Ester. Kung Xerxes bestraffar drottning Vashti

1 Kung Xerxes bestraffar drottning Vashti 1 Det som här berättas tilldrog sig på Xerxes tid, den Xerxes som härskade över 127 provinser från Indien ända till Kush. 2 Han satt nu på kungatronen i borgen i Susa. 3 Under sitt tredje regeringsår gav han ett gästabud för alla sina furstar och ämbetsmän. Krigsbefälhavarna i Persien och Medien och adeln och furstarna i provinserna hade alla samlats hos honom, 4 och under en lång tid, 180 dagar, visade han dem sitt väldes rikedom och sin lysande kungliga prakt. 5 Som avslutning gav kungen under sju dagar ett gästabud för alla på borgen i Susa, från den högste till den lägste. Festen ägde rum på den öppna platsen i slottsträdgården. 6 Där hängde draperier av finaste vita och violetta tyger i vita och purpurröda snören på stänger av silver och pelare av alabaster. Där stod divaner av guld och silver på ett golv av marmor, alabaster, pärlemor och ädelsten. 7 Dryckerna serverades i gyllene bägare, alla olika, och kungens vin flödade med kunglig frikostighet. 8 Men det rådde inget dryckestvång; kungen hade befallt marskalkarna att rätta sig efter vars och ens önskan. 9 Samtidigt höll drottning Vashti ett gästabud för kvinnorna inne i kung Xerxes palats. 10 Den sjunde dagen, då kungen var upprymd av vinet, befallde han Mehuman, Bisseta, Harvona, Bigta, Avagta, Setar och Karkas, de sju hovmän som var hans personliga tjänare, 11 att föra drottning Vashti till honom, med kunglig krona på huvudet. Han ville låta folken och furstarna se hennes skönhet hon var mycket vacker. 12 Men då hovmännen framförde kungens befallning vägrade drottning Vashti att komma. Kungen blev ursinnig, vreden brann inom honom. 13 Han vände sig till de visa, de som visste vad stunden krävde, eftersom det var brukligt att kungen rådgjorde med alla som var förfarna i lag och rätt. 14 Hans närmaste förtrogna var Karshena, Shetar, Admata, Tarshish, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar från Persien och Medien som när som helst kunde få företräde hos honom och var de främsta i riket. 15 Dem frågade han vad som enligt lagen borde ske med drottning Vashti, då hon inte hade gjort som kungen befallde henne genom sina hovmän. 16 Memukan tog till orda inför kungen och furstarna: Det är inte bara mot kungen som drottning Vashti har förbrutit sig utan mot alla furstar och folk i alla kung Xerxes provinser. 17 Drottningens handlingssätt blir bekant för alla kvinnor och får dem att ringakta sina män och säga: Kung Xerxes skickade efter drottning Vashti, och hon kom inte! 18 Redan i dag börjar furstinnorna i Persien och Medien som har hört vad drottningen sade att föra det på tal med sina män, och då blir det försmädligheter och gräl utan ände. 19 Om du finner det lämpligt, min konung, bör du därför utfärda en kunglig förordning som skall skrivas in bland Persiens och Mediens lagar så att den inte kan återkallas: ett förbud för Vashti att någonsin visa sig inför kungen. Ge sedan hennes drott- Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 1

ningvärdighet åt någon annan, som är bättre än hon. 20 När detta kungliga påbud blir känt i ditt rike, i hela ditt väldiga rike, kommer varje kvinna att visa respekt för sin make, hög som låg. 21 Förslaget tilltalade kungen och furstarna, och kungen gjorde som Memukan hade sagt. 22 Han lät sända ut skrivelser till alla sina provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, för att var man skulle vara herre i sitt hus. 2 blir kung Xerxes gemål 1 En tid därefter, när kung Xerxes vrede hade lagt sig, började han tänka på vad Vashti hade gjort och vad man hade beslutat om henne. 2 Kungens pager föreslog då att man skulle leta upp vackra orörda flickor åt honom. 3 Kungen skulle utse ombud i varje provins och låta dem samla alla unga vackra flickor till hans harem i borgen i Susa. Där skulle de stå under uppsikt av kungens eunuck Hegaj, haremsvakten, och få skönhetsbehandling. 