Reviderad 2016-05-31
Kriminalvård The Prison and Probation Service Sammanfattning I statistiken över kriminalvård redovisas i huvudsak uppgifter om personer intagna i kriminalvårdsanstalt, personer övervakade inom frivården samt vissa uppgifter om personer intagna i häkte. Resultaten i kriminalvårdsstatistiken är beroende av det ärendeflöde som handläggs av polis och åklagare tidigare i rättskedjan. Närmast påverkas resultaten av ärendeflödet i domstolarna. Anstalt År 2013 intogs 8 980 personer i kriminalvårdsanstalt, vilket är en minskning med 6 procent jämfört med året innan. Antalet inskrivna i anstalt den 1 oktober 2013 var 4 380 personer, vilket är en minskning med 10 procent sedan 2012. Se nedan för en definition av intagna och inskrivna. Under en tioårsperiod (2004 2013) har antalet intagna i anstalt minskat med 21 procent. I jämförelse med 2004 har antalet inskrivna i anstalt den 1 oktober 2013 minskat med 24 procent. Av de personer som intogs i anstalt under 2013 var cirka 7 procent kvinnor och 93 procent män. Dessa andelar har varit stabila under den senaste tioårsperioden. Av de 8 980 intagna hade 44 procent haft en tidigare frihetsberövande kriminalvårdspåföljd. År 2013 hade 40 procent av de intagna kvinnorna och 44 procent av de intagna männen haft en sådan påföljd. Den totala andelen har inte förändrats mycket jämfört med 2012. Vid en jämförelse med 2004 har dock andelen intagna som tidigare varit frihetsberövade minskat med 6 procentenheter. Av de personer som intogs i kriminalvårdsanstalt under 2013 var 5 procent 15 20 år, 15 procent var 21 24 år, 43 procent var 25 39 år och 38 procent var över 40 år. Åldersstrukturen bland dem som togs in i kriminalvårdsanstalt 2013 var i stort densamma som året innan. Jämfört med 2004 har det dock skett förändringar genom att intagna i åldersgruppen 30 49 år har minskat medan åldersgrupperna 21 29 år respektive 50 år har ökat. Av dem som togs in i anstalt under 2013 hade en majoritet (57 %) dömts för tillgreppsbrott, narkotikabrott eller trafikbrott som huvudbrott. Frivård och häkte År 2013 påbörjade 11 200 personer övervakning inom frivården, vilket gäller personer som dömts till skyddstillsyn eller villkorligt frigivits från anstalt. Det är en minskning med 8 procent jämfört med 2012. I jämförelse med 2004 har antalet påbörjade övervakningar minskat med 9 procent. Antalet personer under övervakning den 1 oktober 2013 var 11 700, vilket är en minskning med 6 procent jämfört med samma tidpunkt året innan. Sammanlagt 1 990 personer påbörjade intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV) under 2013, vilket är en minskning med 13 procent jämfört med 2012. Främst minskade antalet personer som påbörjade intensivövervakningar för brott mot trafikbrottslagen. Den 1 oktober 2013 avtjänade 236 personer ett fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll. Den 1 oktober 2013 var 1 640 personer häktade, vilket är en minskning med 7 procent jämfört med föregående år. Definition Kriminalvårdsstatistiken redovisar personer intagna i anstalt, personer som övervakas av kriminalvårdens frivårdsorganisation och personer inskrivna i häkte. För att redovisa övervakade och intagna personer används framför allt två mått: Antalet intagna beskriver hur många personer som har börjat avtjäna ett fängelsestraff eller en övervakning under året. Statistiken redovisar antal händelser, vilket innebär att en person som har tagits in flera gånger under året räknas flera gånger. Antalet inskrivna den 1 oktober beskriver hur många enskilda personer som faktiskt var inskrivna på anstalt eller i frivården vid detta datum. 2
Figur 5.1. Förändringar i antalet intagna i kriminalvårdsanstalt mellan 2012 och 2013. (Procentuell förändring inom respektive brottskategori redovisas inuti staplarna). * Övriga brott utgörs av de brott som inte ingår i någon av de andra kategorierna i figuren. Det är bland annat skattebrott, smugglingsbrott och brott mot vapenlagen. Inledning Kriminalvårdsstatistiken redovisar personer intagna i anstalt, personer som övervakas av Kriminalvårdens frivårdsorganisation samt personer inskrivna i häkte. För att redovisa intagna och övervakade personer används framför allt två mått, dels antalet intagna under året, dels antalet inskrivna den 1 oktober. Antalet intagna beskriver hur många personer som har börjat avtjäna ett fängelsestraff eller en övervakning under året. Statistiken redovisar antal händelser, vilket innebär att en person som har tagits in flera gånger under året räknas flera gånger. Antalet inskrivna den 1 oktober beskriver däremot hur många enskilda personer som faktiskt var inskrivna i anstalt eller hos frivårdsmyndigheterna vid detta datum. När du tolkar statistiken tänk på att statistiken över inskrivna den 1 oktober i högre grad omfattar personer som dömts till långa fängelsestraff jämfört med statistiken över intagna under året, som i högre grad omfattar personer som dömts till kortare fängelsestraff. Strukturen vad gäller ålder, kön, tidigare kriminalvårdspåföljd och vilket huvudbrott de dömts för kan därför se olika ut i de två populationerna. vid jämförelser mellan antalet intagna i anstalt och antalet fängelsedömda i lagföringsstatistiken kan det finnas skillnader. Dessa skillnader beror bland annat på att vissa fängelsedömda avtjänar sitt straff med elektronisk fotboja samt att det finns en period mellan tiden då personer döms till fängelse och när de tas in i anstalt. den angivna fängelsetiden är den tid som respektive person dömts till, inte den faktiska tiden som personen ifråga har varit intagen i anstalt. 3
