Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia (www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.

Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia (www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part. Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna. Med vänlig hälsning Redaktionen

Romarriket Octavianus tog upp kampen mot Caesars mördare. Senare blev han känd under namnet Augustus, romarrikets förste kejsare. polfoto/corbis När Julius Caesar mördades med 23 knivhugg år 44 f.kr. inledde hans adoptivson en oförtröttlig jakt på mördarna.

Julius Caesar mördades i senaten i Rom. Både vänner och fiender höll i knivarna. Rom/År 44 f.kr. Efter att ha avslutat fyra års inbördeskrig vill Roms diktator Julius Caesar starta ett fälttåg mot Parther Rom riket. Men en grupp senatorer som vill återskapa republiken mördar honom då de är rädda att han ska utropa sig själv till kung. Romarriket

Romarriket Av niels-peter granzow busch Det är sent på eftermiddagen i universitetsstaden Apollonia, i våra dagars Albanien, när Gajus Octavius värld rasar samman. En andfådd budbärare har nyligen kommit med en papyrusrulle från Octavius mor hemma i Italien. Meddelandet är kort men förkrossande: Julius Caesar, Octavius släkting och Roms mäktigaste man, har mördats. Kom hem genast!, vädjar modern i brevet. Gajus Octavius är bara 18 år gammal när han nås av nyheten i mars år 44 f.kr. Julius Caesar är den person i hans liv som stått honom allra närmast. Många år senare kommer Octavius att gå till historien som Augustus, det mäktiga romarrikets förste kejsare. Men den här eftermiddagen i Apollonia vet Octavius bara att han tänker hämnas mordet på Caesar, kosta vad det kosta vill. Redan följande dag ger han sig av med kurs mot Rom. Pöbeln slet oskyldig man i bitar Samtidigt som Octavius förberedde sin avresa från Apollonia exploderade Rom. De drivande krafterna bakom mordet på Caesar var de båda adelsmännen Marcus Brutus och Gajus Cassius. De ville återinföra republiken, det gamla statsskicket i Rom där senatorerna valde de båda konsuler som styrde riket. Caesar hade fråntagit senaten allt inflytande och gjort sig själv till enväldig diktator. Caesar betraktades som en man av folket och komplottmakarna hade underskattat hans enorma popularitet. Under begravningsprocessionen löpte folkmassan amok i sin sorg, ryckte till sig Caesars lik och brände det mitt på Forum Romanum, den plats som var Roms centrum för handel och politisk aktivitet. Därefter gick mobben på jakt efter mördarna som hade lyckats fly. I stället fick man tag på en oskyldig man som råkade vara namne med en av mördarna och lynchade honom. Därefter satte de hans huvud på ett spjut och gick omkring med det på gatorna, berättar den romerske historikern Suetonius förfärad. Mördarna Marcus Brutus Brutus härstammade från Roms grundare, var senator och aristokrat och därför den mest inflytelserike av Caesars mördare. Han begick självmord efter att ha besegrats av Antonius i ett sista slag. Självmord år 42 f.kr. Octavius inleder sitt dubbelspel Det var detta kaos som Octavius nu var på väg till. Under resans gång fick han emellertid ett meddelande som förändrade allt. I sitt testamente hade Caesar adopterat Octavius och utsett honom till sin arvinge. Den unge mannen insåg att hans avlidne släkting skänkt honom ett kraftfullt vapen. Octavius ändrade genast sitt namn till Gajus Julius Caesar Octavianus för att hedra sin styvfar och förberedde sig för att gå in i Rom och utkräva hämnd. Med Caesars namn och arv i ryggen kunde han räkna med stöd från tusentals soldater som tidigare hade stridit på Caesars sida. Men när Octavianus kom fram till Rom några dagar senare hade situationen åter förändrats drastiskt. Männen bakom mordet på Caesar