Utredningsenheten 28-7-16 UTVECKLINGEN I SVENSK MJÖLKSEKTOR SAMMANFATTNING Stora förändringarar i EU:s mjölkpolitik Mjölkgårdarna i Sverige allt större Mjölkproduktionen i Sverige ökar i vissa regioner medan den nästan helt slagits ut i andra EU har genomfört stora förändringar av politiken i mjölksektorn under den senaste femårsperioden i syfte att öka marknadsmässigheten. Det har bl.a. inneburit att de garanterade stödpriserna för mejeriprodukter sänkts, medan jordbrukarna i gengäld fått ett stöd som inte är kopplat till vad som produceras och att mjölkkvoten har ökats. I det nyligen framlagda reformpaket från EU föreslås ytterligare avregleringar, bl.a. vill EU-kommissionen att mjölkkvoterna ska tillåtas öka ytterligare inför kvotsystemets avskaffande. Kommissionen vill genom denna åtgärd både öka möjligheten för producenterna att ta del av en växande världsmarknad och minska värdet på mjölkkvoterna. Reformerna på mjölkområdet som började tillämpas i början på 2-talet ledde till fallande avräkningspriser i Sverige. Under perioden 24- föll priserna med ca tio procent. Prisfallet var dock mindre än de stödprissänkningar som genomfördes under denna period. genomfördes den s.k. frikopplingen av stödet till mjölkproduktionen som innebar att stödet lämnades till i princip all mark utan krav på hur marken skulle användas. Låga marknadspriser och frikopplingen ledde till att mjölkproduktionen minskade kraftigt i Sverige. Världsmarknadens efterfrågan på mejeriprodukter ökade kraftigt under. Det gav utrymme för en stor prisökning även på den svenska marknaden. Under det sista halvåret ökade priset med ca 35 procent. Prisökningen har lett till att produktionen för första gången på flera år vänt uppåt under sommaren 28. Under de senaste månaderna har dock avräkningspriserna åter vänt neråt. Strukturomvandlingen i svensk mjölkproduktion har gått snabbare än för jordbruket i sin helthet. Bland de enskilda produktionsgrenarna har strukturomvandlingen i nötköttsproduktionen gått långsammare jämfört med mjölkproduktionen medan strukturomvandlingen i grissektorn gått dubbelt så snabbt sedan i början på 198-talet. Som riktmärke för utvecklingen i mjölksektorn kan anges att antalet producenter halveras vart tionde år. I takt med att avkastningen per ko ökat har antalet kor minskat. Utvecklingen inom landet varierar mellan olika regioner. I vissa regioner har mjölkproduktionen utvecklats starkt, antalet mjölkkor har ökat, trots att antalet minskat för landet i sin helhet. Halland, Öland, delar av Västergötland och Östergötland samt norra Norrlandskusten har ökat koantalet under den senaste tioårsperioden. Gynnsamma förhållanden i form av hög avkastningsnivå för fodergrödor och möjlighet att strukturrationalisera är några skäl till varför koantalet ökat. För Norrlands del torde det särskilda stödet till detta område bidragit till ökningen.