4 Den flicka som behagade kungen mest skulle bli drottning i Vashtis ställe. Förslaget vann kungens gillande, och han följde det. 5 På borgen i Susa fanns en jude som hette Mordokaj, son till Jair, son till Shimi, son till Kish av Benjamins stam. 6 Han hörde till dem som blivit bortförda från Jerusalem tillsammans med kung Jekonja av Juda, då denne fördes i fångenskap av den babyloniske kungen Nebukadnessar. 7 Han var fosterfar åt sin farbrors dotter Hadassa, även kallad ; hon hade varken far eller mor i livet. Det var en välväxt och vacker flicka. Mordokaj hade adopterat henne efter hennes föräldrars död. 8 Då kungens befallning och förordning hade blivit känd och många flickor fördes till borgen i Susa och togs om hand av Hegaj, hämtades även till kungens palats och ställdes under uppsikt av Hegaj, haremsvakten. 9 Flickan gjorde intryck på honom och vann hans välvilja. Han lät henne genast få de skönhetsmedel och den kost som hon skulle ha och de sju tjänsteflickor från palatset som valts ut åt henne. Han lät henne flytta in i den förnämsta delen av haremet tillsammans med dem. 10 berättade inte vilket folk eller vilken släkt hon tillhörde, eftersom Mordokaj hade förbjudit henne det. 11 Varje dag vandrade Mordokaj förbi haremsgården för att få reda på hur det stod till med och hur hon behandlades. 12 I tur och ordning skulle flickorna få komma in till kung Xerxes. Då hade man under tolv månaders tid låtit dem genomgå det som var föreskrivet. Det var den tid som hela skönhetsbehandlingen krävde: sex månader med myrraolja och sex månader med balsamolja och andra skönhetsmedel. 13 När en flicka skulle gå till kungen fick hon ta med sig allt vad hon begärde från kungens harem till hans palats. 14 Hon skulle komma om aftonen och följande morgon återvända till den andra haremsavdelningen och överlämnas till kungens eunuck Shaashgas, som vaktade konkubinerna. Hon fick inte komma fler gånger till kungen, om inte denne hade blivit så förtjust i henne att han kallade henne till sig. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 2

15 Så kom turen till, dotter till Avichajil, farbrodern till Mordokaj som hade adopterat henne. När hon skulle till kungen begärde hon ingenting annat än det som hade föreslagits av kungens eunuck Hegaj, haremsvakten. Alla som såg henne blev betagna i henne. 16 Det var i årets tionde månad, månaden tevet, det sjunde året kung Xerxes regerade, som fördes till honom i hans kungapalats. 17 Han kom att älska högre än någon annan kvinna, ja, hon vann hans ynnest och kärlek framför alla de andra flickorna, och han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vashtis ställe. 18 Sedan gav han ett stort gästabud för alla sina furstar och ämbetsmän, ett gästabud till s ära, och han efterskänkte skatt i provinserna och delade ut gåvor med kunglig frikostighet. 19 När man samlade de unga flickorna tjänstgjorde Mordokaj vid Kungliga porten. 20 På hans uppmaning förteg vilken släkt och vilket folk hon tillhörde. Hon fortsatte att lyda honom som när hon var i hans vård. 21 Under den tid då Mordokaj tjänstgjorde vid Kungliga porten hade tröskelväktarna Bigtan och Teresh, två av kungens hovmän, blivit så förbittrade på kung Xerxes att de sökte ett tillfälle att bringa honom om livet. 22 Mordokaj fick kännedom om detta och talade om det för drottning, som underrättade kungen på Mordokajs vägnar. 23 Saken undersöktes, och när anklagelserna visade sig riktiga hängde man upp de båda männen på pålar. Denna händelse nedtecknades i krönikan i närvaro av kungen. 3 Haman planerar att utrota judarna 1 Någon tid senare hedrade kung Xerxes agagiten Haman, Hammedatas son: han befordrade honom och gav honom högre rang än någon av sina furstar. 