PERSPEKTIV PÅ kärnkraft En liten bok om kärnkraft för dig som är intresserad men inte så insatt.
introduktion I Sverige, liksom i alla västländer, är det ägarna av kärnkraftverken som ansvarar för att de drivs på ett säkert sätt och att personal och allmänhet skyddas mot skadlig verkan av strålning och andra risker. Myndigheterna Statens kärnkraftinspektion, SKI, och Statens strålskyddsinstitut, SSI, kontrollerar att ägarna tar sitt ansvar. Kontrollen omfattar allt från konstruktion till daglig drift, avveckling samt hantering och slutförvaring av kärnkraftens avfall. Om en reaktor inte drivs på ett säkert sätt ingriper myndigheterna som även kan stoppa driften direkt. SKI och SSI samarbetar ofta i olika frågor, men har olika ansvarsområden. SKI:s ansvarsområde är kärnkraftssäkerhet. Det innebär bland annat att SKI ska se till att de svenska reaktorerna drivs på ett säkert sätt, att kärnämne inte hamnar på villovägar eller i orätta händer och att hantering och slutförvaring av kärnkraftens avfall sker säkert. SSI:s ansvarsområde är strålskydd inom en rad olika områden: bland annat sol, solarier, elektromagnetiska fält, radon, kärnkraft, kärnavfall samt användning av strålning inom sjukvård, forskning och industri. SSI kontrollerar att personal, allmänhet och miljö inte utsätts för onödiga stråldoser. SKI och SSI får ofta frågor från allmänheten om sådant som rör kärnkraft och strålning. Många som frågar är skolungdomar som gör arbeten om till exempel energifrågor, kärnkraft eller kärnavfall. Hittar du inte svaren på dina frågor och funderingar i den här lilla boken är du välkommen att kontakta oss på SKI och SSI. Längst bak i boken hittar du uppgifter om hur du kan nå oss. Användbara länkar, både till förespråkare för och motståndare till kärnkraft hittar du på våra webbplatser www.ski.se och www.ssi.se.
innehåll s. 4 Den perfekta energikällan? Finns den perfekta energikällan? Vilka är riskerna med kärnkraft, respektive fossila bränslen? Uran Uranets väg från gruva till kärnkraftverk och sedan tillbaks till underjorden. s. 26 s. 8 Säkerhet Hur bevakas säkerheten i de svenska kärnkraftverken? Vad hände egentligen i Harrisburg och i Tjernobyl och hur har det påverkat svensk kärnsäkerhet? Transporter Vad finns det för säkerhetsbestämmelser för kärnbränsletransporter? Kärnavfall s. 30 s. 32 Slutförvar i urberget s. 33 s. 12 s. 16 s. 20 Strålning en säker strålmiljö Strålning har alltid funnits och kan vara såväl till nytta som skada. Hur påverkas vi? Kärnkraftverket Hur gör man el med hjälp av kärnkraft? Vad är en härdsmälta och hur skyddar vi oss mot den? Kärnkraftens historia Vem insåg att man kunde klyva atomer och utvinna energi? Hur ser den svenska kärnkraftshistorien ut? Risker s.35 Tänk om... s.37 Alternativa metoder s.39 Var ska slutförvaret byggas? s. 40 Finansiering s. 41 Länksamling Kontaktuppgifter till företag och organisationer som jobbar med miljö och/eller kärnkraft. Egna noteringar s. 42 s. 44 Frågor och Svar s. 46 innehåll 3
Den perfekta energikällan? Alltsedan människan lärde sig att använda elden har hon sökt efter den perfekta energikällan. Den källa som skulle göra slut på fattigdom och göra livet ljust, bekvämt och bekymmersfritt. Hoppet har tänts inför varje upptäckt av vattenkraft, vindkraft, kol, olja, naturgas och kärnkraft. 4 Men ännu har ingen energikälla infriat alla förhoppningar. Visst har många på jorden fått ett bättre liv, men de flesta lever kvar i en ganska enkel och energifattig tillvaro. Och i många länder ökar befolkningen snabbare än tillgången på energi. Solen är den egentliga källan till det mesta vi kallar energikällor ved, olja, kol, naturgas, vattenkraft, vindkraft. Växternas fotosyntes är naturens sätt att förvandla solljus, vatten och koldioxid till kemisk energi som sedan blir bränsle och mat (= energi) för djur och människor.
Några energikällor kan förnyas på kort tid, exempelvis biobränslen, vind och vatten. Andra behöver miljoner år olja, naturgas och stenkol är rester av djur och växter från urtidens hav och landområden. Resterna har behållit sitt kolinnehåll där de begravts i jord och sedimentlager. Det är de resterna vi utvinner som stenkol, olja och naturgas. Ingen vet säkert när förråden tar slut. Man har uppskattat att kolet räcker 240 år, oljan 40 år, naturgasen 60 år och uranet till kärnkraften 90 år. Men det gäller med nuvarande förbrukning, med nuvarande teknik och priser. Historien visar, att när efterfrågan och priserna stiger, så blir nya fyndigheter värda att utnyttja. Samtidigt utvecklar man ny teknik både för att producera och för att spara energi. De rika länderna, med ungefär en fjärdedel av jordens befolkning, gör av med mer än hälften av all energi. Även svensk ved tog slut en gång Fram till 1700-talet eldade svenska folket i öppna spisar, som krävde stora mängder ved. Det blev vedbrist och då uppfanns kakelugnen. Den gav jämnare värme med bara en femtedel så mycket ved. Eftersom nästan all nuvarande energiproduktion tömmer skafferiet och vållar miljöskador har det blivit ännu viktigare att utveckla mer energisnåla apparater. I dag skulle vi kanske inte satsa på kakelugnar, men väl på effektivare bilar, lampor, kylskåp, bostäder och samhällen. Sverige förbrukar mycket energi Vi bor i ett kallt land och behöver mycket energi för att värma våra bostäder. Vi använder också mycket energi för transporter. Vi har en energikrävande industri och dessutom en hög levnadsstandard med stort varuflöde. Sverige använder ungefär en femtedel av all sin energi för att värma bostäder och andra lokaler. Tre småhus av fyra har elelement, elpatroner eller värmepumpar. Den perfekta energikällan? 5
All energi kommer inte från solen Solen är ursprunget till den mesta energin, men det finns även andra sorters energi. Tidvattnet är en effekt av månens dragningskraft och jordens rotation. Värmen i heta källor och vulkaner kommer från sönderfall av radioaktiva ämnen (uran och torium) i jordens inre. Uran, som är kärnkraftens energikälla, kommer från den materia som jorden en gång bildades ur genom en exploderande supernova. Uran kommer därför aldrig att återskapas på jorden på naturlig väg. I Sverige produceras hälften av elektriciteten med hjälp av kärnkraft. Motsvarande andel för hela världen är ungefär en fjärdedel. Risker med kärnkraft Att göra el av uran är en komplicerad process. Om den processen inte sköts rätt kan följderna bli allvarliga det visade katastrofen i Tjernobyl. Vid sådana haverier kan utsläpp av radioaktiva ämnen förorena stora områden för mycket lång tid och många människor kan drabbas av cancer. Kärnämne måste skyddas mot stöld, både i anläggningar och under transporter. Skulle det komma på avvägar riskerar man att det kan användas för att utveckla kärnvapen. Risken finns också att terrorister får tag i materialet och hotar med kärnvapen eller utsläpp av radioaktiva ämnen. Det använda kärnbränslet är starkt radioaktivt och farligt under mycket lång tid och måste hindras från att läcka ut till människor och miljö. Hela kärnbränslehanteringen kräver därför omfattande säkerhetssystem och tekniska lösningar som garderar mot både människors felgrepp och naturens kraft. Risker med fossila bränslen När vi bränner olja, kol och gas (fossila bränslen) eldar vi upp det kol som lagrats i jorden under loppet av hundratals miljoner år. När kolet förbränns bildas enorma mängder koldioxid. Jordens växter kan bara ta emot en del av detta tillskott av koldioxid. Luftens innehåll av koldioxid ökar därför stadigt. Man tror att resultatet blir en global växthuseffekt och att temperaturen på jorden stiger. Det rör sig inte om någon stor temperaturökning, men den kan ändå leda till svår torka och andra naturkatastrofer. Fossila växter och djur innehåller lite svavel. När vi eldar kol och olja frigörs svavlet och förenar sig med luftens syre till svaveldioxid. Detta faller sedan ner som syror tillsammans med regn. Vid förbränningen bildas stora mängder kväveoxider som också bidrar till markförsurningen. Kväveoxider kan också påverka ozonlagret i atmosfären. 6
Om u-länderna skulle börja elda med fossila bränslen i samma omfattning som den rika världen, skulle miljöskadorna snabbt bli katastrofala över hela jorden. De fossila bränslenas stora risker med rökgasgifter, aska och försurning kan man begränsa med dagens teknik. Det kräver dock investeringar, som ibland är små, ibland stora. Koldioxidökningen däremot, går inte att få bort med dagens teknik. Kärnkraften ger elektrisk ström När atomkärnorna klyvs utvecklas värme som används för att driva elgeneratorer. Nyttan med ett kärnkraftverk är alltså elektrisk ström. El är oavsett hur den produceras det mest förädlade sättet att transportera energi över långa avstånd. Med hjälp av el kan man få ljus, värme, kyla, mekanisk rörelse eller kemiska processer var man vill. Ingen annan energiform är så mångsidig. Den perfekta energikällan? 7
SÄKERHET Det finns flera skydd inom kärnkraftverket som ska hindra att strålning och radioaktiva ämnen läcker ut. Ett kärnkraftverk är ca 50 m högt. Inklusive skorsten blir det 100 m. Själva bränslekutsen inuti kapslingsröret är mindre än en cm hög. En mer fullständig skiss på hur kärnkraftverket fungerar finner du på sidan 18. Riskerna med kärnkraft gör att verksamheten måste övervakas noga. Skulle något gå snett kan det få allvarliga följder. Därför omges kärnkraften av högre krav på säkerhet än det mesta vi människor gör. De lagar riksdagen stiftat lägger ansvaret för säkerheten på industrin. 8 Det är kärnkraftsföretagen i Sverige som har det direkta tekniska och ekonomiska ansvaret för att kärnkraftverken drivs på ett säkert sätt och för att det använda kärnbränslet tas om hand och slutförvaras på ett säkert sätt. Att kraftföretagen tar sitt ansvar kontrolleras av myndigheterna främst Statens kärnkraftinspektion, SKI, och Statens strålskyddsinstitut, SSI. Myndigheterna är allmänhetens vakande ögon som ska se till att människor och miljö skyddas mot kärnkraftens risker.
