Myntfynden i Korsbetningens massgravar Thordeman, Bengt Fornvännen 27, 23-39, Ingår

Myntfynden i Korsbetningens massgravar Thordeman, Bengt Fornvännen 27, 23-39, 65-87 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1932_023_kompr Ingår i: samla.raa.se

MYNTFYNDEN I KORSBETNINGENS MASS GRAVAR BENGT AV THORDEMAN Mynten äga för den arkeologiska forskningen en särskilt stor betydelse såsom dateringsinstrument i fråga om fynd, vilkas tidsställning på andra grunder är svåråtkomlig eller svävande, och myntfyndens geografiska eller kronologiska fördelning kan även vara signifikativ för ett visst områdes eller en viss epoks merkantila och kulturella orientering. För medeltidens vidkommande förhåller det sig ju likväl så, att flertalet svenska mynt icke i sig själva genom namnomskrifter eller årtal äro till tid och präglingsort bestämbara, och det är därför ett för arkeologien och numismatiken gemensamt intresse att få de medeltida mynten uppgrupperade i kronologiskt säkra typserier. Härvid har man att taga hänsyn dels till innehållskombinationerna i de slutna myntfynden, dels även till det enskilda myntets inskrifter och bilder, till dess prägelstil, dess typologiska utveckling eller försämring, liksom till variationerna i dess vikt och dess silverhalt. Redan för mer än 30 år sedan utarbetade Hans Hildebrand en kronologi för de svenska medeltidsmynten 1, som än i dag är den enda existerande samlade framställningen av vårt medeltida myntväsen, men med åren har helt naturligt pålitligheten av dess data blivit allt mera anfäktbar, och i vissa fall ha även på goda grunder säkra omgrupperingar kunnat företagas 2. 'Hans Hildebrand: Sveriges Medeltid I, kap. Myntväsendet, sid. 770 ff. 2 Jfr G. Galster: Vesterås-Hulpenningo fra Knut Eriksson og hans nasrraeste Eftertolgere (Fornvännen 1917, sid. 96 ff) oeh T. G. Appelgren: Nya rön i fråga om do svenska medoltidsmyntcns bestämningar (Fornvännen 1930, sid. 286 ff).

24 BENGT THORDEMAN En systematiskt genomförd revidering av de svenska medeltidsmyntens kronologi, med hänsyn tagen såväl till de talrika myntfynd, som sedan Hildebrands tid kommit i dagen, som till de mera specifikt numismatiskt-typologiska synpunkterna, tillhör medeltids-arkeologiens mest aktuella önskemål 1. Dateringen av de i sig själva obestämbara, "stumma" mynten bygger till största delen på fyndkombinationerna i de slutna myntfynden, men det är uppenbart, att vi här ha att räkna med en ganska betydande felmarginal, då tidslatituden för ett myntfynd kan vara mycket växlande. Dessa myntfynd kunna ju utgöras av skatter, som bestå av förmögenheter, samlade under en längre tid, kanske under generationer. Nya och gamla mynt äro i varje fall vanligen blandade om varandra, och nedläggningstiden är icke utan vidare bestämbar. Det måste därför vara av största värde för den numismatiska forskningen att erhålla en grupp av myntfynd, där nedläggningstiden av ej numismatiska skäl är direkt och säkert fixerbar och där man från början kan utgå ifrån, att intet av mynten kan vara präglat efter en viss bestämd tidpunkt. Ett sådant myntfynd blir en synnerligen välkommen och bekväm kontroll på tillförlitligheten av den kronologi, som på andra grunder blivit uppbyggd, och blir en orubblig fixpunkt för hela det kronologiska systemet. I en av de massgravar, där de i slaget mellan gutar och danskar den 27 juli 1361 stupade krigarna och bönderna blivit jordade 2, har under 1929 och 1930 års undersökningar påträffats ett antal myntfynd, varav ett av ganska betydande storlek, där fyndomständigheterna äro sådana att man med visshet kan säga, att mynten kommit i jorden samtidigt med de fallna, alltså den 28 ä 29 juli 1361, och en mera precis eller pålitlig datering för ett arkeologiskt fynd torde knappast stå att finna. Men härtill kommer, att dessa myntfynds karaktär är en helt annan än hos de flesta fynd som eljest komma i dagen, i det man 1 Att de arkeologiska och de numismatiska metoderna renodlade var för sig kunna föra till helt skiljaktiga och knappast hållbara resultat visar t. ex. de senaste uttalandena rörande de av Hildebrand s. k. Knut Erikssons Kalmarmynt, som av Nordman (Karelska järnåldersstudier, Hfrs 1924, sid. 63 ff) hänföras till Visby medan Appelgren a. a. anser dom vara präglade i Trondhjem. 2 Jfr B. Thordeman: Korsbetningen och Solberga kloster, Sthlm 1930 (Svenska Fornminncsplatser nr 14).

MYNT FYN DEN I KORSBETNINGENS MASSGRAVAR 25 kan förutsätta, att dessa mynt, som buros av de i slaget kämpande och mod dem blivit nedmyllade (eller i undantagsfall tappats av dom. som ombesörjt gravläggningen), vid nämnda tidpunkt samtliga voro kurserande. I motsats mot vad eljest är fallet bör man alltså här ha rätt att räkna med en ytterst begränsad tidslatitud inom fynden, sammanslagna till en enhet, vilket gör de enskilda myntens datering ännu mer preciserad. En tredje teoretisk möjlighet ifråga om det sätt, varpå mynten kommit i jorden, nämligen att de tidigare tappats på platsen och vid gravens igenskottning kommit ned bland de döda med fyllningsjorden, kan i varje fall blott gälla, om ett mynt hittats enstaka för sig, vilket endast är fallet med ett enda av de påträffade mynten. Med hänsyn till den ganska enastående ställning, dessa myntfynd sålunda intaga inom det numismatiska forskningsmaterialet, har det synts mig önskvärt att publicera dem i en betydligt utförligare form än som måhända eljest varit nödvändigt. De först av dr O. V. Wennersten och sedermera av förf., delvis i samarbete med dr Poul Nörlund undersökta massgravarna vid Korsbetningen äro till antalet tre, vartill kommer en sommaren 1930 anträffad men ej undersökt samt en år 1813 spolierad grav. Samtliga mynt, liksom även de värdefullaste fynden i övrigt, ha kommit i K L M /V 0 P Q R S T U V X zzy y xx vv uu ( \ v \ \ \ X p* '9 it \ JJ \ rr 99 \ V \ PP fi 9 r 6 i t u v k. y z X Mt t3 */* o a. rfl ä o I / Fig. 23. Plan av massgraven med myntfyndens lägen inprickade. Fynd III anträffades på en ej närmare lokaliserad plats inom området R-T-v-y. Varje rutas sida = Vs m.

26 II EN G T THORDEMAN (markerad av cirkel Fig. 24. Översiktsbild av den jdats där fynd V påträffades linjen). Foto N. Åzolius. dagen i den stora massgrav 1, som av Wennersten öppnades år 1912 och vars undersökning sedan fortsattes av förf. åren 1928 30. Tre av fynden, bestående av resp. 385, 17 och ett enstaka mynt, påträffades 1929, medan tvenne, bestående av resp. 8 och 7 st. mynt, påträffades år 1930. 2 Anledningen till att inga myntfynd gjorts i de båda andra gravarna sammanhänger helt visst med det påfallande förhållande, att dessa även med avseende på rustningsfynden voro vida fattigare än den stora graven 3. Förklaringen härtill är sannolikt den, att man till en början noggrannare avklädde do döda och genomsökte deras kläder, medan man så småningom fann. att tiden ej tillät 1 Jfr planen i Svenska Fornminnesplatscr nr 14. 2 Ett mynt av typen Hildebrand fig. 449, alltså frän slutet av 1100-lalet (eller troligen rättare från början av 1200-talct). iir även vid grävningarna påträffat, men ej i någon av massgravarna utan vid fraingrävningon av Solberga klosterkyrkas grund. 8 Jfr Nörlund-Thordoman: Panzerhandschuhe aus der Schlacht hd Wisby im Jahre 1361 (Acta Archaeologica 1931, sid. 53 ff).

MYNTFYNDEN I KORSBETNINGENS MASSGRAVAR 27 Fig. 25. översiktsbild av don plats där fynd I påträffades (markerad av cirkellinjen). Foto N. Åzelius. ett så omständligt förfarande, utan att man måste inrikta sig på att snarast bringa liken under jorden. Det är karakteristiskt, att man i den stora graven i flera fall t. o. m. låtit sporrarna sitta kvar på de fallnas fötter, ja, en av dem bar ännu på fingret en ring av silver. Även olikheten i gravgroparnas storlek torde understödja denna förmodan, i det att man måhända först tänkt sig taga upp ett antal smärre gravgropar men slutligen fann det nödvändigt att vräka ned alla de många återstående liken i en enda väldig grav för att äntligen bli färdig med sitt hemska arbete. Den stora graven är även den från klosterkyrkan avlägsnast belägna, vilket även i sin mån tyder på, att den är den senast anlagda. Fyndens fördelning inom gravgropens område (fig. 23) beror givetvis på en ren slump och har ingenting att säga oss. Dessvärre gäller detsamma även om fyndens läge i förhållande till närbelägna skelettdelar (fig. 24, 25). Skelettens förvirrade och i varandra sammanflätade ställningar gör det omöjligt att med visshet bestämma, till vilken

28 B E N G T T II O (( I) E.1/.1 N Fig. 26. Läderpungen med fynd I på sin ursprungliga plats omedelbart efter framprepareringen. Foto N. Azelius. individ de olika myntfynden höra eller t. ex. invid vilken kroppsdel de lågo, allt förhållanden som kunnat vara av ett visst intresse ur olika synpunkter att få utredda. Då t. ex. det enstaka myntet av finnaren uppgives ha påträffats inuti ett kranium (fig. 24), är det nödvändigt förutsätta, att myntet från en högre nivå under tiden för gravinnehållets av förruttnelsen förorsakade sammansjunkning glidit ned till den plats, där det hittades, och med dylika förskjutningar av föremålen i gravarna måste vi i allmänhet räkna. Det största myntfyndet hade av ägaren förvarats i en pung av läder, vars undre del ganska fullständigt konserverats av ärgbildningen från den i mynten ingående kopparn. Pungen (fig. 26) består av två läderstycken, nedtill halvrunt tillskurna och hopsydda utefter kanterna. Huru pungens övre del varit konstruerad, kan man nu ej se, då denna del är fullständigt förmultnad, men sannolikt har den iiint om varit försedd med en rad uppslitsningar, vari en eller flera remmar varit genomträdda i likhet med den här avbildade, i Stock-

MYNT F Y N DE S I K O It S B E TS I S GE SS M ASSGR A VAR 29 holm funna läderpungen (fig. 27). Egendomligt är, att den stora läderpungen med dess ganska aktningsvärda penningsumma kunnat undgå deras blickar, som ombestyrde gravläggningen. Tydligen måste denna ha försiggått i stor brådska, eftersom man förbisåg en sådan dyrbarhet. Mynten i de tre smärre fynden om resp. 7, 8 och 17 st. lågo alla med flatsidorna mot varandra, så att mynten bildade en stapel. Omkring det största av dessa befann sig en ärgbeläggning med fullt tydlig tygstruktur, varför dessa mynt synas ha varit inknutna oller insydda i dräkten. Fig. 27. Lädorpung från medeltiden, funnen i Stockholm, St. Nygatan 22 (Statens Hist. Museum). Efter dessa orienterande anmärkningar övergå vi till en detaljbeskrivning av de olika fynden. 1 FYND I. 2 1 35. Brakteat. Krona rakt från sidan av varierande form inom strålring (fig. 28: 1 6). Anteil 3 615 d. Vikt 0,31 gr. (10 vägningar). 4 36. Som förog., men under kronan en femuddig stjärna _ (fig. 28:7). 1 Terminologien i myntbeskrivningarna ansluter sig i stort sett till den som kommit till användning i T. G. Appelgren: Förteckning över Antellska mynlsamlingens i Helsingfors svenska mynt, I, Helsingfors 1908. För benäget bistånd vid bestämningen av några av mynten liksom för värdefullt meningsutbyte rörande hithörande frågor ber fört. få framföra sitt (ack till muscumsinspektör G. Galster, Köpenhamn. 2 Inv.-nr 19325: Mz 3. 3 Hänvisar till T. G. Appelgren: a. a. (nr i förteckningen, ej fig.-nr). 4 Varje viktangivelse åsyftar vikton av ett mynt. Om flera mynt vägts, vilket står anmärkt inom parentes, anges medelvikten för samtliga vägda mynt. Endast hela och i möjligaste mån onötta mynt ha vägts. Om ingen viktuppgift finnes för en viss typ betyder detta, att intet helt mynt funnits tillgängligt av densamma.

