Skrivelse ang. Gävle-Dala ÄFO s förvaltningsplan Mål Jägarrepresentanterna i Gävle-Dala ÄFO har som mål att ha en älgstam av högkvalité och en långsiktig avkastning på 3 älgar per 1000 ha i avskjutning. Med hög kvalité menar vi i stort det som fastslagits i Dalarnas övergripande plan. För att uppnå målen med en älgstam som tål ett långsiktigt uttag på 3 älgar per 1000 ha samtidigt som vi vill behålla den kvalité vi byggt upp ser vi att vinterstammen bör vara 8-9 älgar per 1000 ha. Allt under detta skulle göra det svårt att förvalta en älgstam långsiktigt med de kvalitativa mål som vi till mångt och mycket lyckats bygga upp under flera års tid. Skulle vi dessutom få in ett vargrevir i området så skulle detta arbete raseras på mycket kort tid med den plan som lagts. Målsättningen på länsnivå är att 2014 ha uppnått (2011 inom parentes): - 40 % tjurar av vuxna älgar (35 %). - 0,8 kalvar per vuxet hondjur i reproduktion (0,57). - Ökad slaktvikt, främst på kalv. - Tillräckligt antal älgar så att uthållig jakt kan ske. Jägarrepresentanterna i Gävle-Dala ÄFO anser att den plan som lagts inte leder mot dessa mål. Stor del av arealen i detta område (Stjärnsunds ÄSO, Garpenbergs ÄSO, Vika socken) med undantag av mindre områden har under 5-6 år jobbat hårt för att nå en högre kvalité på älgstammen. Vi har under dessa år höjt kvalitén på flera områden. Högre kalvvikter, högre andel tjur, högre medelålder, fler kapitala tjurar. Den plan som ligger nu anser vi riskera att rasera mycket av det arbete som vi jobbat hårt med under de senaste åren och lyckats få med oss många jaktlag och en stor del av arealen inom detta område. Viltet är en tillgång som ska nyttjas hållbart och med hänsyn till andra intressen. Samarbete mellan olika parter krävs för att nå en hållbar viltförvaltning. Den svenska älgstammen utgör en unik resurs och representerar ett stort socialt och ekonomiskt värde. Cirka 250 000 jägare (drygt 80 procent av den svenska jägarkåren) jagar älg och älgen räknas allmänt som det viktigaste jaktviltet i landet. Inventeringar Markägarsidan hänvisar till skadenivån inom området och använder sig av de inventeringar som gjorts som ÄBIN och en metod som Sveaskog använder. Vi anser att de inventeringar som gjorts inte håller den kvalité som behövs samt att de gjorts under en lång tid med många år emellan, vilket inte går hand i hand med den övergripande planen för Dalarna. Vi har även påpekat detta och att vi anser att skogsbruket måste komma med relevanta inventeringar löpande, inte lite då och då. Visst det är dyra omfattande inventeringar med ÄBIN, men i förhållande till vad jägarsidan ställer upp med årligen borde skogsbruket kunna prestera detta. Älgbetesinventering (ÄBIN) ska användas för att se skadeutvecklingen under tid och bör genomföras under en serie av år. Spillningsinventeringen är en annan inventering som man lutar sina bedömningar på och anser utifrån den att stammen ökar. Vi är av den uppfattningen att spillningsinventeringen visar på en
