29 års säljakt undersökningar av insamlat material Britt-Marie Bäcklin, Charlotta Moraeus, Eva Eklöf, Ylva Lind Rapport nr 11: 2 Naturhistoriska Riksmuseet Enheten för miljögiftsforskning Box 5 7 4 5 Stockholm
Undersökning av insamlat material från skyddsjakt på gråsäl (Halichoerus grypus) år 29 Inledning Naturvårdsverket beslutade 29-3-31 (Dnr 412-264-9 Nv ) att skyddsjakt efter gråsäl skulle bedrivas för nionde året i följd. Jakten pågick under perioden 16 april 31 december och inkluderade nio län (se Tabell 1) utmed Östersjö-, Bottenhavs- och Bottenvikskusten. Under perioden 16/4-31/5 fick högst hälften av respektive läns kvot av sälar fällas. Svenska tillstånd för skyddsjakt omfattade totalt 23 sälar. Kvoterna fördelades per län enligt en av länsstyrelserna utarbetad modell, som bl.a. bygger på förekomst av gråsäl och faktorer som antal fiskare, fiskets inriktning, fångstvärde, sälskadornas värde samt sälskadornas varaktighet. Fälld säl rapporteras av jägaren till kustbevakningen som löpande sammanställer resultaten per län och skickar dessa vidare via e-post enligt sändlista. Naturvårdsverket beslutade även, liksom tidigare år, att fällda sälar skulle få behållas på villkor att prover och ifyllda uppgifter om de fällda sälarna i en s.k. jaktrapport skickades till Naturhistoriska riksmuseet (NRM), Enheten för Miljögiftsforskning. Nedan redovisas resultat från sammanställningar baserade på patologiska undersökningar, åldersbestämning och uppgifter från jägare samt kustbevakningen. Vissa jämförelser görs även med inskickat material från gråsälsjakten åren 22-28 samt med undersökta drunknade/funna döda gråsälar. Undersökningarna har finansierats av Naturvårdsverkets enheter för Viltförvaltning respektive Miljöövervakning. Material och metoder I samband med jakten paketerar jägaren inre organ, underkäke, en bit späck med hud samt i förekommande fall penisben i plastpåsar tillsammans med jaktrapporten. Påsen fryses och skickas till utsett uppsamlingsställe eller direkt till NRM. På NRM har påsarna tinats och innehållet undersökts makroskopiskt. Vikt har bestämts på hjärta, lever, binjurar och gonader. Provtagning för bakteriologisk eller parasitologisk undersökning har utförts vid misstanke om infektion. Dessa undersökningar utförs i förekommande fall av Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) i Uppsala. Underkäkar har kokats och tänder tagits ut för snittning och åldersbestämning. För kvalitetssäkrad åldersbestämning har en oberoende avläsning gjorts vid minst två tillfällen per säl. Mag- och tarminnehåll har tillvaratagits för dietstudier. För framtida analyser har vävnadsprover och ben tagits till miljöprovbanken. Mikroskopisk undersökning av vävnader har ej utförts eftersom materialet ofta varit kadaveröst förändrat samt fryst. Frysning av vävnaden medför vissa skador på 2
cellnivå. I den följande redovisningen varierar antal undersökta sälar, beroende på att organ saknats i vissa påsar och/eller att jaktrapporter varit ofullständigt ifyllda. Graden av sjukliga förändringar i organen har bedömts i fyra steg från - utan synlig sjuklig förändring, lindrig, måttlig, till - kraftig förändring. För bedömning av förekomst och allvarlighetsgrad av tarmsår har bakre delen av ileum samt caecum och colon (tunntarmen nära blindtarmen, blindtarmen och grovtarmen) från varje säl samlats för jämförande bedömning vid samma tillfälle. För en kvalitetssäkrad bedömning vid detta tillfälle har tarmarna undersökts av två personer, nuvarande och förutvarande sälpatolog. Allvarlighetsgraden för tarmsår bedömdes enligt följande (Bergman, 1999); grad - inga sår eller endast små erosioner understigande 4 mm i diameter grad 1- lindrig, innebär ytliga sår med en maximal diameter av mm grad 2- måttlig, såren överstiger mm i diameter grad 3- kraftig, såren överstiger mm i diameter