30' B ES G T T HÖRDE M AS 37 41. Brakteat. Som lörog., men under kronan två punkter (fig. 28:8). Anteil 615 a. Vikt 0,46 gr. 42. Som föreg., men en punkt på vardera sidan om kronan samt en på mellersta kronbladets skaft (fig. 28: 9). 43. Som föreg., men under kronan en halvmåne mod spetsarna uppåt (fig. 28:10). 44. Som föreg., men halvmånen mod spetsarna nedåt (fig. 28: 11). Vikt 0,34 gr. 45 50. Som föreg., mon kronan och halvmånen förbundna med en kort vertikal linje (fig. 28: 12). Vikt 0,42 gr. 51 75. Q inom strålring. Bokstavens proportion och storlek varierande (fig. 28:13 15). Anteil 113 och 115b. Hd 1 579. Vikt 0,32 gr. (10 vägningar). 76 79. Som föreg., men inuti bokstaven, på ömse sidor oro tvärstrecket, en punkt (fig. 28:16). Jfr Hd 580 och Anteil 114. Vikt 0,36 gr. 80. Som föreg., men endast en(?) punkt, placerad ovanför tvärstrecket (fig. 28:17). 81. Som 51 75, men innanför bokstavens vänstra, bygelformlga dol ott vertikalt streck: Q (fig. 28: 18). Anteil 112. Vikt 0,31 gr. 82 131. L inom strålring (fig. 28: 19 23). Hd 592. Anteil 134. Vikt 0,37 gr. (10 vägningar). 132 133. Som föreg., men bokstavens huvudstapel fördubblad; L (fig. 28:24). Vikt 0,39 gr. (2 vägningar). 134 155. S inom strålring. Bokstavens form starkt varierande (fig. 28:25 27). Hd 595. Anteil 137. Vikt 0,31 gr. (10 vägningar). 156 159. Som föreg., men på ena sidan om bokstaven en punkt (fig. 28:28, 29). Hd 593. Vikt 0,30 gr. (2 vägningar). 160. Som föreg., men på ena sidan om bokstaven ett kors (fig. 28:30). Vikt 0,33 gr. 161 170. Strålring, i övrigt obestämbara. 171 183. Två motvända kronor av varierande form inom slät ring. Mellan kronorna bokstaven O (fig. 28: 31, 32). Hd 645. Anteil 139. Vikt 0,27 gr. (5 vägningar). 184 191.,, Som föreg., men mellan kronorna bokstaven R mellan två punkter (fig. 28:33). Hd 643. Vikt 0,35 gr. (2 vägningar). 192 197. Som föreg., men utan punkter (tig. 28:34). Vikt 0,38 gr. (5 vägningar). 198 208. Som föreg., men mellan kronorna bokstaven T (fig 28:35, 36). Anteil 140 141. Vikt 0,28 gr. (5 vägningar). i Hänvisar till H. Hildebrand: a. a. (fig.-nr).

MYNT FYNDEN I K O RSB ET NIN G E N S MASSGRAVAR 31 209 210. Brakteat. Som föreg., men mellan kronorna bokstaven B (fig. 28:37). Hd 641. Vikt 0,25 gr. (2 vägningar). 211 227. Som föreg., mon mellan kronorna ett kors (fig. 28:38, 39). Vikt 0,29 gr. (10 vägningar). 228. Som föreg., men mellan kronorna ett vertikalt streck (fig. 28:40). Vikt 0,22 gr. 229. Som föreg., men mellan kronorna tecknet B (Bg- 28:41). Vikt 0,35 gr. 230. Som föreg., men mellan kronorna tecknet V (=T? (fig. 28:42). Jfr Anteil fig. 138. Vikt 0,23 gr. 231 244. Som föreg., men tecknet mellan kronorna oläsbart. 245. Krönt inänniskohuvud framifrån inom slät ring (fig. 29:13). Anteil 143 b. Vikt 0,30 gr. 246 370. Advers. Ankarliknande tecken, omgivet av två punkter inom krets av åtta halvmånar med utåt riktade spetsar, var och en med punkt i centrum (fig. 29: 1 5). Revers. Patriarkalkors med alla sex korsarmsändarna kluvna inom kulrand (fig. 29:6 10). Mansfeld-Bullner 1 656. Hauberg 2 : Lund 1332 1360, nr 16. Vikt 0,94 gr. (60 vägningar). 371. Advers. Sexbladig ros inom kulrand (fig. 29: 11). Revers. Lilja inom kulrand (fig. 29: 12). Mansfeld-Bullner 435. Hauberg: Erik Menved, N. Jylland nr 9. Vikt 1,08 gr. 372. Brakteat. Krona rakt från sidan inom slät ring. Kronans ring framställd med tre horisontala linjer, korsade av tvä vertikala. Kronans mittblad har formen av ett kors (fig. 29:14). Voszberg 3 111:83. Vikt 0,13 gr. 373. Som föreg., men kronans ring framställd med endasi två horisontala linjer (fig. 29:15). Voszberg 111:85. Vikt 0,16 gr. 374. Som föreg., men den övre horisontala linjen på kronringen uppdragen i en (tro?) snibbar (fig. 29:16). Vikt 0,15 gr. 375 376. Spetsig sköld med kors inom slät ring. Ovan skölden tre punkter (tig. 29: 17). Voszberg II: 18. Vikt 0,15 gr. 377. Latinskt kors inom slät ring. På ömse sidor om korsets bas intill kantringen ett mindre kors och i vardera vinkeln ovan tvärarmen on punktliknande stråle (fig. 29:18). Voszberg 11:40 var. 378 385. Obestämbar. i Hänvisar till II. V. Mansfeld-Bullner: Danske Monter fra Tidsrummet 1241 1377, Kjöbenhavn 1887 (fig.-nr). 2 Hänvisar lill P. llauborg: Danmarks myntvsesen og mynter i tidsrummet 1241 1377 (Aarböger for nordisk oldkyndighed 1884). 8 Hänvisar till F. A. Voszberg: Geschichte der Prcussischen Munzen und Siegel, Berlin 1843 (fig.-nr).

32 BENGT THO /i /) /;' M A N 3. 4. 6-8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. FYND II.«Brakteat. Dubbcl-v med de fyra staplarnas övre ändar sammanbundna av en linje inom snedstrierad rand (fig. 29: 19). Vikt 0,11 gr. Som föreg., men inom pärlrand (fig. 29:20). Vikt 0,09 gr. 2 Som föreg., men inom slät rand. Vikt 0,12 gr. Dubbel-v med ett kort streck ovanför bokstaven inom slät rand (fig. 29:21). Hd 789. Vikt 0,12 gr. Dubbel-v inom pärlrand (fig. 29:22). Hd 788. Anteil 598. Vikt 0,09 gr. 2 Som föreg., mon inom slät rand. Vikt (nr 6) 0,09 gr. 8 Som föreg.(?). Vikt 0,09 gr. 2 Advers. Liljeträd med kors(?) i svickeln. Yttre och inro pärlrand. Omskrift: + M QIVITÄTS (Bg- 29:23). Revers. Lamm med fana åt höger. Inre pärlrand. Omskrift: SBVQQWa (Bg- 29: 24). Hd 793 794. Vikt 0,97 gr. Advers. Liljeträd med blomma i svickeln. Inre snedstrierad rand. Omskrift:+MOHeTA O ITÄTS (fig. 29: 25). Revers. Lamm med fana åt höger. Inre snedstrierad rand. Omskrift: +WISBVÖÖ IS (Bg- 29: 26). Vikt 1,19 gr. Advers. Lejon åt höger inom slät rand. Revers. Ä (?) mellan tre motvända kronor. Anteil 181 var.? Vikt 0,30 gr. Advers. Lejon åt höger. Revers. B mellan tre motvända kronor (fig. 29:32). Hd 623. Anteil 186. Vikt 0,30 gr. Advers. Oläsbar. Revers. 1 mellan tre motvända kronor inom pärlrand (fig. 29:33). Hd 624. Anteil 188. Vikt 0,43 gr. Advers. Lejon åt vänster (fig. 29: 42). Revers. Kors mellan tre motvända kronor. Hd 634. Anteil 180. Vikt 0,43 gr. Advers. Lejon åt höger över snedbjälkar. Punkter på fältet (fig. 29:39). Hd 629. Anteil 210. Revers. Torn mellan tre motvända kronor. Punkter på fältet (fig. 29: 31). Vikt 0,40 gr. Advers. Lejon åt höger inom slät rand (fig. 29: 40). Anteil 203 204 etc. Revers. Oläsbar. Vikt 0,35 gr. FYND III.» 1. Advers. Lejon åt höger över snedbjälkar inom pärlrand (fig. 29: 41). Revers. Bakvänt R(?) mellan tre motvända kronor inom pärlrand (fig. 29:34). Hd 631(?). Vikt 0,32 gr. 2. Advers. Oläslig. Revers. V med punkt mellan staplarna mellan tre motvända kronor (fig. 29:35). Hd 633. Vikt 0,54 gr. 1 Inv.-nr 19325: Lt 1. 2 Nr 2 och 9, resp. 5 och 6 äro sammanärgade med varandra; viktuppgiftcrna ango sålunda hälvten av sammanlagda viktorna. 8 Inv.-nr 19525: VIII: 8.

1 2 3 4 5 t) 11 12 13 14 IT 16 17 IS fi) (H # («> c) # ig 20 21 22 23 24 25 26 27 28 2<) ill 31 32 13 34 35 30 37 38 )U 40 41 42 Fig. 28. Mynt ur fynd I.

13 14 15 10 17 18 IQ 20 21 22 23, 24 25, 26 27, 28 2'), 31) * 31 32 33 34 35 30 9 37 38 39 40 41 42 Fig. 29. Mvnt ur lvnd I (1 18), 11 (19 36, 81 83, 39, 40, 42). Ill (84 36, 11). IV (27. 28, 37. 38) och V (29, 30).

ii v.v r F y N D E N I K O R S II E T N I N G E S S M A S S G II A V A it 33 3. Advers. Lejon åt vänster. Revers. Kors mellan tre motvända kronor. Hd 634. Anteil 160. Vikt 0,47 gr. 4. Advers. Lejon åt höger. Revers. Som föreg.(?). Anteil 205(?) Vikt 0,38 gr. 5. Advers. Lejon åt höger över snedbjälkar(?) inom pärlrand. Revers. Kos mellan tre motvända kronor inom pärlrand (fig. 29:30). Hd 637. Anteil 206 208. Vikt 0,39 gr. 0. Advers. Lejon åt höger över snedbjälkar inom slät rand. Punkter på fältet. Anteil 210 var. Revers. Torn mellan tre motvända kronor inom slät rand. Anteil 214 b var. Vint 0,45 gr. 7. Advers. Lejon åt höger. Revers. Tre motvända kronor inom jiärlrand. Vikt 0,45 gr. 8. Advers. Lejon åt vänster inom pärlrand. Punkter på fältet. Revers. Tre motvända kronor. Punkter på fältet mellan och över kronorna. Vikt 0,47 gr. FYND IV. 1 1. Advers. Liljeträd med blomma i svickeln. Inre snedstrierad rand. Omskrift: +MOK TS (Bg- 29: 27). Revers. Lamm med fana åt höger. Inre snedstrierad rand. Omskrift: + OfeKCflS (Bg- 29: 28). Vikt 0,98 gr. 2. Advers. Lejon åt höger över snedbjälkar inom slät rand. Revers. fö. (?) mellan tre motvända kronor inom slät rand. Hd 621? Vikt 0,12 gr. 3. Advers. Som föreg. Revers. P mellan tre motvända kronor (fig. 29: 37). Hd 629. Anteil 197. Vikt 0,20 gr. 4. Advers. Lejon åt höger över snedbjälkar inom pärlrand. Punkter på fältet? Revers. S(?) mellan tre motvända kronor. Punkter på tältet. Hd 632(?). Anteil 20(?). Vikt 0,21 gr. 5. Advers. Oläsbar. Revers. Kors mellan tre motvända kronor inom slät rand (fig. 29: 38). Hd 634. Anteil 180. Vikt 0,23 gr. 6. Advers. Lejon åt vänster inom slät rand. Revers. Som föreg. Vikt 0,32 gr. 7. Advers. Lejon åt höger (?) inom slät rand. Revers. Som föreg. (?) inom slät rand. Hd 635(?). Anteil 205(?). Vikt 0,17 gr. FYND V.«1. Advers. Liljeträd med blomma i svickeln. Yttre och inre pärlrand. Omskrift: «f M (fig- 29:29). Revers. Lamm med fana åt höger. Inre pärlrand. Omskrift: >f WT (fig. 29:30). Vikt 0,65 gr. i Inv.-nr 19525: Pxx 9. 2 Inv.-nr 19325: Pz 8. ;i -- Fornvännen 1932.

