NAFVESTA SLÄKTEN GUSTAFSSON- BJÖRK GENOM TRE SEKLER Sörmlandssången Känner du landet det härliga rika badat av Mälar- och Östersjövåg, hemmet för skördar och minnen tillika Minns du den stranden där Mälarens bölja suckar av kärlek och dansar av lust? Lyckliga minne O får jag dig följa hem till den sköna, den älskade kust? Nafvesta Kämbol 1
I bevarade kyrkoböcker kan vi finna släkten så långt tillbaka som till början av 1700- talet. I den äldsta husförhörsboken från 1740 finner vi ägaren till en av Nafvestagårdarna: bonden Anders Andersson och hans hustru Carin Andersdotter samt Carins mor Christin Persdotter. Christin dog emellertid år 1741. För att få tidsperspektiv på släktens liv genom seklerna, kommer jag att nämna några aktuella händelser, samt regerande monarker i Sverige. Således föddes Christin säkerligen någon gång under Carl XI:s regeringstid. Nafvesta är en samling gårdar, som genom tiderna benämnts med nummer 1 och 2. Gården nr 1 har sedan 1700-talet varit delad på två skilda ägare. Gården nr 2, på flera, helt skilda ägare. Det är på en av gårdarna nr 2 som släkten har sin, hittills funna upprinnelse. Enligt tidens beskattningssystem var vår gård då av storleken: ¼ mantal. Anders och Carin fick under sin livstid se många regenter på Sveriges tron: Carl XII, Ulrika Eleonora I, Fredrik I, Adolf Fredrik och Gustaf III. Den äldste sonen Anders övertog gården omkring 1768. Han var då gift med Brita Persdotter. Båda var 30 år gamla. Adolf Fredrik var då regerande monark. Sverige hade då haft ännu ett olyckligt krig mot Ryssland (1741-43) och partierna Hattar och Mössor stred om makten i Riddarhuset. Familjen hade det svårt i början. Fem nyfödda i rad dog innan de ens fått en chans att utvecklas och leva. Paret fick ytterligare tre barn: Sven (född 1782) som blev vår förfader och senare arvinge till gården, Joel (nr 2) och Anders, den äldste. Anders flyttade till Stora Malm, Joel till Helgesta och Sven till Speteby. Sven var då bara 17 år gammal. Kvar på gården blev Anders och Brita som skötte alla sysslor med hjälp av två pigor. Carl Michael Bellman, trubaduren, som var nästan årsbarn med Anders på Nafvesta, hade då nyss gått till sida fäder (1795). Anders började känna sig krasslig, så han tyckte det var bäst att Joel flyttade hem. Joel hade gift sig i Helgesta med Catharina Andersdotter och fått två små flickor. Det bestämdes att så fick det bli. Så familjen flyttade, 1802, till Nafvesta. De trivdes bra tillsammans på gården, med barnens farmor och farfar. Familjen blev större. Två flickor till föddes, men den äldsta dog endast 1 år gammal. Nu flyttade också äldste sonen Anders hem. Detta skedde 1806. Mor Brita blev allt sämre till hälsan. Detta blev nu litet för mycket folk på en och samma gård. Joel tog sin familj med sig och flyttade till V Vegred 1807 och så blev det att Anders j:r tog befälet över fädernegården. Ett år senare dog mor Brita (18/1 1808). Bara några månader senare, men då skörden var bärgad, flyttade helt plötsligt äldste sonen Anders och lämnade far ensam kvar på gården. Pappan var då 70 år. Det var svåra år för gamla Sverige. Finska kriget hade just brutit ut och skulle pågå ett helt år. Pappa Anders blev allvarligt sjuk, så Joel och hans familj fick komma till undsättning. De flyttade tillbaka till Nafvesta 1810. Detta visade sig välbetänkt, för i juni samma år avled Anders, 72 år gammal. 2
