36 Forskning och statistik

36 Forskning och statistik 36.1 Hantering av uppgifter om forskningspersoner i forskningen 36.1.1 Lagen om etikprövning av forskning som avser människor Tillämpningsområde Lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor, etikprövningslagen, är tillämplig på forskning som innefattar behandling av känsliga personuppgifter enligt 13 PuL (3 ) i de fall forskningspersonen inte har lämnat sitt uttryckliga samtycke till behandlingen (jfr 15 PuL). Detsamma gäller forskning där behandling sker av personuppgifter som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden enligt 21 PuL. Lagen är också tillämplig på forskning som innebär ett fysiskt ingrepp på en forskningsperson eller utförs enligt en metod som syftar till att påverka forskningspersonen fysiskt eller psykiskt (4 ). Även forskning som avser studier på biologiskt material som har tagits från en levande människa och kan härledas till denna människa omfattas. Därutöver är lagen tillämplig på forskning som avser avlidna personer i vissa fall, nämligen då den innebär ett fysiskt ingrepp på en avliden människa eller avser studier på biologiskt material som har tagits för medicinskt ändamål från en avliden människa och kan härledas till denna människa. Krav på godkännande Den forskning som avses i lagen får utföras bara om den har godkänts vid etikprövning (6 ). Ett godkännande får förenas med villkor. Forskningen får endast innefatta behandling av känsliga 303

Forskning och statistik SOU 2007:22 personuppgifter eller uppgifter om lagöverträdelser m.m. om behandlingen har godkänts vid etikprövningen. I förarbetena (prop. 2002/03:50 s. 87 f.) anfördes att flera skäl talade för att det behövdes en rättslig reglering av etikprövning av de slag av forskning som lagen omfattar. Skyddet för försökspersonerna var enligt regeringen centralt. Det var befogat att allmänheten gavs insyn i och inflytande över den forskningsetiska verksamheten, eftersom det finns ett allmänintresse av att människovärdet skyddas, att människors integritet värnas och att forskningen är godtagbar ur etisk synvinkel. Regeringen ansåg att en rättslig reglering som garanterar att företrädare för allmänheten ges möjlighet att delta i etikprövningen torde långsiktigt stärka allmänhetens förtroende för forskningen. Ett annat skäl till en rättslig reglering var att värna både forskarnas och forskningspersonernas rättssäkerhet. Regeringen påpekade att de medicinska forskningskommittéernas arbete sedan lång tid hade haft karaktär av myndighetsutövning och numera hade de även sådana uppgifter enligt lag (t.ex. 19 PuL). Sådan verksamhet borde ha författningsmässigt stöd. Avsaknaden av en reglering på detta område innebar enligt regeringen dels att de nuvarande kommittéernas organisation, arbetssätt och beslutfattande var mindre enhetligt och förutsebart för bl.a. forskare och forskningspersoner, dels att viss icke-medicinsk forskning, där fråga uppkommer om skydd för människor som deltar, inte blir föremål för etisk granskning annat än i samband med vissa finansieringsbeslut. Regeringen framhöll att skyddet för människor som deltar i medicinsk forskning också hade aktualiserats genom Sveriges undertecknande av Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin (DIR/JUR [96] 14). För att Sverige skulle kunna ratificera konventionen, som uppställer vissa krav på hur etikprövning av medicinsk forskning skall gå till och hur forskningen skall bedrivas, krävdes en rättslig reglering av den forskningsetiska granskningen. Svensk lagstiftning behövde också anpassas till EG-direktivet om tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av läkemedel avsedda för människor (2001/20/EG). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om undantag från kravet på godkännande vid etikprövning för forskning eller av behandling av personuppgifter, där det står klart att forskningen inte innebär någon beaktansvärd risk 304

SOU 2007:22 Forskning och statistik för enskilds hälsa eller säkerhet eller för intrång i enskilds personliga integritet (40 ). I förarbetena sades att bestämmelsen torde bli aktuell främst för forskning inom sådana vetenskapliga områden där någon etikgranskning dittills inte hade skett (a. prop. s. 208). I 12 förordningen (2003:615) om etikprövning av forskning som avser människor sägs att Vetenskapsrådet får föreskriva om undantag från kravet på godkännande i de ovan angivna fallen. Utgångspunkter vid etikprövningen I etiksprövningslagen anges vissa allmänna utgångspunkter som skall gälla för prövningen. För det första får forskning bara godkännas om den kan utföras med respekt för människovärdet (7 ). Vidare skall mänskliga rättigheter och grundläggande friheter alltid beaktas samtidigt som hänsyn skall tas till intresset av att ny kunskap kan utvecklas genom forskning. Människors välfärd skall ges företrädare framför samhällets och vetenskapens behov (8 ). I förarbetena anförs att denna prövning bör ske mot bakgrund av mer allmänna överväganden om att grundläggande fri- och rättigheter skall iakttas i samband med forskning (a. prop. s. 98 f.). Vid etikprövningen bör man se längre än till de direkta riskerna för de medverkande. Som exempel nämns genetisk forskning som kan ha påverkan på kommande generationer. Forskning får bara godkännas om de risker som den kan medföra för forskningspersonernas hälsa, säkerhet och personliga integritet uppvägs av dess vetenskapliga värde (9 ). Denna regel om avvägning innebär alltså att forskningspersonen får utsättas för vissa risker beträffande hälsa, säkerhet och personliga integritet, men att dessa måste stå i proportion till det vetenskapliga syftet. I förarbetena framhölls att det ligger i sakens natur att riskerna i normalfallet måste vara begränsade och att sökanden måste visa att värdet av forskningen verkligen är så högt att det väger tyngre än intresset av att forskningspersonerna skyddas mot risker (a. prop. s. 198). Om det förväntade resultatet kan uppnås på ett annat sätt som innebär mindre risker för forskningspersoners hälsa, säkerhet och personliga integritet, får forskningen inte godkännas (10 ). Behandling av uppgifter som avses i 3, dvs. av känsliga person- 305