och även vävnaden under själva tarmslemhinnan är påverkad. Då hakmask, Corynosoma sp. normalt är förekommande i den undersökta tarmregionen och då dessa parasiter ofta orsakar mindre erosioner i tarmslemhinnan har endast tarmsår av grad 2 och 3 räknats som avvikelser. Späcktjockleken (hullet) baseras på av jägaren ifylld uppgift i jaktrapporten. Som gott hull räknades en späcktjocklek överstigande 35 mm, medel gott hull 26-35 mm och mindre gott hull understigande 26 mm. Gråsälshonor har räknats som könsmogna när en gulkropp (corpus luteum) har observerats i äggstockarna. Förekomst av gulkropp är sällsynt före 4 års ålder. Vid statistiska beräkningar har Fisher s exact eller t-test använts. Gränsvärdet för signifikans är p<,5. 3
Resultat Enligt uppgift från kustbevakningen fälldes 128 gråsälar under skyddsjakten år 29. Av de 128 gråsälarna rapporterades 1 bärgade och 9 skickades in till NRM. Ytterligare en gråsäl, som fälldes med särskilt tillstånd i Södermanlands län, bärgades och skickades in. Könsfördelningen bland de inskickade sälarna var 6 honor och 49 hanar (Tabell 1). Tabell 1. inskickade sälhonor/hanar samt antal bärgade, fällda och tilldelad jaktkvot per län. Län Tilldelad kvot fällda 1) bärgade 1) inskickade sälar Honor Hanar Kön? Norrbotten (BD) 4 23 23 24 2) 18 6 Västerbotten (AC) 2 5 4 4 2 2 Västernorrland (Y) 3 12 8 8 8 Gävleborg (X) 6 46 46 43 25 18 Uppsala (C ) 2 14 12 12 7 4 1 Stockholm (AB) 2 12 9 9 3 6 Södermanland (D) 3 + 1 4 4 3 1 Östergötland (E) 5 3 4 1 3 Kalmar (H) 2 8 2 2 1 1 Summa 23 129 111 1 6 49 1 1) uppgift från Kustbevakningen 2) Fler sälar skickades in än vad som rapporterats fällda Flest gråsälar fälldes i Gävleborg och Norrbotten. Under hela säsongen fälldes flest gråsälar (43) i maj månad (Figur 1). Av dessa 43 maj-sälar var 19 från Norrbottens län och 13 från Gävleborgs län. fällda gråsälar per månad 27-29 5 45 4 35 gråsälar 3 25 2 15 5 27 28 29 april maj juni juli augusti september oktober november december Månad Figur 1. Jämförelse mellan antal fällda gråsälar per månad 27-29. Ej bärgade gråsälar är exkluderade. 4
Kön- och åldersfördelning I Norrbottens län har det under tidigare år fällts få hanar i förhållande till antal honor. Från år 22 till 26 var andelen honor 71-94 %. År 27 minskade andelen honor till 44 % och 28 var 5 % av de fällda sälarna honor. År 29 ökade andelen honor igen till 76 % i Norrbottens län. I Gävleborgs län fälldes år 29 något fler honor (58 %) (Tabell 1) till skillnad från 27 och 28 då förhållandevis fler hanar fälldes (se rapporter för 27 och 28 års jakt). Mellan år 22-25 och år 28 och 29 fälldes flest gråsälar i åldersgruppen 4- år. År 26 och 27 fälldes flest sälar i åldersgruppen -3 år (Fig. 2). Under hela jaktperioden 22-29 domineras de fällda sälarna av 4- åriga honor i Bottniska viken (norra bassängen) och av -3 åriga hanar i egentliga Östersjön (södra bassängen) (Fig.3 & 4). gråsälar per åldersklass 5 45 4 gråsälar 35 3 25 2 15-3 år 4- år 11-15 år 16-2 år >2 år 5 22 23 24 25 26 27 28 29 År Figur 2. fällda och undersökta gråsälar under åren 22-29 fördelade på 5 åldersklasser från alla medverkande län. 5
Norra bassängen 3 25 2 % 15 Honor Hanar 5-3 år 4- år 11-2 år > 2 år Åldersklass Figur 3. Ålder och könsfördelning för fällda och undersökta gråsälar 22-29 (N*= 531) från norra bassängen ( fr.o.m. Uppsala län t.o.m. Norrbottens län) (*gråsälar som saknat data på ålder, län eller kön är exkluderade) Södra bassängen 8 7 6 5 % 4 Honor Hanar 3 2-3 år 4- år 11-2 år > 2 år Åldersklasser Figur 4. Ålder och könsfördelning för fällda och undersökta gråsälar 22-29 (N*= 97) från södra bassängen (fr.o.m. Stockholms län t.o.m. Kalmar län) (*gråsälar som saknat data på ålder, län eller kön är exkluderade) 6
