Församlingens verktygslåda del 3 Av: Johannes Djerf Som många utav er vet så har vi under de senaste två söndagarna gått igenom de nådegåvor, som Paulus skriver om bl.a. I 1 kor.12 och rom.12. Gåvor som ingen utav oss förtjänar genom något speciellt vi gjort utom som vi får pågrund av Guds nåd, precis som det heter. Du får dem pågrund av att du är du, med allt vad det innebär, och att han utifrån det vill använda dig för att visa sin kärlek och omsorg om andra människor. Genom gåvan av kunskap, gåvan av tro, gåvan att profetera, förmana, att vara ledare, undervisningens gåva och barmhärtighetens gåva som vi hittills talat om. Och om du inte varit här dessa söndagar och vill ha lite mer på benen så finns hela undervisningen på vår hemsida att ta del utav. Jag tror faktiskt att detta är ett ämne som är oerhört viktigt att tala om, inte minst för att du ska se att Gud faktiskt vill bruka dig på ett unikt sätt. Du behöver inte vara som pastorn för att vara använd. Du behöver inte färga ditt hår grått, börja prata östgötska, predika eller be som han gör och försöka vara lite halvflummig, utan det finns redan en Johannes Djerf och det räcker, jag lovar dig! Utan Gud vill istället visa att han kan använda dig på ett mäktigt sätt genom de gåvor som han har för dig. Du behöver inte vara lik alla andra utan Guds ande vill fylla dig av hans kraft och använda dig på det sättet som han vill. Vi är som kristna en familj, vi är bröder och systrar och har en och samma pappa, Gud fader, men det är precis som hemma hos dig i din familj, även om det finns likheter och förhoppningsvis enhet mellan familjemedlemmarna så kan man se variationer. Det finns inte två barn som är exakt lika. Inte ens enäggstvillingar är helt identiska. Och detsamma gäller Guds familj, Kristi kropp. Var och en har sina speciella gåvor och resurser att tillhöra denna familj. Guds ande vill också berätta genom dessa gåvor att det övernaturliga är det naturliga för den som lever med Jesus. Det kanske skrämmer oss ibland att höra och därför vill vi visa att vi kan allt med våra naturliga gåvor så långt som möjligt. Men jag lovar dig, det är ingenting som vi behöver vara rädda för. När Guds ande får vidröra dig och mig och tillsammans med oss utforska hans gåvor. När de får fungera så som Gud tänkt så är det aldrig skrämmande utan bara fantastiskt vackert och något som bygger upp hela församlingen.
En sådan gåva, ett sådant verktyg som är fantastiskt vackert och som ger en oerhörd kraft, men som tyvärr många gånger kanske förknippats just med känslor av rädsla, prestation och ångest är tungotalets gåva, som jag tänkte koncentrera mig lite mer på idag. Vi kan läsa om att både på pingstdagen och hos de kristna i Efesos där hedningarna blev fylla av Guds helige ande, fick människor ta emot gåvan att tala i tungor. Ordet för tungor är här detsamma som språk och dess innebörd är förmågan att tala ett språk som man aldrig gått en kurs i för att lära sig. Det kan vara ett himmelskt språk som ingen annan förstår förutom Gud och hans änglar, eller så kan det vara som på pingstdagen då det var ett språk som redan fanns. Tungotalet är en form av bön som bygger upp den personen som talar i tungor. Vilket gör att gåvan skiljer sig ganska så mycket ifrån de andra nådegåvorna vi pratat om tidigare som mer är till för andra människor. Det är en bön som övergår det vanliga mänskliga talets begränsningar. Så ni kan ju tänka er hur många gånger jag som östgöte längtat efter tungotal i småländska. Paulus han skriver att Ty om jag talar tungomål när jag ber, så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt. Vi är inte utan förnuftet men det är overksamt kan man säga därför att det slipper anstränga sig att översätta känslor till ett begripligt språk. Svenskan är ett ganska så fattigt språk när det handlar om att uttrycka känslor så här är verkligen denna gåva ett fantastiskt verktyg till att hjälpa oss att uttrycka inför Gud vad vi verkligen känner i vår ande, utan att behöva gå igenom processen att tolka det och försöka hitta orden i vårt eget språk. T.ex. I lovsången och i tillbedjan. I min frus verktygslåda, som gör mig till en riktig man, och som även idag får symbolisera hela församlingens verktygslåda, så tar jag fram de här gipspluggarna, som får symbolisera tungotalets gåva. Gipspluggarna behöver vi när vi ska borra in en skruv i riktigt hårda väggar. Vi behöver dem för att kunna sätt upp någon vacker tavla kanske och för att inte väggen ska gå sönder. Och på samma sätt så är tungotalet en oerhörd styrka och hjälp i vår bön när det går trögt. När inte vi själva har ord att formulera en bön, när vi är trötta inombords eller när vi känner att vi har andra makter emot oss. Alltså när det är hårt motstånd i att be så kan tungotalet hjälpa oss vidare, så inte vår tro slits sönder. Är ni med på bilden? Jag har själv vid flera tillfällen fått erfara denna kraft då orden varit slut eller då man varit i en riktig jobbig situation.