Utvecklingen av antalet personer i anstalt Under 2013 togs 8 980 1 personer in i anstalt, vilket är en minskning med 6 procent jämfört med 2012 och den lägsta nivån intagna under hela mätperioden 1975 2013. Jämfört med tio år tidigare (2004), då 11 300 personer togs in i anstalt, har antalet minskat med 21 procent. I jämförelse med 1988 då nivåerna för intagna var som högst, har antalet intagna minskat med 44 procent. Den 1 oktober 2013 var 4 380 personer inskrivna i anstalt. Det är en minskning med 10 procent jämfört med motsvarande antal den 1 oktober 2012. Minskningen gäller dömda för nästan alla typer av huvudbrott. I jämförelse med 2004 har antalet personer inskrivna per den 1 oktober minskat med 24 procent. Under den senaste tioårsperioden har antalet inskrivna i anstalt den 1 oktober varierat mellan 4 380 och 5 720 inskrivna. År 2013 noteras den lägsta nivån sedan 2000. Figur 5.2. Antal personer som intagits i kriminalvårdsanstalt respektive antal personer som var inskrivna i anstalt den 1 oktober, 1975 2013. År 2013 och förändring jämfört med år 2012: Intagningar under året 8 980 personer 525 ( 6 %) Inskrivna den 1 oktober 4 380 personer 475 ( 10 %) År 2013 och förändring jämfört med år 2004: Intagningar under året 8 980 personer 2 370 ( 21 %) Inskrivna den 1 oktober 4 380 personer 1 350 ( 24 %) Brottsstruktur Av de 8 980 personer som intogs på kriminalvårdsanstalt 2013 hade mer än hälften (57 %) dömts för tillgreppsbrott (8 kap. BrB), narkotikabrott (1 3 NSL) eller trafikbrott (1, 3 5 TBL) som huvudbrott. En knapp fjärdedel (23 %) hade dömts för tillgreppsbrott, varav merparten avsåg stöld, grov stöld eller rån (inklusive grovt rån). Vidare hade 19 procent dömts för brott mot narkotikastrafflagen (1 680 personer) och 16 procent för brott mot trafikbrottslagen (1 400 personer). Det vanligaste trafikbrottet var rattfylleri (inklusive rattfylleri under påverkan av narkotika och grovt rattfylleri). Ungefär 13 procent (1 140) av de intagna hade dömts för brott mot liv och hälsa (3 kap. BrB), vanligast för misshandel (inklusive grov misshandel). Antalet personer som togs in i anstalt för sexualbrott (6 kap. BrB) var 3 procent av samtliga intagna. 1 Talen i texten redovisas avrundade efter principen om tre informationsgivande siffror. Avrundningen kan exemplifieras med följande fall: 11 343 intagna blir 11 300, 8 975 intagna blir 8 980 och 598 intagna blir 598. 4
Jämfört med 2012 minskade antalet intagna personer inom de flesta kategorier av utdömda huvudbrott. Antalet intagna personer med grov stöld som huvudbrott ökade däremot med 11 procent (61 personer) jämfört med 2012. Även sett i ett tioårsperspektiv har det skett förändringar i brottsstrukturen bland de intagna. Antalet personer som intogs med trafikbrott som huvudbrott har minskat med 42 procent i jämförelse med 2004 (från 2 390 till 1 400 personer). Även antalet intagna för tillgreppsbrott har minskat i jämförelse med 2004, då 2 490 personer togs in i anstalt. År 2013 intogs 2 080 personer med tillgreppsbrott som huvudbrott, vilket motsvarar en minskning på 16 procent. Jämfört med 2004 har dock antalet intagna med sexualbrott som huvudbrott ökat. År 2004 intogs 274 personer med sexualbrott som huvudbrott. Motsvarande siffra för 2013 var 299 personer, vilket innebär en ökning med 9 procent. Antalet intagna för sexualbrott utgjorde 3 procent av samtliga intagna 2013, och små antalsmässiga förändringar kan ge relativt stora procentuella förändringar över tid vid så låga tal. Även antalet personer som intogs med narkotikabrott som huvudbrott har ökat i jämförelse med 2004, från 1 530 till 1 680 intagna 2013. Förändringen motsvarar en ökning med 10 procent. Figur 5.3. Brottskategorier (huvudbrott) i procent av det totala antalet personer som intagits i kriminalvårdsanstalt 2013 (8 980) respektive 2004 (11 300). Personer som intagits under 2013 Personer som intagits under 2004 Resultatet för statistiken över inskrivna i anstalt vid en viss tidpunkt skiljer sig från resultatet för statistiken över intagna. Skillnaden beror på att statistiken över inskrivna vid en viss tidpunkt i högre grad omfattar personer som begått grova brott och dömts till långa fängelsestraff. Personer som be- 5
gått grova narkotikabrott utgjorde till exempel 12 procent av de inskrivna den 1 oktober 2013, men endast 2 procent av de personer som togs in i anstalt samma år. Mönstret är likartat för personer som begått brott mot liv och hälsa; de utgjorde 24 procent av de inskrivna den 1 oktober och 13 procent av de personer som togs in under året. För dömda för brott mot trafikbrottslagen, som vanligtvis ger kortare strafftider, är däremot förhållandet det motsatta. Andelen inskrivna den 1 oktober 2013 för brott mot trafikbrottslagen var 3 procent, medan andelen personer som togs in för brott mot trafikbrottslagen under 2013 utgjorde 16 procent av samtliga personer som togs in i anstalt. Figur 5.4. Brottskategorier (huvudbrott) i procent av det totala antalet personer som var inskrivna i kriminalvårdsanstalt den 1 oktober 2013 (4 380) respektive den 1 oktober 2004 (5 720). Personer som var inskrivna den 1 oktober 2013 Personer som var inskrivna den 1 oktober 2004 Antalet inskrivna i anstalt den 1 oktober 2013 har minskat för nästan alla typer av huvudbrott jämfört med den 1 oktober 2012. Den 1 oktober 2013 var 775 personer inskrivna för tillgreppsbrott, vilket är en minskning med 10 procent jämfört med den 1 oktober 2012 då 864 personer var inskrivna för tillgreppsbrott. Antalet inskrivna för narkotikabrott har också minskat jämfört med 2012, från 1 000 personer den 1 oktober 2012 till 857 personer den 1 oktober 2013 en minskning med 14 procent. Även vid en jämförelse med 2004 kan förändringar noteras, bland annat när det gäller tillgrepps-, trafik-, narkotika- och sexualbrott. Jämfört med 2004 har antalet inskrivna för tillgreppsbrott minskat från 1 230 inskrivna den 1 oktober 2004 till 775 inskrivna den 1 oktober 2013, vilket innebär en minskning med 37 procent. Antalet inskrivna för trafikbrott minskade kontinuerligt mellan 2004 6