hade försonats med Roms nye starke man, konsuln Marcus Antonius, som varit en av Caesars trogna följeslagare både på slagfältet och i senaten. Antonius hade i förväg fått nys om mordplanerna men inte Caesar var älskad av folket men hatad av republikanerna som fruktade hans popularitet. bridgeman Attentat satte Rom i brand Caesars mördare ville återinföra republiken. I stället fick de en motståndare som, till skillnad från Caesar, inte visade någon nåd. Klockan var omkring 11 på förmiddagen när Julius Caesar steg in i senaten mitt i Rom. Här blev han omringad av en stor grupp senatorer som sade att de ville prata med honom. I nästa ögonblick drog de sina knivar och 23 knivhugg senare var den 56-årige Caesar död. Mordet var kulmen på en tio år lång bitter kamp mellan de så kallade optimaterna och popularerna. Optimaterna utgjordes främst av Roms aristokrater som styrde nästan enväldigt genom senaten. Popularerna fick däremot sin makt genom folket och kämpade för bättre villkor för de lägre klasserna. Några av dem var aristokrater, vilket var fallet med Caesar. Som ledare för popularerna var han hatad av optimaterna och de gjorde allt för att stoppa honom. Maktkampen nådde sin kulmen när Caesar år 49 f.kr. gick mot Rom med en armé. När han vunnit inbördeskriget avskaffade han i praktiken det republikanska statsskicket. Caesar hade en son, Caesarion, med drottning Kleopatra av Egypten men denne var född utom äktenskapet och dessutom inte romare. I stället adopterade Caesar i sitt testamente sin systerdotters son Gajus Octavianus och utsåg honom till arvinge. Därmed kunde Octavianus fortsätta sin adoptivfars kamp. Octavianus miste sin far i späd ålder. Efter faderns död fick han nära band till sin släkting Julius Caesar och Octavianus främsta mål blev att hämnas på Caesars mördare.

gjort något för att stoppa dådet eftersom han själv hoppades kunna ta makten i Rom. Antonius var en kraftkarl, till skillnad från Octavianus som var liten och klen. Dessutom var Antonius en rutinerad fältherre: den unge Octavianus skulle inte ha en chans mot honom på slagfältet. Octavianus insåg att han var tvungen att dölja sina planer: Han kom inte med hot mot någon och visade heller inga tecken på vrede över det inträffade eller på att vilja hämnas, berättar den romerske historikern Dio Cassius. Varken Caesars mördare, deras republikanska sympatisörer eller Antonius betraktade Octavianus som något hot. En pojke som har sitt namn att tacka för allt, hånskrattade Antonius. Men i största hemlighet började den listige ynglingen att hetsa Caesars soldater mot Antonius och lyckades samtidigt övertyga republikanerna att han stödde deras sak. Och snart tvingades Antonius erkänna att han underskattat pojken. Roms starke man försvagas Efter hand tog alltfler av Caesars forna soldater öppet Octavianus parti och Antonius maktposition försvagades. I november 44 f.kr. lämnade han Rom för att värva en armé som han, vid en eventuell krissituation, skulle kunna använda för att återta makten. Detta skrämde republikanerna. Antonius började likna en ny Caesar som ville avskaffa republiken. Därför beslöt senaten att sända en armé mot Antonius. Detta var Octavianus stora chans. Han förklarade sig vara beredd att delta i den förestående uppgörelsen tillsammans med alla de Caesartrogna soldater som nu var i hans tjänst. Senaten godtog hans förslag och på våren 43 f.kr. gav sig senatens två generaler och Octavianus ut i fält med två stora arméer. Nära staden Mutina i norra Italien drabbade de samman med Antonius armé. Antonius förlorade och tvingades fly över Alperna till Gallien där hans vän och allierade Marcus Lepidus befann sig med en armé. Senatens båda generaler hade stupat i slaget och nu fanns bara Octavianus kvar. Det gick rykten om att de