FÄRGARKEOLOGISK UNDERSÖKNING

FÄRGARKEOLOGISK UNDERSÖKNING NORRA ANKOMSTHALLEN CENTRALSTATION STOCKHOLM Foto: Stockholms Målerikonservering AB februari 2011

Beställare: Byggnadsantikvarie Johan Rittsél AIX Arkitekter AB Hudiksvallsgatan 4 113 30 Stockholm Utfört av: Konservator Nils Ahlner och konservator Ewa Björdell Stockholms Målerikonservering AB Box 3605 103 59 Stockholm Foto på omslaget: Norra ankomsthallen, vy mot väst. Stockholms Målerikonservering AB 1/14

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Inledning...3 1.1 Tack...3 1.2 Sammanfattning...3 2 Undersökta ytor...4 2.1 Väggytor...4 2.2 Tak och taklist...5 2.3 Fönsterbåge och fönsterkarm på sydväggen...6 2.4 Bröstning...7 2.5 Rosettbeprydda kassetter i valvnischer...7 3. Rekonstruktionsskisser...9 4. Samlade NCS-koder... 11 5. Mikroskopfotografier... 12 Stockholms Målerikonservering AB 2/14

1. Inledning Denna rapport är en sammanfattande presentation av de rön som gjorts i samband med färgundersökningen av Norra ankomsthallen på Centralstation Stockholm under februari 2011. Idag fungerar utrymmet för transport mellan Vasagatan och Centralstationen. Utrymmet kallas även för taxihallen. I samband med den pågående renoveringen av Centralstation Stockholm ska utrymmet istället byggas om till en ny funktion som café eller restaurant. Rapporten är tänkt att ge en övergripande bild av interiörens ursprungskulörer samt att fungera som underlag inför eventuell rekonstruktionsmålning av de undersökta utrymmena. Den erhållna informationen presenteras i form av text, fotografier av framtagna ytor, mikroskoperingsfotografier av tvärsnittsprover samt rekonstruktionsskisser, där interiören har målats upp i dess förmodade ursprungskulörer. Vidare har de olika ytornas NCS-koder noterats. Nedan följer en kort sammanfattning av resultatet av färgundersökningen. 1.1 Tack Fotografier från Järnvägsmuseets arkiv har varit till stor hjälp vid denna undersökning och de har bidragit till de slutsatser som följer. Ett stort tack till Järnvägsmuseet och till Johan Ritséll som förmedlat fotografierna. 1.2 Sammanfattning Norra ankomsthallen har, enligt vad undersökningen påvisat, haft tre till fyra färgsättningar från tillblivelsen och fram till idag. Denna rapport fokuserar på originalfärgsättningen från 1927. Interiören tycks ursprungligen ha präglats av måleri i dämpade och ickekontrasterande kulörer i grått. Mycket talar för att det är de naturliga kulörerna hos byggmaterialen (puts och konststen) som gett färg åt interiören. Bröstningen har varit omålad under de första decennierna efter tillblivelsen på samma sätt som pelarna är idag. Den är utförd i någon sorts puts/konststen. Taket, taklisten och väggytorna har varit grå men i en ljusare nyans än bröstningen och pelarna. Ett grått oljefärgsskikt har påträffats långt ner i färgskiktsstratigrafierna på väggytorna, fönsternischerna samt i valvnischerna med kassetter och rosetter. Huruvida detta färgskikt är ursprungligt eller ej är osäkert. Det som talar emot att det är originalfärgsättningen är att en liknande färgstratigrafi finns på bröstning och väggar vilket talar för att bröstning och väggar målats vid samma tillfälle. Eftersom bröstningen var ofärgad under de första decennierna saknas ett lager färg på väggfälten för att få de olika färglagren att korrelera med varandra. I taket finns ett mycket tunt grått skikt (lim-eller kalkfärg) vilket skulle kunna vara rester av en original-avfärgning. Att döma av Järnvägsmuseets fotografier föreställande interiören från 1953 verkar tak och väggar haft samma ytbehandling och kulör. Troligt är därför att även väggarna varit målade med detta skikt och att det tvättats ned inför en ommålning. På fotografierna kan man även se omfattande fuktskador i färgskiktet vilket ytterligare skulle tala emot att väggar och tak var målade med en oljefärg. Att väggar och tak skulle varit helt omålade framstår som mindre troligt. Fönsterkarmen och fönsterbågen på sydväggen härstammar från 1870-talet och var under 1920-talet sannolikt målad i en gråbrun kulör alternativt var fönstren ådrade i en mörk kulör. Stockholms Målerikonservering AB 3/14