2011, men har ökat något sedan dess. I jämförelse med den 1 oktober 2004, då 262 personer var inskrivna för trafikbrott, har antalet nästan halverats till 141 inskrivna 2013. Även inskrivna för narkotikabrott har minskat, från 1 320 inskrivna personer 2004 till 857 inskrivna personer 2013. Antalet inskrivna för sexualbrott har ökat i jämförelse med 2004, från 311 inskrivna till 403 inskrivna den 1 oktober 2013 en ökning med 30 procent. Även antalet inskrivna för mord och dråp har ökat från 452 inskrivna 2004 till 564 inskrivna 2013, vilket motsvarar en ökning med 25 procent. Utvecklingen av antalet personer i anstalt för brott mot liv och hälsa Den största enskilda brottskategorin bland brott mot liv och hälsa är misshandel och grov misshandel. I brott mot liv och hälsa ingår även intagna för mord och dråp. Dessa utgör en mycket liten andel av dem som tas in i anstalt årligen, men har ändå en inverkan på antalet inskrivna den 1 oktober på grund av de mycket långa strafftider (inklusive livstid) som dessa brott oftast ger. År 2013 togs 1 140 personer in i kriminalvårdsanstalt efter att ha dömts för brott mot liv och hälsa som huvudbrott, vilket är en minskning med 12 procent jämfört med 2012. Jämfört med 2004, då 1 430 personer togs in, har antalet minskat med 20 procent. Antalet personer som var inskrivna i anstalt den 1 oktober 2013 efter att ha dömts för brott mot liv och hälsa minskade med 6 procent jämfört med föregående år till 1 070 personer. Även i ett tioårsperspektiv har antalet inskrivna minskat ( 13 %). Av samtliga inskrivna för brott mot liv och hälsa den 1 oktober 2013 var 53 procent dömda för mord eller dråp. Denna andel har ökat i jämförelse med den 1 oktober 2004 då dömda för mord eller dråp utgjorde 37 procent av de inskrivna för brott mot liv och hälsa. Figur 5.5. Antal personer som dömts för brott mot liv och hälsa och intagits i kriminalvårdsanstalt respektive var inskrivna i anstalt den 1 oktober, 2004 2013. År 2013 och förändring jämfört med år 2012: Intagningar under året 1 140 personer 156 ( 12 %) Inskrivna den 1 oktober 1 070 personer 67 ( 6 %) År 2013 och förändring jämfört med år 2004: Intagningar under året 1 140 personer 289 ( 20 %) Inskrivna den 1 oktober 1 070 personer 155 ( 13 %) 7
Utvecklingen av antalet personer i anstalt för tillgreppsbrott Till tillgreppsbrotten räknas snatteri, stöld, grov stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel och rån (inklusive grovt rån). År 2013 togs 2 080 personer in i kriminalvårdsanstalt efter att ha dömts för tillgreppsbrott som huvudbrott. Det är en minskning med 3 procent jämfört med 2012. Antalet intagna med grov stöld som huvudbrott har dock ökat med 11 procent jämfört med föregående år. Antalet personer som var inskrivna i anstalt den 1 oktober 2013 för tillgreppsbrott minskade med 10 procent till 775 personer. Även jämfört med 2004 har både antalet intagna 2013 och antalet inskrivna den 1 oktober 2013 för tillgreppsbrott minskat. Figur 5.6. Antal personer som dömts för tillgreppsbrott och intagits i kriminalvårdsanstalt respektive var inskrivna i anstalt den 1 oktober, 2004 2013. År 2013 och förändring jämfört med år 2012: Intagningar under året Inskrivna den 1 oktober 2 080 personer 59 ( 3 %) 775 personer 89 ( 10 %) År 2013 och förändring jämfört med år 2004: Intagningar under året Inskrivna den 1 oktober 2 080 personer 410 ( 16 %) 775 personer 454 ( 37 %) Utvecklingen av antalet personer i anstalt för trafikbrott Trafikbrotten omfattas av brott mot trafikbrottslagen, främst rattfylleri (inklusive rattfylleri under påverkan av narkotika och grovt rattfylleri) och olovlig körning. År 2013 togs 1 400 personer in i kriminalvårdsanstalt efter att ha dömts för brott mot trafikbrottslagen, vilket är en minskning med 7 procent jämfört med 2012. Jämfört med 2004 har antalet intagna för trafikbrott minskat med 42 procent. Antalet personer som var inskrivna i anstalt för trafikbrott den 1 oktober 2013 ökade med 3 procent jämfört med 2012 och uppgick till 141 inskrivna personer. Jämfört med den 1 oktober 2004, då 262 personer var inskrivna i anstalt för trafikbrott, har antalet nästan halverats 2013. 8
Figur 5.7. Antal personer som dömts för trafikbrott och intagits i kriminalvårdsanstalt respektive var inskrivna i anstalt den 1 oktober, 2004 2013. År 2013 och förändring jämfört med år 2012: Intagningar under året Inskrivna den 1 oktober 1 400 personer 104 ( 7 %) 141 personer +4 (+3 %) År 2013 och förändring jämfört med år 2004: Intagningar under året Inskrivna den 1 oktober 1 400 personer 995 ( 42 %) 141 personer 121 ( 46 %) Utvecklingen av antalet personer i anstalt för narkotikabrott År 2013 togs 1 680 personer in i kriminalvårdsanstalt efter att ha dömts för brott mot narkotikastrafflagen, vilket är en minskning med 5 procent jämfört med 2012. Antalet personer som var inskrivna i anstalt den 1 oktober 2013 för narkotikabrott minskade med 14 procent till 857 personer jämfört med 2012. Jämfört med tio år tidigare (2004) har dock antalet intagna för narkotikabrott ökat med 10 procent. Ökningen är koncentrerad till åren 2004 2006, men sedan 2010 har antalet intagna minskat kontinuerligt. Antalet inskrivna den 1 oktober 2013 har minskat med 35 procent i jämförelse med 2004, vilket delvis kan härledas till den praxisförändring som genomfördes i och med de vägledande domar om straffvärde för narkotikabrott som Högsta domstolen fattade under perioden juni 2011 och framåt. 9