De inre delarna av Norrland och Svealand, slättbygderna i södra Sverige samt storstadsregionerna uppvisar däremot en sämre utveckling än genomsnittet. I Svealands och Norrlands inland är avkastningsnivån för foderväxter låg. Det är också svårt att finna tillräckligt stort arealunderlag för att skapa tillräckligt stora företag så att investeringar i ny teknik blir lönsam. I slättbygderna är konkurrensen från främst växtodlingen för svår vilket leder till att mjölkproduktionen minskar. I storstadsregionerna finns det gott om alternativ sysselsättning utanför jordbrukssektorn och alternativ användning av marken. Det gör att intresset för mjölkproduktion minskar. I vissa delar av landet där mjölkproduktionen minskat har köttproduktionen ökat. Det gäller bl.a. Götalands skogsbygder men även i delar av inre Svealand och södra Norrland. I dessa områden har förutsättningarna varit tillräckligt bra för att även i fortsättningen upprätthålla djurproduktion. Det finns dock delar av inre Svealand och inre Norrland där djurproduktionen nästan helt upphört. I några kommuner finns det varken mjölkkor eller kor för köttproduktion. Minskat inslag av regleringar såväl inom EU som på världsmarknaden gör att kravet på marknadsmässighet inom jordbruket ökar. För att klara konkurrensen från andra länders produktion krävs att svensk mjölkproduktion förmår att effektiviseras minst i samma takt som övriga länder. För Sveriges del torde det med all sannolikhet innebära att antalet besättningar kommer att minska samtidigt som antalet kor per besättning kommer att öka. Det torde också innebära att koncentrationen av mjölkproduktionen kommer att fortsätta. Den utveckling som skett under de senaste åren med en mer avreglerad EU-marknad är med all säkerhet en bra fingervisning om den framtida utvecklingen.
Utveckling i svensk mjölksektor Den svenska mjölksektorn har präglats av stora förändringar på kort tid. Det beror både på att det skett en teknikutveckling i sektorn och att de politiska villkoren ändrats. I följande PM görs en genomgång av vilka politiska förändringar som skett och vilka förslag som ligger för beslut. samt om hur sektorn har förändrats i relation till omvärldsförändringar. PM:et försöker också bedöma hur den svenska mjölksektorn skulle kunna se ut om några år. 1. Politiska förändringar i mjölksektorn Mjölk är en av de produkter inom EU som har varit föremål för de mest omfattande marknadsregleringarna. Förutom de regleringar som tillämpats för de flesta produkter som t.ex. importtullar, exportbidrag och interventionsuppköp har det också använts produktionskvoter och avsättningsprogram för den interna marknaden. I synnerhet programmen för att öka konsumtionen på den interna marknaden har varit mycket omfattande i mjölksektorn. Några exempel på de program som använts är stöd till konsumtion av mjölk i skolor, stöd till användning av smör och grädde för tillverkning av glass och konditorivaror samt för stöd till användning av mjölkprodukter genom hjälporganisationer. I början på 199-talet påbörjade EU en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att anpassa denna till den marknadsliberalisering som då skedde på global nivå. Det avtal som beslutades om i GATT (numera WTO) innebar sänkta tullar, marknadstillträde för importerade produkter, begränsning av exportbidragen samt tak för hur mycket stöd som fick ges till den interna marknaden. EU:s anpassning till de internationella åtagandena innebar främst att stödpriserna sänktes (interventionspriset) och att producenterna kompenserades genom direktstöd till arealer och djur. Genom att sänka stödpriserna på den interna marknaden närmade sig EU världsmarknadspriserna vilket för vissa produkter gjorde exporten utan bidrag möjlig och, på så sätt, kunde EU undgå WTO begränsningarna för subventionerad export. Sänkta stödpriser innebar också att den inhemska produktionen förbättrade konkurrenskraften gentemot importerade produkter och att efterfrågan ökade. I det första reformsteget som genomfördes under perioden 1993-1995 var det främst jordbruksgrödor som spannmål, oljeväxter och proteingrödor samt nötkött som omfattades. Mjölk ingick i de ursprungliga reformplanerna men under förhandlingarna föll denna del av förslaget bort. 1999 beslutades om en förnyad reform vilket innebar att stödpriserna