Rapport. Diarienummer Fornvårdsprogram för Jämtlands län. Del 1 2. Genomgång och utredning av vårdade forn- och kulturlämningar i länet.

Rapport Diarienummer 435-977-2013 Fornvårdsprogram för Jämtlands län Del 1 2. Genomgång och utredning av vårdade forn- och kulturlämningar i länet.

Omslagsbilder Tibrandsholm i Rödön, Krokoms kommun, hällmålning Forsaleden, Bräcke kommun samt vy med Åreskutan i bakgrunden från Fröå gruva, Åre kommun. Foto: Länsstyrelsen i Jämtlands län. Utgiven av Länsstyrelsen Jämtlands län November 2016 Beställningsadress Länsstyrelsen Jämtlands län 831 86 Östersund Telefon 010-225 30 00 Ansvarig Magnus Lindow Text Katarina Johansson och Olle Hörfors Tryck Länsstyrelsens tryckeri, Östersund 2016 Löpnummer 2016:39 Diarienummer 435-977-2013 Publikationen kan laddas ner från Länsstyrelsens hemsida www.lansstyrelsen.se/jamtland

Innehållsförteckning Sammanfattning...4 Inledning...5 1.1 Bakgrund... 6 1.2 Syfte... 7 1.3 Mål... 8 2. Fornvård...9 2.1 Alla har ansvar...10 2.2 Finansieringsformer för fornvården...10 3. Genomförande...11 4. Del 1...12 4.1 Genomgång av vårdade kulturmiljöer...12 5. Del 2... 24 5.1 Länet befolkas...24 5.2 Statistik över vårdade kulturmiljöers lämningstyper...29 5.3 Dialog med externa aktörer angående nya objekt...33 5.4 Analys...38 Bilagor... 56 Bilaga 1 Länsstyrelsen vårdar...56 Bilaga 2 Statistik och tabeller...58 Bilaga 3 Andra föreningar...61 Bilaga 4 Hembygdsgårdar...62 Bilaga 5 Länets skolor...66 Bilaga 6 Lämningstyper i FMIS sorterade på antal...68 Källförteckning... 73 3

Sammanfattning Länsstyrelsen har utarbetat ett fornvårdsprogram för Jämtlands län. Från ursprungliga cirka 150 miljöer har antalet nu minskats till 52 stycken. Syftet med färre vårdobjekt är att, trots begränsade medel, öka kvalitén av vården. Antalet fornvårdsobjekt kan utökas om det i framtiden finns ett behov av att komplettera med lämningstyper som saknas. Länsstyrelsen har i sin kartläggning utgått från de senaste årens vårdobjekt. Länets kommuner, stiftsantikvarien vid Härnösands stift och andra föreningar har tillfrågats om och vilken vård de bedriver av forn- och kulturmiljöer. Skolorna i länet har tillfrågats om det finns intressanta kulturmiljöer som de vill, eller redan använder i sin undervisning på skolan eller som utflyktsmål. Programmet ska ge en representativ bild av vilka fornlämningsmiljöer som finns i länet. Valet av fornvårdsmiljöer bygger även på platsens tillgänglighet, dess pedagogiska värde samt upplevelsevärden. Urvalet av vårdobjekten är gjord i en särskilt framtagen bedömningsmall. Till fornvårdsprogrammet finns skötselplaner, avtal med markägarna om fornvård, och tillgänglighetsplaner för objekten som Länsstyrelsen ansvarar för. Länsstyrelsen anser att det är av stor vikt att det förs en dialog med andra parter om hur vården kan ske på bästa sätt. Allmänhetens engagemang och insatser är viktiga för att våra kulturmiljöer ska bevaras och utvecklas och ofta finns stor lokal kunskap som är viktig att ta vara på. Fornvårdsobjekten ska inbjuda till lokala besökare men även turister från andra delar av Sverige och världen. Ett tillgängligt kulturarv inbjuder till lärande och engagemang hos de som brukar det. Genom samarbete mellan flera olika parter skapas också ett mer hållbart och långsiktigt brukande. Länsstyrelsen stödjer lokala initiativ till kulturmiljövårdsarbete i olika former. Genom samarbete blir Länsstyrelsen mer effektiv och når fler medborgare med kulturmiljöarbetet. Målet med nytt fornvårdsprogram är att människorna i länet ska känna igen sig i kulturmiljöerna, skapa nyfikenhet till att besöka dem och göra dem mer tillgängliga för så många som möjligt. Vi arbetar efter visionen: Jämtlands län har en mångfald av kulturmiljöer en resurs för samhällsutvecklingen. 4

Inledning Länsstyrelsens ansvarar för arbetet med att förvalta länets kulturmiljöer. I arbetet ingår förutom tillsyn även att vårda och informera om forn- och kulturlämningar. Länsstyrelsen vårdar i dag ett 30-tal platser, men urvalet av platser behöver ses över utifrån representativitet, geografisk spridning, och för att bredda synen på vad kulturarv är. Fornvårdsprogrammet utformas i linje med de nationella målen för kulturmiljöarbetet och är ett delmål i för Länsstyrelsen interna strategi för kulturmiljöarbetet 2014 2020. Nationella mål för kulturmiljöarbetet I enlighet med målen ska det statliga kulturmiljöarbetet främja: ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas människors delaktighet i kulturmiljöarbetet och möjlighet att förstå och ta ansvar för kulturmiljön ett inkluderande samhälle med kulturmiljön som gemensam källa till kunskap, bildning och upplevelser en helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsplaneringen. Länsstyrelsens arbete inom kulturmiljöområdet grundar sig på de nationella och statliga målen för arbetet med länets kulturmiljöer. Men regleras även genom bland annat länsstyrelseinstruktionens 5. Länsstyrelsen ska i sitt arbete beakta: att införliva jämställdhetspolitiken barnperspektivet tillgänglighet och delaktighet för personer med funktionsvariation att integrera de mänskliga rättigheterna i sin verksamhet det nationella folkhälsomålet i sin verksamhet verka för att förenkla för företag samordna arbete på regional nivå med anpassning till ett förändrat klimat. Allmänhetens engagemang och insatser är nödvändiga för att kulturmiljöer ska bevaras och utvecklas. Ofta finns stor lokal kunskap som är viktig att ta till vara. Några fornlämningsmiljöer används i olika sammanhang och vårdas av ideella föreningar till exempel hembygds- och bygdeföreningar, exempelvis Alsens hembygdsförening som vårdar hällristningarna och ett fångstgropssystem vid Glösa. 5

Hällristningarna i Glösa Alsen, Krokoms kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Länsstyrelsen stödjer lokala initiativ och ambitionen är att kulturmiljöarbetet sker i dialog med människorna som bor och verkar i länet. Länsstyrelsen arbetar också för ökad tillgänglighet av kulturmiljöerna. Med begreppet tillgänglighet avses hur väl en verksamhet, plats eller lokal fungerar för människor med eller utan funktionsvariation. Ökad tillgängligheten till forn- och kulturmiljöer är något Länsstyrelsen priorierar. Fornvårdsprogrammet är framtaget för att användas som ett internt styrdokument av länsstyrelsens handläggare inom verksamhetsområdet kulturmiljö. Det primära med fornvårdsprogrammet är att göra en översyn av vilka vårdobjekt som vårdas i dag och i framtiden. Därefter följer en genomgång av vilka lämningstyper som finns underrepresenterade. För varje objekt skrivs en skötselplan och det upprättas en tidsplan för fornvårdsprogrammets genomförande. Projektet finansieras av Riksantikvarieämbetet via Länsstyrelsens kulturmiljöanslag. Fornvårdsprogrammet kommer att finnas på länsstyrelsens hemsida och fornvårdsobjekten presenteras i en publik broschyr. 1.1 Bakgrund I dag finns cirka 29 000 registrerade forn- och kulturlämningar i fornminnesregistret (FMIS) i Jämtlands län. På 1980-talet togs det fram ett ambitiöst fornvårdsprogram som omfattade cirka 150 objekt där intentionen var årlig skötsel. De flesta lokalerna skyltades även upp. Vården av fornlämningarna har genom åren skötts av flera olika aktörer och finansieringsformer. Flertalet av de fornlämningar, som tidigare vårdats, har i dag börjat växa igen. Många skyltar är oläsliga och i dåligt skick. 6

För att få en uppfattning om tillståndet om fornvårdsobjektens status genomfördes en översyn av Jamtli på uppdrag av Länsstyrelsen 2007 till 2010. Resultatet visar att det fanns ett stort behov av en ny långsiktig plan för den fornvård som Länsstyrelsen ska bedriva. Fornvårdsobjekten var för många, och en del objekt låg avsides och man kan ifrågasätt om de var besöksmål. De vårdade platserna gav dessutom en ålderdomlig och smal bild av Jämtlands läns historia. Fornvården bekostas till stor del av det årliga kulturmiljöanslaget från Riksantikvarieämbetet. Anslagets storlek har inte ökat de senaste åren och det är svårt att förutsäga hur det kommer att utvecklas i framtiden. Konkurrensen om medlen ökar, därför eftersträvas samfinansiering inom all kulturmiljövård till exempel genom landsbygdsprogrammet. Dåliga skyltar, översta bilden till vänster från gravhög i Ragunda kommun, till höger från ett gravfält i Ope, Östersunds kommun, och nedersta bilden vid Husås fångstgropssystem, Lit, Östersunds kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 1.2 Syfte Syftet med fornvårdsprogrammet: Att utforma en strategi för fornvården i länet. Det finns en plan för hur arbetet ska bedrivas som bidrar till de nationella målen för kulturmiljöarbetet som speglar vår tids syn på kulturarv. Nya typer av miljöer inkluderas så fler människor känner igen sig i historieskrivningen. Programmet utgör en betydande kunskapspotential och dörrar öppnas till nya berättelser om människors liv och livsvillkor i regionen. Det forntida kulturarvet blir en tillgång i samhället och det görs tillgängligt för medborgarna. 7

1.3 Mål Målen med fornvårdsprogrammet: Programmet vägleder och styr fornvården samt blir underlag för vilka kulturmiljöer som Länsstyrelsen väljer att vårda, såväl årligen som på längre sikt. Miljöer läggas till i programmet om de tillför nya perspektiv och tas bort om förutsättningarna ändras. Programmet är ett levande dokument som uppdateras kontinuerligt vid behov. Länsstyrelsen hittar nya sätt att vårda och tillgängliggöra kulturmiljöerna kostnadseffektiv. Lokalt engagemang och samfinansiering uppmuntras. Programmet ska underlätta vid upphandling, upprättande av skötselplaner och avtal. Skifferladugård i Gråsjön. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 8

