Sacharovpriset för tankefrihet 2011

Sacharovpriset för tankefrihet 2011 - Genom att ge Sacharovpriset till fem aktivister från arabiska våren erkänner Europaparlamentet insatserna från alla dem som kämpar för värdighet, grundläggande friheter och politiska förändringar i arabvärlden, sa talman Jerzy Buzek vid utdelningen av Sacharovpriset på onsdagen den 14 december i Strasbourg. Parlamentets Sacharovpris går 2011 till Asma Mahfouz (Egypten), Ahmed al-zubair Ahmed al-sanusi (Libyen), Razan Zaitouneh (Syrien), Ali Farzat (Syrien) och postumt till Mohammed Bouazizi (Tunisien). Denna nominering lämnades in gemensamt av EPP, S&D, ALDE och de gröna grupperna. Sacharovpriset delas liksom tidigare år ut vid en högtidlig ceremoni i plenisalen i Strasbourg runt den 10 december. Den 10 december var den dag 1948 som FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna undertecknades. Priset är uppkallat efter den ryske kärnfysikern och nobelfredspristagaren Andrej Sacharov. Årets tre finalister: Arabiska våren representerat av fem aktivister från arabvärlden. Dzmitry Bandarenka vitrysk aktivist och medlem av den vitryska journalistföreningen. Fredsbyn San José de Apartadó, en grupp colombianska jordbrukare, som vägrar associering till någon väpnad grupp och som vill att vanliga människor ska få leva i frihet. Tom stol 2010 2010 års mottagare av Sacharovpriset, den kubanske dissidenten Guillermo Fariñas, fick tyvärr representeras av en tom stol under prisceremonin sedan han inte fått utresetillstånd från kubanska myndigheter. SV Presstjänsten Direktoratet för medier Direktör - Presstalesman : Jaume DUCH GUILLOT Referensnummer:20111014FCS29297 Slå växelnumret (32-2) 28 33000 1/21

Mottagarna av Sacharovpriset tacksamma för Europas stöd under arabiska våren - Genom att ge Sacharovpriset till fem aktivister från arabiska våren erkänner Europaparlamentet insatserna från alla dem som kämpar för värdighet, grundläggande friheter och politiska förändringar i arabvärlden, sa talman Buzek vid utdelningen av Sacharovpriset på onsdagen, den 14 december, i Strasbourg. Buzek påpekade att "de historiska händelserna också påminner oss om vårt ansvar, bland annat behovet av att stödja ett nytt, ungt och sjudande civilt samhälle" och han betonade den "avgörande roll som kvinnor haft under den arabiska våren". Mottagarna uttryckte sin tacksamhet för priset som de såg som en viktig symbol för Europas starka stöd under den arabiska vårens uppror. De påpekade också de utmaningar när det gäller mänskliga rättigheter som deras länder fortfarande står inför i försöken att bygga upp och skapa verkligt demokratiska regimer som respekterar rättvisa och mänsklig värdighet. Endast två av pristagarna kunde närvara personligen vid prisutdelningen: Asma Mahfouz, en ung bloggerska från Egypten, och Ahmed al-sanusi, den samvetsfånge som suttit längst i libyskt fängelse. Parlamentet höll en tyst minut till minne av Mohammed Bouazizi (som fick priset postumt), vars självbränning i protest mot de tunisiska myndigheternas förtryck utlöste omfattande protester, samt alla dem som förlorat sina liv i upproren. Detta pris är en hyllning till alla de människor i Egypten som har varit mycket modigare än jag och faktiskt offrade sina liv på gatorna. Jag vill berätta hur stolt jag är över alla arabiska revolutionens martyrer. Vi kommer inte att svika dem, vi kommer att följa vägen, sa Asma Mahfouz i sitt tacktal. Ahmed al-sanusi påpekade vikten av försoning: Vi måste bygga upp vårt land och visa tolerans även mot dem som begått brott, de som kränkte mänsklig värdighet. Han tackade Libyens europeiska grannländer, de första som gav stöd till Libyen, för deras "otvetydigt diplomatiska och militära stöd". Den syriska serietecknaren Ali Ferzat, som lever i exil i Kuwait, skickade ett videomeddelande där han uttryckte sin tacksamhet för priset och även sin förtvivlan och sorg över antalet offer i sitt hemland Syrien som "ökar varje minut". Razan Zaitouneh, syrisk advokat för mänskliga rättigheter som håller sig gömd, skickade ett brev. I det säger hon: Jag vill tacka Europaparlamentet och alla som har hyst medkänsla med vårt folks uppror och som har stött det på något som helst sätt, för en morgondag utan förtryck, fängelser och blodspillan. För alla modiga människor i Tunisien, Egypten, Libyen, Jemen, Bahrain och där utöver. För dem som fick sin frihet och de som fortfarande kämpar för den. Mottagarna av Sacharovpriset 2011 Asma Mahfouz Asma Mahfouz är en ung egyptisk bloggerska vars YouTube-videor fört tusentals människor ut på gatorna för att protestera mot president Hosni Mubaraks repressiva regim. Ahmed al-zubair Ahmed al-sanusi Ahmed al-sanusi är den samvetsfånge som suttit längst i libyskt fängelse. Han satt fängslad i 31 år efter ett kuppförsök mot den förre diktatorn Gaddafi. Mohammed Bouazizi Mohammed Bouazizi var en ung gatuförsäljare vars självbränning utlöste omfattande protester inom några timmar som slutligen ledde till att den tunisiska regimen föll. Ali Ferzat 20111014FCS29297-2/21