Regler för säkerhet och strålskydd Säkerhets- och strålskyddsreglerna för kärnkraften är stränga. Miljön, allmänheten och de som arbetar i kraftverken ska skyddas mot skadlig verkan av strålning. Kärnkraftverken är konstruerade så att de ska vara mycket driftsäkra. Dessutom finns flerdubbla säkerhetssystem som kan fungera oberoende av varandra. Därtill finns det flera fysiska barriärer (skydd) inom kraftverket. Barriärerna ska hindra att strålning och radioaktiva ämnen läcker ut även om det inträffar en allvarlig olycka. Om någon komponent eller något system som har betydelse för säkerheten går sönder eller fungerar fel under drift, finns det ett regelverk som anger de krav på reaktordriften som då ska gälla. Om exempelvis viktiga säkerhetssystem slutar fungera ställs det krav på att reaktorn stoppas inom en viss tid. Säkerhetstänkandet hos dem som arbetar på kraftverken är mycket viktigt. SKI och SSI vill att allt arbete ska bottna i ett äkta säkerhetsmedvetande en säkerhetskultur. I den ingår att ständigt ifrågasätta gamla rutiner och system och ständigt lära sig mera. Säkerhetskultur är att följa säkerhetsrutinerna för sin egen, för allmänhetens och miljöns skull inte för att det finns statliga regler och inspektörer. Om olyckan ändå sker Innanför staketet till kärnkraftverket har kraftföretaget ansvar för beredskapen mot olyckor. En rad myndigheter svarar tillsammans med länsstyrelse och kommun för att det finns beredskap utanför kärnkraftverket. I varje kärnkraftslän finns planer för bland annat mätning av radioaktiva ämnen, alarmering av befolkningen och information. Runt varje kärnkraftverk finns två beredskapszoner. Den ena sträcker sig cirka 15 km från verket. De som bor där skulle vid den allra värsta olyckan behöva hålla sig inomhus eller lämna området för en kortare eller längre tid. Därför finns det planer för snabb utrymning. Den andra zonen sträcker sig ungefär fem mil bort från verket. Vid en mycket allvarlig olycka som medför utsläpp kan det bli nödvändigt att utrymma delar av också denna zon, det beror bland annat på väder och vind. Om det regnar kan stora mängder radioaktiva ämnen tvättas ur luften och hamna på marken. Brandförsvar, polis, kustbevakning och en mängd andra samhällsfunktioner är förberedda och samövade inför en eventuell kärnkraftsolycka. Säkerhet 9
Så fort något avvikande inträffar i ett svenskt kärnkraftverk rapporteras det till SKI. Oftast rör det sig om driftstörningar utan nämnvärd betydelse för säkerheten, men de sammantagna erfarenheterna ger en viktig grund för att utveckla säkerheten. Stora kärnkraftsolyckor är sällsynta. Ett allvarligt haveri inträffade i Harrisburg, USA och den svåraste För att skydda omgivningen från strålning byggdes ett hölje runt den havererade reaktor 4 i Tjernobyl. katastrofen i Tjernobyl. Lärdomarna från dessa händelser används i säkerhetsarbete över hela världen. Tjernobyl I Tjernobyl i norra Ukraina finns ett kärnkraftverk av en viss sovjetisk modell en så kallad RBMK-reaktor. Den 26 april 1986 pågick ett experiment i en av de fyra reaktorerna. På grund av felgrepp av operatörerna, flera nödsystem var urkopplade, och svagheter i konstruktionen skenade reaktorn. Effekten steg med mer än hundra gånger på några sekunder. Bränslet blev överhettat och en tredjedel av härden exploderade inifrån. Stora mängder radioaktiva ämnen strömmade ut i luften och spreds med vindarna över bland annat Sverige. Från dåvarande Sovjet kom ingen information och förvirringen och oron var stor innan läget klarnade. Bland dem som deltog i det svåra räddningsarbetet i Tjernobyl avled 28 personer inom några månader efter olyckan till följd av den strålning de utsatts för. I Ryssland, Vitryssland och Ukraina har sköldkörtelcancer hos dem som var barn när olyckan inträffade ökat dramatiskt och 15 år efter olyckan uppgår antalet fall till cirka 2 000. Antalet fall av andra cancersjukdomar kommer också att öka under kommande årtionden men ännu har ingen ökning kunnat påvisas. Cirka 300 000 människor har tvingats flytta från områden med hög beläggning av radioaktiva ämnen och stora markarealer är fortfarande oanvändbara för livsmedelsproduktion. För befolkningen i de tre länderna bedöms den stress och oro som många människor känt, i kombination med den försämrade sociala och ekonomiska situationen, ha bidragit till en ökning av andra sjukdomar än cancer. Den sista reaktorn i Tjernobyl stängdes den 15 december 2000. Harrisburg På Three Mile Island vid staden Harrisburg i östra USA ligger ett kärnkraftverk som fick världens ögon på sig den 28 mars 1979. Då fastnade en ventil i öppet läge och ångan strömmade ut ur reaktorn. Operatörerna feltolkade mätinstrumenten och stängde av nödkylningen. 10
Efter två timmar hade bränslehärden kokat torr, och en stor del av härden smälte. Efter ytterligare någon timme fick man in vatten till härden. Så småningom rann över 20 ton smält härd ner på reaktortankens botten och härden kunde kylas. Inne i anläggningen steg strålningen snabbt, men den kraftiga betongbyggnaden kring reaktorn höll tätt och utanför höjdes strålningsnivåerna bara obetydligt. Att olyckan blev så pass stor berodde dels på bristande rutiner och bristande utbildning av personalen, dels på brister i instrumenteringen. Så har olyckorna påverkat svensk kärnkraft Efter Harrisburgolyckan förbättrade de svenska kraftföretagen sin instrumentering och sin utbildning och byggde haverifilter vid varje kärnkraftverk. Tjernobylolyckan ledde inte till några tekniska ändringar i svenska kärnkraftverk, eftersom dessa har en helt annan konstruktion och inte kan drabbas av motsvarande haveri. Men olyckan visade på en allvarlig brist i övervakning och rapportering. Därför har den internationella övervakningen nu förbättrats. Bland annat har SSI byggt en serie mätstationer i Baltikum. Internationella överenskommelser har träffats där länderna förbinder sig att omedelbart varna varandra om det skulle inträffa en reaktorolycka med risk för radioaktiva utsläpp. Skydd mot spridning av kärnvapen I dag har ett halvdussin länder kärnvapen. Ytterligare några länder tycks också vilja bli kärnvapenmakter. Dessa länder är naturligtvis intresserade av att komma över uran och annat material till kärnvapen. Detsamma kan gälla terrorister som vill hota med kärnvapen eller med att sprida radioaktiva ämnen. Ett sätt att motverka kärnvapenspridning och terrorism är att kontrollera tillgång och flöde av uran, plutonium och tekniska produkter som behövs för att tillverka kärnvapen. De länder som vill förhindra kärnvapenspridning har anslutit sig till icke-spridningsfördraget. De öppnar då sina kärntekniska anläggningar för kontroll av FN:s atomenergiorgan, IAEA (International Atomic Energy Agency). IAEA följer och bokför allt uran, från gruva till slutförvaring. Om något kommer på avvägar slår IAEA larm till FN:s säkerhetsråd. I Sverige har SKI det nationella ansvaret. EU:s myndighet Euratom kontrollerar de svenska kärnkraftverken, i samarbete med IAEA. Euratom och SKI skickar olika typer av rapporter till IAEA. Den unge teknikern som stängde av Tjernobyls sista reaktor i december år 2000. Säkerhet 11
strålning en säker strålmiljö Soleruption magnetisk explosion på solen som gör att strålning slungas mot jorden. 12
I människans miljö har det alltid funnits strålning. Den kommer från rymden, solen och från radioaktiva ämnen i marken och i din egen kropp. Under det senaste seklet har människan utvecklat metoder för att skapa och dra nytta av strålning inom forskning, sjukvård och industri, till exempel genom att använda röntgenteknik och genom att använda uran i kärnkraftsreaktorer. Strålningen kan vara till nytta men den kan också orsaka skada. SSI arbetar för att de skadliga effekterna av strålning på människor och miljö ska vara så små som möjligt. heliumkärna). När atomkärnan fallit sönder har den oftast kvar lite överskottsenergi, som atomen skickar iväg i form av gammastrålning. Elektromagnetisk strålning Röntgenstrålning, ultraviolett strålning från solen och radiovågor är strålning med olika våglängd, det påverka atomernas inre, kallas ickejoniserande strålning, till exempel radiovågor och mikrovågor. Halveringstid Halveringstiden hos ett radioaktivt ämne är den tid det tar innan aktiviteten har minskat till hälften av vad den var från början. Halveringstiden är inte ett mått på hur farligt ett ämne är utan bara på hur snabbt strålningen från ämnet minskar. De radioaktiva ämnen som finns i naturen har mycket lång halveringstid. Vad är strålning? I radioaktiva ämnen är atomkärnorna i obalans. Men instabila atomkärnor strävar alltid efter att komma i balans. Därför omvandlar de neutroner till protoner eller tvärtom. Då sänds en betapartikel ut. När detta skett har ämnet ändrat atomnummer det har sönderfallit till ett nytt ämne. Ett radioaktivt ämne kan också falla sönder genom att skicka ut en alfapartikel två protoner och två neutroner (en vill säga de har olika energi. Korta, energirika vågor som gamma och röntgen, har sådan kraft att de till exempel kan slå bort elektroner, så att en atom blir positivt laddad en jon. Man brukar säga att strålningen joniserar och man talar om joniserande strålning. Annan strålning, med mindre energirika vågor som inte orkar Stråldoser I Sverige får vi i genomsnitt en årlig stråldos på ungefär 4 millisievert (msv) per person. Större delen av den dosen kommer från naturliga strålkällor. Nästan hälften orsakas av radon i inomhusluften. Strålning från mark och byggnadsmaterial ger ungefär 0,5 msv, kosmisk strålning 0,3 msv och kalium-40, som finns naturligt i kroppen, 0,2 msv per år. Födan och dricksvattnet ger normalt mycket små stråldoser i Sverige. Strålning en säker strålmiljö 13