båda dödats på Octavianus anstiftan så att han kunde ta kommandot över de segerrika arméerna, berättar Suetonius. Om ryktet var sant eller inte blev aldrig utrett men med de båda arméerna under sitt befäl visade Caesars adoptivson nu sitt rätta jag. Han visste att han inte kunde ta upp kampen mot Caesarmördarna År 43 f.kr. bildade romarrikets mäktigaste män Octavianus, Antonius och Lepidus ett triumvirat (latin för tremannakollegium). De tänkte ta makten i Rom och dela den sinsemellan, döda sina politiska motståndare och konfiskera deras egendomar. och deras republikanska sympatisörer på egen hand. Medan Rom firade segern över Antonius sände Octavianus därför bud till honom och vädjade om försoning. I november 43 f.kr. möttes de båda forna fienderna tillsammans med Lepidus i staden Bononia i norra Italien. Efter två dagars förhandlingar kom de överens om att gå mot Rom för att ta makten och sedan dela den sinsemellan. Därefter skulle Octavianus och Antonius krossa de båda Caesarmördarna Cassius och Brutus som nu börjat värva arméer i de romerska provinserna i öster. Hämndens stund var kommen för Octavianus. Triumviratets offer ber om nåd Innan de tre fältherrarna, triumvirerna som de kallade sig, skildes åt ingick de mördarna Gajus Cassius Senatorn Cassius stred mot Caesar under inbördeskriget men fick återvända till Rom. Han planerade mordet och lät sig halshuggas när han trodde att mördarnas sista slag var förlorat. Självmord år 42 f.kr. en allians. Det skulle vara riskabelt att lämna de republikanska ledarna i Rom medan de själva drog ut i fält. Dess utom behövde de pengar. Därför upprättade de en lista över alla som stöttat Caesarmördarna och valde ut republikaner och personliga fiender som skulle mördas proskriberas som det hette. Det betydde att de mördades egendomar skulle tillfalla triumvirerna. Enligt historikern Suetonius var Octavianus till en början inte alls glad för planen men när den väl antagits genomförde han den mer skoningslöst än någon av de andra. Avtalet gick ut på att ingen fick försöka rädda den som någon av de andra triumvirerna ville ha proskriberad inte ens en bror eller en vän. Några dagar senare tågade triumvirerna till Rom och snart sattes det offentliga anslaget upp på Forum Romanum. Enligt proskriptionen skulle var och en som angav en proskriberad man till myndigheterna, eller själv dödade honom, bli belönad. Ingen bör betrakta denna gärning som orättfärdig, barbarisk eller överdriven sett i ljuset av vad som skedde med Caesar och oss själva, löd texten. Enligt den romerske historikern Appianos utlöste dekretet en våldsorgie. Överallt i staden blev personer mördade och deras huvuden lämnades in till triumvirerna som bevis. Skräckslagna Världens Historia 14 2010 53

Romarriket mördarna Quintus Antistius Quintus var jurist och republikan och deltog i mordet på Caesar. Han fortsatte att kämpa för männen bakom komplotten och när Brutus dödats beordrade Quintus sin slav att sticka honom i halsen. Självmord år 42 f.kr. romare försökte fly eller gömde sig: En del gömde sig i brunnar och i kloa kernas slam, andra kröp upp under de trånga loften och satt alldeles tysta. För några blev slavar, kreditorer eller hustrur och barn som de inte stod på god fot med lika fruktade som bödlarna själva, skriver Appianos. Många som stod på triumvirernas lista kastade sig framför fötterna på sina egna slavar och vädjade om att slippa bli angivna. Det allra ömkligaste var när inte ens detta hjälpte, skriver historikern. Omkring 300 senatorer och 2.000 riddare mördades. Det mest kända offret för proskriptionerna var den berömde talaren och ärkerepublikanen Cicero som hållit brandtal mot Antonius. På Antonius order högg soldaterna inte bara av Ciceros huvud utan även hans händer som han hade