ganska stabil stam under de senaste 4-5 åren som spillningsinventering genomförts årligen. Till detta måste man lägga en osäkerhetsfaktor i dessa inventeringar då man av olika anledningar ändrat förutsättningarna i inventeringar från år till år. Det har inte varit samma rutor, inte samma täthet av ytor samt att man räknat med olika defekationshastighet. Älgobsen är en inventering som pekar på en ökande älgstam enligt markägarrepresentanterna. Vi är av en annan uppfattning. Dels anser vi att avskjutningsregler påverkar älgobsen mellan åren då reglerna för avskjutning ändrats från år till år inom vissa områden. Detta måste tas med i beräkningarna och analyseras innan man drar slutsatsen att stammen ökar bara för att trenden för de senaste 3-4 åren pekar på det. Vi anser dessutom att det förekommer fel i älgobsen för vissa områden. Skogsbrukets ansvar Vi anser att det mesta underlag som finns att göra analyser på står jägarsidan för. Därför anser vi att skogsbruket också måste vara med och ta en del av ansvaret. Vi ser att vi skulle kunna hålla en älgstam på 8-9 älgar per 1000 ha av hög kvalité och med en långsiktig avkasting. Men detta ställer krav på att skogsbruket samarbetar och gör åtgärder som underlättar detta. Vi har bla efterlyst analyser på ungskogsarealer som skulle kunna vara drabbade områden när det gäller betesskador. Detta för att kunna differentiera avskjutningen mellan jaktlagen för att styra avskjutningen mot dessa områden och därmed hålla nere skadenivån. Skogsbruket har valt att ensidigt titta på skadebilden och det ända man kan göra åt det, är att öka avskjutningen. Markägarsidan har i planen enats om att nå målet 4-6% skador, denna siffra är enligt oss ej realistiskt då man i nästa punkt vill skjuta ner älgstammen till 7,2 älgar/1000 ha. Vi anser att ska man nå 4-6 % skador så bör man ner på 5 älgar per/1000 ha i vinterstam. Vi anser att skogsbruket ska inkomma med ett åtgärdspaket där man visar på att man vill mota skador med ändrade skogsbruksmetoder, detta i kombination med att jägarna börjar jaga produktionsanpassat med inriktning att beskatta älgstammen där den gör skador. Vi anser de skulle ge mer effekt än att ensidigt avkräva högre avskjutning en kortare tid och sedan sänka avskjutningen för alla jaktlag och därmed få negativa effekter på andra delar i jägarkåren i form av lägre intresse för jakt och krav på lägre jaktarrenden etc. I ett produktionsinriktat skogsbruk bör man utföra åtgärder som bidrar till viltets tillgång på foder. Delar av hyggen, vägkanter vid skogsvägar, kraftlednings-gator, kantzoner mot vatten, övrigt impediment och jordbruksmark är bra marker att låta lövsly och örter föryngra sig på. Tidpunkten för röjning, gallring och avverkning kan också spela in. Älgstammen idag Enligt Svensk Naturförvaltning som anlitas av markägarsidan för att genomlysa all data, har kommit fram till att flyginventeringen 2009-2010 var felaktig. De hävdar idag att flyginventeringsresultatet hamnade på 8,7 älgar/1000 ha i stället för 10,4-11,1 älgar/1000 ha som man tidigare redovisat. Man kan därför konstatera att stammen har legat stabil fram till dags datum och därför inte ökat enligt Svensk Naturförvaltning som redovisar 8,7 älgar/1000 ha för 2012. Vi har gått från en låg andel tjur och har med olika avskjutningsregler under flera år lyckats bygga upp en tjurstam med ett högre antal och fler kapitala tjurar. Detta har samtidigt lett till att medelåldern hos tjurarna gått upp. Detta är positivt ur flera kvalitativa aspekter, tex högre reproduktion och att korna blir betäckta vid första brunsten då tjurarna erhållit ett riktigt brunstbeteende.