sänktes ytterligare och direktstöden höjdes. Denna gång inkluderades även mjölk i reformen men med långa övergångstider innan reformen skulle träda i kraft. Beslutet på mjölkområdet innebar att interventionspriserna för smör och mjölkpulver skulle sänkas med 15 procent i tre steg med start först 25/6. Som kompensation för prissänkningen gavs producenterna ett direktbidrag som kopplades till innehav av mjölkkvot. Bidraget motsvarade ca 7 procent av prissänkningen. Det beslutades även att mjölkkvoterna skulle höjas med 1,5 procent under en treårsperiod. Redan innan 1999 års reform hann träda i kraft på mjölkområdet genomförde EU en ny reform 23. Denna reform var betydligt mer omfattande än 1999 års reform och innebar att de kopplade direktstöd som infördes 1993 togs bort till stora delar och ersattes med ett frikopplat stöd. Syftet med reformen var att öka marknadsorienteringen för EU:s jordbruk. Olika former av stöd skulle inte vara avgörande för producenternas val av inriktning. Stödet skulle också ge producenterna en grundtrygghet för att uthålligt kunna fortsätta sin
verksamhet. För de produkter som omfattades av både 1993 och 1999 års reform hade EU:s stödpriser fått kontakt med världsmarknadspriset och några ytterligare prissänkningar krävdes inte i 23 års reform. På mjölkområdet låg EU:s priser fortfarande betydligt högre än världsmarknadspriserna och exportbidrag krävdes för de flesta produkter. WTO-begränsningarna för subventionerad export hade därför en hämmande effekt på utvecklingen av EU:s mejerisektor. För att öka konkurrensförmågan för EU:s mjölksektor på världsmarknaden beslutades om flera förändringar av marknadsregleringarna: Mjölkkvotssystemet förlängdes t.o.m. 214/215 1999 års beslut om prissänkningar låg kvar för skummjölkspulver på 15 procent men höjdes till 25 procent för smör. Prissänkningarna genomfördes under perioden 24/5-/8. Mängden smör som kunde köpas in till intervention till fast pris begränsades (en högre kvantitet är möjlig men med anbudsförfarande). Mjölkproducenterna kompenserades för prissänkningen genom direktbidrag kopplade till innehavet av mjölkkvot. Mjölkbidraget infördes 24 med knappt 12 euro/ton mjölkkvot. Bidraget höjdes därefter i tre steg till 35,5 euro/ton. Senast skulle samtliga medlemsländer ha frikopplat hela mjölkbidraget. I Sverige beslutades om att genomföra frikopplingen. 67,5 procent av mjölkbidraget fördelades ut enligt den s.k. regionmodellen, d.v.s. bidraget fördelades ut på all jordbruksmark inom en region. Resterande del av stödet fördelades enligt gårdsmodellen i förhållande till innehav av mjölkkvot den 31 mars. De bedömningar som gjordes i samband med 23 års reform var att EU:s åtgärder skulle leda till prispress på den svenska marknaden. P.g.a. att stödpriserna för smör och mjölkpulver sänktes med 25 resp. 15 procent skulle det leda till att mejerier som hade en stor andel av dessa produkter i sitt sortiment skulle försöka ändra i sin produktion och försöka ta andelar på nya marknader. För Sveriges del förväntades en prissänkning med ca 2 procent främst beroende på att konkurrensen skulle öka genom import från andra EU-länder. P.g.a. att en förhållandevis stor andel av den svenska mjölkkonsumtionen utgörs av färska produkter vilka är svåra att transportera fanns det skäl som även talade mot en kraftig prisnedgång. Det förväntades att produktionen skulle komma att minska då frikopplingen genomfördes. För att bli berättigade till stödet skulle dock producenterna fortsätta med sin produktion t.o.m. marknadsåret 26/7. För t.ex. äldre producenter kunde det frikopplade stödet vara ett intressant alternativ då stödet skulle erhållas utan annat krav än att hålla markerna öppna. EU har under våren 28 lagt fram ytterligare ett förslag till reformering av jordbrukspolitiken där det ingår en hel del förändringar på mjölkområdet. Den viktigaste delen i reformförslaget är att det ska ske en successiv utökning av mjölkkvoterna till dess att de ska avskaffas 215/216. Syftet med kvotökningen är att uppnå en s.k. mjuklandning av kvotsystemet genom att värdet i kvoterna successivt ska minska inför avskaffandet. I förslaget ingår också en rad nedskärningar av de stödprogram som tillämpas för den interna marknaden, främst program som syftar till att öka förbrukningen samt att lagra produkter.