Man vill säga något till Gud, men man vet inte hur. Då har jag upplevt att ord har formats inom mig som jag själv inte har någon kontroll över men som lyfter min bön och hela mig. Det är som Paulus skriver i romarbrevet 8, Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill. Tungotalet är även en hjälp i förbönen för andra. Då man heller inte alltid har ord att be med. Speciellt om man inte träffat personen i fråga på länge eller kanske inte ens känner personen så jätteväl så tar orden ganska så snart slut. Då kan det vara till stor hjälp att be i tungor. Och när vi gör det så händer det ofta att också Gud ger oss ord för bön på vårt eget språk. Ord som också kan bli oerhört betydelsefulla för den som man ber för. Så som ni förstår och som jag tror att många utav er har upplevt så är tungotalet en gåva med kraft som bygger upp och som är en stor välsignelse för många människor. Men det är väldigt viktigt att poängtera att alla kristna talar inte i tungor, och det är absolut inte något obligatoriskt tecken på att man är fylld av anden! Det är fullt möjligt att vara fylld av Guds ande utan att tala i tungor! Gud älskar oss inte mindre om vi inte talar i tungor! Jag vet att detta budskap många gånger har förvrängts och kanske utan att vi egentligen menat det så har det många gånger predikats och predikas tyvärr ibland fortfarande att detta är tecknet om man är riktigt kristen. Att om man är en kristen som är fylld av anden och lever nära Gud, så talar man i tungor. Ett budskap som sårat och förstört för många människors tro på Jesus. Jag upplevde själv under många års tid att jag inte var tillräcklig för att jag inte talade i tungor. Jag kände att jag var med i b laget och var inte lika andlig som andra. Jag menar, jag som till och med jobbade i kyrkan borde ju vara den som talar i tungor, men jag gjorde inte det och jag fattade inte varför? Jag bad om det om och om igen att Gud skulle ge mig det så jag kunde vara med i lag A, som jag tyckte att alla andra var med i. Jag la en oerhörd press på mig själv och mådde stundtals riktigt dåligt, och jag kan tänka mig att jag inte är ensam att ha upplevt detta, vilket gör mig riktigt arg och ledsen, för jag tror verkligen inte att det är så här som budskapet om tungotalet är tänkt att vara. Utan jag tror det är viktigt för oss att titta på bakgrunden till varför Paulus skriver om nådegåvorna i 1 korintierbrevet.
