande. En betydande missionärsverksamhet utfördes här av bl a munkarna Alfonso de Bolaños, Madeso och Diego de Belmanua. År 1482 gav påven Sixtus VI biskop Juan de Frias tillstånd att upprätta ett biskopsstift på Gran Canaria. Det var året efter Gran Canarias inkorporering med spanska kungakronan. Och år 1485 flyttades Rubicon-stiftet till Gran Canaria (Las Palmas) och det nya stiftet kom således att täcka hela Kanarieöarna. Församlingar och kloster skapades därefter över hela arkipelagen. År 1487 placerades alla kloster och missionärer på Kanarieöarna under Sevillas jurisdiktion. Efter krigsslutet år 1495 på Teneriffa och som en konsekvens av erövringen startades direkt efter fredsavtalet byggandet av kyrkor och andra kyrkliga byggnader. Den äldsta bevarade kyrkan på Teneriffa sägs vara Iglesia de Santiago i Los Realejos, som troligen är byggd redan 1498. Dess första präst var portugisen Ferán Garcia. Icod de los Vinos kyrka grundades år 1501, men redan då fanns delar av kyrkan San Marcos. Iglesia de la Concepción i La Laguna är också en av Teneriffas äldsta kyrkor och uppfördes 1502. Även Buenavista, Adeje och Vilaflor fick sina kyrkor under de första åren av 1500-talet. 2
Antalet religiösa ordnar inklusive kloster kom att växa mycket snabbt på Teneriffa. Om vi ser till klosterväsendet skapades år 1504 det första Augustinerklostret i La Laguna. Detta följdes 1506 av ett fransiskanerkloster Saint Michael de Victorias också i La Laguna. Ytterligare 5 kloster för män och 3 för kvinnor kom till under 1500- talet. Under 1600-talet var det riktig högkonjunktur för byggande av kloster. Ej mindre än 27 kloster såg dagens ljus, alla, bortsett från ett i Guimar dominikanklostret Saint Dominic de Soriano, var placerade på den mer folkrika norra delen av Teneriffa. De ordnar som under denna tid hade flest kloster var Franciskanerna, 9 st, och Augustinerna och Benediktinerna med 6 var. De flesta klostren fanns i Orotavaområdet. Ett antal kloster finns kvar idag och dess sociala inriktning är att hjälpa utsatta grupper i samhället, t ex nunnornas soppkök i Santa Cruz eller att bedriva skolor eller sjukhem. Virgin de la Candelaria Teneriffas och de övriga Kanarieöarnas andliga beskyddarinna är Virgin de la Candelaria. Hon har sin tron i den stramt vackra basilikan i Candelaria och kan definieras som franciskanermunkarnas andliga ambassadris. Enligt traditionen, beskriven i History of the Canary Islands, såg två guancherherdar på stranden vid Chimisay när det blivit mörkt en kvinna på en klippa med ett barn på ena armen och en ljusstake i den andra. De försökte göra tecken till henne att tala med henne fick de inte enligt guanchisk tradition för att komma till hennes hjälp. När de inte kunde detta försökte en av herdarna kasta en sten mot henne, men axeln gick ur led. Försiktigt närmade de sig kvinnan och beundrade hennes kläder och ansikte. Den andre herden försökte kontrollera om barnet var mänskligt med en kniv, men fick genast sår i sina egna händer. Händelsen förskräckte herdarna som nu underrättade menceyen i Güimar om vad de sett. Dagen därpå fann man en stenstaty och man var förvånad över likheten med en levande kvinna. Kungen gav order om att statyn skulle föras i säkerhet till en grotta i närheten, men ingen vågade. Först när herdarna rört vid statyn, läktes deras sår och förvånad försökte kungen bära den men den var för tung. Tillsammans kunde de forsla iväg statyn till Chinguaro. Enligt en kompletterande berättelse stals madonnan ur grottan och fördes till Lanzarote av S de Herrera, men han måste lämna tillbaka den, då den inte förde med sig de krafter som den tillskrevs. En av de kristna Güimarguancherna, Antón kristnad på Lanzarote, fick under senare delen av 1400-talet se madonnastatyn från Candelaria. Historien berättar att Antón därefter ägnade resten av sitt liv som själasörjare åt sina landsmän i Güimar. Madonnan med Jesusbarnet hade troligen spolats iland från något förlist spanskt skepp. Hon blev föremål för guanchernas vördnad och guancherna började motta det evangeliska budskapet med entusiasm. Madonnan tillskrevs så småningom många undergörande krafter av de ännu hedniska invånarna på Teneriffa. Även ett visst intresse började man hysa för de kristna främlingarna som landsteg på dessa stränder. Ett förhållande som de Lugo utnyttjade vid erövringen av Teneriffa, genom att skapa fredade områden