2. Fornvård Genom att vi bevarar spåren efter gångna tider kan vi visa på människans historia och användandet av landskapet. Genom historien har samhället förändrats, så även landskapet runt oss. Fornvården kan användas som redskap för att förvalta och förmedla kunskapen om platsernas och människornas historia i länet. Ett av fornvårdens syfte är att göra kulturmiljöer tillgängliga. De bevaras på så sätt för framtiden. Ett annat syfte med fornvård är att genom vård motverka skador som kan uppkomma till följd av bland annat igenväxning. Målet för de vårdade platserna blir således att de ska vara lättillgängliga för allmänheten och ge kunskap om dess historia på ett tydligt sätt. Endast en mycket liten del av länets alla fornlämningsmiljöer kan vårdas. Därför väljs ett representativt urval av miljöer ut som ska spegla länets historia och dess många olika typer av lämningar. Länsstyrelsen samordnar fornvården i länet, ofta i samarbete med kommuner, hembygdsföreningar samt både privata och offentliga markägare. Många markägare gör stora insatser för fornvård genom att hålla betesdjur och röja sly. De vanligaste åtgärderna inom fornvården är röjning, slåtter och stängsling för bete och skyltning med information. Man kan även tillgängliggöra för besökare genom att anlägga stigar, parkeringsplatser, sittmöjligheter, toaletter, etc. Många fornlämningar har skyltats upp genom åren där Länsstyrelsen ansvarat för skyltningen. Svedäng ödesböle, Alsen, Krokoms kommun. Marken betas av får som håller fornlämningsområdet öppet. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 9

2.1 Alla har ansvar Enligt kulturmiljölagen delas ansvaret för forn- och kulturmiljöer av alla. Ibland är fornlämningen av ett sådant kulturhistorisk värde att Länsstyrelsen satsar medel för fornlämningens vård. Markägare och andra lokala föreningar vårdar fornlämningar så de inte växer igen eller förstörs. Vid extra vårdkrävande objekt kan bidrag sökas från Länsstyrelsen. Möjligheten att söka bidrag ökar engagemanget från allmänheten till att vårda forn- och kulturlämningar. Fornvårdsprogram bör finnas för varje län där man pekat ut ett antal särskilt värdefulla miljöer som staten lägger medel på att bevara. 2.2 Finansieringsformer för fornvården Finansieringen till vård av värdefulla kulturmiljöer sker med hjälp av statsanslaget till kulturmiljövården. Konkurrensen om de beviljade medlen ökar. Att arbeta i linje med de nationella målen för kulturmiljö för en; ökad delaktighet, ökad tillgänglighet och hållbar utveckling, gör det extra viktigt att avsätta mer medel ur statsanlaget för kulturmiljövården till arbetet med fornvårdsobjekten. Länsstyrelsen fördelar anslaget mellan fornvård, byggnadsvård, kulturreservat och landskapsvård. Vårdåtgärder behövs göras de kommande åren inom fornvården och tillgängliggörande av utvalda objekt. Bidrag ur kulturmiljöanslaget fördelas även till externa parter som är med och vårdar värdefulla kulturmiljöer. Att samfinansiera med andra parter är också att föredra, till exempel med kommuner, markägare, lokala föreningar och turistnäringen. I det nya landsbygdsprogrammet finns möjlighet att söka medel till vård och tillgängliggörande forn- och kulturlämningar. Länsstyrelsen ska ha en långsiktig och hållbar plan för fornvården i länet vad gäller vård och finansiering som inte är känslig för en osäker och svajig konjunktur. Länsstyrelsen ska även verka för att uppmuntra fler markägare att vårda fornvårdsmiljöer. En ökad privat fornvård, med hänsyn till utförande, kostnader och långsiktighet ger ett hållbarare skydd för våra vårdade fornlämningar. Alsens hembygdsförening bedriver verksamhet vid Glösa hällristningar. Bilden till vänster visar en tidsaxel över vår historia på väg upp till Älghallen. Bilden till höger visar den nya stenåldershyddan som byggdes upp under 2015 2016 med bidrag från Länsstyrelsen Jämtlands län. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 10

3. Genomförande Fornvårdprogrammet ska underlätta länsstyrelsens årliga skötsel, tillgängliggörande och uppföljning av vården vid utvalda objekt. Vilken skötsel ska bedriva och vilka objekt som ska vårdas, ses över. Vårdobjekten ska ha skötselplaner och avtal med markägarna om fornvård. Arbetet är avsett att ske i fyra steg. DEL 1 Sammanställa nuläget. Vad vårdas? Vem vårdar? Hur bedrivs vården? Kommuner, hembygdsgårdar tillfrågas om, och vilka objekt de vårdar eller skulle vilja vårda. Genomgång av vilka lämningstyper som vårdas och hur bilden av Jämtlands läns historia kan breddas. DEL 2 Utreda och peka ut vad som är önskvärt att vårda i framtiden. En analys av det sammanställda materialet. Möjligheten att inkludera nya objekt för att bredda underlaget ses över. Prioriteringar göras genom att ta bort eller tillföra nya vårdobjekt. Skolorna i länet tillfrågas om det finns kulturhistoriskt intressanta kulturmiljöer i deras närhet som de nyttjar eller vill använda. En referensgrupp bildas och samlas för att ge förslag på nya möjliga vårdobjekt. DEL 3 En poängbedömningsmall tas fram med framtagna kriterier. Mallen innehåller för oss viktiga perspektiv tillgänglighet, unikt/ representativt, pedagogisk. Närhet till skola/näringsliv kollektivtrafik, framtida kostnader för vård etc. Vi beaktar objekt som är unika i landskapet eller som är särskilt värdefulla trots att de inte är representativa för fornminnesbilden. Fornvårdsprogrammet fokuserar på vad som är möjligt att vårda. Samordningsvinster kan göras med andra aktörer som vårdar forn- och kulturlämningar i länet. Nya sätt att vårda och tillgängligöra vårdobjekt minskar vårdskostnaden. DEL 4 Skötselplaner skrivas till varje utvalt vårdobjekt som Länsstyrelsen aktivt kommer att vårda. Avtal skrivs för fornvård med markägarna. 11

4. Del 1 4.1 Genomgång av vårdade kulturmiljöer Här presenteras sammanställd information om vårdade kulturmiljöer i Jämtlands län. Länsstyrelsen har inte gjort en heltäckande kartläggning av alla föreningar och övriga som arbetar ideellt med kulturmiljöer i länet. I följande avsnitt presenteras enbart ett urval av alla de vi fått eller haft kännedom om. 4.1.1 Länsstyrelsen Jämtlands län Länsstyrelsen har sen år 2014 upphandlat markskötseln vid våra vårdade forn- och kulturmiljöer. Under åren har antalet platser som vårdats blivit färre. Länsstyrelsen ansvarar i dag för gräsmarksvård, skyltar, tillgänglighetsanpassningar och tillsyn vid platserna i nedanstående karta. Ett urval av vårdobjekt är sedan tidigare gjord av Länsstyrelsen. Totalt är det 34 stycken objekt fördelade på 14 lämningstyper. I dagsläget vårdar vi inga kulturmiljöer i Bräcke och Ragunda kommuner. För detaljerad information se bilaga 1. Översiktskarta överfornvårdsobjekt Lantmäteriverket 2008. Ur Gsd 106-2007/188Z 12

Nr Vårdobjekt RAÄ nr Lämningstyp Kommun 1 Ljungdalen Storsjö 75:1-2 Gravhögar i Storsjö Berg 2 Ljungdalen Storsjö 72:1 Gravhög i Storsjö Berg 3 Krankmårtenhögen Storsjö 9:1 Insjögravfält Berg 4 Storsjö Bottenbäcken Storsjö 8:1-2 Gravhögar Berg 5 Ljungdalen Storsjö 71:1 Varggrop Berg 6 Gammelgården Storsjö 74:1-2 Gravhögar Berg 7 Ljungdalen intill camping 8 Hedningagärdet Tännäs 9 Bruksvallarna vid Walles 10 Bruksvallarna vid Walles 11 Bruksvallarna camping 12 Bruksvallarna crossbana Storsjö 77:1-2 Gravhögar Berg Tännäs 169:1-3 Skärvstenshögar, ödesböle Härjedalen Tännäs 11:1 Gravhögar Härjedalen Tännäs 12:1 Gravhögar Härjedalen Tännäs 23:1-4 Gravhögar Härjedalen Tännäs 24:1-3 Gravhögar Härjedalen 13 Vivallen Tännäs Tännäs 181:1 Gravfält med flatmarksgravar Härjedalen 14 Ruändan Tännäs 58:1 Hällmålning Härjedalen 15 Flon Tännäs 168:1 Gravfält Härjedalen 16 Undrom på Rödön Rödön 29:1, 30:1 Boplats, gravhögar, järnålder Krokom 17 Tibrandsholm Rödön 17.1 Medeltida borgruin Krokom 18 Brattforsen Fjällsjö Fjällsjö 191:1 Hällmålning Strömsund 19 Fångsjön Strömsund Ström 332:1 Hällmålning Strömsund 20 Boforsklacken Fjällsjö Fjällsjö 191:1 Hällmålning Strömsund 21 Sågholmen - Sågverksindustri Åre 22 Järpe skans Undersåker 140:1 Skans Åre 23 Huså Kall 36:1 Brukslämning Åre 24 Kallsedets skans Kall 96:1 Skans Åre 25 Gråsjön Kall Kall 93:1-3 Skifferladugårdar Åre 26 Odensala gravfält Östersund 12:1, 14:1. 15:1, 17:1, 40:1, 131:1 Gravfält Östersund 27 Torvalla Brunflo 2:1 Fångstgropssystem Östersund 28 Jungfrukullen Brunflo 132:1-3 Gravhögar Östersund 29 Stor-viken Brunflo Brunflo 71:1 Gravhög Östersund 30 Öneberget Frösön Frösö 81:1 Fornborg Östersund 31 Frösö skans Frösö 45:1 Skans Östersund 32 Andersö skans Sunne 19:1 Skans Östersund 33 Marieby kyrkoruin Marieby 2:1-2 Kyrkoruin, ödekyrkogård Östersund 34 Frösöstenen Frösö 106:1 Runsten Östersund 13

Karta över skötselområde Lantmäteriverket 2008. Ur Gsd 106-2007/188Z Karta över skötselområde Lantmäteriverket 2008. Ur Gsd 106-2007/188Z 14

Karta över skötselområde Lantmäteriverket 2008. Ur Gsd 106-2007/188Z Karta över skötselområde Lantmäteriverket 2008. Ur Gsd 106-2007/188Z 15

4.1.2 Kommuner Länets alla kommuner har tillfrågats om de vårdar några forn- och kulturmiljöer och hur de bedriver vården. Endast två kommuner uppger att de vårdar kulturmiljöer. Några hänvisar till lokala föreningar i kommunen som sköter kulturmiljöer på kommunens mark. Bergs kommun uppger att de arbetar med ett framtagande av ett kulturmiljöprogram. Men anger att de inte bedriver någon aktiv vård av forn- och kulturlämningar. Bräcke och Krokoms kommuner vårdar inga forn- och kulturlämningar. Härjedalens kommun bedriver ingen vård men har vetskap om flera lokala föreningar som vårdar olika objekt. Ragunda kommun har ingen förteckning över vilka kulturmiljöer som finns i kommunen. Uppger att de vårdar delar av kulturmiljöer där kommunen äger eller på annat sätt förvaltar kulturbyggnader eller marken. Strömsunds kommun vårdar aktivt två objekt. Knortmon, ett fångstgropsystem i Hoting (sköter stig, slyröjning vid behov och skyltarna) och en hällmålningslokal i Fångsjön utanför Strömsund vårdas. I Åre kommun finns föreningarna Fröå Gruva och Tossögården som sköter kulturmiljöer. Marken ägs av kommunen men sköts av föreningarna. I Östersund kommun finns tre kulturstigar som kommunen ansvarar för. Det är Mjällestigen till fornborgen, Stengårdsstigen och Kyrkstigen på Frösön. De sköter även gravhögar vid Stocke på Frösön. 4.1.3 Kyrkan Härnösands stift uppger att det inte finns någon förteckning över församlingar som vårdar och skyltar upp sina kyrkomiljöer. Det som vårdas är Hackås kyrkomiljö, Kyrkås gamla kyrka och att Svegsbygdens pastorat i Härjedalen ska skylta upp alla sina kyrkor. I övrigt sköter Svenska kyrkan markvården vid några kyrkoruiner och ödekyrkogårdar i länet. Dessa är: Marieby Undersåker Sunne Lit Sundsjö Ragunda gamla kyrka (får nya skyltar år 2015). 16