Ali Ferzat är en syrisk serietecknare känd för sina karikatyrer där han förlöjligar arabiska diktatorer. Han flydde Syrien efter att han blev attackerad i augusti och fick båda händerna brutna. Razan Zaitouneh Razan Zaitouneh är en advokat för mänskliga rättigheter från Syrien som gick under jorden efter att ha anklagats av regeringen för att vara en utländsk agent på grund av hennes dagliga rapporter på sin hemsida ShRIL och till utländska medier om övergrepp mot civila i Syrien. Sacharovpriset för tankefrihet Sacharovpriset för tankefrihet, uppkallat till minne av den ryske fysikern och politiske dissidenten Andrej Sacharov, har delats ut av Europaparlamentet varje år sedan 1988 och har blivit en välkänd symbol för kampen för mänskliga rättigheter och demokrati. 20111014FCS29297-3/21

Sacharovpristagaren Ahmed al-sanusi: Jag vill inte hämnas En gång var han den samvetsfånge som suttit längst i libyskt fängelse, i dag har Ahmed al-sanusi en ledande roll i Libyen. Den 14 december tog han emot Sacharovpriset för tankefrihet i Strasbourg. Inför ceremonin talade vi om hans kamp och Libyens framtid. Tror du att Sacharovpriset kan bidra till Libyens återuppbyggnad? Det kommer att vara till stor nytta för mig och för Libyens folk - det är först gången en libyer tar emot priset. Om jag får hjälp att göra mitt jobb på bästa sätt är det till gagn för folket i Libyen. Vad kan EU och Europaparlamentet göra för att stödja övergången i Libyen? EU kan vara ett stort stöd, vi försöker att bygga upp vårt land och de europeiska länderna har en stor erfarenhet av återuppbyggnad efter krig. Vi behöver all hjälp vi kan få eftersom vi bygger upp från noll. Hur är situationen i Libyen? Det libyska folket är just nu väldigt glada, de har gjort sig av med en diktator. Människor tittar framåt mot en ny framtid byggd på demokrati och yttrandefrihet. Vissa människor kanske tror att Libyen kommer att dras in i ett inbördeskrig, men det skulle aldrig kunna ske. Folket kommer att göra allt de kan för att bevara sin nya frihet. Tunisien och Egypten har haft val, kommer Libyen att hålla val? Tunisien och Egypten är annorlunda, de har haft ett riktigt system med säkerhetsstyrkor och en armé. I Libyen har vi inget av det och vi måste börja från början. Så just nu går det inte att säga när det blir val. Först måste vi bygga upp en stark stat, armén och polisen. Sen kan vi ha val. Du satt över 30 år i fängelse, tappade du aldrig hoppet? Nej. För det första är jag muslim och jag tror på tålmodighet i svåra tider. De 31 åren var en prövotid för mig, och jag klarade att överleva. Den andra anledningen var att jag trodde på det jag gjorde för mitt land [ett kuppförsök mot Gaddafi] och det hjälpte mig att stå ut med de svåra förhållandena i fängelset. Och nu har mina ansträngningar belönats. Det är jag väldigt glad för. Kan du förlåta dem som stal ditt liv? Jag hyser inget hat mot dessa människor och jag förlåter för jag vet att ibland gör människor saker som utan övertygelse. Jag ser ibland en person som torterade mig i fängelset i Benghazi. Men jag har aldrig tänkt på att göra honom någonting. Han har sitt eget samvete. Min dröm har blivit sann. Jag vill inte hämnas. 20111014FCS29297-4/21

Sacharovpristagaren Asma Mahfouz: Sociala medier var våra alternativa medier Asma Mahfouzs videoklipp, tweets och facebookinlägg bidrog till Mubaraks regims fall. Den 14 december tog hon emot Sacharovpriset för tankefrihet för sin kamp mot förtryck. Vi träffade den unga egyptiskan och talade om Egyptens utmaningar och hennes syn på demokrati och islam. Hur viktigt var internet och sociala medier i folkets resning i Egypten? Sociala medier var våra alternativa medier. Det var så vi kunde få fram vad vi gick igenom och kunde visa den verkliga sidan av Mubaraks regim. Vi informerade om våra demonstrationer och fick med folk i protesterna. Vi talade alltid om en kritisk massa, och sociala medier var nyckeln till den kritiska massan. Men den nuvarande regimen använder sociala medier för att slå tillbaka mot oss. Den sätter upp falska konton för aktivister, ger felaktig information och sprider rykten. Och skapar en bild av att folket på gatan är för den nuvarande regimen. Den nuvarande regimen, De väpnade styrkornas högsta råd (SCAF), har helt enkelt insett vilka misstag Mubarak gjorde i sin hantering av revolutionen och använder sig av våra medel för att försöka bryta ner oss. Fruktar du att den gamla regimen kommer tillbaka? Den nuvarande regimen är helt enkelt en del av den gamla, så vi kan knappast säga att den gamla regimen är över. Men de är ännu grymmare än det gamla gardet. De tar till alla tillgängliga medel för att hämnas på dem som vill ha ett slut på militärstyret. De gör någonting som är mycket farligt. De skapar motsättningar mellan militären och det egyptiska folket, det fanns inte förut. Och de militärer som motsätter sig SCAF:s grymheter sitter fängslade och torteras. Hur ser du på islamistiska partiers framgång i Tunisien och i Egypten? Det krävs en bättre förståelse för islam, man ska inte bara se islamister som de enda representanterna för islam. Som baronessan [EU:s utrikesrepresentant] Catherine Ashton sa i går: islam är en stor religion och man ska inte duperas av den omvandlade formen av islam som vissa extremister följer. Vad kan EU och Europaparlamentet göra för att stödja övergången till demokrati i arabvärlden? Jag är emot alla former av utländskt inblandande, men jag tror att Europaparlamentet måste insistera på tillämpningen av universella regler för mänskliga rättigheter. Europaparlamentet ska använda sina relationer med regeringar för att övertyga dem att sluta stödja SCAF med vapen och andra medel. Men det är upp till det egyptiska civila samhället att se till att människorättslagstiftningen tillämpas och respekteras i Egypten. Tror du att Sacharovpriset kan bidra i din kamp? Det kanske inte är till nytta för min sak i Egypten, men det kommer att hjälpa mig att arbeta för fred och mänskliga värderingar på internationell nivå. Vi har som bred målsättning att skapa bättre relationer mellan länder, så att de kan bli mer kreativa och produktiva. 20111014FCS29297-5/21