34 B E N G T T II I) It D E M A N Söka vi nu till en början översiktligt sammanfatta myntfyndens innehåll, så faller genast i ögonen, att ingen av de mynttyper, som ingå i fynd I. återfinnas i fynden II V, medan å andra sidan fynden II V sinsemellan äga en likartad karaktär, bestående i att de äro sammansatta av Visbymynt och de av Hildebrand till Magnus Eriksson hänförda mynten med lejon och tre kronor, vilka i två av dem äro blandade men i de båda andra uppträda var sort för sig. Fynd I återigen domineras av do danska borgarkrigsmynten (246 371), som uppgå till 32 % av hela fyndet, av vilka dessutom alla utom ett (371) bära samma prägling. Redan på grundval av dessa preliminära fakta kan man utan större tvekan draga den slutsatsen, att ägarna till fynden II V varit gutar men ägaren till fynd I en dansk. Härvid bör särskilt framhävas den omständigheten, att do underhaltiga borgarkrigsmynten näppeligen godtogos som betalningsmedel utanför Danmarks gränser. Finner man alltså som hälen samling borgarkrigsmynt i en grav med danskar och gutar, så kan man vara tämligen viss på, att de tillhört en dansk. De övriga två tredjedelarna av fynd I bestå uteslutande av brakteater, varav 32 % bokstavsbrakteater och 12 % brakteater med en krona inom strålring (1 170), 1!) % brakteater med två motvända kronor inom slät ring (171 244), 7 st. brakteater eller 2 % visa diverse olika typer och 8 st. äro alldeles obestämbara 1. Fynden II V däremot bestå av sammanlagt 4 st. tvåsidiga Visbymynt (fynd II, IV, V), 20 st. på fastlandet för Magnus Eriksson präglade mynt, likaledes tvåsidiga (i fynden II IV) samt 9 st. Visbybrakteater (i fynd II). Då vi nu gå de olika mynttypcrna närmare in på livet för atl studera betydelsen av deras förekomst vid denna tidpunkt, så börja vi med fynden 11 V. där förhållandena ligga betydligt enklare till än i fråga om fynd I. De fastlands-svenska mynten med stående lejon på ena sidan och tre kronor på den andra tillhöra en myntgrttpp, som av Hildebrand hänförts till senare delen av Magnus Erikssons regering (efter 22 febr. 1351), och som även förekomma i de gotländska myntfynden från 1300-talets tredje fjärdedel. De voro sålunda tydligen omtyckta betalningsmedel på Golland vid 1 De 11 obestämbara brakteaterna med strålring liar jag ovan räknat samman med bokstavsbrakleaterna.

M i' NT FY S l) EN I KO RSB ET N INGE N S M A S SG R A V A R 35 denna tid, säkerligen på grund av sin relativt goda silverhalt och hållbarhet, och deras befintlighet här tillsammans med Visbymyn- (eu är alltså ägnad att bekräfta Hildebrands datering. Helt annorlunda blir förhållandet, då vi vända oss till Visbymynten. Brakteaterna med AV ha av Hauberg i hans för kännedomen om utmyntningen på Gotland grundläggande avhandling "Gullands Myntvsesen" 1 hänförts till tiden efter c:a 1430. "'Man har tidligere", skriver Hauberg, "henfort denne Mynt til Valdemar Attordag og mcnt, at Bogstavet var en Betegnelse for hans Navn. Don er imidlertid långt yngre og först udmyntet omtrent 60 Aar efter hans Dod. Tidspunktet for Utmyntningen ligger efter Aar 1424, da Dronning Philippas Myntoverenskomst i detta Aar ikke omtaler gttllandsko Penninge, men kun 3-Penninge." Försiktigare uttalar sig Hildebrand i denna fråga. Etter att ha påpekat, att W-brakteater påträffats i ett fynd (Ansarve, Stenkumla sn, St. H. M. 2910) tillsammans med tvåsidiga Visbymynt och mynt slagna av den preussiske högmästaren Michael von Sternberg (1413 1422), fortsätter han: "Dessa brakteater måste således betraktas som samtida med de tvåsidige gotarne, de tillhöra icke ens gotarnes allra första tid. Som gotarne icke kunde vara tillräcklige för behofvet, eftersom man ju ofta måste betala penningar, är det naturligt, att penningar (brakteater) slogos allljämnt. Men man är berättigad att fråga, om icke möjligen brakteater af samma utseende slogos äfven före gotarnes tid, om icke då dessa brakteater utgjorde det enda omlöpandc myntslaget. Som brakteaterna af gammalt blifvit inlagda i myntsamlingeu utan att anteckning gjorts om fynden, från vilka de härstamma, är det för närvarande omöjligt att utröna, huruvida man kan fördola W-brakteaterna i en äldre och en yngre serie." VI ha här erhållit ett dylikt av Hildebrand efterlyst fynd. säkrare till sin tidsbestämning än han väl någonsin vågat hoppas på, som klart och tydligt bevisar, att Hildebrands förmodan var riktig, åtminstone så till vida att W-brakteaterna i varje fall utpräglats samtidigt med de äldsta götarna och tillhöra tiden före Valdemar Ätterdag, minst 75 år före den tidpunkt, till vilken Hauberg ville förlägga deras tidigaste framträdande. Huruvida do förekommit redan före gotarnes tid, såsom Hildebrand synes ha varit böjd att antaga, kan först genom eventuella framtida fynd fastställas men är av flera 1 Aarbeger for Nordisk Oldkyndighed, 1891.

36 BENGT THORDEMAN skäl sannolikt. Det är här även värt att observera, att bokstaven W redan i Korsbetnngsfyndet förekommer såväl med som utan bitecken (olika långa streck över bokstaven); man har sålunda ej rätt att tillägga dessa bitecken kronologisk betydelse. De på Gotland före 1400-talets mitt präglade tvåsidiga mynten ha av Hauberg uppdelats i tre serier: a) 6-penningar, vikt 1,20 1,37 gr., c:a 1340 1 1400; b) 6-penningar, vikt 0,95 1,10 gj., c:a 1400 1420; c.) 3-penn:ngar, vikt 0 60 0 80 gr., c:a 1420 1440. Alla dessa mynt ha samma bilder och legender och åtskiljas endast av sin storlek och vikt samt av smärre variationer i detaljerna. Präglingen av de tvåsidiga mynten upptogs, troligen omkring 1350, efter förebild av de nordtyska hansestäderna, som på 1340-talet 2 påbörjat utprägling av dylika till ett värde av 4 och 2 pennngar enligt det därstädes rådande myntsystemet, som räknade 1 mark 16 skillingar = 192 penningar, medan det uppsvenska (och troligen även gotländska) myntsystemet räknade i mark = 8 öre = 24 örtugar = 192 penningar. På grund av sn storlek och vikt 3 måste de fyra tvåsidiga Visbymynten från Korsbetningen tillföras Haubergs grupper a eller b. Vad vikten angår är det endast ett av mynten, II: 11, som kommer upp til underkant av den vikt som Hauberg sätter såsom normerande för grupp a, medan de tre övriga snarast skulle falla inom grupp b. Å andra sidan äro mynten nötta, varför vi ej torde vara berättigade att utan vidare tillföra dem den senare gruppen. Diametermåttet åter är så svävande och skillnaden mellan de båda grupperna så obetydlig, att detta enbart ej tillåter ett avgörande. Vi äro sålunda hänvisade till ett närmare studium av de präglingsdetaljer, som Hauberg angivit såsom särskiljande för de båda grupperna. Dessa prägpngsdetaljer äro följande (Hauberg, sid. 36 f 39 f.): 1) Grupp a har för adversens första ord skrivningen MONETA, grupp 1 Jfr följande not. 2 Den äldre åsikten, som även omfattades av Hauberg, att wittonpräglingen skulle börjat redan omkring 1334, är numera övergiven; jfr W. Jesse: Der wendische Miinzverein (Quellen und Darstellungen zur hansischen Geschichte, N. F., Bd VI, Liibeck 1928), sid. 78 f. Till följd härav måste även Visbypräglingens begynnelse, som av Hauberg sattes till omkring 1340, förskjutas framåt i tiden. 8 Myntet V: 1 väger visserligen ej mer än 0,65 gr. mon är så starkt anlrätt, att vikten här ej kan tillmätas någon betydoiso. Diametormåttet tillför med säkerhet myntet till grupperna a eller b.

MYNTFYNDEN I KORSBETNINGENS MASSGRAVAR 37 b vanligen NONETA, ibland med bakvänt N. 2) Adversens andra ord skrives i grupp a vanligen CIVITATS. i grupp b nästan (Hauberg 46) alltid CIVITATIS. 3) Reversens omskrift stavas i grupp a vanligast WISBVGENCIS, i grupp b skrives slutstavelsen lika ofta SIS. 4) Präglingen är vackrare och omsorgsfullare i a än i b. 5) Liljeblommorna äro i grupp a rikare i formen. I grupp b bestå de endast av ett mittblad mod ned- och utåtböjda sidoblad. På de yngsta mynten närmar sig blommornas form ett klöverblad liksom i grupp c. 6) Mittstängeln slutar i grupp a alltid med en liljeblomma. 7) Liljan är i grupp a stundom prydd med små kors eller punkter, som sällan förekomma i grupp b. 8) Lammet ses i grupp a vanligen, i grupp b alltid från vänster sida. 9) Lammet har i grupp a stundom, i grupp b aldrig gloria. 10) Fanstången slutar i grupp a med ett kors, stundom med en lilja men kan även sakna avslutande ornament. I grupp b slutar fanstången vanligen med ett kors, som dock kan fattas. 11) Fanduken har i grupp a nästan alltid tre flikar, den är oftast rak men kan även vara böjd, så att flikarna hänga nedåt. Å de äldre mynten i grupp b består fanan av duk med tre flikar men bildas senare av tre flikar, som nå ända in till stången och korsas av en tvärlinje. Slutligen antager fanan formen av en treflikig vimpel. 12) På de äldsta mynten inom grupp a är fandukens yta fylld av ett fint snedställt rutnät. Något senare är fanduken i stället prydd med en punkt eller ett kors men kan även vara holt blank. Inom de äldre mynten i grupp b synes å fanduken ett kors. 13) Omskrifterna i grupp a börja alltid med ett kors mon sluta stundom med en lilja, rosor eller en bladstängcl. I grupp b börja de likaså med ett kors, undantagsvis med två små kors; de sluta stundom å adversen med två kors och på reversen mel större och mindre kors. 14) I fråga om bokstavsformerna avlöses äldre G, 6 och O av Q, Q och O samt fl och N av Ä och R. De förekomma dock alla inom båda grupperna. Vi skola nu punkt för punkt undersöka, hur våra mynt förhålla sig i fråga om dessa detaljer: 1) Alla fyra mynten ansluta sig till grupp a. 2) De tre mynt (II: 10, 11, IV: 1), som kunna kontrolleras på denna punkt, ansluta sig till grupp a. 3) De två mynt (II: 10, IV: 1), som kunna kontrolleras, ansluta sig till grupp a. 4) Präglingen är enkel. 5) Blommorna äro liljeformiga men enkla, särskilt gäller detta II: 10, där det mellersta bladet är utdraget till en lång

38 II E N G T T II O It D E M A N flik. 6) Miltstäiigehi slutar med eu blomma, som dock i fråga om II: 10 är kors- eller klöverbladsliknande. 7) Kors eller punkter förekomma ej. 8) Lammet ses från vänster. 9) Gloria förekommer ej på något av mynten. 10) Fanstången avslutas med kors. 11) Fanan består troligen å alla fyra mynten av duk med tre flikar. som å IV: 1 och V: 1 äro raka men å II: 10 och 11 hänga snett nedåt. 12) Fandukens yta är å II: 10 och 11 fylld av snedställt rutnät, å V: 1 av horisontala streck, korsade av entt-formig linje. A IV: 1 framgår på grund av nötning ej, huru fanduken varit prydd. 13) Omskrifterna börja och sluta med samma kors å II: 11 och IV: 1, där detta kan kontrolloras. A V: 1 i varje fall börja de med ett kors. 14) II: 10 och IV: 1 ha do äldre bokstavsformerna, II: 11 de yngre, fl och R förekomma ej. Resultatet av undersökningen blir sålunda, att Korsbetiiingsmynten i fråga om punkterna 1, 2, 3, 11 och 12 deciderat ansluta sig till grupp a, medan do i fråga om punkterna 1, 5, 6, 7 och 9 visa yngre drag, som dock ej utesluta dem ur den äldre gruppen. I fråga om punkt 14 förekomma såväl äldre som yngre drag. Vi äro alltså berättigade att på grundval av präglingsdetaljerna tillföra mynten Haubergs äldre grupp (a), ehuru gärna eu något framskriden del av präglingsperiodon för denna grupp (1350 1400). Att präglingstiden skulle ligga c:a 1355 60, vilket väl får anses vara ungefär den verkliga präglings!iden för Korsbctningsmynten, förefaller dock vara tidigare än man av typologiska skäl kunde vänta sig. Emcllertid synes undersökningen visa. all Haubergs framställning av präglingens utveckling i sina huvuddrag är riktig. Skulle man sålunda lill sist ha rätt att alldeles bortse från den låga vikten av mynten II: 10 och IV: 1 (samt V: 1). som dock ligger i underkan! av viktvärdet för grupp b, och förklara den som helt beroende av nötning? Mynten II; 10 och IV: 1 äro dock ej nämnvärt mera nötta än II: 11 med sin nästan fulla vikt. För min del kan jag ej annal än betvivla riktigheten av en sådan slutsats utan är i stället benägen för en betydande förskjutning bakåt i tiden av grupp b, detla så mycket hellre som diarnctermåtlel a II: 10 snarare överensstämmer med grupp b än ti. Jag är dock fullt medveten om. att fyndmaterialet från Korsbetningen i detta avseende är allt fiir sprött för atl tillåta uppbyggandet av en säker bevisning. Förutsätta vi emellertid för ett ögonblick riktigheten av detta an-