Sverige hade förlorat Finland till Ryssland i februari 1809. Gustaf IV Adolf hade avsatts och hans farbror Carl XIII satt nu på tronen. Arbetet på gården fortsatte, men nu med Joel som ägare och brukare. Dottern Brita eller BritaCajsa, som hon kallades, fyllde 15 år. För att pröva vingarna, flyttade hon hemifrån. Napoleons krig i Europa pågick för fullt, naturligtvis med ekonomiska verkningar i Sverige. En av kejsarens marskalkar, Jean Baptiste Bernadotte, hade tagit vasatronen i besittning under namnet Carl XIV Johan (1818). Även på Nafvesta blåste förändringens vindar. Brita Cajsa kom hem efter två års bortovaro. Istället flyttade mellansystern Anna. Brita Cajsa gifte sig 1822 med en präktig pojke, Anders Andersson. Båda två var lika gamla, 24 år. Arbetet på gården gick lätt. Men 1833 dog pappa Joel helt plötsligt, endast 43 år gammal. Joels flickor styrde nu på gården med så säkra händer, att Anders fann det vara dags att flytta. Han tog med sig Brita Cajsa, hennes lillasyster EvaLena som nyfödde sonen Joel. Nu var det dags för Joels (senior) dotter Anna Stina att ta vid. Hon hade gift sig med Eric Ersson. Han var året äldre än henne, 26 år. Nafvesta var fortfarande i släkten genom Erics Erssons giftermål med Anna Stina Joelsdotter. År 1827 dog Anna Stinas mor, Catharina, endast 56 år gammal. Eric Ersson fick ett gott anbud från Blacksta och den 14 mars 1833 flyttade familjen, inklusive tre barn, dit. Nu kommer vår anfader in i bilden: Joels lillebror, Sven, köpte gården. Han hade varit borta från föräldrahemmet sedan 1799, då han flyttade till Speteby. Sedan 1807 hade han bott på Ulfstorp, Där gifte han sig med Anna Jönsdotter från Floda. Floda låg väl inte nästgårds, men kärleken hade blommat på Dagöholm, där de träffat varandra. Hon var då bara 18 år och han 25. Deras äktenskap varade inte länge. Sedan barnen Brita-Stina och Gustaf kommit till världen avled hon, bara 24 år gammal. Sven gifte emellertid om sig med Maria Persdotter från Dagöholm och fick ytterligare fyra barn. Det var nu denna familj som flyttade in på Nafvesta. Sven med hustru Maria och barnen Eva Maria, 13, Johan 9, och Peter, 3 år. De äldre, Brita- Stina, 26, Gustaf 22 och Sven 17 år hade då redan lämnat föräldrahemmet i Ulfstorp. Gustaf, född 1811, som skulle för vår gren av släkten vidare, hade som 17 åring lämnat föräldrahemmet och tagit tjänst i grannsocknen Björkvik. Nu följde en svår tid på Nafvesta. Hur än fader Sven och Maria arbetade, föll gårdens avkastning. Det visade sig också i skattelängden. Skattemantalet sjönk från ¼ till 1/8 mantal. Alla barnen, en efter en, lämnade gården och flyttade till familjens gode vän i det lilla torpet Fiskarstugan, tre km norr om Lerbo kyrka. Vi skriver nu 1844, samma år som Oscar I blev kung. Gustaf tyckte det var bäst att komma hem och hjälpa till, eftersom far blivit sjuk. Gustaf skrev sig då som brukare av gården och blev därmed den ansvarige, 33 år gammal. Bonden Petter Persson på en annan av Nafvestagårdarna, hade en grann piga som hette Maja-Stina Forsberg, 22 år. Hon var styvdotter till kyrkvärden Erik Spång på Sandstugan. Gustaf friade och fick flickans Ja. Men mor på Sandstugan blev sjuk, så Maja-Stina fick lov att flytta hem. Gustaf sökte sig därför ofta till Sandstugan och blev väl mottagen, också av pappa Erik. Bröllopet mellan de unga tu stod 1847. Den nya bostaden blev Nafvesta hos Sven och Maria. 3