Marieby kyrkoruin i Östersunds kommun samt Sundsjö kyrkoruin i Bräcke kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Sunne kyrkoruin. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 4.1.3.1 HÅLLANDSGÅRDEN Hållandsgården är ett pilgrimscentrum med stavkyrka och själastuga som ligger strax innan Järpen. De ansvarar för några kulturmiljöer som ligger i dess närhet: S:t Olofs källa. Synliga delar av Karolinervägen. Flottningskista nedanför Nylandsforsarna. Fyra fångstgropar på rad (norr om stenkistan) genom skyltning, städning och röjning. Pilgrimsleden har röjts från sly vid sträckan från Hållandsgården ned till älvens krök vid Ristafallet. Guidade vandringar efter S:t Olavsleden mellan Hållandsgården och Ristafallet. 17

4.1.3.2 MARIAGILLET Mariagillet är en lokal förening med medlemmar främst i Brunflotrakten. De arbetar med att tillgängligöra S:t Olavsleden. De arbetar med framkomlighet, uppmärkning och kulturskyltar vid leden. Mariagillet har gjort en inventering av beståndet av kulturskyltar längst leden. Med bland annat bidrag från Länsstyrelsen har de tagit fram informationsskyltar, vägsträckningsskyltar och varningskyltar som de satt upp. De ansvarar således för underhåll av skyltar. Nedan ett urval av skyltar som de satt upp vid följande kulturmiljöer: Vikingagraven i Gällö, placerad i Gällö där den bortgrävda graven legat Information om bygderna kring Hållsta i Österböle Information om fyndet av sländtrissan i Lunde Jungfrukullen i Vamsta S:t Olavskällan i Brunflo Information om byarna Grytan Lund vid hembygdsgården i Brunflo Information om Rödöurnan och Hästespännet. Rödöns hembygdsförening har satt upp dem på Rödön. Skyltar vid Revsunds kyrka och Brunflo kyrka + kastal Undersåker kyrkoruin Stenmuseet utanför Brunflo Information vid länsgränsen där leden kommer in Altarstenen. Enligt sägnen, skall ha varit tingsplats. Skepparhällan Ammerön (plats med tradition) Hållbergsgrottan och fyndet av dryckeskärlet från 1580 (ej uppsatt) Information om Bräcke kyrka Skylt om mammutben i Pilgrimstad Karolinerkällan, plats med tradition, Åre kommun Fångstgropar, utefter S:t Olavsleden, Ristafallet, Undersåker Stenvalvsbroar, 21 stycken längst Karl Johanvägen, Åre kommun Exempel på en av Mariagillets skyltar vid Jungfrukullen, Brunflo, Östersunds kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 18

4.1.4 Andra föreningar Det finns många föreningar som arbetar med sina kulturmiljöer och verkar för dem. Det kan gälla hembygdsföreningar, byalag samt andra lokala och ideella föreningar som vårdar och tillgängliggör kulturmiljöer i hela länet. Nedan presenteras ett urval av dessa föreningar. Hela sammanställningen finns att läsa i bilaga 3. Kulturmiljö, lämningstyp Ängesviken, ödesböle, gravhögar Ragnhildsgrottan, plats med tradition Huckerholmen, gravfält Lillhärdal Blästerugnar Skärvstenshög på äng, Bruksvallarna Romboleden vid Funäsdalen Linsellborren, flottningslämningar, museum Gravfält, gravhögar Ås Svedäng Alsen, ödesböle Pellänget Näskott, gravhögar Glösa hällristningar, stenålderhydda Glösa fångstgropssystem Gärde hällristningar Långå skans Hamra gravfält och fångstgropssystem Fröå gruva Mörsil skans Römme skans, Skansen Klintaberg Skans 633 lämningar från 2:a världskriget, bunkrar, stå- och liggvärn, stridsvagnshinder. Duveds skans Huså brukslämningar Tossögården spår av militär befästning, Tossösågen, fångstgropar Vårdas av Håsjö sportklubb och Hembygdsgård. Överhogdals hembygdsförening, Mariagillet Lillhärdals hembygdsförening, Orrmo byalag. Linsells byalag. Okänd vårdare (uppgift av Lars-Inge Lööv) Tage Persson med flera Linsells byalag Birka folkhögskola Markägaren, skyltar Länsstyrelsen Gravhögarna markvårdas av okänd vårdare. Alsens hembygdsförening Alsens hembygdsförening Tångeråsens byalag Långå samhällsförening Naturvårdsenheten Länsstyrelsen Föreningen Fröå gruva, markägare Åre kommun Mörsil hembygdsgård Örjan Sedin, Skansen Klintaberg Mörsil hembygdsgård och förening Kungliga fältjägarkåren, före detta officerare Föreningen Huså Herrgård Föreningen Tossögården 19

Skyddsvärn och stridsvagnshinder vid Högtorpet strax innan Järpen, Åre kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Skyltar vid gravfält i Hamra naturreservat. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Hällristningarna i Gärde, Krokoms kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 20

Huså brukslämningar, Åre kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Miniatyr av Långå skans, Hede, Härjedalens kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 4.1.5 Hembygdsgårdar/föreningar Under år 2006 gjordes ett utskick till hembygdsgårdar i länet med frågor om vård och skötsel av forn- och kulturlämningar. Vilka forn- och kulturlämningar vårdas och vilken vård bedrivs? En mängd olika kulturmiljöer vårdas och skyltas av hembygdsgårdar. De önskar i många fall även utveckla sin verksamhet och vårda nya miljöer men oftast finns inga resurser till detta. De vill ofta ha hjälp av Länsstyrelsen vad gäller resurser till vård och tillgänglighetsanpassningar. Se bilaga 4 för en sammanställning över alla svar. 21

Nedan kommer ett urval av miljöer som de tagit upp i enkäten över vilka kulturmiljöer de vårdar eller vill utveckla. Ödesbölet Svedäng, Alsen Föreningen Fröå gruva vårdar 4 torp (bostadshus, ladugård, härbre, lada) Gruvturerna i Bruksvallarna, Ljusnedals bruk, Hällmålningarna i Ruändan och Tännäs Kyrkås gamla kyrka + järnframställningsplats, vårdas av Hembygdsföreningen. Språngmyrholmen. Lillhärdal, häxbränning Fångstgropar Fossmon. Lillhärdal Insjögravarna vid Höstoppen, Strömsund. Stenåldermiljön Gåxsjöremmen (kokgropar och fångstgropar), Lövberga Strömsund. Lövöns gamla kraftverk (ägs av E.on) skulle behöva städas upp och skyltas och göras åtkomlig för allmänheten till exempel via Vågdalens hembygdsförening. Flottningslämningar finns som är okarterade och inte uppmärkta, enligt uppgift, cirka 200 stycken, Ytterhogdal hembygdsförening Kyrklägden Ås, skyltar till vikingagården som legat vid skolan, finns inget att se men vore värdefullt med en skylt som illustrerar fynden från platsen. Fångstgropsystem Ängersjö, Kyrkås gamla kyrka, Östersunds kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 22

Minnessten vid Spångmyrholmen. Lillhärdal, Härjedalens kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Plats för häxbränning, Lillhärdal, Härjedalens kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 23

5. Del 2 5.1 Länet befolkas Den första befolkningen nådde Jämtland och Härjedalen så fort inlandsisens avsmältande tillät det. Troligen kom de första från Norska kusten på jakt och fiskeexpeditioner. På detta tyder bland annat den tydliga västliga utbredningen av de allra äldsta daterade boplatserna. Den norska kusten blev tidigt isfri till följd av Golfströmmen och boplatser så tidiga som nära 10 000 f.kr. har påträffats. Den äldsta daterade boplatsen i länet är Bölberget söder om Sonfjället i Härjedalen som daterats till 6 700 f.kr. 5.1.1 Samerna FORNLÄMNINGAR: VISTEN, KÅTATOMTER, STALOTOMTER, RENGÄRDEN, GRAVAR, BENGÖMMOR MED MERA. Samerna har status av ursprungsbefolkning i länet. Eftersom den samiska kulturen länge varit skriftlös och kulturen dessutom förändrats kontinuerligt har forskningen haft stora svårigheter att belägga detta. De flesta menar dock att folkgruppen sannorlikt funnits sedan ett par tusen år, kanske med rötterna i den befolkning som först anlände västerifrån. I Jämtlands län har arkeologiska utgrävningar vid Vivallen strax väster om Funäsdalen från slutet av 1900-talet kunnat visa på samiska gravar från övergången mellan vikingatid och medeltid. Vid samma tillfälle undersöktes också kåtatomter som hade stora likheter med modernare sådana och daterades till samma tid som gravarna. Senast under 1500-talet dyker samerna upp som urfolk i samtida etnografiska skildringar som Olaus Magnus skildring Historia om de nordiska folken. Bilden föreställer jagande samer. En illustration ur Olaus Magnus Historia om de Nordiska folken. I boken kallas samerna för skrickfinnar, de tog sig fram på brädlappar som de hoppade eller skrickade på. Tekniken påminner om dagens skateåkning fast med en lång stav som på bilden kombineras med ett jaktspjut. De har även kallats fenni eller skridfinnar i historiska skrifter. 24

Om samerna hade sitt ursprung som jägare av vildren, övergick kulturen så småningom till att bedriva tamrenskötsel. Först med mer intensiv renskötsel där mjölkning av renar var en viktig del och där renskötseln också kombinerades med jordbruk, jakt och fiske. Dagens renskötsel bedrivs mer extensivt med inriktning mot köttproduktion och ofta i kombination med andra näringar som till exempel besöksnäringar. Rengärde vid Grönklumpens viste, Åre kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 5.1.2 Jakt/fångst och fiskekultur FORNLÄMNINGAR: BOPLATSER, FÅNGSTGROPAR OCH FÅNGSTGROPSSYSTEM. HÄLLBILDER I FORM AV HÄLLMÅLNINGAR OCH HÄLLRISTNINGAR. INSJÖGRAVAR. Det bör tidigt ha stått klart för de människor som kom i kontakt med länet att skogarna, sjöarna och fjällen var fulla av jaktbyten. Här fanns pälsverksdjur - vildren, älg med mera som säkert tidigt jagades. Länets älvar, åar och bäckar var ofta rika på fisk vilket också gav goda förutsättningar för en jägare/fiskar och samlarbefolkning. Deras näringar har under nästan hela Jämtland/Härjedalens historia varit de dominerande och viktigaste. Även i jordbruk- och industrisamhället var och är jakt och fiske en viktig binäring. Vattendragen utgjorde under äldre tid de enda kommunikationslederna av någon som helst betydelse. Detta kan studeras inte minst i de flera tusen kända boplatser från stenålder och också senare perioder som påträffats kring alla länets vattensystem. Som i alla jakt och fångstsamhällen var befolkningstalen låga eftersom resurserna annars snabbt skulle ha uttömts. 25

