Beska piller i Reykjavik Efter en vinst i första ronden, därefter förlust mot tämligen välkände stormästaren Sabino Brunello, Italien, samt ytterligare en vinst mot en lägre rankad spelare var det så dags att ta sig an en för mig okänd islänning med ELO-tal 1889. Det borde väl kunna gå vägen om jag bara inte slarvar i öppningen och inte gör några ytliga analyser och förhastade drag. Tyckte jag. Partiet följer nedan. Einar Valdimarsson - MW Reykjavik Open 2015 (4) 1. e4 c5 2. Sc3 --- Aha! Slutet sicilianskt, kanske? 2. ---- e6 3. f4 --- Nej, snarare den nuförtiden ganska populära Grand Prix-attacken, som jag spelat som vit vid några få tillfällen. 3. --- a6 Vid efteranalysen tyckte min motståndare, som var väl insatt i teorin, att 3.... a6 inte var mycket att komma med, men jag tycker om att slippa irriteras av Lb5/Sb5. Dessutom får jag möjligheten att direkt oroa vit om han spelar Lc4, vilket vit ofta siktar på i samband med f4-f5. 4. Sf3 Sc6 5. Ld3?! --- Vad är nu detta för påfund? Min motståndare sade sig ha sett ett parti med detta draget och ville gärna prova det. Men jag tyckte, och tycker, att det ser märkligt ut. Ett sådant drag måste vederläggas! Eller?
5.... Dc7 6. e5 d6 7. Le4 --- 7. --- d:e5??? Jag vet inte hur många frågetecken jag bör sätta efter detta klantiga drag. Nog såg jag att vit måste slå emellan på c6, men då tyckte jag att diagonalen h1 - a8 borde vara en hel del värd. Så är ju definitivt inte fallet, vilket jag blev medveten om efter några få drag. Vit får en öppen f-linje med ett härligt mål på f7 medan den långa diagonalen lätt kan stängas med d3 och Se4. Alltså en ytlig och schablonbetonad analys, tvärtemot min föresats inför partiet! I fortsättningen kunde jag säkert vid flera tillfällen ha spelat bättre, men här kommer psykologin in: jag var medveten om att jag gjort bort mig rejält och att partiet förmodligen inte gick att rädda och spelar därefter. 8. L:c6+ D:c6 9. f:e5 Se7 10. 0-0 Sf5 11. d3 h5 Vid det här laget hade jag katastrofens vidd klar för mig och bestämde mig för att hålla f-linjen blockerad så länge som möjligt. Därför måste jag lägga ett tempo på att förhindra 12. g4 i stället för att spela 11.... Le7, vilket Komodo 8 föreslår och som antagligen varit mycket bättre. Datorn tycker att vit har begränsad fördel efter 12. g4 Sd4 13. Se4 0-0 14. c3 S:f3+ 15. D:f3 Dd5 16. Lf4. 12. Se4 b6 13. Lg5 ----
13. --- Lb7 Medan vit spelar enkla och kraftfulla drag börjar nu ett tragikomiskt flyttande av löparen fram och tillbaka. Här hade 13. --- Ta7, för att övergardera f7, varit mycket bättre. 14. Sh4 Lc8 Ett krampaktigt försök att hålla f-linjen blockerad. Här visar sig poängen med att spela Ta7 redan i förra draget. 15. Df3 Db7 16. c3! --- Vit spelar helt rätt; då svart nödtorftigt täppt igen f-linjen öppnar vit en andra front som knäcker svart. Mot den kommande öppningen av d-linjen har svart inget försvar. Tornet på h8! 16.... Ta7 17. Tae1 ---