skrivit sina tal med. Antonius lät spika upp alla tre likdelarna på talarstolen på Forum Romanum efter att Antonius fru Fulvia stuckit en hårnål genom Ciceros vassa tunga. På våren 42 f.kr. var Octavianus och Antonius redo för den slutgiltiga uppgörelsen med Cassius och Brutus. De båda Caesarmördarna hade ägnat tiden åt att tömma Mindre Asiens städer på pengar och hade därefter byggt upp en väldig armé om 80.000 infanterister och 20.000 ryttare. Slaget stod vi den makedonska staden Filippi. Inte långt därifrån fanns två kullar där Caesarmördarna slog läger. När triumvirerna kom dit med sina arméer fördelade de trupperna så att Octavianus låg mittemot Brutus och Antonius mittemot Cassius. Antonius var den av triumvirerna som hade störst erfarenhet av krig. Han hade stridit tillsammans med Caesar i Gallien och var en lysande fältherre. Octavianus hade bara varit i fält en enda gång, och då som underordnad officer. Dessutom hade han blivit sjuk under överfarten till Makedonien och låg kvar i sitt tält. Slutstriden mot mördarna Avgörandet kom i två blodiga slag. I det första lyckades Antonius besegra Cassius och inta hans läger, medan Brutus De hjälpte Octavianus till makten Tre personer hade avgörande betydelse för att Octavianus till slut besegrade sina fiender och blev romarrikets härskare. Två av dem lärde han känna som ung. Den sista var den kvinna han älskade högst av allt. Agrippa: Till skillnad från Octavianus var Marcus Agrippa en lysande fältherre och blev därför Octavianus svärd i kampen om makten i Rom. De båda hade träffats några år före Caesars död när de studerade i Apollonia i våra dagars Albanien och en varm vänskap växte fram. Efter det vek inte Agrippa från vännens sida och genom åren som följde skulle han utkämpa otaliga krig i Octavianus namn. Agrippa var en nyckelfigur i segern över Caesars mördare och Octavianus slutgiltiga uppgörelse med Antonius. Vänskapsbandet stärktes ytterligare när Agrippa skilde sig från sin första fru för att gifta sig med Octavianus dotter Julia, känd för sin skönhet och sin förmåga att spendera pengar. I två omgångar var Agrippa guvernör i provinserna i öster där hans rättvisa och effektiva styre väckte respekt och beundran. Marcus Agrippa dog vid 50 års ålder. Det sägs att den i vanliga fall så känslokalle Octavianus sörjde sin vän djupt under en hel månad. Maecenas: Med sin politiska begåvning och sin diplomatiska talang var han en av den unge Octavianus viktigaste rådgivare. De träffades före mordet på Caesar och Maecenas var en av dem som styrde när Octavianus inte var i Rom. Maecenas blev känd för sitt intresse för Roms konstnärer som han gav ekonomiskt stöd (härav begreppet mecenat ). Livia: När Octavianus mötte Livia år 39 f.kr. blev han omedelbart förälskad i den vackra och intelligenta kvinnan. Octavianus skilde sig från sin fru och övertalade Livias man att skilja sig trots att Livia var höggravid. Livia blev Octavianus främsta stöd och hon såg till att hennes son från det tidigare äktenskapet, Tiberius, utsågs till arvinge efter Octavianus. 54 Världens Historia 14 2010

soldater i gengäld erövrade Octavianus läger. Både Cassius och Octavianus lycka des undkomma innan deras läger föll. Cassius flydde upp på en kulle i närheten men de enorma dammolnen från stridstumultet gjorde att han inte kunde se hur slaget mellan Brutus och Octavianus utvecklades. Därför trodde han att även Brutus hade förlorat. På avstånd såg han en grupp ryttare som Brutus sänt ut för att rapportera om sin seger, men Cassius var övertygad om att det var fiender på väg. I sin förtvivlan bad han en frigiven slav vid namn Pindarus att döda honom. Enligt de antika källorna tvekade Pindarus, vilket gjorde Cassius arg. Skynda dig! Varför vill du inte befria mig från vanäran? ropade