För i församlingen i korint så hade det visat sig att några hade blivit högmodiga och andra hade blivit rädda, då orsaken var att de använde tungotalet på fel sätt. Istället för att tjäna med tungotalet till församlingens uppbyggelse, använde de det till att väcka uppmärksamhet. Tungotalet hade blivit något som de riktigt andliga i församlingen bara hade och därför blev tungotalet en orsak till att det blev oro i församlingen. Och det är därför som Paulus berättar om de andra nådegåvorna som är precis lika viktiga och gång på gång, ja nästan tjatar om att gåvorna ges till var och en så att det blir till nytta! Vi kan läsa ett exempel i apg.2:5-11. Jag vet att inte alla tänker så här men jag tror att lärjungarna fick just tungotalet för att det skulle komma till nytta i staden. Inte för att visa för oss alla att detta är tecknet för att bli fylld av anden. Som vi läste i bibelordet så fanns det i Jerusalem en väldig blandning av människor och språk, ja till och med män från alla folk under himlen stod det, och var och en fick höra och förstå budskapet om Jesus på sitt eget språk, genom att lärjungarna fått tungotalets gåva. Men för din del så kanske det är någon annan gåva som visar på att du är fylld, av anden, döpt i anden, för att det ska komma till nytta. Sedan kan vi inte komma ifrån att vid flera ställen så får människor tungotalet som en följd av upplevelsen av den helige anden. Vi har pingstdagen som vi läste om precis som ett exempel och vi kan även läsa i apg.19 då Paulus besöker Efesos och döper de troende där, lägger händerna på dem, och de fylls av anden och börjar tala i tungor och profetera. Och så är det även i vår tid. Det är ofta som tungotalet faktiskt är det första exemplet på att man upplevt andens övernaturliga verksamhet. Tungotalet förlöser också oftast andra gåvor. Man ser att det övernaturliga är något på riktigt vilket gör att man också söker de andra gåvorna. Paulus han skriver att jag önskar att ni alla skall tala tungomål. Då han säger att tungotalet är inte för någon speciell kristen, och absolut inte för något speciellt samfund, Pingstvänner har inte ensamrätt på tungotalet liksom, utan det är till för alla kristna. Han säger inte att det är A och O i det kristna livet, men han säger att det är en värdefull gåva. Om du inte vill ha tungotalet så tvingar Gud dig aldrig att ta emot det, men om du vill ha det, finns det ingen anledning till att du inte skulle kunna få det verktyget i ditt kristna liv. Något som du kan få söka och få del utav, just nu, den här Gudstjänsten. Du kanske aldrig har bett om tungotalets gåva, eller så kanske du har det, men känner att du misslyckats och gett upp att fortsätta söka.
å vill jag verkligen uppmuntra dig att ta ett nytt steg och se att det är en gåva av nåd. Felet som jag gjorde när jag sökte tungotalet tror jag var att jag lade det på mig själv. Det var mina böner eller lovsånger som gjorde om jag skulle få det eller inte, vilket gjorde att till slut så handlade det om att jag ville ha det för att visa att jag var andlig nog. Men med den inställningen, så ger Gud aldrig någon gåva. Utan han ger tungotalet av nåd och för att det ska komma till nytta. När jag lade de här pressade bönerna på is, lugnade ner mig och sa att Gud, du vet vad jag vill, om du vill ge mig tungotalet så får du, men hur det än blir så blir det bra ändå, utifrån den vilan, när jag släppte på prestationskraven och började lyssna på nåden så börjades det så sakta formas ord i mitt inre som jag inte kände igen. Och som med åren har växt och växt och är idag många gånger en oerhörd kraft och styrka i mitt böneliv. Och det är jag övertygad om att Gud också vill ge dig, om du vill. Samarbeta med Guds ande och pröva dig fram. Kom ihåg att det är en talgåva och då måste du använda din röst och börja forma ljud för att Guds ande skall kunna forma ljud. I början kan det bara vara ett ord, precis som hos ett litet barn, men ju mer tiden går så kommer det komma fler och fler ord. Det är något att hela tiden växa i, precis som alla de andra gåvorna. Var inte rädd, tro och ta emot. En gåva som hör ihop med tungotalet är uttydningens gåva av tungotalet. Vilket direkt berättar att tungotalet inte bara är för eget bruk utan också kan vara offentligt t.ex. i en Gudstjänst, då det ofta får frambära ett profetiskt budskap. I församlingen i Korint så blev inte tungotalet som talades ut till vägledning och uppbyggelse för de som hörde det, och det är ju inte så konstigt egentligen. Efterson den som talar i tungor talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter, skriver Paulus i 1 kor.14:2. Han skriver också i några verser lite längre fram så här, 9-13. Och i och med dessa ord så hittarjag en tändare i min verktygslåda. En hjälp till att lysa upp där det är mörkt att jobba. Vilket uttydningens gåva verkligen hjälper oss med. Den lyser med andens eld upp det som hemligheterna i ett tungotal vill säga. En del av det profetiska, som ska finnas i gemenskapen när någon talar offentligt i tungotalet, med ett enda mål - att bygga upp församlingen. När jag var i Forsheda så fanns det en man som hade den profetiska gåvan och fungerade också i den.