Patologiska förändringar De sjukliga förändringar som noterades 29 var; tarmsår, binjurebarksförtjockning, och parasitära leverskador. Tarmar från 6 sälar undersöktes och tarmsår av måttlig till kraftig grad observerades i 34 (32 %) av dessa gråsälar. Andelen gråsälar med tarmsår är därmed fortsatt hög jämfört med före år 1985 (ca 15 %) men förekomsten har totalt sett minskat signifikant mellan år 25 och 29 (Fig.5). I Gävleborgs län minskade andelen gråsälar med tarmsår signifikant mellan år 27 och 28 men ökade igen år 29 (Fig.6). Andel gråsäl med tarmsår 6 % gråsäl med tarmsår 5 4 3 2 22 23 24 25 26 27 28 29 År Figur 5. Andel fällda gråsälar med tarmsår av måttlig till kraftig grad (2 & 3) längs hela Sveriges östra kust år 22-29. Minskningen från år 25 är signifikant. Andel gråsälar, från olika områden, med tarmsår 9 8 % gråsälar med tarmsår 7 6 5 4 3 2 Norrbotten-Västernorrland Gävleborg Uppsala-Kalmar 22 23 24 25 26 27 28 29 År Figur 6. Staplarna visar andel fällda gråsälar från olika områden med måttlig till kraftig grad av tarmsår 22-29. Minskningen i Gävleborgs län mellan år 27 och 28 var signifikant, men 29 har förekomsten åter ökat, dock ej signifikant. För övriga län är trenden neråtgående efter 25. (Norrbotten-Västernorrland består av länen AC, BD och Y, Gävleborg av X län, Uppsala-Kalmar består C, AB, D, E & H län). 7
Den signifikant ökade förekomsten av parasitära leverskador år 28 består och påträffades i 25 (23 %) av 9 undersökta gråsälar år 29. Den tydligast synbara leverförändringen är förtjockningar av gallgångsväggarna och bölder med leverflundra (parasitär cholangit). Första mellanvärd för dessa parasiter är snäckor (Gastropoda Prosobranchia). Den andra mellanvärden är fisk, vanligen karpfiskar (Cyprinidae), och ett stort antal arter är slutvärdar (King & Scholz, 21). Hittills har leverflundran artbestämts hos en gråsäl till Pseudamphistomum truncatum. Denna art av leverflundra har t.ex hittats i mellanvärden mört (Rutilus rutilus). Av 18 könsmogna honor som fälldes under dräktighetstiden (fr.o.m augusti) var 14 dräktiga. Av de fyra ej dräktiga honorna var två stycken endast 4 år gamla. Inga sjukliga förändringar noterades i de honliga könsorganen. Uppgift om späcktjocklek fanns för 6 gråsälar och näringstillståndet hos de flesta fällda sälarna bedömdes utifrån denna uppgift som i huvudsak medelgott till gott. Mellan år 25 och 28 skedde en signifikant minskning av andelen gråsälar med gott hull (> 35 mm) och en signifikant ökning av andelen magra (< 26 mm) gråsälar i åldern 1-2 år. År 29 ser den neråtgående trenden bland de fällda sälarna ut att ha avstannat eller vänt (Fig. 6). Den magraste gråsälen i undersökningen hade en späcktjocklek av mm och den fetaste 8 mm. Andel gråsälar med olika späcktjocklek 8 7 6 Andel % 5 4 3 <26 mm 26-35 mm >35 mm 2 22 (N=58) 23 (N=63) 24 (N=72) 25 (N=75) År 26 (N=91) 27 (N=58) 28 (N=97) 29 (N=88) Figur 7. Andel fällda gråsälar med mindre gott hull (<26 mm), medelgott hull (26-35 mm) och gott hull (> 35 mm) 22-29. Den neråtgående trenden av andel sälar med gott hull kan ha avstannat eller vänt 29. (N= antal gråsälar mellan 1-2 år.) 8
Sammanfattning gråsälar fällda gråsälar under skyddsjakten år 29 var 128 st, varav 1 rapporterades bärgade och 9 samt en gråsäl fälld med särskilt tillstånd skickades till NRM. De flesta sälar fälldes i maj månad. Det fälldes fler honor än hanar. De flesta fällda sälar var mellan 4 och år gamla. Under hela jaktperioden 22-29 domineras de fällda sälarna av 4- åriga honor i Bottniska viken (norra bassängen) och av -3 åriga hanar i egentliga Östersjön (södra bassängen). Baserat på späcktjocklek bedömdes näringstillståndet hos de fällda sälarna som medelgott till gott. Trenden med en signifikant minskande späcktjocklek bland de fällda gråsälarna har inte fortsatt år 29. De könsmogna honornas dräktighetsfrekvens (78 %) var god liksom den reproduktiva hälsan. Noterade patologiska förändringar i