Stenåldersboplats vid Glissjöberg i Härjedalen. Hela stranden är full av avfall från eldstäder och matlagning, så kallad skärvsten. Här finns också avslag från redskapstillverkning i sten. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Fångstgrop vid Knortmon i Hoting, Strömsunds kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 26

Nyupptäckt hällmålning vid Långå i Härjedalen. Svagt synligt i rött mitt i bild finns älgfigurer. Foto: Lars-Inge Lööv. 5.1.3 Jordbrukskultur FORNLÄMNINGAR: GRAVHÖGAR, JÄRNÅLDERSGÅRDAR, FOSSIL ÅKERMARK, ODLINGSRÖSEN, ÖDESBÖLEN, FÄBODAR, TORPMILJÖER, UTMARKSUPPODLINGAR. En första framstöt av uppodling kan spåras till 200 300 talet e.kr. i den centrala delen av Storsjöbygden där tidiga dateringar av odlingsrösen bland annat nyligen gjorts i Brunflo. Den första uppodlingsvågen förefaller dock inte ha varit långvarig och få lokaler är kända i dag. Detta eftersom de i nästan samtliga fall är återuppodlade i senare tid. En ovanligt välbevarad miljö från denna första uppodling finns bevarad i Undromskogen på Rödön i Krokoms kommun. Den verkliga uppodlingen av lanskapet sker med början i Storsjöbygden under vikingatid i vad som kan beskrivas som en andra våg. De bevarade gravhögarna från denna tid visar att bebyggelsecentra låg på Frösön, på Rödön, i Brunflo, Näs socken och i Hackås. Vikingatida gravhögar som visar på tidig uppodling finns dock spridda i dalgångarna upp till Åre i väster och Bräcke i öster, samt i övre Ljusnans dalgång och på Hamrafjället Även om den vikingatida bygden brukar beskrivas som jordbruksbygd vilade näringsfången sannolikt lika mycket på järnframställning, fiske och jakt, ofta med hjälp av fångstgropar. Utmarksbeten vid sätrar och fäbodar har gamla rötter i länet och var en naturlig del i jordbruket. Under medeltiden tycks koloniseringen av bygden nått sin höjdpunkt. Digerdöden drabbade Norge värst i hela Europa, hälften av befolkningen dukade troligtvis under inom loppet av några år. Jämtland/ Härjedalen som då var en del av Norge drabbades sannolikt lika hårt. En stor mängd gårdar, numera kallade ödesbölen, övergavs under denna tid och växte igen med skog. Orsaken var både att befolkningen minskade och att bättre jord fanns att tillgå på andra ställen. 1700- och 1800-talet innebar en ny uppodlingsvåg i länet där ett stort antal nya byar tillkom liksom uppodling av en del gamla fäbodar och ödesbölen. 27

Nybyggen, torp och mindre utmarksuppodlingar togs med tiden upp ofta långt ut på marginalerna. De i dag bevarade fjällägenheterna är bevis för hur högt upp i landskapet uppodlingen gick när den var som mest intensiv. 5.1.4 Järnframställning, industri och skogsbruk FORNLÄMNINGAR: BLÄSTERUGNAR, MYRMALMSTÄKTER, SLAGGVARPAR, KOLMILOR, TJÄRDALAR, GRUVOR, FLOTTNINGSANLÄGGNINGAR MED MERA. I delar av länet har järnframställningen varit helt avgörande för bygdens framväxt. Detta gäller främst Härjedalen och delar av Bergs kommun, men spår av blästerungar finns i stora delar av länet. De senaste årens fornminnesinventering i den centrala delen av Härjedalen har visat att blästerbruket haft en avgörande och stor betydelse för bygdens etablering. Till de medeltida blästerugnarna har också en särskild typ av liggmilor för kolframställning kunnat knytas. Järnframställningen krävde stora mängder kol och det var en stor fördel om man slapp transportera detta över långa sträckor. Även sedan det småskaliga blästerbruket ersatts av större industriellt järnbruk ofta kopplat till större gruvområden fortsatte kolframställning för järnbrukens behov att vara en viktig binäring i skogsbygderna. Bruken i Huså i Åre, Ljusnedal i Funäsdalen och Rönnöfors i Offerdal för att ta några exempel krävde hundratals hästkärror med kol dagligen för sin verksamhet. Bruken gav också upphov till rena gruvområden som Fröå i Åre och gruvorna i norra Funäsdalen. Skogsbruket som från början bedrevs från de enskilda gårdarna för självförsörjningsändamål har med åren växt fram till en av de viktigaste näringarna i länet. Under en hundraårsperiod från cirka år 1850 1950 kom skogbruket att påverka mer eller mindre vartenda vattendrag i länet genom flottningen. Stora ansträngningar gjordes för att timret inte skulle fastna vid stränderna eller på bottnarna där djupet var litet. I skogsbygden framställdes även tjära i tjärdalar först för husbehov men sedan i allt större och så småningom industriell skala. Gravhögar i Undrom, en järnsålderboplats på Rödön, Krokoms kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 28

5.2 Statistik över vårdade kulturmiljöers lämningstyper För att få en överblick över vilka lämningstyper som vårdas sammanställdes statistik över lämningstyper. Statistiken bygger på fyra olika ingångar. Dessa är 1. vårdobjekt i det gamla fornvårdsprogrammet 2. Jamtlis skyltinvetering över fornvårdobjekt 3. nu vårdade objekt av Länsstyrelsen 4. objekt som andra vårdar. Se bilaga 2 för statistiktabeller. 5.2.1 Sammanställning 5.2.1.1 GAMLA FORNVÅRDSPROGRAMMET Den mest representerade lämningstypen är gravar, gravhögar, gravfält med 54 procent. Därefter kommer följande lämningstyper: fångstgropar, fångstgropssystem: 8 procent, skansar: 5 procent. Kyrkoruiner, skärvstenshögar/ skärvstensvallar, blästplatser och hällmålning, hällristning fick vardera 4 procent. Vandringsleder: 3 procent, ödesböle/fossil åker: 2 procent, hyttlämningar och samiska kulturmiljöer: 1 procent. 5.2.1.2 JAMTLIS SKYLTINVENTERING Under åren 2007 2010 har Länsstyrelsen gett Jamtli i uppdrag att genomföra inventeringar av skyltar vid ett urval av fornvårdsobjekt. Ett antal andra kulturmiljöer besöktes också. Det konstaterades även här att gravarhögar var den mest prioriterade lämningstypen med: 47 procent. Därefter kom fångstgropar/ fångstgropssystem: 10 procent, vandringsleder: 6 procent, skansanläggningar och annan byggnad med 5 procent, ödesböle/fossil åkermark: 4 procent, blästplats, hällmålning/hällristning och kyrkoruin/ödekyrkogård: 3 procent, plats med tradition, skärvstenshögar/skärvstenvall: 2 procent. 5.2.1.3 LÄNSSTYRELSEN GRÄSMARKVÅRDAR OCH NYSKYLTADE OBJEKT I DAG Totalt är det 34 stycken objekt som Länsstyrelsen i dag markvårdar eller nyligen skyltat upp. De är fördelade på 14 kategorier/lämningstyper. Bland dessa blev utfallet att gravhögar mest representerade med 40 procent. Följande typer kom därefter hällmålning, hällristning med 13 procent, skansar med 10 procent, fångstgropar och fångstgropssystem, fornborg, byggnad annan, ödesböle, skärvstenshögar, kyrkoruin och ödeskyrkogård, runsten, och sågverksindustri med vardera 3 procent. 5.2.1.4 LÄMNINGSTYPER/KATEGORIER SOM ANDRA AKTÖRER VÅRDAR Totalt har vi kännedom om 47 stycken kulturmiljöer som vårdas av andra. Av dessa blev utfallet enlig nedan vad gäller spridningen över lämningstyper. Gravhögar: 23 procent, skansar, kulturstigar, offerkälla och ödesböle: 8 procent vardera. Medeltida kyrka och fångstgropssystem, fångstgropar: 6 procent var, hällristningar, kastal och kyrkoruin och ödekyrkogård: 4 procent var, gruva: 2 procent. 5.2.1.5 LÄMNINGSTYPER I FORNMINNESREGISTRET FMIS FÖR JÄMTLANDS LÄN Fornlämningar är kategoriserade i olika lämningstyper. Dessa används för att benämna de kulturhistoriska lämningar vid inregistrering i fornminnesregistret. 29

I Riksantikvarieämbetets söktjänst fornsök får man uppgifter om alla kända registrerade fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i länet. Fornsök uppdateras dagligen med ny information. Där finns elva kategorier. Antalet lämningstyper är 167 stycken (inkluderar fyra lämningstyper som berör stående byggnader och två lämningstyper som endast ska och har använts i samband med konverteringen av det befintliga digitala materialet). Se bilaga 6 för en detaljerad lista över lämningstyper i Jämtlands län Vilka lämningstyper finns då för Jämtlands län i fornminnesregistret? Det finns 29 535 stycken registreringar för Jämtlands län (uppgifter från FMIS den 2016-10- 12). De är fördelade enligt de antikvariska bedömningarna och kategorierna enligt nedan: Antikvarisk bedömning Antal Bevakningsobjekt 1 347 Ej kulturhistorisk lämning 750 Fornlämning 13 774 Förstörd 15 Geofysiks observation 0 Undersökt och borttagen 62 Uppgift om 1 127 Övrig kulturhistorisk lämning 12 460 Totalt: 29 535 Lämningstyp per kategori Antal Agrara lämningar 2 613 Bebyggelselämningar 4 473 Befästningsanläggningar 1 248 Boplatser och visten 6 568 Gravar 1 097 Industriell verksamhet och skogsbruk 4 087 Jakt och fångst 7 869 Kommunikations och maritima lämningar 1 730 Kult, offer och folktro 714 Metallframställning och bergsbruk 5 347 Ristningar och hällmålningar och monument 447 Övriga lämningar 4 131 I riksantikvarieämbetets FMIS - fornsök kan man söka på vilka lämningstyper som finns i Jämtlands län. För hela tabellen se bilaga 6. Nedan finns ett urval av länets lämningstyper. 30

Lämningstyper Antal Fångstgrop 6 986 Boplats 3 646 Kolningsanläggning 1 557 Blästbrukslämning 1 422 Bytomt/gårdstomt 1214 Husgrund, historisk tid 1114 Fäbod 1026 Fångstgropssystem 824 Fossil åker 812 Hög 750 Kåta 622 Blästplats 472 Förvaringsanläggning 353 Fornlämningsliknande lämning 341 Plats med tradition 321 Härd 307 Naturföremål/-bildning med tradition 274 Brott/täkt 249 Lägenhetsbebyggelse 235 Minnesmärke 235 Område med fossil åkermark 213 Färdväg 201 Vägmärke 199 Stensättning 194 Fornlämningsliknande bildning 168 Kalkugn 154 Dammvall 152 Kvarn 136 Kemisk industri 130 Område med skogsbrukslämningar 122 Träindustri 108 Röjningsröse 102 Hällbild 87 Renvall 77 Gränsmärke 76 Ristning, medeltid/historisk tid 72 Bro 66 Lämningstyper Antal Viste 65 Flottningsanläggning 63 Gruvhål 62 Rengärde 61 Källa med tradition 60 Småindustriområde 55 Boplatsområde 49 Boplatsvall 46 Stridsvärn 44 Gravuppgift om typ saknas 40 Brunn/kallkälla 39 Gravfält 38 Kokgrop 37 Bergshistorisk lämning övrig 36 Fångstanläggning övrig 35 Gruvområde 35 Hällmålning 33 Bengömma 27 Boplatsgrop 25 Depåfynd 25 Fästning/skans 25 Smideslämning 25 Hamnanläggning 24 Rösning 24 Kyrka/kapell 23 Hyttlämning 21 Offerplats 21 Röse 21 Hägnad 20 Militär anläggning övrig 18 Skärvstenshög 18 Tegelindustri 18 Stalotomt 17 Begravningsplats 16 Husgrund, förhistorisk/ medeltida 16 Hällristning 16 Dike/ränna 15 Begravningsplats enstaka 13 Offerkast 12 31