Så dog då mor Maria på Sandstugan (9 november 1847) och fader Erik blev ensam. Sven på Nafvesta hade emellertid kryat på sig och yngste sonen Peter lovade flytta hem för att hjälpa till på gården. Maja- Stina övertalade Gustaf att flytta till Sandstugan. Här på Sandstugan föddes så barnen Johan Albert, August, Maria Mathilda och Carl Fredrik. Den förstfödde, Anders Gustav föddes på själva julafton 1848. Men den glädjen slutade i en tragedi. Dagen därpå dog den lille pojken. Johan Albert kom till världen först två år senare. Det hade berättats att Gustaf Svensson var en mångsidig man. Att han klarade allt i jordbruket var självklart. Men han var också en god snickare och smed. Klockor, hade han som hobby. Han var så skicklig med detta, att han skötte gårdsklockan på Ericsbergs slott. Dessutom var han mycket slagfärdig! Hur gick det nu på fädernegården? Jo, Sven och Maria arbetade vidare med hjälp av sonen Peter. Men så ville Peter se sig om i världen och flyttade 1852 till Enköping. Far och mor klarade sig bra ensamma, med tjänstefolk av och till. Men så 1859, samma år som Oscar I dog, insjuknade Sven. Sonen Gustaf erbjöds nu Nafvesta 1/8 mantal. Han accepterade. Sandstugan såldes och familjen flyttade till fädernegården. Nu blev det liv igen på gården- med alla barnen. Alla fick hjälpa till. Farfar, som var gårdens husman, pysslade med allehanda småreparationer. Maria fick också mycket att stå i, för Maja-Stina väntade smått igen. Så föddes då ännu en Anders Gustav, och tre år senare (1863) gossebarnet som fick heta Knut Adolf. Men säg den glädje som varar beständigt. Sven blev allt sämre och den 5 mars 1864, avled han i en ålder av 82 år. Men det blev sommar även det året och livet gick vidare, utan farfar. Barnen växte och det gick rätt bra för familjen. Albert, som hade hunnit bli 16 år, ville pröva sina vingar och flyttade hemifrån. Visst var han litet skrytsam då han var hemma och hälsade på. Men August, 10 år och Tilda, 8, lyssnade gärna och önskade sig själva ut på äventyr. Men det skulle dröja några år än. Så kom då året 1871. Då gav sig både August och Tilda ut för att tjäna dräng resp. piga. Året därpå fick vi landssorg, då den mycket omtyckte monarken Carl XV dog och Oscar II övertog kronan. Familjen Gustaf Svensson på Nafvesta skulle få arbetsro ända till slutet av 1875. Men den 1 november var det dags för den 17 årige Carl Fredrik att bryta upp. Han tog då tjänst som dräng på Granäs och året därpå blev det ny städsel på Moetorp. Farmor Maria, som på sista tiden blivit allt sämre i hälsan, och inte riktigt orkade med allt, blev sängliggande. Den 12 december 1876 avled hon och lämnade över bekymren för gården till Gustaf och Maja-Stina. Maria var, vid sin död, 88 år. På gården Boxholmen, inte långt från Långhalsens södra stränder, tjänade pigan Mathilda. August hade länge kastat långa blickar efter henne och visst hade de vänslats ibland. Så en dag tog August mod till sig och friade. Det blev Ja. Bröllopet stod på Nafvesta 1877 och Mathilda Andersdotter blev fru Gustavsson (eftersom hon nu, efter tidens nya sed, tog mannens efternamn). August var 24 och Mathilda 21år. De unga tu bosatte sig på Nafvesta. Eftersom Gustaf började bli litet gammal, tog August mer och mer över ansvaret på gården. Samma år, 1877, flyttade även storebror Albert hem, liksom Carl Fredrik från Moetorp. Orsaken till Carl Fredriks hemkomst var den, att han fått för sig att resa till Stockholm och där söka lyckan. Han fick en rejäl träkista av pappa Gustaf och alla hjälpte till med packningsbestyren. Oktober månad, slaktmånaden, bröt in. Men den 19 årige Carl Fredrik hade annat än slakt i tankarna. Han lämnade hemmet och reste långt, långt bort. Det skulle senare 4
