Retreat Advent 2016 Morgonstjärnan går upp Fredag vesper Kom du mitt ljus och upplys mitt mörker, kom du mitt liv och lös mig ur döden. Kom du min läkare och hela mina sår, kom du flamma av gudomlig kärlek, bränn upp mina synders törnen och rena mitt hjärta med din kärleks eld. Kom du min Konung och intag din tron i mitt hjärta, för du ensam är min Herre och min Konung. Meditation 1 De vise männen Matt 2:1-6 När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: "Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom." När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: "I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel." "Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom." Vi längtade efter gryning. Mörkret hade länge varit kompakt. Gud hade varit tyst, frånvarande och likgiltig. Det hände ibland att vi tänkte att Gud inte fanns att Gud var ett fantasifoster vi skapat för tröst falsk tröst men dock tröst i en tröstlös tillvaro. Folk hade i sitt mörker börjat tälja på egna gudabilder sådana de kunde se upp till när de önskade och stoppa undan när de önskade göra så.
Det fanns också de som tänkte att Gud inte alls tyckte om oss de skapade i sin fruktan en fruktansvärd Gud som älskade att hata, som älskade att skicka den ene efter den andra till helvetets slickande lågor, som älskade att berätta vad vi fick göra och inte fick göra, som älskade att ta bort alla glädjeämnen från oss för att lämna oss i hunger, törst och längtan mitt i en värld av allsköns rikedomar. Denne skapade gud fick stor makt eftersom den var en bild av oss själva en bild av det vi mest av allt fruktade i oss själva. Den som kunde tämja denne fruktansvärde Gud, den som kunde tillfredsställa hans innersta rädsla och hat kunde också ha makt över mörkret och rädslan i sitt eget inre. Därför älskade människor denna avgud av dem själva. De lät sig i sin självömkan förtäras av denna monsterbild av sitt ego, denna alla avgudars avgud. Så uppgivna var de! Men många av oss såg vad som skedde såg illusionen kände rösten i vårt inre, den som ideligen ropade: - Vänta, jag kommer snart, snart är tiden mogen, snart! Ser ni morgonstjärnan, den som tänds precis innan gryningen, den som ensam står kvar när alla andra stjärnor flytt? Den står där tills solen går upp och överlämnar dagens rike åt dagens konung. - Vänta på mig jag kommer så som jag lovat! Vi läste i ordet, vi sökte bland tecknen, vi skådade skyn och där var den stjärnan och vi såg och trodde alla såg inte ville inte se vågade inte se men vi gick den till mötes Gud, ibland är vi säkra på din vilja, ibland förstår vi ingenting. Ge oss klarhet när frågorna kommer. Ibland ser vi din ledning tydligt, ibland ser vi ingenting alls. Hjälp oss, Herre, när tvivlet kommer. Ibland ser vi spåren av din kärlek, ibland ser vi ingenting. Var med oss, Herre, när ängslan kommer Ibland arbetar vi för din frid, ibland gör vi ingenting alls för den. Gör oss vaksamma, Herre. och låt din frid komma. Amen D Bonhoeffer
Retreat Advent 2016 Morgonstjärnan går upp Lördag sext Kom du mitt ljus och upplys mitt mörker, kom du mitt liv och lös mig ur döden. Kom du min läkare och hela mina sår, kom du flamma av gudomlig kärlek, bränn upp mina synders törnen och rena mitt hjärta med din kärleks eld. Kom du min Konung och intag din tron i mitt hjärta, för du ensam är min Herre och min Konung. Meditation 2 Maria Luk 1:27-35 I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: "Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig." Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut." Maria sade till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man." Men ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. "Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig" Vad tänkte jag om Gud innan jag fick lära känna honom i mitt liv, i min kropp? Att han var helig? Vad betydde det att han var helig? Jag tänkte att han var den store stridsguden som förde de himmelska härarna fram över himmelens evighet, Herren Sebaot. Jag tänkte att han var den som man dolde sitt ansikte för - ty den som fick se Gud ansikte mot ansikte, han eller hon gick under!?