han desperat medan han drog sin kappa över huvudet och blottade sin nacke för svärdet. Senare hittades han halshuggen och Brutus stod nu ensam mot de båda hämndlystna triumvirerna. Den enda kvinna som invigdes i mordplanerna mot Caesar var Porcia, komplottmakaren Brutus hustru. Hon skar sig i låret för att bevisa att hon kunde bevara en hemlighet även under tortyr. Hämnden når Brutus Efter nyheten om Cassius död stängde Brutus in sig i sitt befästa läger. I oktober 42 f.kr. gav han efter flera veckors stillestånd order om anfall för att få ett avgörande i striden. Brutus trupper förlorade och han sökte då skydd i en bergsskreva tillsammans med några av sina mest lojala män. Tidigt nästa morgon föreslog soldaterna att de skulle försöka fly. Brutus for upp och ropade: Ja, men med våra händer, inte med våra fötter, varefter han tog fram sitt svärd och kastade sig på det. När nyheten om Brutus död nådde hans fru Porcia i Rom blev hon fullständigt förkrossad. Familjen var rädd att hon skulle begå självmord och tog därför ifrån henne alla vassa föremål, men förgäves. Hon dog efter att ha svalt glödande kol. Brutus och Cassius självmord räckte dock inte som hämnd för Octavianus. Många av krigsfångarna var högt uppsatta republikaner och Octavianus gav genast order om att de skulle avrättas. När en av de dödsdömda bad om en värdig begravning svarade Octavianus iskallt: Det är upp till gamarna. Antonius ville däremot framstå som en storsint segrare och täckte Brutus lik med sin egen fältherrekappa. Men Octavianus gav senare order om att Brutus huvud skulle huggas av, skickas till Rom och kastas framför en staty av Caesar. Efter slaget vid Filippi var i stort sett alla som deltagit i mordet på Caesar döda liksom republikens förkämpar. De tre triumvirerna delade nu upp riket så att Octavianus fick Italien och alla provinser i väster och Antonius fick Orienten. Lepidus som inte spelat någon framträdande roll i den slutgiltiga uppgörelsen fick hålla till godo med Afrika. mördarna Pontius Aquila Aquila var militär men råkade i onåd hos Caesar då han inte visade respekt under ett triumftåg. Deltog i mordet på Caesar och stred tillsammans med Brutus och Cassius tills han stupade i strid. Dödad år 43 f.kr. Nya hotfulla fiender Antonius reste genast österut för att bekanta sig med sitt nya rike medan Octavianus skyndade hem till Italien för att ta itu med en ny fara. Under slaget vid Filippi hade Brutus och Cassius fått god hjälp av en republikansk flottstyrka som tillhörde den unge Sextus Pompejus, son till Caesars avlidne fiende Pompejus den store. Sextus hade utnyttjat oroligheterna efter Caesars död och lagt beslag på södra Spanien, Sardinien och Sicilien. Samtidigt utgjorde hans flotta ett hot mot den livsviktiga spannmålsimporten till Italien. I sin ilska över spannmålsbristen vände sig folket nu mot mot Octavianus. Antonius fru Fulvia och hans bror Lucius utnyttjade den hätska stämningen och försökte genomföra en kupp mot Octavianus i slutet av år 41 f.kr. Kuppen misslyckades då Octavianus vän Marcus Agrippa besegrade upprorsarmén, som flydde till staden Perusia och tvingades kapitulera efter en kort belägring. Octavianus lät Lucius och Fulvia gå men enligt historikern Suetonius utkrävde han en grym hämnd på resten av fångarna: Han gav samma svar till alla som tiggde om nåd: Ni ska dö! Därefter valde han ut 300 av de mest betydelsefulla fångarna och lät avrätta dem framför Caesars altare den 15 mars 40 f.kr. exakt fyra år efter Caesars död. Seger över Sextus sjörövarflotta Det var nära att Fulvias kuppförsök orsakade en brytning mellan Antonius och Octavianus. Men en kort tid därefter dog Fulvia av sjukdom och tog då med sig allt groll i graven. Antonius tog sin hustrus död med fattning. Han hade nämligen inlett ett stormigt kärleksförhållande med Egyptens drottning Kleopatra. Octavianus behövde verkligen fred för att kunna koncentrera sig på konflikten med Sextus Pompejus, och de båda triumvirerna beslöt att förnya sin pakt. Försoningen beseglades med ett storslaget bröllop mellan Antonius Världens Historia 14 2010 55