2 Alla ämbetsmännen vid Kungliga porten föll ner i vördnad inför Haman, så som kungen befallt. Men Mordokaj föll inte ner inför honom. 3 Ämbetsmännen i Kungliga porten frågade Mordokaj varför han trotsade kungens befallning. 4 Dag efter dag talade de med honom utan att han lyssnade till dem. Då underrättade de Haman för att se om Mordokajs skäl skulle godtas: han hade sagt dem att han var jude. 5 När Haman såg att Mordokaj inte föll ner i vördnad inför honom fylldes han av vrede. 6 Det var inte nog för honom att ta livet enbart av Mordokaj, utan när han fick reda på vilket folk denne tillhörde ville han utrota alla judar i Xerxes rike, Mordokajs folk. 7 Under årets första månad, månaden nisan, det tolfte året kung Xerxes regerade, kastade man i Hamans närvaro pur, dvs. lott, om dag och månad då man i ett enda slag skulle förgöra Mordokajs folk. Lotten föll på den trettonde dagen i årets tolfte månad, månaden adar. 8 Haman gick till kung Xerxes och sade: Det finns ett folk som bor utspritt bland de andra folken i ditt rikes alla provinser. De håller sig för sig själva. Deras lagar liknar inget annat folks, och kungens lagar rättar de sig inte efter. Det är mot dina intressen att låta dem hållas. 9 Om du finner det lämpligt, så utfärda ett påbud att de skall förintas. Jag skall då väga upp 10 000 talenter silver till Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 3

dina tjänstemän för den kungliga skattkammarens räkning. 10 Då tog kungen sin sigillring från fingret och gav den åt agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas fiende, 11 med orden: Silvret är ditt, och med folket får du göra vad du vill! 12 Den trettonde dagen i årets första månad inkallades kungens sekreterare, och efter Hamans anvisningar avfattades en skrivelse till kungens satraper, till ståthållarna i de olika provinserna och till de olika folkens furstar; till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Xerxes namn och bekräftades med hans sigill, 13 och till kungens alla provinser sändes brev med kurir. Alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor, skulle förgöras, dödas och utplånas på en och samma dag, den trettonde i årets tolfte månad, månaden adar, och deras egendom skulle tas som byte. 14 Skrivelsen skulle gälla som lag i varje provins och genom avskrifter göras bekant för alla folk så att alla skulle vara beredda när dagen kom. 15 På kungens order gav sig kurirerna i väg i stor hast, och samtidigt offentliggjordes förordningen på borgen i Susa. Kungen och Haman slog sig ner till ett dryckeslag, men i staden Susa rådde bestörtning. 4 Mordokaj ber vädja till kungen 1 När Mordokaj fick höra vad som hade skett rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska och gick ut i staden och klagade högljutt och bittert. 2 Han fortsatte ända till Kungliga porten, där ingen fick komma in klädd i sorgdräkt. 3 I varje provins dit kungens befallning och förordning nådde blev sorgen stor bland judarna: de fastade, de grät och klagade. Många gjorde sig en bädd av säck och aska. 4 När drottning s tjänsteflickor och hovmän kom och berättade det för henne blev hon förfärad och sände kläder till Mordokaj som han skulle ha på sig i stället för säcktyget. Men han vägrade att ta emot dem. 5 Då kallade till sig eunucken Hatak, som kungen ställt i hennes tjänst, och befallde honom att fråga Mordokaj vad han menade. 6 Hatak gick ut till Mordokaj på stadens torg framför Kungliga porten. 7 Mordokaj berättade om allt som hade drabbat honom och nämnde även den mängd silver som Haman hade lovat lämna till den kungliga skattkammaren om han fick förinta judarna. 