och vänskapsförbund med bl a Güimars och Anagas kungar. Under mer än 400 år tronade den svarta madonnan fridfullt i sin grotta. Natten mellan den 7 och 8 november 1826 drabbade en våldsam orkan Teneriffa och åstadkom stor förödelse. En störtvåg som följde i orkanens spår vräkte in över Candelaria och spolade bort den undergörande madonnan. En kopia i 1300-talsstil skapades emellertid år 1830 av Fernando Estévez och tronsattes i den nya basilikan i Candelaria. Det gamla templet hade förstörts av brand år 1789. Den mörka madonnan står högt över altaret och är överdådigt klädd i guld och silkeskläder och smyckad med guld och juveler. Den 14-15 augusti varje år firas madonnan då stora mängder människor besöker Candelaria för att betyga henne sin vördnad. Det är inte möjligt att exakt ange datum för madonnan ankomst. Det finns åtminstone 4 olika berättelser beroende på vem som lämnat uppgiften. En av dessa berättelser är att munken Alfonso de Bolaños förde den till Candelaria, när han upprättade en eremitboning där. En annan är att en franciskanerbroder på Fueteventura förde den till Teneriffa. Enligt traditionen är det mest troliga datumet för madonnans ankomst år 1391 och det är det datum som i dag associeras med madonnans ankomst. Erövringen av Teneriffa. Den militära erövringen av Teneriffa leddes av Alonso Fernándes de Lugo och blev delvis mycket blodig. Den slutliga militära segern vanns vid en plats som i dag heter La Victoria på juldagen 1495. Segern över guancherna tillskrivs delvis madonnan i Candelaria, som är Teneriffas skyddshelgon. Efter segern grundade de Lugo staden 3
La Laguna och lät genast bygga den första lilla kyrkan Iglesia de la Concepción och bilda den första församlingen på ön. I stället för löner utlovades segrarna, bl a conquistadorerna, landområden i det erövrade landet. I korsets tecken skedde erövringen och som en följd av förläningarna drevs urbefokningen bort från de bördiga slättbygderna. Deras jord delades ut främst till conquistadorer och andra kolonisatörer. Trots att stora förläningar gavs till privatpersoner ägdes den större delen av den odlingsbara marken av kyrkan och klostren. Till de dominerande grupperna på Teneriffa hörde kyrkan, aristokratin och handelsmännen. I mitten på 1800-talet, i och med upplysningstiden, såldes kyrkans och statens egendomar successivt ut. De Lugo blev guvernör på Teneriffa 1496 - på livstid. Hans enväldiga styresskick retade såväl kyrkan som spanske kungen. När kungaparet t ex fick reda på att han tillfångatagit mer än 1000 man från s k fredade områden på södra Teneriffa beordrade han att alla som kristnats skulle släppas. Efter ett kungligt ingripande år 1510 fick valet av juridiska tjänstemän göras om. Kyrkans inflytande Redan från början av erövringskrigen tog kyrkliga förespråkare speciellt fransiskanermunkarna upp frågan om de fångna infödingarnas (guanchernas) öde bl a som slavar. Det fanns ju kyrkliga bullor från 1402 och 1434 om hur ursprungsbefolkningen skulle behandlas. Det blev en skism mellan munkar och kyrkan å ena sidan och den styrande och militära makten å den andra. Kyrkans inställning var att skydda den infödda befolkningen från dålig behandling av kolonisatörerna. Och i flera fall fick myndigheterna ge med sig t ex när de Lugo tagit en av menceyernas söner till fånga. Han blev frisläppt 1501. Två år tidigare hade de kyrkliga domarna även stoppat jakten på guancher som flytt upp i bergen. Genom de kyrkliga ordnarna kom de första sjukhusen till. År 1509 öppnades i La Laguna sjukhuset Nuestra Señora de la Antigua, i stort byggt av portugisiska pengar för portugiser. Det finns inte längre kvar, däremot San Sebastian, som grundades något år senare. Det första officiella sjukhuset för spetälska byggdes i Santa Cruz år 1518. Många av de konverterade öborna och invandrarna gav vid sin död gåvor till Madonnan i Güimar. Och många av kyrkorna, främst i La Laguna, fick via testamenten och donationer stora gåvor från conquistadorerna. Den spanska munkens Espinosas berättelser om Teneriffa år 1594 föll säkert i god jord på många håll. Om Orotava skrev han bl a: Runt La Orotava finns en 5 km lång sträcka av det finaste, mest bördiga land på öarna och i hela Spanien, ty på denna mark kan växa och förädlas allting man kan önska sig. En skröna År 1706 drabbades Garachico av ett förödande vulkanutbrott och lavan ödelade stora delar av