Bruksmiljö Rönnöfors, Krokoms kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Kåtatomt vid Grönklumpens viste, Åre kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 32

5.3 Dialog med externa aktörer angående nya objekt Länsstyrelsen har inhämtat åsikter hos nedanstående aktörer om vilka miljöer de anser skulle vara värda att vårda och göras tillgängliga. Det är bland annat länets skolor, en bildad referensgrupp och hembygdsgårdar som gett förslag på nya kulturmiljöer att vårda. 5.3.1 Skolor En förfrågan skickades via e-post ut till rektorer/lärare vid länets alla skolor, klasserna F 5. Där frågade vi om deras kännedom om intressanta, värdefulla kulturmiljöer i deras närhet. Detta för att ge oss kunskap om kulturmiljöer som de använder i undervisningen vid skolan men även kunskap om nya platser som kan vara intressanta för dem att besöka och använda i undervisningssyfte. Förfrågan skickades ut till alla skolor, totalt 88 skolor. Svar kom från 12 skolor fördelade på fyra kommuner. Ett urval av objekten presenteras nedan. Se bilaga 5 för alla svaren från skolorna. Hackås kyrka Ödesböle Ängesviken, Håsjö. Husgrunder, fossil åkermark, röjningsrösen och gravhögar. Inom området finns två kolbottnar och en kolarkoja. Bodsjöbodarna ödesböle, består av två vallar. Bustuga, två lador kvar på den södra vallen. På den norra vallen finns bustugan, stall, två timmerlador kvar (en av ladorna med inskriptionen 1743 ). Älggropar vid Middagsberget, fem stycken fångstgropar Håsjö Knortmon, fångstgropssystem, Hoting. Sagor och sägner i Gamla Tåsjö (bok) Risselås gamla skola, används vid hembygdshistoria Fångsjön Strömsund, hällmålning, fångstgropar Landön med skärvsten, avskrap, fågelskådning och bad. Strömsund Kvisslan med bad och skärvstensvall. Strömsund Gravhögarna vid Mjälle. Fina gångvägar, men nya informationsskyltar för barn behövs. Fornborgen Öneberget. Jon-Ersvallen ovanför E14 Jamtli Stadens centrum S:t Olavsleden i västra Odensala. 33

Fångstgropssystem, Knortmon, Hoting, Strömsunds kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Ängesvikens ödesböle med husgrunder och gravhögar. Foto: Länstyrelsen i Jämtlands län 5.3.2 Referensgrupp I genomförandet av ett nytt fornvårdsprogram har Länsstyrelsen bildat en referensgrupp bestående av både intern och extern kompetens. Syftet är att använda gruppen som bollplank vad gäller urvalet av vårdobjekt, gamla som nya, som ska ingå i fornvårdsprogrammet. Referensgrupp består av Anders Hansson, arkeolog från Jamtli, Ewa Ljungdahl, arkeolog på Gaaltje sydsamiskt centrum, som har stor kompetens gällande samiska lämningar, Inger Sandström, arkeolog på Skogsstyrelsen för kompetens om lämningar i skogen och Lars-Inge Lööv, arkeolog, Bäckedals folkhögskola för kompetens om Härjedalens lämningar. Efter vårt möte i februari 2015 kom följande synpunkter upp: Referensgruppen konstaterade att fornvården har ett fåtal eller saknar helt miljöer som speglar samernas historia, fångstkulturen lämningar, och andras berättelser exempelvis romernas. Samiska miljöer är inte självklara besöksmålsmål, eftersom renskötseln är känslig för störningar. Hamptjärn, Malmagen, Maskien ingår i det gamla fornvårdsprogrammet. Områdena används för renbete och bör utredas om de ska ingå i det nya programmet. Att göra samiska kulturmiljöer mera synliga för länets medborgare vore önskvärt. Ett tillvägagångssätt är att informera vid nuvarande samiska bosättningar, om intilliggande äldre samisk kulturmiljöer. Till exempel Njarka en uppbyggd samisk 34

miljö, eller Stortjärn som enligt tradition varit ett vinterviste för flera familjer i Tåssåsens sameby. Där har man jobbat med platsen utifrån ett arkeologiskt och byggnadsantikvariskt perspektiv tillsammans med renskötare från Tåssåsens sameby. Ett annat sätt att jobba är med dokumentationsprojekt som presenteras på webben eller i skrift. Gaaltje sydsamiskt centrum har under flera år arbetat med att dokumentera och göra informationsmaterial tillsammans med samebyarna i Jämtlands län. Genom detta jobb stärks identitet och självkänsla och den samiska närvaron i landskapet blir påtaglig. Ny dokumentation om till exempel sockenlapparna i länet skulle bidra till att bredda historieskrivningen i länet. Det diskuterades även om andras berättelser som till exempel romska spår. Det handlar främst om platser som saknar fysiska lämningar. Men det blir en utmaning att tillgängliggöra dessa platsers historia. Frösö kyrka, Östersunds kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 5.3.3 Förslag på nya vårdobjekt Nedan presenteras ett urval av förslagen från referensgruppen som kommer att utredas om det är möjliga framtida vårdobjekt. Skans 633, vid Strandgården i Järpen. Lämningar av bunkrar, kanonoch stridsvärn från andra världskriget. Lokalt intresse finns av Mörsil hembygdsförening. Mittådalen. Få fysiska lämningar men man kan informera om en nu levande samisk miljö. 35

Njarke Häggsjö uppbyggd miljö. De vill visa på den gamla renskötseln. Den faktiska kulturmiljön kan presenteras i form av filmer, information i ett hus intill. Där man utanför kan se kulturlandskapet. Bartjan en levande samisk miljö Stortjärn, samsikt vinterviste, arkeologi, byggandshistoria, kopplat till Glen Husås bra, fina, tydliga fångstgropar. Ramp för människor med funktionsvariation finns, informationsskyltarna är dåliga. Tattarstaden Billsåsen. Berättelsen om dem lever fortfarande kvar i bygden. Växer igen. Lämningar av husen finns kvar. Hamra naturreservat. Gravfält och fångstgropssystem som naturvårdsenheten vid Länsstyrelsen i Jämtlands län vårdar. Kolbottnar i Härjedalen. Många nya registreringar efter fornminnesinventeringar. Rönnöfors. Växer i dag igen, sly riskerar spränga sönder ruinen. Handöl stenindustri Sockenlappsboställe i Hoverberg. Nyligen uppskyltat. Inte kontroversiellt från samernas sida. Lavsjön sockenlappsboställe på Rödön Svedäng, ödesböle. Fin plats, men skyltarna dåliga. Svedje-finnbruket i Gåssjö, finn-pörtet i Råmyra, östra Härjedalen. Döda fallet Kraftverksmuseét i Krångede. Fångstgropsystem i Ragunda vid rodelbanan. Ängesviken ödesböle, Håsjö. Lokalt intresse finns att vårda lämningarna. Tydliga lämningar. Fångstfiskeanordning med medeltida anor, Gimån Forsaleden stensättning, hällmålning, stenåldersboplats, fäbod. Ankarede kyrkstad. Gaaltje har skyltat, en levande miljö. Frösö kyrka hela miljön 36

Stensättning och hällmålning som finns efter Forsaleden, Bräcke kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Restaurerad kåta i Bartjan, Kroktjärnsvallen, Bergs kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 37

5.4 Analys Urvalet av fornvårdsobjekten ska vara väl underbyggt och förankrat hos medborgarna. Bruksvärde och utvecklingspotential, kunskapsvärde och upplevelsevärde är viktiga parametrar att utgå från. 5.4.1 Geografisk spridning i länet Det gamla fornvårdsprogrammet visar på en fördelning vad gäller typer som inte är representativ för länet. Det gäller lämningstyper men även kulturmiljöernas geografiska spridning. Vårdobjekten är ojämnt spridda sett till länets yta och är koncentrerade i vissa delar. Detta kan förklaras och motiveras genom att vissa områden i landskapet alltid varit mer attraktiva att bo och leva i än andra och det är lättare att ta sig till. Risken finns att ett minskat antal fornvårdsobjekt ännu tydligare visa en ojämn fördelning i länet. Detta kan kompenseras genom att nya objekttyper tillkommer i delar av länet som inte framhävts tidigare. En medveten styrning från de klassiska objekten i urvalet som exempelvis gravar och gravfält kan göras. Länsstyrelsen vill även lyfta fram andra berättelser för att bredda urvalet och den geografiska spridningen. Genom att lyfta fram andra typer av fornlämningar stärks identiteten i ett område. 5.4.2 De osynliga fornvårdsobjekten Fornvården har haft en tyngdpunkt på ovan mark synliga objekt. Det av naturliga skäl för att de är synliga ovan mark. Men lika viktigt är det kulturlandskap där resterna finns dolda under markytan. Detta för att ge flera dimensioner till ett landskap som brukas av människor i olika sammanhang. Genom att lyfta fram det osynliga kan vi göra allmänheten medveten om kulturlandskapet. På så vis skapar man en större förståelse för kulturmiljöerna i landskapet som förhoppningsvis bidrar till att skydda delar av landskapet från förstörande markingrepp i samband med exempelvis jordbruk och skogsbruk. Vivallen, ett samiskt gravfält med flatmarksgravar. Gravarna låg under marken framför stugan. Funäsdalen, Härjedalens kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 38