2. Marknadsutvecklingen I likhet med de flesta andra marknader för jordbruksprodukter var priserna för mjölkprodukter pressade under de första åren av 2-talet. EU tvingades tillämpa exportbidrag och interventionsuppköp för flertalet av mejeriprodukterna. I Sverige föll mjölkpriset till producent redan under slutet av 23, d.v.s. innan stödprissänkningarna trätt i kraft. Priserna föll därefter mer eller mindre kontinuerligt fram t.o.m. mars. Jämfört med situationen våren 23 föll priset med 3 öre/kg från 3,5 kr/kg till 2,75 kr/kg, vilket motsvarar ca 1 procent. Prisfallet var som störst under början på reformperioden för att därefter plana ut. Prisfallet blev mindre än vad som förväntades då reformen beslutades eftersom stödprissänkningarna inte slog igenom fullt ut i marknadspriserna. Trots detta upplevdes lönsamheten som mycket pressad i den svenska mjölkproduktionen under perioden fram till. Det har avspeglats i att produktionen minskat oavbrutet sedan 24. Under perioden 24- uppgick produktionsminskningen till nästan 8 procent. För första gången på nästan fyra år kunde mejerierna höja avräkningspriserna till producent under sommaren, se figur 1. Prishöjningarna under hösten och vintern /8 var mycket stora och i december hade producentpriset för mjölk gått upp med nästan 1 kr/kg (+35 procent). Minskande produktion i Sverige och EU samt mycket stark efterfrågan på världsmarknaden för flertalet jordbruksprodukter var de främsta skälen till prisökningen. Stigande produktpriser innebar förbättrade lönsamhet för mjölkproducenterna men stigande priser även för andra jordbruksprodukter ledde även till ökade kostnader. Priserna för spannmål fördubblades mellan 26 och och prisuppgången för oljeväxter uppgick till ca 3 procent under samma period. Det ledde till att priserna för foder ökade med ca 2 procent mellan 26 och. Även andra kostnader i produktionen har ökat kraftigt under det senaste året, bl.a. kostnaderna för energi. Totalt sett bedöms dock lönsamheten för mjölkproduktionen vara betydligt bättre i nuläget jämfört med läget efter 23 års reform. Under de senaste månaderna har det märkts en avmattning i prisutvecklingen på världsmarknaden för mejeriprodukter. En svagare ekonomisk utveckling i världen kan vara en orsak till att efterfrågan gått ner, liksom större produktion. Jordbruksverkets senaste prisstatistik, från maj 28, visar att producentpriset gått ner med 2 öre/kg mellan mars 28 och maj 28, se figur 1. Det är den första prissänkningen sedan juli. Mejerierna har signalerat att det kommer att ske ytterligare prissänkningar under sommaren-hösten 28.
Figur 1 Producentprisutveckling för mjölk i Sverige 2-28, kr/kg 4, 35, Pris, kr/1 kg 3, 25, 2, 15, 1, 2 21 22 23 24 25 26 28 5,, jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Månad 3.Produktions- och strukturutveckling i Sverige Mjölkproduktionen i Sverige har varit stabil sett till en längre tidsperiod p.g.a. att EU:s kvotsystem styrt utbudet. Under de senaste åren har dock produktionen minskat och kvoten har fått allt mindre betydelse för produktionsplaneringen bland de svenska producenterna. Produktionen under blev den minsta sedan början på 198-talet, se figur 2. års produktion blev t.o.m. mindre än under början på 199-talet då produktionen minskade kraftigt till följd av den genomgripande reform av den nationella jordbrukspolitiken som då genomfördes. Jämfört med den svenska mjölkkvoten uppgår produktionen i nuläget till ca 88 procent. Inledningen av 28 visar på fortsatt minskad produktion, dock har takten i minskningen avtagit och det finns uppgifter från juni 28 som tyder på en viss återhämtning, se figur 3.