övriga organ såsom; tarmsår, binjurebarksförtjockning och parasitära leverskador är fynd som även observeras hos bifångade gråsälar. Det var en signifikant ökning av undersökta gråsälar med parasitära leverskador från år 27 till 28 och den ökade förekomsten består under 29. Detta kan t.ex. bero på en ökad parasitär infektion av leverflundra hos fisk i Östersjön eller en ökad konsumtion av t.ex karpfiskar hos gråsäl och bör utredas vidare. Den förhöjda förekomsten av gråsälar med tarmsår av måttlig till kraftig grad som observerats sedan mitten av 198-talet består (Bergman 1999) men förekomsten har totalt sett minskat signifikant bland de fällda gråsälarna sedan år 25. Den signifikanta minskningen av förekomsten av tarmsår i Gävleborgs län från år 27 till 28 har inte fortsatt år 29. 9
Undersökning av insamlat material från skyddsjakt på knubbsäl (Phoca vitulina) år 29 Naturvårdsverket beviljade tillstånd år 29 för skyddsjakt (Dnr 412-263-9 Nv) i Halland och Västra Götalands län på 5 knubbsälar under perioderna 1-31/5 samt 1/8-31/12. Sammanlagt fälldes 54 knubbsälar varav 47 bärgades och inre organ från 44 skickades till NRM för undersökning (Tabell 2). De flesta sälar (52 %) fälldes under december månad och totalt fälldes fler honor (64 %) än hanar (Tabell 2, Fig. 8). För villkor och material och metoder, se denna rapport under skyddsjakt gråsäl Knubbsälarna är inte åldersbestämda men tänder för åldersbestämning är sparade. Tabell 2. inskickade sälhonor/hanar samt antal bärgade, fällda och tilldelad jaktkvot per län. Län Tilldelad kvot fällda 1) bärgade 1) inskick. Honor Hanar Västra 3 34 29 26 17 9 Götaland (O) Halland (N) 2 2 18 18 11 7 Summa 5 54 47 44 28 16 1) uppgift från Kustbevakningen knubbsälar per månad 25 2 knubbsälar 15 5 Hanar Honor maj augusti september oktober november december Månad Figur 8. honor och hanar fällda per månad 29. Från samtliga 28 honor som skickades in var reproduktionsorgan ej medskickade i 8 fall. Bland resterande 2 honor var 2 juvenila, och 18 könsmogna. Av dessa 18 var 17 fällda under dräktighetstiden och 15 var dräktiga (88 %). Parasiter i hjärtats högra kammare fanns hos 6 sälar (14 %). Hos ytterligare en säl fanns parasiter i lungor men ej i hjärtat (se Leidenberger & Boström, 28 för mer information). De flesta knubbsälar var i gott hull (Fig. 9).
Andel knubbsälar med olika späcktjocklek 7 6 5 % knubbsälar 4 3 2 <26 mm 26-35 mm >35 mm mm späck Figur 9. Andel knubbsälar i olika späcktjockleks intervall 29. Ett särskilt tack riktas till veterinär Anders Bergman för medverkan vid bedömning av tarmar hos gråsäl. Referenser Bergman (1999). Health condition of the Baltic grey seal (Halichoerus grypus) during two decades. APMIS 7:27-82. King S, & Scholz.T (21). Trematodes of the family Opisthorchiidae: a minireview. The Korean Journal of Parasitology, 3 (39):29-221. Leidenberger & Boström (28). Characterization of the heartworm Acanthocheilonema spirocauda (Leidy, 1858) Anderson, 1992 (Nematoda: Onchocercidae) in Scandinavia. Parasitol Res. DOI.7/s436-8-1159-1. Tidigare rapporter Bäcklin (23). Gråsälens Hälsotillstånd, undersökningar av insamlat material från 22 års avlysningsjakt. Rapport till NV. Bäcklin, Roos & Lind (24). 23 års avlysningsjakt på gråsäl, undersökningar av insamlat material. Rapport till NV. Bäcklin, di Gleria, Roos & Lind (26). 24 års avlysningsjakt på gråsäl, undersökningar av insamlat material. Rapport till NV. Bäcklin, di Gleria, Lind (27), 25 års säljakt, undersökningar av insamlat material. Rapport till NV. Bäcklin, di Gleria, Eklöf, Lind (28), 26 års säljakt, undersökningar av insamlat material. Rapport till NV. Bäcklin, Moraeus, Eklöf, Lind (28), 27 års säljakt, undersökningar av insamlat material. Rapport till NV. Bäcklin, Moraeus, Lind (29), 28 års säljakt, undersökningar av insamlat material. Rapport till NV. 11