M Y N T F Y N D E N I K O li S B E T N I N G E N S M A S S GRAVAR 39 lagande, att alltså grupp b med den lägre vikten börjat utpräglas redan före 1361, så ställas vi inför ett nytt problem. Skulle 6-penningen redan omkring ett decennium efter utpräglingens början ha deprecierats med minst Vs av sin vikt, eller är måhända b-gruppcn med sin lägre vikt präglad åtminstone delvis samtidigt med a-gruppen såsom en mindre myntenhet, i så fall till 4-penningars värde? Det voro ju i högsta grad egendomligt, om man ej i Visby präglat 4-penningar, som skulle överensstämma såväl mod det gamla nordiska systemet C/2 örtug) som med det nya nordtyska ('/» skilling), så mycket mer som man i hanscstäderna till eu början just utpräglade 4-penningar men ej 6-penningar. Gotländska 4-penningar äro visserligen ej urkundligt kända före mitten av 1400-talet, men vi ha i det föregående sett risken av att sluta ox silentio, då Hauberg sätter Visbybraktoatens tillkomsttid till omkring 1430 på grund av, att don ej namnes i drottning Philippas myntfördrag 1424, medan den ju i själva verket, såsom Korsbetningsfynden visa. funnits åtminstone sedan 1300-talets milt.- Ett säkert svar på här framkastade spörsmål kan dock ej ges förrän efter ytterligare undersökningar av till 1300-talet daterbara fynd, som innehålla gotländska mynt. I uppsatsens andra avdelning skola vi övergå lill att behandla fvnd I. Z U S A M M E N F ASSUNG. BENGT THORDEMAN: Die Mttnsenfunde in den Massengräbern von Korsbetningen. 1. Eino Zusammenfassung dieses ganzen Aufsatzes in deulschor Sprache wird dom zweiten Teil desselben beigegeben werden. der in dom folgenden I left, der Zeitschrift erscheinen wird.

MYNTFYNDEN I KORSBETNINGENS MASS GRAVAR AV BENGT THORDEMAN II. Sedan vi i förra delen av denna uppsats granskat myntfynden II V ur den stora Korsbetningsgraven, skola vi UU upptaga fynd I till närmare studium. Härvid möter oss problem av helt annan art än dem vi i samband med de smärre fynden fingo anledning diskutera. Förutom av borgarkrigsmynten (246 371), vilka, som redan påpekats, visa, att ägaren av denna penningsumma måste ha varit en dansk krigare, oeh som utgöra 32 % av hela fyndet, består detsamma av 19 % brakteater med två motvända kronor inom slät ring (171 244), 44 % brakteater med en krona eller bokstav (L, S eller G) inom strålring (1 170) samt ytterligare några få mynt: 6 st. brakteater präglade för Tyska Orden (372 377) och en fastlandssvensk brakteat med krönt huvud (245). Förekomsten av sistnämnda typ innebär en numismatisk överraskning, i det att densamma hittills med stöd av Hildebrands auktoritet 1 allmänt ansetts tillhöra Albrekts av Mecklenburg utpräglingar. Korsbetningsfyndet tvingar oss emellertid att räkna med att den börjat utmyntas redan under Magnus Erikssons senare regeringsår. Huvudmassan av de brakteater, som ingå i fynd I, nämligen såväl de med strålring som de med två kro- 1 Sveriges Medeltid, I, sid. 836. Hildebrand antyder där att den även kunnat präglas under följande regenter; sid. 829 not 1 vill han dock hålla don möjligheten öppen att denna typ kommit till användning även under Magnus Eriksson. Fornvännen 1932.

66 /( B.V G T T II O li I) E M A N nor, av vilka de flesta 1 hittills betraktats som svenska och av Hildebrand hänförts dels till Birger Magnussons (G-brakteaterna), dels till Magnus Erikssons regeringstid, ha nyligen 2 av Appelgren frånskrivits Sverige och i stället hänförts till Norge. Föreliggande fynd synes ju ge direkt stöd åt denna Appelgrens mening att ifrågavarande brakteater oj äro svenska, i det att de här bokstavligen hittats i en utlännings portmonnä, men vid närmare eftertanke finner man. att fyndet även kan tydas i motsatt riktning. Om en utländsk man beger sig till ett främmande land, är han givetvis angelägen om att medföra där kitrscrande valuta, och i della fall borde han då förskaffat sig gotländskt mynt. Om detta ej av ett eller annat skäl var möjligt, har det legat närmast till hands att skaffa fastlandssvenskt mynt, som, att döma av myntfynden, talrikt kurscrade på ön. Det må emellertid medges, att detta endast är ett allmänt resonemang, som ingenting positivt säger oss. Först genom ett studium av de tyndkombinationcr, vari dessa typer uppl rada, kunna vi hoppas att tränga spörsmålet närmare in på livet. Till K. Myntkabinettet har, såvitt mig är bekant, inkommit åtta slutna myntfynd, i vilka ingå brakteater av ifrågavarande slag. 3 Vi skola här ge en översikt av desamma: 1. På kyrkogården i Ekby socken, Västergötland, söder om Mariestad, påträffades år 1817 ett fynd (inv. 416), bestående av 6 st. brakteater med två kronor samt 58 st. av Magnus Erikssons senare mynt med lejon och tre kronor (Hildebrand 620 640) och 2 st. bokstavs brakteater med slät ring. 4 mynt voro obostämbara. 2. År 1835 framkom vid grävning på Bälinge sockens kyrkogård, Södermanland, mellan Nyköping och Trosa, en mctalldosa med 74 st. 1 Angående bestämningen av brakteaterna med rakt från sidan sedd krona inom strålring har mig veterligen endast Schive (Norges myntor i middelalderen, Christiania 1865, tillägg till sid. 119) uttalat sig; han anser dom vara norska och samtidiga med Erik av Pommerns danska brakteater med snett nedifrån sedd krona inom strålring (Hildebrand: a. a. fig. 667), från vilka denna typ givetvis noga bör skiljas. 2 Appelgren: a. a., Fornvännen 1930. 8 I Lunds Universitets Myntkabinett förvaras inga myntfynd av det slag som här sysselsätter oss enligt vad professor O. Rydbeck benäget meddelat mig. I Uppsala Universitets Myntkabinett finnas delar av Västeråsfyndet 1791 (nr 11 här nedan), och i Göteborgs Musei Myntkabinett de vid W, Bergs grävningar i Kungahälla funna mynten, varibland även brakteater av ifrågavarande tyjier (nr' 22).

.1/ V.Y I F Y N D E N I K O Ii S BET N INGE N S M A S S G R A V A R 67 mynt (inv. 711), varav inlöstes 2 st. brakteater med två kronor samt 14 st. Magnus Erikssons mynt med lejon och tre kronor. 3. Inom Kalmar gamla stads område framgrävdes år 1841 ett stort myntfynd (inv. 988), bestående av 32 st. brakteater med två kronor inom slät ring och 24 st. brakteater med Q, S eller L inom strålring, samt 62 st. brakteater med Q, S, L eller H inom slät ring, 40 st. brakteater med krönt huvud och 1,623 st. Magnus Erikssons mynt med lejon och tre kronor. Dessutom förekommo ytterligare 5 st. tvåsidiga mynt, varav en Londonstcrling från tiden 1272 1327 och elt flandriskt mynt från tiden 1279 1305, samt en brakteat med fana inom strålring, tydligen från Stralsund, och 6 st. obestämbara brakteater. 4. Elva år senare, 1852, upptogs vid mtuldring i Landskrona hamn ett myntfynd (inv. 1825 A), som till sin sammansättning visar en mycket nära överensstämmelse med det från Korsbetningen, som här sysselsätter oss. Hela skatten bestod av 612 st. mynt, varav 214 st. brakteater med G, S, L eller I(?) samt 69 st. sådana med krona inom strålring, 138 st. brakteater med två kronor, 164 st. borgarkrigsmynt, 6 st. nordtyska och 21 st. obestämbara brakteater. 5. År 1871 hittades under en sten vid Levide i Hejde socken, Gotland en myntskatt (inv. 4540)', som utgjordes av 9 st. brakteater mod två kronor, 2 st. sådana med 6 eller L samt 7 st. med krona inom strålring; vidare 4 st. med G eller S inom slät ring, 1 st. med krönt huvud, 1 st. obestämbar brakteat, ett stort antal Magnus Erikssons mynt med lejon och tre kronor, 122 st. tvåsidiga gotlandsmynt 3 och 12 st. utländska mynt från 1300-talet, varav det yngsta präglat år 1359 60. 6. I en åker vid Petersberg å Skänninge stads område hittades år 1877 en malmgryta med över 4,000 mynt (inv. 6062) 4, varav ett en brakteat med två kronor inom slät ring. De övriga utgjordes av i Hildebrand: Sveriges Medeltid I, sid. 829 ff. 2H. Hildebrand: Svenska myntfynd, 3, Mbl. 1876, sid. 244 ff. 8 Det hade varit av stort värde för klarläggandet av ovan (sid. 36 ff.) behandlade frågor rörande gotlandsutmyntningen om dessa mynt nu varit tillgängliga för undersökning, men dels inlöstes endast 9 st. och dels blevo dessa i enlighet med dåtidens principer inordnade i myntscricrna och kunna ej längre identifieras. 4 B. E. Hildebrand: Fynd vid Betersberg å Skenninge stads område. Mbl. 1877, sid. 536 ff.

68 BENGT THORDEMAN 12 st. Albrekts örtugar, 626 st. brakteater med krönt huvud, 3,220 st. sådana med krönt A, O eller S, 7 st. sådana med Q eller H utan krona och 19 st. obestämbara, alla med slät rand, vidare 102 st. tvåsidiga gotlandsmynt och 82 st. utländska mynt, varav de daterade från tiden 1357 1377. 7. År 1892 anträffades vid Eldsberga kyrka, Halland, mellan Halmstad och Laholm, ett myntfynd, nästan identiskt med Korsbctningsfyndet I, ehuru tre gånger så stort (inv. 9099). Det bestod av 136 st. brakteater med krona och 478 st. sådana med L, S eller Q inom strålring samt 20 st. obestämbara av samma slag. Vidare innehöll skatten 253 brakteater med två kronor, 1 st. med 6 inom slät ring och 35 st. obeslämbara dylika samt 2 st. Magnus Erikssons tvåsidiga mynt med lejon och tre kronor, 1 st. brakteat präglad för Tyska Orden och 407 st. borgarkrigsmynt, varav det övervägande flertalet (355 st.) av samma typ som de flesta borgarkrigsmynten i Korsbctningsfyndet (Mansfeld-Bullner 656). 8. Det senaste fyndet av denna art anträffades år 1910 vid Lunna Sörgård i Hammars socken, Närke, i lämningarna av en tygpåsc, som varit innesluten i en trälåda (inv. 14073) l. Det bestod av 3,683 st. mynt och ett halvmånformigt silverspänne. Flertalet mynt utgjordes av brakteater inom strålring, nämligen 510 st. med krona och 2,065 st. med Q, L, S, Ä,W eller O (de tre senare typerna sammanlagt endast i 7 ex.). Dessutom förekommo 5 st. brakteater med stående lejon inom strålring. Vidare förefunnos 721 st. brakteater med två kronor, 1 st. Magnus Erikssons tvåsidiga mynt med lejon och en krona, 1 st. borgarkrigsmynt av typen Mansfeld-Bullner 656 samt 380 st. obestämbara brakteater. Förutom dessa fynd känner jag följande, som ej insänts till K. Myntkabinettet' och vilkas sammansättning därför endast är ofullsländigt känd. Så finnes i intet fall upplysning om antalet exemplar av de olika i fynden ingående typerna, och även i fråga om uppgifterna på typerna kan man ej räkna med fullständighot. Dot oaktat låter sig deras karaktär ganska tydligt avläsas. 1 Jfr Appelgren i Fornvännen 1930, sid. 290. 2 Fynden 9 och 10 ha åtminstone delvis sedermera införlivats med K. Myntkabinettet, men mynten blevo redan tidigt inlagda i serierna. Jfr N. L. Rasmus son: Det Bromelius-v. Bromellska myntkabinettet (Fornvännen 1931, sid. 377 ff.).