Den arabiska våren får Sacharovpriset 2011 Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet 2011 går till fem företrädare för det arabiska folket, som ett erkännande och stöd för sin strävan efter frihet och mänskliga rättigheter. Priset kommer att delas ut av talman Jerzy Buzek under parlamentets formella session i Strasbourg den 14 december. Parlamentets Sacharovpris går 2011 till Asma Mahfouz (Egypten), Ahmed al-zubair Ahmed al-sanusi (Libyen), Razan Zaitouneh (Syrien), Ali Farzat (Syrien) och postumt till Mohammed Bouazizi (Tunisien). Denna nominering lämnades in gemensamt av EPP, S&D, ALDE och de gröna grupperna. Efter beslutet som togs på talmanskonferensen (Europaparlamentets talman och ledarna för de politiska grupperna) på torsdagsmorgonen betonade talman Buzek att "dessa personer bidragit till historiska förändringar i arabvärlden och att den här utmärkelsen bekräftar parlamentets solidaritet och starka stöd för deras kamp för frihet, demokrati och slutet på auktoritära regimer". Han tillade att priset till dem är "en symbol för alla som arbetar för värdighet, demokrati och grundläggande rättigheter i arabvärlden och utanför". Asma Mahfouz Mahfouz gick med i den egyptiska 6 april-ungdomsrörelsen 2008 och hjälpte till att organisera strejker för grundläggande rättigheter. Fortsatta trakasserier av journalister och aktivister av Mubarak-regimen, samt det tunisiska exemplet, gjorde att Mahfouz organiserade sina egna protester. Hennes YouTube-videor, Facebook- och Twitter-inlägg hjälpte till att motivera egyptierna att kräva sina rättigheter på Tahrir-torget. Efter att ha fängslats av Högsta rådet för de väpnade styrkorna släpptes hon mot borgen efter påtryckningar från framstående aktivister. Ahmed al-zubair Ahmed al-sanusi Ahmed al-sanusi, även känd som den "samvetsfånge" som suttit frihetsberövad längst, tillbringade 31 år i libyska fängelser på grund av ett kuppförsök mot överste Khadaffi. Som medlem av det nationella övergångsrådet arbetar han nu för att "uppnå frihet och sätta fart för att komma ikapp mänskligheten" samt etablera demokratiska värden i Libyen efter Khadaffi. Razan Zaitouneh Zaitouneh, som är en advokat för mänskliga rättigheter, skapade bloggen Syrian Human Rights Information Link (SHRIL) som rapporterar om aktuella illdåd i Syrien. Hon har avslöjat offentligt mord och brott mot mänskliga rättigheter som begåtts av den syriska armén och polisen. Hennes inlägg har blivit en viktig informationskälla för internationella medier. Hon gömmer sig nu från myndigheterna som anklagar henne för att vara en utländsk agent och har arresterat hennes man och yngre bror. Ali Farzat Farzat, som är en politisk satiriker, är en välkänd kritiker av den syriska regimen och dess ledare president Bashar al-assad. Farzat blev mer rättfram i sina karikatyrer när upproren började i mars 2011. Hans karikatyrer som förlöjligade Bashar al-assads styre hjälpte till att inspirera till upproret i Syrien. I augusti 2011 misshandlade de syriska säkerhetsstyrkorna honom rejält, bröt båda händerna på honom som "en varning" och beslagtog hans teckningar. Mohammed Bouazizi Bouazizi var en tunisisk marknadshandlare som satte eld på sig själv i protest mot den ständiga förnedringen och trakasserierna från de tunisiska myndigheterna. Allmänhetens sympati och ilska som inspirerats av denna gest ledde till att Tunisiens president Zine El Abidine Ben Ali drevs bort från makten. Bouazizis självbränning utlöste också uppror och viktiga förändringar i andra arabiska länder som Egypten och Libyen, som sammantaget kommit att kallas "arabiska våren". Sacharovpriset för tankefrihet 20111014FCS29297-6/21

Sacharovpriset för tankefrihet, uppkallat till minne av den ryske fysikern och politiske dissidenten Andrej Sacharov, har delats ut av Europaparlamentet varje år sedan 1988 till personer eller organisationer som har gjort ett viktigt bidrag till kampen för mänskliga rättigheter och demokrati. Priset åtföljs av en prissumma på 50 000 euro. I år var de andra två nominerade slutfinalisterna den vitryske civila aktivisten och journalisten Dzmitry Bandarenka samt fredsgemenskapen i San José de Apartadó i Colombia. 20111014FCS29297-7/21