Fig 1. Planritning för Stockholms Centralstation, norra delen, 1927 (Norra ankomsthallen rödmarkerad). 2 Undersökta ytor 2.1 Väggytor På väggytorna återfanns ett monokromt grått oljemåleri underst i lagerföljden (en blandning av NCS S4005-G80Y och S3502-Y) (se fig. 2). Måleriet är uppbyggt i två skikt; ett vitt (troligtvis zinkhaltigt) förberedande skikt i botten och ett grått, fintkornigt avslutande färgskikt (se fig. 11). Huruvida dessa färgskikt härstammar från 1927 är osäkert. Möjligheten finns att ytorna ursprungligen haft en fuktkänslig avfärgning som sedermera tvättats alternativt borstats bort. Något som talar för detta är bl.a. järnvägsmuseets fotografier tagna 1953 (se fig. 8), där tydliga fuktrelaterade fläckar och schatteringar kan observeras på väggarna. Förekomsten av dessa fläckar tyder på att ytorna varit sugande och fuktkänsliga; egenskaper som inte är kännetecknande för oljefärg även om också oljefärgmålade ytor kan få fuktskador. Vid en jämförelse av tvärsnittsprover från väggytorna och sockeln kunde dessutom en likhet observeras gällande antal färglager. Eftersom inget av färgskikten på sockeln torde vara ursprungligt (läs 2.4) så skulle detta innebära att även det grå färgskiktet på väggytorna tillkommit senare. Vid granskning av järnvägsmuseets svartvita fotografier är det något svårt att avgöra ifall kulören hos det grå oljefärgskiktet överensstämmer med kulören som ses i fotografierna. Möjligen ser det framskrapade färgskiktet något mörkt ut i jämförelse med vad fotona påvisar. Mycket tycks alltså tala för att måleriet på väggytorna tillkommit sekundärt. Slutsatsen blir att det vid en eventuell rekonstruktion finns två tänkbara alternativ; antingen använder man sig av ovanstående NCS-koder (för det grå oljefärgskiktet) eller också väljer man en liknande men något ljusare, putslik kulör (S2005 Y20R). Stockholms Målerikonservering AB 4/14

Fig. 2. Provyta på norrväggen. Bilden visar det underst belägna avslutade färgskiktet. 2.2 Tak och taklist På taklisten och i taket återfanns två färgskikt, ett ljusrosa i botten samt dagens vita latexfärgskikt 1. Vid framtagning av provytor på plats tycktes ett mycket tunt och fint kalkfärgsskikt (eventuellt limfärg) kunna observeras ovanpå kalkputsen (se fig. 3). Vid mikroskopering av tvärsnittsproverna gick det dock inte att urskilja några pigmentkorn i detta skikt och det var inte heller någon tydlig gräns mellan putsen och det förmodade kalkfärgskiktet (se fig. 13). Vid framskrapning framträdde dock ytan som en medveten avfärgning. Precis som i fallet med väggytorna verkar det således troligt att ytorna kan ha varit avfärgade med en lim- eller kalkfärg vilken tvättats eller borstats bort i samband med att taket vitmålades. Vid en rekonstruktion av originalfärgsättningen bör man således med stor sannolikhet ha kulören på putsen som referens (NCS S2005 Y20R). Fig. 3. Provyta på taklist. 1 Observera att på takytorna ligger det vita färgskiktet på en målarväv/glasfiberväv Stockholms Målerikonservering AB 5/14