Figur 5.8. Antal personer som dömts för narkotikabrott och intagits i kriminalvårdsanstalt respektive var inskrivna i anstalt den 1 oktober, 2004 2013. År 2013 och förändring jämfört med år 2012: Intagningar under året 1 680 personer 97 ( 5 %) Inskrivna den 1 oktober 857 144 ( 14 %) År 2013 och förändring jämfört med år 2004: Intagningar under året 1 680 personer +153 (+10 %) Inskrivna den 1 oktober 857 464 ( 35 %) Tidigare kriminalvårdspåföljd 2 Av de 8 980 personer som togs in i anstalt 2013 hade 44 procent haft en tidigare frihetsberövande kriminalvårdspåföljd, och 12 procent hade tidigare haft en frivårdspåföljd. Resterande 44 procent hade inte haft någon tidigare kriminalvårdspåföljd 3. Dessa andelar har inte förändrats mycket jämfört med 2012. År 2013 hade 40 procent av de intagna kvinnorna och 44 procent av de intagna männen haft en tidigare frihetsberövande kriminalvårdspåföljd. Sedan 2004 har dock fördelningen i de intagnas belastning förändrats så till vida att andelen personer som tidigare varit frihetsberövade har minskat med 6 procentenheter. De som haft en tidigare frivårdspåföljd eller ingen tidigare kriminalvårdspåföljd har i sin tur ökat med 1 respektive 5 procentenheter. 2 I samband med produktionen av 2015 års kriminalvårdsstatistik gjorde Kriminalvården förändringar i variabeln tidigare kriminalvårdspåföljd. På grund av förändringarna har tidigare publicerade statistikvärden korrigerats. Se avsnittet Statistikens innehåll, Jämförelser över tid i sammanfattningen Kriminalvårdsstatistik 2015, slutlig statistik för mer information. 3 Det behöver inte innebära att en person är obelastad. Till exempel räknas påföljderna böter, villkorlig dom och överlämnande till särskild vård inte som tidigare kriminalvårdspåföljder. 10
Figur 5.9. Andel personer som intagits i kriminalvårdsanstalt, efter tidigare kriminalvårdspåföljd, 2004 och 2013. Fängelsetidens längd Av de totalt 8 980 personer som togs in i anstalt 2013 var 63 procent av de intagna (5 620 personer) dömda till högst sex månaders fängelse och 37 procent av de intagna (3 360 personer) var dömda till fängelsestraff som var längre än sex månader. Fördelningen över strafftider har inte förändrats mycket jämfört med 2012. Jämfört med 2004 har dock andelen intagna som var dömda till högst sex månaders fängelse ökat med 2 procentenheter. Andelen intagna med fängelsestraff som var längre än sex månader har tvärtom minskat med 2 procentenheter i jämförelse med 2004. Sett till mer uppdelade kategorier har andelen intagna med fängelsestraff på mer än två, högst sex månader samt mer än sex månader, högst ett år minskat med 3 procentenheter var jämfört med 2004. Motsatt gäller för andelen intagna med fängelsestraff på högst en månad samt mer än en månad, högst två månader som har ökat med 3 respektive 2 procentenheter i jämförelse med 2004. Figur 5.10. Andel personer som intagits i kriminalvårdsanstalt, efter strafftidens längd, 2004 och 2013. 11
Jämfört med 2004 har antalet intagna 2013 med strafftider på mindre än en månad till högst två månader respektive mer än två månader till högst ett år minskat med 198 respektive 1 760 personer. Även intagna med strafftider på mer än ett år har minskat med 406 personer. Figur 5.11. Antal personer som intagits i kriminalvårdsanstalt, efter strafftidens längd, utveckling från 2004 till 2013. Ålder, kön och medborgarskap Ålder Av de personer som intogs i kriminalvårdsanstalt 2013 var 38 procent 40 år eller äldre. En något större andel, 43 procent, var 25 39 år och 15 procent var 21 24 år. Andelen ungdomar 18 20 år utgjorde 5 procent av samtliga personer som togs in 2013. Sedan 1999 ska personer som är under 18 år dömas till sluten ungdomsvård i stället för fängelse, om det inte finns synnerliga skäl att döma till fängelse. Under den senaste tioårsperioden har därför endast ett fåtal (1 10) personer under 18 år intagits i anstalt årligen. Det motsvarar mindre än en procent av de intagna. Figur 5.12. Andel personer som intagits i kriminalvårdsanstalt, efter ålder, 2013 (av 8 980 personer). Jämfört med 2012 var åldersstrukturen bland dem som togs in i kriminalvårdsanstalt i stort sett oförändrad. Jämfört med 2004 har det dock skett förändringar i åldersstrukturen. Åldersgruppen 30 49 år har minskat medan åldersgrupperna 21 29 år respektive 50 år har ökat. Statistiken över antalet inskrivna personer den 1 oktober 2013 har en likartad åldersfördelning som antalet personer som togs in i anstalt under 2013. Skillnaderna är dels att åldersgruppen 18 24 år är 12