Figur 2 Mjölkproduktionen i Sverige 1981-, 1 ton 4 35 3 25 2 Produktion Mjölkkvot 15 1 5 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 Figur 3 Veckovis produktionsutveckling för mjölk 25-28, ton 7 6 5 ton 4 3 25 26 28 2 1 1 4 7 1 13 16 19 22 25 28 31 34 37 4 43 46 49 52 vecka Källa: Svensk Mjölk
Ökad avkastning per mjölkko har medfört att antalet mjölkkor har minskat i landet. Under perioden 1981- har antalet mjölkkor minskat med nästan 5 procent, se figur 4. Utvecklingen över tiden har varit i stort sett densamma. Vissa perioder har minskningen gått långsammare för att öka därefter. Ett exempel på en sådan cykel är från mitten av 198-talet då det infördes ett tvåprissystem för mjölk i Sverige. När detta system avskaffades efter några år ökade t.o.m. koantalet. Figur 4 Antal mjölkkor 1981-7 6 5 4 3 2 1 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 Antalet mjölkbesättningar i Sverige uppgår i december till ca 7, d.v.s. det återstår omkring en femtedel av de företag som fanns 1981. Under perioden har takten i nedgången varit relativt stabil. En tumregel för utvecklingen av antalet mjölkbesättningar är att antalet halveras vart tionde år.
Figur 5 Antal mjölkbesättningar, utvecklingen 1981-45 4 35 3 25 2 15 1 5 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 Totalt sett för jordbrukssektorn har antalet företag minskat med två tredjedelar under perioden 1981-. Jämfört med övriga djurslag har strukturrationaliseringen på mjölkområdet snarare gått långsammare jämfört med utvecklingen i svinsektorn men snabbare än utvecklingen i nötsektorn, se figur 6. Figur 6 Förändring av antalet företag med olika driftsinriktning under perioden 1981-, 1981=1 7 6 5 4 3 2 1 Mjölk Totalt med nöt Svin Höns Alla företag
Medelkoantalet per besättning i Sverige har ökat tre gånger under perioden 1981-, se figur 7. För tjugofem år sedan hade den genomsnittliga besättningen drygt femton kor. För uppgick medelkoantalet till drygt femtio kor. Utvecklingen har varit stabil under perioden men förändringen mellan 26 och var den näst största förändringen mellan två år under intervallet 1981-. Figur 7 Medelkoantal i Sverige, utveckling 1981-6 5 4 3 2 1 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 För tjugofem år sedan fanns de flesta mjölkkorna på besättningar med 1-24 kor, se figur 8. Nästan 6 procent av alla mjölkkor fanns på besättningar som var mindre än tjugofem kor. Endast några få procent av korna fanns på besättningar med fler än hundra kor. För är det färre än tio procent av korna som finns på besättningar med färre än tjugofem kor. Numera finns de flesta av korna på besättningar med hundra kor eller flera. Drygt trettio procent av korna finns på gårdar inom denna storleksklass.
Figur 8 Antal mjölkkor fördelade efter besättningsstorlek, procent i resp. storleksklass 5 45 4 35 3 25 1981 2 15 1 5 1 till 9 1 till 24 25 till 49 5 till 74 75 till 99 Över 99 Sett till antal besättningar är gruppen 25 till 49 mjölkkor den största med ca 4 procent av totalt antal. Drygt 1 procent av besättningarna har 1 kor eller flera. Under de senaste åren är det endast besättningar med flera än 75 kor som ökar i antal. Ny teknik som introducerats under de senaste åren i form av bl.a. mjölkningsrobotar och karusellmjölkning har troligen skyndat på strukturomvandlingen. För att den nya tekniken ska bli lönsam krävs det besättningar som är större en dagens genomsnittliga. 4. Regional utveckling Förändringarna inom landet varierar från region till region. De jämförelser som görs avser perioden 1995- med län och kommuner som fördelningsgrund, se tabell 1 och 2. Trots att det totala antalet mjölkkor, sett för hela landet och för samtliga län, minskat; finns det enskilda kommuner där koantalet har ökat. Det finns också områden där utvecklingen har varit betydligt sämre än genomsnittet. Några särdrag går att urskilja för de områden som ökat resp. minskat mera än genomsnittet. Mjölkproduktionen har utvecklats starkt, räknat som ökning av antal mjölkkor, i några regioner i landet under perioden 1995-. De flesta av dessa områden är belägna i de s.k. mellanbygderna. Dessa områden kännetecknas bl.a. av en förhållandevis hög avkastning för vallgrödorna jämfört med spannmålsodlingen. Avståndet till slättbygderna är relativt kort vilket gör det möjligt att kunna köpa spannmål och andra fodermedel till förhållandevis lågt pris. Strukturen på jordbruket i mellanbygderna verkar vara tillräckligt gynnsam för att kunna skapa tillräckligt stora enheter så att rationella företag kan byggas upp. Dessa faktorer sammantaget torde bidra till att skapa förutsättningar för låga produktionskostnader.