Romarriket och Octavianus syster. När krisen nu var över gav Octavianus sin vän Agrippa i uppdrag att krossa Sextus. Agrippa satte genast i gång med att bygga upp en stark flotta. Tillsammans med Lepidus omfattande styrkor gick han år 37 f.kr. i land på Sicilien och fördrev Sextus. Med de sista resterna av sin flotta flydde Sextus till Asien där han senare greps och avrättades. Segern var en jättetriumf för Octavianus som nu var starkare än någonsin. Han var inte längre bara Caesars arvinge och hämnare; han var en segerherre efter egen förtjänst. En ödesdiger förälskelse Förhållandet mellan Octavianus och Antonius började dock knaka i fogarna igen den här gången med katastrofala följder. Skälet var att Antonius återupptagit sitt förhållande med drottning Kleopatra och till romarnas stora bestörtning hade han skänkt henne Libanon, Cypern och en del av Palestina. År 32 f.kr. skilde mördarna Tillius Cimber Cimber var senator, gav signalen till mordet och höll själv i kniven när Caesar mördades. Sedan byggde han upp en flotta för att stötta mördarna Brutus och Cassius. Han stupade i ett slag. Dödad år 43 f.kr. han sig dessutom från Octavianus syster, vilket var en klar förolämpning. Brytningen mellan de båda triumvirerna var ett faktum. Octavianus bestämde sig för att göra slut på Antonius. Han försatt inte ett enda tillfälle att berätta för romarna om hur Antonius och den lömska drottningen av Egypten levde i lyx och skörlevnad i Alexandria. Kronan på verket kom när han lyckades få tag på Antonius testamente som låg i vestalernas tempel. Octavianus lät läsa upp testamentet för senaten, som bl.a. fick höra att Antonius ville bli begravd i Alexandria även om han dog i Rom. Även Antonius mest trogna anhängare insåg nu att den store romerske fältherren under Kleopatras förtrollning hade blivit en österlänning. På Octavianus förslag förklarade senaten krig mot Kleopatra och därmed indirekt även mot Antonius. Sista striden mot Antonius Den 2 september år 31 f.kr. drabbade Antonius och Octavianus flottor samman utanför Actium i Grekland. Antonius hade 500 stora krigsgalärer medan Octavianus skepp, under Agrippas befäl, var något mindre men snabbare. Det var vindstilla och Agrippas små skepp rörde sig lätt medan Antonius galärer låg stilla. Tre eller fyra av Octavianus skepp samlades kring vart och ett av Antonius och striderna utkämpades med sköldar, spjut, stänger och brinnande pilar. Antonius soldater sköt även med katapulter, berättar historikern Plutarchos. Slaget var helt jämnt när Antonius mot kvällen plötsligt såg hur Kleopatras 60 galärer, hans reservstyrkor, flydde ut över havet. Då glömde Antonius allt, lämnade sina skepp i sticket och skyndade efter den kvinna som i samma sekund kostade honom ett världsrike. När Antonius stigit ombord på drottningens skepp sade han inte ett ord: I stället gick han ensam ned i fartygets stäv och satt tyst och ensam med händerna för ansiktet, skriver Plutarchos. Under tiden fortsatte Antonius flotta den desperata kampen medan skepp efter skepp stacks i brand och sjönk. Octavianus hade segrat och den en gång så mäktige Antonius levde på lånad tid. Slaget vid Actium i Grekland utspelade sig mellan de båda forna bundsförvanterna Octavianus och Antonius. Striden slutade med seger för Octavianus som därmed blev envåldshärskare i romarriket. Octavianus sörjer efter segern Följande sommar landsteg Octavianus i Egypten och gick mot Alexandria. Antonius försökte ställa upp ett försvar utanför staden men hans män deserterade. Han drog sig tillbaka till staden medan han ropade att Kleopatra förrått honom till dem som han kämpade mot för hennes skull, skriver Plutarchos. I staden mötte han några av Kleopatras tjänare som lurade i Antonius att drottningen begått självmord. Antonius beslöt följa henne i döden och stötte sitt svärd i underlivet. 56 Världens Historia 14 2010