8 Han gav också Hatak en avskrift av den förordning som hade utfärdats i Susa angående utrotningen, så att han skulle kunna visa skrivelsen för och förklara allt för henne. Han skulle säga åt henne att gå till kungen och vädja till honom att skona hennes folk. 9 Då Hatak kom och berättade för vad Mordokaj hade sagt 10 befallde hon honom att gå tillbaka till Mordokaj och säga: 11 Alla kungens ämbetsmän och hans undersåtar i provinserna vet att för den man eller kvinna som utan kungens kallelse går in till honom på inre borggården gäller bara en lag: döden. Endast den som kungen sträcker sin gyllene spira mot får behålla livet. Själv har jag inte på trettio dagar varit kallad till kungen. 12 När Mordokaj fick höra vad sagt 13 lät han svara henne: Tro inte att du ensam bland alla judar skall komma undan bara därför att du bor i kungens Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 4

5 6 hus. 14 Tiger du i detta ögonblick kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars familj skall gå under. Kanske var det för en stund som denna du blev drottning. 15 Då sände detta svar till Mordokaj: 16 Samla genast alla judar som finns i Susa och håll fasta för min skull. Ni skall inte äta eller dricka på tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänsteflickor skall fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, trots att det är mot lagen. Är jag förlorad, så är jag förlorad. 17 Mordokaj gav sig i väg och gjorde precis som hade sagt till honom. 1 Den tredje dagen klädde sig i sin drottningskrud och ställde sig på det kungliga palatsets inre borggård, mitt för palatsbyggnaden. Kungen satt på sin härskartron i palatset, rakt framför ingången. 2 När han fick se drottning stå där på borggården lyste han upp och sträckte sin gyllene spira mot henne. gick fram och vidrörde spetsen av spiran. 3 Vad vill du, drottning? frågade han. Vad önskar du? Du skall få det, om det så är halva riket. 4 Om det behagar dig, min konung, svarade, skall du och Haman i dag komma till en festmåltid som jag har ordnat till din ära. 5 Kungen sade: Hämta genast hit Haman, så att vi kan göra till viljes. Kungen och Haman kom till måltiden som ordnat, 6 och medan man drack av vinet frågade kungen: Vad vill du be om,? Det beviljas! Vad är din önskan? Den skall uppfyllas, om den så gäller halva riket. 7 svarade: Vad jag ber om och önskar är detta: 8 Om jag har vunnit din ynnest, min konung, och om du finner för gott att bevilja min bön och uppfylla min önskan, så skall du och Haman komma till en festmåltid som jag ger för er i morgon. Då skall jag svara på din fråga, min konung. Hamans fall och Mordokajs upphöjelse 9 Den dagen gick Haman hem glad och upprymd. Men då han fick se Mordokaj i Kungliga porten och denne inte reste sig eller ens rörde sig, blev han ursinnig på honom. 10 Dock behärskade han sig och gick hem. Sedan kallade han på sina vänner och sin hustru Seresh. 11 För dem utbredde han sig över hur rik han var, hur många söner han hade och vilken ära kungen hade visat honom då han upphöjt honom över furstarna och de kungliga ämbetsmännen. 12 Och inte nog med det, sade han, jag var den ende som drottning hade bjudit att tillsammans med kungen komma till en fest som hon gav. I morgon är jag bjuden dit igen tillsammans med kungen. 13 Men jag är ändå inte nöjd så länge jag måste se den där juden Mordokaj i Kungliga porten. 14 Då föreslog hans hustru Seresh och alla vännerna: Låt resa en påle, tjugofem meter hög, och be kungen i morgon bitti att Mordokaj hängs upp på den. Sedan kan du med glatt hjärta gå med kungen till festen. Haman gillade förslaget och lät resa pålen. 1 Den natten kunde kungen inte sova, och han lät då bära fram krönikan över minnesvärda händelser. Ur den läste man för honom. 2 Där fanns upptecknat att Mordokaj hade avslöjat tröskelväktarna Bigtan och Teresh, de två hovmän som hade tänkt bringa kung Xerxes om livet. 3 Då undrade kungen: Vad fick Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 5