5.4.3 Fornvårdsobjekt lämningstyper 5.4.3.1 GRAVHÖGAR OCH GRAVFÄLT Den mest framträdande objektstypen är forntida gravar och gravfält, främst från järnåldern, med drygt 50 procent av det totala antalet fornvårdsobjekt. Gravar och gravfält har en illa avvägd stor del i det totala antalet vårdobjekt. De kommer fortsättningsvis även att utgöra en stor grupp, men den kommer att reduceras. Detta kan förklaras att de är viktiga kulturlämningar som för allmänheten är tydlig identitetsbärare till våra förfäder många generationer bakåt i tiden. På landsbygden ligger gravhögar i anslutning till en gård eller by i ett odlat/ brukat landskap. I stadsnära tätbebyggda områden finns de också, men där har oftast det tidigare landskapet blivit otydligt. Gravar och gravfält som i dag ligger avsides visar på hur landskapet används olika över tiden. Stora gravhögar som ligger centralt med publika lägen har gett dem en fördel jämfört med andra fornvårdsobjekttyper som inte är lika synliga i samhället. Vårdåtgärder vid gravhögar och gravfält skapar vanligen ett resultat som ökar både upplevelsevärdet som bruksvärdet. 5.4.3.2 FÖRSVARSANLÄGGNINGAR, SKANSAR, KASTALER OCH FORNBORG I Jämtlands län finns en fornborg. Den är alltså inte en representativ lämningstyp för länet, men är unik i sitt slag. Fornborgar har använts som bland annat tillflyktsplats i orostider och ligger ofta i otillgängligt område och ibland avskilt från andra typer av kulturlämningar. På Öneberget, relativt centralt i Östersund ligger fornborgen, även kallad Mjälleborgen. Den är inte särskilt bra bevarad men är förhållandevis lätt att besöka, där det stadsnära läget är en fördel. Skolklasser besöker denna plats. I nära anslutning till fornborgen går en stig med andra skyltade fornlämningar så som gravhögar och en gårdslämning. På grund av sitt stadsnära läge och närhet till skolor kan denna lämning ges utrymme och göras tillgänglig utan allt för stor arbetsinsats. I Jämtlands län finns 22 skansar och är en av de mest representerade typerna bland vårdobjekten. Skansarna anlades på 1600 1700-talet. Totalt vårdas aktivt av Länsstyrelsen och andra föreningar sju stycken skansar i länet. Dessa är Långå, Järpe, Frösö, Kallsedets, Mörsils, Andersö och Duved skans. I länet finns två kastaler som båda ligger i kyrkomiljöer. De ligger vid Sunne kyrkoruin och vid Brunflo kyrka och båda vårdas av kyrkan. Informationsskylt vid fornborgen på Frösön, Östersunds kommun, som måste ses över, till höger stig upp till resterna efter fornborgen. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 39

5.4.3.3 FÅNGSTKULTURENS LÄMNINGAR Stenålderboplatser Till fångstkulturens lämningar hör stenåldersboplatser, fångstgropar och fångstgropssystem, boplatsvallar (skärvstenvallar), hällristningar och hällmålningar. I dag finns inga förhistoriska boplatser som fornvårdsobjekt. Detta kan förklaras med att spåren av boplatserna oftast är svåra att se, eller så ligger de under vatten i länets reglerade vattendrag. Att göra boplatser från fångstkulturen synliga är för oss en utmaning. Spåren från dem är oftast inte tydliga. De är svåra att åskådliggöra för besökare eftersom de inte framträder tydligt. De kräver eventuellt andra typer av tillgängliggörande än en informationsskylt. I många fall är det visuella viktig för att locka folk att besöka platsen. Fynd man kan hitta på en stenåldersboplats. Kvartsavslag efter redskapstillverkning i sållet. Fynd från utgrävning av stenåldersboplats i Skyttmon, Ammerån, Ragunda kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Fångsgropar och fångstgropssystem Fångstgropar och fångstgropssystem är länet mest registrerade fornlämning med cirka 8 000 registreringar i fornminnesregistret. Ett fångstgropssystem har funnit med bland länsstyrelsens vårdobjekt som vårdats de närmsta åren. Men fångstgropssystemet i Torvalla är egentligen inte ett bra exempel trots det stadsnära läget. Där anser vi att fångstgroparna inte kommer till sin rätt tillsammans med konstinstallationerna där. Fångstgropar kan vara välbevarade och synas tydligt i terrängen. Problemet är att hitta bra och tydliga exempel som ligger lättillgängliga och med bra potential att utvecklas. Denna lämningstyp ska kompletteras i det nya fornvårdsprogrammet. 40

En fångstgrop i fångstgropssystemet vid Husås, Lit, Östersunds kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Hällristningar och hällmålningar Bilder från förhistorisk tid är hällristningar och hällmålningar. Ett flertal hällmålningsmiljöer liksom länets enda runsten ingår bland de vårdade objekten. Ingen av hällristningarna i Gärde eller Glösa har ingått bland fornvårdsobjekten av Länsstyrelsen. Men de har vårdats väl på lokalt initiativ och engagemang av Alsens hembygdsförening och Gärde byalag. Hällmålning vid Ruändan, Härjedalens kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 41

5.4.3.4 RUINER Ruinmiljöer främst kyrkoruiner är uppskattande objekt att visa upp. Ruiner kan ofta vara kostnadskrävande att underhålla, dels med tanke på murverk och dels för att hålla undan vegetation på och i anslutning till ruinen. I länet markvårdar, främst församlingarna och svenska kyrkan flera kyrkoruiner i länet. Dessa är kyrkoruinerna i Aspås, Lit, Marieby, Sundsjö, Sunne och Undersåker. Kyrkoruinenen i Häggenås är helt igenväxt och inte tillgänglig. En annan form av ruinmiljö är resterna efter gårdar. I länet finns ett unikt objekt som Länsstyrelsen vårdar och det är skifferladugårdarna i Gråsjön, Åre kommun som byggdes på 1800-talet. 5.4.3.5 INDUSTRILANDSKAPET Lämningarna efter industriell verksamhet, såväl storskalig som småskalig av husbehovskaraktär, har på många platser satt spår i landskapet. Inte sällan hittar vi dessa miljöer i anslutning till vattendrag som då har varit en förutsättning för verksamheten. Vi har i dag två vårdobjekt med direkt anknytning till industrilandskapet. Dessa är en sågverksindustri, Sågholmen och en bruksmiljö, Huså, båda i Åre kommun. Huså är en bra miljö där man kan se sambandet mellan de olika stegen i tillverkningsprocesserna. Platsen sköts både av Länsstyrelsen men även av en lokal förening. Vid Sågholmen har länsstyrelsens samhällsenhet/kulturmiljö tillsammans med vattenenhet gjort insatser som både gynnar fiskens miljö i området men även tillgängligheten av platsen. Detta genom årlig markvård intill kulturlämningarna och nya informationsskyltar till lämningarna efter sågverksepoken. Nya skyltar till lämningar vid Sågholmen länets äldsta sågverk i Kvitsle, Mattmar, Åre kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 5.4.3.5 SKOGS- OCH KOMMUNIKATIONSRELATERADE OBJEKT Mycket av länets kulturlandskap ligger i skogen. Önskvärt vore att lyfta fram det på ett tydligare sätt. Skogsbruket har genom tiderna framställt stora volymer virke i länet. Träden transporterades via vattendragen. Där byggdes bland annat flottningsleder, timmerrännor, stenkistor, kilstenmurar och dammar för att underlätta för förflyttningen av timret. I dag ingår bara ett objekt som har anknytning till flottning som Länsstyrelsen vårdar Sågholmen. 42

5.4.3.6 JÄRNFRAMSTÄLLNINGSPLATSER OCH KOLBOTTNAR Kolbottnar och järnframställningsplatser är en lämningstyp som finns väl representerade i länet. Men saknas helt bland de vårdade objekten. De är en representativ typ för länet som bör finnas med i fornvårdsprogrammet. Men i vår kännedom finns inget bra och tydliga exempel att ta med bland fornvårdsobjekten. Men fornminnesinventeringar som skett de närmsta åren i skogslandskapet i Härjedalen, har gett en stor mängd nyregistrerade kolbottnar och järnframställningsplatser. Dessa ska utredas vidare som eventuella fornvårdsobjekt. 5.4.4 Nya fornvårdsobjekt Efter genomgånget material av fornvårdsobjekten kan konstateras att flera lämningstyper är underrepresenterade. För att få en representativ bild av länets olika typer av lämningar så måste fornvårdsprogrammet kompletteras med dessa. I nedanstående text kommer de beskrivas mer ingående och med exempel på nya objekt. Ödesbölen - spår efter det äldre agrara landskapet med fornåkrar och röjningsrösen Gruvmiljöer Samiska lämningar Skogens landskap. Där finns vattenanknutna kulturmiljöer, fångstmiljöer - främst stenålderboplatser och fångstgropssystem, flottningslämningar. Hela miljöer där flera lämningstyper ingår, till exempel Ånnsjön, i Åre kommun. Där finns fångstgropar, hällmålningar, gravar, stenåldersboplatser. Frösö kyrka är ett annat exempel. Andra berättelser som anknyter till våra nationella kulturmiljömål och länsstyrelseinstruktionens 5. Men även andra berättelser om redan vårdande platser. Avverkat träd på odlingsröse vid ödesbölet Bergsböle, Bräcke kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 43

5.4.4.1 ÖDESBÖLEN Mellan äldre och yngre järnålder uppkom odlingsbygden i Storsjöområdet i Jämtlands län. Denna expansion började under vikingatiden då det var goda villkor för jordbruket. Detta syns tydligt i gravhögarnas utbredning. Under äldre medeltid fortsatte Jämtland att koloniseras även i områden långt utanför Storsjöområdet, även i lägen med sämre villkor för jordbruk. I slutet av 1300-talet skedde en allvarlig kris som har förklarats med bland annat digerdöden och förändrade klimatförhållanden. Under denna tid ödelades många gårdar. Över 300 ödegårdar är kända i länet. Flertalet är inte återkoloniserat utan ligger kvar i så kallade ödesbölen i skogmarkerna utanför den nutida bebyggelsen. Fem ödesbölen har tidigare pekats ut som vårdobjekt av Riksantikvarieämbetet under 1970-talet. Dessa är Svedäng, Sjöböle, Eisåsen, Ängesviken och Berge. De jämtländska ödesbölen är ofta omfattande fornlämningslokaler över stora ytor. Ödesbölen är ofta välbevarade på grund av att de övergavs för gott och aldrig återupptagits. Av dessa fem utpekade ödesbölen är Svedäng och Ängsviken de bästa att ta med i fornvårdprogrammet. Svedäng har ett enastående läge med milsvid utsikt och är dessutom delvis undersökt. Området betas årligen av får och är på så vis tillgänglig. De gamla skyltarna bör ses över. Eisåsen ligger avsides och vägen dit är dålig. Den är också undersökt och skyltar finns om än dock gamla. Sjöböle är skadat genom vägdragning och Berge överodlat. Ängesviken är gallrat och uppröjt och vårdas på lokalt initiativ. 5.4.4.2 GRUVMILJÖER Under 1600- och 1700-talen gjordes flera malmfynd runt om i länet och två mer betydande anläggningar etablerades. Det var Huså bruk på sluttningen vid Åreskutan, och Ljusnedals bruk i västra Härjedalen, där både koppar och järnmalm har brutits. Även i Fröå fanns en gruva där man bröt koppar. I Rönnöfors framställdes järn av malm från en gruva i närheten. I Handöl finns rester efter koppargruvor och där finns brott efter täljsten som brutits sedan 1600-talet. Dåtidens gruvmiljöer i länet i dag Fröå gruva och Ljusnedals bruk är två exemplen på gruvmiljöer som sköts av lokala föreningar. Om de ingår i fornvårdsprogrammet breddas vårt program med miljöer vi saknar och ökar den geografisk spridningen på vårdobjekten. Båda är redan etablerade besöksmål, där lokala initiativ har huvudansvaret. Rönnöfors har en gång varit ett vårdobjekt för Länsstyrelsen men har inte ingått de senare åren på grund av brist på resurser. Rönnöfors bruks ruiner håller i dag tyvärr på att växa igen och någon slag åtgärd bör göras innan ruinerna förstörs. Vid Handöls koppargruvor finns ingen information om dess historia. Vid Hanris café i Handöl finns utställningar som behandlar främst täljstensindustrin och olika bergarter. Men även om karolinerna som dog i Handöl på sin marsch till Sverige över fjället på 1700-talet. Huså bruksmiljö är den enda gruvmiljö som i dag ingår som ett objekt i fornvårdsprogrammet. Där Länsstyrelsen årligen vårdar marken med slåtter kring lämningarna. Föreningen Huså Herrgård (bildades 1979) har restaurerat herrgården, som då stått tom sedan 1930-talet. Föreningen ansvarar för informationsskyltar både vid hyttområdet och uppe vid gruvorna på fjället. 44

