Inventering av Jordtorpsåsområdets vildbifauna

Inventering av Jordtorpsåsområdets vildbifauna

Inventering av Jordtorpsåsområdets vildbifauna med fokus på värdarter för korthalsad majbagge Meloe brevicollis (CR) och effektiva åtgärder för bevarande Meddelandeserien nr 2013:01 ISSN-nummer 0348-8748 Utgiven av Länsstyrelsen Kalmar län Ansvarig avd/enhet Naturvårdsenheten Författare L. Anders Nilsson, EkoBi Natur, Malma bergsväg 34A, 756 45 Uppsala och Lars Norén, Platåvägen 21, 646 35 Gnesta Omslagsbild Övre vänster: korthalsad majbagge Meloe brevicollis Övre höger: hona av vårsidenbi, Colletes cunicularius Nedre vänster: vårsidenbin i parning, Colletes cunicularius Nedre höger: blommande sälg, en viktig pollenresurs. Foto (samtliga): L. Anders Nilsson

INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA 3 Förord Länsstyrelsen har bland annat till uppgift att följa länets utveckling på en rad olika områden. Inom ramen för arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter görs bland annat inventeringar. Föreliggande rapport är den del av detta arbete. Särskilda insatser behövs för att klara de mest hotade arterna. Därför har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram ett antal åtgärdsprogram. Länsstyrelserna tar fram och genomför programmen på uppdrag av Naturvårdsverket och drygt 200 program och cirka 400 arter omfattas. Ett av de åtgärdsprogram för hotade arter som tagits fram gäller den akut hotade arten korthalsad majbagge Meloe brevicollis. Denna skalbagge finns bara kvar på Öland samt på en lokal i Uppsala län i Sverige. Korthalsad majbagge tillhör familjen oljebaggar. Alla arter i denna familj lever i sitt larvstadium som parasiter på vilda bin. En viktig brist på kunskap i åtgärdsprogrammet för korthalsad majbagge är att man inte känt till vilken värdart av bi som arten är knuten till i Sverige. Därför fick L. Anders Nilsson (EkoBi Natur) och Lars Norén i uppdrag att inventera vilda bin på Jordtorpsåsen på Öland för att om möjligt identifiera värdarten. Detta område var då den enda kända förekomsten av korthalsad majbagge i Sverige. Totalt påträffades 79 arter av vilda bin på Jordtorpsåsen och av dessa är 11 arter rödlistade. Inventeringen visade att det är vårsidenbi Colletes cunicularis som är värdart både för korthalsad majbagge samt för dess nära släkting svart majbagge. Vårsidenbiet är beroende av pollen från släktena Salix (videarter) och Rosa (rosor). Utifrån denna viktiga kunskap har en rad olika skötselåtgärder föreslagits för området. Inventeringen har utförts av L. Anders Nilsson (EkoBi Natur) och Lars Norén på Länsstyrelsens uppdrag, och författarna svarar själva för resultat och bedömningar. Rapporten skrevs 2006 men har inte publicerats tidigare. Länsstyrelsen har uppdaterat rödlistekategorierna från 2005 till 2010 års rödlista, samt uppdaterat några svenska artnamn. Kalmar i januari 2013 Helena Lager Projektledare

4 INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA Innehållsförteckning Sammanfattning 5 Bakgrund 6 Material och metoder 6 Resultat 8 Särskilt intressanta arter 11 Observationer inom åsavsnitten 19 Resultatpåkallade åtgärder sammanfattning och kontext 26 Tack! 28 Litteraturreferenser 29

INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA 5 Sammanfattning Huvudsyftet med uppdraget var att genom inventering avslöja värdarten hos korthalsad majbagge Meloe brevicollis i sista lokala förekomstområdet och på basis av denna nya kunskap ange effektiva bevarandeåtgärder till det nationella åtgärdsprogrammet för denna akut hotade (CR), på vildbin parasitiska skalbaggsart. Jordtorpsåsområdet på Öland hyser Sveriges och Fennoskandiens sista kända population av arten. Rapporten redovisar en inventering av vildbifaunan på Jordtorpsåsen och en närliggande grusås Hässleåsen under perioden 5 maj 4 juli 2006 samt därefter de av resultaten påkallade åtgärderna för ökad majbagge- och värdbiförekomst. Även kända data från 2000 2005 beaktas. Totalt påvisades 79 arter vildbin (varav 11 rödlistade). Resultaten särskilt från Hässleåsen pekar entydigt på att M. brevicollis (och även den vanligare arten M. proscarabaeus) har vårsidenbi Colletes cunicularius som sin enda eller huvudsakliga värd. Vårsidenbiet använder åsarna för bobyggnad och insamlar föda till sin avkomma (och parasiten M. brevicollis) från blommande Salix och vedrosväxter i åsarnas omgivningar. Observationer antyder att M. brevicollis kräver särskilt individrika och botäta vårsidenbipopulationer med lång kontinuitet. Enligt landskapshistoriska uppgifter har båda åsarna en minst ca. 270-årig kontinuitet som öppen gräsmark. Följande åtgärder som gynnar den korthalsade majbaggen, vårsidenbiet, solitärbifaunan och biologiska mångfalden i området påkallas av resultaten. Selektiva röjningar och smärre avverkningar för vårsidenbiets bobyggnad och födoresurs genomförs. Ytlig pinnharvning av strategiskt belägna små sandjordiga partier av åsarna utförs i mars för vårsidenbins bobyggnad. Positiv särbehandling av M. brevicollis som parasit görs för att maximalt öka individantalet på Hässleåsen (individer av M. proscarabaeus och ett parasiterande blodbi överflyttas manuellt till Jordtorpsåsen). Hanar flyttas manuellt nära honor för säker parning. Betespåsläpp görs efter 1 juli för minskad ihjältrampning och ökad blomrikedom. Nervgiftspridning (genom avermektiner) förbjuds. Skyltning för hänsynstagande till majbaggar görs vid tillöp av gångstigar. En fredszon på 2 km inrättas runt åsarna inom vilken Salix och ett antal vedrosväxter som utgör vårsidenbiets födoresurs inte längre avverkas eller på annat sätt aktivt förstörs. Inom fredszonen avvecklas honungsbiodling (som genom födokonkurrens minskar produktionen av vårsidenbin och därmed majbaggar) och användning av avermektiner (som genom nervgift dödar bl a majbaggar och värdbin). Åtgärderna förväntas öka populationen av vårsidenbi minst 5 gånger och återge området en livskraftig population av M. brevicollis. Parallellt prepareras små sandiga släntstrukturer för bobyggnad och görs stödplantering av värdväxt för starkt hotade biarter på Kvarnbackarna. För effektiv investering av naturvårdsmedel i Mittlandsskogen på Öland för M. brevicollis och andra hotade arter bör denna nationellt värdefulla miljö fredas mot biodling och giftspridning och istället inriktas på produktion av naturlig fauna och flora för att bevara och gynna stor biologisk mångfald.

6 INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA Bakgrund Naturvårdsverket har fastställt ett nationellt åtgärdsprogram för korthalsad majbagge Meloe brevicollis (Sörensson & Mårtensson 2006). Denna på bin parasitiskt levande storvuxna (upp till 24 mm långa) skalbagge är i Rödlista 2010 klassad som CR, akut hotad. Åtgärdsprogrammet koordineras av Länsstyrelsen i Kalmar län. En stor brist på kunskap i programmet var att vilken värdart M. brevicollis har i Sverige är okänt och att därför bevarandeåtgärder riskerar att sakna nödvändig precision för framgång. För att om möjligt knäcka värdartsproblematiken gav Länsstyrelsen i Kalmar län (H. Lager) i uppdrag till LN och EkoBi Natur (LAN) att inventera vildbin på Jordtorpsåsen i Algutsrum fg, Mörbylånga kn, på Öland våren försommaren 2006. Jordtorpsområdet hyser den enda kända kvarvarande svenska populationen av M. brevicollis. Båda inventerarna hade viss aktuell kunskap om vildbin (solitärbin och humlor) på Jordtorpsåsen från ett antal insamlingar och observationer 2000 2005. I samband med förfrågan från länsstyrelsen (H. Lager) beslöts med LAN att komplettering skulle ske med i aktuell tid kända data om områdets övriga, bl a rödlistade, biarter för att i ett sammanhang effektivt kunna förbättra bevarandet av Jordtorpsåsområdets majbaggar och vildbifauna. Material och metoder För basfakta på arten M. brevicollis hänvisas till åtgärdsprogrammet av Sörensson & Mårtensson (2006). Jordtorpsåsen är ca. 2 km lång och 50 150 m bred, d v s en mycket stor naturlig formation för en starkt tidsbegränsad inventering. Vid arbetets planläggning vårvintern 2006 erhölls av Länsstyrelsen i Kalmar län (H. Lager) dels särskilt kartunderlag och dels platskoordinaterna RN 628345/154660 för en av M. Sörensson 2004 gjord observation av M. brevicollis. Platsen utsågs därför som fokalområde för särskild detaljerad observation medan patrullering fram och åter längs resten av åsen skulle tillämpas per inventeringstillfälle. Efter de första tre inventeringsdagarna erhölls den 19 maj sensationell information från H. Lundkvist, Frösslunda, att flera individer av M. brevicollis hade upptäckts i hässlen på en närliggande låg grusås belägen ca. 1 km längre söderut längs vandringsleden mot Gråborg. Vid snabbinspektion av Hässleåsen (=vårt arbetsnamn) den 19 maj observerades ca. 8 individer, inklusive parning samt en hona som grävde ägghåla. Åsen var till övervägande delen endast öppen längs en 3 15 m smal lättinspekterad yta inklusive glesbevuxen gångstig mellan hasselbuskar. Detta innebar en helt ny och drastiskt större chans att lösa knäckfrågan om värdart. Beslut togs därför att genast överflytta inventeringsfokus till den nya åsen medan avpatrullering behölls på den gamla. Dessutom meddelade H. Lundkvist att en individ av M. brevicollis hade setts 2005 på en plats nära några gamla gravstenar inom vad som vi nedan kom att definiera som åsavsnitt D av Jordtorpsåsen. Efter att LAN i september 2006 hade sett fotografier tagna av M. Sörensson på platsen för M. brevicollis 2004 konstaterades att koordinaterna (se ovan) av misstag hade angivits ca. 200 m för långt västerut. I själva verket hade observationerna av M. brevicollis 2004 och 2005 gjorts nästan exakt på samma plats. Biarter och deras individantal, huvudsakliga habitatdelar, frånvaro/närvaro av bobyggande, antalet bon, rumsliga fördelning av bon samt blombesök observerades. Arbetet bedrevs endast dagar och de-

INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA 7 lar av dagar då vädret tillät flygning av solitärbin. Biarter identifierades i fält eller, där säker bestämning krävde granskning av mikroskopiska karaktärer, genom insamlingsprov. Dessutom gjordes observationer av blomresurser, majbaggar och larver (larver i 1:a stadiet kallas triunguliner). Det finns endast en säker metod att fasttställa en biboparasits värdart, nämligen att hitta parasiten in flagrante under sin fullbordade utveckling i ett bo. Att som ofta gjorts eller föreslagits i fallet majbaggar (Lückmann & Kuhlmann 1997, Sörensson & Mårtensson 2006, m fl) studera triungulinförekomst på bin ger ingen närmare information för 99% av triungulinerna kan lifta omkring till en säker död medan två lyckade parasiteringar per hona (intressant vilka!) teoretiskt räcker för en bibehållen populationsstorlek. I ett läge med fokalartens population nere på entalsnivå valde vi att istället utgå ifrån parasiteringens resultat, d v s den faktiska utkomsten i form av storvuxna skalbaggar. Vilken eller vilka biarter med tillgängliga näringsrika bon fanns där majbaggar, ägghålor och triunguliner fanns? Jordtorpsåsen definieras här som den västöstgående långsträckta, ställvis mäktiga grusformation som sträcker sig från strax V om gränsen av Jordtorpsåsens naturreservat till åkerfältet S om grusvägen O om Kvarnbackarna. För att få en uppfattning om fördelningen av olika biarter och därmed variation i bevarandeprioritet i termer av värdbin och rödlistade arter längs åsen indelades Jordtorpsåsen från väster till öster i 7 avsnitt, A G, medan Hässleåsen benämndes H (Fig. 1). Mellangränser lades praktiskt i stenmurar. Avsnittens längd var: A 400 (=västra kanten + reservatet), B 380, C 200, D 255, E 235, F 375, G 230 (Kvarnbackarna) och H 550 m. Inventering utfördes av LN 5/5 (ej H), 17/5 (ej H), 19/5, 20/5 (H endast), 1/6 (ej H), 2/6, 12/6, 14/6 (H endast), 26/6 (ej H) och 27/6 samt av LAN 10/5 (ej H), 19/5, 24/5 (G D och H endast, mycket blåsigt), 30/5 (G D endast, sedan regn) och 19/6 (G D och H endast). Kartvy av de inventerade åsarna och åsavsnitten: Jordtorpsåsen A G, Hässleåsen H. Norr är upp.

8 INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA Slutligen sammanställdes uppgifter från inrapporterade data, museimaterial (Svenska Vildbiprojektets data, ArtDatabanken, SLU, Uppsala), privata insamlingar (LN två tillfällen 2000, LAN sju 2002 2005, M. Larsson ett 2002 och M. Sörensson tre 2004) om vildbiförekomst på Jordtorpsåsen och tillfördes som delunderlag för bedömning av trender, populationsstatus och lämpliga bevarandeåtgärder. Användningen av artepitet för bin är enligt Schwarz & al. (1996) utom för Andrena albofasciata Thomson, en art för vilken dessa författare använde namnet Andrena ovatula (Kirby). Rödlistade arter är enligt Gärdenfors (2010). Storleksangivelser av bin representerar den ungefärliga kroppslängden hos honan. Fotografier har tagits av LAN. Resultat Diversitet och abundans Totalt påvisades 60 vildbiarter under fältarbetet 2006 (Tabell 1). Ytterligare 19 arter fanns registrerade från 2000 2005. Artantalet (79) representerar ca. 27% av den svenska bifaunan. Några på Öland vitt spridda förväntade arter saknas i listan vilket tyder på att en ökning av antalet dagar och utsträckning i tid av inventeringen skulle ha avslöjat ett litet antal ytterligare, dock säkerligen relativt sparsamt förekommande arter. Att någon biart med påtaglig betydelse för produktionen av en storvuxen Meloe-art på åsarna skulle ha missats bedöms som obefintlig. Tabell 1. Resultat av inventeringen 2006 och den kompletterande sammanställningen 2000 2005 över vildbin i Jordtorpsåsområdet. Åsavsnitten A H framgår av Fig. 1 (s. 3).? representerar okänt avsnitt inom A G. I en cell är siffror det antal som sammanlagt observerades och T= talrik (sedd ofta), i fet stil för 2006 och enkel stil för 2000 2005. Boendesätt: J= gräver ett hålrum i jorden, Jh= använder befintligt hålrum i eller på jorden, Par= parasit, Sn= övertar tomt snäckskal, St= gnager ut eller övertar hålrum i stjälk och Tr= använder hålrum i trä. Klassning i Rödlista 2010 (RL): NT=nära hotad, VU=sårbar och EN=starkt hotad. Familj Art Boende Förekomst på åsavsnitt RL A B C D E F G? H COLLETIDAE Colletes cunicularius J T T T T T T T T COLLETIDAE Colletes daviesanus J 1 COLLETIDAE Colletes similis J 2 COLLETIDAE Hylaeus brevicornis St 1 COLLETIDAE Hylaeus communis St 1 1 COLLETIDAE Hylaeus confusus St 1 1 1 COLLETIDAE Hylaeus hyalinatus St 1 ANDRENIDAE Andrena albofasciata J 3 1 1 ANDRENIDAE Andrena alfkenella J 1 NT ANDRENIDAE Andrena apicata J 1 NT ANDRENIDAE Andrena bicolor J T T T T T T T ANDRENIDAE Andrena carantonica J 1 ANDRENIDAE Andrena falsifica J T T T T T T T T ANDRENIDAE Andrena fulvago J 1 T NT

INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA 9 Tabell 1 forts. Familj Art Boende Förekomst på åsavsnitt RL A B C D E F G? H ANDRENIDAE Andrena haemorrhoa J T T T T T T T T ANDRENIDAE Andrena hattorfiana J 1 NT ANDRENIDAE Andrena helvola J T ANDRENIDAE Andrena labiata J 3 T 2 ANDRENIDAE Andrena minutula J 1 ANDRENIDAE Andrena nigroaenea J T T T T T T ANDRENIDAE Andrena praecox J 1 ANDRENIDAE Andrena semilaevis J T ANDRENIDAE Andrena subopaca J 1 1 3 ANDRENIDAE Andrena tibialis J 1 3 2 ANDRENIDAE Andrena wilkella J 1 3 2 HALICTIDAE Dufourea inermis J 2 EN HALICTIDAE Halictus eurygnathus J 4 1 T NT HALICTIDAE Halictus tumulorum J 1 1 1 4 1 4 HALICTIDAE Lasioglossum albipes J 1 1 HALICTIDAE Lasioglossum calceatum J 4 1 1 HALICTIDAE Lasioglossum fratellum J 1 HALICTIDAE Lasioglossum fulvicorne J T T T T T T T 2 HALICTIDAE Lasioglossum leucopus J 1 T HALICTIDAE Lasioglossum leucozonium J T 1 HALICTIDAE Lasioglossum morio J T T T T T T T HALICTIDAE Lasioglossum quadrinotatum J 2 1 1 4 HALICTIDAE Lasioglossum semilucens J 1 HALICTIDAE Lasioglossum villosulum J 1 HALICTIDAE Sphecodes albilabris Par 2 1 6 HALICTIDAE Sphecodes crassus Par 1 1 HALICTIDAE Sphecodes ephippius Par T T T T T T T T HALICTIDAE Sphecodes geoffrellus Par 1 MELITTIDAE Macropis europaea J 3 MELITTIDAE Melitta haemorrhoidalis J 1 2 MELITTIDAE Melitta leporina J 3 1 T NT MEGACHILIDAE Aglaoapis tridentata Par 1 VU MEGACHILIDAE Chelostoma rapunculi Tr 1 MEGACHILIDAE Coelioxys mandibularis Par 1 MEGACHILIDAE Hoplitis claviventris St 1 1 MEGACHILIDAE Hoplitis leucomelana St 1 MEGACHILIDAE Megachile centuncularis Tr 1 1 1 MEGACHILIDAE Megachile pyrenaea Jh 1 VU MEGACHILIDAE Megachile versicolor Tr 1 2 1 1 MEGACHILIDAE Osmia bicolor Sn T T T T T T T MEGACHILIDAE Osmia leaiana Tr 1 MEGACHILIDAE Osmia parietina Tr 1 MEGACHILIDAE Osmia rufa rufa Tr 1 1