Utöver rent ekonomiska faktorer är det också nödvändigt med ett gott socialt klimat för att utveckla sektorn. Det kan t.ex. innebära på att det finns en lång tradition i området för mjölkproduktion som gör att det fyller på med nya producenter. Andra faktorer som är viktiga är att det finns tillräckligt många kollegor i närheten som är intresserade av att utveckla sin produktion för kunskapsutbyte. Av följande uppställning framgår några regioner där antalet mjölkkor har ökat. Södra Halland Öland Södra Östergötland Norra delarna av Västergötland Norra delarna av Norrlandskusten Tabell 1 Kommuner som ökat antalet mjölkkor mest under perioden 1995- Kommun Län Antal mjölkkor 1995 Antal mjölkkor Förändring Kinda Östergötland 3 281 4 116 835 Halmstad Halland 3 76 4 534 828 Borgholm Kalmar 9 63 9 866 83 Robertsfors Västerbotten 2 85 3 277 472 Gullspång V:a Götaland 694 1 42 348 Mörbylånga Kalmar 5 595 5 896 31 Ydre Östergötland 1 965 2 213 248 Av de utpekade regionerna stämmer norra Norrlandskusten sämst in på de kriterier för tillväxt som konstaterades i det föregående. I detta fall torde det extra stöd som ges till mjölkproduktionen i detta område spelat en stor roll även om stödet legat oförändrat i nominella termer under den aktuella perioden. Norrlandskusten är av tradition ett starkt område för animalieproduktion. På kommunnivå är det svårt att dra några säkra slutsatser eftersom någon enstaka stor investering i en kommun med få mjölkkor i utgångsläget får ett mycket stort genomslag. Regioner som har haft en svag utveckling av antalet mjölkkor kännetecknas också av vissa gemensamma drag. Det finns områden i svaga jordbruksområden där avkastningsnivå i växtodlingen och strukturen är för svag för att bärkraftiga enheter ska kunna skapas. I andra regioner är alternativa produktionsgrenar för bra för att mjölkproduktionen ska kunna hävda sig. Det är främst den höga avkastningen i växtodlingen som konkurrerar ut mjölkproduktionen i slättområdena. Ytterligare områden där mjölkproduktionen har svårt att hävda sig är i storstadsregionerna. Goda alternativa sysselsättningsmöjligheter och praktiska problem med att hålla djur torde vara skäl till varför mjölkproduktionen minskar i dessa områden.