Tre slutliga kandidater till Sacharovpriset 2011 En grupp om fem aktivister från arabvärlden, Dzmitry Bandarenka från Vitryssland och den colombianska fredsgemenskapen San José de Apartadó är de tre slutliga kandidaterna till 2011 års Sacharovpris för tankefrihet. 27 oktober utses vinnaren som kommer att få ta emot utmärkelsen vid en ceremoni i Strasbourg den 14 december. Priset har delats ut sedan 1988. I likhet med Andrej Sacharov, rysk kärnfysiker och nobelfredspristagare som priset är uppkallat efter, har pristagarna visat enastående mod för att försvara de mänskliga rättigheterna och yttrandefriheten. Nomineringen av de fem aktivisterna som representerar den arabiska våren är ett uttryck för respekt för alla som har riskerat livet i kampen för demokrati, grundläggande rättigheter och värdigheter. De fem aktivisterna är: Egyptiska Asma Mahfouz som representerar protesterna på Tahrirtorget i Kairo, Ahmed al-zubair Ahmed al-sanusi från Libyen, Razan Zaitouneh och Ali Farzat från Syrien samt Mohammed Bouazizi, den tunisiske gatuförsäljaren som brände sig själv till döds. Hans protest blev starten för Jasminrevolutionen i Tunisien som sedan spreds till andra länder i regionen. EPP, S&D, ALDE och gruppen De gröna står bakom nomineringen. Dzmitry Bandarenka är vitrysk medborgarrättsaktivist och medlem i den vitryska journalistföreningen. Bandarenka är en av grundarna av medborgarrättsinitiativet Charter'97 och samordnare för Vitrysslands europeiska medborgarkampanj som vill ha en vitrysk EUanslutning. ECR-gruppen har nominerat Dzmitry Bandarenka. Fredsbyn San José de Apartadó är en grupp colombianska jordbrukare, "campesinos". Deras mod, motståndskraft och engagemang för fred och rättvisa har blivit en internationellt erkänd symbol. I ett land präglat av årtionden av konflikt vägrar gruppen all associering till någon väpnad grupp. De kräver att vanliga människor ska få leva i frihet. GUE/NGL-gruppen har nominerat Fredsbyn San José de Apartadó. 20111014FCS29297-8/21

Nomineringar till Sacharovpriset 2011 Nu är listan med nomineringar till årets Sacharovpris klar. Följande fem har nominerats till Europaparlamentets pris för tankefrihet som delas ut i mitten av december: den palestinske läkaren Izzeldin Abuelaish, en grupp av fem aktivister från Tunisien, Egypten, Libyen och Syrien som representanter för den arabiska våren, den vitryske aktivisten Dzmitry Bandarenka, den slovenske författaren Boris Pahor och San José de Apartadó Peace Community från Colombia. 2011 års nomineringar i alfabetisk ordning: Izzeldin Abuelaish är läkare och grundare av stiftelsen "Daughters for Life", nominerad av ECR-gruppen. Abuelaish är från Palestina och har ägnat sitt liv åt att arbeta för fred mellan Israel och Palestina. Han beskrivs som en "brobyggare". Arabiska våren representerat av aktivister från olika länder har nominerats till Sacharovpriset av fyra politiska grupper: EPP, S&D, ALDE, De Gröna, som "en symbol för alla dem som vill ha värdighet, demokrati och grundläggande rättigheter i arabvärlden". Mohammed Bouazizi (Tunisien), Asma Mahfouz (Egypten), Ahmed al- Zubair Ahmed al-sanusi (Libyen) samt Razan Zeitouneh och Ali Farzat (Syrien) har, enligt nomineringen, genom sin kamp bidragit till radikal politisk förändring i sina respektive länder. Att tilldela dem Sacharovpriset skulle på nytt bekräfta parlamentets solidaritet och starka stöd för deras kamp för frihet, demokrati och mot auktoritära regimer. Dzmitry Bandarenka är vitrysk aktivist och medlem av den vitryska journalistföreningen. Bandarenka, som nomineras av ECR-gruppen, är en av grundarna av Charter'97, ett medborgarinitiativ för demokratisk förändring, och samordnare för den europeiska vitryska medborgarkampanjen som vill se ett vitryskt EU-medlemskap. Boris Pahor, slovensk författare som har uppmärksammats för sin kamp för fritt tänkande och sitt starka motstånd mot totalitära regimer. Pahor blev först känd för sina skildringar från sin tid i koncentrationsläger under andra världskriget. Minoriteters rättigheter och minoritetsspråk ligger Pahor varmt om hjärtat, han bor i sin hemstad Trieste i Italien, men skriver på slovenska. Nominerad av EPP-ledamoten Milan Zver från Slovenien och 51 andra ledamöter. Fredsbyn San José de Apartadó har nominerats av GUE/NGL-gruppen som i sin motivering skriver att denna grupp av colombianska jordbrukare, "campesinos", har blivit en internationellt erkänd symbol för mod, motståndskraft och engagemang för fred och rättvisa i en miljö präglad av brutalitet och förstörelse. Sacharovpriset Sacharovpriset är Europaparlamentets pris för mänskliga rättigheter. Priset är uppkallat efter den ryske fysikern och dissidenten Andrej Sacharov (1921-1989). Det delas ut varje år sedan 1988 till individer eller grupper som har gjort stora insatser för kampen för mänskliga rättigheter och demokrati. En politisk grupp eller minst 40 EU-ledamöter kan nominera en individ eller en grupp till Sacharovpriset. Tidigare vinnare Nelson Mandela (1988), Aung Sang Suu Kyi (1990), FN:s personal och generalsekreterare Kofi Annan (2003) är några av tidigare års pristagare. 2010 års Sacharovpris tilldelades den kubanske dissidenten Guillermo Fariñas. Han har flera gånger under årens lopp hungerstrejkat i protest mot den kubanska regimen. I juli 2011 avslutade Fariñas sin senaste hungerstrejk efter att kubanska myndigheter gått med på att frige politiska fångar. 20111014FCS29297-9/21

Sacharovpriset - kalender 5 oktober: Presentation av de nominerade kandidaterna i ett gemensamt möte mellan utrikesutskottet, utvecklingsutskottet samt underutskottet för mänskliga rättigheter. 20 oktober: Tre finalister utses i en omröstning den 20 oktober. 27 oktober (i Strasbourg): Vinnaren utses av talmanskonferensen. 14 december: Priset (50 000 euro) delas ut vid en högtidlig ceremoni i Strasbourg. 20111014FCS29297-10/21