MYNTFYNDEN l KORSBETNINGENS MASSGRAVAR 69 9 1. År 1694 påträffades i Hålanda socken i Västergötland, nära Gamla Lödöse, i en bergsskreva på Livered säteris ägor en myntskatt, bestående av strålringsbrakteater med krona, L och S. 10 2. Följande år hittades i Revesjö socken i Västergötland ett myntfynd, inlagt i näver under golvet i en bondstuga vid herrgården Katrinoberg. Fyndet bestod av brakteater med Q inom strålring samt mod två motvända kronor inom slät ring. 11 3. År 1791 fann man i S. Ilians socken i Västmanland, intill Västerås, på Vallby eller Råby ägor, under en stor sten en kopparkittel med en fingerborg, tre tärningar samt omkring 2,000 mynt; delar av fyndet kommo bl. a. till Uppsala Universitets Myntkabinett. Mynten utgjordes av brakteater med strålring samt krona, Q, S eller L, brakteater med två motvända kronor, Magnus Erikssons tvåsidiga mynt med lejon och tre kronor samt några få brakteater med L inom slät ring. 12*. Samma år gjordes i Hidinge socken i Närke ett fynd, bestående av brakteater med två motvända kronor, krönt huvud och L, samtliga inom slät ring, samt Magnus Erikssons mynt med lejon och tre kronor. 13, 14, 15 5. Vid ej angivna tidpunkter, troligen vid slutet av 1700- talct, ha påträffats myntfynd i Arboga, i Rättviks socken i Dalarna 1 Uppgifterna hämtade ur N. L. Rasmus son: a. a. 2 Uppgifterna ur samma källa som föreg. I manuskriptet anges som fyndort herrgården Eneborga i Roasjö socken, Svcnnljunga gäll. I Svenn- Ijunga finnes visserligen ett torp Encborg, men detta synes vara en relativt ny bebyggelse, och kan här ej komina i fråga. Enligt en länskarta av år 1656 i Lantmätoristyrelsons arkiv hette emellertid herrgården Katrincbcrg i Revesjö socken då Encborg, och att detta i verkligheten är fyndplatsen bostyrkos av att Rovesjö mon ej Roasjö i ecklesiastikt hänseende tillhör samma pastorat som Svcnnljunga. Manuskriptets Roasjö är sålunda en felskrivning för Revosjö. 8 Uppgifterna sammanställda ettor (Modeer:) Swensko mynt och skådepenningar, Lund 1796, passim, J. II. Schröder: Anmärkningar öfver Sveriges äldsta mynt (K. Vitt. Hist. och Antiquitets Acadcmiens Handlingar, XIII, Sthlm 1830, sid. 316), J. G. Liljegren: Fynd i svensk jord (samma Handlingar, XIII, sid. 205), anteckningar av Neschors hand i ott interfolierat exemplar av C. B. Berch: Swenska mynt och kongl. skådepenningar, Uppsala 1773, i K. Vitt. Hist. och Ant. Akad:s bibliotek, Uppsala Univ:s Myntkabinetts accessionskatalog n:ris 973 1120, samt Kanslikollcgii skrivelser till K. Maj:t 1792 i Biksarkivet. Jfr efterskriften. 4 Uppgifterna ur (Modccr;) a. a. 5 Uppgifterna ur (Modeer:) a. a.

70 B E N G T T II O II D E M A N samt i Fässbergs socken i Västergötland. Det förstnämnda var sammansatt av brakteater med Q inom strålring, med samma bokstav inom slät ring (ett exemplar), med två motvända kronor samt Magnus Erikssons mynt med lejon och tre kronor. Rättviksfyndet bestod av brakteater med L inom strålring, med två motvända kronor inom slät ring samt antingen brakteater med 6 inom slät ring eller Magnus Erikssons mynt med lejon och tre kronor. 1 Om Fässbergsfj lidet meddelar vår källa endast, att det innehöll L-brakteater med strålring. 16'. År 1873 gjordes i Falköpings socken nära Angelstads egendom ett fynd av 16 st. brakteater, sammansatt av strålringsbrakteater med krona 3, G och L samt av brakteater med två kronor inom slät ring*. 17 5. På Skövde gamla kyrkogård bortschaktades troligen under 1800-talets tredje fjärdedel en hög jordkullo, varvid hittades en myntskatt, bestående av brakteater med L och med lejon inom strålring (samma typ som i Hammarfyndet), brakteater med krönt S och krönt huvud inom slät ring, Magnus Erikssons tvåsidiga mynt med lejon och tre resp. en krona samt brakteater med en fembladig ros(?). De omdiskuterade brakteaterna ha slutligen även vid några tillfällen påträffats i kyrkor, mon dessa fynd torde oj med säkerhet kunna betraktas som deponerade skatter, varför deras sammansättning ej kan tillmätas vetenskapligt värde. Utan anspråk på fullständighet kan nämnas, att sådana fynd gjorts i (18) Sproge kyrka, Gotland (inv. 911): Q inom strålring, S st.; i (19) Fardhems kyrka, Gotland (inv. 10992): S inom strålring, 1 st.; i (20) Gestads kyrka, Dalsland (inv. 15969): A inom strålring, 1 st.; och i (21) Naverstads kyrka, Bohuslän (förvaras i kyrkan): Q inom strålring, 2 st., två 1 Modeer uppger a. a. sid. 307 att fyndet innehöll Erik Erikssons mynt, och under Erik Eriksson upptager han do båda nämnda typerna. 2 Upjigifterna hämtade ur II. Werner: Mynt funna i AVestorgötlands jord, Lidköping 1879. 8 Werner uppger att det även förekommit krona inom slät ring, mon avbildningen ger tydligt vid handen att ifrågavarande brakteat har strålring. 4 Enligt Werner skulle brakteattypen mod två kronor haft strålring, men då dylika brakteater eljest ej äro kända, torde kunna förutsättas ett misstag i bestämningen eller skrivfel. B Uppgifterna ur samma källa som förog. Några mynt ur detta fynd ha sedermera med Wornors samling inkommit till St. II. M. (inv. 4840).

M Y N T F Y N D E N I K II II S B E T N INGE N S M A S S G Ii A V A R 71 JHUUB Buiuiny oi-oot-rtotinoif-omeo^^o^^^f'<0c X TH t- i~ o-. o co co o»h co i-» o w K; m CC SJ *j GO BJispuBjin Bjpuy»1 ««> ogth T- 5 x c os oi - O a i. > ct s 03 ti JB '" H -.i 'C Ē t* S 'C 3 E 00 i s C n jaxmsauji.ibs.ioa J3)B81J(BJa BäipiSBAX.ni-n Jo si-.>.i< v "X JOUOJJI saj ) ( uofd-j Buoaii aa )( uo[a r i AB)SJ(Oq pilaliq ABJSJJOIJ luoj^ JUOJJI J()1I()J>( B^X u o -c c HH O B; m h-l BUOJ^ >> fe. (M 1 1 CD 1 1 O 1 a 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1CN O 1 l 1 1 1 1 1 l 1 1 1 i i i " 1 1 1 II 1 1 1 1 19 1 1 t 1 1 1 i 1 1 1 1 1 eeoe " D gx 1 x I* 1 1 lg xx x 1 1 x ph i i i i i i i i i i i n * i i i I i i i ix i 1 1 1 1 1 1 t 1 1 Ig 1 M 1 1 II 1 1 i x 1 ^ 1 1 1 1 1 15 I'*» 1 1 1 ISx i 1 1 1 to lill l IS f*«--* t 1 x x^x ' ' ' ' l>- 1 -* CO CC i ( J ( N l ' l A n A A ' < A i-f <M t- tm i i i i i i i n i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i* i i i I I i i i i i i i i i i i i i r i r i i i i i i i i i i i i i i i i i i II i" i i i i i i i i i S 1 1 1 1 1 l w 8 1 IS x IS I 1 II 1 1 g 1 1 1 1 1 1 ~is rt dm I3gx IS? 1 1 xxxx»mimi S5 rt isg 1 xg x x i-h S II 1 1 1 1 1 ^ I82x ig i x c i ) JJ «Ä «> 03 i s OJ T3 a :S ^ B 5b Ä, O CA 03 - n OJ 3 m t>. c P DO B t» t, l 1 TH -t "i a i 4 O CO -. > ea C c c c «m c c- «8 E > I C E c E 1 03 X - E» GC s * QD i 53 <D»- -S = 5 i D C P,2 «- - - o o"*.*:«.«t* C fl oj.a O S «a. S h«jj 'es M B 3 r-i 1-4 CO ^ lc «5 t-^ cc ci Ö "?i CÖ '*.6 t l>- (M <M l B, S P h 03 A jj h M IJ OJ E g E II. c a s si

72 BENGT THORDEMAN Tab. 2. De olika myntlypernas procentuella fördelning i Korsbetningsfyndet 1 samt i Eldsberga- och Landskronafynden. Fynd Korsbetningen I Kldsberga Landskrona c o M 12 10 11 Strålring e 8 7 8 L 13 18 20 Brakteater S 7 10 6 I 0,1 Slät ring ii o a o M M H 19 18 22 > ta O PQ 0,07 -O > s ja 0 :C M M 0,2 fe a o Cj J< o E a V 0,1 a >, S to J? M (U (4 60 ki O «32 30 26 0) "as W ed E TO «>» 1 o 'A 1 0,07 0,9 03 E 03.Q a 03 CJ II kronor inom slät ring, 1 st. Till sist må påpekas, att 10 st. strålringsbrakteater med 6f och en med S 1 kommit i dagen vid W. Bergs utgrävning av (22) Augustinerklostret i Kungahälla. 2 Av fynden, vilka för överskådlighetcns skull sammanställts i omstående tabell 1, framgår, att brakteaterna med krona eller bokstav inom strålring och två motvända kronor inom slät ring visa en tydlig tendens att följa varandra i myntfynden och sålunda holt visst äro samtidiga. I fråga om fyndens relativa kronologi kan genast konstateras, att Skänningefyndet med sin enda två-kronor-brakteat, sina krönta bokstavsbrakteater och sina Albrekt-örtugar är väsentligt senare än huvudmassan av de övriga, med vilka det till sin sammansättningstyp ingenting har gemensamt. Endast Skövdefyndet, där likaledes brakteaterna med krönt bokstav äro representerade, avviker från den karaktär, som förenar de övriga fynden till en gemensam grupp. Av de återstående visa Landskrona- och Eldsbergafynden så stor överensstämmelse med Korsbetningsfyndet I, att de alla tro måste vara nedlagda praktiskt taget samtidigt. I tabell 2 har uträknats de olika typernas procentuella förekomst i dessa tre fynd, och rclationssiffrorna äro, som synes, mycket likformiga. Detta gäller även, i synnerhet i fråga om Korsbotnings- och Eldsbergafynden, om man tar hänsyn till de olika förekommande varianterna och bi- 1 B e r g upptager i följande not a. a. nr 84 denna brakteat såsom försedd med slät ring; originalet visar dock att det är fråga om cn nött strålringsbrakteat. 2 W. Berg: Augustinerklostret i Konungahälla (Bidrag till kännedomen om Göteborgs och Bohusläns fornminnen V, 1891, sid. 272). t» a E 55 2 i 3 ho S CO 2 2

MYNT FYN DEN I KORSBETNING ESS MASSGRAVAR 73 tecknen till de olika typerna; signifikativt är även att båda ha ett inslag av Tyska Ordens brakteater och att samma typ av borgarkrigsmynten dominera i båda (Mansfeld-Bullner 656); även den typ av dessa mynt, som därutöver i ett ex. förekommer i Korsbetningsfyndet (Mansfeld-Bullner 435), är den näst talrikaste i Eldsbergafyndet. Jag tvekar ej att av dessa sällsynt slående överensstämmelser dra den slutsatsen, att den i Visbyslaget 1361 stupade ägaren till Korsbetningsfyndet I var en man, som kom från något av de skånska landskapen. Tydligen ha där brakteater med två motvända kronor, borgarkrigsmynt och strålringsbrakteater omkring år 1361 kurserat i en tämligen fix proportion, som ställer sig ungefär som 2:3:4. Typen Mansfeld-Bullner 656 anses av Hauberg tillhöra Magnus Erikssons Lunda-utmyntning, och detta passar ju förträffligt för Korsbotningsfyndets vidkommande. Såväl Landskrona- som Eldsbergafyndet innehålla emellertid även några exemplar (10 resp. 9 st.) av typen Mansfeld-Bullner 678, vilken enligt Hauberg präglats av Valdemar Atterdag i Lund. Detta antyder en något senare nedläggningstid för dessa fynd. Även fyndet från Hammar är nära besläktat med dessa tre myntskatter och innehåller märkligt nog t. o. m. även det ett ex. av borgarkrigsmyntet Mansfeld-Bullner 656, medan dessa mynt eljest knappast förekomma i Uppsverige. Kalmarfyndet åter gör numismatiskt ett något äldre intryck tack vare de relativt talrika bokstavsbrakteater med slät ring, som ingå i detsamma och som, enligt af Ugglas' mycket sannolika antagande, präglats i Lödöse för hertigarna Erik och Valdemar omkring 1310 1. Om man lägger in dessa fynd på en karta (fig. 42), så erhåller man helt oväntat en kartbild över krigsrörelserna i Sverige under förra delen av 1360-talet. överensstämmelsen är så påfallande, att man ej torde behöva tveka om det berättigade i att sätta de båda företeelserna i samband med varandra, och därigenom erhålla vi en utgångspunkt för en finare kronologisering av fynden. Det är ett sedan gammalt observerat förhållande, att deponerandet av skatter i jorden i stor utsträckning framkallas av annalkande krigsfara 2. Så t. ex. markeras i Danmark Karl X Gustavs marschrut 1657 58 av en rad präktiga silverfynd. Av do myntfynd, vi här ha granskal, i C. R. af Ugglas: Lödöse, Göteborg 1931, sid. 463 ff. 2 Jfr senast S. Bolin: Fynden av romerska mynt i det fria Germanien, Lund 1926, sid. 200 ff. och passim.