En femtedel av alla svenskar dör i cancer. Det beror inte på att miljön blivit sämre, utan på att vi numer lever så länge att vi hinner få cancer. Av cancerdödsfallen beräknas 5 10 procent bero på joniserande strålning, främst radon i bostäder i samverkan med rökning. Den största strålningskällan är markradon. Strålningen från kärnkraft i normal drift svarar för mindre än 0,1procent av medelsvenssons stråldos. 1 sievert är en mycket stor stråldos använder man ofta enheten millisievert, msv, (en tusendels sievert). Hur kan strålning skada oss? Varje dygn dör, repareras och förnyas miljarder celler i din kropp. Men om så många celler dör att kroppen inte hinner förnya dem blir det farligt. Sådana akuta skador uppstår när kroppen utsätts för höga stråldoser, det vill säga doser som är tusentals gånger högre än den naturliga strålningen. Beroende på hur mycket strålning man får visar sig akuta strålskador på tre nivåer. På den första nivån skadas tillverkningen av röda blodkroppar det kan leda till döden efter ett par, tre veckor. På den andra nivån slutar tunntarmen att fungera man dör ganska snart, eftersom man inte får någon näring. På den tredje nivån slås centrala nervsystemet ut och man dör snabbt. Ärftliga skador har inte kunnat bevisas Strålningen kan skada arvsmassan i en könscell, det vill säga ett ägg hos kvinnan och en sädescell hos mannen. En sådan skada skulle kunna påverka arvsanlagen och visa sig i en framtida generation. Aktivitet mäts i becquerel, stråldos i sievert Enheten för aktivitet i det internationella enhetssystemet anges i becquerel, Bq. Ett radioaktivt sönderfall per sekund betecknas 1 becquerel. Olika slags strålning (alfa, beta, gamma) har olika biologisk verkan när de träffar ett organ i kroppen och olika organ är olika känsliga. Därför anger man strålningens effekt, dosen, med en enhet som tar hänsyn till hur kroppens organ påverkas av olika slags strålning. Enheten kallas för sievert. Eftersom Radon-222 Jod-131 Strontium-90 Kobolt-60 Cesium-137 Kol-14 Plutonium-239 Kalium-40 Uran-238 Några exempel på radioaktiva ämnens halveringstid 3,8 dygn 8 dygn 29 år 5 år 30 år 5 700 år 24 000 år 1,3 miljarder år 4 miljarder år 14
Exempel på stråldoser 0,1 msv Dosen vid en flygning tur och retur över Atlanten. Den högsta årliga tillåtna stråldosen för människor som bor eller arbetar i närheten av ett kärnkraftverk. 1 msv Dosen vid en magröntgen. Den årliga dosen från marken, den kosmiska strålningen och naturliga radioaktiva ämnen i kroppen. 4 msv Den sammanlagda årliga dosen från alla strålkällor för en svensk i genomsnitt. Dosen kommer från radon i hus, medicinska undersökningar och medicinsk behandling, naturlig bakgrundsstrålning och övrigt (kärnkraft, nedfall från kärnvapenprov och Tjernobylolyckan). Vid en röntgenundersökning låter man röntgenstrålning passera den del av kroppen man vill undersöka. Täta vävnader, som ben, dämpar strålning mer än mjukdelar. Den strålning som passerar ger upphov till en bild. Men vetenskapen har hittills aldrig kunnat påvisa några ärftliga skador orsakade av joniserande strålning på människor. Varken hos de japanska kärnvapenoffren från andra världskriget eller hos någon annan undersökt grupp. Det kan i och för sig ha uppstått skador, men de är för få för att ge säkra spår i statistiken. Alla slutsatser om ärftliga skador kommer från experiment med till exempel möss och bananflugor. Foster som bestrålats kan få skador på samma sätt som vuxna människor. Men då är detta en fosterskada, inte en ärftlig skada. Risken för cancer är liten Risken för cancer på grund av strålning är liten. Om till exempel sannolikheten att få cancer vid en stråldos på 1 000 msv är 5 procent, så skulle den vid 1 msv vara 0,005 procent. Detta antagande stöds av många statistiska och djurexperimentella studier och i ökande grad också av studier av celler. 50 msv Dosen vid medicinsk avbildning av sköldkörteln med radioaktiv jod. Högsta tillåtna dos enstaka år för personal med strålningsarbete. (Den sammanlagda dosen får på fem år inte överstiga 100 millisievert). 500 msv Dosen till dem som bodde inom 10 km från kärnkraftverket i Tjernobyl 1986 innan de evakuerades. 5 000 msv Dödar de flesta som fått denna dos över hela kroppen på en gång och som inte får intensivvård på sjukhus. 50 000 msv Den lokala dosen vid strålbehandling av hjärntumörer. Strålningen koncentreras till själva tumören och andra delar av kroppen måste skyddas mot strålningen. Om dosen skulle träffa hela kroppen skulle den vara dödande. Strålning en säker strålmiljö 15
Kärnkraftverket Oskarshamns kärnkraftverk. Från reaktorn i ett kärnkraftverk bildas vattenånga vid högt tryck. Ångan bildas vid kokning i härden i en kokvattenreaktor och i en ånggenerator i en tryckvattenreaktor (se bild sidan 18). Ångan får turbinen att snurra. Elektricitet alstras i en generator som är kopplad till turbinen. Turbinen i ett modernt kärnkraftverk kan utveckla lika mycket kraft som 15 000 bilar. I grunden är tekniken inte så svår. På samma sätt gör man elektricitet av kol, naturgas och olja. Men i kärnkraftverket blir bränslet, uranet, kraftigt strålande. Och skulle reaktorn koka torr, så uppstår en härdsmälta. Därför är kärnkraftverken byggda på ett speciellt sätt med flerdubbla skydd och säkerhetssystem. 16
Värmen kommer från uranatomer som klyvs För att komma åt energin i uranatomen måste man klyva den. Delarna stöts då ifrån varandra med våldsam kraft bindningsenergin i atomen omvandlas till rörelseenergi. När delarna bromsas upp av andra atomer bildas friktionsvärme. Samtidigt frigörs nya neutroner som i sin tur klyver andra urankärnor, som frigör ännu fler neutroner. En kedjereaktion har startat. För kedjereaktionen behövs en kritisk massa och en moderator Det är inte alldeles lätt att få igång en kedjereaktion som ska leda till en kärnklyvning. Först krävs en kritisk massa. Med det menas att uranet måste formas tillräckligt tätt och ha en viss anrikning annars kommer neutronerna på avvägar innan de har kluvit nya uranatomer och processen dör ut. Men det räcker inte med en kritisk massa. Neutronerna rör sig lite för fort och studsar lätt förbi andra atomer och hinner inte klyva dem. Därför behövs en broms som får ner farten en moderator. I Sverige använder vi vanligt vatten. På andra håll används tungt vatten eller grafit (den form av kol som finns i blyertspennor). Effekten styrs med vatten och bor I ett större kärnkraftverk av kokvattentyp finns ungefär 700 bränslepatroner i reaktorn. Med sina cirka 20 miljoner kutsar av anrikad urandioxid bildar de reaktorhärden. När vattnet (moderatorn) omsluter bränsleelementen kan processen komma igång. Precis som när man kokar mat på spisen vill man ha lagom temperatur effekt i en kärnreaktor. I en kokvattenreaktor, den vanligaste typen i Sverige, reglerar man effekten på två sätt. Dels genom att pumpa olika mycket kylvatten genom reaktorn, dels genom att skjuta in eller dra ut styrstavar som innehåller bor. Bor är ett ämne som fångar in neutroner. Ju fler styrstavar som skjuts in, desto färre neutroner träffar nya atomer kärnklyvningen minskar eller stannar helt. Efter fem år byts bränsleelementet När kärnklyvningen har pågått i 4 5 års tid har halten av uran-235 minskat från 3 procent till cirka 1 procent. Det klyvbara uranet har då minskat så mycket att det är dags att byta ut bränsleelementet mot ett nytt. I praktiken byts en femtedel av bränsleelementen ut varje år. Energin från fem kutsar, som tillsammans väger 25 gram, räcker för att ge en villa el och värme under ett helt år. Det motsvarar 4 000 liter olja, eller energin från ett litet vindkraftverk (förutsatt att det blåser hela året). Skydd för människor och miljö Inne i reaktorn är strålningen intensiv. Men metertjocka betongväggar skärmar av utanför väggarna är strålningen inte högre än att man kan arbeta där. Den ånga som strömmar ur kokvattenreaktorn till turbinerna är radioaktiv. Om ett rör skulle gå av, så skulle ångan genast spridas i turbinhallen. Därför finns dubbla ventiler som snabbt kan stängas vid ett rörbrott. Kärnkraftverken är byggda för att bara släppa ut små mängder radioaktiva ämnen, bland annat olika gaser. Känsliga mätsystem övervakar att utsläppen ligger under gränsvärdena. Dessa har Statens strålskyddsinstitut, SSI, bestämt så att dosen till dem som bor i närheten hålls liten jämfört med den naturliga strålningen. Skydd mot härdsmälta Det värsta som kan hända i en reaktor är en härdsmälta att uranet blir så varmt, att hela reaktorhärden havererar och smälter till en glödande, starkt radioaktiv massa Kärnkraftverket 17