2.3 Fönsterbåge och fönsterkarm på sydväggen Fönsterkarmens originalfärgskikt är från 1870-talet och består av oljefärg i en grå kulör med en brytning mot brungrå. Detta måleri är uppbyggt av tre strykningar varav det första skiktet är vitt med större fyllmedelskorn och de påföljande två skikten (till synes mycket lika varandra) är finkorniga och har i mikroskopet en brunbeige kulör. Nästföljande period har karmen varit målad i en snarlik kulör (NCS S6005 Y20R) men i en något mörkare och kallare gråbrun ton än föregående fas (se fig. 4). Måleriet är uppbyggt i två skikt. Tydligt fluorescerande zinkkorn kunde urskiljas i båda skikten samt små pigmentkorn med svart, gul och blå kulör i det avslutande skiktet (se fig. 20 och 22). Nästkommande måleri utgörs av en mörkbrun träimitation/ådringsmåleri som är uppbyggt av tre färgskikt och förseglat med en klarlack. Detta är intressant att notera eftersom dessa tre färgskikt är identiska med de första (underst belägna) färgskikten på fönsterbågarna. Fas tre på fönsterkarmen motsvaras alltså av fas ett på fönsterbågarna. Det mest sannolika är således att fönsterbågarna ursprungligen har varit målade i samma kulör som fönsterkarmen, men att de skrapats rena i samband med att de ådringsmålats. Det finns två troliga alternativ gällande färgsättning på fönster och fönsterkarm 1927; antingen gråbrun eller mörk ådring. Fas 1 på fönsterbåge Fas 2 på fönsterkarm Fas 3 på fönsterkarm Fig. 4. Provyta på fönsterbåge och fönsterkarm. Här kan man se det gråbruna skiktet samt den bruna ådringen. Observera att det bruna ådringsmåleriet förekommer på båda ytorna men att det på fönsterbågen ligger i botten. Fönster som har färgundersökts Fig. 5. Fotografi från omkring 1953. Stockholms Målerikonservering AB 6/14

2.4 Bröstning På bröstningen kunde totalt fem färgskikt, i vita och grå kulörer, observeras. Inget av dessa är dock original utan ytorna har varit fria från ytbehandling på samma sätt som pelarna. Det tycks istället högst sannolikt att ytorna varit helt fria från ytbehandling (se fig. 5). Teorin om att bröstningen skulle ha varit obehandlad styrks av järnvägsmuseets fotografier där man tydligt ser att bröstning och kolonner har identisk kulör och glimmer. Fig. 6. Provyta på bröstning. Den ursprungliga, obehandlade ytan har rödmarkerats. 2.5 Rosettbeprydda kassetter i valvnischer Färgskiktsuppsättningen på kassetterna i valvnischerna är identisk med den som återfunnits på väggytorna (se 2.1 och fig. 18). Även här är det således något oklart om det grå oljefärgskiktet i botten är original eller om ytorna varit målade i en färg som tagits bort i samband med att de målades om. Oavsett detta så tycks det som att ramar, listverk, fyllningar och rosetter ha varit homogent färgsatta utan några kontrasterande nyanser; de har alla varit grå. NCS-koden för dessa ytor blir densamma som för väggytorna; (S4005-G 80Y till S3502-Y) eller alternativt (S2005 Y20R). Stockholms Målerikonservering AB 7/14

Fig. 7. Provytor på kassetter i valvnisch. På fotot kan man se att överfönstren är mörka med antydan till träådring eller träfanér på det släta partiet mellan pardörr och överljusfönster. Eftersom överljusfönstren är mörka, troligen träådrade, så borde även övriga fönster ha haft samma målningsbehandling. Fig. 8. Järnvägsmuseets fotografi från 1953. Observera fuktfläckarna på väggarna samt den omålade bröstningen. Stockholms Målerikonservering AB 8/14