Detta är en av anledningarna till att vi under de senaste åren har lyckat vända trenden på låga slaktvikter på kalv till att de är på väg upp. Att kalvvikterna är på väg upp tyder på att det tvärtemot vad skogsbruket anser finns foder i tillräckliga mängder samt foder med god kvalité. Vi skulle inte ha lyckats med att vända den trenden om fodret hade varit begränsat i den omfattning som skogsbruket vill påstå att fallet är. 76 74 72 70 68 66 64 62 60 Kalvvikter 1 2 3 4 kalv vikter En annan analys som vi gjort tyder på att älgstammen t.o.m. är på väg ner, och redan är nere på 7 älgar per 1000 ha, inom delar av området. Flera delområden inom Gävle-Dala ÄFO har under flera år skjutit 4 älgar per 1000 ha. Detta är en så pass hög avskjutning att om detta sker under flera år måste det leda till en minskning av älgstammen. I figuren ovan kan man se att en avskjutning på 4 älgar per 1000 ha skulle kräva en älgstam på 10-12 älgar per 1000 ha med den reproduktion vi haft de senaste åren, vilket inte varit fallet. Vi vill påstå att man nu hamnat där och kan se resultatet genom att man i år även fast man jagar som vanligt inte
uppnår avskjutningsmålet, idag ligger man i ett av dessa områden på en avskjutning på 2,8 älgar per 1000 ha mot planens 3,3 älgar per 1000 ha. För att kunna mäta förändringar används älgobs. Statistik på åldrar och slaktvikter från alla skjutna älgar bör samlas in. Andelen tjurar i stammen styr hur medelåldern på dessa utvecklas, finns det en låg andel tjur i stammen kommer majoriteten att vara yngre (fig.3). Reproduktionen är ett kvalitetsmått på vuxna älgar. Andelen tjur och kornas kondition påverkar antalet födda kalvar. Åldern på kor och tjurar är även det av stor betydelse, en älg som tillväxt under flera år är ofta större och reproduktivare än en som nyss blivit könsmogen. Honkalvar som föds tidigt på säsongen blir i regel större, och i förlängningen mer reproduktiva, än de som föds sent på grund av exempelvis ombrunstning. En ko som har gott om föda väger mer och är ofta mer reproduktiv än en som väger mindre (fig. 4). Slaktvikt på kalv är en indikator på älgstammens och fodrets kvalité samt mängden foder. Älgkalvar, till skillnad från vuxna, kan inte buffra för mer eller mindre foder alternativt bättre eller sämre kvalité på fodret. Viggen Vi ställer oss frågande till varför man valt att lämna Viggen utanför alla beräkningar. Här har markägarsidan konstaterat att man historiskt legat på en avskjutning på 2-2,5 älgar per 1000 ha och då kan man göra det framöver också. Annars kommer man inte nå upp i planens mål. Här ser man inte till skadebilden etc. Det är inte helt otroligt att man drar slutsatsen att eftersom detta inte är Sveaskogs mark och de övriga markägarrepresentanterna inte representerar området inte lägger ner tid på detta och låter det vara som det alltid varit. Föreslagen avskjutning För att kunna bedriva en meningsfull jakt och bibehålla den kvalité vi byggt upp under de senaste åren är vårt förslag följande: Avskjutning närmaste 3 åren 3 älgar/1000 ha. Skogsbruket återgår till systemet 700 skadefria stammar. Skogsbruket inkommer med ett åtgärdspaket där man redovisar foderbefrämjande åtgärder, både vid avverkning/gallring samt vid ungskogsröjning etc. Skogsbruket utför ÄBIN vart annat år. Skogsbruket tar fram kartor med ungskogarealer i åldern 5 15 år varje år inför jaktåret. Älgskötselområdena inför produktionspassad avskjutning med andra ord tilldelning efter täthet och skadebild. Sträva efter att söka samförstånd mellan Ä-omr att använda sig av samma avskjutningsregler. Utbilda Ä-omr att göra älgobs lika efter instruktioner samt se till att spillningsinventeringen får kontinuitet och görs lika över hela området. Bedriva älgförvaltning så att flera och nya jägare kommer med i jaktlagen och att öka den redan goda förståelsen för den älgförvaltning som har byggts upp under de senaste 6 åren. Vi tror att den största
och effektiva skadebekämpande åtgärden är att bibehålla effektiva och välutbildade jägare som har rätt inställning till dagens moderna älgförvaltning. Viltet är en tillgång som ska nyttjas hållbart och med hänsyn till andra intressen. Samarbete mellan olika parter krävs för att nå en hållbar viltförvaltning Detta dokument är gemensamt framtaget och undertecknat av jägarrepresentanterna i Gävle-Dala Älgförvaltningsområde. Med detta dokument hoppas vi på att Viltförvaltningsdelegationen ska se hur detta kommer att påverka älgstammen inom området i en riktning som inte överensstämmer med Dalarnas övergripande plan och meddelar styrelsen i Gävle-Dala Älgförvaltningsområde att en justering av planen är nödvändig enligt det som angetts ovan. Fredrik Engström Johan Backlin Jan Henriksson