74 BESG T T HORDEMAN X * *» / * ~ ^ I + *, * * Jf X '*» * 1 -*J. t M' \"' * 1 1 E^jr^ ~-*.^>\ \A% f^s\&. fe S J % U» J ^ L f f \^ # n o \ ^r -^ v 1 2/ E" -^ 1.'' 2l ^ ^ösf^»' *ém''"'; ^3 J 7 Wx ' < ' ^-^-# ' Q!.. O!i i322: ' S B» 4 ( es ^ 1" ' ^.O-.' 1 l«-, 0 / \ **<. S '' J"T,'.. - - S J I J Ä ' " ' " ' di v '> -. =f ' ^"CL^^ je^^^^y^ E=_ 1 F É \ %-Tp 4 **"\ % ^f '* IL /, fei^v= i1 r %, *' ] '" ^ ^ _ '«., rv, :' *«.-/,1 J %: r \ /- ' r tr V 1 -»»s. fc - 1 11 t A ' ) c M^ J2 v \ 0 - Ms r> \f3* Sés&l J# 1 io ^ V \^s i~e s 12 _ TJ»-* V^? V^ft i \ e=^f~lp S^» / t" \ *-. É~*-*^! i 1 * m = l \ 9 s Z ftajrl^ 1 J'--'' \»(#^ y X% J^J' ^ ^ f,-f. j é.v^ #7/.,4^-v^^ M f ' W-? ** c^1 fe/.-n i.jf * ' V ; ^s cc: KoAht * ~' j * ^.^0 M w lo* 5 '»,s,., --, M~Å FT~ K ' "' ''' '"i j(^~ä fr^r fi^~ i ^ ^ T ^ l E i ^ ^ l Mr- %r Wf0 1/} f ^ ^ r^^ ^fringcn Jc Fig. 42. Karta över myntfynd, innehållande brakteater med strålring eller med M motvända kronor (fig. 27).

MYNTFYNDEN I KORSBETNINGENS MASSGRAVAR 75 tillhör det från Levide i Hejde (5) helt säkert de skatter, som av den gotländska allmogen undangömdes för de danska skarorna sommaren 1361, såsom redan Hildebrand vid fyndets publicering antydde. Även Kalmarfyndet (3) bör troligen hänföras till samma år, då den danska flottan passerade Kalmarsund och intog Öland. Det skulle eljest även kunna ha nedlagts 1363, då staden besattes av Albrekt av Mecklenburg, eller under belägringen 1366, men det gör, som redan påpekats, i mtmismatiskt hänseende ett något äldre intryck. År 1362 på våren opererade en hanseatisk flotta i Öresund, varvid Hälsingborg belägrades, och till denna tidpunkt kan Landskronafyndot (4) lämpligen hänföras. Eldsbcrgafyndet (7) åter torde ha nedgrävts något senare samma år, då Halland hemsöktes av såväl svenska som danska härar. De senare besatte vid detta tillfälle hela Finveden uppemot Västgötagränson, och ej långt från denna ligger Revesjö, varifrån vi ävenledes ha ett mynt fynd (10). Även 1366 härjade danska härar i västra Småland och södra Västergötland. Huvudmassan av de övriga fynden (15, 9, 16, 1, 8, 12, 13, 11) bilda ett stråk från Göta älvs mynning upp genom Västergötland och Närke fram till Västerås, och just denna väg bör det ha varit, som Magnus Eriksson och hans son Håkan tågade på senvintern 1365 med en förenad västsvensk-dansk-norsk här, som torde samlats i Lödöse i vars omedelbara grannskap Hålanda (9) ligger och som den 27 febr. befann sig i Arboga (13) och den 3 mars blev slagen av kung Albrekt vid Gataskog mellan Västerås (11) och Enköping. Endast fynden från Rättvik (14) och Bälinge (2) falla utanför dessa av kriget direkt berörda områden, liksom även Skänningefyndet (6), som dock, enligt vad som påpekades, bör vara avsevärt senare och här ej behöver komma i betraktande. Vi ha efter denna utredning att träda frågan om dessa omdiskuterade brakteaters nationalitet närmare in på livet. Till en början kan då konstateras, att vi från rent svenskt område förutom åtskilliga smärre fynd äga de båda stora fynden från Västerås (11) och Hammar i Närke (8), där vi på intet vis ha anledning misstänka, att skatternas huvudbeståndsdel ej skulle vara svensk. Något annorlunda ställer sig saken i fråga om de tre fynden från gränslandskapen Skåne (4), Halland (7) och Gotland (5). Såväl i Lund som i Visby präglades visserligen vid denna tid särskilda mynt, men av

76 BENGT THORDEMAN mynttynden veta vi i vart fall att fastlandssvenska. mynt talrikt kurserade på Gotland. De skånska landskapen hade ju även vid denna tid så länge lytt under den svenske konungen, att det snarast vore förvånande om ej det bättre svenska myntet där- Fig. 43. under vunnit insteg i landet. I alla händelser ha vi Lejonbraktcat ur j n g en an l e dning att därstädes vänta att möta norskt. Hammartyndet. mynt i större mängder Det bärande skälet för Appelgren att hänföra dessa brakteater till Norge, varigenom det märkliga förhållandet skulle inträffa, att Hammarfyndot (8), en i hjärtat av Sverige anträffad skatt på närmare 4,000 mynt, sånär som på ett svenskt och ett danskt mynt, skulle bestå av uteslutande norska brakteater, var emellertid, att i detta fynd ingick 5 brakteater med ett yxbärande lejon inom strålring (fig. 43), vilka ju med säkerhet måste hänföras till Norge. Det synesdå ha ett visst fog för sig att på grundval av denna säkra bestämning av en del av brakteaterna med strålring även förutsätta samma ursprung för de övriga, som icke i sig själva ge någon ledning för en bestämning av präglingsorten. Härvid måste dock tagas i betraktande, att strålringen är en mycket vanlig företeelse vid denna tid; särskilt gäller detta 1300-talets nordtyska brakteater. Man kunde så exempelvis med samma rätt som till Norge hänföra dessa brakteater till Stralsund under hänvisning till en i Kalmarfyndet (3) befintlig brakteat med fana och strålring, som sannolikt är präglad i nämnda stad 1. Ett avgörande motskäl mot att föra krön- och bokstavsbrakteaterna med strålring till samma präglingsort som Hammarfyndets lejonbrakteater ligger likväl i de sistnämndas prägelstil och vikt, som bestämt skiljer sig från de förras. Lejonbrakteaternas strålring är av ett helt annat slag än de övrigas, vilket även kan iakttagas vid en jämförelse mellan fig. 43 och fig. 28: 1 30 här ovan. Medan de senares ring närmast kan karakteriseras som en krets av radierande, tätt liggande vulster, ha lejonbraktoaterna närmast kring myntbilden en slät ring, från vilken utgå små, glest ställda uddar eller taggar. Ännu mera påfallande är skillnaden i vikt. Såsom tabell 3 visar, väger en brakteat mod två kronor i genomsnitt 0,38 gr.. 1 Fyndet är i likhet med flora av de äldre myntfynden fördelat på myntserierna, varför bestämningen endast stöder sig på en beskrivning av brakteaten.

M YN T F Y N DE N 1 KORSBETNlNGENS MA SS GR A V AR 11 Tab. 3. Vikttabell för i Hammarfyndet ingående brakteater. Lejon, strålring Krona t e. L» S. Ä» w» o» Två kronor, slät ring T y p Antal vägningar 4 10 10 10 10 3 2 1 10 Medelvikt pr st. i gr. 0,91 0,33 0,36 0,38 0,33 0,40 0,29 0,37 0.38 en sådan med krona och strålring 0,33 gr. och en sådan med bokstav och strålring 0,29 0,40 gr., varvid möjligast onötta exemplar utvalts, medan en lejonbrakteat i genomsnitt väger 0,91 gr., alltså mer än dubbelt så mycket som de tyngsta av de övriga brakteaterna. Skillnaden är så betydande, att någon tvekan ej kan uppstå om, att vi här ha att göra med helt olika utmyntningar. Även halten förefaller att vara avsevärt bättre i lejonbrakteaterna än i de övriga. Det förtjänar även i detta sammanhang påpekas, att brakteater med strålring förekomma i avtryck på en uppsvensk kyrkklocka från Söderby-Karl i Uppland (fig. 44) 1. De typer, som förekomma, äro: krona, dels utan bitecken och dels med halvmåne med nedåtriktado spetsar; L, dels vanlig form och dels med fördubblad stapel; G, dels utan och dels med två punkter inuti bokstaven; S, samt slutligen en <ibestämbar typ. Förekomsten av de många varierande typerna tala givetvis starkt för, att man här använt inhemska präglingar för klockans ornering. Den utslagsgivande faktorn för bedömandet av spörsmålet om de omdiskuterade brakteaternas svenska eller norska ursprung måsto emellertid bli förhållandet mellan deras fyndfrckvons i do norska och svenska myntskaltcrna. Med stöd av benäget meddelade uppgifter härom från cheferna för Bergens Museum, professor Haakon Shetelig, och Universitetets Myntkabinett i Oslo, dr Hans Holst, synes det som om inga större myntfynd, jämförbara exempelvis med de i Klockan blov nedsmält år 1909, men myntavtrycken blevo lyckligtvis utmejslade och inköpta till Statens Historiska Museum (inv. 13618).

78 II E N li T T II O Ii I) E M A N från Hammar eller Kalmar, innehållande dessa brakteater, skulle ha kommit i dagen i Norge, där de dock stundom påträffas mera enstaka vid grävningar på kyrkplatser o. dyl. 1 Dr Holst sammanfattar sitt intryck av fyndfrekvensen sålunda: "Med det funnmateriale vi har for handen, förekommer det mig at vi ikke med tilstrekkelige grunner, bygget på funntrekvenscn, kan gjöre krav på de brakteater De omtåler. Det skulde da muligens vsere brakteaterne med to kröner innenfor slett ring." Del må förbehållas framtida undersökningar och Fig. 44. Kyrkklocka från Södorby-Karl, lij.pland fynd att förklara uppträornamenten i Statens Hist. Museum). dandet av de sistnämnda brakteaterna i såväl Norge som Sverige. Har måhända Schive till sist rätt i sin förmodan, att de (med olika bitecken) präglats samtidigt i båda länderna och att de två kronorna beteckna de då förenade rikena? 2 Tills vidare synas vi emellertid på goda grunder böra betrakta såväl dem som brakteaterna med krona eller bokstav inom strålring som svenska präglingar från slutet av Magnus Erikssons regering. 1 Jfr Schive: a. a., sid. 94, samt (anon.): Kort Underretning om et Fund af Mynter og Braeleater, som opbevaros i det Bergensko Musir-um, og som efter Tonjums Kirkes Fald i Leirdal ere framkomno (Urda I, 1831, -id. 37 ff.); i detta ej slutna fynd förekomma såväl brakteater mod två kronor som strålringsbraktcater, däribland ävon de norska lejonbraktcaterna 1'ian Hammar- och Skövdefynden. 2 Jfr Hildebrand: Sveriges Medeltid, I, sid. 829, not 1.