proportionellt sett mindre när det gäller antalet inskrivna den 1 oktober, än andelen personer som togs in i anstalt i samma åldersgrupp. Det omvända förhållandet gäller för gruppen 25 39 år. Även åldersgruppen 40 år inskrivna den 1 oktober är proportionellt sett något större än andelen personer i samma åldersgrupp som togs in i anstalt under 2013. Sett till antalet intagna per 100 000 invånare inom respektive åldersgrupp är åldersgruppen 21 29 år störst. Antalet personer som togs in i relation till befolkningen i respektive åldersgrupp är högst i åldern 25 29 år. År 2013 togs 245 personer per 100 000 invånare i denna åldersgrupp in i kriminalvårdsanstalt. Figur 5.13. Antal personer som intagits i kriminalvårdsanstalt, efter ålder per 100 000 invånare i åldersgruppen, 2013. För ungdomar i åldern 15 20 år som togs in 2013 var tillgreppsbrott det vanligaste huvudbrottet framför allt stöld (inklusive grov stöld) och rån (inklusive grovt rån). Av samtliga personer i åldern 15 20 år hade 47 procent dömts för tillgreppsbrott som huvudbrott. De vanligaste brotten i åldersgruppen 21 39 år var tillgreppsbrott och narkotikabrott. Av de intagna i denna åldersgrupp hade 27 procent dömts för tillgreppsbrott och 19 procent hade dömts för narkotikabrott som huvudbrott. Bland dem som togs in som var i åldern 40 år var brott mot trafikbrottslagen och narkotikastrafflagen vanligast 26 procent av dem som togs in 2013 hade dömts för trafikbrott och 20 procent för narkotikabrott som huvudbrott. Figur 5.14 Andel personer som intagits i kriminalvårdsanstalt, 15 20 år respektive 21 år eller äldre, efter huvudbrott, 2013. 13
Rån (inklusive grovt rån) är den huvudbrottskategori där den största andelen unga personer finns representerad. Av dem som togs in för rån 2013 var 28 procent ungdomar i åldern 15 20 år, vilket kan jämföras med de äldre intagna i åldern 40 år, som endast utgjorde 7 procent. När det gäller trafikbrott å andra sidan utgjorde gruppen 15 20 år 1 procent av de intagna, medan 62 procent av dem som togs in för brott mot trafikbrottslagen var i gruppen 40 år. Åldersgruppen 40 år innehåller störst andel personer som intagits efter att ha dömts för olovlig körning och rattfylleri (inklusive rattfylleri under påverkan av narkotika eller grovt rattfylleri). Åldersgruppen är också störst bland personer som intagits efter att ha dömts för brott mot alkohollagen. Denna åldersgrupp utgjorde mellan 59 och 71 procent av det totala antalet personer som tagits in och dömts för olovlig körning, rattfylleri och brott mot alkohollagen under 2013. Totalt sett utgjorde denna åldersgrupp 38 procent av alla som togs in under året. I jämförelser mellan olika åldersgrupper måste man ta hänsyn till att unga personer mellan 15 och 20 år löper mindre risk att dömas till fängelse jämfört med äldre personer, i synnerhet vid lindrigare brott. Figur 5.15. Andel personer som intagits i kriminalvårdsanstalt, efter huvudbrott och ålder, 2013. Kön Huvuddelen av dem som tas in i anstalt är män. År 2013 togs 8 380 män och 598 kvinnor in i anstalt. Det motsvarar 93 respektive 7 procent av samtliga personer som togs in. Under perioden 2004 2013 har antalet kvinnor varierat mellan 598 och 775, men andelen har legat konstant kring 7 procent. Cirka 50 procent av kvinnorna som togs in på anstalt 2013 var 40 år eller äldre. Motsvarande andel bland männen var 37 procent. Jämfört med 2012 har åldersstrukturen bland män som togs in i kriminalvårdsanstalt inte förändrats mycket. Bland kvinnorna har dock åldersgruppen 18 24 år minskat 14
med 4 procentenheter medan åldersgruppen 30 39 år har ökat med 4 procentenheter. Även gruppen 60 år har minskat i jämförelse med 2012. Jämfört med 2004 har det skett en förskjutning av åldersstrukturen för både kvinnor och män som togs in i kriminalvårdsanstalt, från personer i åldersgruppen 30 49 år till personer i åldern 50 år. Jämfört med 2004 har andelen kvinnor och män i åldersgruppen 30 49 år minskat med 14 respektive 6 procentenheter medan andelen kvinnor och män i åldersgruppen 50 år har ökat med 11 respektive 4 procentenheter. Även andelen kvinnor och män i åldersgruppen 21 29 år har ökat något i jämförelse med 2004. Figur 5.16. Andel kvinnor (598 personer) respektive män (8 380 personer) som intagits i kriminalvårdsanstalt, efter ålder, 2013. Åldersfördelning för kvinnor som intagits i kriminalvårdsanstalt 2013 Åldersfördelning för män som intagits i kriminalvårdsanstalt 2013 De antalsmässigt vanligaste huvudbrotten bland både kvinnor och män som intogs i anstalt 2013 var tillgreppsbrott, narkotikabrott och trafikbrott. År 2013 togs 165 kvinnor och 1 920 män in i anstalt efter att ha blivit dömda för någon typ av tillgreppsbrott. Det motsvarar 28 procent av samtliga intagna kvinnor respektive 23 procent av samtliga intagna män. Sammanlagt 114 kvinnor (19 % av samtliga intagna kvinnor) och 1 570 män (19 % av samtliga intagna män) hade dömts för narkotikabrott som huvudbrott, och 96 kvinnor (16 % av samtliga intagna kvinnor) och 1 300 män (16 % av samtliga intagna män) hade dömts för trafikbrott. 15
Figur 5.17. Andel personer som intagits i kriminalvårdsanstalt efter huvudbrott och kön, 2013. Ser man i stället till könsfördelningen hos de intagna för olika brottstyper (huvudbrott) framgår att männens andel är som störst bland intagna för sexualbrott. Av de personer som intagits för sexualbrott som huvudbrott var 99 procent män. Männen dominerar inom samtliga brottstyper, men kvinnorna står för en relativt sett stor andel av de intagna för bland annat bedrägeri (16 %). Figur 5.18. Andel personer som intagits in i kriminalvårdsanstalt, efter huvudbrott och kön, 2013. Figuren visar ett urval av brott där män respektive kvinnor utgör en förhållandevis hög andel. 16