visa sig att slutmålet inte blev Stockholm, utan Gävle, där han senare tog namnet Björk. 1878 avled Gustaf Svensson, i en ålder av 67 år. Maja- Stina blev änka. Under flera år hade Albert haft sällskap med en flicka från Sköldinge. Där hade hon tjänstgjort som barnmorska. Eva Kristina Olsdotter hette hon. Hon kom ursprungligen från Säfsnäs församling i Dalarna. Så blev det då åter bröllop på Nafvesta. Året skrev 1879. Två unga par bodde nu på gården, men August var ju den som hade huvudansvaret. Därför vägde hans ord tyngst, trots att han var yngre än Albert. Mathilda hade fått sin förstfödda, Elin och 1880 föddes sonen Erik. Året därefter tyckte Albert och Eva att det börjat bli för trångt på gården. Därför flyttade de till Klockargården invid kyrkan. På Nafvesta gick åren, med vårsådd, skörd och tröskning. Djuren fordrade sin skötsel. Men mellan vardagens grå fanns ju helgerna. Familjen utökade med flera barn: Anna, Gustav, Svante och Ebba i nämnd ordning. Dottern Ebba var det sista barnet som föddes på Nafvesta. Året efter hennes födelse flyttade hela familjen till den betydligt större gården Kämbol, ½ mantal, under Lagmansö fideikommiss. Där utökades familjen med tvillingarna Karl och Betty samt lilla Alma. Hur gick det nu med Nafvesta? Jo, Maja-Stina bodde kvar på gården till sin död 1899. Sonen Albert hjälpte till med göromålen och blev, efter mors död, arrendator till sterbhuset. 1911 såldes fädernegården Nafvesta 1/8 mantal, till Lerbo församling. Johan Albert stod som huvudman för sterbhuset och skötte försäljningen. På gården skulle församlingen bygga ett nytt hem för gamla. Det har berättats att, därefter blev Albert sig inte riktigt lik. Det var ett mycket svårt slag för honom att behöva stå för det avgörande, som ledde till att Nafvesta för alltid var förlorat för släkten. Ja, detta var historien om Nafvesta, i släkten Gustafsson- Björks ägo- från slutet av 1600-talet till 1900-talets början. FAMILJEN AUGUST GUSTAFSSON PÅ KÄMBOL En gård i Lerbo socken, Södermanland Familjen August och Mathilda Gustafsson flyttade från Nafvesta till Kämbol 1892, där de blev kyrkobokförda den 4 mars. Förutom far och mor, bestod familjen då av barnen Elin 14, Eric 12, Anna 8, Gustaf 5, Svante 3 och lillflickan Ebba, endast 1 år gammal. Kämbol var en s.k. utgård till Lagmansö fideikommiss, vilket då ägdes av friherre Henric Gabriel David Falkenberg med hustru Aurora Loise Ulrika. I arrendet av gården Kämbol ingick även en del dagsverken åt Lagmansö. I dessa dagsverken fick även barnen tidigt deltaga (bagarstugan). 1893, den 11 december fick mor Mathilda tvillingarna Betty och Karl och 3 år senare, i maj månad, då göken gol, kom lillan, Alma, till världen. Hon blev den sista i barnaskaran (9/5) Mathilda var då 41 år gammal. Alla barnen ville pyssla om lillan och jag skulle tro att hon blev rätt bortskämd. 5