Principen för kok- och tryckvattenreaktorer Kokvattenreaktor Ångan leds till turbinanläggningen. Turbin Elgenerator Reaktortank Kärnklyvningen i bränslet alstrar värme. Värmen får vattnet att koka och ånga bildas. Vattnet förs tillbaka in i reaktortanken. Kondensor Turbinen är sammankopplad med en generator som alstrar energi. Ångan kyls ner till vatten i en kondensor med hjälp av kylvatten från havet. Elektricitet Kylvatten i reaktorinneslutningen, så ökar trycket. Ångan pressas då genom stora rör ner i en vattenbassäng där den kondenseras till vatten och trycket sjunker. Om härdsmältan ändå inträffar Tryckvattenreaktor Reaktortank Ånggenerator I en tryckvattenreaktor används det varma reaktorvattnet till att värma ånggeneratorns vatten till ånga. 18 Kondensor som lägger sig på botten i reaktorbyggnaden. Det skulle kunna hända om effekten blir för hög eller om kylningen upphör. Också efter det att kärnklyvningen stoppats bildar de radioaktiva ämnena så mycket värme, att härden kan smälta ner om den inte kyls. För att en härdsmälta inte ska inträffa, finns flerdubbla system för kylning och för att skjuta in styrstavarna. Systemen är byggda så att de kan fungera oberoende av varandra. Turbin Elgenerator Elektricitet Kylvatten Normalt drivs styrstavarna in med vatten som står under högt kvävgastryck, men de kan också skjutas in med elkraft. Också vattenpumparna kan drivas oberoende av den normala elen med reservkraft antingen från dieselgeneratorer eller från gasturbiner. Om kylvattnet skulle koka bort och bränslet skulle friläggas, börjar man kyla reaktorhärden med strilar inne i själva reaktorn. Det skyddar bränslet från att smälta. Skulle det läcka ut ånga Om det ändå skulle bildas en härdsmälta, så kyls den ner med vatten. Då bildas stora mängder ånga och trycket stiger. För att sänka trycket kondenseras ångan med vatten från sprinklersystemet i taket. Skulle detta av någon anledning inte fungera, så ökar trycket tills ett sprängbleck i väggen brister och ångan kan löpa ut. Men inte rakt ut i luften, utan först genom ett filter som ska tvätta bort 99,9 procent av alla radioaktiva ämnen som kan ge markbeläggning. Under några timmar kan strålningen från radioaktiva partiklar i luften högst ge några hundra millisievert till de människor som bor nära verket. Under några dagar kan radioaktiva ämnen på marken ge ytterligare lika mycket. Det är inga livshotande doser, men man bör ändå undvika dem. Om filtret inte skulle fungera, så kan det snabbt bli stora stråldoser på många mils avstånd. Därför finns planer på snabb utrymning.
Svenskt kärnbränsle är inte så bra till kärnvapen För att bygga moderna kärnvapen behövs uran med hög anrikning av isotopen U-235, eller plutonium. Det uran som används i de svenska reaktorerna har lägre anrikning och kan därför inte användas direkt till kärnvapen. Anrikningen sjunker dessutom då bränslet bestrålas i en reaktor eftersom U-235 förbränns. När uranet bestrålas i reaktorn bildas under de första månaderna plutonium av det slag som används i kärnvapen (Pu-239). Men med tiden bildas också andra isotoper av plutonium som gör bränslet mer olämpligt för kärnvapen. Andelen Pu-239 begränsas också av att det fungerar som bränsle ungefär hälften av den utvunna energin kommer från klyvningen av plutonium. Detta gör att bränsle från de svenska kärnkraftverken inte är ett bra material för kärnvapen. Hur bevakas säkerhet och strålskydd i svenska kärnkraftverk? I Sverige, liksom i alla västländer, ansvarar ägaren av kärnkraftverket för att verket drivs på ett säkert sätt och att personal och allmänhet skyddas mot strålning och andra risker. Myndigheterna SKI och SSI ser till att ägaren tar sitt ansvar. Tillsynen omfattar allt från konstruktion till daglig drift och avfallshantering. SSI kontrollerar att personal, allmänhet och miljö inte utsätts för onödiga stråldoser. Om reaktorn inte drivs på ett säkert sätt ingriper myndigheterna som även kan stoppa driften. Precis som när det gäller annan teknik, finns det en viss risk för olyckor i ett kärnkraftverk. Därför gör både kraftföretag och myndigheter simuleringar av både troliga och mindre troliga händelser, för att se om säkerhetssystemen klarar att hantera dessa och för att utveckla säkerheten. Kärnkraftverket 19
Kärnkraftens historia Judinnan Lise Meitner flydde från Berlin till Stockholm1938. Innan flykten hade hon arbetat i ett forskarlag tillsammans med Otto Hahn och Fritz Strassman. De studerade reaktionerna i atomkärnor och använde sig av metoder från både kemin och fysiken. Hahn och Strassman upptäckte att barium skapades när uranatomer klövs med hjälp av neutroner. När Meitner fick reda på detta gjorde hon och hennes systerson Otto Frisch en första teoretisk tolkning av kärnklyvningen. Tidens politiska anda gjorde att Hahn och Strassman valde att publicera bariumupptäckten själva och inte tillsammans med Meitner. Därför kom Meitners och Frischs teoretiska förklaring av kärnklyvningen i en annan tidskrift först någon månad senare. De två upptäckterna, som egentligen byggde på varandra, delades därmed upp i två delar. Kemi skiljdes från fysik och praktik från teori. Otto Hahn fick ensam ta emot Nobelpriset 1944 för upptäckten av kärnklyvningen. Meitners betydelse för denna forskning hamnade i skuggan. En nyckelperson i utvecklingen av den civila kärnkraften var den italienske nobelpristagaren Enrico Fermi. Han var också en av de forskare som stödde USA:s utveckling av atombomben under andra världskriget. Fission Klyvning av Uran-235 kallas fission. Vid en kärnklyvning frigörs hundra gånger mer energi än vid förbränningen av en kolatom till koldioxid. Här delar en neutron urankärnan i två lättare kärnor så kalllade klyvningsprodukter. Utöver klyvningsprodukterna frigörs 2-3 nya neutroner. Om en av dessa klyver en ny urankärna har vi en kedjereaktion. Lise Meitner, kärnfysiker. Neutron Uran neutron Neutron Lättare atomkärnor, neutroner och energi Neutron Neutron Energi 20
En nyckelperson i utvecklingen av den civila kärnkraften var Enrico Fermi. Han var också en av de forskare som stödde USA:s utveckling av atombomben under andra världskriget. Under president Franklin D. Roosevelts ledarskap utvecklade forskare i USA den första atombomben. Den första kärnreaktorn Flera andra vetenskapsmän drev forskningen vidare. Bland dem fanns Enrico Fermi. I november 1942 började han bygga den berömda grafitstapel som kom att bli världens första kärnreaktor. Den 2 december 1942 startades den första kontrollerade och självunderhållande kedjereaktionen. Kapplöpning om atombomben Forskningen kring kärnklyvning fick flera viktiga genombrott vid tiden för andra världskriget, och intresset för kärnklyvning blev omedelbart militärt. Tyskland stämplade kärnkraftsforskningen som kriegswichtig och i USA bad Albert Einstein president Roosevelt att starta ett kärnvapenprojekt, för att förekomma tyskarna. Tyskarna fick inte fram några kärnvapen. Det blev i stället USA som i krigets slutskede fällde de första atombomberna. Över Hiroshima fälldes bomben Little boy den 6 augusti och över Nagasaki fälldes Fat man den 9 augusti 1945. Båda städerna lades i ruiner och hundratusen människor dog. Världen chockades av sprängkraften hos detta fruktansvärda vapen. Kärnkraft för civilt bruk efter kriget Hela den industriella världen andades optimism efter krigets fasor. Tanken att kunna framställa energi ur materia var fascinerande. Äntligen fanns den oändliga, rena och billiga energikällan för fredligt bruk, trodde man. Nu skulle kärnklyvningen vändas till någonting gott. Kärnkraftens historia 21
Den 6 augusti 1945 fällde USA världens första atombomb över staden Hiroshima i Japan. Sveriges inträde i atomåldern Sverige var på 1950- och 60-talen ett av världens mest framgångsrika industriländer. God tillgång på ännu mer billig energi var ett villkor för fortsatt industriell tillväxt. Men det växte fram ett motstånd mot att bygga ut fler älvar för elproduktion. Och av säkerhetspolitiska skäl ville man minska vårt stora oljeberoende. 75 procent av energin kom från olja. I det läget satsade Sverige på att producera el med hjälp av kärnkraft. Ett ledande kärnkraftsland Under 50-talet fanns en koppling mellan civil och militär forskning ett svenskt kärnvapen diskuteras. Men på 60-talet övergav Sverige tanken på kärnvapen. Det civila kärnkraftsprogrammet utvecklades däremot starkt. 1956 stiftade riksdagen en kärnenergilag och skapade den första kärnkraftsmyndigheten. 1964 togs reaktorn i Ågesta söder om Stockholm i drift. Visserligen fanns det debattörer som ifrågasatte kärnkraften, men ingen större politisk diskussion förekom. 22