den blomstrande staden och dess hamn på norra Teneriffa. Förödelsen kom att knytas till en ondskefull munk. då Denna präst, en franciskanermunk, som var personlig kaplan till en av de stora landägarna åtnjöt ett stort inflytande hos denne. Med sina radikala idéer blev munken med tiden en veritabel tyrann för sin aristokratiska familj. Han blev uppsagd och måste lämna huset, men fylld med okristliga tankar över sin härskare och även över stadsbefolkningen, som kände till hans förnedring, lär han ha yttrat när han lämnade Garachico: Garachico, rika stad, plundrare av rikedomar, låt en olycksbringande klippa falla ner på er! Några få dagar senare drabbade prästens vrede Garachico, och staden ödelades av Teides vulkanutbrott. Religiösa institutioner När man talar om religiösa institutioner, måste man skilja mellan det världsliga prästerskapet och det äkta prästerskapet. De förra utgjordes av biskopsdömen, domkapitel och allt prästerskap som inte tillhörde någon religiös orden. De var skapade av medlemmar ur de mäktigaste sociala grupperna, där endast de förmögna tilläts genomgå kyrkliga studier. I kontrast till det världsliga prästerskapet kom det äkta prästerskapet från de lägsta sociala sektorerna av samhället. De var uppdelade i sitt rassociala och religiösa förflutna. För de flesta av dem var Kyrkan ett av de sätt att bli socialt befordrad och det var också ett levnadssätt för de fattigaste klasserna. 4
Även om The Holy Office var den slutliga nivån i kyrkligt liv, utgjordes den efter segern år 1495 också av Inkvisitionen. Det fanns en inkvisitionsdomstol på Teneriffa ända till 1820. Även om inkvisitionen existerade var den på nedgång redan under 1500-talet. Inkvisitionen, som hade sitt huvudsäte i Las Palmas, dömde endast 6 personer till döden på Kanarieöarna under 1700-talet. Deras verksamhet inriktade sig mot upplysningen under andra hälften av 1700-talet utan betydelsefulla resultat. De koncentrerade sitt arbete speciellt i populär vidskepelse som t ex häxeri eller vanhelgande vidskepelse, men straffen var inte stränga bortsett från häxeri, i vilka fall de dömda deporterades till andra öar. Inkvisitionen påskyndade också guanchernas integration till spansk kultur. För att komma upp från att vara andra klassens människor, t ex slavar, till att bli jämbördiga med spanjorerna bytte många guancher frivilligt sina familjenamn och klädde sig som spanjorer och förnekade sitt guancherursprung. Denna omvälvning var säkerligen inte smärtfri, då flera av guanchernas sociala mönster förbjöds, t ex lucha canaria (brottning). Inkvisitionens makt tvingade också på befolkningen sin kristna grannlåt, men på 1800-talet hade de huvudsakliga hedniska festerna tagits över av katolska kyrkan och hedniska gudar hade förvandlats till olika manifestationer av jungfru Maria. År 1732 skapades Jesuithuset i La Laguna och 1819 fick Teneriffa sitt egna biskopsstift, Nivaria Diocese, som leddes av en Bencomo, troligen en släkting till en av guancherkungarna. Den första biskopen var Luis Folguera y Sion och han utnämndes 1825 och blev då biskop över de västra Kanarieöarna. I dag residerar biskop, curia och katedralrådet i staden och man har ett dioceseseminarium och ett teologiskt institut. Processioner Två intressanta processioner hålls i La Laguna varje år, dels Stilla Veckans procession och dels Corpus Christi processionen i juni. La Laguna är berömd för den imponerande och spektakulära långfredagsprocessionen. Även på flera andra platser på Teneriffa, bl a i Adeje, hålls långfredagsprocessioner. Corpus Christi festivalen visar upp färggranna blommattor längs huvudgatorna och framför katedralen. Att göra och lägga blommattor på gatorna har sitt ursprung i Orotava. Det startades av familjen Monteverdi utanför deras hem till Corpus Christi festivalen år 1847. Hundratals korgar med färggranna blommor och växter samlades in. Motiven till blombilderna som skapas var huvudsakligen av religiös natur, ofta representerande bilder ur bibeln. Orotava har ca 1,5 km blomlagda gator där processionen ska dra fram! Framför rådhuset gör man en annan typ av matta, nämligen med multifärgad sand och växtdelar. Dessa målningar har också religiösa motiv. I Candelaria är madonnan under processionsdagen en fantastisk syn; klädd i sina finaste skrudar och smyckad med guld är hon stående utanför basilikan medan festandet pågår. Religionen idag Spanien