M Y N TF Y N DEN I KORSBETNINGENS MASSGRAVAR 79 Slutligen skola vi även ägna någon uppmärksamhet åt de funna myntens värde. Därvid böra vi lill en början klargöra, att ett mynts värde ej är någonting absolut, som utan vidare kan direkt uttryckas, utan detta begrepp kan tvärt om fattas på flera olika sätt. Det kan avse det lagliga eller nominella värdet, alltså valören, t. ex. det antal kronor, ören, penningar o. s. v., vartill myntstycket emitterats. och det kan vidare åsyfta myntstyckets metallvärde, "finvikt" eller "korn", vilket är beroende av faktorerna halt och vikt och som ingalunda behöver överensstämma med nominalvärdet; så var den svenska kronans silvervärde tidvis under världskriget högre än dess nominalvärde men är nu avsevärt lägre än detta. Myntets väsentliga värdeförhållande är emellertid givetvis dess köpkraft, som ju dock är mycket skiftande och delvis kan vara beroende av myntstyckets mängd av ädel metall men även sammanhänger mod helt andra faktorer, såsom rik eller bristande tillgång på betalningsmedel eller varor, produktionskostnader och andra variabler av nationalekonomisk art. Då det gäller ett mera utvecklat penningväsen, kan myntets köpkraft, såsom man finner av vår nuvarande pappersvaluta sedan guldmyntfoten upphävts, vara helt frigjord från metallvärdet och huvudsakligen vila på kredittekniska åtgöranden och i övrigt på det förtroende, som inom och utom landet är förhanden med avseende på landets politiska och ekonomiska stabilitet. Nominalvärdet för de i Korsbetningsfynden ingående större gotlandsmynten, gotarne, har redan i det föregående diskuterats (sid. 39). Vi kunna utgå ifrån, att de tyngre av dessa ha haft ett värde av 6 penningar, medan do lättare möjligen emitterats till endast 4 penningars värde. För de gotländska W-brakteaterna förutsätter Hauberg 1 ett värde av 1 penning. För att kunna pröva riktigheten härav måste vi ha till förfogande säkra medelvärden för vikt och halt icke blott för dessa brakteater utan helst även för gotarne, och detta i båda fallen för typer som med visshet hänföra sig till samtidiga utpräglingar. Då detta siffermaterial icke står till vårt förfogande och med vår bristande kännedom om gotlandsmyntens relativa kronologi i närvarande stund endast med svårighet torde kunna frambringas, så nödgas vi avslå från att ingå på detta problem. Det må blott tilläggas, att W-brakteaten i så fall borde ha en teoretisk finvikt av omkring 0,11 gr.; enär dess medelbruttovikt är 0,12 gr. t A. a. (Aarbeger 1891) sid. 41.

80 BENGT THORDEMAN (130 vägningar), innebär detta en halt av över 900 tusendelar, vilket knappast är troligt. 1 I fråga om de fastlandssvenska 1200- och 1300-talsmynton ha märkligt nog hittills icke gjorts några försök till bestämning av deras nominalvärdon, och dock äga vi icke så få utgångspunkter för att med utsikt till framgång kunna angripa denna fråga. Det sökta nominalvärdet bör åtminstone teoretiskt erhållas med tillhjälp av formeln h -v i 192, varvid h betecknar myntstyckets halt, v dess vikt, m markens vikt och i indextalet för förhållandet mellan mark penningar och mark silver vid den tidpunkt då ifrågavarande mynt kursorade. Penningmarken förutsattes vara delad i 192 penningar, vilket vid denna tidpunkt säkerligen var fallet, och vi erhålla sålunda svaret i antal eller delar av penningen. Det må emellertid från början betonas, att vi ej kunna vänta oss ett absolut exakt resultat, ty de siffror, vi laborera med, äro allt för ungefärliga. De tekniska ofiillkomlighotorna i den tidens utmyntning gjorde, att såväl vikt som halt varierade i mycket stor utsträckning, halten t. o. m. stundom på flera hundradelar när i samma myntstycke. Detta gör, att slumpen kan åstadkomma on rätt betydande felmarginal, särskilt i fråga om halten 2. Och indcxlalet för förhållandet mellan penning- och silvor- 1 En annan fråga är om W-brakteaterna från början emitterats till 1 pennings värde även om de i de med gotarno saratidiga utpräglingarna lytt på donna valör. Denna fråga sammanhänger med spörsmålet om vilka typer som präglats på Gotland under 1200-talet (jfr ovan sid. 24 not 1); detta juoblcm får jag tillfälle att inom kort närmare behandla i annat sammanhang (B. Thordeman: Sveriges mynt före 1449 i verket Nordisk Kultur, dol XVIII). Här må blott nämnas att jag icke anser de s. k. Knut Erikssons Kalmar-mynt vara präglade i Visby utan snarare är böjd att betrakta W-braktcaterna som de äldsta Visbymyntcn. Är detta riktigt kunna dessa emellertid ej ursprungligen haft 1 pennings värde, ty den teoretiska linviklen för 1-pcnningen överskrider redan vid 1300-talets början braktoaternas bruttovikt under förutsättning att donna var något så när stabil. 2 Jfr A. Luschin von Ebengrcuth: Fcblorquellcn wolche boi 1'riifung des Fcingobalts von Mittelaltermunzcn zu bcachton sind (Heinrich Buchcnau am 20. april 1922 [festskrift], Miinchen 1922, sid. 28 ff.). Förf. framhåller bl. a. att don halt, som framgår ur moderna analyser och som utlryckcs i tusendelar av kemiskt rent silver, blir för lå.g i förhållande lill den medeltida uppfattningen av halten, enär man då oj förmådde framställa silver av större renhet än 0,983 och i allmänhet tordo ha säsom lödigt silver.invänt sig av ännu orenare blandningar, som för vissa mynthus av förf.

MYNTFYNDEN I K O RS B ET NlNGENS MASSGRAV AR 81 marken är givetvis mycket ungefärligt och har säkerligen ej grundats på en noggrann kännedom om sammansättningen av den myntmetall, som kom till användning ty vid den fortgående försämringen av myntet voro myndigheterna helt visst angelägna om, att myntets verkliga silvervärde ej skulle bli känt, då detta skulle ha medfört en allt för snabb depreciering av valutan och därmed inflation av prisnivån, utan dessa i urkunderna angivna relationstal grunda sig nog blott på en ungefärlig okulär uppskattning av silverhalten. Slutligen äga vi ingen säker kännedom om, vilken markvikt som låg till grund för utmyntningen. Vi få sålunda vara tillfredsställda, om vi på denna väg endast kunna erhålla en fingervisning, i vilken riktning nominalvärdet bör sökas. För de tvåsidiga mynten med lejon och tre kronor ha haltlindersökningar av exemplar ur Kalmarfyndet (3) verkställts redan av den store kemisten J. J. Berzelius, som därvid konstaterade förekomsten av en lägsta halt på 0,34, medan undersökta exemplar ur Levidefyndet (5) visade en halt på 0.72 1, alltså en mycket betydande latitud. Medeltalet för dessa värden är 0,53. Medelvikten för 50 mynt är 0,43 gr. Förhållandet mellan silver- och penningmarken varierar under Magnus Erikssons tid mellan 1 : 4,41 1 : 5; med hänsyn till att ifrågavarande utmyntning tillhör den senare delen av hans regeringstid, böra vi använda indextalet 5. För markvikten finnas flera siffror att välja på; det torde vara riktigast att använda den år 1328 för Uppsalamarken angivna, vilken står den internationella Kölnermarken närmast; den utgör enligt Hildebrand 218,309 gr. Infastställts till 0,938. Den korrigering uppåt av haltvärdet, som i enlighet härmed voro berättigad, har emellertid i de följande beräkningarna ej företagits emedan denna felkälla enligt min uppfattning torde kunna ansos eliminerad av en annan, som verkar i motsatt riktning, och som man har att ta hänsyn till då dot gäller jordfunna mynt, särskilt av låg halt. I sådana mynt blir nämligen, såsom ingenjör K. Segerlind vid K. Myntverket påpekat i samband med do nedan omnämnda analyserna, kopparn i godset angripen av humussyra etc. och utfälld, varigenom i myntet uppstår en anrikning av silver, som tydligen måste bli proportionsvis mera märkbar vid lägre halt. Denna felkälla borde sålunda i sin tur föranleda en korrigering nedåt av det vid analysen erhållna haltvärdot, men då storleken av denna korrigering icke kan angivas ha de båda felkällorna ansetts kunna ujijihäva varandra. i Sveriges Medeltid I, sid. 831. 6 Fornvännen 1933.

82 BENGT THORDEMAN sättas dessa siffror i den ovan angivna formeln, erhålla vi värdet 1,002, vilket sålunda innebär, att dessa mynt haft ott nominalvärde av 1 penning; det måste f. ö. sägas vara förbluffande att våra ofullkomliga siffror kunna ge ett så precist resultat. För brakteatgriipporna med bokstav eller krona inom strålring och två kronor inom slät ring föreligga mig veterligen inga tidigare haltundersökntngar. Med riksantikvariens tillstånd har emellertid ur Hammarfyndet (8) utvalts 15 olika fragmentariska exemplar av den förra och 5 av don senare gruppen, vilka på K. Myntverket analyserats av ingenjör K. Segerlind 1. Dessa analyser ha givit följande resultat (typnumron hänvisa till fig. 28 ovan; halten är uttryckt i tusendelar): 1) Typ 1: 381 420 (två analyser av samma mynt). 2) Typ 6: 447 457 (två analyser). 3) Krona som typ 12, men ulan bitecken: 262 282 (två analyser). 4) Typ 8: 400. 5) Som typ 8, men endast en punkt under kronan: 66 78 (två analyser). 6) Typ 10: 341. 7) Typ 11: 458. 8) Typ 12: 239. 9) Typ 13: 385. 10) Typ 16: 86 91 (två analyser). 11) Typ 21: 359. 12) Typ 24: 414. 13) Typ 26: 123. 14) Typ 29: 187. 15) Typ 30: 205. 16) Som typ 31, men med en punkt på vardera sidan om bokstaven: 67 70 (två analyser). 17) Typ 32: 345. 18) Typ 33, bokstavsformen dock mera lik 34: 212. 19) Typ 38: 283. 20) Typ 40: 90-95 (två analyser). Medelhalten utgör sålunda för gruppen med strålring 0,293 och för gruppen med två kronor 0,200. Då medelviktcu för den förra gruppen är 0,34 gr. (80 vägningar) och för den senare gruppen 0,35 gr. (100 vägningar), erhålla vi med användning av ovan angivna formel för den förra gruppen värdet 0,438 och för den senare gruppen 0,307 Resultatet anger sålunda mod bestämdhet, alt i varje fall strålringsbraktoaterna haft ett nominalvärde av 1 / a penning. Även brakteaterna med två kronor torde kunna förutsättas ha emitterats till detta nominalvärde, enär värdet i varje fall ligger cit gott stycke ovanför V» penning, vilkel eljest skulle komma i fråga. Vid bedömandet av don låga silverhalten i dessa mynt böra vi i förslå hand laga hänsyn till, all det i och för sig är rimligt, att halten för den lägre valören ( / 2 penning) är lägre än för den högre valören (1 penning). Så 1 Jag anhåller här att såväl till myntdirektör Grabe, som medgivit att dessa analyser lått kostnadsfritt utföras på K. Myntverket, som till ingenjör Scgerlind, vilken mod största intresse ställt sig till förfogande för detta ganska tidskrävande arbete, få framföra mitt vördsamma tack.

M Y N T / ' V.V DEN I K O It S B B T N INGE N S M A S S G R AV AR 83 skulle halten enligt vår tidigaste bevarade myntordning, som utfärdats 1449, vara 0,625 för örtugmyntet men endast 0,312 lör penningen, men samtidigt var även penningens vikt proportionsvis så mycket lägre än öringens, att dess finvikt, som rätteligen borde vara Vs av örtagens, i själva verket endast utgjorde mellan '/ ch Vio 1. D. v. s. alt den lägre valören liksom än i dag av praktiska skäl ej gavs sa innia metalliska värde som den högre. Enligt 1449 års mynlordning förelåg i Vi-penningcn sålunda cn silverbrist på 14 % i förhållande till V» örtug, och enligt våra beräkningar förelåg i två Va-penningar av strålringsgruppen en silvcrbrist på 12 % i förhållande till Vi-penningen av gruppen lejon och tre kronor. Denna mindervärdighet kan följaktligen anses vara normal. På denna väg kan dock det ännu lägre silvervärdet i brakteaterna mod två kronor endast delvis förklaras. Här måste vi även taga hänsyn till de extraordinära penningförhållandena vid slutet av Magnus Erikssons regering. Härom skriver Hildebrand följande 2 : "Att en försämring af myntens halt ogdo rum under de synnerligen brydsamma förhållanden, som utmärkte slutet af k. Magnus Erikssons regering, framgår af urkundsuppgifter. Inom erkestiftet uppbars peterspenningen åren 1356 1362 i ett mynt, som sedermera betecknas som 'dåligt, af intet eller måttligt värde' och som äfven blef aflyst. När bönderne år 1363 ville erlägga skatten till påfvestolen i samma dåliga mynt, vägrade uppbördsmännen att taga emot ett redan aflyst mynt. Ett bättre mynt hade således då blifvit satt i omlopp, och omtalas detta redan så tidigt som i en handling af den 29 juli 1363, gällande Finland. Förbättringen skedde således redan före den mecklenbttrgsko Albrekts ankomst till Sverige." Dessa Hildebrands notiser hänföra sig, som vi se, just till do år, då de i det föregående behandlade myntskatterna torde ha blivit nodlagda, och do omtalade myntsorterna böra sålunda ingå i dessa. Det ligger då nära till hands att identifiera det omkring år 1356 utsläppta och omkring 1363 avlysta myntet med de underhaltiga brakteaterna med två kronor. Säkerligen har kursen för denna myntemission i förhållande till silvret varit lägre än 1:5; uppgifter härom finnas nämligen ej bevarade från åren 1354 1363, och efter sistnämnda år 1 K. A. Wallroth: Sveriges mynt 1449 1535 (K. Mynt- och Justoringsvcrket, årsberättelse 1916, sid. 84). 2 Sveriges Medeltid I, sid. 831.