Jag tänkte nog att Gud var den rättfärdige domaren eller kanske mer fångvaktaren den som övervakade mig så att jag levde det heliga liv jag från början visste att jag inte förmådde leva. Gud var alltid där borta, fjärran i himmelen. Han var mörker och rädsla Livet var mörker och rädsla Nu bor han i mig. Han är mig närmare än mitt eget hjärta. Himlarnas himmel rymmer honom inte men här i mitt inre är han. Han sa: Var inte rädd! Han som bor i mig sa: Om ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret. Det tog tid innan jag förstod vad han menade. Jag förstod det som så; att om livet inom mig inte är min längtans liv, finns inget annat kvar än mina grusade förhoppningar. Men när Gud nu bor i mig, när livet med stort L tagit sin boning i mig, har döden inte längre någon makt över mig, mörkret är inget hot för mig ty jag är ljus om ditt öga är klart blir det ljust i hela din kropp jag är ljus! Hoppet som stjärntydarna följde på den nattsvarta himmelen bor nu i mig jag är hopp. Framtiden som profeterna vittnade om bor nu i mig jag är framtid. Livet som stals från mig i paradises snårskog av lögner bor nu i mig jag är liv. Jag är ljus, hopp, framtid, liv Du är i Jesus ljus, hopp, framtid, liv Ibland döljer jag ljuset i mitt inre, jag sätter ljuset under bordet, under skäppan, så att ingen kan se det. Det är som om jag ibland inte vågar tro att Gud är det lilla barnet i mitt inre, som om jag inte vågar tro att han, som bär universum, älskar mig. De stunderna täcker jag över livet i mitt hjärta. Det blir då väldigt mörkt i mitt inre, i hela min kropp. Mina ögon mattas och min röst blir tung. Trötthet och åter trötthet. Det är en underlig kamp som jag vet att jag alltid förlorar. Ljuset vinner alltid i slutändan jag vet det jag hoppas det jag tror det jag erfar det ändå tar det ett liv att förstå! Gud, till dig ropar jag. I mig är det mörkt, men hos dig är ljuset. Jag är ensam, men du överger mig inte. Jag är osäker och rädd, men hos dig är hjälpen. Jag är orolig, men hos dig är vilan. Jag blir ofta bitter och otålig, men hos dig är tålamodet. Jag förstår inte alltid dina vägar, men du vet vägen för mig Gud, i din närhet vill jag vara, du, mitt ljus, min hjälp, min vila, min trygghet och mitt tålamod. D Bonhoeffer
Retreat Advent 2016 Morgonstjärnan går upp Lördag vesper Kom du mitt ljus och upplys mitt mörker, kom du mitt liv och lös mig ur döden. Kom du min läkare och hela mina sår, kom du flamma av gudomlig kärlek, bränn upp mina synders törnen och rena mitt hjärta med din kärleks eld. Kom du min Konung och intag din tron i mitt hjärta, för du ensam är min Herre och min Konung. Meditation 3 Elisabet Luk 1:39-56 Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: "Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse." Då sade Maria: "Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid." Maria stannade hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem. Det skälvde till I mitt inre. I det yttre märktes ingenting ett vanligt möte med en älskad människa som jag kände väl, som jag trodde jag kände rakt igenom. Men något hade hänt, en förvandling så genomgripande att allting var nytt. Jag såg det i hennes ögon hon bar på en hemlighet livets djupaste hemlighet det var liv i hennes ögon.