är ett romerskt katolskt land. Idag är dock de katolska kyrkomyndigheterna mer toleranta än tidigare och ekumeniska träffar med andra religiösa samfund och sekter sker. Detta är till stor del beroende av den ökande turismen. Numera begravs t ex inte döda protestanter på Teneriffas beacher med huvudet ner. I början på 1900-talet fick både Puerto de la Cruz och Santa Cruz sina första anglikanska kyrkor. Den svenska sjömanskyrkan i Los Cristianos kom till år 1972, då man hyrde Casa Sueca. År 1988 köpte SKUT svenska kyrkan i utlandet - Casa Sueca. Numera finns en stor mängd religioner representerade på Teneriffa, förutom olika evangeliskt-lutherska samfund även islamiska församlingar och orientaliska sekter. Alla spanjorer är inte religiösa och går ej heller i kyrkan regelbundet. Men även den mest oreligiöse teneriffabon går till kyrkan flera gånger om året. Men gudstjänsten är förmodligen inte så mycket en gärning av gudsdyrkan, utan mer som en handling i en pågående ceremoni. Prästen agerar oftast inför ett fullsatt hus, men församlingen tycks i allmänhet inte så intresserad av hans framställning. Särskilt vid processions- och romeriatillfällena är kyrkorna fyllda till sista plats. Många fester och festivaler, t ex romerior, är en betydelsefull del av Teneriffas religiösa tro. Många byar har två helgon, ett manligt och ett kvinnligt, som är skyddshelgon för festerna vilka också inkluderar gudstjänster. På lördagkvällen eller söndagförmiddagen paraderar byhelgonet i spetsen för kortegen längs gatorna. 5
Lokala notiser La Laguna eller som den egentligen heter San Cristobal de la Laguna grundades 25 juli 1495 av de Lugo. I La Laguna bosatte sig conquistadorer och här byggde de vackra palats. Hit sökte sig också munkar och kyrkliga dignitärer. Katedralen i La Laguna är från 1515 och hette tidigare Los Remedios. Den återuppbyggdes åren 1904 15 efter att den gamla fallit sönder. Det inre av kyrkan är vacker med bl a färgade glasfönster och det förgyllda kapellet av den botgörande jungfrun. Även Iglesia de la Concepción, som är en av Teneriffas äldsta kyrkor, byggd 1502, har ett vackert innertak. Santa Cruz de Tenerife grundlades år 1494 av Fernández de Lugo. Vid den plats som nu kallas Barrio del Cabo placerade han det kristna kors, som kom att ge staden dess namn. Iglesia de la Concepción byggdes i början av 1500-talet men förstördes av brand 1642. Den återuppfördes på 1700-talet. Dess äldsta sakralfigur är Virgin de la Consulacion, som fördes till Teneriffa av conquistadorerna. Los Realejos har i 1500-talskyrkan Nuestra Señora de la Concepción fragment av det kors de Lugo placerade på den plats som markerade segern över guancherna. Kyrkan har även ett barockaltare från 1600-talet och en klocka som donerats av de katolska regenterna Ferdinand och Isabella. Iglesia de Santiago är troligen byggd 1498 och således den äldsta kyrkan på Teneriffa. Övrigt. Thor Heyerdahl har bevisat att pyramiderna i Güimar inte är stenrösen utan byggnadsverk gjorda av soltillbedjare. Detta betyder att de troligen är äldre än de kristnas inträde på Teneriffa och troligen även guanchernas. Hur gamla de är och vilka som byggt dem har ännu inte kunnat fastställas. Jesuitpatern José de Anchieta föddes i La Laguna år 1533, men utvandrade till Brasilien och blev Brasiliens apostel. Han finns förevigad i en staty vid motorvägsavfarten till flygfältet las Rodeos. Några helgdagar 5 januari spansk julafton med cabalgata de reyes. De tre vise männen rider på kamel i Karnevalprocession genom huvudgatan. 1 sönd febr Fiesta de las Candelas i Candelaria, med religiösa ceremonier i stadens basilika. Påsk Semana Santa stilla veckan. Profana evenemang ställs in. Stora påskprocessioner bl a i La Laguna. Kristi lekamens dag Corpus Christi. Blomstermattor läggs ut på gator och torg bl a i La Laguna och Orotava. Allmän helgdag. 15 aug La Asunción. Stora festligheter i Candelaria. Pilgrimsfärder till öarnas skyddshelgon i stans basilika 7 sept Nuestra Señora del Perpetuo Socorro. Fest i Güimar till åminnelse av madonnabilden som flöt i land i slutet av 1300-talet. Källor: Historiska museets i La Laguna guideskrift på engelska Castellano. Martín: History of the Canary Islands, 1993 I Pallin, Kanarieöarna Concepción J L The Guanches, survivers and their decendants Denna artikel är sammanställd av Bengt L Sjöberg Copyright Club Escandinavo Sur, 2000-12-12 6