Huså herrgård. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Huså bruk Vid Huså bruk pågick kopparhantering från 1740-talet fram till år 1881. Kopparfynden gjorde att gruvsamhället blev det största i Jämtlands län, med cirka 600 invånare. All mark i Huså ägdes av bruket. Denna mark fick gruvarbetarna odla på och bygga hus. I hyttområde finns lämningar efter bland annat hyttor, rostugnar och kolhus, även bruksherrgården från 1830-talet finns kvar. Herrgårdsanläggningen utgörs i dag av huvudbyggnaden och en park. Ursprungligen omgavs herrgården på sidorna av två på 1940-talet rivna flygelbyggnader. Hela byggnaden anknyter i utformningen till motsvarande bruksherrgårdar i Mellansverige, men är den enda i sitt slag i Jämtland. Huså bruk är i dag skyddat som byggnadsminne. Fröå gruva Fröå gruva är en gruvmiljö med två gruvepoker, år 1744 1881, och år 1909 1919 som ligger vid Åreskutans östra sida. Där bröts koppar. En del av den ursprungliga gruvmiljön är fortfarande bevarad: gruvschakt, varphögar, dammar, kanaler, byggnadsgrunder, smälthytta samt några torpboställen med tillhörande jordbruksmark som påminner om verksamheten som pågått där. Flera byggnader är restaurerade eller rekonstruerade, bland annat Konsthuset med inbyggt vattenhjul och den så kallade pivån där stållinorna från spelhjulet böjdes för att gå mot önskat schakt. Gruvområdet ägs av Åre kommun och förvaltas av Föreningen Fröå gruva, som varje sommar bedriver turistisk verksamhet i byn. I dag pågår en utredning om att bilda ett kulturreservat av Fröå gruva. 45

Restaurerad stånggång och konsthus med vattenhjul, och skyltar om området vid Fröå gruva och vandringsleder, Åre kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Vattentorn och torpmiljö vid Fröå gruva, Åre kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Ljusnedals bruk Ljusnedals bruk sköts av Ljusnedals byalag och ingår som en vandringstur (Bruksturen) för Destination Funäsdalen. Bruksturen omfattar en skyltad vandringstur på 800 meter som handlar om Ljusnedals brukshistoria under 200 år. Det finns 17 skyltar som berättar om hanteringen av koppar- och järnmalmen som bröts i gruvorna i Ramundberget från slutet av 1600-talet till slutet av 1800-talet. I mitten av 1700-talet upptäcktes även järnmalm vid Mittåkläppen. Gruvverksamheten pågick fram till mitten av 1800-talet. De flesta bruksarbetarna bodde på torp i Bruksvallarna, som låg inom Ljusnedals allmänning. Rönnöfors bruk Rönnöfors historia präglas av bergsbruket. Först användes myrmalm till järnframställningen men i början på 1800-talet togs järnmalmen från gruvor i närområdet, men även från myrarna runt Rännön. På platsen fanns stånggånghammare, masugn, herrgårdsbyggnad, kontorbyggnader, magasin, brukskapell och bostäder för arbetena som uppfördes vid forsen. Malmen användes för att gjuta bland annat hushållsredskap, spiselhällar och järnkaminer. Smidda järnprodukter tillverkades främst i Åflo och Långforsen, bland annat yxor, spik och plogar. År 1926 revs delar av bruket, men lämningar finns fortfarande kvar. Masugnen i Rönnöfors är en av Sveriges få bevarade mulltimmersmasugnar. 46

Handöl I Handöl finns rester efter koppargruvor. De ligger i ojämn terräng utspridda över ett stor område. Där bröts koppar periodvis på 1700- och 1800-talet. I området finns flera gruvhål, skorstenshögar och rester efter bebyggelse. Där bland gruvorna finns ingen information om verksamheten som bedrivits där. I byn Handöl finns en av landets största täljstensfyndigheter. Troligen var det på tack vare fynden av täljsten som gjorde att byn blev till. Täljstensbrytningen har pågått åtminstone sedan 1600-talet. Fyndigheten där är den största i Sverige och den enda där täljstensbrytning pågått i större skala. I dag har fabriken ett tiotal anställda och täljstensprodukterna säljs långt utanför Sveriges gränser. Innan Handöl blev en industriort så fanns här några gårdar där bönderna bröt täljsten med hacka och yxa ur berget. Hemma på gården tillverkade de grytor som de sedan sålde på avlägsna marknadsplatser. Rester efter koppargruvorna i Handöl, Åre kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 5.4.4.3 SAMISKA MILJÖER De samiska kulturmiljöerna ska finnas med i fornvårdsprogrammet. Det är komplexa miljöer och en problematik finns. Spåren efter samerna finns men de är inte alltid synliga att se för ett otränat öga. En del lämningar har återgått till naturen som är en del i en livsfilosofi. Medan de i många områden i länet inte har inventerats efter samiska lämningar. En annan del i problematiken är att det inte alltid är lämpligt att locka besökare till områden där samerna bedriver renskötsel. Besökare skulle störa renarna. Hur ska Länsstyrelsen arbeta med att hitta samiska kulturmiljöer att vårda? Man kan jobba med att göra utredningar om vilka samiska lämningar och miljöer som finns i kommunerna i länet och på så vis kunna peka ut lämpliga vårdobjekt. Ett arbete om samiska kulturmiljöer finns redan gjort för Bergs kommun. Allt sker naturligtvis med samernas godkännande och delaktighet i urvalet. Vården sker också på deras villkor. Ett annat sätt är att jobba är dialogmöten med samebyarna. Där samerna själva får ge förslag på lämpliga kulturmiljöer att vårda och tillgängligöra i fornvårdsprogrammet. Några förslag finns redan att gå vidare med. Stortjärns vinerviste som hör samman med Glen och Bartjan och tillhör Tåssåens sameby är ett bra exempel på miljöer som kan ingå. Vid Ånnsjön finns också samiska lämningar som ingå i hela miljön. 47

Raserad kåta och en bengömma vid Stortjärn, vinterviste, Bergs kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Rengärde vid Grönklumpend viste, Åre kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 5.4.4.4 SKOGENS LANDSKAP Skogen har varit viktig i vårt län. Där finns mycket av vårt kulturarv representerat. I skogen hämtades det timmer för vidare transport och träd för kol- och tjärtillverkning. När järnvägen drogs fram i länet i slutet av 1800-talet inträdde en ny tid, industrialismen. Sågverk och andra industrier växte upp. Timret från den värdefulla skogen flottades i de stora älvarna såväl som i de små bäckarna. Där av den stora mängd lämningar som knyter an till flottning och timmerhantering i länet. En stor del av vårt kulturarv och vår kulturhistoria hör samman med sjöar och vattendrag. De flesta vattendrag i länet har påverkats av mänsklig verksamhet. Vattnets betydelse för människan har varit stor ända sedan stenåldern fram till i dag. Vid sjöar och vattendrag hittar vi bland annat lämningar efter boplatser 48

efter fångstkulturen, dammar, kvarnar, vattensågar, broar, tvättstugor och flottningsanläggningar. En flottningsmiljö som är väl värd att lyftas fram är Linsellborren, Härjedalens kommun som vårdas av ideella krafter. Där har Länsstyrelsen bekostat stora restaureringsåtgärder av kilstensmurarna i vattnet. Restaurerad flottningslämning i Linsellborren, Härjedalens kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Användandet av vatten som näringsfångst, för kommunikation, transport och kraftkälla har varit stor i vårt län. Kunskapen om länets vattenanknutna kulturmiljöer är i dag dålig och därför behöver vi öka vår kunskap om vilka kulturhistoriska värden som riskerar att försvinna. Därför har Länsstyrelsen under år 2016 initierat en förstudie om vattenanknutna kulturmiljöer som syftar till att ta fram underlag till en intern strategi för kulturmiljöer vid sjöar och vattendrag. Strategin ska vara vägledande för arbetet med vattenanknutna kulturmiljöer, i linje med de nationella målen för kulturmiljöarbetet och ur ett jämnställdhetsperspektiv. I delar av länet har järnframställningen var viktig för bygdens framväxt, främst i Härjedalen och delar av Bergs kommun. Fornminnesinventering i den centrala delen av Härjedalen har visat på blästerbruket betydelse. En särskild typ av liggmilor för kolframställning har hittats i anslutning till de medeltida blästerugnarna. Järnframställningen krävde stora mängder kol som producerades i direkt anslutning till blästerugnarna. Även när det mer storskaliga industriella järnbruket etablerades fortsatte kolframställning att vara en viktig binäring i skogsbygderna. Bruken i Huså, Ljusnedal och Rönnöfors är några exempel där kolet krävdes dagligen för verksamheten. 49

Kolmilor, Ytterhogdal, Härjedalens kommun. Foto: JW Strömgren/Jamtlis fotosamlingar 5.4.4.5 HELA MILJÖER Många miljöer i länet lämpar sig bättre att jobba med ett helhetsgrepp på miljön och dess forn- och kulturlämningar. Ambitionen finns att arbeta med hela miljöer, det vill säga kulturlandskapet, de arkeologiska lämningarna och byggnader. Bra exempel är Ånnsjön i Åre kommun och Frösö kyrka i Östersunds kommun. Länsstyrelsen avser att arbeta vidare med dessa miljöer och hitta metoder och arbetsätt att tillgängligöra dem på ett bra sätt. Andra exempel med hela miljöer är: Fornborgen på Frösön + Mjällestigen, Forsaleden med hällmålning, gravhög, stenålderboplats, Gimån vaktelfiske, flottningslämningar och fångstkulturens lämningar, Glösa hällristningar och fångstgropssystem, Gåssjö svedjefinnbruk, Tåssåsen Bartjan Glen Storstjärn, Långön med insjögravält, stenåldersboplatser och boplatsvall, Vivallen med samiskt gravfält och samtida kåtalämningar och Hamra gravfält och fångstgropssystem. I följande text beskrivs två exempel mer ingående. 50