Guillermo Fariñas: Sluta aldrig att bry er om situationen på Kuba! 2010 års pristagare Guillermo Fariñas kunde inte ta emot priset personligen Representerades av en tom stol sedan han inte fått utresetillstånd Den kubanske dissidenten Guillermo Fariñas nekades utresetillstånd och kunde tyvärr inte personligen ta emot Sacharovpriset i Strasbourg den 15 december. Istället fick en tom stol symbolisera honom och hans kamp. Det samma som hände i Oslo i förra veckan när Nobels fredspris delades ut. I vår telefonintervju (13 december, 2010) inför prisceremonin sa Fariñas från sitt hem i Kuba att priset är ett stort ansvar. Han uttryckte också sitt motstånd mot att EU ändrar sin hållning mot Kuba och underströk att Sacharovpriset gör en skillnad för mottagaren. Guillermo Fariñas, hur känns det att få Sacharovpriset som tidigare har tilldelats bland andra Nelson Mandela och Aung San Suu Kyi? Jag känner ett stort engagemang, särskilt för mitt land och fäderneland. Jag känner ett stort ansvar att få priset. Varför valde du hungerstrejk som protest mot den kubanska regimen? Jag hade inget annat val eftersom min hälsa allvarligt har försämrats. Jag har en trombos i kroppens vänstra sida. Därför, om jag tvingas hungerstrejka, har jag en liten chans att överleva. Men tvingar regeringens förtryck mig till en outhärdlig situation, då har jag inget mer val än att dö med största värdighet. Tycker du att EU ska ändra sin Kubapolitik? Nej. Jag respekterar människor som tänker annorlunda, men jag tror att EU ska stärka sin politik mot Kuba. Den ska särskilt behålla sin gemensamma ståndpunkt och inte förhandla med en regering som redan har lurat EU. Kom i håg att förr gav Kuba löften till EU, innan den ekonomiska hjälpen från Venezuela, och började förbättra de mänskliga rättigheterna. Sen, just när Chavez regim kom fram, lämnade den kubanska regeringen förhandlingsbordet med EU och höll fast vid sin autokratiska position. EU får inte falla i samma fälla igen och lyssna till sirensången från den kubanska regeringen, som säger att de behöver tid till förändring, utan ska istället ta sikte på en rad mål och säga: "om du inte håller dina löften, då förhandlar vi inte med dig". Sedan 2002 har pristagarna tre gångar varit från Kuba. Tror du att priset har påverkat den politiska situationen på Kuba? Det tror jag. Jag tror att så är fallet för Oswaldo Payá som är en, men inte den enda, ledaren för Varelaprojektet. Det tvingade regeringen att erkänna att de inte respekterade sina egna lagar eller konstitutionen. Det var väldigt viktigt eftersom, fram till dess, hade så inte skett offentligt. Varelaprojektet visade hela världen att den kubanska regeringen inte ens följer sina egna lagar. För att inte tala om internationella lagar. Vad gäller den andra pristagaren, "Damer i vitt", ändrades situationen efter vågen av förtryck 2003. Dissidentrörelsen var paralyserad, särskilt de fredliga aktionerna på gatorna, så med sin smärta skapade "Damer i vitt" ett mönster. Därför tror jag att det är ett väldigt viktigt pris eftersom de tog emot det och återupplivade oppositionsrörelsen, som med ett slag på tre dagar hade förminskats till orörlighet. Det var damernas stora förtjänst eftersom rörelsen lade grunden till att folk trots orättvisor, trots hot, trots exil, inte längre var rädda. Vad betyder Sacharovpriset för dig? Prisets största betydelse är att för första gången tvingades den kubanska regeringen ge vika på humanitär basis för internationella faktorer, trots manövrer för att få stöd från den spanska regeringen och till viss del från den Heliga stolen. Det har aldrig tidigare hänt. Regeringen försöker alltid visa att konflikterna inte har något med folket att göra, utan beror på andra länder eller grupper av länder. I det här fallet, min egen nära förestående död, och Orlanda Zapatas död fördömdes internationellt satte regeringen i en väldigt svår situation. Sen var en ganska trovärdig medlare som den katolska kyrkan tvungen att komma för att försöka mildra misstron mot den kubanska staten. Varför avvisade du möjligheten till exil i Spanien? Jag reser inte till Spanien eller någon annanstans. Jag strävar inte under några omständigheter efter exil. Jag respekterar alla mina bröder som beslutar att ta den vägen, men jag tror att kampen måste föras här. Om Gud vill så överlever jag. Om Gud vill kommer jag inte att dödas av Castrodiktaturens gunstlingar. Men jag tror att kampen måste föras här eftersom det är här som vi har det huvudsakliga navet, om man använder militära termer. 20111014FCS29297-11/21

En tom stol fanns vid ceremonin för Nobels fredspris den 10 december, och nu också för Sacharovpriset... Vi kom överens om att ha en tom stol, men att stolen skulle vara täckt med Kubas flagga. Jag vill sända ett budskap till alla EU:s medborgare som är representerade i Europaparlamentet: Sluta aldrig att se och bry er om situationen på Kuba, eftersom det varje dag finns fler tecken på en social explosion, även med kubaner som formellt inte är inblandade i oppositionsrörelsen. När som helst är den kubanska regeringen, arrogant efter 52 år av absolut styre, kapabel att slakta mina landsmän, och Europaparlamentet och dem som det representerar måste vara redo att fördöma och agera. 20111014FCS29297-12/21