Regioner där mjölkproduktionen minskar mer än genomsnittet: Norrlands och Svealands inland Storstadsregionerna Slättbygderna i Götaland och Svealand Tabell 2 Förändring av antalet mjölkkor länsvis samt kommunvisa förändringar 1995- Län Minskning av antalet mjölkkor mellan 1995 och, procent Antal kommuner där antalet mjölkkor ökat Stockholm -43 7 Uppsala -31 2 Södermanland -37 1 Östergötland -13 2 Jönköping -16 1 Kronoberg -18 1 Kalmar -7 3 Gotland -12 Blekinge -34 Skåne -26 1 5 Halland -5 2 Västra Götaland -25 3 4 Värmland -36 3 Västmanland -41 1 Dalarna -4 1 1 Gästrikland -33 Västernorrland -3 Jämtland -28 Västerbotten -19 1 2 Norrbotten -24 2 4 SUMMA 17 3 Antal kommuner där antalet mjölkkor upphört helt sedan 1995 5. Utvecklingen av köttproduktion i relation till mjölkproduktion under senare år Mjölkproducenter som väljer att avveckla produktionen övergår inte sällan till köttproduktion. Utrustning som använts för mjölkproduktion kan till ganska stor del användas även för köttproduktion. Mindre arbetsbehov i köttproduktionen gör att detta är ett intressant alternativ för äldre mjölkproducenter som slutar och för mjölkproducenter som övergår till att delvis arbeta utanför företaget. Antalet kor för köttproduktion i Sverige ökade kraftigt i samband med det omställningsprogram av jordbrukssektorn som genomfördes i början av 199-talet, se figur 9. Då fanns det stöd för att ersätta spannmålsodling med bete. EU-inträdet innebar att det infördes kopplade djurbidrag för köttkor. P.g.a. att djurbidragen var kvoterade var antalet kor för köttproduktion relativt oförändrat, fram till gårdsstödsreformens införande 25. 25 års reform innebar att samtliga kopplade djurbidrag till köttproduktionen togs bort, med undantag
för handjursbdraget, men att det samtidigt infördes stöd för all jordbruksmark. Köttproduktionen gynnades av det utvidgade arealstödet, då produktionen baseras på betesdrift. Under de senaste åren har antalet kor för köttproduktion i Sverige ökat och nått till en nivå på över 18 djur, se figur 9. Det finns klara regionala skillnader i antal köttkor i landet, se figur 9. De flesta av köttkorna finns i Götaland. Hälften av alla kor för köttproduktion finns i Skåne (2 procent), Västra Götalands (16 procent), Jönköpings (7 procent) och Östergötlands län (7 procent). I de fem nordligaste länen finns totalt mindre 1 procent av landets köttkor. Kristianstad är den kommun i Sverige som har flest kor, ca 5 1 st. Figur 9 Antal kor för köttproduktion i Sverige 1981-2 18 16 14 12 1 8 6 4 2 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25
Figur 1 Antal kor för köttproduktion i Sverige fördelat på resp. län 1995-4 35 3 1995 25 2 15 1 5 Norrbotten Stockholm Dalarana Gotland Blekinge Uppsala Halland Kronoberg Kalmar Som underlag för att följa den regionala utvecklingen i kött- och mjölksektorn har uppgifter för 1995 och valts. 1995 har valts som startår eftersom det sammanfaller med Sveriges EU-medlemskap. Under perioden har det totala antalet kor för köttproduktion ökat från ca 157 till ca 185, det motsvarar en ökning med ca 17 procent. Inom landet går dock utvecklingen åt olika håll. I vissa delar av landet sammanfaller utvecklingen för kött- och mjölksektorerna medan den går åt olika håll i andra delar av landet. Av följande tabell framgår de huvudsakliga utvecklingstendenserna i olika delar av landet. Kategori Färre mjölkkor och färre kor för köttproduktion Färre mjölkkor och flera kor för köttproduktion Flera mjölkkor och färre köttkor för köttproduktion Flera mjölkkor och flera köttkor för köttproduktion Områden Södra Skåne, Mälardalen, inre Norrland och inre Svealand (till viss del) Götalands skogsbygder, Värmland, södra Norrland och Norra Norrlands kustområden Halland och norra Västergötland Öland I de bästa jordbruksbygderna i Skåne minskar både mjölk- och köttproduktionen. God lönsamhet i bl.a. spannmålsodlingen torde vara avgörande för att intresset för djurhållningen minskar. Vall och bete kan i dessa områden inte konkurrera med annan växtodling. I Mälardalen och då i synnerhet runt Stockholm minskar också både antalet mjölkkor och köttkor. Goda möjligheter till arbete utanför jordbruksföretaget gör att intresset för en mer bunden djurproduktion minskar. Även konkurrens från fritidshästar torde tränga tillbaka nötkreaturen. I de inre delarna av Norrland minskar både mjölk och kött, en liknande