10 INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA Tabell 1 forts. Familj Art Boende Förekomst på åsavsnitt RL A B C D E F G? H MEGACHILIDAE Stelis ornatula Par 1 MEGACHILIDAE Trachusa byssina J 2 1 APIDAE Biastes truncatus Par 1 VU APIDAE Ceratina cyanea St 2 APIDAE Eucera longicornis J 1 APIDAE Nomada fabriciana Par 1 APIDAE Nomada flavoguttata Par 7 2 1 2 APIDAE Nomada flavopicta Par 1 1 1 APIDAE Nomada fulvicornis Par T T T T T T T APIDAE Nomada goodeniana Par 2 APIDAE Nomada guttulata Par 3 2 NT APIDAE Nomada leucophthalma Par 3 3 APIDAE Nomada marshamella Par 1 APIDAE Nomada panzeri Par 2 APIDAE Nomada ruficornis Par T T T T T T T T APIDAE Bombus bohemicus Par 1 1 2 APIDAE Bombus hortorum Jh 1 1 2 APIDAE Bombus lapidarius Jh T T T T T T T APIDAE Bombus pascuorum Jh T T T T T T T APIDAE Bombus ruderarius Jh 1 APIDAE Bombus sylvarum Jh 2 1 APIDAE Bombus terrestris Jh 1 Summa arter 2006 26 34 17 23 25 20 14 21 Summa arter 2000-2006 35 34 17 33 25 24 25 5 21 Antalet biarter påvisade i olika åsavsnitt 2006 var 14 34 (Tabell 1). Högst antal uppvisade i fallande ordning B, A, E och D. Antalet totalt 2000 2006 var 17 35, varav A, B och D uppvisade högst och C lägst. Rödlistade arter påvisades inom åsavsnitten A (4 arter), D (4 arter), E (3), F (1) och G (4). Totalt påvisades 11 rödlistade arter varav 4 hotade. De senare utgjordes av klocksolbi Dufourea inermis (EN, starkt hotad) och dess parasitiska pärlbi Biastes truncatus (VU, sårbar), samt kilbi, Aglaoapis tridentata (VU) och droppgökbi Nomada guttulata (VU). Om både antal och klassning av rödlistade biarter beaktas är D och G de åsavsnitt med högst bevarandeprioritet. I antal rödlistade bin (11) intar Jordtorpsåsen 4e plats bland lokaler på Öland (jfr. Nilsson 2006). För att avslöja värdarten hos en storvuxen och i solitärbibon parasitisk skalbagge kan den parasiterbara boresursens tillgänglighet, antal och storlek vara mycket mer relevant än mångfalden av arter och särskilt rödlistade arter. Eftersom de fullvuxna majbaggarna förekommer på marken kan solitärbiarter som bor ovan marken uteslutas (boendesätt listas i Tabell 1). De markboende arterna 2006 utgjordes av sidenbin Colletes, sandbin Andrena, bandbin Halictus, smalbin Lasioglossum, blomsterbin Melitta, snäckmurarbi Osmia bicolor och hartsbi Trachusa byssina. En storvuxen grävande biart dominerade stort i antal individer, boområden och bon (och således tillgänglig genererad biomassa

INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA 11 för en potentiell storvuxen parasit) på båda åsarna, nämligen vårsidenbi Colletes cunicularius. Ett antal övriga observationer som redovisas under arter och åsavsnitt nedan indikerar, därför ej överraskande, att vårsidenbi är den enda eller huvudsakliga värdarten för majbaggar i Jordtorpsåsområdet. Avgörande för vilken areal som kan komma ifråga för effektiva bevarandeåtgärder är den principiella uppbyggnaden av habitatet enligt boendesätt, prefererade födoresurser och flygkapacitet hos värdbiarter. Även habitatelement som bin använder inom sin parningsflygning är viktiga men som regel flexibla efter födo- och boplatsresurser i tid och rum (LAN). Ett antal storvuxna och därmed flygstarka arter konstaterades använda öppen åsmark i princip endast som boplats men födoanskaffade helt eller övervägande i omgivningarna, även flera 100-tals meter bort om så behövdes. Detta gällde vårsidenbi och några storvuxna sandbiarter (spetssandbi Andrena apicata, hagtornssandbi A. carantonica, gyllensandbi A. nigroaenea och lönnsandbi A. tibialis). Även den medelstora Salix-specialiserade arten vårsandbi A. praecox var av denna kategori. Några medelstora sandbiarter bodde på åsmark men födoanskaffade (med flexibilitet efter blomningen i tid och rum) både på öppen åsmark och på buskar och träd i de närmaste omgivningarna. Detta gällde trädgårdssandbi Andrena haemorrhoa, äppelsandbi A. helvola och snäckmurarbi Osmia bicolor. Ett par arter använde öppen åsmark i princip som födoområde men bodde uppenbarligen i död ved utanför, nämligen rödmurarbi Osmia rufa och storsovarbi Chelostoma rapunculi. Alla andra arter i Tabell 1 hade uteslutande den öppna åsmarken som habitat, d v s både bodde och födoanskaffade där. Det för M. brevicollis bevarandebiologiskt avgörande indirekta habitatet är vårsidenbiets, nämligen ås för boende plus åsomgivning för föda. Utländska studier har angivit att vårsidenbi har ett maximalt födoanskaffningsavstånd på ca. 350 m (Gathman & Tscharntke 2002). En omfattande kringzon är därför avgörande ur naturvårdssynpunkt. Förutom vårsidenbi uppvisar artlistan en rad för miljötypen på Öland i hög grad förväntade och vanliga solitärbiarter, nämligen smultronsandbi Andrena falsifica, metallsmalbi Lasioglossum morio, snäckmurarbi Osmia bicolor, trädgårdssandbi A. haemorrhoa, gyllensandbi A. nigroaenea, ängssandbi A. bicolor, gullgökbi Nomada fulvicornis och trädgårdsgökbi N. ruficornis. De tre förstnämnda var mycket vanliga. Gullgökbi är allmänt känt som parasit på lönnsandbi Andrena tibialis. Parasitens abundans tyder på att lönnsandbi var en vanligare art än vad som observerades, en situation som främst inträffar om sandbiet i hög utsträckning endast använder åsen som boområde (en inventerare på åsen har endast chans att se honor just när dessa flyger in till eller ut från boet). De biarter som är mest relevanta för värdartsproblematiken och de som är rödlistade behandlas mer ingående nedan (följd som i Tabell 1). Särskilt intressanta arter Vårsidenbi Colletes cunicularius Denna storvuxna (14 mm) vårflygande art är utbredd upp till Hälsingland och vanlig i stora delar av mellersta och södra Sverige, inklusive på Öland. Den är knuten till glesbevuxna grus- och sandmarker för bogrävning som när förutsättningar finns resulterar i utbredda m el m täta kolonier. Arten har starkt gynnats av mänsklig täktverksamhet och annan våldsam markstörning. Habitat med sådan störning saknar dock kontinuitet. Endast grusiga-sandiga åsar och backar som under lång tid betas och därmed upptrampas innebär en situation av habitatkontinuitet för arten. Biet är specialiserat på

12 INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA polleninsamling från sälg och vide (Salix-arter, fam. Salicaceae). Denna specialisering är dock inte sträng för alltefterhand som Salix blommar över har arten setts gå över till andra födoväxter på Öland av främst typen massblommande och med öppet tillgänglig nektar som vedrosväxter (vildpäron Pyrus communis, hagtorn Crataegus-arter, slån Prunus spinosa, fågelbär P. avium, och olika fruktträd), men också maskrosor Taraxacum-arter, smörblommor Ranunculus-arter och andra örter besöks då och då för f a nektar (LAN). Under inventeringen konstaterades bobyggande vårsidenbin inom alla åsavsnitt. Den 10 och 17 maj sågs på Jordtorpsåsen följande ungefärliga antal bojorduppkast av Colletes inom åsavsnitten: A 55, B 200, C 85, D 160, E 34, F 32 och G 2 (d v s totalt 568). Regn sopade emellanåt m el m igen spåren efter bobyggnad och några jordhögar kan ha förväxlats med de hos Andrena. Uppskattningsvis producerade arten år 2006 på åsen 700 1000 bon, ett antal vilket representerade den ojämförligt största biomassan av någon närvarande storvuxen biart. Vårsidenbiet var ännu mer dominant i produktionen av biomassa på Hässleåsen där uppskattningsvis 200 bon byggdes längs en sträcka av ca. 450 m (LAN). Där påvisades nämligen inga andra storvuxna bobyggande bin (Tabell 1). En majbaggeindivids födobehov uppskattas rätt väl motsvara innehållet i ett helt vårsidenbibo. Enligt biomassebudget och uteslutningsprincip kan slutsatsen bara bli att både M. brevicollis och M. proscarabaeus på Hässleåsen måste använda vårsidenbi Colletes cunicularius som värd. Den 12 juni sågs endast enstaka slitna honor av vårsidenbi (LN) och den 19 juni sågs endast döda individer på boplatserna (LAN). Vårsidenbibo med ägarinnan i entrén (Hässleåsen). Vårsidenbi Colletes cunicularius hona. Detta antyder att den flygande populationen gick brant ner i början av juni, innan den huvudsakliga presentationen av triungulinerna inträffade (se s. 12). År 2006 kan därför vårsidenbin inte ha spelat någon viktigare spridningsroll för dessa triunguliner trots att artens bon måste vara den bärande resurs som dessa parasiterade. Spridningen till bon sker uppenbarligen i huvudsak på helt andra och enklare sätt (se nedan). Alvarsandbi Andrena alfkenella Arten är småvuxen (6,5 mm) och sparsamt påträffad i östra Sverige upp till Uppland. På Öland är den ställvis allmän på torr, gärna något störd ängsmark där den ofta ses pollensamla på sommargyllen Barbarea vulgaris och andra korsblommiga växter (LAN). Den är rödlistad som NT, nära hotad. En individ påträffades på Jordtorpsåsen 2004 av M. Sörensson. En större resurs av korsblommiga växter där skulle gynna arten. Spetssandbi Andrena apicata En honindivid av denna drygt medelstora (12,5 mm) art påträffades när den flög runt några enbuskar på åsavsnitt D den 5 maj (LN). Spetssandbiet är inventeringens mest överraskande resultat vad gäller

INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA 13 närvarande biarter. Från Öland är arten tidigare känd endast genom en hona insamlad i Torslunda den 11 maj 1951 av Bertil Kullenberg (Svensson & Tengö 1976). Den kända svenska utbredningen i övrigt inskränker sig till Skåne där biet lokalt inte är ovanligt (LAN). Arten är specialiserad på sälg och vide Salix-arter och är rödlistad som NT, nära hotad. Jordtorpsåsen är en oväntad lokal alldenstund som de skånska lokalerna är betydligt sandigare (LAN). Arten kan använda åsen endast för parning och boplats eftersom Salix växer endast i omgivningarna. Smultronsandbi Andrena falsifica Arten är småvuxen (6,5 mm) och i Sverige sparsamt förekommande upp till Uppland. Biet är knutet till existensen av lågvuxna torrängsblommor av rosväxter (Potentilla, Fragaria) vars bestånd oftast beror på m el m intensivt bete på ogödslad mark. Smultronsandbiet är en av våra allra mest betesgynnade biarter. Längs Jordtorpsåsen har biet sannolikt sin individrikaste population i landet. Detta har möjliggjorts genom åsens fantastiska blomresurs av f a vårfingerört Potentilla tabernaemontani. Smultronsandbiet sågs också på Hässleåsen men inte alls i en mängd som skulle kunna förklara ens en del av den stora majbaggeförekomsten där. Fibblesandbi Andrena fulvago Ganska litet (9,5 mm), på fibblor och närbesläktade (Asteraceae Liguliflorae) specialiserat bi med känd svensk utbredning upp till Gästrikland. Arten har gått tillbaka antagligen som en följd av igenväxningen av, alternativt hårdbete på, torra fibblerika ängsmarker. Den är rödlistad som NT, nära hotad. På Öland är den fortfarande lokalt och vissa år ganska talrik, och ses då särskilt på grå- och mattfibbla Pilosella spp., klasefibble Crepis praemorsa, rotfibbla Hypochoeris radicata och slåtterfibbla H. maculata (LAN). På Jordtorpsåsen noterades arten som rätt talrik 2002 men 2006 sågs endast en hona. Detta tyder på en tillbakagång. Ökat bete som orsakat minskad floral resurs har antagligen kraftigt reducerat populationen. Trädgårdssandbi Andrena haemorrhoa Arten är av medelstorlek (10,5 mm) och Sveriges vanligaste sandbi. Den har ett brett spektrum av näringsväxter och bebor allehanda glesbevuxna ställen i såväl odlings- som brukad skogsmark. Arten var allmän inom alla åsavsnitt 2006 och därmed kandidat till värd för M. brevicollis. På Hässleåsen, där arten var den med störst kroppslängd bland påvisade sandbin, sågs sammanlagt bara sex individer varav två honor. Inga större födoväxtresurser sågs där inom nära flyghåll för arten som flyger betydligt kortare distanser jämfört med storvuxna arter som exempelvis vårsidenbi. Dessutom anlägger A. haemorrhoa som regel endast små glesa aggregationer av bon (LAN). Slutsatsen är därför att trädgårdssandbi högst kan utgöra en liten partiell värdresurs för M. brevicollis, men sannolikt ingen alls. Väddsandbi Andrena hattorfiana (för honporträtt se s. 29) Arten är storvuxen (14,5 mm), parant och med tidigare känd svensk utbredning upp till Uppland. Den är specialiserad på väddväxter Dipsacaceae. Arten har försvunnet i takt med de åkerväddrika ängsmarkerna och är rödlistad som NT, nära hotad. I Sverige samlar den pollen nästan bara på åkervädd Knautia arvensis. En enstaka hona påträffades 2006 och detta på en av de två sydängarna vid åsavsnitt D som hade en resurs, om än liten, av åkervädd (LN). Populationen måste vara mycket liten. Betesfred på sydängarna 20 juni 31 juli förväntas ha stark positiv effekt på denna skyddsvärda art. Blodsandbi Andrena labiata Biet är ganska småvuxet (9 mm) och i Sverige påträffat tämligen sällsynt upp till Gästrikland. Arten var tidigare rödlistad som NT, nära hotad, men klassas nu som livskraftig. Den upptäcktes på Jordtorpsåsen 2003 och verkar ha en stabil, men inte individrik, population inom åsavsnitten D och E

14 INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA (LAN). Under inventeringen 2006 noterades arten även på Hässleåsen (LN). Biet är knutet till existensen av lågvuxna ängsblommor vars bestånd gynnas av bete. Det samlar som regel pollen på teveronika Veronica chamaedrys. Denna specialisering är dock inte sträng för biet har inom åsavsnitt E och D också setts regelbundet flyga på skatnäva Erodium cicutarium, mjuknäva Geranium molle och gul fetknopp Sedum acre m fl. (LAN). Blodsandbiet är genom sin födoblomprofil en av de mest betesgynnade svenska biarterna. Artens population i Jordtorpsåsområdet bedöms inte ens tillnärmelsevis kunna utgöra en tillräcklig biomassa för att bära någon majbaggepopulation och är dessutom värd för droppgökbi Nomada guttulata. Lönnsandbi Andrena tibialis (och andra storvuxna sandbiarter) Detta är en storvuxen (13,5 mm), i Sydsverige ganska vanlig art som ofta ses besöka korsblommiga växter (Brassicaceae) men ofta också vide Salix-arter, lönn Acer platanoides m fl ymnigt blomproducerande vedväxter (LAN). Arten sågs på tre avsnitt av Jordtorpsåsen, varav på två i anslutning till bobyggnad. Dessutom sågs dess parasit gullgökbi Nomada fulvicornis längs hela åsen. Lönnsandbi, liksom de två andra påträffade större sandbiarterna hagtornssandbi A. carantonica och gyllensandbi A. nigroaenea, använde åsen som boplats och sågs flyga in föda från åsens omgivningar. Sannolikt innebar detta att de tre arternas närvaro (och bärande av parasitpopulationer) lätt underskattades. Dock påvisades ingen av dem på Hässleåsen vilket indikerar att de i den kända populationskärnan av M. brevicollis saknar betydelse som värdar. Klocksolbi Dufourea inermis Arten är sensommarflygande och strängt knuten till pollen av liten blåklocka Campanula rotundifolia (LAN). Den är i Sverige endast påträffad i fyra län och rödlistad som EN, starkt hotad. På Öland är endast fyra nutida populationer kända, samtliga små. Arten upptäcktes på Kvarnbackarna (åsavsnitt G) 2003 genom att en ensam hona insamlades och identifierades (LAN). En honindivid som vilade i liten blåklocka invid norra stenmuren längs grusvägen observerades den 29 juli 2005 (LAN). Populationen är starkt hotad genom direkt bete och tramp på födoresursen C. rotundifolia samt spridning av nervgift genom avermektiner (maskmedel som ges till betesdjur) på den betade åsmarken S om grusvägen. Giftet orsakar kvarliggande dynga som därmed genom övertäckning avdödar blåklocksplantor på åsdelen söder om vägen. Populationen av klocksolbi (så liten den nu är!) utgör den bärande resursen för Ölands nu enda kända population av pärlbi Biastes truncatus, en rödlistad parasitbiart (se nedan). Populationens bevarandeprioritet är nationellt hög samt för Kalmar län och Mörbylånga kommun synnerligen hög. Klocksolbi Dufourea inermis hona. Klintbandbi Halictus eurygnathus hane.

INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA 15 Klintbandbi Halictus eurygnathus Biet är medelstort (10,5 mm) och förekommer på torr blomrik ängsmark. Arten var tidigare utbredd i Sverige upp till Södermanland men tycks nu finnas kvar bara på Öland och Gotland. Den är rödlistad som NT, nära hotad. Särskilt på Gotland kan biet vara lokalt talrikt. Klintbandbiets hona är den viktigaste pollinatören av den ståtliga orkidén johannesnycklar Orchis militaris (LAN). Biet är känt från Jordtorpsåsen 2000 och 2002 2005. Vid nästan alla tillfällen observerades arten på obetad mark (avsnitt A och G). Den sågs inte under inventeringen 2006 vilket kan avspegla ökat bete. Den bedöms ändå säkert finnas kvar i området och skulle sannolikt svara starkt positivt på mindre bete som ger större floral resurs. Hanarna och de unga honorna flyger i juli augusti och är för rendesvouz och nektar starkt attraherade av rödklint Centaurea jacea och väddklint C. scabiosa, två ekologiskt mycket värdefulla växtarter som missgynnas av hårt bete. Storblodbi Sphecodes albilabris Arten är storvuxen (13 mm), flygstark och parasiterar på vårsidenbi Colletes cunicularius. Den har på de senaste två årtiondena spritt sig över södra hälften av Sverige. Första observationen på Öland är så sen som från 2001 men därefter har arten imponerande snabbt spridit sig bland öns alla kända större vårsidenbiförekomster (LAN). Detta kan innebära ett konkurrenshot mot andra parasiter på vårsidenbiet, exempelvis M. brevicollis. Sökande storblodbihonor fanns 2006 bland bon av vårsidenbi på båda åsarna. Risken finns att storblodbiets invasion i Jordtorpsområdet kan bli ödesdiger för M. brevicollis. Rentav kan tillbakagången hos M. brevicollis i Sverige åtminstone delvis förklaras av storblodbiets kraftiga framstöt. Det troligaste är ändå att majbaggelarverna konsumerar såväl värdbiets som parasitbiets avkomma. Tyvärr saknas här viktig, kanske avgörande kunskap. Enkla manuella åtgärder kan åtminstone kortsiktigt avvärja hotet på Hässleåsen (se nedan). Kilbi Aglaoapis tridentata Detta är en parasitisk art som i Sverige sannolikt har två murarbiarter av släktet Hoplitis som värdarter. Den har en känd utbredning upp till Uppland och tycks ha minskat. I rödlistan har den klassats som VU, sårbar. På Öland är arten känd från ganska många lokaler även i sen tid. En hane påträffades inom reservatet den 4 juli 2000 (LN). Arten sågs inte 2006 men eftersom de två Hoplitis-arterna då noterades finns kilbiet sannolikt kvar. Klinttapetserarbi Megachile pyrenaea Detta är ett medelstort (12 mm) bi som är känt från stora delar av södra Sverige men som verkar ha gått katastrofalt tillbaka under senare decennier. I rödlistan har den klassats som VU, sårbar. Arten tycks numera i stort sett vara begränsad till Öland. Den är på denna ö fortfarande talrik på öppen torr, gärna störd ängsmark med markhåligheter för bobyggnad och blomresurs av väddklint Centaurea scabiosa, en växt vars pollen föredras starkt av honan (LAN). En hona påträffades inom åsavsnitt A den 4 juli 2000 (LN) men arten sågs inte 2006. Sannolikheten att arten finns kvar bedöms ändå som stor. Det rör sig om en typisk högsommarflygande art som främst kunde ha avslöjats genom inventering under juli. Att arten i nuläget skulle kunna förekomma på Hässleåsen ses som uteslutet eftersom habitatkomponenter som väddklintresurs och öppenmark inte är uppfyllda. Än mindre skulle arten där kunna utgöra en värdresurs för majbaggar. Snäckmurarbi Osmia bicolor Arten är av medelstorlek (10 mm) och förekommer i Sverige från Småland upp till Gästrikland. Den är dock bara vanlig i ett fåtal län. På Öland är arten allmän. Den är markboende men endast ovanpå eftersom honan anlägger sina celler i tomma snäckskal som hon vart och ett sedan övertäcker med en imponerande stack av hopfluget material (stacken är ofta ca. 6 cm vid och 3 cm hög och består av