Forskning och statistik SOU 2007:22 uppgifter eller uppgifter om lagöverträdelser m.m., får godkännas bara om den är nödvändig för att forskningen skall kunna utföras. Lagen uppställer också ett krav på att forskningen skall utföras av eller under överinseende av en forskare som har den vetenskapliga kompetens som behövs (11 ). Tillåtelse att lämna ut personuppgifter för forskning Enligt 12 får personuppgifter lämnas ut för att användas i forskning, om inte något annat följer av regler om sekretess och tystnadsplikt. En bestämmelse med ett liknande innehåll fanns tidigare i 19 PuL, där förutsättningarna för att utan den registrerares samtycke behandla känsliga personuppgifter för forskningsändamål då reglerades. I förarbetena (a. prop. s. 197) sägs att 12 etikprövningslagen skall läsas mot bakgrund av 24 första och andra styckena PuL. Där framgår att om personuppgifter samlats in från någon annan källa än den registrerade, skall den personuppgiftsansvarige självmant lämna den registrerade information om behandlingen av uppgifterna när de registreras. Sådan information behöver dock inte lämnas, om det finns bestämmelser om registrerandet eller utlämnandet av personuppgifterna i en lag eller någon annan författning. Bestämmelsen i 12 syftar till att vara just en sådan bestämmelse om utlämnande av personuppgifter för användning i forskning. Regeringen anför att den för med sig att forskaren som i enlighet med bestämmelsen hämtar in personuppgifter från något annat håll än den registrerade inte automatiskt behöver informera den registrerade om sin behandling. Däremot kan etikprövningsnämnden ställa upp som villkor att information ändå skall lämnas. Information och samtycke Vid forskning som avses i 4 1 3 gäller lagens bestämmelser om information eller samtycke (13 ). Härvid omfattas alltså forskning som innebär ett fysiskt ingrepp på en forskningsperson eller som utförs enligt en metod som syftar till att påverka forskningspersonen fysiskt eller psykiskt. Detsamma gäller forskning som avser studier på biologiskt material som har tagits från en levande 306

SOU 2007:22 Forskning och statistik människa och kan härledas till denna människa. Om det finns särskilda bestämmelser om information och samtycke vid forskning av nu nämnt slag, gäller dock dessa. Sådana bestämmelser finns t.ex. i läkemedelslagen (1992:859) avseende kliniska prövningar på människor och i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. Beträffande forskning på avlidna personer enligt 4 4 och 5 gäller i ställer bestämmelserna om information och samtycke i lagen (1995:831) om transplantation m.m. och lagen (1995:832) om obduktion m.m. Bestämmelsen i 13 med särskilda bestämmelser om information och samtycke gäller alltså inte för forskning som avses i 3, dvs. som innefattar behandling av känsliga personuppgifter enligt 13 PuL eller lagöverträdelser m.m. enligt 21 samma lag. I dessa fall gäller enbart personuppgiftslagens bestämmelser om information och samtycke. I 14 finns bestämmelser som innebär att en etikprövning av forskning som avser de fall som avses i 4 skall innehålla en förhandsgranskning av hur forskaren har tänkt lämna information, vilken information som kommer att lämnas, och hur samtycke kommer att hämtas in. Forskningen får godkännas bara om det kan förutsättas att bestämmelser om information och samtycke kommer att följas. Lagens krav på information (16 ) innebär att forskningspersonen skall informeras om den övergripande planen för forskningen, syftet med forskningen, de metoder som kommer att användas, de följder och risker som forskningen kan medföra, vem som är forskningshuvudman, att deltagande i forskningen är frivilligt och forskningspersonens rätt att när som helst avbryta sin medverkan. Av 17 framgår att forskningen får utföras endast om forskningspersonen har samtyckt till den forskning som avser henne eller honom. Samtycket skall ha föregåtts av att forskningspersonen har fått den information som föreskrivs i 16. Vidare skall samtycket vara frivilligt, uttryckligt och preciserat till viss forskning. Det skall också dokumenteras. Särskilda regler gäller ifråga om samtycke av forskningspersoner som är under 18 år (18 ). Om forskningspersonen är 15 år och inser vad forskningen innebär för honom eller henne, gäller reglerna om information och samtycke i förhållande till honom eller henne själv. 307

Forskning och statistik SOU 2007:22 I andra fall när forskningspersonen inte har fyllt 18 år skall vårdnadshavaren informeras och samtycka till forskningen. Trots vårdnadshavarens samtycke får forskningen inte utföras om en forskningsperson som är under 15 år inser vad den innebär för hans eller hennes del och motsätter sig att den utförs. Ett samtycke får när som helst tas tillbaka med omedelbar verkan (19 ). De data som har hämtats in dessförinnan får dock användas i forskningen. Forskning utan samtycke Förutom när det gäller forskning som innefattar behandling av känsliga personuppgifter eller uppgifter om lagöverträdelser m.m., medger lagen att forskning även i vissa andra fall utförs utan samtycke från forskningspersonerna. De fall som avses är då sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande hos forskningspersonen hindrar att hans eller hennes mening inhämtas (20 ). I stället krävs att forskningen kan förväntas ge en kunskap som inte är möjlig att få genom forskning med samtycke (21 ). Forskningen skall också kunna förväntas leda till direkt nytta för forskningspersonen. Det sistnämnda kravet behöver dock inte vara uppfyllt om syftet är att bidra till ett resultat som kan vara till nytta för forskningspersonen eller någon annan som lider samma eller liknande sjukdom eller störning, och forskningen innebär en obetydlig risk för skada och ett obetydligt obehag för forskningspersonen. En forskningsperson som avses i 20 skall så långt som möjligt informeras personligen om forskningen (22 ). Samråd skall ske med forskningspersonens närmaste anhöriga. Samråd skall också ske med god man eller förvaltare enligt 11 kap. föräldrabalken, om frågan ingår i dennes uppdrag. Forskningen får inte utföras om forskningspersonen i någon form ger uttryck för att inte vilja delta eller om någon av dem som samråd har skett med motsätter sig utförandet. I förarbetena anförde regeringen (a. prop. s. 41) att en god man eller förvaltare knappast torde ha möjlighet i dag att lämna ett rättsligt bindande samtycke till deltagande i forskning för forskningspersonens räkning. Anhöriga har inte heller någon rätt att lämna samtycke för en sjuk persons räkning. Regeringen 308