Medborgarskap Av de totalt 4 380 personer som var inskrivna på anstalt den 1 oktober 2013 var 1 380 (32 %) utländska medborgare. Andelen har varierat mellan 28 och 32 procent under den senaste femårsperioden. Utvecklingen av antalet permissioner och avvikelser från anstalt År 2013 beviljades 22 700 permissioner, vilket är en minskning med 9 procent jämfört med föregående år. Antalet permissioner påverkas till viss del av antalet personer intagna i anstalt, som har minskat under perioden. I början av 2000-talet omarbetades föreskrifterna för att bevilja permission, och det blev därmed svårare att få permission jämfört med tidigare. Regelsystemet för permissioner ändrades igen i och med att nya fängelselagen trädde i kraft den 1 april 2011. Jämförelser mellan 2011 och tidigare år bör därför göras med viss försiktighet. Figur 5.19. Antal beviljade permissioner från kriminalvårdsanstalt, 2004 2013. År 2013 och förändring jämfört med år 2012: Beviljade permissioner 22 700 2 150 ( 9 %) År 2013 och förändring jämfört med år 2004: Beviljade permissioner 22 700 17 600 ( 44 %) Antalet misskötta permissioner uppgick till 604 under 2013, vilket är en minskning med 15 procent jämfört med 2012. År 2013 missköttes 3 procent av de beviljade permissionerna. Ungefär 11 procent av de misskötta permissionerna 2013 avser uteblivande, det vill säga att de intagna inte har återvänt till anstalten när tiden för permissionen löpt ut. Övriga misskötta permissioner kan till exempel innebära att personen inte vistas på rätt ort under permissionen eller inte följer föreskrift om drogfrihet. Sedan 2006 har antalet misskötta permissioner minskat kontinuerligt, och jämfört med 2004 har antalet minskat med 52 procent. År 2013 avvek 135 personer från anstalt (öppen eller sluten), vilket är en minskning med 30 procent jämfört med 2012. Huvuddelen av avvikelserna, 87 procent, begicks vid vistelse utanför anstalt. Rymningar direkt från anstalt utgjorde 13 procent av alla avvikelser. Detta motsvarar 17 rymningar, nästan samtliga från öppna anstalter, vilket är färre rymningar än under 2012. Jämfört med 2004 har rymningarna från sluten anstalt minskat kraftigt. Utvecklingen ska ses i ljuset av att Kriminalvården under 2005 vidtog en rad åtgärder för att undvika rymningar. Antalsmässigt består minskningen främst av rymningar från öppen anstalt (från 269 rymningar 2004 till 16 rymningar 2013). Under den senaste tioårsperioden har även rymningar från sluten anstalt minskat kraftigt. År 2004 noterades den högsta nivån med 33 rymningar från sluten anstalt, vilket kan jämföras med 1 rymning under 2013. 17
Figur 5.20. Antal misskötta permissioner i kriminalvårdsanstalt och antalet avvikelser från anstalt samt därav rymningar, 2004 2013. År 2013 och förändring jämfört med år 2012: Misskötta permissioner 604 105 ( 15 %) Avvikelser 135 58 ( 30 %) Rymningar 17 (öppen/sluten anstalt) 9 ( 35 %) År 2013 och förändring jämfört med år 2004: Misskötta permissioner 604 658 ( 52 %) Avvikelser 135 688 ( 84 %) Rymningar 17 (öppen/sluten anstalt) 285 ( 94%) Utvecklingen av antalet personer övervakade i frivård Inom frivården övervakas de personer som dömts till skyddstillsyn eller som är villkorligt frigivna från fängelse. År 2013 inleddes övervakning av totalt 11 200 personer, vilket är en minskning med 8 procent jämfört med 2012. Sammanlagt 1 350 (12 %) av de övervakade var kvinnor och 9 870 (88 %) var män. Ungefär 6 820 personer (61 %) var dömda till skyddstillsyn och 4 390 personer (39 %) var villkorligt frigivna. Dessutom hade ett fåtal överflyttats från annat nordiskt land. År 2004 inleddes övervakningar av 12 400 personer inom frivården, vilket innebär att antalet inledda övervakningar 2013 har minskat med 9 procent jämfört med 2004. Övervakningar av personer dömda till skyddstillsyn har dock ökat med 2 procent, medan övervakningar i samband med villkorlig frigivning har minskat med 23 procent. Den 1 oktober 2013 stod totalt 11 700 personer under övervakning, vilket är en minskning med 6 procent jämfört med samma tidpunkt 2012. Jämfört med 2004 har antalet personer under övervakning den 1 oktober minskat med 4 procent. 18
Figur 5.21. Antal personer dömda till skyddstillsyn som påbörjat övervakning under året respektive personer under övervakning den 1 oktober, 2004 2013. År 2013 och förändring jämfört med år 2012: Personer dömda till skyddstillsyn som påbörjat övervakning under året 6 820 390 ( 5 %) Personer dömda till skyddstillsyn under övervakning den 1 oktober 7 770 512 ( 6 %) År 2013 och förändring jämfört med år 2004: Personer dömda till skyddstillsyn som påbörjat övervakning under året 6 820 +157 (+2 %) Personer dömda till skyddstillsyn under övervakning den 1 oktober 7 770 +179 (+2 %) 19
Figur 5.22. Antal villkorligt frigivna som påbörjat övervakning under året respektive personer under övervakning den 1 oktober, 2004 2013. År 2013 och förändring jämfört med år 2012: Villkorligt frigivna personer som påbörjat övervakning under året 4 390 548 ( 11 %) Villkorligt frigivna personer under övervakning den 1 oktober 3 940 292 ( 7 %) År 2013 och förändring jämfört med år 2004: Villkorligt frigivna personer som påbörjat övervakning under året 4 390 1 320 ( 23 %) Villkorligt frigivna personer under övervakning den 1 oktober 3 940 675 ( 15 %) Intensivövervakning med elektronisk kontroll Även intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV) verkställs av frivården. Verkställigheten infördes på nationell basis 1997. Den 1 oktober 2001 infördes på försök möjligheten för personer som är intagna i anstalt och som är dömda till minst två års fängelse att avtjäna den sista tiden av straffet utanför anstalt med intensivövervakning med elektronisk kontroll, så kallad IÖV-utsluss. Från och med den 1 januari 2007 har IÖV-utsluss kommit att ersättas med utökad frigång. Genom denna förändring har även målgruppen för den tidigare IÖV-utslussningen blivit större. År 2013 började 1 990 personer avtjäna ett fängelsestraff genom intensivövervakning. Av dessa var 12 procent kvinnor och 88 procent män. De vanligaste brotten bland personer som påbörjade fängelsestraff med intensivövervakning under år 2013 var brott mot trafikbrottslagen, framför allt rattfylleri (inklusive rattfylleri under påverkan av narkotika och grovt rattfylleri). Cirka 50 procent, eller 1 000 personer, av dem som påbörjat intensivövervakning med elektronisk kontroll var dömda för brott mot trafikbrottslagen. Totalt sett har antalet personer som påbörjat intensivövervakning under 2013 minskat med 13 procent jämfört med 2012. Antalet påbörjade intensivövervakningar har minskat för nästan alla typer av brott, men främst minskade antalet personer som påbörjat intensivövervakning för brott mot trafikbrottslagen. Antalet personer som påbörjat intensivövervakning har 20