16 INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA stråbitar, pinnar m m). Inom hela Jordtorpsområdet är arten talrik och således en möjlig närings- resurs för parasiter. På Hässleåsen var biet ganska talrikt men bostackarna anlagda i den norra absoluta brynkanten och inte på de öppna glesbevuxna ytor där majbaggarna regelmässigt uppehöll sig. Också den begränsade näringsresurs som ryms i ett snäckskal (ofta Helix) tyder starkt på att snäckmurarbiet inte kan vara värd för M. brevicollis. Hartsbi Trachusa byssina Arten är av medelstorlek (11,5 mm) och allmän på grusiga-sandiga ställen över stora delar av Sverige, så också på Öland. Honan samlar pollen på ärtväxter, ofta käringtand Lotus corniculatus. Biarten är av särskilt intresse eftersom en utländsk uppgift finns om den som värd för M. brevicollis (Sörensson & Mårtensson 2006). Av hartsbiet sågs dock endast två individer på åsavsnitt B den 26 juni och en ensam hane på Hässleåsen den 14 juni. På den senare åsen sågs arten inte till vid påföljande inventeringstillfällen den 19 och 27 juni och resursen av ärtväxter var mycket liten (LAN, LN). Detta indikerar att arten fanns i litet antal och inte hade någon bärande funktion för M. brevicollis. Pärlbi Biastes truncatus Arten är en småvuxen (5,5 mm) parasit som i Sverige är sällsynt påträffad upp till Uppland. På Öland parasiterar den klocksolbi Dufourea inermis medan på fastlandet mest ängssolbi D. dentiventris (LAN). Pärlbiet har på ön endast två kända förekomster. Den först upptäckta är vid Aledal (Algutsrum fg) där en enstaka individ insamlades ca. 1971 av Jan Tengö. Den andra upptäcktes i ohävdad ängsmark på Kvarnbackarna (åsavsnitt G) den 29 juli 2005 då en hane sågs besöka blommor av stånds Senecio jacobaea (LAN). Populationen är sannolikt mycket liten för att redan populationen av värdarten klocksolbi verkar vara mycket liten (se denna). Båda arterna bör svara positivt på närvaron av en större blomresurs av liten blåklocka, något som kan skapas med enkla åtgärder. Populationens bevarandeprioritet är nationellt hög medan för Kalmar län och Mörbylånga kommun mycket hög. Pärlbi Biastes truncatus hane. Droppgökbi Nomada guttulata hona. Droppgökbi Nomada guttulata Droppgökbiet är i Sverige mycket sällsynt och endast känt från tre sydliga län. Arten är i rödlistan klassad som NT, nära hotad. Endast Öland tycks nu ha en stadig förekomst. Arten är parasitisk på blodsandbi Andrena labiata och påträffades 2006 inom åsavsnitten D och E. Den är känd från E sedan 2002 (LAN). Biet är genom sin värd knutet till bestånd av främst teveronika Veronica chamaedrys, lågvuxna ängsblommor som i sin tur gynnas av bete. Droppgökbiet är stundom själv blombesökande och inom avsnitt E sågs en hona nektarsöka på mjuknäva Geranium molle (LAN). Jordtorpsåsområdet bedöms vara ett av artens viktigaste fästen på Öland. Populationens bevarandeprioritet är nationellt mycket hög och för Kalmar län och Mörbylånga kommun hög.

INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA 17 Majbaggar Meloe-arter Tre arter av majbaggar noterades från området 2006. Av den i landet vanligaste arten M. violaceus sågs endast en av betesdjur ihjältrampad individ (inom F den 10 maj, LAN) samt redan den 5 maj ett par triungulinlarver som upptäcktes ha fallit av från något insamlat bi, okänt vilket (LN). Arten verkar vara relativt ovanlig i området. Den ojämförligt vanligaste arten var M. proscarabaeus. Under perioden 5 maj 12 juni sågs den talrikt längs hela Jordtorpsåsen (LN). På Hässleåsen sågs den i ca. 60 individer både den 19 och 24 maj (LAN). Antalet var här stundtals 3 5 individer inom en kvadratmeter. Den 19 juni sågs ingen enda, men däremot talrika triunguliner (LAN). På Jordtorpsåsen sågs vid inventeringen 2006 ingen M. brevicollis. Enligt H. Lundkvist (pers. medd.) insamlades (!) 6-9 juni på västra delen en individ av Kurt Sahlin. På Hässleåsen observerades både den 19 och 24 maj ca. 8 individer (LAN). Två individer sågs den 13 juni (H. Lundkvist pers. medd.), och en hona sågs ännu den 19 juni (LAN). Individerna förekom på en sträcka av ca. 350 m, från strax öster om den stätta som finns på den västerifrån tillöpande stigen och till strax NV om talldungen i öster. I jämförelse med M. proscarabaeus noterades att särskilt honorna av M. brevicollis är kullrigare i kroppsformen och orörligare, långsammare och har svårare att forcera vegetation. Möjligen beroende på denna relativa otymplighet uppehöll de sig oftast på vegetationslösare partier nära eller på gångstigen. Honor av M. brevicollis, även under parning, sågs gnaga i sig bladvävnad från sandmaskros Taraxacum erythrospermum. Båda Meloe-arterna grävde sina ägghålor företrädesvis i helt bara fläckar eller glesbevuxna partier av sandjord, som oftast i det bara förslitningsspåret på stigen. Den enda biart som i större antal byggde bo invid och på sådana ställen på lokalen var vårsidenbi Colletes cunicularius. Intrycket var att ju fler majbaggar som sågs på en plats desto fler vårsidenbin hade bon där. I flera fall sågs hur honor av M. proscarabaeus grävde ägghåla inom 30 cm från ett aktivt vårsidenbibo. Allt tyder på att vårsidenbi var den enda eller huvudsakliga värdarten för båda arterna och antyder möjligheten att triunguliner direkt, helt utan presentation på blommor, kan uppsöka vårsidenbibon, d v s på liknande enkla sätt som hos den på vårsidenbi parasitiska släktingen bibaggen Hapalus bimaculatus (Notini 1942). En logisk slutsats av den relativa otympligheten är också att M. brevicollis har jämförelsevis begränsad förmåga att sprida sina ägghålor och därmed både presentera och sprida sina triunguliner med bin. Dessutom utsätts honorna för högre mortalitet genom sin relativa benägenhet att uppehålla sig på blottade eller glesbevuxna ytor som hålls öppna genom förslitande tramp (se nedan). Korthalsad majbagge Meloe brevicollis i parning. Honan äter samtidigt bladvävnad av sandmaskros. Paret sitter på fjolårsdynga som p g a sitt innehåll av nervgift (från avermektiner) blivit kvarliggande.

18 INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA Triunguliner av M. proscarabaeus observerades i stor mängd, vanligtvis flera 100-tals klumpvis (likt orange tops!) på ett flertal ställen i den öppna vegetationen på Hässleåsen den 12, 14 och 19 juni. En mindre andel av dem uppehöll sig på blommor och skott av femfingerört Potentilla argentea medan en övervägande andel på allehanda andra uppstickande, av bin ej besökta växter som svartkämpar Plantago lanceolata och ängsgröe Poa pratensis. Den 19 juni då triungulinförekomsten var mycket hög sågs endast en enstaka hona av den småvuxna arten lundsandbi Andrena subopaca besöka blommor av femfingerört. Detta indikerar minimal chans till spridning via blommor. Triunguliner i femfingerört Potentilla argentea. Triunguliner i vippa av ängsgröe Poa pratensis. Triungulinmängden på Hässleåsen var den 19 juni så stor att trots att vandring genom ansamlingar aktivt undveks blev fältskornas ovansida snart lysande orange av 100-tals individer (LAN). Larverna sprids således på denna lokal inte huvudsakligen via blombesökande bin, vilket kan mest vara en gullig anekdot, utan troligtvis i långt större utsträckning via allehanda däggdjur (vilt, grävling, betesdjur, människor etc) och fåglar (särskilt spatserande jordhackande kråkfåglar) som rör sig genom ängsvegetationen och avsätter dem på eller nära lämplig bibebodd jord. En genom sitt levnadssätt särskilt misstänkt viktig triungulinspridare är grävling. På Hässleåsen fanns bökspår av grävling som jagat ollonborrar. Avföring efter större fåglar, gissningsvis korp, sågs på två ställen varvid osmälta svarta rester gav intrycket av att f ö vuxna majbaggar hade konsumerats. Diverse markskador efter insektjakt var genom sin grävvänlighet relativt attraktiva för bobyggande vårsidenbin. Att triungulinerna kan förflytta sig själva åtminstone flera decimeter visas av deras förmåga till presentation på toppen av örter långt ovan marken från moderns ägghåla. Rimligtvis kan de då också efter att via ett större djur ha nått en attraktiv glesbevuxen markfläck själva söka sig (eller slutlifta) in i ett lämpligt värdbibo. En tredje spridningsmöjlighet är via småvuxna bin som inte p g a sina blygsamma boinnehåll kan utgöra slutvärd. Bland närvarande blommor var femfingerörtens de som triunguliner främst presenterade sig på inom Hässleåsen. Femfingerörtsblommorna besöktes övervägande av småbin som smultronsandbi A. falsifica och lundsandbi A. subopaca. Regelmässigt bor olika biarter, små som stora, inom samma gynnsamt grävbara markfläck, minihotspot, varför triunguliner efter att ha liftat med ett litet bi kan uppsöka, eller slutlifta in i, boet av ett intillboende större bi, t ex vårsidenbi. En flexibel strategi blir särskilt viktig när värdbin i princip endast använder åsen för bobyggnad och ej födoinsamling som i fallet vårsidenbi. På båda åsarna går välfrekventerade gångstigar och dessutom sker tramp av betesdjur. Även cykelåkning (!) och färska traktorspår sågs 2006 på Hässleåsen. Genom att fullvuxna majbaggar under part-

INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA 19 nersök, parning samt platssök och grävning av ägghåla kryper helt öppet på marken föreligger en uppenbar döds- eller skaderisk relaterad till tramp och körning. Sannolikheten för fysisk skada ökar också dramatiskt genom att majbaggehonorna och då särskilt de av M. brevicollis uppehåller sig på barsliten grävbar jord vilken per automatik är belägen just där trampet är som störst. En uppskattning från antal levande och döda individer observerade 24 maj är att ca. 5% av de fullvuxna majbaggarna på Jordtorpsåsen och ca. 25% av de på Hässleåsen dödades av vandrartramp och körning. Risken finns också att mortaliteten hos M. brevicollis i själva verket var ännu högre, för döda individer på och vid stigen torkade och fragmenterades snabbt bort. Skillnaden i mortalitet på åsarna kommer sig av att den första åsen är brett öppen medan den andra i vissa partier är smalt öppen längs bara i stort sätt en gångstig. På Hässleåsen observerades, förutom döda individer eller delar därav, turistkrossade individer av båda arterna inklusive döende, fortfarande kravlande honor som förgäves strävade efter en ägghåla men vars äggstockar hängde eftersläpande ut. Genom att triungulinerna för sin presentation kryper upp i toppen på gräs och örter nära moderns ägghåla löper även de en uppenbar dödsrisk vid tramp och körning. Turisttrampad döende M. brevicollis hona. Krossad, ännu stretande M. proscarabaeus hona. Observationer inom åsavsnitten Nedan ges en kortfattad redovisning av observerade naturförutsättningar med särskilt fokus på florala resurser och boplatsmöjligheter för vildbin. Dessutom redovisas den påvisade bifaunan inom respektive åsavsnitt samt synpunkter på platsspecifik markanvändning och av resultaten påkallade naturvårdsåtgärder. Samtliga fotografier som visas av åsavsnitten har tagits västerifrån vid sin gräns. Åsavsnitt A (Jordtorpsåsens västra åsända och reservat) Åsen omges här i tre väderstreck till stor del av kärrmark vilken producerat en för bin mycket värdefull födoresurs av videarter Salix-spp. I våta kanter av tät kärrskog var resursen särskilt gråvide S. cinerea och i mindre grad svartvide S. myrsinifolia medan på öppen, i vårtid vanligen översvämmad kärrmark delvis krypvide S. repens. Söder- och sydvästut V om Stora Åskärret växer en tät och södra åsslänten nedtill alltmer utskuggande skog av hassel och björk, en miljö som är oproduktiv för solitärbin och därmed majbaggar. Inget bete bedrevs. Den öppna åsdelen bar under maj en floralt dominerande resurs av vårfingerört. Mindre resurser fanns av maskros, gullviva, fältsippa, buskviol samt en krusbärsbuske. Den 10 och 17 maj sågs ca. 55 bon av vårsidenbi. Ingen rödlistad biart påvisades 2006 men under 2000 påvisades tre (LN): klintbandbi Halictus eurygnathus (NT), kilbi Aglaoapis

20 INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA tridentata (VU) och klinttapetserarbi Megachile pyrenaea (VU). Utvärdering: Resursen av Salix och vedrosväxter bör värnas och kraftigt stärkas. Detta kan göras genom röjning av hassel, björk, ask m fl icke-födoväxter för bin (tumregel vindpollinerade arter kan selektivt röjas bort). Ett drag med pinnharv bör göras längs sydsluttningen i mars. Tydlig upplysande skyltning med illustrationer av majbaggar och risk för dödande tramp bör sättas upp vid de båda stigtillöpen norrifrån. Samma skyltar bör också upplysa om cykelförbud. Åsavsnitt A (reservatet), sydslänt igenväxande. Åsavsnitt B, det vattenfyllda Stora Åskärret t h. Åsavsnitt B (Jordtorpsåsen mellan Nötbrunnskärret och Stora Åskärret) Åsen löper här 380 m rakt österut mellan två kärrområden som likt inom avsnitt A producerar värdefull Salix-resurs. Den 10 maj noterades sex blommande hanindivider, varav fyra stora, av gråvide i södra sankmarken (Stora Åskärret) medan en enstaka på åskanten norrut (invid Nötbrunnskärret). Båda kärren var vid tillfället vattenfyllda. I skogen norr om åsen blommade en medelstor lönn Acer platanoides. Åsvegetationen var liknande som inom A utom att maskrosor var talrikare och fältvedel fanns blommande. Nedanför åsens sydslänt sågs spår efter röjning, där delvis även typiskt faunastödjande vedväxter som Salix avverkats. Ca. 200 bon av vårsidenbi sågs den 10 maj, vilket var det högsta antalet för något åsavsnitt. Ingen rödlistad biart påvisades. Utvärdering: Området har stor potential. Felaktig röjning har skadat områdets produktion av majbaggar. Åtgärder är liknande som för avsnitt A, utom skyltning. Åsavsnitt C (Jordtorpsåsen SO om Nötbrunnskärret) Åsen fortsätter här 200 m rakt österut, med på sydsidan först en liten tallskog och därefter buskskog. Norrut angränsar två fält. I maj dominerades åsmarken floralt av maskros och vårfingerört. Ca. 85 bon av vårsidenbi och två bobyggande honor av Andrena tibialis sågs. Ingen rödlistad biart påvisades 2006. Utvärdering: Talldungen bör avverkas samt buskskogen S om gångstigen röjas bort först längs en 20 m remsa och sedan söderut omvandlas till blomrik mosaikhagmark genom att en röjning selektivt inriktas på vindpollinerade vedväxter (hassel, björk etc). Ett drag med pinnharv bör göras längs sydsluttningen i mars.

INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA 21 Åsavsnitt C. Åsavsnitt D, med den ena sydängen skymtande t h. Åsavsnitt D (Jordtorpsåsen S om åkern och med två ängar) Åsen fortsätter här drygt 250 m och svänger av åt NO i östra delen. Norrut angränsar en åker och söderut ligger två stenmursomgärdade ängar. Åt SO utbreder sig starkt igenväxande slånbuskmarker. En för faunan gynnsam traktormarkväg går tvärs söderut över åsen strax invid östra gränsen och vidare öster om ängarna. Området är blomrikt, och då särskilt sydängarna som håller resurser av teveronika Veronica chamaedrys, ett flertal klöverarter Trifolium spp., luktvicker Vicia tenuiflora och åkervädd Knautia arvensis. Nära en dåvarande stenmur i avsnittets västra del observerades M. brevicollis i två individer 2004 (M. Sörensson pers. medd.). Invid gravstenarna nära samma plats observerades den 3 maj 2005 en hane av M. brevicollis (C. Fägerström, enl. H. Lundkvist pers. medd.). Den 10 maj 2006 noterades 160 bon av vårsidenbi, och särskilt den svängda sydslänten i östra delen var glesbevuxen och mycket lämplig för bobyggnad. Där observerades också ett relativt stort antal av svävflugan Bombylius major. Denna parasiterar Colletes och andra bin och dess frekventa närvaro tyder på en stor parasiterbar resurs. Avsnittet hade fyra (4) rödlistade arter, nämligen spetssandbi Andrena apicata (NT), väddsandbi A. hattorfiana (NT), klintbandbi Halictus eurygnathus (NT) och droppgökbi Nomada guttulata (VU). Utvärdering: Åsavsnittet har 2004 och 2005 konstaterats som habitat för M. brevicollis. Den enda större bobyggande biresurs som konstaterades 2006 utgjordes av vårsidenbi som därför kvalificerar som huvudkandidat till värdart inom åsavsnittet. Det höga antalet rödlistade arter beror troligen på hög kvalitetsfaktor av boplatser föda heterogenitet. Lokalen är den enda på Öland med känd aktuell förekomst av spetssandbi. De två sydängarna bör ha sent betespåsläpp, helst efter 1 augusti, främst med tanke på väddsandbi. Ett antal sydvända små sandiga åspartier bör pinnharvas i mars. Åsavsnitt E (Jordtorpsåsen O om stigavsticket till Gråborg) Åsen går här NO-ut mellan buskmarker men efter ca. 70 m breder en stor, skarpt uthuggen betesmark ut sig norrut. Svackan norr om åsen utgörs av fuktig ängsmark från Mossängen, en f d kärrmark som även fortsätter SV-ut i skogen samt vidare NO-ut NV om åsavsnitt F. Den 10 maj sågs på åsmarken 34 bon av vårsidenbi. Tre rödlistade biarter påvisades, nämligen fibblesandbi Andrena fulvago (NT), lusernbi Melitta leporina (NT) och droppgökbi Nomada guttulata (VU). Utvärdering: Avsnittet uppvisar ett relativt högt antal rödlistade arter. Svackan norrut har antagligen tidigare hyst kärrskog som producerat en stor resurs av Salix. Huggning och uttorkning har minskat blomresurserna och därmed bin (Colletes och Andrena) och majbaggar på åsen. Det är viktigt att skogen N om åsen får återututveckla Salix-rikedom och trädformiga vedrosväxter medan vindpollinerade träd (björk, ask etc) aktivt missgynnas. En del påträngande utskuggande hasselbuskar S om stigen bör tas bort. Tydlig upplysande skyltning mot dödande tramp bör sättas upp vid stiginlöpet söderifrån från Gråborg. Ett antal sydvända sandiga åspartier bör pinnharvas i mars.