SOU 2007:22 Forskning och statistik konstaterade att det saknas klara bestämmelser i svensk rätt om legala ställföreträdare för personer som på grund av sjukdom, psykisk störning eller liknande inte själva förmår ge samtycke till åtgärder vare sig inom hälso- och sjukvård eller forskning. I Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin anges att särskilda skyddsbestämmelser skall gälla för vuxna som inte kan lämna samtycke till forskning. I de fall en vuxen enligt lag saknar förmåga att samtycka på grund av psykiskt handikapp, sjukdom eller liknande orsak, får forskningen bara företas med bemyndigande av hans eller hennes ställföreträdare eller av en myndighet eller en person eller instans som lagen föreskriver. Regeringen anförde att det kan ifrågasättas om svensk rätt lever upp till kraven i konventionen, eftersom det saknas klara bestämmelser om legala ställföreträdare. En ratifikation av konventionen förutsätter sannolikt en ändring av svensk lag. Regeringen konstaterade att frågan om legala ställföreträdare för personer som inte kan ge sitt samtycke skulle tas upp inom ramen för utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare. Emellertid framhöll regeringen att det finns ett behov av att utföra forskning också på personer som kan ha svårt att lämna ett s.k. informerat samtycke till forskning. I avvaktan på tydliga bestämmelser om legala ställföreträdare borde enligt regeringen viss forskning få utföras även om forskningspersonen inte kunde lämna samtycke. Detta mot bakgrund av det starka intresse av forskningen som kan finnas i vissa fall. I författningskommentaren anfördes vidare att det ligger i sakens natur att bestämmelserna i 20 22 genom sin undantagskaraktär skall tillämpas restriktivt (a. prop. s. 202). Tillsyn Den centrala nämnden har tillsyn över efterlevnaden av etikprövningslagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (34 ). Detta gäller dock inte i den mån tillsynen faller inom någon annan myndighets ansvarsområde. Nämnden har rätt att få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen samt få tillträde till de lokaler som används vid forskningen (35 ). Forskningshuvudmannen skall på begäran ge nämnden den hjälp som behövs för att tillsynen skall kunna utföras. Nämnden får meddela de förelägganden och förbud som 309

Forskning och statistik SOU 2007:22 behövs för att lagen och föreskrifter som meddelats med stöd av denna skall följas. Detta gäller också när upplysningar eller handlingar inte lämnas eller när tillträde eller hjälp vägras. Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite. Ett föreläggande eller förbud kan även riktas mot staten som forskningshuvudman. Straff Den som uppsåtligen bryter mot 6 första stycket etikprövningslagen, dvs. utför sådan forskning som avses i lagen utan godkännande, eller bryter mot ett villkor som meddelats i samband med ett godkännande, döms till böter eller fängelse i högst sex månader (38 ). I ringa fall döms inte till ansvar. Om gärningen är belagd med straff enligt en bestämmelse i någon annan författning, skall inte dömas till ansvar enligt etikprövningslagen. 36.1.2 Personuppgiftlagens bestämmelser Som framgått ovan krävs godkännande enligt etikprövningslagen för att viss forskning som är särskilt känslig ur integritetssynpunkt skall vara tillåten. Lagen reglerar alltså huruvida denna forskningen är tillåten eller inte samt vilka krav som skall ställas på information och samtycke. Om forskningen innebär att personuppgifter behandlas på ett sådant sätt som avses i personuppgiftslagen gäller också den lagens regler om t.ex. IT-säkerhet och överföring av personuppgifter till tredje land. Annan forskning som inte kräver godkännande enligt etikprövningslagen, är däremot fri. Om den innefattar sådan behandling som avses i personuppgiftslagen är dock forskningshuvudmannen skyldig att följa lagens regler och därvid att underkasta sig Datainspektionens tillsyn. Den forskning som här kan komma i fråga rör således uppgifter som inte är känsliga i personuppgiftslagens mening (jfr 13 ). Den kan emellertid också röra uppgifter som är känsliga, om forskningshuvudmannen har inhämtat forskningspersonernas samtycke till behandlingen enligt 15 PuL. I personuppgiftslagen finns inga särskilda regler som tar sikte på forskning (förutom att det i 19 sägs att känsliga personuppgifter 310

SOU 2007:22 Forskning och statistik får behandas för forskningsändamål om behandlingen har godkänts enligt etikprövningslagen). Sålunda gäller exempelvis de grundläggande kraven på nödvändighet och att uppgifter inte får behandlas för något annat ändamål än det som uppgifterna samlades in för (se vidare kapitel 4). Som framgått ovan måste forskning som avser behandling av uppgifter om lagöverträdelser m.m. enligt 21 PuL godkännas enligt etikprövningslagen. Till skillnad från vad som gäller i fråga om känsliga personuppgifter, tillåter inte personuppgiftslagen att uppgifter om lagöverträdelser m.m. behandlas med stöd av samtycke. Sådan behandling är enbart tillåten om den utförs av en myndighet eller om regeringen eller Datainspektionen har lämnat sitt tillstånd. Det är oklart vad godkännandet enligt etikprövningslagen innebär i detta sammanhang. Skall kraven i Personuppgiftslagen på vem som får behandla denna typ av uppgifter också vara uppfyllda? Frågan synes inte ha behandlats i förarbetena (jfr a. prop. s. 102 f. och 193). Lagtexten i 3 etikprövningslagen ger intryck av att sådan behandling kan ske efter samtycke från den registrerade, men någon sådan möjlighet finns alltså inte enligt personuppgiftslagen. 36.1.3 Disciplinpåföljd enligt lagen om yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården Enligt 5 kap. 2 lagen om yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården gäller bestämmelserna i 3 5 om disciplinpåföljd, förutom yrkesutövning inom hälso- och sjukvården som har betydelse för patientsäkerheten, också klinisk forskning på människor. 36.1.4 Sekretess och tystnadsplikt Sekretess Sekretesslagen med den tillhörande sekretessförordningen (1980:657) innehåller bestämmelser som innebär ett skydd för uppgifter om enskilds personliga förhållanden i viss forskningsrelaterad verksamhet som bedrivs hos olika myndigheter, t.ex. den forskning som bedrivs hos universitet och högskolor. Däremot finns inga bestämmelser som generellt reglerar förutsättningarna 311