minskat kontinuerligt sedan 2008. På längre sikt, jämfört med 2004, har antalet minskat med 26 procent. Antalet personer under övervakning med elektronisk kontroll den 1 oktober har minskat med 19 procent jämfört med 2012. Den 1 oktober 2013 övervakades 236 personer med elektronisk kontroll, vilket motsvarar en minskning med 35 procent jämfört med 2004. Figur 5.23. Antal personer som intensivövervakades med elektronisk kontroll (IÖV) som påbörjat övervakning under året respektive personer under övervakning den 1 oktober, 2004 2013. År 2013 och förändring jämfört med år 2012: Personer som påbörjat övervakning med IÖV under året 1 990 302 ( 13 %) Personer under övervakning med IÖV den 1 oktober 236 54 ( 19 %) År 2013 och förändring jämfört med år 2004: Personer som påbörjat övervakning med IÖV under året 1 990 698 ( 26 %) Personer under övervakning med IÖV den 1 oktober 236 129 ( 35 %) Utvecklingen av antalet personer inskrivna i häkte Den 1 oktober 2013 var 1 640 personer inskrivna i häkte, vilket är en minskning med 7 procent jämfört med den 1 oktober 2012. Ungefär 6 procent var kvinnor och 94 procent var män. Bland samtliga personer var 87 procent häktade och 1 procent anhållna eller gripna. De övriga personerna inskrivna i häkte (12 %) avtjänade till exempel fängelsestraff, hade tagits i förvar enligt utlänningslagen eller hade omhändertagits enligt lagen om vård av unga eller lagen om vård av missbrukare. Jämfört med 2004 har antalet personer som var inskrivna i häkte den 1 oktober minskat med 22 procent. 21
Figur 5.24. Antal personer inskrivna i häkte den 1 oktober, 2004 2013. År 2013 och förändring jämfört med år 2012: Inskrivna i häkte den 1 oktober 1 640 132 ( 7 %) År 2013 och förändring jämfört med år 2004: Inskrivna i häkte den 1 oktober 1 640 454 ( 22 %) Den 1 oktober 2013 avtjänade 144 personer fängelsestraff i häkte (verkställighetsfall). Av dem var 6 kvinnor och 138 män, det vill säga 4 respektive 96 procent. Antalet verkställighetsfall minskade med 23 procent jämfört med året innan. Under åren 1998 2004 skedde en ökning som delvis kan förklaras av den höga beläggningen på landets kriminalvårdsanstalter, vilket medförde att ett ökat antal fängelsedömda tvingades avtjäna en del av fängelsestraffet i häkte i väntan på anstaltsplacering. Den högsta nivån under den senaste tioårsperioden kan också noteras för 2004, med 479 verkställighetsfall. Figur 5.25. Antal verkställighetsfall (fängelsedömda) i häkte den 1 oktober, 2004 2013. År 2013 och förändring jämfört med år 2012: Verkställighetsfall den 1 oktober 144 44 ( 23 %) År 2013 och förändring jämfört med år 2004: Verkställighetsfall den 1 oktober 144 335 ( 70 %) 22
Statistikens innehåll Kriminalvården I kriminalvårdsstatistiken redovisas i huvudsak personer dömda till fängelse som intagits, respektive är inskrivna, i anstalt eller som avtjänar fängelsestraff med intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV). Därtill redovisas statistik över personer dömda till skyddstillsyn och villkorligt frigivna som påbörjat övervakning inom frivården. Statistiken innehåller också uppgifter om häktade personer, permissioner och avvikelser. I häktena tar man hand om de personer som misstänks för brott och som gripits, anhållits eller häktats. Häktena kan även ta in fängelsedömda personer, så kallade verkställighetsfall. Oftast tas dessa in i väntan på utplacering på anstalt. Dessutom tar man hand om personer som omhändertagits med stöd av olika lagar, till exempel vård av psykiskt sjuka, missbrukare eller unga lagöverträdare och personer som ska utvisas ur landet. En person kan förekomma i statistiken flera gånger under samma år om personen omhändertagits av kriminalvården vid flera tillfällen under året eftersom statistiken redovisar händelser, det vill säga antalet intagningar i kriminalvårdsanstalt eller antalet inskrivningar i frivård. Fängelsepopulationen kan mätas på olika sätt. Ett sätt är att redovisa uppgifter om personer som tas in i anstalt under ett visst år, vilket kallas intagningsstatistik. Ett annat sätt är att redovisa uppgifter om de personer som befinner sig i en anstalt vid ett givet tillfälle. Då får man med både nyintagna och dem som befinner sig i anstalten sedan tidigare. Intagningsstatistiken domineras av personer som dömts till kortare strafftider, medan statistiken över personer inskrivna i anstalt domineras av personer som dömts till längre strafftider. Eftersom fördelning efter kön, ålder och brott varierar med strafftidens längd blir även dessa resultat olika beroende på vilken statistik som används. I statistiken redovisas de personer som är föremål för insatser inom kriminalvården efter ålder, kön, efter svensk eller utländsk medborgarskap, huvudbrott och strafftidens längd. Kategorisering av brott Brottsredovisningen utgår från det lagrum (författning, kapitel, paragraf, stycke