Ånnsjön, Åre kommun Ånnsjön är Norrlands bästa exempel på en samlad sammansatt miljö från den förhistoriska jakt- och fångstkulturen. Utmed sjöns stränder finns cirka 60 kända stenålderboplatser. I skogen runt om finns cirka 300 fångstgropar som visar på jaktens betydelse, även när befolkningen var jordbrukande och hade boskapsskötsel. Två hällristningslokaler finns runt sjön vid Landverk och vid Håltbergsudden. Vid fjällgårdarna Klocka och Bunnerviken finns gravhögar från yngre järnåldern. På senare tid kom täljstensbrytningen och koppargruvorna i Handöl. Samiska bosättningar har också funnit och finns i trakten. I området finns även fjällägenheten Bunnerviken och fäbodmiljöer. Frösö kyrka, Östersunds kommun Miljön kring Frösö kyrka är mycket intressant. Platsen där kyrkan stått har redan under vikingatiden fungerat som offerplats. Resterna efter ett offerträd fanns under altaret med mängder av brända djurben. I direkt anslutning till kyrkan finns gravhögar från järnåldern inom begravningsområdet. Under år 2014 restaurerades delar av bogårdsmuren. Där gjordes skelettfynd från 19 stycken hela individer, kvinnor och barn. Bara skelettdelar hittades, inga andra rester av kistor eller svepningar. Många av kropparna är dessutom begravda med händerna utefter sidorna vilket var vanligt mellan åren 1100 till 1250. Platsen runt Frösö kyrka är riksintressant ur ett historiskt perspektiv. Här har människor levt sedan lång tid tillbaka och det finns gott om vikingagravar i trakten. De senaste fynden kan fylla den historiska luckan mellan den gamla vikingatida offerplatsen från 1000-talet och dagens kyrka från slutet av 1100-talet. Publik visning av utgrävningen av skeletten som hittades vid restaureringen av bogårdsmuren vid Frösö kyrka. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 51

5.4.4.6 NYA OCH OTRADITIONELLA BERÄTTELSER Samhället utvecklas och förändras ständigt. De nationella målen för kulturmiljöarbetet pekar ut riktningen som länsstyresen ska arbeta i de närmaste åren. Länsstyrelsens mål är bland annat att verka för medborgarnas delaktighet i att skapa sitt kulturarv. Även att kulturmiljöarbetet ska leda till en bredare historieskrivning där även kvinnors (och mäns) historia kommer fram. Länsstyrelsen ska också belysa kvinnors berättelser inom olika grupper och objekt. Exempel på detta kan vara samiska kvinnor, romska kvinnor, kvinnors roll och villkor i koltillverkning (kolmilor), jordbruk inklusive fäbodliv med mera. Länsstyrelsen behöver utveckla flera sätt att se på kulturarv i sitt arbete. Enligt de kulturpolitiska målen ska allas möjlighet till kulturupplevelser främjas och för att uppnå målen behöver synen på vad som är kulturarv breddas. Kultur och kulturarv kan uttryckas på lika många sätt som det finns människor. Synen på kulturarvet är inte statisk utan förändras ständigt. I processen att skapa och legitimera kulturarv lyfts vissa platser och företeelser fram, och andra väljs bort. Varje tid har formats utifrån sina förutsättningar och rörelse mellan olika kulturer, migration och utbyte har alltid varit en stor del av dessa förutsättningar. Länsstyrelsens kulturmiljöarbete ska tydligare visa den mångskiftande synen på kulturarv. Viktiga frågor i kulturmiljöarbetet är vem som kommer till tals, vad vi berättar och vems kulturarv som lyfts fram. Det finns möjligheter till flera perspektiv på kulturarvet genom mångfalden i dagens samhälle. Historia och kulturarv kan användas, uttryckas och utnyttjas i en mängd olika sammanhang och med olika syften. Kulturarv i Jämtland och Härjedalen som berör forn- och kulturmiljöer kan till exempel vara svedjefinnarnas invandring till länet, samiska kulturmiljöer, stenåldern ur barn eller kvinnors perspektiv, romernas historia i länet, berätta om sockenlappenarna eller levande fäbodvallar. Länsstyrelsens mål är bland annat att verka för medborgarnas delaktighet i att skapa sitt kulturarv. Skylt vid Tattarstan, där det fanns en romsk bosättning, Berg kommun. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Hur ska Länsstyrelsen arbeta så att olika kulturarv belyses? För att hitta nya berättelser behöver Länsstyrelsen inte alltid sträva efter att hitta nya objekt att vårda och tillgängliggöra. I första hand söker vi efter andra berättelser bland de objekt vi redan vårdar. Länsstyrelsen blir den som skapar möjligheter till dialogmöten med medborgarna ett forum för dialog för att möjliggöra så att dessa berättelser kommer fram. 52

Att skapa kontakt med bland annat hembygdföreningar, hembygdsgårdar, andra lokal föreningar, skolor, invandrare, organisationer för människor med funktionsvariation kan göras på olika sätt. Det kan ske i form av kommunträffar, där Länsstyrelsen bjuder in till möte med lokalbefolkningen ute i länet. Besöken/ möten läggs förslagsvis i orter där det finns forn- och kulturlämningar som ingår i fornvårdsprogrammet för att få andra berättelser om dessa. Dialog kan även ske via mailutskick till berörda parter eller information på vår hemsida och upprop i övriga medier. I ett utskick till länets skolor fick de svara på om de använder sig av kulturmiljöer i undervisningen. I de fall där de svarat och angett platser kan Länsstyrelsen beakta deras svar och ge skolorna möjlighet att själva lämna förslag på vad som kan utvecklas i miljöerna. En skola önskade uttryckligen information om kulturmiljön som är anpassad för barn. 5.4.5 Ett inkluderat förhållningsätt Länsstyrelsens kulturmiljöverksamhet ska bedrivas så att olika gruppers historia och miljöer synliggörs och skildras. De nationella målen för kulturmiljöarbetet och länsstyrelseinstruktionens 5 ligger till grund för arbetet. Ett av länsstyrelsens mål är att kulturmiljöer ska vara en angelägenhet för alla. För att nå det målet krävs det nya sätt att arbeta med frågan. Både barn, kvinnor och män ska ha möjlighet att kunna tolka, använda och berikas av kulturmiljöer. Vi ska främja en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas. Olika perspektiv som Länsstyrelsen bör beakta: Tillgänglighet Genus jämställdhet Barnperspektivet 5.4.5.1 TILLGÄNGLIGHET Vem gör vi fornvårdsprogram för? Länsstyrelsen ska i sin verksamhet arbeta för tillgänglighet och delaktighet för medborgarna, både för människor med funktionsvariation och utan. Begreppet tillgänglighet är ett sätt att beskriva hur väl en verksamhet, plats eller lokal fungerar för människor med eller utan funktionsvariation. Samhället ska fungera för alla människor och insatser för tillgänglighet i det offentliga rummet är en ständigt pågående process, som i grunden handlar om demokrati. Dagens krav på tillgänglighet går oftast att förena med innovativa lösningar i kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Kulturmiljöer ska användas av och levandegöras för alla, med sina kulturhistoriska värden intakta. Om fler har möjlighet till förståelse och tillgång till våra skyddade kulturmiljöer ökar kunskapen och respekten för miljöerna. Utvecklingspotentialen inom området är stort och i länet finns många miljöer som skulle kunna göras tillgängliga för fler. Delaktighet bidrar till att kulturmiljön upplevs som angelägen och tillgänglig oavsett bakgrund och förutsättningar. Länsstyrelsen arbetar utifrån målen: Kulturarvet är så långt det är möjligt tillgängligt för medborgare med funktionsvariation. 53

Kulturarvet är tillgängligt för medborgare med minoritetspråk, med fokus på sydsamiska. Antalet skyddade kulturmiljöer med tillgänglighetsanpassning har ökat. Tillgänglighet kan även handla om möjligheter för vissa grupper i samhället att enkelt och billigt att ta sig till kulturmiljöer, stadsnära eller ute i länet. Tillgänglighet handlar i dessa fall om att vårdobjektet/besöksmålet nås med kollektivtrafik eller färdtjänst. Det ska alltså finnas alternativ i fornvårdsprogrammet dit exempelvis skolklasser, ensamstående föräldrar, nyanlända, äldre, turister kan åka för att uppleva kulturmiljöer i länet. Detta förutsätter att informationen på platsen är tillgängliga på olika språk eller med hjälp av andra tekniska lösningar Foto: Till vänster Marie Birkl samt mitten och till höger Tina Stafrén. 54 För medborgare med funktionsvariation kan vi jobba med tillgänglighetsanpassningar av olika slag. Det kan handla om ramper, toaletter, bord och bänkar med plats för rullstol, taktila tavlor eller ledstråk för synnedsatta, audioguider, eller guidade turer för människor med funktionsvariation. Ljudfiler och filmer på webben om platsen är bra att använda sig av. Det viktigaste är att vi jobbar med besöksinformation om platsen, via Länsstyrelsens hemsida eller broschyrer. Där kan man söka all information vad gäller tillgänglighet. Bredder på ramper, finns det toalett eller parkeringsplats för människor med funktionsvariation, vilken lutning är det på ramp eller stig, är stigen hårt packad jord eller löst grus etc. Utifrån uppgifterna kan man göra en egen bedömning om ett besök är möjligt utifrån de förutsättningar som finns. Länsstyrelsen Jämtlands län arbetar i projektet Varsamt tillgängligt. Ett samarbetsprojekt mellan de fyra nordligaste länen Västernorrland, Västerbotten, Norrbotten och Jämtland som pågår 2016 2018. Syftet med projektet är att genom gemensamma satsningar (mellan länen) öka möjligheten för att fler kulturmiljöer blir anpassade utifrån ett tillgänglighetsperspektiv. Genom samarbete mellan länen ökas möjligheten för samordningsvinster som främjar arbetet med att tillgängliggöra länens kulturmiljöer.

5.4.5.2 GENUSPERSPEKTIV, BARNPERSPEKTIV, JÄMSTÄLLDHET För det offentliga kulturmiljöarbetet handlar de framtida utmaningarna om att kulturmiljön är en angelägenhet för alla. Alla människor ska ha möjlighet att känna igen sig i kulturmiljöarbetet, att kunna tolka, använda och berikas av kulturmiljön. Kulturhistoriskt värde handlar bland annat om möjligheterna att få kunskap om och förståelse för kulturhistoriska företeelser, skeenden och sammanhang och därmed för kvinnors, mäns, flickors och pojkars livsvillkor. Dessa möjligheter ska vara en realitet för alla. Det är därför viktigt att vi har kompetens att främja ett arbete som stärker möjligheterna till detta. Länsstyrelsen mål är att medarbetarna ska ha genusperspektiv på kulturmiljöarbetet. Vi måste börja med oss själva för att integrera genus i vårt dagliga arbete. Länsstyrelsen kan jobba med genus- och barnperspektivet i informationen som tas fram om platserna. Där har vi stora möjligheter att påverka vems historia som förmedlas. Vi ska ta hänsyn till om vårdobjektet är i närheten av en skola så att skolor kan använda platsen i sin undervisning eller som utflyktsmål. Informationsmaterial på webb och skyltar liksom fysiska miljöers utformning ska anpassas för skolklasser genom dialog med barn och ungdomar. Taktila lösningar vid platser för att underlätta förståelsen för hur det sett ut en gång i tiden. Det nya fornvårdsprogrammet ska spegla hela länets befolkning oavsett ålder, kön, samhällsgrupp eller etnicitet. Alla ska hitta kulturmiljöer som de känner igen sig i och samhörighet med. Curt Lofterud klär om till stenåldersmänniska när skolklasser kommer på besök till Glösa hällristningar, Alsen, Krokoms kommun. Bilden till höger föreställer en skolklass på utflykt. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 5.4.5.3 NATIONELLT ANSVAR Länsstyrelsen Jämtlands län har ett nationellt ansvar för specifika fornlämningar i länet. Dessa är hällmålningar, ödesbölen och fångstgropar. Dessa lämningstyper prioriteras därför gällande vård, bidrag etc. 55