Forskning och statistik SOU 2007:22 för att lämna ut uppgifter från den forskningsrelaterade verksamheten. Ett visst minimiskydd för enskildas integritet gäller dock hos alla myndigheter fr.o.m. den 1 oktober 2006. De uppgifter som skyddas med stöd av de nya bestämmelserna är bl.a. uppgifter om enskilds hälsa och sexualliv (7 kap. 1 SekrL). Sekretess gäller om det måste antas att den enskilde eller någon närstående till denne kommer att lida betydande men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte om någon annan sekretessbestämmelse som ger ett starkare skydd för uppgiften är tillämplig hos myndigheten. Även bestämmelser i sekretesslagen som innebär att uppgifter får lämnas till en annan myndighet eller till en enskild gäller före den nya sekretessbestämmelsen. I 13 kap. 3 SekrL finns en bestämmelse som reglerar s.k. sekundär sekretess i forskningen. Om en myndighet i sin forskningsverksamhet får en uppgift från någon annan myndighet och uppgiften är sekretessbelagd där, gäller sekretessen också hos den mottagande myndigheten. Om exempelvis uppgifter från hälsooch sjukvården överlämnas till en annan myndighet för dess forskningsverksamhet, gäller alltså den starka hälso- och sjukvårdssekretessen även i forskningen. I de fall det finns en primär sekretessbestämmelse hos den mottagande myndigheten som gäller för de överlämnade uppgifterna, gäller dock denna bestämmelse (13 kap. 6 SekrL). Detta är fallet oavsett om den primära sekretessbestämmelsen innebär ett svagare skydd än den sekundära sekretessbestämmelsen skulle ha gjort. Ett undantag från denna regel finns, och det avser det nya minimiskyddet i 7 kap. 1 för uppgifter om enskilds hälsa och sexualliv. Detta skydd har visserligen karaktär av en primär sekretessbestämmelse, men skall inte gälla i en myndighets forskningsverksamhet om en sekundär sekretessbestämmelse medför ett starkare skydd (13 kap. 6 första stycket andra meningen). Bestämmelser som innebär en primär sekretess i forskningsverksamhet hos myndigheter till skydd för enskilds personliga förhållanden är emellertid få till antalet. En sådan sekretessbestämmelse finns i fråga om uppgift som hänför sig till psykologisk undersökning vilken utförs för forskningsändamål (7 kap. 13 SekrL). I detta fall får uppgift inte röjas om det inte står klart att det kan ske utan att den som uppgiften rör eller någon närstående till denne inte lider men. Sekretess gäller alltså med ett omvänt skaderekvisit. 312

SOU 2007:22 Forskning och statistik En liknande bestämmelse finns också i 7 kap. 24 SekrL, där det sägs att sekretess gäller för uppgift i upptagning med dialektologiskt eller etnologiskt innehåll och som har gjorts eller anskaffats för vetenskapligt ändamål. I detta fall gäller sekretess med rakt skaderekvisit, dvs. med presumtion för offentlighet. Sekretess gäller också enligt 9 kap. 29 SekrL med omvänt skaderekvisit för uppgift om enskilds personliga förhållanden i myndighets verksamhet som består i etikprövning och tillsyn enligt etikprövningslagen. En viktig bestämmelse för sekretess i forskningsrelaterad verksamhet är också den s.k. statistiksekretessen i 9 kap. 4 SekrL. En redogörelse för denna bestämmelse lämnas nedan i avsnitt 36.3.1. Sammanfattningsvis gäller sekretess i forskningsrelaterad verksamhet hos myndighet till skydd för enskilds personliga förhållanden, om uppgifter för forskningen har samlats in från andra myndigheter där sekretess gäller för uppgifterna. Har uppgifter samlats in från myndigheter där sekretess inte gäller, eller direkt från forskningspersonerna själva, gäller alltid minimiskyddet för uppgifter om hälsa och sexualliv. I övrigt finns skydd för uppgifter som hänför sig till psykologiska undersökningar eller för uppgifter med dialektologiskt eller etnologiskt innehåll. Sekretess gäller också vid tillsyn och prövning enligt etikprövningslagen. I den mån någon sekretessbestämmelse inte är tillämplig på uppgifter i offentligt bedriven forskningsverksamhet, är uppgifterna alltså offentliga. Tystnadsplikt Sekretesslagens bestämmelser gäller inte för sådan forskningsverksamhet som bedrivs av enskild. Skydd för enskildas integritet i sådan forskning är beroende av att tystnadsplikt gäller för verksamheten. Något generellt reglerad tystnadsplikt för uppgifter inom enskilt bedriven forskning, likt den som finns inom hälso- sjukvården enligt bestämmelserna i LYHS, finns dock inte. För sådan forskning som omfattas av kravet på godkännande enligt etikprövningslagen får villkor ställas upp enligt 6 nämnda lag. Frågan om i vilka sammanhang ett sådant villkor bör avse tystnadsplikt för uppgifter om forskningspersonerna behandlas inte i förarbetena (jfr a. prop. s. 113 f. och 195 f.). Såvitt framgår innebär 313

Forskning och statistik SOU 2007:22 inte heller lagens krav på information och samtycke att frågan om tystnadsplikt skall tas upp i detta sammanhang. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets etikkommitté, vars verksamhet sedan år 2001 ingår i Vetenskapsrådet, har utarbetat etiska regler som använts även inom andra områden, t.ex. Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS). Enligt dessa etikregler kan det grundläggande individskyddskravet konkretiseras i fyra allmänna huvudkrav på forskningen, nämligen informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Konfidentialitetskravet innebär att all personal i forskningsprojekt som använder etiskt känsliga uppgifter om enskilda, identifierbara personer bör underteckna en förbindelse om tystnadsplikt beträffande sådana uppgifter. Alla uppgifter om identifiera personer skall antecknas, lagras och avrapporteras på ett sådant sätt att enskilda människor inte kan identifieras av utomstående. I synnerhet gäller det om uppgifter som kan uppfattas vara etiskt känsliga. Det skall vara praktiskt omöjligt för utomstående att komma åt uppgifterna. Nyttjandekravet innebär att uppgifter om enskilda, insamlade för forskningsändamål, inte får användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften. Personuppgifter insamlade för forskningsändamål får inte användas för beslut eller åtgärder som direkt påverkar den enskilde (vård, tvångsintagning etc.) utom efter särskilt medgivande av den berörda. 36.2 Insamling av uppgifter om forskningspersoner 36.2.1 Sekretesslagen Att det är tillåtet att behandla uppgifter om enskilda personer enligt etikprövningslagen eller enligt personuppgiftslagen innebär inte att gällande sekretessregler bryts och att uppgifterna får lämnas ut till det aktuella forskningsprojektet. Det är således sekretesslagens regler som styr huruvida uppgifter kan lämnas ut från myndigheter till ett sådant projekt. Sekretesslagen innehåller inte någon bestämmelse som generellt reglerar när uppgifter kan lämnas till forskningsrelaterad verksamhet. Det finns inte heller särskilt många bestämmelser som i särskilda fall tar sikte på utlämnande av uppgifter för forsknings- 314