Elin började nu bli vuxen och då hon var 25 år, alltså 1903, gifte hon sig med Karl Andersson och flyttade till Södertälje. 1908 var det dags för sonen Eric att ge sig av. Hans närmaste mål blev Blacksta socken. Dottern Anna, som en tid haft sällskap med den åtta år äldre fästmannen karl Hallberg, gifte sig med honom den 1 november 1911. Det unga paret bodde tills vidare på Kämbol, men efter 3 månader flyttade de till Bettna socken. Vid samma tid som Anna och Karl var fästfolk, träffade Gustaf, Annas yngre bror, en flicka från granngården Brebol: Hulda Hedlund. Deras kärlek resulterade i ett gossebarn 22/9 1909. Han fick namnet Karl Artur. Men Hulda och Gustaf blev nu oense om det mesta. Lille Artur kom också i skottgluggen. Men då trädde August och Mathilda in i handlingen. Vi tar hand om pojken - förklarade de, och lyckades övertala föräldrarna att det skulle bli bäst så. Så kom det sig att Artur adopterades. Allt sedan den dagen, har Artur alltid behandlats som en son i familjen. Hulda flyttade till Björkvik, där hon fick en plats på gården Vallbomstorp. Hon gifte sig sedermera med Emil Andersson från Björkvik. Efter någon månad på Brebol flyttade de vidare till Husby Oppunda (1911). Äldste sonen Eric, som hade flyttat hemifrån 1908, var hemma i Kämbol och hälsade på litet då och då. Nu var det så att gården Haffina, 2,5 km öster om Kämbol, beboddes och brukades av familjen Olsson. De hade tvenne döttrar: Betty och Elsa. Eric gjorde ofta besök där för att få träffa Betty. Han älskade henne över allting. Så en gång gjorde Svante honom sällskap till Haffina. Svante fattade tycke för Elsa och därefter besökte bröderna gården tillsammans- ofta. Eric friade till Betty och de tu blevo ett. Hur gick det då för Svante och Elsa? Jo, deras kärlek resulterade i en son med namnet Bengt. Men kärleken är, som vi tidigare sett, inte alltid beständig. Svante och Elsa skildes åt och Bengt växte upp hos sin mor i Haffina. Pappa August var, som sin far Gustaf på Nafvesta, en mångsidig person. Han kunde allt om djurens skötsel. Han visste precis hur jorden skulle brukas för att ge den bästa avkastningen. Han var dessutom en mycket skicklig smed. Förutom allt detta var han byggnadssnickare. Uthusen på Kämbol började bli i dåligt skick. Han hörde efter på Lagmansö kontor, om han inte skulle få tillstånd att bygga en ny ladugård och ett magasin. Tillståndet erhöll han av friherren och arbete kunde sedan ta sin början. I enlighet med modern planering, byggdes nu ladugården längre bort från boningshuset och taket belades med vass, som han var en mästare i att lägga. Magasinet byggdes nära den plats där den gamla ladugården hade legat. ( Den nya ladugården revs omkring 1990 ). Ungefär vid samma tid, hade sonen Svante funnit en ny flicka. Den här gången hemmadottern Ester Nyström på Göteboda gård, 4 km väster om Kämbol. De båda var mycket förälskade i varandra och Svante lovade att älska sin Ester i nöd och lust, den 1 april 1916. Några månader efter bröllopet föddes sonen Sven Erik. Han kom till världen på Kämbol, där föräldrarna tillfälligt vistades. Senare under året, flyttade de till Nyboda lägenhet på Sunds rote. Flera av barnen hade nu lämnat föräldrahemmet. Kvar var barnen Ebba, Betty, Karl, Alma och Artur. Men det var allt bra nära att Alma bilvit bortgift. På en herrgård öster om Haffina fanns det, vid samma tid, en inspektor, som hade slagit sina lovar kring Alma. Så vid ett tillfälle (..det var då August skulle byta en kalv mot en skördemaskin) kom inspektorn och skulle förmedla en affär. Då allt var klart satte sig de båda männen 6