Andrej Sacharov - mannen bakom priset Europaparlamentet delar varje år sedan 1988 ut "Sacharovpriset för tankefrihet" uppkallat efter den ryske kärnfysikern, människorättsaktivisten och dissidenten Andrej Sacharov. Sacharov oroades av följderna av hans arbete med kärnvapen och försökte uppmärksamma farorna med kapprustningen samt arbetade för mänskliga rättigheter i Sovjetunionen. Hans arbete belönades med Nobels fredspris 1975. Andrej Sacharov: 1921: Född i Moskva 21 maj, fadern var fysiklärare. 1942-47: Fysikstudier, doktorsexamen i fysik. 1948: Inkluderades i en grupp av sovjetiska vetenskapsmän som hade till uppgift att utveckla kärnvapen. Sent 1950-tal: Sacharov oroade sig mer och mer för vilka följder hans arbete skulle få för mänskligheten. Kämpade mot internationell spridning av kärnvapen och för det partiella provstoppsavtalet 1963. 1967-68: Vändpunkten i Sacharovs liv. 1967 uppmanade han Sovjets ledning att acceptera USA:s förslag om förkastande av robotförsvarssystem då han anser att dessa leder till kapprustning och risk för krig. Hans uppmaningar ignorerades. Följande år skrev han essän "Reflections on Progress, Peaceful Coexistence and Intellectual Freedom" där han uttrycker att "Tankefrihet är den enda garanten för förverkligandet av ett vetenskapligt demokratiskt förhållningssätt till politik, ekonomi och kultur". Essän spreds underjordiskt och publicerades utomlands. I Sovjetunionen betraktades Andrej Sacharov som en dissident. 1970: Deltog i grundandet av en människorättsorganisation i Moskva. 1975: Tilldelades Nobels Fredspris. Sacharov kunde inte lämna Sovjetunionen, hans hustru Jelena Bonner framförde hans tal. 1979-80: Kritiken mot Sovjets invasion av Afghanistan ledde till att Sacharov och hans hustru förvisades till den stängda staden Nizhny Novgorod (då Gorkij). 1986: Michail Gorbatjov tillät paret att återvända till Moskva efter nästan sju års förvisning. 1988: Europaparlamentet instiftar Sacharovpriset för tankefrihet. mars 1989: Invaldes i det nya sovjetiska parlamentet. december 1989: Avled i en hjärtattack i sin lägenhet i Moskva. Europaparlamentet och mänskliga rättigheter Europaparlamentet arbetar aktivt för mänskliga rättigheter, frihet och demokrati i Europa och övriga världen. Parlamentets utrikesutskott arbetar med dessa frågor tillsammans med underutskottet för mänskliga rättigheter. Varje år delas Sacharovpriset ut till personer eller grupper som, liksom Sacharov, gjort anmärkningsvärda insatser för att försvara de mänskliga och grundläggande rättigheterna. Ledamöter och politiska grupper presenterade årets 10 kandidater i ett gemensamt möte mellan utrikes- och utvecklingsutskotten och underutskottet för mänskliga rättigheter, onsdag 30 september. 20111014FCS29297-13/21

EP och mänskliga rättigheter EP publicerar varje år en rapport om mänskliga rättigheter i världen och om grundläggande rättigheter i EU. Brott mot mänskliga rättigheter debatteras i plenum varje månad Ledamöter övervakar val runt om i världen 20111014FCS29297-14/21

Ali Farzat Ali Farzats vapen är hans vassa penna. Farzat är politisk satirtecknare och ledare för den arabiska föreningen för tecknare. Han har en lång verksamhet bakom sig och har gjort över 15 000 teckningar som driver med diktaturer. Ett mindre smickrande porträtt 1989 av Saddam Hussein fick som följd ett brev som krävde Farzats död. Libyen och Jordanien har förbjudit Farzats teckningar. Hot och fara skrämde inte Ali Farazat från att kritisera maktmissbruk utomlands och i hans eget hemland Syrien. När den arabiska vårens demonstrationer spred sig till Syrien i mars 2011 vässade han pennan ytterligare. Hans karikatyrer som förlöjligade Bashar al-assads styre inspirerade revolten. Men satirteckningarna uppskattades inte av regimen. Den 25 augusti rapporteras det att maskerade män förde bort Farazat i centrala Damaskus. Farazat blev brutalt misshandlad och hans händer skadade. Han dumpades nära flygplatsen och hittades av förbipasserande som tog med honom till sjukhus. Männen som attackerade honom uppges ha konfiskerat hans portfölj med teckningar. Farzats öde väckte starka upprörda känslor hos oppositionen. Flera aktivister ändrade i solidaritet sina profilbilder på Facebook till en bild på Farzat.. «Jag ägnar mina teckningar till samtidens ideal: frihet, demokrati, kärlek och fred. Mina teckningar är mot samtidens ondska: orättvisa, förtryck, diktatur, terrorism, miljöförstörning, korruption» Ali Farzat 20111014FCS29297-15/21