Han gick inte på Gudstjänst för skoj skull, som han själv uttrycker det utan han gick dit när han kände att han hade ett budskap att dela med församlingen, som oftast var genom tungotalet. Efter han hade talat i tungor så tog han en liten paus innan han också tolkade det. Vilket många gånger var ett tydligt och berörande budskap som vi alla byggdes upp utav. Så många gånger kan både tungotalet, det profetiska och uttydandets gåva höra samman. Men jag har också varit med i samlingar där det inte gjort det på samma sätt. Jag var på bödagården på Öland för några år sedan då det var en man som ställde sig upp och delade ett budskap i tungor, men direkt efter satte sig ned igen. Men efter en liten stund så tog en annan person vid och förklarade tungotalets innebörd, vilket kändes väldigt naturligt och inget konstigt alls faktiskt. Vilket visar att det ofta är ett fantastiskt vackert samspel mellan människor som lever med Guds ande, som är densamme hos var och en. I Kristi kropp så hjälps man åt och man har olika roller, det är en enhet, vi hör ihop och behöver varandra. Sedan så behöver man många gånger pröva det som tolkas tror jag. Det är inte alltid något som är självklart, utan ibland behöver man låta det smälta och pröva det hos Gud innan man sväljer allt direkt. Släck inte anden, förakta inte profetior, men pröva allt och behåll det goda, uppmanar Paulus i 1 tess.5:19-22. Och det här som också vishetens gåva kommer in. Då jag hittade min gamla trasa för mina glasögon o verktygslådan. Vet inte riktigt hur den hamnat här i, men kan tänka mig att vi rengjort något verktyg här i någon gång, vilket jag tycker blir en bra bild på vad vishetens gåva kan innebära. Att ta bort smuts, göra verktygen, varandras gåvor rena, så att de fungerar på bästa sätt i alla situationer, som t.ex. tungotalet och uttydningens gåva, som vi behöver kunskap och vishet om så att den gåvan inte skadar utan bara bygger upp. Gåvan av vishet ger oss också ledning till hur vi ska handla och vad vi ska säga i svåra och utsatta situationer. Jesus säger i matt.10:19 att när man utlämnar er, så bekymra er inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Det kommer att ges åt er i den stunden. Detta är alltså inte någon vishet som vi direkt har pågrund av stor erfarenhet eller att vi läst många böcker utan det är en övernaturlig vishet som vi får av anden, den kommer till oss när vi behöver den. I Luk.21:15 säger Jesus, Ty jag skall själv lägga orden i er mun och ge er vishet som ingen av era fiender skall kunna stå emot eller motsäga. Ett löfte som Jesus ger till alla hans lärjungar, men sedan så finns det dem som på ett speciellt sätt tjänar i denna vishet.
Då jag tänker på dig som har ett brinnande hjärta för att sitta ner och tillämpa denna vishet under samtal med människor, själavård eller kanske fungera som förebedjare. Någon som använder sina öron före sin mun, men som inte håller tillbaka när något verkligen behöver sägas. Ok Som ni märker så har det handlat mycket om vår mun idag. Att genom Anden få ett språk som hjälp i bönen, andens insikt till att uttyda detta språk för andra människors skull och med andens ord och hjälp ge vishet för de olika gåvorna och vishet in i olika situationer. Hur vill du använda din mun? Vilka av dessa gåvor känner du att du har och vill utforska närmare? Eller vilken vill du upptäcka den här morgonen? Låt Guds ande få fylla dig och leda dig i den frågan.