Torbjörn Fälldin, centerpartistisk statsminister 1976 78 och 1979 82. Olof Palme, socialdemokratisk statsminister 1969 76 och 1982 86. Från enighet till stridsfråga 1970 71 ställde sig samtliga politiska partier bakom en satsning på kärnkraften man enades om att bygga elva reaktorer. Ett par år senare började främst centern och vänsterpartiet kommunisterna tveka de var oroliga för att både driften och det använda kärnbränslet skulle ge skador på miljön. Motståndet mot kärnkraften bidrog till att centerledaren Torbjörn Fälldin 1976 fick bilda den första borgerliga regeringen på 40 år. Opinionen mot kärnkraft växte sig allt starkare och 1978 bildades en ny organisation, Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen. Kampanjens första krav var att Sverige skulle folkomrösta i kärnkraftsfrågan. Regeringskris och folkomröstning I slutet av 1978 insåg centern, att man kunde tvingas medverka till en laddning av nya reaktorer. Det ville man inte och därför lämnade partiet regeringen. Den 27 mars 1979 fick de nya reaktorerna tillstånd att laddas. Dagen efter inleddes dramat i Harrisburg. Olyckan gav ett mycket litet läckage av radioaktiva ämnen. Men att en olycka överhuvudtaget kunde inträffa väckte bestörtning och skapade osäkerhet i alla politiska partier. I detta läge gjorde socialdemokraternas ledare, Olof Palme, en helomvändning. I ett känsloladdat TV-tal berättade han, att också han oroades av kärnkraften och att tiden nu var mogen för att folket skulle få säga sitt. Folkomröstningen den 23 mars 1980 Inför folkomröstningen lanserades tre förslag. Förslagen skar rakt igenom alla partier, men i huvudsak såg det ut så här: Moderaterna stod bakom Linje 1, Energi för Sverige. Enligt valsedeln ville man först ha tolv reaktorer och sedan avveckla kärnkraften. Men avvecklingen fick inte äventyra sysselsättning och välfärd. Bakom Linje 2, Avveckla kärnkraften men med förnuft, stod i huvudsak folkpartiet och socialdemokraterna. Linje 2 hade precis samma text på valsedeln som Linje 1, men med ett tillägg om bland annat energisparande och reaktorsäkerhet. Linje 3, Nej tack till atomkraft, förespråkade en avveckling inom Kärnkraftens historia 23
tio år. Bakom Linje 3 stod främst centern och vänsterpartiet kommunisterna. Linje 1 och 2 fick tillsammans de flesta rösterna. Riksdagen beslutade därför att ett program med tolv reaktorer skulle fullföljas. Riksdagen beslutade också att den svenska kärnkraften skulle vara avvecklad senast år 2010 och att Sverige skulle satsa på alternativa energikällor och på energisparande. Industrin utvecklar en metod för slutförvaring Under tiden hade kärnkraftsindustrin, genom sitt bolag SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB, arbetat intensivt med att utveckla en metod för slutförvaring av använt kärnbränsle. Man kallade metoden för KBS, KärnBränsleSäkerhet. Nu var SKB framme vid den tredje varianten, KBS-3. Myndigheterna granskade, då som nu, hela tiden arbetet. 1984 godkändes KBS-3 som en tänkbar metod för slutförvaring. Men man ställde samtidigt krav på vidare forskning, bland annat för att kunna jämföra med andra alternativ. Allt är lugnt fram till 1986 Fram till katastrofen i Tjernobyl 1986 var det ganska tyst i kärnkraftsfrågan i Sverige. Men efter katastrofen blossade debatten upp igen. Oron för strålskador var stor trots att stråldoserna från olyckan i de flesta fall var mindre än skillnaden i den naturliga strålningen mellan olika orter i Sverige. Olyckan i Tjernobyl ledde till en ny politisk debatt, som slutade i socialdemokraternas löfte om förtida avveckling av två reaktorer. Senast 1995 skulle en första reaktor tas ur drift och senast 1997 ytterligare en. Uppskjuten avveckling Men redan 1991 sköt socialdemokraterna, centern och folkpartiet upp den förtida avvecklingen: Omställningen av energisystemet måste, vid sidan av säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser. 1997 kom centerpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet överens om nya riktlinjer för energipolitiken. Man beslutade att ta bort år 2010 som slutdatum för kärnkraften, att inget slutdatum skulle anges för när alla reaktorer skulle vara avvecklade och att kärnkraften i stället ska avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till elförsörjning och till möjligheten att använda miljövänligt framställd el. Man beslutade också att Barsebäcks två reaktorer skulle stängas. För att det skulle bli möjligt för staten att kunna stänga ett kärnkraftverk antog riksdagen samma år lagen om kärnkraftens avveckling. Lagen ger regeringen rätt att besluta att rätten att driva en kärnkraftsreaktor ska upphöra vid en tidpunkt som regeringen bestämmer. 1998 beslutade regeringen med stöd av lagen att den ena reaktorn i Barsebäck skulle stängas, vilket skedde i november 1999. 24
E = m c 2. Redan 1905 formulerade Albert Einstein den teori som är grunden för vår kunskap om kärnenergi. Teorin säger att massa kan förvandlas till energi och att den energimängd som man då får ut är oerhört stor. Kärnkraftens historia 25
URAN Urangruva. Uran som är kärnkraftens råvara är ett av de tyngsta grundämnen man funnit på jorden. Det är en rest från sammanslagningar av atomer i tidigare stjärnor. Så småningom exploderade stjärnorna och skickade ut stoft i universum. Av sådant stoft bildades jordklotet för 4,5 miljarder år sedan. Uran är ganska vanligt i jordskorpan. Halten i mark och berg är normalt mellan två och fyra gram per ton. 26
Ämnet uran upptäcktes år 1789 av den tyske apotekaren Martin Heinrich Klaproth när han experimenterade med mineralet pechblände. Andra började så småningom undersöka uranets egenskaper. Becquerel upptäckte dess strålning, Rutherford upptäckte stråltyperna alfa och beta. Villard upptäckte gammastrålningen. Och Marie Curie fann ämnen som strålade ännu mer polonium och radium och myntade begreppet radioaktivitet. Det arbetet gav henne två Nobelpris. Men att uran skulle kunna ge enorma mängder energi förstod man inte riktigt förrän år 1938, när Lise Meitner räknat ut vad som hänt i Otto Hahns och Fritz Strassmans experiment att uranatomer kan klyvas och ge energi. Och då tändes snabbt en hel världs fantasi över den nya kraftkällan. Uranmalm bryts i gruvor För att få tag i uranet måste man bryta stora mängder uranmalm med omkringliggande berg. Man bryter i dagbrott eller djupt under jord. Precis som i alla andra gruvor kan den naturliga halten av radioaktiva ämnen vara hög. De som arbetar där måste skyddas mot direkt strålning och mot att andas in radongas. Många av de som arbetade i underjordsgruvor under 1950- och 60-talen fick senare lungcancer. Nu är man mer observant på riskerna. Urankuts, ca 1 cm i verkligheten. En av de 20 miljoner som tillsammans driver en reaktor under fem år. Ingrepp i naturen Brytning och utvinning av uran är ofta liksom för andra mineraler förenat med stora miljö-och kulturproblem. Gruvorna ligger vanligen i avlägsna, orörda områden, bebodda av till exempel Kanadas indianfolk, Australiens aboriginer eller Afrikas urbefolkning. Gruvdriften leder till ingrepp i deras kultur och religion, och ger risker för kemisk och radioaktiv förorening av mark och vatten. Å andra sidan ger gruvorna arbetstillfällen och högre levnadsstandard. Så självklart finns det konflikter mellan olika intressen. I Ranstad i Västergötland tänkte man på 1970-talet bryta uranhaltig skiffer inom ett hundra kvadratkilometer stort gruvområde mellan Skövde och Falköping. Gruvan lades ned, mest därför att den inte var lönsam, men också för att opinionen mot gruvan var stor. Allt uran till de svenska kärnkraftverken importeras därför, bland annat från Kanada och Australien. En processindustri för kärnbränsle Malmen transporteras till ett uranverk, som vanligen ligger nära gruvan, för koncentration av uran. Där krossas och mals malmen i vatten tills den blir som fin sand. Sanden blandas med svavelsyra, som löser ut uranet ur malmen, och uranet finns nu i en syralösning, och fälls ut. Det koncentrerade uranet torkas till ett gult pulver, så kallad yellowcake, som innehåller cirka 70 procent uran. Pulvret packas i stålbehållare och skickas till fortsatt behandling. Strålningen från urankoncentratet är låg. Det är inte farligt att hantera behållarna eller att vistas nära dem. Däremot är uranet giftigt precis som andra tungmetaller. Avfall bildas redan vid gruvan Som en rest från uranframställningen återstår stora mängder radioaktivt slam. I detta slam finns URAN 27