Det sker något i mötet alla möten förvandlar. Ibland förvandlar de till död, ibland till hopp, ibland till liv. Goda träd bär god frukt dåliga träd bär dålig frukt. Detta träd bar god frukt jag kände det eftersom livet sparkade till i mig. När man möter någon som bär på ens längtans svar rubbas tillvaron och man tvingas att prioritera om. Det som innan inte var viktigt får plötsligt plats och prioritet. Så bärs livet ut i världen, från den ene till den andre. Efter detta möte har jag alltid tänkt som så om dem som kommit i min väg: på vilket sätt bär de livet till mig på vilket sätt får de min inre värld att skälva, att rubbas, att prioriteras om. Jag har sett under denna övning att Herren sänder den ene efter den andre till mig och att var och en bär med sig en hälsning från Herren själv. Tänk själv efter hur har Herren mött dig i dag med livets hälsning Kom den i ett leende ett ord en blick en gåva ett tyst möte Det finns en sak som hindrar mig att ta emot, att låta livet växa i mig en enda sak: rädslan, denna förbannade rädsla som hindrar mig från att bli älskad och att älska att ta emot liv och att ge vidare liv. Jag har märk att jag kallar denna rädsla för allt möjligt: klokhet, hövlighet, respekt, ödmjukhet men jag vet att den bara beror på en enda sak; rädslan för att ta emot, att räkna mig värdig, att förstå mig i grunden älskad. Mötet med henne som bar livet var dock annorlunda; en underlig frimodighet skälvde i mitt inre ett mod växte fram, starkare än rädslan, starkare än självömkan, starkare än mig själv; det liv jag bar inom mig, det sovande liv jag trodde var dött, väcktes till nytt liv; och jag såg: löftena var sanna, hoppets stjärna var tänd det fanns ett tecken som visade vägen till livet det liv som var värt att leva och jag gick i tro Gud, du som är allsmäktig och har en sådan omsorg om var och en av oss, som om du bara frågade efter honom ensam och en sådan omsorg om alla, som om de bara var en enda. Jag ser att vissa saker förgås och att andra kommer i deras ställe, men du förgås aldrig, Min Gud och Far, till dig vill jag därför överlämna allt vad jag har fått av dig. Då ska jag inget förlora. Du ger mig trygghet som inte vacklar. För du, Herre, har skapat mig till dig och mitt hjärta är oroligt till dess det finner ro i dig. Augustinus
Retreat Advent 2016 Morgonstjärnan går upp Lördag Completorium Kom du mitt ljus och upplys mitt mörker, kom du mitt liv och lös mig ur döden. Kom du min läkare och hela mina sår, kom du flamma av gudomlig kärlek, bränn upp mina synders törnen och rena mitt hjärta med din kärleks eld. Kom du min Konung och intag din tron i mitt hjärta, för du ensam är min Herre och min Konung. Meditation 4 Hanna Luk 2:36-38 Där fanns en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse. Väntan är mitt väsen väntan på uppfyllelsen på svaret som jag visste skulle komma. Jag hade sökt det länge i mitt inre har brunnit ett ljus, som en stjärna på becksvart himmel. När allt gått mig emot har jag ändå gått mot det annalkande ljuset. Bland alla skriftens ord har jag sett honom som skulle komma så när han väl kom kände jag genast igen honom, barnet som skulle trampa på ormens huvud, som skulle valla fåren tillsammans med lejonen, löftets barn. Jag märkte att de andra inte såg de letade efter andra saker de visste inte vad deras hjärta sökte de visste inte vem de sökte - de hade inte lyssnat, inte tagit in de sprang efter bländverk efter det som såg något ut men inget var men jag såg genom trons öga Gud i det lilla, i det fattiga, i barnet. Jag såg Gud i barnet.
Gud gav sig till känna sig som ett barn jag förstod det egentligen först när jag såg det; naturligtvis så enkelt så naket- så nära- så mänskligt. Gud kom som ett barn jag kunde bära i famnen; det var så han ville bli sedd, förstådd och älskad. De andra hade blicken höjd mot himmelen som om Gud skulle vara där, frånvarande, bortom var det där de ville ha honom, långt borta? De kunde snubbla på honom utan att se honom eftersom de inte förväntade sig den kärlek han älskade oss med. De sökte den Herre de var rädda för de såg inte att de inte behövde vara rädda! Jag såg att han var här jag vet inte varför, jag bara såg det var en ny tid som inleddes, en ny tidsålder. Ett nytt rike var i vardande, ett rike som i tysthet skulle erövra hjärta efter hjärta en tyst revolution som ingen kunde stoppa en revolution som gick genom död till liv en kärlekens revolution som öppnade himmelrikets dörr. Bara den som i ödmjukhet kunde sänka blicken kunde se barnet kunde se Gud vilken underbar hemlighet! Allt stod i skriften och jag såg det inte förrän jag såg honom. Herre, kom snart och lys upp natten. Jag längtar efter dig. Ge mig vissheten om att inget kan hända mig, utan att du tillåter det och att inget som du tillåter är tröstlöst. Jesus, hjälp mig att vara lyhörd och lyssna på andra till dess jag förstått vad jag ska säga. Visa mig vägen och gör mig villig att vandra den. Det är riskfyllt att dröja kvar och farligt att gå vidare, så möt du min längtan och visa mig vägen. Jag kommer till dig, som den sårade kommer till läkaren. Herre, ge mitt hjärta ro. Birgitta