SOU 2007:22 Forskning och statistik ändamål. Exempelvis finns det inte någon sådan bestämmelse för uppgifter inom hälso- och sjukvården, utan här gäller överlag samma stränga sekretess (med ett visst undantag som avser utlämnande till s.k. nationella kvalitetsregister). Frågan om huruvida utlämnande av uppgifter från hälso- och sjukvården till forskningen sker i större utsträckning än vad sekretessreglerna torde medge behandlas i kapitel 17. Som exempel på sekretessbestämmelser som särskilt tar sikte på utlämnande till forskning kan nämnas 9 kap. 4 SekrL, som avser utlämnande från statistikverksamhet, t.ex. hos Statistiska centralbyrån eller Socialstyrelsen, för forsknings- eller statistikändamål. I 14 kap. 3 SekrL finns den s.k. generalklausulen, som medger att sekretessbelagda uppgifter lämnas till en annan myndighet efter en intresseavvägning. Denna bestämmelse är alltså möjlig att tillämpa vid utlämnande av uppgifter till forskning som bedrivs hos en annan myndighet, men inte till enskilt bedriven forskningsverksamhet. Enligt 14 kap. 8 SekrL får regeringen för särskilt fall förordna om undantag från sekretess när det är påkallat av synnerliga skäl. Regeringen har i åtskilliga fall haft att ta ställning till om dispens borde meddelas för forskningsändamål (se Regner m.fl., s. 14:58). I 14 kap. 9 SekrL finns regler om förbehåll vid utlämnande av uppgifter som omfattas av sekretess. Om myndigheten finner att sådan risk för skada, men eller annan olägenhet som enligt en sekretessbestämmelse utgör hinder mot att lämna uppgift till enskild, kan undanröjas genom förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den, skall myndigheten uppställa sådant förbehåll när uppgiften lämnas till honom. Detsamma gäller om enskild samtycker till att sekretessbelagd uppgift om denne lämnas ut under förutsättning av sådant förbehåll. Bestämmelsen om förbehåll i 14 kap. 9 SekrL gäller alltså bara vid utlämnande till enskild, och inte till en annan myndighet. 36.2.2 Andra regler om utlämnande av uppgifter för forskningsändamål I de fall sekretesslagen inte hindrar att uppgifter om personer lämnas ut från en myndighet för att användas i ett forskningsprojekt och myndigheten behandlar uppgifterna på ett sådant sätt 315

Forskning och statistik SOU 2007:22 som avses i personuppgiftslagen, måste utlämnandet vara förenligt också med bestämmelserna i den lagen. Detsamma gäller i de fall uppgifterna lämnas ut från en enskild som behandlar uppgifter på det sätt som omfattas av personuppgiftslagen. Av 10 PuL framgår att uppgifterna kan lämnas ut efter samtycke från den berörda personen. Detsamma gäller även om uppgifterna är känsliga (15 ). Även om samtycke inte lämnas, kan uppgifterna lämnas ut efter en intresseavvägning (10 f). Uppgifter kan då lämnas ut om utlämnandet är nödvändigt för att ett ändamål som rör ett berättigat intresse hos tredje man (forskningshuvudmannen) skall kunna tillgodoses och det väger tyngre än den registrerades intresse av skydd mot kränkning av den personliga integriteten. Utlämnande efter en sådan intresseavvägning är dock bara möjlig i fråga om uppgifter som inte är känsliga. Möjligen kan det vara så att lagstiftaren har tagit ställning till hur den ovan beskrivna intresseavvägning skall göras när det gäller utlämnande av uppgifter om personer för forskningsändamål. I vart fall var det tidigare så, då det i 19 tredje stycket PuL stadgades att personuppgifter fick lämnas ut för användas i sådan forskning som avsågs i 19 första och andra styckena, om inte något annat följde av regler om sekretess och tystnadsplikt. Som redovisats ovan har denna bestämmelse nu flyttats till 12 etikprövningslagen, där det föreskrivs att personuppgifter får lämnas ut för att användas i forskning, om inte något annat följer av regler om sekretess och tystnadsplikt. Enligt sin lydelse innebär regeln att utlämnande av personuppgifter för forskning är generellt tillåtet, både då det gäller personuppgifter, känsliga eller ej, som behandlas på sådant sätt som avses i personuppgiftslagen och uppgifter som hanteras på annat sätt. Som påpekats ovan är dock frågan om bestämmelsen kan uppfattas ha denna generella lydelse, även om den uppenbart har ett sådant syfte. Etikprövningslagen omfattar ju endast en viss sorts särskilt integritetskänslig forskning. Tillämpningsområdet för lagen ger vidare vid handen att lagen endast kan reglera utlämnanden från denna forskning, inte till den. 316

SOU 2007:22 Forskning och statistik 36.3 Statistik 36.3.1 Framställning av statistik Lagen om officiell statistik I lagen (2001:99) om den officiella statistiken finns regler om vilken sådan statistisk verksamhet som skall bedrivas och hur det skall ske. Vilka myndigheter som ansvarar för denna statistik regleras i den därtill anknytande förordningen (2001:100) om den officiella statistiken. Bland dessa kan, förutom Statistiska centralbyrån, nämnas Socialstyrelsen, Finansinspektionen och Arbetsmiljöverket. Det finns dock även andra myndigheter som bedriver sådan statistikverksamhet som avses i bestämmelsen. Som exempel kan nämnas Riksbanken (se också Regner m.fl., s. 9:16 f.). Vissa bestämmelser i lagen gäller också vid framställning av annan statistik hos en statistikansvarig myndighet (1 ). Vid framställning av statistik gäller personuppgiftslagen i den mån det inte finns avvikande bestämmelser i denna lag (2 ). Enligt 3 skall officiell statistik finnas för allmän information, utredningsverksamhet och forskning. Den skall vara objektiv och allmänt tillgänglig. Den officiella statistiken skall framställas och offentliggöras med beaktande av behovet av skydd för fysiska och juridiska personers intressen (5 ). Beträffande sekretess hänvisas till bestämmelserna i sekretesslagen. När det gäller skydd mot kränkning av enskilds personliga integritet hänvisas till personuppgiftslagen. Det sägs vidare att uppgifter i den officiella statistiken inte får sammanföras med andra uppgifter i syfte att utröna enskilds integritet (6 ). Detta förbud har förenats men en särskild straffbestämmelse i 26, enligt vilken den som bryter mot 6 skall dömas för brottet olovlig identifiering till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken eller personuppgiftslagen. Enligt 14 får en statistikansvarig myndighet behandla personuppgifter, även personnummer, för framställning av statistik om inte annat följer av 15. I 15 sägs att personuppgifter som avses i 13 (känsliga uppgifter) och 21 (uppgifter om lagöverträdelser m.m.) får behandlas om det följer av föreskrifter som regeringen meddelar. Sådana föreskrifter har meddelats i bilagan till förordningen om den officiella statistiken. 317