Tillverkning av bränsleelement i fabriken i Västerås. Bränslekutsar sätts ihop till stavar som i sin tur placeras i de knippen som bildar elementen. det ofta en hel del tungmetaller som bly, zink och mangan, men också radium. För att minska risken med slammet behandlas det med olika kemiska metoder. Slammet pumpas sedan ut i kilometerstora dammar och när det har sjunkit till botten får vattnet under kontroll av utsläppen rinna ut i någon flod eller sjö. Uranförädling Naturligt uran består av isotoperna uran-238, uran-235 och uran-234. För att uranet ska kunna användas som bränsle i en lättvattenreaktor måste det ha en viss halt av den klyvbara isotopen uran-235. Processen där man höjer halten av uran-235 från 0,71 procent till cirka 3 procent kallas för isotopanrikning. Det är en avancerad teknik där uranet måste vara i gasform. Först konverteras (omvandlas) urankoncentratet till uranhexafluorid, ett paraffinliknande ämne som vid 60 C övergår i gasform. Denna gas kan sedan behandlas så att halten av uran-235 ökar. Efter behandlingen kyls gasen. Då får man anrikad uranhexafluorid. Uranet blir bränsle i Västerås Brytning, konvertering och isotopanrikning sker utomlands och Sverige importerar anrikad uranhexafluorid. SKI följer noggrant att allt uran som importeras hanteras säkert och inte kommer på avvägar. Westinghouse Electric Sweden AB har en bränslefabrik i Västerås. Där omvandlas uranhexafluoriden kemiskt till urandioxid, ett svart pulver som pressas samman och ugnsbakas i hög temperatur till keramiska, centimeterstora så kalllade bränslekutsar. Strålningen från dessa nytillverkade kutsar är låg. Bränslekutsarna packas i kapslingsrör bränslestavar och monteras ihop till bränsleknippen i ett bränsleelement. Ett sådant avger mycket låg strålning innan det använts i reaktorn och kan hanteras utan särskild skyddsutrustning. Hur mycket uran går åt? Det går åt cirka 1 400 ton natururan varje år till de elva reaktorer som är i drift i Sverige. Uran som används i Sverige kommer huvudsakligen från Kanada och Australien. Av uranmalmen blir det cirka 240 ton anrikat uran per år i form av bränsle till de svenska reaktorerna. Ungefär hälften av bränslet till de svenska reaktorerna tillverkas utomlands och hälften i bränslefabriken i Västerås. En reaktor drivs med 450 700 bränsleelement. Det betyder omkring 20 miljoner små bränslekutsar. Ett bränsleelement används cirka fem år i reaktorn, sedan byts det ut. Då har det blivit starkt radioaktivt och måste hållas isolerat tills aktiviteten klingat av. 28
URANVERK GRUVA För en tydligare skiss på slutförvaret, se sidan 34. URAN 29
Använt kärnbränsle och högaktivt kärnavfall transporteras i specialbyggda behållare som tål stora påfrestningar. Transporter Till de svenska kärnkraftverken transporteras det färska kärnbränslet med lastbil. En hel del av bränslet kommer från bränslefabriken i Västerås, men mycket kommer också från utländska tillverkare. Råmaterial till Västeråsfabriken kommer från utlandet och levereras också det med lastbil, från svensk importhamn. Färskt kärnbränsle är bara svagt radioaktivt och transportbehållarna behöver inte skärma av den svaga strålningen. Det går något hundratal transporter med kärnbränsle genom Sverige varje år. Använt, bestrålat, kärnbränsle transporteras nästan enbart till sjöss, medan det mindre farliga, obestrålade, materialet främst transporteras med lastbil. Transporter av kärnbränsle och kärnavfall är en mycket liten andel av alla de transporter av radioaktivt material som görs världen över. Bara i Sverige genomförs varje år uppskattningsvis ett hundratusental radioaktiva transporter, varav bara ca ett par hundra gäller kärnbränsle och kärnavfall. De flesta transporterna av radioaktiva ämnen går till och från sjukhus, samt till laboratorier och vanliga industrier. Det använda kärnbränslet däremot, är kraftigt radioaktivt och direkt livsfarligt att komma nära om inte strålningen skärmas av. Transporterna av sådant material sker nästan uteslutande till sjöss med specialfartyget Sigyn, som går 30
Det brittiska fartyget Atlantic Osprey är liksom svenska Sigyn specialbyggt för att transportera använt kärnbränsle. från kärnkraftverkens hamnar till mellanlagret CLAB (Centralt lager för använt bränsle) beläget intill Oskarshamnsverket. Sigyn transporterar även låg- och medelaktivt avfall till ett slutförvar, SFR (Slutförvar för radioaktivt driftavfall), vid Forsmarks kärnkraftverk. Noga med regler och tillstånd FN:s atomenergiorgan IAEA ger ut rekommendationer om hur regler för transport av radioaktivt material bör se ut. Dessa rekommendationer omsätts sedan i internationella regelverk och i nationell lagstiftning. De tillämpas av alla länder som berörs av någon nämnvärd mängd radioaktiva transporter. Syftet med reglerna vid transport av radioaktiva ämnen är att människor, egendom och miljö ska skyddas från de skadliga effekterna av strålningen. Detta skydd uppnås genom att: det radioaktiva materialet är noga inneslutet strålningen avskärmas värme kan ledas bort en kedjereaktion inte kan sättas i gång. Alla som deltar i transportkedjan är skyldiga att följa transportbestämmelserna. Den som skickar godset ansvarar för förpackning, märkning och dokumentation av frakten. Transporter av kärnbränsle får enbart ske i av SKI godkända förpackningar. Dessutom krävs särskilt transporttillstånd från SKI enligt kärntekniklagens bestämmelser. SSI bevakar att strålskyddet upprätthålls och godkänner förpackningar för transport av kärnavfall. Använt kärnbränsle placeras i specialbehållare Använt kärnbränsle och högaktivt avfall läggs i kraftiga behållare med 30 cm tjocka stålväggar för strålskärmning. De klarar fall, högt tryck och brand. Bränslebehållarna har kylflänsar som leder bort bränslets restvärme. Medelaktivt avfall kräver inte lika kraftig strålskärmning. Avfallet gjuts in i betong eller läggs i stålfat vid kärnkraftverken. Därefter transporteras avfallet i transportbehållare med ca 7-20 cm tjocka väggar av stål. Det lågaktiva kärnavfallet behöver mindre strålskärmning och transporteras ofta i vanliga containrar av stålplåt. Missöden och olyckor Eftersom säkerhetskraven vid transporter av radioaktiva ämnen är så höga, har det fåtal olyckor som inträffat i världen, inte gett upphov till några allvarliga skador på grund av strålning eller utsläpp av radioaktiva ämnen. Terror, sabotage och stöld Inget samhälle kan erbjuda fullständigt skydd mot terror och avsiktlig förstörelse. Transporter av radioaktiva ämnen är ett känsligt moment, eftersom det finns en viss risk att materialet sprids eller kommer i orätta händer och används för kriminella syften och terrordåd. SKI övervakar att reglerna följs i Sverige. IAEA för register över innehavet av kärnämne i de länder som undertecknat avtalet om icke-spridning av kärnvapen. IAEA utför också inspektioner över hela världen för att kontrollera att de uppgifter de får in stämmer med verkligheten. Transporter 31
Kärnavfall 32
I mellanlagret CLAB lagras det använda kärnbränslet i vattenbassänger i väntan på slutförvaring. Slutförvar i urberget Det högaktiva använda kärnbränslet består av klyvningsprodukter från uran-235 och så kallade transuraner (ämnen som bildas från uran, bland annat plutonium) och uran som inte förbrukats. En del av ämnena avger mycket kraftig gammastrålning under några hundra år, bland annat cesium-137 med en halveringstid på 30 år. Det behövs någon meter berg för att stoppa denna strålning. Det är viktigt att dessa ämnen inte sprids i naturen, så att vi kan få i oss dem med mat eller vatten. Andra ämnen, till exempel plutonium, har svagare strålning men är mycket skadliga under hundratusentals år, även i små mängder. Ungefär som arsenik, som är dödande i små mängder och vars giftverkan aldrig avtar. Vi människor har en ovana att sprida vårt avfall omkring oss. Vi spottar tuggummi på gatan, fimpar i blomkrukorna, släpper ut miljarder ton avloppsvatten i sjöar och hav och vräker ut miljontals ton sot, koldioxid och svavel ur skorstenar och avgasrör. Och naturen har en förunderlig förmåga att kunna ta emot, lagra och bryta ner. Men inte allt och bara till en viss gräns. Därför har vi i Sverige valt att behålla det använda kärnbränslet koncentrerat och omsorgsfullt isolera det i berg, så att radioaktiva ämnen inte ska läcka ut. Sköta allt själva eller lämna över till våra barnbarns barnbarn? I dag finns inga metoder som kan göra det använda kärnbränslet ofarligt. Men det kanske kommer någon gång i framtiden. I så fall vore det kanske klokt att förvara det använda kärnbränslet så att det är lätt att komma åt, till exempel i en särskild byggnad. Då skulle man också kunna hålla god uppsikt över det, så att ingenting läcker ut. Men det skulle vara lätt att komma åt för till exempel terrorister eller någon framtida diktator. Och det skulle ha ett dåligt skydd mot naturkatastrofer och istider. Bland annat därför har vi i Sverige bestämt att vi ska ta hand om det använda kärnbränslet nu, så att kommande generationer inte besväras av det. Och det ska vi göra så säkert som det någonsin går. De som skapar avfall ska också ta hand om det Kärnkraftsföretagen ska se till att det använda kärnbränslet tas om hand på ett säkert sätt. Det bestämde riksdagen 1977. Då valde de olika kraftbolagen att arbeta tillsammans i ett särskilt bolag, SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB. SKB:s uppgift är att utveckla en metod för slutförvaring, att visa att den är säker och att hitta en plats där ett slutförvar kan byggas. 1977 presenterade man ett första förslag, KBS-1. (KBS = KärnBränsleSäkerhet). Under åren har man utvecklat metoden och arbetar sedan 1984 med att förfina KBS nummer 3. Forskningen pågår fortfarande, och kommer att göra så under lång tid framöver. Bland annat med försök nere i berget under Äspö utanför Oskarshamn. SKB:s förslag till slutförvar måste godkännas av regeringen innan förvaret får byggas. Men först ska SKI granska förslaget, bland annat tillsammans med Statens strålskydds institut, SSI, för att se om det kan Kärnavfall 33