Asma Mahfouz Det är en enkel video: en ung kvinna med slöja blickar rätt in i kameran. Rösten är stark. Men inte högljudd eller hotfull. Ingen musik. Inga stridsrop. Fyra och en halv minut med prat rakt av. Inga klipp. Ingen snygg redigering. Asma Mahfouz uppmaning till folk att ansluta till den lilla gruppen av demonstranter och stå upp mot förtrycket var stark. Hennes video och inlägg på Twitter och Facebook bidrog till att tusentals samlades på Tahirtorget i Kairo i februari 2011 för att kräva frihet och mänskliga rättigheter. Senare berättade Asma Mahfouz för journalister om dödshoten efter att videon blev känd. Men det har inte stoppat henne. Hon greps i augusti 2011 för att ha smädat militären som i väntan på val, efter Hosni Mubaraks fall, styr Egypten. Efter landsomfattande protester frigavs hon mot borgen. Asma Mahfouz är en symbol för att engagerade personer har makt att påverka sitt samhälle och att få en odemokratisk regering på fall. 26-åriga Asma Mahfouz har studerat ekonomi vid universitetet i Kairo och arbetat för ett datorföretag. 2008 anslöt hon till 6 april-rörelsen - en grupp unga egyptiska aktivister som startade en Facebook-sidan, bloggade och twittrade i solidaritet för en strejk den 6 april 2008 i industristaden El-Mahalla el-kobra. På bara några veckor fick Facebook-gruppen 70 000 medlemmar. Strejken slutade i våldsamma sammandrabbningar mellan arbetare och polis och nedslag på internetaktivister. Men 6 april-rörelsen hade bevisat att Facebook och andra sociala medier är ett viktigt verktyg för protest - allt som krävdes var en röst med förmågan att samla folket. Det kom att bli Asma Mahfouz video våren 2011. Resten är historia. 20111014FCS29297-16/21

Mohammed Bouazizi Det är inte bara militära ledare och politiker som skriver historien. Det bevisar Mohammed Bouazizis historia. Grönsaksförsäljaren från den tunisiska staden Sidi Bouzid var som många andra unga frustrerad över förtryck och brist på framtidsutsikter. 26-årige Mohammed Bouazizi hade försökt att protestera tidigare, men när polisen konfiskerade hans grönsakskärra i december 2010 blev det droppen. Bouazizi tände eld på sig själv framför guvernörens kontor. Åskådare försökte kväva elden, men Bouazizi fick allvarliga brännskador och avled den 4 januari 2011. Hans död väckte stora protester. I ett försök att lugna folkets vrede besökte Tunisiens president Ben Ali Mohammed Bouazizi på sjukhuset. Men protesterna och kraven på demokratiska reformer växte sig starka och ledde till Ben Alis fall. Massdemonstrationerna spred sig vidare till andra länder: Egypten, Libyen och Syrien och blev startpunkten för den arabiska våren. 20111014FCS29297-17/21

Razan Zaitouneh Razan Zaitouneh är en av årets mottagare av Sacharovpriset för tankefrihet. Men Europaparlamentet väljer att inte publicera hennes foto eftersom hon fortfarande gömmer sig för regeringen någonstans i Syrien. Razan Zaitouneh är människorättsaktivist och förespråkare för kvinnors rättigheter i Syrien. Som journalist försvarar hon enträget respekten för yttrandefrihet. Hon var först aktiv i föreningen för de mänskliga rättigheterna och startade senare bloggen Syriska informationslänken om de mänskliga rättigheterna (SHRIL), som regelbundet tar upp oroande kränkningar av de mänskliga rättigheterna och fall med försvunna personer. På sin blogg försöker hon också tillvarata de politiska fångarnas rättigheter i Syrien genom att samla in pengar till deras försvar och genom att fördöma de syriska myndigheternas systematiska människorättskränkningar. Hon argumenterar även för att president Bashar al-assad borde avsättas och ställas inför Internationella brottmålsdomstolen. Razan Zaitouneh blogg och twitter är en viktigt kontakt med internationella medier för att vittna om läget. Hon håller sig nu gömd från myndigheterna som anklagar henne för att vara utländsk agent. Hennes man och yngre broder har gripits. Den 12 maj genomsöktes Razan Zaitounehs hem av säkerhetsstyrkorna som planerade att gripa henne. De hittade henne inte utan grep i stället hennes man, som fortfarande satt fängslad tre månaderpå okänd plats. Enligt en av Front Lines källor har Razan Zaitounehs gamla föräldrar tvingats att fly för att undgå att gripas. I dag håller sig Razan Zaitouneh fortfarande gömd. Razan Zaitouneh har inte twittrat sedan den 8 september. I en telefonintervju från Damaskus som publicerades den 14 november säger hon att protesterna fortsätter och dödstalen är högre än FN:s höge kommissionär för mänskliga rättigheters uppskattade 3 500. «Den allra vackraste delen av revolutionen i Syrien är syrianernas goda mod, de har förvandlat protesterna till en karneval med sång, dans och frihetsvisor, trots kulor, gripanden och stridsvagnar.» Razan Zaitouneh 20111014FCS29297-18/21

Ahmed al-zubair Ahmed al-sanusi Ahmed al-zubair Ahmed al-sanusi är ättling till Libyens sista kung, och har försökt genomföra en kupp som misslyckades. En inte helt vanlig profil för en mottagare av ett människorättspris. Men hans liv och gärningar visar hur missvisande första intrycket kan vara. I början av 1970-talet, strax efter en ung officers militärkupp mot kung Idris I, försökte Ahmed al-zubair Ahmed al-sanusiatt befria Libyen från Gaddafi och ge landet valmöjligheten mellan att återupprätta monarkin eller installera en republik. Men kuppförsöket misslyckades och han dömdes till döden. Han satt 18 år i fängelse utan att få ta emot besök och de första nio åren präglades av isolering och tortyr. Fönstren i hans cell var täckta : han såg inte solljus på flera år. Hans fru dog under tiden hans satt fängslad, vilket han fick veta först flera år senare. Han släpptes i augusti 2001 i samband med den 32:a årsdagen av Gaddafis militärkupp. Hans hälsa var förstörd efter 31 år i fängelse, sex år längre än nobelfredspristagaren Nelson Mandela. Ahmed al-zubair Ahmed al-sanusi är den libyska samvetsfånge som har suttit fängslad längst. Nu arbetar han för det nationella övergångsrådet och representerar politiska fångar. Han bär fortfarande en ring med kungafamiljens symbol, men beskriver sig själv som republikan och ser ingen plats för sin familj att åter styra Libyen: "En republik är bättre, eftersom människor vill dela styret och inte investera det i en familj eller en person". «Om du tror på det du kämpar för klarar du allting.» Ahmed al-zubair Ahmed al-sanusi 20111014FCS29297-19/21