ned och pratade. Så med ens sa inspektorn: Hör nu Gustafsson, skulle inte jag kunna få gifta mig med Alma? -Jo, men det är väl bäst att ni talar med henne själv först!, sa pappa August. Men Alma hade anat oråd och smitit till skogs, för hon ville alls inte veta av den femton år äldre mannen. Under flera år hade det nu bott många ungdomar på Kämbol. Det förde naturligtvis med sig att även andra ungdomar drog sig dit. På somrarna rustades det ibland till bjudningsdans och vid andra tillfällen var det dans på någon av granngårdarna. Gustaf, som kunde hantera sitt tvåradiga dragspel, spelade ofta vid dessa tillfällen. Bredda smörgåsar och svagdricka hade man, men ofta fick det duga med en spann vatten. En tradition som hörde ungdomen till, inträffade varje Annandag Jul. Eftersom Gustafssons hade flera flickor, var Kämbol ett uppskattat mål. På Annandagens morgon kom granngårdarnas pojkar på besök. Tidigt på morgonen, då alla fortfarande låg i sina sängar, hördes stampanden utanför stugan. Och så stämde besökarna upp i den sedvanliga sången: Dotter, dotter röd på kind två redeliga män Var nu så god och släpp oss in nu är det jul igen. Ingen dager synes än fastän månen lyser än och sjustjärnorna på himmelen de blänka -Ja, ja, släpp in dem nu!, sa pappa August. Pojkarna släpptes in och de fortsatte att sjunga två verser till. Ebba kokade oftast kaffe. Till det drack man också hemgjord glögg, som besökarna hade med sig. Var och en ville bjuda på sin speciella brygd. Efter någon timme fortsatte de sedan till nästa gård. Detta var en tradition som pappa August uppskattande mycket. Något år före familjens flytt från Kämbol, började det hända oförklarliga saker med djuren. Alla kor blev lurviga i pälsen. När en ko skulle kalva, dog den. Eller.då det blev tretton kor i ladugården, dog den bästa av dem. En av grisarna gick ner sig i gårdens brunn. Man hörde även röster i den nya fina ladugården. Folk påstod då att den byggts på en plats där ett barn blivit dödat och sedan gömts. Så en dag fick Gustafssons besök av en man. - Så fula kor Gustafsson har!, sa han. Pappa August berättade då vad som hänt. -Har Gustafsson någon ovän?, frågade mannen. -Nej, inte vad jag vet, svarade August. -Vill Gustafsson att jag skall göra så att allt blir bra igen?, sporde mannen. Den besökande lämnade då ett recept med diverse underliga namn på örter och kemikalier, att köpas på apotek. Så gav han förhållningsorder och gick sin väg. Ingredienserna köptes hem och alltsammans blandades med vatten och mjöl. Ett ullgarnsnystan doppades i blandningen. Av det övriga kramades bollar. Så var det då dags för själva behandlingen. Allt skulle göras under absolut tystnad. Gustaf, som var en säker pojke, utsågs att sköta jobbet och han måste vara ensam. Varje ko ströks över ryggen med bollarna. Ullgarnsnystanet lades ned i ett borrat hål- i ett hörn av 7
ladugården. Något kvicksilver lades under ladugårdens tröskel. Korna lösgjordes och leddes ut. August gick sedan hem utan att se sig om. Nu inträffade det otroliga. Efter en tid blev djuren fina igen. Rösterna i ladugården försvann och olyckorna upphörde. Och den underlige mannen, han syntes aldrig mera till på gården. I mars månad 1918 var det auktion på gården. August Gustafsson hade då köpt hemmanet Hult utanför Nyköping. Mor Mathilda och flickorna Ebba och Betty skötte flyttstädningen. Pojkarna Gustaf, Karl och Arthur körde med hästskjutsar flyttlasset till Hult. Alma anförtroddes alla penningar som auktionen gav. Med dessa tog hon sedan samma tåg som far; från Vadsbro station till Stjärnholm. Med tåget fraktades också några kor i en boskapsvagn. August var djurskötare. Så slutar berättelsen om familjen Gustafsson på Kämbol. En ny tid började. 8