84 BENGT THORDEMAN är relationstalet 1 :6 det vanligast förekommande. Eftersom vid denna tidpunkt en förbättring inträtt, bör det under mellantiden ha sjunkit ännu djupare; räkna vi med 1 : 7, erhålla vi ur vår formel värdet 0,430, vilket nära överensstämmer med strålringsbraktcaternas 0,438 och bestyrker, att även brakteaterna med två kronor ursprungligen lytt på V 2 penning 1. Om vi sålunda lyckats förebringa skäl för, att de tvåsidiga mynten med lejon och tre kronor varit I-penningar och strålringsbrakteaterna mot dessa svarande Va-penningar under senare delen av Magnus Erikssons regering samt att brakteaterna med två kronor varit mindervärdiga och sedermera avlysta Va-penningar från tiden omkring 1356 1363, så torde det ej vara alltför djärvt att antaga, att de, såsom Korsbetningsfyndet 1 visat, under Magnus Erikssons sista år utsläppta brakteaterna med krönt huvud svara emot det bättre mynt, som i urkunderna tidigast omnämnes 1363. Det goda anseende, som detta mynt erhöll, föranledde sannolikt konung Albrekt att behålla företrädarens prägcltyp. Borgarkrigsmynten ha enligt Hauberg 2 i regel utmyntats till ett nominalvärde av 1 penning, och då det skånska myntet, vartill alla utom ett av de i fynd I ingående borgarkrigsmynten höra, på 1350-1 Det bör slutligen även framhållas möjligheten av att de låga (ehuru icke oförklarliga) värden vi ur vår formel erhållit för de båda brakteatgruppcrna bero på att vi använt en allt för hög markvikt. Insätta vi i stället värdet för 1500-talets myntviktsmark, omkr. 210 gr., som ligger mitt emellan 1300- talets Stockholms- oeh Skaramark, så erhålla vi för de tvåsidiga mynten med lejon och tro kronor 1,041, för strålringsbraktcatorna 0,453 ocli för tvåkronorsbrakteaterna (med användande av indextalct 7) 0,445, vilket onekligen ser bättre ut mon i realiteten givetvis betyder föga. Den bästa upj)- f a Ilningen av huru väl våra beräkningar av nominalvärdena för dessa myntgrupper i själva verket stämma får man måhända gonom att jämföra de teoretiska siffrorna för finvikten mod dem som analyserna visa. Den teoretiska finvikten erhåller man ur formeln m ' wl J^l. Med användande i 192 av markvikten 210 gr. blir finvikten för do tvåsidiga mynten mod lejon och tro kronor 0,218 gr. (enligt analys 0,228 gr.), för strålringsbraktoaterna 0,109 gr. (enligt analys 0,099 gr.) och för två-kronorsbraktcaterna (indextal 7) 0,078 gr. (enligt analys 0,070 gr.). Mod hänsyn tagen å ena sidan till de ytterst låga viktvärden, vi här röra oss med, och å andra sidan till de talrika felkällor, som spela in, så torde man ej kunna begära bättre överensstämmelser. 2 A. a., Aarböger 1884, sid. 249 1.

MYNTFYNDEN 1 KORSBETNINGENS MASSGRAV AR 85 talet värderades som 1 : 5 i förhållande till silvermarken, är tydligen cn direkt jämförelse med det svenska myntets värde berättigat. Men enär den danska marken innehöll 240 penningar mot den uppsvenska markens 192, så svarar en dansk penning mot */» svensk, och de 126 borgarkrigsmynten i fynd I skulle sålunda vara värda 100,8 svenska penningar. Om vi räkna samtliga brakteater i detta fynd såsom Va-penningar och bortse från kursskillnader mellan äldre och yngre emissioner, så skulle värdet av detta fynd alltså bli 100,8 -f-120,5 = 221,3 svenska penningar eller 1 mark, 1 öre och 6,3 penningar. Fasthålla vi vid nominalvärdet 1 penning för de tvåsidiga mynten med lejon och tre kronor och antaga vi värdet 1 penning för Visbybrakteaterna och 6 penningar för gotarne, så skulle de övriga fyra Korsbetningsfynden sammanlagt vara värda 20 svenska och 33 gotländska penningar. Den gotländska marken ägde emellertid ej samma kurs som den svenska. År 1312 anges förhållandet som 5 : 7, och 1389 hade kursen för den gotländska marken sjunkit till nära Vs- Om vi för ifrågavarande tid uppskatta kursen lill 5 /s, så skulle myntens totalvärde bli 40,5 svenska penningar eller 1 öre, 8 örtugar och V» penning. Dessa siffror säga oss likväl ingenting om det verkliga värde, som dessa penningsummor pä sin tid representerade, d. v. s. om deras köpkraft. Det erbjuder dock nästan oöverstigliga svårigheter att ens ungefärligt angiva dessa värden i nutida mynt, beroende på att penningen i våra dagar spelar en helt annan roll än pä medeltiden, då ekonomien även för stadsborna i stor utsträckning grundade sig på naturahushållningen. Den riktigaste uppfattningen av köpkraften skulle man erhålla genom att ange priset för en del representativa varor vid den tidpunkt, då mynten kurserade. Så kunde man 1387 köpa en ko för 2 mark och en oxe för 4 mark, men ej heller dylika siffror äro till fyllest, då dels priserna visa starka variationer och det dels icko är möjligt att erhålla uppgifter på priser för olika varor vid varje önskvärd tidpunkt och dels slutligen dessa varor då icke ägde motsvarande betydelse för hushållningen som nu. K. A. Wallroth anger på grundval av uppgifter om arbetslöner och varupriser på 1300-talet, att silvrets värde då var minst tio gånger högre än vad det skulle representera i nuvarande mynt 1. Enligt IK. A. Wallroth: Mark (Nordisk Familjebok, 3 uppl., 1930).

86 B E N G T T II O II I) E.1/ A N denna dock troligen allt för låga beräkningsgrund skulle innehållet i den penningpung, som, på grund av bristande uppmärksamhet hos dem som verkställde de stupades jordande, fick följa sin ägare i graven, kunna uppskattas till 80 kr. 50 öre. Vi ha anledning att vara tacksamma mot den nyck av ödet, som lät denna ganska betydande summa undgå dödgrävarnas blickar. Ty dess kulturhistoriska värde är för oss till sist den definitiva värderingsgrunden, och detta värde är onekligen vida större än det belopp, som mynten på 1300- lalct representerade. Efterskrift. Sedan föreliggande uppsats redan blivit ombruten, bar jag uppmärksammat ännu ett myntfynd, tillhörande den grujij), som här behandlats. Det påträffades på 1880-talet i det murade altaret i Humla kyrka, Västergötland (inv. 12299). Fyndet bör på kartan fig. 42 infogas strax söder om nr 16 vid länsgränsen och ansluter sig sålunda till de troligen år 1365 nedlagda myntakatterna. Vidare bar amanuensen N. L. Rasmusson i Vitt. Akad:8 Arkiv anträffat en värdefull men sannolikt ej alldeles fullständig förteckning över Västcråsfyndet 1791 (nr 11), som han benäget ställt till mitt förfogande. Don har oj kunnat utnyttjas för ovanstående framställning, men dess siffror ba införts i tab. 1. ZUSAMMENFASSUNG. BENGT THORDEMAN: Die Miinzenfunde in den von Korsbetningen. Massengräbern In don Jahren 1905, 1912 und 1928 30 wurden, zuerst unter der Leitung Dr. O. V. Wennerstens, in den drei letzten Jahren unter der des Verf:s, teilweise in Ziisammenarbeit mit Dr. Poul Nörlund, drei Massengräber boi Korsbetningen vor den Tören Wisbys untersucht, wo die in der Schlacht zwischon Gotländern und Dänen am 27. Juli 1361 (Gefallenen bestattet worden sind (vgl. Zeitschr. t. hist. Waffenkunde 1931, S. 201 ff. und Acta Archaeologica 1931, S. 53 ff.). Bei den Untersuchungen 1929 und 1930 wurden in einem dieser Gräber ftinf verschiedene Miinzenfunde angetroffen, bestehend aus bzw. 3S5, 17, 8, 7 Miinzen und einem einzelnen Stiick. Sicherlich sind diese Geldsuinmen von den gefallenen Kriegern get rågen worden (eine derselben lag noch in den Kosten eines Lederbeutols, Abb. 26) und sind ihren Bositzern in das (Jrab gefolgt, ohne von denen, die die Bestattung besorgten, bemorkt zu worden. Man darf also voraussetzen, dass sio aus zur Zeit der Schlacht kursierenden Miinzen zusiimmengesetzt gewesen sind, was den Fund zu einem sehr wiebtigen Fixpunkt fiir die schwedische mittelalterliche Numismatik macht, denn sämtliche gefundenen Miinzen sind solche, dio nicht durch Inschriften u. dgl. direkt datiorbar sind. Dio vier kleineren Funde bestehen ausscbliosslich aus Wisbyer Miinzen (zweiseitigen, Abb. 29:23-30, und Brakteaten, Abb. 29:19 22)

D I E M C.V Z E N F U N DE IN DEN M A S SEN GRÅBERN 87 sowie auf dem schwed isclien Festlande goprägten zweiseitigcn Miinzen mit Löwe auf der einen Seite und drei Krönen und wechselnden Beizeichon auf dor anderen Seite (Abb. 29: 31 42), welche Miinzen, wie verschiedene Miinzenlunde zeigen, zu jener Zeit auch aul Gotland kursiert haben. Verf. meint daher, dass diese Miinzen im Besitz von Gotländcrn gewesen sind. Der grösste Fund dagegen enthält 32 "In dänische Btirgorkriegsmiinzen (Abb. 29: 1 12) sowie 44 /o Brakteaten mit K rone öder Buchstab in Strahlenring (Abb. 28: 1 30) und 19 /o Brakteaten mit zwei gegeneinander gekehrten Krönen in glattem Ring (Abb. 28: 31 42). Ausserdem enthält er einige wenigc andoro MUnzen, nämlich einen festlandsschwodischen Brakteaten mit gekröntem Kopf (Abb. 29: 13) und 6 St. Brakteaten des Deutschritterordens (Abb. 29: 14 18). Dieser Fund hat nach Ansicht des Verf:s wegen dor Biirgcrkriegsmiiiizen, dio kaum ausserhalb Dänoraarks kursierten, einem Dänen angehört, ja, mit Riicksicht aut zwei Miinzenfunde, einen aus Schonen und einen aus Halland, von fast identisch derselben Zusammensotzung sowohl boziiglich der Tyjien wie prozenlual (Tab. 2), halt Verf. es fiir wahrscheinlich, dass der Besitzor der Miinzen von einer dieser, damals zu Dänemark gohörigen Landscbaften bergokommen ist. Um festzustellen, ob dio Brakteaten mit Strahlenring und gegeneinander gekehrten Krönen schwedische öder norwegische sind, es ist dies eine bisher slrittige Frage untersucht Verf. sämtliche bekannten Funde, die diese Tyjien enthalten (Tab. 1, Abb. 42), und kommt zu dom Resultat, dass es schwedische sind. Die meisten fraglichen Funde scheinen bei don Kampfen im Lande in den 1360-or Jahren dejioniort worden zu sein. Durch diese Funde wissen wir nun, dass dio Wisbyer Brakteaten (Abb. 211: 19 22) schon Mitte des 14. Jahrliunderts gejirägt wurden, was molnals 70 Jahre friiher ist, als man bisher gomeint hat, während dagogen dio Datierung eines Teiles der Brakteaten mit Strahlenring (Abb. 28: 1 30) in entgogengesetzter Richtung vom Beginn des Jahrhunderts weg verschoben werden muss. Fiir die Brakteaten mit zwei gegeneinander gekehrten Krönen (Abb. 2,S: 31 42) halt Verf. es auf Grund einer Untersuchung ihres Gehaltes fiir wahrscheinlich, dass sie während der Periode 1356 1363 ausgeprägt worden sind. Verf. versucht aueh den nominellen Wert der in dt-n Funden onthalteneii sehwodisclien Miinzen zu bestimmen und kommt zu dem Ergebnis, dass die zweiseitigon Miinzen mit Löwe und drei Krönen (Abb. 29:31 42) 1-1'fcnnige waren, während die Brakteaten mit Strahlenring (Abb. 28: 1 30) und mit zwei gegeneinander gekehrten Krönen (Abb. 28: 31 42) Va-Pfennigc waren, dio letzteren jedoch eine durch das Urkundenmaterial nachweisbare Entwortung der Valuta bezeichnend. Die begonnene Aus >rägung der Brakteaten mit gekröntem Köpt (Abb. 29: 13), dio bisher allgemein in die Zeit der Regierung König Albreehts datiert worden ist, muss nun in dio letzten Rogierungs.jahro Mannus Erikssons verlegt werden und wird vom Verf. mit einer Verbesserung der Valuta zu joner Zeit in Zusammenhang gebracht, die aus dem geschichtlichcn Quellenmalorial herausgelescn werden känn.