Forskning och statistik SOU 2007:22 Om behandling av uppgifter för framställning av statistik är tillåten enligt 14 15, behöver den inte därutöver vara tillåten enligt bestämmelserna i personuppgiftslagen. När det gäller rättelse och skadestånd i de fall personuppgifter behandlas i strid med denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen tillämpas bestämmelserna i personuppgiftslagen (23 ). Sekretess Enligt 9 kap. 4 SekrL gäller sekretess i sådan verksamhet hos myndighet som avser framställning av statistik för uppgift som avser enskilds personliga förhållanden och som kan hänföras till den enskilde. Detsamma gäller annan jämförbar undersökning som utförs av Riksrevisionen eller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, av någon annan myndighet. I bestämmelsen om statistiksekretess uppställs inte något skaderekvisit, vilket innebär att sekretessen är absolut. Detta innebär att uppgifter i princip inte kan lämnas ut. Den verksamhet som avses i bestämmelsen är sådan som är mer allmänt utredande utan att ha anknytning till något särskilt ärende. Framför allt avses den officiella statistikproduktionen som regleras i lagen om den officiella statistiken. I 9 kap. 4 första stycket andra meningen SekrL sägs att sekretessen också gäller annan jämförbar undersökning som utförs av Riksrevisionen eller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, av någon annan myndighet. Med stöd av denna bestämmelse har regeringen i 3 sekretessförordningen föreskrivit sekretess för uppgifter i ett stort antal utredningar inom både det statliga kommittéväsendet och hos andra myndigheter. Även beträffande vissa forskningsområden har sekretess enligt 9 kap. 4 föreskrivits. I 3 punkten 2 sägs sålunda att i miljömedicinska, psykiatriska eller andra medicinska studier vid sjukvårdsinrättningar, utbildningsanstalter och forskningsinrättningar gäller sekretess för enskilds personliga förhållanden. Detsamma gäller enligt punkten 5 för sociologiska, psykologiska eller andra beteendevetenskapliga eller samhällsvetenskapliga studier vid utbildningsanstalter och forskningsinrättningar. Inom ramen för vissa forskningsprojekt kan alltså den strängare statistiksekretessen gälla för undersökningar som är att jämföra 318

SOU 2007:22 Forskning och statistik med framställning av statistik. I en artikel i Förvaltningsrättslig tidskrift gör professor Elisabeth Rynning bedömningen att en inte obetydlig del av den offentligt bedrivna medicinska forskningen omfattas av sekretess enligt 9 kap. 4 SekrL (FT 2005, s. 459). Sekretessen enligt 9 kap. 4 SekrL är emellertid inte helt och hållet absolut, utan utlämnande av uppgifter medges enligt vissa i paragrafen särskilt nämnda undantag. Sålunda sägs att uppgifter får lämnas ut för forsknings- eller statistikändamål, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon närstående till denne lider skada eller men. Detsamma gäller uppgift, som inte genom namn, annan identitetsbeteckning eller därmed jämförbart förhållande är direkt hänförlig till den enskilde. Andra regler om behandling av personuppgifter för statistikändamål Statistik som framställs på ett sådant sätt att det är fråga om behandling av personuppgifter i enlighet med personuppgiftslagen, måste också vara förenlig med bestämmelserna i den lagen. Förutom de generella bestämmelserna om när behandlingen av personuppgifter är tillåten, finns i 19 andra och tredje styckena PuL särskilda bestämmelser som tar sikte på behandling av känsliga personuppgifter för statistikändamål. Enligt dessa bestämmelser får känsliga personuppgifter behandlas för statistikändamål, om behandlingen är nödvändig på sätt som sägs i 10 och om samhällsintresset av det statistikprojekt där behandlingen ingår klart väger över den risk för otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet som behandlingen kan innebära (19 andra stycket PuL). Vidare sägs att om behandlingen har godkänts av en forskningsetisk kommitté, skall förutsättningarna enligt andra stycket anses uppfyllda (19 tredje stycket). 36.3.2 Utlämnande av uppgifter för statistikändamål Uppgiftsskyldighet enligt lagen om den officiella statistiken I 7 11 lagen om den officiella statistiken finns bestämmelser om vilka som är skyldiga att lämna uppgifter till den officiella statistiken och vilka uppgifter skyldigheten omfattar. Uppgiftsskyldigheten omfattar näringsidkare, ägare till fastighet där någon 319