När Caesar (Octavianus) fick höra detta drog han sig tillbaka till sitt tält och grät över den man som varit hans släkting genom giftermål, kollega i ämbetet och på slagfältet och hans partner i många uppdrag och strider, berättar Plutarchos. Några dagar senare avslöjades tjänarnas lögn när Kleopatra begick självmord. Kvar fanns Caesars adoptivson som både fått sin hämnd och blivit världens herre. Octavianus styrde romarriket i 45 år och blev imperiets förste kejsare även om han själv alltid insisterade på att bli kallad princeps senatus, senatens förste man. År 27 f.kr. hedrade senaten honom med titeln Augustus den upphöjde det namn han är känd under i dag. Månaden sextilis döptes om till augusti eftersom det var i den månaden han besegrade Antonius i Egypten. När han i augusti år 14 e.kr. låg på sin dödsbädd med familjen omkring sig frågade han: Har jag spelat komedin väl? Om mitt livs skådespel har behagat er, så klappa händerna. Läs mer Anthony Everitt: Augustus: Roms förste kejsare, Prisma, 2007 Werner Eck: The Age of Augustus, Wiley-Blackwell, 2007 Richard Holland: Augustus: Godfather of Europe, The History Press, 2004 http://tinyurl.com/alz9f Hämnaren blev landsfader När Octavianus blev härskare över hela romarriket under namnet Augustus skiftade han personlighet fullständigt. Moderna historiker kallar Augustus en av världshistoriens mest gåtfulla personligheter med all rätt. Från Caesars död och fram till den slutliga segern över rivalen Antonius var han den skoningslöse, iskalle hämnaren. På 14 år utrotade han alla Caesars mördare och alla de rivaler som stod mellan honom och den totala makten. Men från år 30 f.kr. fram till sin död 44 år senare blev samme man känd för att vara en vis och rättvis regent. Efter segern över Antonius rörde han aldrig ett svärd igen och överallt i riket rådde fred och välstånd som aldrig tidigare i Roms blodiga historia. Augustus förde sig alltid som en vanlig medborgare och levde ett enkelt liv. Han ville bara ha vanlig mat på bordet och drack sällan vin. Enligt romerska källor grät Augustus av tacksamhet när folket började kalla honom fäderneslandets fader. Han blev erbjuden titeln diktator men avböjde med avsmak. Han ansåg att hans stat var ett slags förbättrad republik, inte någon monarki. Men icke desto mindre var han i praktiken envåldshärskare. Privat drabbades Augustus av flera stora sorger som kom att få avgörande betydelse för Rom. Han fick inga egna söner och utsåg därför sin systerson Marcellus till tronarvinge. Men Marcellus dog av sjukdom bara 18 år gammal. Augustus adopterade då sin dotters båda söner, Gajus och Lucius Caesar, som uppfostrades som kejsarens arvingar. Men de båda bröderna dog unga; den ene stupade i ett slag och den andre avled av sjukdom. Därefter övertalade Augustus fru Livia honom att utse hennes son Tiberius till tronarvinge trots att Tiberius inte alls ville bli kejsare. Det blev han emellertid ändå, när Augustus avled år 14 e.kr. Efter de första 14 blodiga åren lade Octavianus ned sitt svärd och rörde det aldrig mer. Roms störste byggherre Enligt Augustus själv hann han restaurera 82 av Roms helgedomar. Under hans regenttid uppfördes det berömda Pantheon, Forum Augustum, Marcellusteatern och flera andra praktfulla byggnader. Jag övertog en stad av råtegel och efterlämnar en stad av marmor, lär han ha sagt på sin dödsbädd.