22 INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA Åsavsnitt E. Åsavsnitt F. Åsavsnitt F (Jordtorpsåsdelen väster om Kvarnbackarna) Denna 375 m långa åssträcka går NO-ut rakt mot Kvarnbackarna och uppvisar söderut en nyligen i rutmönster kraftigt maskinröjd buskmark. Norrut i östra delen angränsar stora uppröjda betesmarker. Dessa är av fuktig typ och har tillkommit genom omvandling av Mossängens fuktskog som tidigare hyst betydligt större födoresurser av Salix och vedrosväxter för åsboende bifauna. Marginalzoner av vedrosväxter mellan ägoytor har i flera fall tagits bort eller lämnats som enstaka träd av ofta ask och björk, båda helt värdelösa för bin. Den 10 maj inräknades 32 utspridda sidenbibon på åsmarken. En rödlistad art påvisades, nämligen fibblesandbi Andrena fulvago (NT). Utvärdering: Åsavsnittets storvuxna bin har sannolikt tidigare haft betydligt högre kringresurs av Salix och vedrosväxter och även under senare år utsatts för stor kvalitetssänkning. Bärande träd norrut bör få selektivt återväxa medan icke-bärande tas bort. Röjningarna söderut har i princip varit mycket angelägna och önskvärda men genomförts på basis av tillgänglig röjutrustning och inte ekologisk funktion av växtarter. Fortsatt röjning inom området bör göras på basis av växtart, där de arter och individer med hög bärighet för bifaunan lämnas (vindpollinerade arter kan selektivt tas bort). Södra åsslänten bör i ännu högre grad exponeras för bobyggnad genom bortröjning av nästan alla högre vedväxter (enbuskar etc) inom en 20 m remsa SO längs stigen. Sydvänt belägna små sandjordiga partier bör pinnharvas i mars. Åsavsnittet bedöms ha relativt stor potential varför åtgärderna förväntas kraftigt öka produktionen av vildbin och majbaggar. Åsavsnitt G (Jordtorpsåsens del Kvarnbackarna) Detta består i huvudsak av markparkeringen och grusvägen med ohävdade blomrika vägkanter vid och öster om kvarnen, begränsat sydöstut av odlingsmark och nordöstut av en vedhanteringsplats. Arealen är liten men genom frånvaron av hävd i kombination med små sandjordshak invid det sydvända vägdiket tillhandahåller den värdefulla småstrukturer. Även på sensommaren då omgivande betesmarker är snaggade och nertrampade och därmed utarmade på näringsblomster finns inom G nektarrika blomväxter som stånds Senecio jacobaea, rödklint Centaurea jacea, väddklint C. scabiosa och liten blåklocka Campanula rotundifolia. Tidigare har intensiv nervgiftspridning genom avermektiner konstaterats på åsen söderut. I östra hörnet invid stenmuren fanns 29 juli 2005 stora mängder kvarliggande dynga som till stora delar övertäckt beståndet av liten blåklocka vilket tillsammans med bortbetningen reducerat blomresursen kraftigt och därmed allvarligt skadat populationer av hotade arter i området. Fyra rödlistade biarter påvisades, nämligen klocksolbi Dufourea inermis (EN), klintbandbi Halictus eurygnathus (NT), lusernbi Melitta leporina (NT) och pärlbi Biastes truncatus

INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA 23 (VU). Utvärdering: Lokalen är den enda med känd aktuell förekomst av pärlbi på Öland. Den är också en av totalt fyra öländska kända med förekomst av klocksolbi, en art på lokalen och genomgående på ön knuten till liten blåklocka (LAN). Vägkantsslåtter bör ej bedrivas (sådan har heller inte hittills setts). Beståndet av liten blåklocka bör snarast ökas kraftigt, vilket kan göras genom utsättning av plantor eller frösådd. Småslänter och hak bör prepareras glesbevuxna för bobyggnad. Tydlig upplysande skyltning med illustrationer av majbaggar och risken för dödande tramp bör sättas upp vid parkeringen. Samma skylt bör också upplysa om att cyklar inte får framföras på åsen. Lokalen är av hög bevarandeprioritet för Kalmar län och Mörbylånga kommun. Åsavsnitt G (Kvarnbackarna), lokal för bl a klocksolbi Dufourea inermis. Åsavsnitt H (Hässleåsen) Området utgörs av det kvarvarande 1 15 m öppna torrängsstråket längs den med gångstig försedda, igenväxande, knappast markerade krönryggen på en väst-öst gående låg grusås 1 km S om Kvarnbackarna och 0,7 km V om Borg. Enligt en granskning av den historiska markanvändningen framgår klart att det aktuella åspartiet har en kontinuitet av öppen gräsmark på minst ca. 270 år (Honor C. Prentice pers. medd. 2006). Västerut begränsas torrängsstråket abrupt av en i skogen insprängd åkermark medan österut upphör det gradvis av att öppna hässlepartier försvinner och hasseln sluter sig och (till men för bin) slutligen skuggar ut även den på åsen vindlande, sandjordiga gångstigen. I östra delen S om stigen ansluter en kvadrat planterad tallskog och på två ställen tillöper andra stigar med utvidgade gläntor vid korsningarna. I västra delen går stigen över en stätta och omedelbart S och SO om denna har en uthuggning gjorts, uppenbarligen för betesändamål. En ansenlig mängd kvarliggande, knappt insektgraverad dynga fanns i maj 2006 öster om stättan vilket indikerar spridning av nervgift genom avermektiner i området. Den 19 maj noterades att viss röjning hade nyligen utförts i norra västra hasselbrynet och att rismaterialet låg kvar. Materialet hindrade bobyggnad och inflygning av honor av värdarten vårsidenbi. Dessutom hade riset gynnat en snabbare försvålning och gräsuppväxt vilket hindrade tillgängligheten för krypande majbaggar.

24 INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA Hässleåsen, västra delen. Hässleåsen, inre delen med norra stigtillöpet t v. Den 19 juni noterades att riset i fråga hade tagits bort och dessutom viss ytterligare buskröjning (främst enbuskar) hade utförts i norra buskbrynet invid tillöpet av traktormarkvägen från norr. Enligt hjulspår hade uppenbarligen röjningen utförts med maskin i den lilla gläntan vid tiden för de vuxna kringkrypande majbaggarna och/eller triungulinpresentationen, något som kan ha medfört att många körts ihjäl. Hjulspår i gläntan hade lagats med återpusslat ytskikt. För bibobyggnad och majbaggar är ytliga markskador gynnande. Det är viktigt att röjning och borttagning av material endast utföras under augusti mars för att undvika skador på majbaggar och värdbin. Inga betande djur hölls i maj juni 2006 på åsen. Eftersom majbaggarna endast förekom i den smala öppna åskorridoren där betesdjur med förkärlek också skulle ha ansamlats räddade frånvaron av betespåsläpp många från att trampas till döds. Uppskattningsvis 200 bon av vårsidenbi fanns år 2006 ojämnt utspridda i de öppna gläntorna och efter stigen (LAN). Boaggregationer hade anlagts särskilt i de västra partierna. Inga större bärande blomresurser för storvuxna solitärbin fanns på åsen utan dessa växte i omgivningarna. Vissa arealer hade dessvärre förstörts genom felaktig avverkning där endast vindpollinerade vedväxter har selektivt lämnats. Exempelvis har en stor fuktskogsmark SV om Borg (fågelvägen 600 m från Hässleåsen) gjorts om till björkhage, en typ av miljö som förutom att den är helt värdelös för bin som samlar vedväxtpollen inte hör hemma i Ölands Mittlandskog. Den främmande hagen ligger invid infarten till den av turister och andra mycket besökta fornborgen Gråborg. På de flacka alvarängsmarkerna N om åsens buskskog sågs den 19 juni honungsbin frekvent besöka gräslök Allium schoenoprasum. En biodling med 6 kupor upptäcktes i en liten skogsäng 700 m SO-ut (SV om Gråborg) men många fler odlingar kan finnas utplacerade. Detta visar att honungsbin flyger på s k dragväxter över hela området. I och med att vårsidenbiet har kort tunga och primärspecialisering på Salix som ofta snabbt blommar över använder det därefter i hög grad nektar och pollen från blommorfologiskt öppna vedrosväxter som ersättningsföda (LAN). Honungsbin använder regelmässigt Salix och vedrosväxter som dragväxter och genom att de genom sina samhällen klarar även längre perioder av dåligt väder innebär de ett ständigt och allvarligt konkurrenshot som sänker produktionen av vårsidenbin och majbaggar. Risk finns också att triunguliner direkt eller indirekt liftar med honungsbin och därmed till ökad andel dödas.

INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA 25 Den 19 juni, när triunguliner var talrika, var den enda talrikt blommande växtarten på själva åsen femfingerört Potentilla argentea. Mycket få solitärbin observerades under senare hälften av juni, den 27 juni inte ett enda (LN). Den 19 juni sågs flera bon av rovstekeln Cerceris rybyensis i starkt slitna stigpartier (LAN). Denna art insamlar småbin, främst smalbin Lasioglossum och bandbin Halictus men i brist på dessa även andra, som föda åt sina larver. Rovstekelns jakt minskar spridningen av triunguliner med bin. Inom åsen påvisades totalt endast 21 biarter, varav ingen är rödlistad. Utvärdering: Lokalen är den i landet mest lovande, tillika kanske enda möjliga, för restaurering av en livskraftig population av M. brevicollis. Bärande blomresurser, särskilt Salix, inom 2 km bör värnas och ökas. Omfattande röjning för exponering och rejäl utökning av bobyggnadsmark för vårsidenbi bör göras. En 20 m bred zon bör läggas längs hela åsen, där det är noga att bryneffekt åt norr värnas och att röjningen i huvudsak görs längs åsens svaga sydsluttning. Talldungen S om åsen bör till sin utskuggande del avverkas. Pinnharvning bör utföras i mars längs en 5 m remsa som täcker in de sandjordigaste partierna längs hela åsen (ca. 550 m, vissa alltför steniga partier kan undantas). Hässleåsen (liksom Jordtorpsåsen) bör snarast förses med en fredszon på 2 km mot såväl konkurrerande honungsbiodling som spridning av nervgift. Tydlig upplysande skyltning med illustrationer av majbaggar och risk för dödande tramp bör sättas upp från samtliga fyra tillöpande gångstigar (den norrut tjänstgör också som traktormarkväg). Samma skyltar bör också upplysa om att cykel ej får framföras inom området. Det bedöms som mycket viktigt av majbaggeskäl att betespåsläpp inte görs före 1 juli. Körning med jordbruksredskap och röjningsmaskiner bör inte ske på åsen under perioden 15 april 1 juli. Majbaggeskadande biodling SO om Hässleåsen. För Öland främmande björkhage V om Gråborg. För att inte den lilla M. brevicollis populationen ska dö ut och samhällets investeringar för arten i fråga vara bortkastade bör fortsättningsvis alla påträffade konkurrentindivider av M. proscarabaeus, M. violaceus och storblodbi Sphecodes albilabris manuellt överflyttas till Jordtorpsåsen. Denna åtgärd, som är praktiskt synnerligen enkel och föga tidskrävande att utföra, skulle drastiskt minska konkurrerande parasittryck på lokalens vårsidenbin och lämna denna resurs vidöppen för maximal populationstillväxt av M. brevicollis. Arten M. proscarabaeus är i rödlistan klassad som VU, sårbar, men är relativt vanlig på Öland, och storblodbi är numera en allmän art även på Öland. Dessutom bör hanar manuellt flyttas nära honor för att säkerställa att rendesvouz och parning sker trots det låga individantalet hos M. brevicollis. Även denna åtgärd är enkel och kan utföras parallellt av samma person som överflyttar parasiter.

26 INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA Resultatpåkallade åtgärder sammanfattning och kontext Specifika naturvårdsåtgärder har ovan redovisats för respektive åsavsnitt. Åtgärderna sammanfattas översiktligt nedan. Fredszonen mot honungsbin och nervgift är en åtgärd som måste ges mer vidsträckt tillämpning om samhällets uppdrag föreligger att effektivt restaurera och bevara stor biologisk mångfald i Mittlandsskogen på Öland. Specifika naturvårdsåtgärder har ovan redovisats för respektive åsavsnitt. Åtgärderna sammanfattas översiktligt nedan. Fredszonen mot honungsbin och nervgift är en åtgärd som måste ges mer vidsträckt tillämpning om samhällets uppdrag föreligger att effektivt restaurera och bevara stor biologisk mångfald i Mittlandsskogen på Öland. 1. Röjning. 1.1. Röjning som exponerar marken för bobyggnad. Utförs inom delar av åsavsnitt A, C, E, F och H. Partier av röjd mark erhåller sedan Åtgärd 3 nedan. 1.2. Selektiv röjning för födoresurser. Utförs inom delar av åsavsnitt C, E och F, i ett första ske de endast på arterna en, björk, ask, hassel, asp, ek, alm, avenbok, al, tall och gran. Efter några år inkluderas delvis också slån och rosbuskar. 2. Avverkning. Skuggande delar av talldungar tas bort i åsavsnitt C och H. 3. Pinnharvning för bobyggnad. Utförs ytligt på små sydvända sandjordiga partier, eller genom enstaka längre drag, inom samtliga åsavsnitt med undantag av G. 4. Småsläntpreparering. Utförs norr om grusvägen i åsavsnitt G (Kvarnbackarna). 5. Stödplantering av födoväxt. Utförs med liten blåklocka i åsavsnitt G. 6. Positiv särbehandling. Tillämpas inom H vid fem tillfällen under säsongen, varvid med M. brevicollis konkurrerande parasiter (majbaggarna M. proscarabaeus och M. violaceus samt storblodbi Sphecodes albilabris) manuellt flyttas till åsavsnitt A F. 7. Parningsstöd. Utförs hos M. brevicollis parallellt vid de fem tillfällena under säsongen för Åtgärd 6, varvid hanar försiktigt manuellt flyttas nära honor. 8. Tramp- och betesfred. För att både minska ihjältrampningen och öka blomrikedomen görs betespåsläpp på båda åsarna efter 1 juli. De två sydängarna i åsavsnitt D hävdas efter 1 augusti.

INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA 27 9. Fredszon mot avermektiner. Spridning av nervgift tillåts ej i området. Förgiftad betesdjursdynga, förutom sin giftverkan genom lakvatten ner i bibon, är i annat fall kvarliggande och övertäcker bon av vårsidenbi (och andra steklar etc) varvid unga majbaggar (och värdbin) innestängs och dör i marken nästa vår. Kvarliggande dynga kväver dessutom ängsväxter och punktgöder vilket förstör floran. 10. Skyltning om hänsynstagande till majbaggar. Skyltar om trampförsiktighet och förbud mot framförande av cykel sätts upp vid sammanlagt 8 stigtillöp inom åsavsnitt A (2), D/E (1 gemensam), G (1) och H (4). 11. Fredszon för födoresurser. Inom en 2 km zon runt åsarna fredas bärande vedväxter (Salix viktigast!) mot avverkning, röjning eller annan förstörelse (t ex roundup som sprutas horisontellt i kanten på fält, en på Öland inte ovanlig metod för miljöersättningsbidrag). Som icke-bärande, och därför avverknings- och röjningsbara, räknas vindpollinerade vedväxter, d v s en, björk, ask, hassel, asp, ek, alm, avenbok, al, tall och gran. I ett senare skede (efter några år) inkluderas delvis också slån och rosbuskar. Inom zonen avvecklas också med värdbin och majbaggar konkurrerande honungsbiodling. 12. Temporärt insamlingsstopp. Det är orimligt att den akut hotade CR-arten M. brevicollis får insamlas och dödas samtidigt som skattemedel investeras för artens räddning. Insamlingsstopp införs tills populationen i Mittlandskogen är livskraftig. Åtgärderna 1, 3, 4 och 5 bör utföras enligt detaljerade plats- och artanvisningar av ekolog kunnig i bibiologi. Åtgärd 11 och också i hög grad 9 har principiell relevans för en ekologiskt riktig naturvård i ett vidare miljösammanhang. Korthalsad majbagge har 2006 observerats i enstaka individer på två andra lokaler i området, den ena 1 km och den andra 2,2 km från Hässleåsen (H. Lundkvist pers. medd.). En räddningschans kanske ändå finns! Mittlandskogen på Öland är en biologiskt värdefull miljö av riksintresse inom vilken f n avsevärda medel investeras i naturvård. En viktig fråga är om den naturliga insektproduktionen som är en hörnsten för funktionen av Mittlandsskogens ekosystem ska få fortlöpande skadas genom biodling och nervgiftspridning samtidigt som samhället gör omfattande investeringar i områdets naturvård. Vart och ett av de 1000-tals honungsbiindividerna behöver näring från blommor och varje av deras samhällen drar in minst 20 40 kg nektar och pollen per säsong, en resurs som annars skulle använts för Mittlandsskogens naturliga insektproduktion och biologiska mångfald. Det bör påpekas att honungsbin inte behövs som pollinatörer utanför mark som odlas med grödor. Naturområden skadas genom honungsproduktion och avermektiner. Om naturvårdande myndigheter har som fastlagt effektivitetsmål för sina ekonomiska ansträngningar att få och förvalta en Mittlandsskog med stor och välfungerande biologisk mångfald bör logiskt denna del av Öland helt fredas från biodling och nervgifter. Annat vore kontraproduktivt och enligt vår bedömning dessutom riskabelt särskilt för många parasitiskt levande arter (de flesta ännu knappast kända!) som likt M. brevicollis förekommer i små eller minskande öländska populationer. Korthalsad majbagge är bokstavligen ett utsinglat exempel från toppen av ett isberg.

28 INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA Tack! Det är ett nöje att tacka Helena Lager (Länstyrelsen i Kalmar län) för allehanda hjälp med underlag för arbetet samt framtagandet av Fig. 1. Vi står i stor tacksamhetsskuld till Håkan Lundkvist, Frösslunda, för utmärkt guidning på huvudlokalen med M. brevicollis samt aktuella förekomstuppgifter. Vi vill också tacka Honor C. Prentice (Lunds Universitet) för tillgång till opublicerade resultat från hennes studier av den historiska markanvändningen och Mikael Sörensson (do. lärosäte) för en lista på hans påträffade bin.

INVENTERING AV JORDTORPSÅSOMRÅDETS VILDBIFAUNA 29 Litteraturreferenser Gathman A. & Tscharntke T. 2002. Foraging ranges of solitary bees. J. Anim. Ecol. 71: 757-764. Gärdenfors U. (red.) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. ArtDatabanken, Uppsala. Lückmann J. & Kuhlmann M. 1997. Die Triungulinen von Meloë brevicollis Panz. und Meloë rugosus Marsh. mit Anmerkungen zur Biologie und Ökologie der Larven (Col., Meloidae). Ent. Nachr. Ber. 41: 183-188. Nilsson L.A. 2006. Inventering av svartpälsbi Anthophora retusa i Blekinge och Kalmar län 2006. Länsstyrelsen i Örebro län. Notini G. 1942. Några iakttagelser om Apalus bimaculatus L. Populär Biologisk Revy 1942: 8-16. Schwarz M., Gusenleitner F., Westrich P. & Dathe H.H. 1996. Katalog der Bienen Österreichs, Deutschlands und der Schweiz (Hymenoptera, Apidae). Entomofauna Supplement 8: 1-398. Svensson B.G. & Tengö J. 1976. Andrena (Hym., Apoidea) on the island of Öland, Sweden, with key to species. I. Subgenus Andrena (s. s.) Fabricius. Entomologisk Tidskrift 97: 78-89. Sörensson M. & Mårtensson B. 2006. Åtgärdsprogram för korthalsad majbagge Meloe brevicollis. Naturvårdsverket, Stockholm. Väddsandbi Andrena hattorfiana hona