Forskning och statistik SOU 2007:22 annan bedriver jordbruk, skogbruk eller trädgårdsodling eller håller djur, sådana stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund som inte bedriver näringsverksamhet, samt kommuner och landsting. Uppgiftsskyldigheten är sådan att den enligt 14 kap. 1 SekrL skall uppfyllas utan hinder av sekretess. Andra bestämmelser om utlämnande av uppgifter för statistikändamål I likhet med vad som gäller i fråga om forskning finns ingen bestämmelse i sekretesslagen som generellt reglerar utlämnande av uppgifter till verksamhet som bedrivs i syfte att framställa statistik. Utlämnande för ett sådant ändamål får alltså prövas enligt de sekretessbestämmelser som gäller för olika myndighetsområden eller för vissa uppgifter. Som redovisats ovan finns dock en särskild bestämmelse i 9 kap. 4 SekrL som medger att uppgifter som omfattas av den stränga statistiksekretessen lämnas ut för forsknings- eller statistikändamål, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men. Av 19 tredje stycket PuL framgår att personuppgifter får lämnas ut för att användas i sådana projekt för statistikändamål som är tillåtna enligt lagen, om inte något annat följer av regler om sekretess eller tystnadsplikt. Bestämmelsen avser både utlämnande av känsliga och andra personuppgifter (prop. 1997/98:44 s. 128). Från myndigheter får alltså offentliga uppgifter lämnas ut för statistikändamål med stöd av denna bestämmelse. Bestämmelsen tillåter också enskilda att lämna ut uppgifter för statistikändamål, oavsett för vilket ändamål de har samlats in. Bestämmelsen medför vidare att en statistiker som hämtar in uppgifter från någon annan än den registrerade inte automatiskt behöver informera de registrerade om sin behandling. 320

SOU 2007:22 Forskning och statistik 36.4 Viss särskild reglering av betydelse för integritetsskyddet inom forskning 36.4.1 Lagen om genetisk integritet Skälen för att inför lagen Den 1 juni 2006 trädde lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. i kraft. I förarbetena anförde regeringen att genetisk integritet är en del av den personliga integriteten (prop. 2005/06:64 s. 35). Den genetiska integriteten kan sägas vara helheten av en individs eller arts arv som inte får eller bör kränkas. Det är bl.a. den genetiska koden som avgör den biologiska människans särart och identitet. Som skäl för att införa lagen anförde regeringen (a. prop. s. 49 f.) att den genetiska informationens speciella karaktär medför att den vanliga hälso- och sjukvårdslagstiftningen inte utan vidare är tillräcklig när det gäller genetiska undersökningar av olika slag. Både vid medicinsk behandling och vid medicinsk forskning med anknytning till genetik uppkommer frågor som har anknytning till riskerna för en instrumentalisering av människovärdet och livsbetingelserna. Detta motiverar enligt regeringen att genetisk information i vissa avseenden behandlas på annat sätt än medicinsk information i allmänhet. Regeringen konstaterade att artikel 8 i Europakonventionen är mycket allmänt hållen och inte ger någon egentlig ledning när det gäller många av de frågor som är aktuella på detta område. Detsamma gällde den europarättsliga doktrin och praxis som utbildats vid artikelns tillämpning. Enligt regeringen borde integritetsskyddet därför vidareutvecklas och preciseras på detta speciella område i överensstämmelse med de grundtankar som artikeln vilar på. Hänsyn skulle härvid främst tas till Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin. Till skillnad från den kommittén, vars förslag låg till grund för den nya lagen, ville regeringen inte föreslå en lagstiftning till skydd för den enskildes integritet som skulle avse genetiska undersökningar och genetisk information över huvud taget, utan en begränsning borde göras till sådana undersökningar och information som tas fram inom hälso- och sjukvården och medicinsk forskning. Skälet till detta var enligt regeringen att man står i början av en utveckling på detta område. Det innebar att behovet av lagregler när det gäller genetisk undersökning utanför 321

Forskning och statistik SOU 2007:22 hälso- och sjukvården och medicinsk forskning ännu inte kunde överblickas. Lagrådet fann i sitt yttrande att det var angeläget att konsekvenserna belystes ytterligare i lagstiftningsärendet av att genetiska undersökningar som utförs vid privata laboratorier faller utanför lagregleringen. Med anledning av detta anförde regeringen att avsaknaden av sådana regler såvitt känt inte dittills hade lett till någon mindre önskvärd utveckling. Teoretiskt skulle visserligen exempelvis arbetsgivare, långivare eller försäkringsgivare kunna kringgå den föreslagna lagens skyddsbestämmelser genom att i stället vända sig till privata laboratorier. Regeringen anförde att den lagstiftning som finns inom arbetslivet eller som reglerar kreditmarknaden och försäkringsväsendet kunde erbjuda tillräckliga korrektiv mot bakgrund av den lagstiftning som nu föreslogs beträffande genetiska undersökningar inom hälso- och sjukvården. I övrigt skulle det enligt regeringen mest framstå som en spekulation att föreslå en lagstiftning därför att man befarar att genetiska undersökningar skulle kunna användas i skandaliseringssyfte eller dylikt. Framtiden fick därför utvisa om det behövs ett längre gående skydd för den enskildes integritet än vad som nu föreslogs. Tillämpningsområdet I 1 kap. 1 anges att lagen innehåller bestämmelser om begränsningar i användningen av viss bioteknik som utvecklats för medicinska ändamål samt om vissa rättsliga verkningar av sådan användning. Syftet med lagen är att värna den enskilda människans integritet. Enligt 1 kap. 2 gäller lagen användning av genetiska undersökningar och genetisk information samt genterapi, genetiska undersökningar vid allmänna hälsoundersökningar, fosterdiagnostik och preimplantatorisk genetisk diagnostik, åtgärder i forsknings- och behandlingssyfte med ägg från människa, insemination och befruktning utanför kroppen. Lagen innehåller också ansvarsbestämmelser för handel med humanbiologiskt material. 322

SOU 2007:22 Forskning och statistik Förbud mot villkor i avtal om genetisk undersökning Av 2 kap. 2 framgår att det är förbjudet att utan stöd i lag ställa som villkor för ett avtal att den andra parten skall genomgå en genetisk undersökning eller lämna genetisk information om sig själv. Inte heller får någon utan stöd i lag i samband med avtal efterforska eller använda genetisk information om den andre. Ingen får olovligen bereda sig tillgång till genetisk information om någon annan. Vad som nu sagts gäller dock inte på familjerättens område. Förbud mot genterapi I 2 kap. 3 och 4 finns bestämmelser om genterapi. Där sägs att försök i forsknings- eller behandlingssyfte som medför genetiska förändringar som kan gå i arv hos människa inte får utföras. Inte heller får behandlingsmetoder som avser att åstadkomma genetiska förändringar som kan i arv hos människa användas. Till detta förbud har också kopplats en straffbestämmelse i 8 kap. 2, som innebär att den som bryter mot de nämnda bestämmelserna kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken. Däremot innebär lagen att forskning numera är tillåten i syfte att utveckla metoder för att åstadkomma genetiska förändringar som kan gå i arv (a. prop. s. 134 f.). Regeringen anslöt sig till kommitténs mening att det är lämpligare att uppställa förbud mot åtgärder som syftar till att åstadkomma genetiska effekter som går i arv än mot forskning som har till syfte att utveckla metoder som kan leda till detta. Det sistnämnda reglerades enligt regeringen på ett mer ändamålsenligt sätt genom etikprövning av forskning enligt etikprövningslagen. Tillstånd krävs för genetiska undersökningar i allmän hälsoundersökning Enligt 3 kap. 1 får en genetisk undersökning som utgör eller ingår som ett led i en allmän hälsoundersökning utföras endast efter tillstånd av Socialstyrelsen. En sådan undersökning får endast omfatta den som har lämnat ett skriftligt samtycke. 323