utveckling kan även konstateras från delar av inre Svealand. Låg avkastning och ett småskaligt jordbruk torde vara de viktigaste skälen till varför produktionen minskar i dessa områden. I Svealands och Norrlands inland har köttproduktionen aldrig haft någon större omfattning. Några kommuner i Västerbottens och Norrbottens inland hade inte en enda mjölkko eller köttko. I södra Halland och i norra Västergötland ökar antalet mjölkkor. I dessa områden sker det istället en minskning av antalet köttkor. Hård konkurrens om vall- och betesmark från mjölksektorn kan vara skäl till varför köttproduktionen har minskat. I flera traditionellt starka mjölkområden har antalet mjölkkor minskat under de senaste åren. Exempel på sådana områden är Götalands skogsbygder och nedre Norrland. I dessa områden har köttproduktionen däremot utvecklats starkt. Värmland, Gästrikland och Västernorrland är regioner där köttkorna gått framåt mycket starkt. Det ska dock noteras att ökningen har skett från mycket låga nivåer. I dessa områden tycks förutsättningarna för köttproduktion vara tillräckligt bra för att mjölkproducenter som upphör med produktionen finner det vara lönsamt att övergå till köttdjur. Öland är i stort sett det enda området i Sverige där både antalet mjölkkor och antalet kor för köttproduktion ökar. Stor andel betesmark i förhållande till den totala arealen vilket gynnats av gårdsstödsreformen kan vara en förklaring till att djurantalet ökat. Minskad odling av sockerbetor kan ha också bidragit till ökad djurhållning. 6. Framtidsbedömning EU:s reglering av mjölkmarknaden har varit omfattande.. En avreglering har påbörjats men till skillnad från bl. a spannmål och nötkött återstår det ytterligare reformer som behöver genomföras för att EU ska vara i takt med världsmarknaden. Det är främst kvotsystemet som står inför en avveckling. Även importtullarna har betydelse för EU:s mejerimarknad för vissa produkter. EU har i de pågående WTO förhandlingarna framfört behov av att undanta mejeriprodukter från generella tullsänkningar som föreslagits. P.g.a. avregleringen på mjölkområdet ännu inte är fullt genomförd återstår det en osäkerhet i att bedöma hur marknaden kommer att reagera. Det gäller för såväl EU-marknaden i stort som för den svenska marknaden. Tilltagande efterfrågan på mejeriprodukter runt om i världen talar för att EU:s mjölkproduktion kommer att vara lönsam även i framtiden. Utvecklingen inom den svenska mjölksektorn har varit entydig under lång tid: Antalet mjölkproducenter har minskat kraftigt Avkastning per mjölkko har ökat Antalet mjölkkor har minskat i takt med ökad avkastning Storleken på besättningarna har ökat Mjölkproduktionen har varit relativt stabil, men en nedgång har skett under det senaste året Mjölkproduktionen har koncentreras allt mera till några få regioner, medan den näst helt har försvunnit från andra delar av landet För att svensk mjölkproduktion ska klara den framtida konkurrensen på en allt mer avreglerad marknad med såväl andra EU-länderna som med aktörer på världsmarknaden krävs att effektiviseringar görs minst i samma takt som tidigare. Det torde innebära ännu större
besättningar, koncentration till bygder med de rätta förutsättningarna för produktionen och en utveckling av utfodringen för att nå en optimal avkastning. Gårdsstödsreformen torde ge bra fingervisning om var mjölkproduktionen kommer att utvecklas i Sverige. Det verkar tyda på att områden med relativt hög avkastning för foderväxter och med möjlighet att skapa tillräckligt stora företag är framtidens vinnarområden på en framtida mjölkkarta för Sverige.