7 Mordokaj för ära och lön för detta? Och pagerna svarade: Han fick ingenting. 4 Vem står på borggården? frågade kungen. Det var Haman som just hade kommit till palatsets yttre borggård på väg att be kungen låta hänga upp Mordokaj på pålen som var rest för honom. 5 Det är Haman som står på borggården, svarade pagerna. Låt honom komma in, sade kungen. 6 Haman gick in och kungen frågade: Vad skall man göra för den som kungen vill ära? Haman tänkte: Den som kungen vill ära kan det vara någon annan än jag? 7 Och han svarade: Den som kungen vill ära 8 skall man ge en kunglig skrud som kungen själv har burit och en häst som kungen själv har ridit och vars huvud är prytt med kunglig krona. 9 Skruden och hästen skall anförtros åt en av kungens främsta furstar. Han skall sätta skruden på den som kungen vill ära och leda hans ritt genom huvudgatan i staden och ropa framför honom: Se här vad man gör för den som kungen vill ära! 10 Hämta genast skruden och hästen som du har talat om, sade kungen till Haman, och gör på det sättet med juden Mordokaj som tjänstgör vid Kungliga porten. Glöm ingenting av det du har nämnt. 11 Haman hämtade skrud och häst, satte skruden på Mordokaj och ledde hans ritt längs huvudgatan i staden medan han ropade framför honom: Se här vad man gör för den som kungen vill ära! 12 Mordokaj återvände därefter till Kungliga porten, medan Haman skyndade hem i sorg, med ansiktet dolt. 13 Han berättade för sin hustru Seresh och för sina vänner allt som hade hänt honom, och då sade hans rådgivare och hustrun: Är han av judisk börd, denne Mordokaj som du nu fått falla ner för, så lär du aldrig få bukt med honom. Han kommer att bli ditt fall. 14 Medan de talade med Haman kom kungens hovmän för att omedelbart hämta honom till festmåltiden som ordnat. 1 Så kom kungen och Haman till måltiden hos drottning. 2 Även denna andra dag frågade kungen medan man drack av vinet: Vad vill du be om, drottning? Det beviljas! Vad är din önskan? Den skall uppfyllas, om den så gäller halva riket. 3 svarade: Om jag har vunnit din ynnest, min konung, och om du så finner för gott, är min bön att du skänker mig livet och min önskan att du skonar mitt folk. 4 Vi har blivit sålda till att förgöras, dödas och utplånas, jag och mitt folk. Om vi hade sålts som slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. En sådan olycka hade inte varit stor nog att besvära konungen med. 5 Vem är det som vågar göra något sådant? frågade kung Xerxes. Var är han? 6 En förtryckare och fiende, sade, den onde Haman här. Haman darrade av skräck inför kungen och drottningen. 7 I vredesmod reste sig kungen från bordet och gick ut i palatsets trädgård medan Haman stannade kvar för att bönfalla drottning om sitt liv; han såg att kungen redan hade fällt domen över honom. 8 Just då kung Xerxes kom tillbaka från trädgården in i festsalen kastade sig Haman mot soffan där låg till bords. Går han så långt att han antastar drottningen i mitt eget slott? ropade kungen. Knappt hade han sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte. 9 En påle är redan rest, sade Harvona, en Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 6

8 av kungens hovmän. Den har Haman ställt i ordning åt Mordokaj, vars ord en gång räddade kungen. Pålen står vid Hamans hus, tjugofem meter hög. Häng upp honom där, befallde kungen. 10 Så hängdes Haman upp på den påle som han själv hade rest åt Mordokaj. Nu lade sig kungens vrede. 1 Samma dag skänkte kung Xerxes drottning det hus som hade tillhört Haman, judarnas fiende, och Mordokaj fick företräde hos kungen sedan hade talat om hur nära han stod henne. 2 Kungen drog av sig sin sigillring, som han hade tagit tillbaka från Haman, och gav den åt Mordokaj. Och lät Mordokaj ta hand om Hamans hus. Judarnas hämnd på sina fiender 3 Ännu en gång vände sig till kungen. Hon föll ner för hans fötter och bönföll honom under tårar att avvända den olycka som agagiten Haman hade förberett och de ogärningar han hade planlagt mot judarna. 