Forskning och statistik SOU 2007:22 Åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med ägg från människa I 5 kap. finns bestämmelser om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med ägg från människa. Kapitlet innehåller bl.a. särskilda bestämmelser om information och samtycke. Är det fråga om forskning som omfattas av etikprövningslagen skall dock bestämmelserna i den lagen om information och samtycke tillämpas (5 kap. 2 ). Ansvarsbestämmelser I 8 kap. 2 6 finns bestämmelser om straff för den som bryter mot vissa bestämmelser i lagen. Det gäller bl.a. brott mot vissa delar av förbuden i 2 kap. mot att använda genetisk undersökning och information samt mot genterapi och mot vissa av bestämmelserna i 5 kap. om tillåtna åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med ägg från människa. Bemyndiganden Lagen innehåller i 8 kap. 8 bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (Socialstyrelsen) att meddela ytterligare föreskrifter till skydd för liv och hälsa om bl.a. genetiska undersökningar inom hälso- och sjukvården. Regeringen och den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela undantag från kravet på tillstånd för sådana undersökningar. 36.4.2 Lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. Skälen för att införa lagen I lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. regleras hur humanbiologiskt material, med respekt för den enskilda människans integritet, skall få samlas in, förvaras och användas för vissa ändamål. Det kan vara frågan om små enheter som DNA-strängar med mänskliga arvsanlag, men också celler, vävnad eller hela organ. 324

SOU 2007:22 Forskning och statistik I förarbetena till lagen anförde regeringen (prop. 2001/02:44 s. 20) att ekonomiska och kommersiella aspekter allt mer hade kommit att läggas på biobankerna. Därmed hade frågan om ägandeoch dispositionsrätten till materialet aktualiserats. Som en följd av det växande intresset av att få tillgång till materialet i biobankerna hade skyddet för den enskilde människans integritet kommit i fokus. Här kunde nämnas krav på information till provgivaren och samtycke från honom eller henne samt provgivarens närstående för att få använda materialet. Dittills var hanteringen av materialet både hos offentliga och enskilda vårdgivare till stora delar oreglerad. De regler som fanns var enligt regeringen svåra att överblicka och spridda i ett flertal författningar. Regeringen framhöll vidare att den genetiska diagnostiken användes i de flesta fall för att bekräfta en klinisk misstanke om att en människa har en ärftlig sjukdom (a. prop. s. 29). Resultatet av en sådan analys kan användas för att uttala sig om huruvida släktingar till patienten lider av samma ärftliga sjukdom. Analysens resultat blir därför extra integritetskänslig. I likhet med Socialstyrelsen och remissinstanserna ansåg regeringen att fanns ett behov av att rättsligt reglera biobankerna inom hälso- och sjukvården. Det var också angeläget för att garantera kvaliteten i biobankerna och för att materialet skall kunna göras tillgängligt såväl för vården som för angelägen forskning. Definition av biobank Med biobank anses enligt lagen biologiskt material från en eller flera människor som samlas och bevaras tills vidare eller för en bestämd tid och vars ursprung kan härledas till den eller de människor från vilka materialet härrör (1 kap. 2 ). Tillämpningsområde Lagen är tillämplig på en biobank som inrättats i Sverige i en vårdgivares hälso- och sjukvårdsverksamhet, oavsett var materialet i biobanken förvaras (1 kap. 3 ). Dessutom omfattas vävnadsprover från en sådan biobank, vilka lämnats ut för att förvaras och användas hos en annan vårdgivare, en enhet för forskning eller diagnostik, en offentlig forskningsinstitution, ett läkemedelsbolag 325

Forskning och statistik SOU 2007:22 eller en annan juridisk person och vilka även efter utlämnandet kan härledas till den eller de människor från vilka de härrör. Även för vävnadsprover som tas och samlas in för transplantationsändamål enligt lagen (1995:831) om transplantation m.m. gäller biobankslagen i tillämpliga delar. Lagen är inte tillämplig på prover som rutinmässigt tas i vården för analys och som uteslutande är avsedda som underlag för diagnos och löpande vård och behandling av provgivaren och som inte sparas en längre tid. Tillåtna ändamål Förutom vård och behandling och andra medicinska ändamål i en vårdgivarens verksamhet får en biobank användas endast för ändamål som avser kvalitetssäkring, utbildning, forskning, klinisk prövning, utvecklingsarbete eller annan därmed jämförlig verksamhet (2 kap. 2 ) När det gäller forskning och klinisk prövning krävs prövning och godkännande av en nämnd för forskningsetik innan beslut att inrätta biobanken fattas (2 kap. 3 ). Biobanken får i sådant fall inte användas för annat ändamål än som tidigare har beslutats utan att nämnden godkänt detta. Vid prövning och godkännande tillämpas 7 11 etikprövningslagen. Ett beslut om att inrätta en biobank, som fattas av vårdgivare eller den till vilken prover har lämnats ut, skall anmälas till Socialstyrelsen (2 kap. 5 ). Socialstyrelsen skall föra ett automatiserat register över biobanker (2 kap. 6 ). Detta register skall användas för tillsyn, i forskningen och för framställning av statistik. Registret får inte innehålla uppgifter om enskilda människor från vilka prov tagits. Samtycke och information Vävnadsprov får som huvudregel inte samlas in och bevaras i en biobank utan att provgivaren informerats om avsikten och om det eller de ändamål för vilka biobanken får användas och därefter lämnat sitt samtycke (3 kap. 1 ). Som undantag från denna princip gäller att vävnadsprover från underårig får tas under förutsättning att vårdnadshavaren informe- 326