godkännas med hänsyn till lagens krav på säkerhet och strålskydd. SKB:s forskning följs hela tiden noga av SKI. SKI bedriver också en omfattande egen forskning, ställer krav och påpekar brister. SKI har bland annat krävt, att SKB också ska studera andra metoder än KBS-3. Först och främst ett par rejäla kallbad När de använda bränsleelementen lyfts ur reaktorn är de starkt radioaktiva och mycket varma. De flyttas över till särskilda bassänger inom kärnkraftverket. Här får de stå och svalna något år samtidigt som radioaktiviteten minskar. Vattnet ger också skydd mot strålningen. Sedan skeppas de på den specialbyggda båten M/S Sigyn i speciella transportbehållare till ett mellanlager utanför Oskarshamn CLAB (centralt lager för använt bränsle). Här samlas allt använt kärnbränsle i väntan på slutförvaring. Bränslet är fortfarande hett och avger intensiv strålning. Därför förvaras det i vattenbassänger i bergrum 25 meter under mark. Efter cirka 40 år i CLAB har bränslet svalnat så mycket att slutförvaringen kan påbörjas. Den svenska modellen Det blir ungefär 8 000 ton högaktivt använt kärnbränsle om kärnkraftverken drivs fram till år 2010. Ju längre kärnkraftverken drivs därefter, desto mer avfall blir det. Men det blir ändå inte en större volym än att det kan lagras på ett enda ställe. Den svenska modellen går ut på att efter cirka 40 års lagring i CLAB placera de använda bränsleelementen i kapslar av järn och koppar. Den inre kapseln av järn för mekanisk stabilitet, den yttre av koppar för skydd mot rostangrepp. Varje kapsel planeras rymma tolv bränslepatroner med cirka 40 000 kutsar i varje (gäller för reaktorer av kokvattentyp). Inkapslingen kommer att ske i en särskild anläggning som troligen byggs vid CLAB. Tanken är att kapslarna sedan transporteras till ett slutförvar som byggs cirka 500 meter ner i urberget. Där packas de i en speciell sorts lera, bentonit, som hindrar strömmande vatten och bergrörelser att nå fram till kapseln. Slutligen fylls tunnlarna igen och det använda kärnbränslet är överlämnat till berget. Tanken är att där ska det använda kärnbränslet kunna ligga tills det inte är mer radioaktivt och mer giftigt än naturligt uran. De stora frågorna är hur och var det använda kärnbränslet ska 34
slutförvaras. Både val av detaljerad metod och plats är svåra frågor som ännu inte fått någon slutligt godkänd lösning. En första etapp av slutförvaret planeras vara färdigbyggd omkring år 2015 och 40 år senare är det tänkt att det sista bränslet flyttas dit från CLAB. Risker Slutförvaret måste klara att stå emot även kommande istider. I Sverige liksom i de flesta andra kärnkraftsländer har vi bedömt att det är säkrast med slutförvaring i berg. Man kan inte ge några absoluta garantier för att inget skulle kunna inträffa. Under hundratusentals år kan det hända mycket. Många problem kan man förutse, men säkert inte alla. Därför arbetar man, precis som i kärnkraftverken, med skydd i flera barriärer. Skydd mot strålning Under några hundra år kommer kapslarna att ge ifrån sig stora mängder gammastrålning. Men berget ger gott skydd. Strålningen minskar till ofarliga nivåer med några få meter berg som barriär. Skydd mot läckage De starkt gammastrålande ämnena är givetvis även farliga att få i sig via mat och vatten. Men också när gammastrålningen minskat innehåller det använda kärnbränslet ämnen som är farliga att få i sig, till exempel plutonium. Dessa får inte läcka ut, till exempel via grundvatten eller gaser. Skyddet mot läckage är därför uppbyggt i flera steg. För det första är kärnbränslet pressat till ett hårt, keramiskt material, som är mycket svårt att lösa upp i vatten. För det andra har kapseln ett tjockt skal av koppar. Och grundvatten på 500 meters djup innehåller normalt inte syre, som skulle kunna få kopparn att korrodera. Under sådana förutsättningar beräknas kapseln hålla tätt i minst en miljon år. Risken är dock att grundvattnets kemi hinner förändras inom några tiotusentals år. För det tredje omges kapseln av en speciell lera, bentonit. Den är så tät att grundvattnet inte kan flöda runt kapseln. För det fjärde placeras förvaret på 500 meters djup i ett berg utan stora sprickor. Där strömmar mycket lite grundvatten. Om radioaktiva ämnen ändå skulle läcka ut, så kommer huvuddelen av dem att fastna i sprickorna i berget. Förvaret ska konstrueras så, att den mängd radioaktiva ämnen som i allra värsta fall skulle kunna nå jordytan, ska ligga klart under de gränsvärden vi har i dag. Kärnavfall 35
Osäkerheten om de olika barriärernas funktion ökar ju längre fram i tiden man går. Samtidigt minskar mängden radioaktiva ämnen. och utsätts för strålning och gifter. Den risken vill man minska genom att lägga det använda kärnbränslet djupt och i berg utan brytvärda mineraler. Kapsel för använt kärnbränsle. Skydd mot terrorister Det finns en risk att till exempel terrorister tränger in och stjäl använt kärnbränsle för att använda det i utpressningssyfte. Men det blir mycket svårt, eftersom det använda kärnbränslet läggs 500 meter ner i berget och ingångarna fylls igen. Historien visar att det finns många enklare sätt att effektivt terrorisera ett samhälle. Skydd mot förkastningar En risk är att berget rör sig och bryter sönder kapslarna. Den risken är liten i svenskt urberg (som ligger långt från jordbävningsområden), men svår att helt gardera sig mot. Därför får kapslarna inte ligga för nära stora sprickzoner. Leran runt kapseln ska skydda den från centimeterstora rörelser i berget. Skador på enstaka kapslar får inte ha någon avgörande betydelse i långtidsperspektivet. Inför slutförvaret av utbränt kärnbränsle borrar man mer än 1 000 m djupa hål för att undersöka berggrunden. Det här hålet utanför Oskarshamn är bara ca 25 cm i diameter men 1006 m djupt. Skydd mot framtida gruvdrift Det är viktigt att märka ut och dokumentera slutförvaret. Men det finns ändå en risk att framtida generationer inte kommer att veta var förvaret finns, öppnar gruvor där Skydd mot istider och erosion När inlandsisen i framtiden lägger sig kilometertjock över Sverige trycks landet ner kanske ett par hundra meter. Isens tyngd gör att berget rör sig längs sprickor. Om förvaret ligger långt från sprickzoner ska det inte skadas. Is, vatten och vind kommer med tiden att slipa av berget allt mer. Men det kommer att dröja minst tio miljoner år innan 500 meter har slipats bort. 36
Tänk om... Hundratusen år är en lång tid. Vi kan inte med säkerhet veta vad som kommer att hända. Även om vi tror oss kunna förutse det mesta, finns det alltid en risk för händelser vi inte tänkt på. Ett slutförvar måste alltså konstrueras också för det oväntade, för både långsamma och snabba förändringar, inte för ett statiskt, stillastående tillstånd. För att kunna undersöka hur slutförvaret kommer att fungera måste man förstå hur olika kemiska och fysikaliska processer påverkar varandra, både i berget och i kapseln. Har man tänkt på allt som kan hända på jordytan? Om det händer något i berget som kan påverka kapseln? Om en kapsel går sönder och radioaktiva ämnen kommer ut? En viktig del av forskningen om slutförvar går ut på att göra sådana sammanvägda bedömningar, säkerhetsanalyser. De säkerhetsanalyser man arbetar med i dag är baserade på en systematisk genomgång av hundratals kemiska och fysikaliska processer och samband. Säkerhetsanalyser blir mycket viktiga, när SKI ska bedöma förvarets säkerhet och SSI ska bedöma strålskyddet. SKI satsar därför en stor del av sina resurser på att bygga upp egen kompetens för säkerhetsanalyser oberoende av industrin. Med säkerhetsanalysernas hjälp kan man skapa sig en bild av riskerna för radioaktiva läckage i olika tidsperspektiv. Dessa risker får inte i något tidsperspektiv skilja sig väsentligt från de strålningsrisker naturen själv utsätter oss för. SFR ovan jord. I bakgrunden syns Forsmarks kärnkraftverk ett, två och tre. Övrigt avfall 60 meter under Östersjöns botten ligger ett färdigt slutförvar för låg- och medelaktivt avfall, SFR. Ingången är placerad på land intill Forsmarks kärnkraftverk. I stora bergrum placeras numrerade betongblock där avfallet är ingjutet, till exempel reningsfilter, skyddskläder, förbrukade verktyg och annat avfall som uppstår under reaktordrift. Det medelaktiva avfallet i SFR gjuts in i betong, medan det lågaktiva läggs i enklare behållare. Kärnavfall 37