4 Kungen sträckte den gyllene spiran mot, och hon reste sig och trädde fram till honom. 5 Om du så finner för gott, min konung, sade hon, och om jag har vunnit din ynnest, om min bön tycks dig berättigad och om du sätter värde på mig, ber jag att du utfärdar en förordning som återkallar de brev som agagiten Haman, Hammedatas son, skrev när han tänkte utplåna judarna i alla dina provinser. 6 Hur skulle jag kunna se denna olycka drabba mitt folk, hur skulle jag kunna se min släkt förintas? 7 Då sade kung Xerxes till drottning och juden Mordokaj: Hamans hus har jag gett åt, och honom själv har jag låtit hänga upp på pålen för att han sökt bringa judarna om livet. 8 Skriv förordningen om judarna som ni finner det bäst, skriv i mitt namn, med mitt sigill. En skrivelse utfärdad i kungens namn och bekräftad med kungens sigill kan inte återkallas. 9 Då, den tjugotredje dagen i årets tredje månad, månaden sivan, inkallades kungens sekreterare. Helt efter Mordokajs anvisningar avfattades en skrivelse till judarna, liksom till satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien till Kush, 127 provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, också till judarna med deras egen skrift och på deras eget språk. 10 Mordokaj lät utfärda skrivelsen i kung Xerxes namn och bekräfta den med hans sigill och sände breven med beridna kurirer på hästar från kungens stall. 11 I breven stod att kungen gav judarna i varje stad rätt att samlas för att försvara sig och förgöra, döda och utplåna varje väpnad styrka hos ett folk eller i en provins som uppträdde fientligt, även barn och kvinnor, och att ta deras egendom som byte. 12 Detta skulle ske på en och samma dag i alla kung Xerxes provinser: den trettonde i årets tolfte månad, månaden adar. 13 Skrivelsen skulle gälla som lag i varje provins och genom avskrifter göras bekant för alla folk, så att judarna den dagen skulle stå beredda att ta hämnd på sina fiender. 14 På kungens order gav sig kurirerna av på de kungliga hästarna i största hast, och samtidigt offentliggjordes förordningen på borgen i Susa. 15 Klädd i kunglig skrud i violett och vitt lämnade Mordokaj kungen. Han bar ett stort gyllene diadem och en mantel av vitt och purpurrött tyg. I staden Susa rådde glädjeyra. 16 För judarna blev det ljus och glädje, lycka och ära. 17 I varje provins Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 7

9 och i varje stad dit kungens befallning och förordning nådde blev glädjen stor bland judarna: de höll fest och firade högtid. Många ur de andra folken i landet utgav sig för att vara judar, eftersom de hade gripits av fruktan för judarna. 1 Så kom den trettonde dagen i årets tolfte månad, månaden adar. Det var den dag då kungens befallning och förordning skulle verkställas, den dag då judarnas fiender hade hoppats få dem i sitt våld men då det tvärtom blev så att judarna fick makt över sina motståndare. 2 I alla kung Xerxes provinser samlades judarna i sina städer för att göra upp med dem som ville deras olycka. Ingen kunde hålla stånd, alla var fyllda av fruktan för dem. 3 Judarna understöddes av furstarna i provinserna, av satraperna och ståthållarna och dem som stod i kungens tjänst. Alla var de fyllda av fruktan för Mordokaj. 4 Han hade nämligen fått stort inflytande i det kungliga palatset; hans rykte nådde ut i alla provinserna, och han blev allt mäktigare. 5 Så besegrade judarna alla sina fiender med svärd och nedgjorde och dräpte dem. De gjorde vad de ville med sina motståndare. 6 I Susas borg nedgjorde och dräpte de 500 man 7 och dessutom Parshandata, Dalfon, Aspata, 8 Porata, Adalja, Aridata, 9 Parmashta, Arisaj, Aridaj och Vajsata, 10 de tio sönerna till Haman, Hammedatas son, judarnas fiende. Men de avstod från att plundra. 