17.... S:h4 Nu kände jag mig tvungen att överge blockaden av f-linjen eftersom det hotade 18. S:f5 e:f5 19. Sd6+ 18. L:h4 Dd7 19. Df4 Lb7 20. Sg5 Lc8 21. Kh1 Th6 22. d4! ---- Slutet närmar sig. Oavsett om jag slår eller inte så öppnar vit d-linjen när han vill. 22. --- Dc7 23. d:c5 L:c5 24. Td1 f5 25. Se4 Kf7
26. b4 Lf8 27. Td8 Lb7 28. Sg5+ Kg8 29. S:e6! T:e6 30. D:f5 uppgivet Min motståndare: "The game of my life!" Grrr! Men trots det genomgående dåliga spelet fanns det en och annan liten glimt av hopp. I följande parti missar jag ett starkt drag av min motståndare och situationen blir kritisk. Lars Johansen, NOR 1855 - MW Reykjavik Open 2015(6) 1. e4 c5 2. Sf3 e6 3. d4 c:d4 4. S:d4 Sf6 5. Sc3 d6 6. g4 ---
Jag har läst att GM Michail Suba anser att det finns endast två sätt för vit att komma åt svarts Scheveningen-uppställning. Det ena är den s.k. engelska attacken och det andra är det föreliggande, Keres-angreppet. Men min motståndare har lite egna idéer om hur angreppet bör föras... 6.... h6 7. f4 Sc6 8. Le2?! S:d4 Direkt 8.... S:g4 hade varit starkare även om följande "glädjeanalys" inte precis är tvungen: 9. S:c6 Dh4+ 10. Kd2 Sf2 11. De1?? D:f4++ 9. D:d4 a6 Nu ansåg jag däremot att 9.... S:g4 är lite tveksamt efter 10. L:g4 Dh4+ 11. Df2 D:g4 12. Sb5 10. h4 Dc7 11. Dg1 d5 12. e:d5 Lb4?
När jag räknade på vits möjliga svarsdrag tittade jag på Ld2, De3 och Th3, men däremot såg jag inte det givna och det starkaste, nämligen... 13. Dd4! L:c3+ 14. b:c3 e:d5 15. La3? --- Bättre var nog till exempel 15. Tg1, men efter att ha gjort sitt drag reste sig min motståndare för första gången under partiet och spankulerade synbarligen mycket nöjd omkring, allt medan jag febrilt letade efter en räddning. Att slå på g4 funkar inte eftersom vit slår på g7 efter byte på g4 och har dubbelhot på torn och springare. Men någon enstaka gång är makterna med en, så... 15. ---- L:g4! Min motståndare kom och satte sig vid brädet och såg inte så lite bekymrad ut när han såg min poäng. Efter 16. L:g4 S:g4 17. D:g7 följer D:f4 och vit blir matt om han slår bägge tornen och måste ge damen
om han "bara" slår tornet på h8: 18. D:h8+ Kd7 19. Dd4 Te8+ 20. Kd1 Sf2+. Eftersom min motståndare hade betraktat partiet som mer eller mindre kört missar han, i rena besvikelsen, det bästa alternativet. Efter 16. 0-0-0 0-0-0 anser Komodo 8 att svart bara har lätt fördel ( -0.45 ). 16. De5+ Kd8 17. Ld6 Dd7 18. L:g4 S:g4 19. D:g7 Te8+ 20. Kd2 f5 21. D:d7 K:d7 Svart har nu klar fördel och slutspelet bjöd heller inte på några överraskningar. 22. Lc5 Te4 23. Thf1 Tae8 24. Tae1 Sh2 25. Tf2 T:e1 26. T:h2 T1e4 27. Tf2 Tg8 28. Ld4 Tg4 29. h5 Tg:f4 30. T:f4 T:f4 31. Le3 Th4 32. L:h6 T:h5 33. Lf4 Th3 34. Le5 Ke6 35. Ld4 f4 36. Ke2 Kf5 37. a4 Ke4 38. a5 Th2+ 39. Lf2 Tg2 40. Kf1 Kf3 uppgivet
Men trots att mitt spel var uselt, liksom för övrigt vädret, så lämnar årets turnering i Reykjavik ändå en positiv eftersmak. Det beror framför allt på den trevliga samvaron vid middagarna med Björn Ahlander, Johan Sigeman och Adam Brzinskij. Heder och tack!