Mellanlagret CLAB byggs ut för att allt använt kärnbränsle ska få plats. SKI och SSI bevakar säkerhet och strålskydd Det är kärnkraftsindustrin som har ansvar för att ta hand om kärnavfallet på ett säkert sätt. Myndigheterna kontrollerar att industrin tar sitt ansvar. SKI kontrollerar säkerheten. SSI kontrollerar strålskyddet. Industrin är skyldig att genomföra ett forsknings- och utvecklingsprogram för omhändertagandet av det använda kärnbränslet. Programmet granskas vart tredje år av SKI med hjälp av många remissinstanser, främst SSI. Granskningen redovisas för regeringen som sedan kan bestämma vilka villkor som ska gälla för industrins forskning och utveckling. SKI och SSI kommer att granska det slutliga förslaget för att se om förvaret blir säkert. SKI yttrar sig till regeringen som beslutar. SSI kan meddela villkor för strålskyddet. Baserat på remissvaren från flera myndigheter tar regeringen även ställning till om slutförvarets totala miljöpåverkan är acceptabel. Kärnkraftsindustrin har också ansvaret för säkerhet och strålskydd för de anläggningar som redan i dag finns i drift. SKI kontrollerar att anläggningarna är säkra och att hanteringen av anläggningarna sker på ett säkert sätt. SSI kontrollerar att människor och miljö inte utsätts för onödiga stråldoser. 38
Alternativa metoder Ingenstans i världen finns det ännu något slutförvar för använt kärnbränsle. I Sverige, liksom i de flesta andra kärnkraftsländer, är inriktningen geologisk slutförvaring. Forskning om alternativa metoder sker dock parallellt med huvudmetoden. Upparbetning Upparbetning är egentligen ingen slutförvarsmetod, utan en återvinningsmetod. Det innebär att man löser upp det använda kärnbränslet och separerar uran och plutonium som sedan kan användas för att tillverka nytt bränsle, så kallat MOX-bränsle. Efter upparbetningen måste man ta hand om de högaktiva restprodukterna och slutförvara dessa på något sätt. I Sverige har vi valt att inte upparbeta eftersom metoden ger upphov till ämnen som kan användas till kärnvapen. Dessutom är det inte lönsamt med dagens uranpriser. Upparbetning i kommersiell skala sker bland annat i Frankrike och Storbritannien. Transmutation Transmutation innebär att omvandla ett grundämne till ett annat. Genom neutronbestrålning omvandlar man långlivade radioaktiva ämnen till kortlivade eller icke-radioaktiva ämnen. Upparbetning innebär att man löser upp det använda kärnbränslet och separerar uran och plutonium som sedan kan användas för att tillverka nytt bränsle, så kallat MOX-bränsle. Genom denna process skulle man kunna minska mängden radioaktivt avfall avsevärt, men ett slutförvar skulle ändå behövas för de starkt radioaktiva restprodukterna. Transmutation kan inte ses som något alternativ i dagsläget eftersom metoden fortfarande är förknippad med stora tekniska och ekonomiska osäkerheter. Forskare har olika uppfattning om transmutationens möjligheter och det är mycket långt kvar tills man vet om tekniken är användbar fullt ut. Forskning om transmutation sker bland annat i Ryssland, Frankrike och USA. Övervakad lagring Övervakad lagring, antingen genom förlängd mellanlagring i CLAB eller på annat sätt, skulle innebära att man lämnar över ansvaret för kärnavfallet till kommande generationer. Dessutom innebär ett sådant metodval en stor risk eftersom det förutsätter ett politiskt och ekonomiskt stabilt samhälle, något som aldrig kan garanteras. Enligt svensk lag ska ett slutförvar för använt kärnbränsle vara säkert även utan övervakning. Kärnavfall 39
Var ska slutförvaret byggas? Riksdagen har bestämt att det använda kärnbränslet ska slutförvaras i Sverige. Men inte var. Det är kärnkraftsindustrins bolag SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB, som har till uppgift att hitta en metod och en plats för kärnavfallet. Sökandet efter en lämplig plats sker i flera steg. Förstudier på flera platser Under åren 1992 2001 genomförde SKB förstudier i åtta kommuner; Storuman, Malå, Älvkarleby, Tierp, Östhammar, Nyköping, Hultsfred och Oskarshamn. Storuman och Malå bestämde efter lokala folkomröstningar att de inte ville fortsätta samarbetet med SKB. Förstudierna innebar att man undersökte om det fanns förutsättningar att bygga ett slutförvar i en kommun, och i så fall vilka områden som kunde vara lämpliga att studera vidare. De geologiska förhållandena var en viktig del av förstudien, men man borrade inte i berget. Andra frågor som utreddes handlade om det lokala näringslivet, lokal sysselsättning, transporter och konsekvenser för miljön. Platsundersökningar Efter förstudierna påbörjade SKB platsundersökningar i två av de kommuner där man tidigare gjort förstudier, Östhammar och Oskarshamn. En platsundersökning innebär bland annat att man borrar i berget för att man ska få en uppfattning av hur det ser ut på djupet. SKB kommer även att göra fördjupade studier av till exempel transporter och miljöpåverkan. Detaljundersökning på en plats Slutligen planerar SKB att göra en detaljundersökning på en plats. Det innebär noggranna undersökningar av berggrunden från tunnlar och/eller schakt ner till förvarsdjup. Om allt ser bra ut börjar man bygga förvaret. SKB beräknar att bygget kommer att ta mellan sex och tio år. I praktiken är detaljundersökningen det första steget i byggandet av ett slutförvar. Innan detaljundersökningen påbörjas måste SKB söka tillstånd enligt gällande lagar. Den kommun som berörs ska säga ja eller nej till slutförvaret. Om kommunen säger nej måste SKB försöka hitta en annan plats som är minst lika bra. Under åren 1995 2001 genomförde kärnkraftsindustrin förstudier i åtta kommuner. 40
Finansiering Användaren betalar Det kommer att kosta mycket pengar att slutförvara det använda kärnbränslet och det låg- och medelaktiva kärnavfallet från kärnkraften. Till detta kommer kostnaderna för att riva kärnkraftverken och slutförvara rivningsavfallet. 65 miljarder kronor räknar man med att det kommer att kosta totalt (2003 års penningvärde). Pengarna betalas redan nu av alla oss som har nytta av den el som kommer från kärnkraften. Enligt finansieringslagen har staten rätt att ta ut en avfallsavgift från kärnkraftföretagen. För närvarande (2004) är avgiften i genomsnitt 0,5 öre per kilowattimme el som produceras i kärnkraftverken. Pengarna placeras i fonder som staten förvaltar och som växer med ränta på ränta. Avgiften beror på tänkta kostnader Kärnkraftföretagen räknar varje år ut hur mycket det kommer att kosta att hantera och slutförvara det använda kärnbränslet och att riva kärnkraftverken. Vid beräkningarna utgår man ifrån att varje reaktor ska betala av sin del under 25 års elproduktion. Beräkningarna granskas och kompletteras av SKI, som sedan föreslår vilken avgift som ska tas ut. Till sist beslutar regeringen. Pengarna används redan nu Flera av de system och anläggningar som nu är i drift betalas med pengar som redan finns i Kärnavfallsfonden. Det gäller transportsystemet med fartyget M/S Sigyn, transportbehållare, specialfordon, och mellanlagret CLAB. En del av Forsmarksförvaret, SFR, betalas också med pengar ur fonderna. SKB använder också stora summor för att utveckla en slutförvarsmetod för det använda kärnbränslet. Även dessa pengar tas från fonderna. Många ettöringar små Hittills har cirka 13 miljarder betalats ut för att täcka de kostnader som kraftföretagen haft för att hantera avfallet, forska med mera. De pengar som stått kvar i fonderna har vuxit till knappt 30 miljarder. Kostnaderna fram till början av andra hälften av 2000-talet beräknas uppgå till omkring 65 miljarder kronor (2003 års penningvärde). Vad händer vid en tidigare avveckling? Det ekonomiska ansvaret vilar på reaktorägarna. Om ett antal reaktorer stängs av i förtid ska ägarna ändå svara för kostnaderna oavsett om staten hunnit få in tillräckligt med pengar till fonderna eller inte. Slutnota Så här mycket kostar det* Rivning av kärnkraftverk: 20 Slutförvar: 21 Mellanlagret CLAB: 9 Transportsystem, forskning och utveckling med mera: 15 Summa i miljarder kr: 65 * Kostnaderna är angivna i 2003 års penningvärde och beräknade på att reaktorerna drivs i 25 år. Kärnavfall 41