11 När kungen samma dag fick reda på hur många som hade dödats på borgen i Susa 12 sade han till drottning : I Susas borg har judarna nedgjort och dräpt 500 man, och därtill Hamans tio söner. Vad har de då inte gjort i mina övriga provinser? Vad vill du be om? Det beviljas! Vad är din önskan nu? Den skall uppfyllas! 13 Om du så finner för gott, min konung, svarade, ge då judarna i Susa rätt att också i morgon handla efter den lag som gäller i dag. Och låt hänga upp Hamans tio söner på pålen. 14 Kungen befallde att så skulle ske. En förordning utfärdades i Susa, och man lät hänga upp Hamans tio söner. 15 Judarna i Susa samlades även den fjortonde dagen i månaden adar och dödade 300 man där. Men de avstod från att plundra. 16 De övriga judarna i kungens provinser samlades också för att försvara sig och få ro för sina fiender. De dödade 75 000 av sina motståndare. Men de avstod från att plundra. 17 Detta ägde rum den trettonde dagen i månaden adar, men den fjortonde vilade de och gjorde den till en fest- och glädjedag. 18 Judarna i Susa samlades både den trettonde och den fjortonde dagen men vilade den femtonde och gjorde den till en fest- och glädjedag. 19 Därför firar judarna på landet, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden adar som en högtidsdag med glada gästabud, då man skickar matgåvor till varandra. Purimfesten instiftas 20 Mordokaj skrev ner vad som hänt och sände brev till alla judar i kung Xerxes provinser, både nära och fjärran. 21 Han förordnade att de skulle fira den fjortonde och femtonde dagen i månaden adar varje år, 22 alltså de dagar då judarna fick ro för sina fiender och den månad då deras kval vändes i lycka, deras sorg i högtidsglädje. Dessa dagar skulle de göra till fest- och glädjedagar. De Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 8

skulle skicka matgåvor till varandra och ge gåvor åt de fattiga. 23 Det som judarna nu hade gjort och som Mordokajs skrivelse handlade om lät de bli tradition. 24 Agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplåna judarna och låtit kasta pur, dvs. lott, i syfte att krossa och förgöra dem. 25 Men när saken lades fram för kungen gav han trots sitt tidigare brev befallning om att den onda plan som Haman hade smitt mot judarna skulle slå tillbaka mot honom själv. Både han och hans söner hängdes upp på pålen. 26 Därför fick dessa dagar namnet purim, av ordet pur. På grund av allt det som stod i detta brev och som judarna själva hade bevittnat och upplevt, 27 antog och fastställde de för egen räkning och för sina efterkommande och för dem som sluter sig till dem seden att oföränderligt varje år fira dessa båda dagar på föreskrivet sätt och på bestämd tid. 28 Så skulle de dagarna kommas ihåg och firas i varje släktled, i varje familj, i varje provins och i varje stad, så att dessa purimdagar aldrig skulle glömmas bort av judarna och minnet av dem aldrig slockna bland deras efterkommande. 29 Drottning, Avichajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade med makt och myndighet skrivelser för att stadfästa detta andra purimbrev. 30 Mordokaj sände dem till alla judar i de 127 provinserna i Xerxes rike med tillönskan om fred och trygghet, 31 för att de skulle fira dessa purimdagar på bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning hade fastställt dem och de själva inrättat dem för sig och sina efterkommande med tillbörlig fasta och klagan. 32 s befallning som fastställde dessa regler för purim nedtecknades i en bok. Kung Xerxes och Mordokaj 10 1 Kung Xerxes utkrävde skatt av riket och kustprovinserna. 2 Alla hans mäktiga dåd och bedrifter liksom beskrivningen av den upphöjelse som kungen gav Mordokaj har nedtecknats i krönikan om Mediens och Persiens kungar. 3 Juden Mordokaj var kung Xerxes närmaste man. Han var högt ansedd bland judarna, älskad av sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och hans ord var till gagn för hans landsmän. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 9