Hauwa Ibrahim: vi ser en ny världsordning Hauwa Ibrahim är advokaten som har vigt sitt liv åt kvinnors mänskliga rättigheter i sitt hemland Nigeria. Hon försvarar människor som har dömts enligt den islamska sharialagen - exempelvis kvinnor som stått anklagade för äktenskapsbrott och riskerat att stenas till döds. 2005 fick hon ta emot Sacharovpriset för sin kamp för mänskliga rättigheter. Vi talade med Hauwa Ibrahim i samband med att hon besökte Europaparlamentet för en människorättskonferens. Du har försvarat personer som dömts enligt den islamska rätten sharia, vilken är din största framgång? Att visa att sharia-domstolar kan respektera människors värdighet och att domarna kan visa mänsklig vänlighet genom att frige offer och att släppa dem efter en överklagan. Det visar att det finns hopp oavsett vilket rättsligt system vi har. Och jag kan se hopp i sharia, eftersom det finns en lösning och rättvisa. Är sagan slut? Nej, det finns så mycket kvar att göra. Har Sacharovpriset hjälpt till? Absolut. Du hamnar på den globala arenan. Det synliggör. Med synlighet kommer trovärdighet. Med trovärdighet kommer ansvar. Allt läggs ihop och hjälper mig att uttala mig mer. Efter att jag fått Sacharovpriset bestämde jag mig för att reflektera över mitt arbete och skrev en bok som har getts ut av "American Bar Association" med stöd av "Advokater utan gränser" i Frankrike och Kanada. Så överlag har Sacharovpriset varit en fantastisk öppning för allmänhetens bästa. Hur kan Sacharovnätverket hjälpa dig i kampen för mänskliga rättigheter? Sacharovnätverket är en slags pågående process. Människor som har gjort olika saker på vårt område samlas för att jämföra erfarenheter och tanker om hur vi kan stärka vårt arbete med verkliga personers verkliga problem i verklig tid. I år går Sacharovpriset till fem företrädare för den arabiska våren. Är det en pågående demokratiseringsvåg eller endast en episod? Jag tror att vi ser en ny världsordning som gör att platser får nya definitioner och vem och vad som ska inta dessa platser. Jag föreställer mig följande: För det första alla ska få plats. För det andra: vi delar rättvist och jämlikt. Det är inte bara för en grupp av människor med makt, rikedom eller girighet. För det tredje: Frihet kommer inifrån människorna. Hur du bestämmer dig för vem du är, du vill bara vara dig själv, bidra till vad som är rätt för framtiden och nästa generation som ännu inte är född. Till sist hoppas jag att vi i balans får säkerhet och att alla får plats. Det är en process. Vi hoppas att det kommer att hålla i sig, men vi kan se i Egypten att det utvecklas åt ett annat håll. Det tog 40-50 år att nå hit. Det kommer inte att ta 40-50 månader att lösa, det kommer att ta längre tid. Det är enklare att förstöra än att bygga upp. Den här gången hoppas jag det håller i sig. 20111014FCS29297-20/21

Aljaksandr Milinkevitj: alla nationer förtjänar frihet Sacharovpriset 2006 gick till människorättsaktivisten Aljaksandr Milinkevitj. Tidigare samma år hade han ställt upp i valet mot den vitryske presidenten Alexander Lukasjenko, som av många betraktas som Europas sista diktator. Lukasjenko segrade i valen som anklagades för att ha varit riggade. Milinkevitj har sedan dess gripits vid flera tillfällen, på diverse olika grunder. Men hans kamp för frihet och demokrati fortsätter. Du har länge varit aktiv i Vitryssland, vilken är din största framgång? I början inför valet 2006 sa många högt placerade personer i Europa att vi skulle ena vårt land med Ryssland för att lösa problemet med Lukasjenko. Efter valet protesterade 10 000-tals människor offentligt trots hot om att uppfattas som terrorister vilket i vårt land kan innebära en dödsdom. Alla har förstått att människor vill leva i ett självständigt och demokratiskt land. Det tycker jag är en framgång. Har Sacharovpriset hjälpt till? Det är bara vi som kan ändra saker från insidan för att göra vårt land demokratiskt och fritt. Men solidariteten som europeiska ledare har visat är också väldigt viktig. Ju mer stöd vi får från Europaparlamentet och från europeiska ledare desto svårare är det för en diktatur att fortsätta sitt förtryck. Hur kan Sacharovnätverket bidra i kampen för mänskliga rättigheter? Vi är långt från varandra och situationerna i våra länder är väldigt olika, men jag tror att nätverket kan bidra positivt. Exempelvis kan vi göra gemensamma uttalanden. Det är en början men vi saknar gemensamma åtgärder och det är något vi måste jobba på. I år går Sacharovpriset till fem företrädare för den arabiska våren. Är det en pågående demokratiseringsvåg eller endast en episod? Det finns fortfarande människor som menar att vissa länder, vissa folk inte är redo för demokrati. De tror att det är normalt att en diktator styr ett land. Jag tror att alla nationer, alla män och kvinnor vill vara fria, eftersom de är födda fria. Det har folket i Nordafrika visat, att alla nationer förtjänar frihet. Om EU vill förändra världen krävs det arbete för de mänskliga rättigheterna. Tro inte att en diktatur är en garant för stabilitet. Endast demokrati kan säkra stabilitet. 20111014FCS29297-21/21