3. Rekonstruktionsskisser Färgarkeologisk undersökning Fig. 9. Rekonstruktionsskiss föreställande fönstret på sydväggen med gråbrun kulör S6005 Y20R Fig. 10. Rekonstruktionsskiss föreställande rosett i valvnisch. Takfärg: S2005 Y20R Stockholms Målerikonservering AB 9/14

Fig. 11. Rekonstruktionsskiss föreställande den förmodade ursprungsfärgsättningen (vy mot väst). Väggfärg: S2005 Y20R och bröstning omålad Stockholms Målerikonservering AB 10/14

4. Samlade NCS-koder: Färgarkeologisk undersökning De olika ytornas NCS-koder har noterats. Observera dock att NCS-koderna enbart bör betraktas som övergripande riktlinjer snarare än absoluta fakta. Detta eftersom bestämning av kulörer i samband med en färgundersökning bl.a. är avhängigt ljusstyrkan och ljustemperaturen på plats samt avläsarens subjektiva upplevelse av färgtoner. Inför en eventuell rekonstruktion föreslås att målarna gör uppstrykningsprover jämte de framskrapade ytorna från undersökningen, för att uppnå större träffsäkerhet avseende kulör. Vad som ytterligare försvårar bestämmandet av NCS-koderna är att kulörerna på de framtagna ytorna kan vara missvisande. Detta eftersom bindemedlet i måleriet kan ha mörknat och gulnat med tiden. Vidare är det troligt att ytskiktet smutsats ned något under tiden som det legat exponerat samt eventuellt kontaminerats av ovanpåliggande färgskikt sedan det blev övermålat. Framtagningssytorna kan med fördel ligga framme en tid innan ommålning sker eftersom de med ljusets inverkan tenderar att ändra kulör något. Utrymme och ytor: Tak Taklist Väggytor Kassetter med listverk och rosetter Bröstning Fönsterbåge Fönsterkarm Beskrivning och NCS-kod: S2005 Y20R, matt kalkfärgsliknande karaktär S2005 Y20R, matt kalkfärgsliknande karaktär S2005 Y20R, matt kalkfärgsliknande karaktär Alt kulör liggande mellan; S4005-G80Y och S3502-Y, oljefärg S 2005 Y20R, matt kalkfärgsliknande karaktär alt kulör liggande mellan; S4005-G80Y och S3502-Y, oljefärg Friläggning alt stenimitationsmålning: S5502 Y S6005 Y20R (grågrön) eller S8010 Y50R (ådring), oljefärg S6005 Y20R (grågrön) eller S8010 Y50R(ådring), oljefärg Stockholms Målerikonservering AB 11/14

5. Mikroskopfotografier Färgarkeologisk undersökning Nedan följer ett urval av mikroskoperingsbilder föreställande tvärsnittsprover tagna från interiörens väggar och talk. Oljefärgsskiktet som finns närmast putsen har markerats med klammer. De snitt som saknar ursprungliga färgskikt har ingen klammer. Det är, som nämnts, oklart huruvida det grå oljefärgskiktet på väggytorna och rosetterna är ursprungligt men de har markerats för säkerhets skull. På fönstersnickerierna har det gråbruna skiktet markerats med klammer. De horisontala röda linjerna, i snitten från fönsterkarmen och fönsterbågen, markerar att proven skarvats. Fig. 12. Väggytor, vitt ljus 100X förstoring. Fig. 13. Väggytor, UV (ultraviolett ljus). Fig. 14. Tak, vitt ljus 100X förstoring. Fig. 15. Tak, UV. Stockholms Målerikonservering AB 12/14

Färgarkeologisk undersökning Fig. 16. Bröstning, vitt ljus 100X förstoring. Fig. 17. Bröstning, UV. Fig. 18. Rosett, vitt ljus 100X förstoring. Fig. 19. Rosett, UV. Fig. 20. Fönsterbåge, vitt ljus 100X förstoring. Fig. 21. Fönsterbåge, UV. Stockholms Målerikonservering AB 13/14

Fig. 22. Fönsterkarm, vitt ljus 100X förstoring. Fig. 23. Fönsterkarm, UV. Stockholms Målerikonservering AB 14/14