etc.) som personen dömts efter. Se kapitlet Personer lagförda för brott, för en närmare beskrivning av brottskategoriseringen. En person kan vid samma tillfälle dömas till en kriminalvårdspåföljd för flera brott. Brotten redovisas därför i tabellerna efter huvudbrott (se Definitioner och begrepp). Insamling och bearbetning Kriminalvårdsstatistiken samlas in och kontrolleras av Kriminalvården som sammanställer aggregerade underlag till den officiella statistiken. Statistiken granskas, sammanställs i tabeller och publiceras av Brå. Kriminalvårdsstatistiken sammanställs genom bearbetningar av uppgifterna i Kriminalvårdsregistret (KVR) och övriga klientadministrativa system. Statistiken innehåller dels uppgifter från domstolsrutinen i rättsväsendets informationssystem (RI), dels uppgifter från kriminalvårdsanstalterna, häktena, frivården, Kriminalvårdsstyrelsen/Kriminalvårdens huvudkontor och de lokala övervakningsnämnderna. 23
Jämförelser över tid Statistik över kriminalvårdens klienter har producerats sedan 1830. Statistikens tillförlitlighet och jämförbarhet över tid påverkas av olika faktorer. Nedan följer några kända förhållanden som under senare tid i större eller mindre utsträckning kan ha påverkat statistiken. I samband med produktionen av kriminalvårdsstatistiken 2013 redovisas tabellerna 5.2, 5.11 och 5.15 uppdelade efter kön. Det innebär att de flesta tabeller nu redovisas både för samtliga personer och för kvinnor respektive män. I oktober 2012 korrigerades ett antal uppgifter i tabell 5.17 för 2009. Uppgifterna korrigerades på grund av felaktigheter. I april 2012 träffade Kriminalvården och Brå en överenskommelse om informationsutbyte avseende kriminalvårdsstatistiken. I samband med framtagandet av överenskommelsen har dokumentationen för kriminalvårdsstatistikens innehåll och uppbyggnad uppdaterats. Inga beräkningar i statistiken har förändrats och arbetets påverkan på statistiken antas vara marginell. I samband med publiceringen av 2011 års tabeller har vissa uppgifter från tidigare år reviderats. Revideringar har gjorts i tabellerna 5.3, 5.6, 5.9, 5.10 och 5.14. Uppgifterna har reviderats på grund av felaktigheter och en del uppgifter i tabellerna 5.9, 5.10 och 5.14 finns inte längre tillgängliga. Från och med 2006 års utgåva av Kriminalstatistik har tabellerna avseende kriminalvårdsstatistik sorterats om jämfört med tidigare års publikationer. Huvudprincipen är att i de första tabellerna redovisa tidsserier och därefter mer detaljerade uppgifter om aktuellt år. På så sätt får kriminalvårdsavsnittet samma struktur som övriga kapitel i publikationen. Den 1 januari 2007 ersattes IÖV-utsluss av utslussningsåtgärden utökad frigång. Detta är en mer flexibel utslussningsåtgärd som i mycket påminner om den tidigare åtgärden IÖV-utsluss. För att beviljas utökad frigång måste den intagne ha avtjänat halva strafftiden, dock minst tre månader, av sitt straff. Personen bör vara placerad i öppen anstalt när den utökade frigången påbörjas. Införandet av utökad frigång kan medföra en minskning i statistiken över inskrivna i kriminalvårdsanstalt den 1 oktober. Sedan 2005 års utgåva av Kriminalstatistik finns det skillnader i vissa tidsserier jämfört med tidigare publikationer. Kriminalvården har gjort korrigeringar, dels därför att siffrorna inte tagits fram på likartat sätt över åren (se tabell 5.7 Personer som avtjänade fängelsestraff den 1 oktober 2004 2013), dels därför att registrering av misskötsamhet skett på olika sätt i grundsystemet (se tabell 5.11 Beviljade permissioner från anstalt 2004 2013 samt tabell 5.12 Avvikelser från anstalt 2004 2013). Från och med 2005 är detta åtgärdat. År 2005 utökades statistikredovisningen genom att uppgifterna i flertalet tabeller kompletterades med särredovisning för kvinnor och män. Den 1 april 2005 infördes utökad möjlighet till intensivövervakning med elektronisk kontroll på försök för personer som dömts till fängelse. Med de nya reglerna kan personer med en strafftid på högst sex månader ansöka om intensivövervakning med elektronisk kontroll; tidigare gällde det personer med en strafftid på högst tre månader. Den 1 april 2005 infördes på försök en utökad målgrupp för IÖV-utsluss. Utökningen innebar dels att personer som dömts till mellan 18 månaders och två års fängelse, kunde avtjäna de sista fyra månaderna av strafftiden i bostaden med intensivövervakning med elektronisk kontroll, dels att personer som dömts till minst två års fängelse fick möjlighet att avtjäna de sista sex månaderna av strafftiden i bostaden med intensivövervakning med elektronisk kontroll. Tidigare var målgruppen personer som dömts till minst två års fängelse, och då gavs möjlighet att avtjäna de sista fyra månaderna med intensivövervakning med elektronisk kontroll. 24
År 2003 genomfördes en systemomläggning. Det gamla Kumulativregistret (KUM) ersattes av Kriminalvårdsregistret (KVR). Systembytet har medfört att brott i utländska domar behandlas på samma sätt som i svenska domar och inkluderas i KVR. Meningen är att all klientinformation i kriminalvården ska finnas samlad i KVR:s databas. Då bör även vissa av de problem eller felaktigheter som uppstår i och med att informationen lagras i flera system och förs från ett system till ett annat försvinna. Den 1 oktober 2001 inleddes en treårig försöksverksamhet som innebar att långtidsdömda skulle kunna avtjäna den sista delen av sin strafftid i bostaden med intensivövervakning med elektronisk kontroll, så kallad IÖV-utsluss. Utslussningen är ett steg på vägen mot frihet, som gav den intagne möjlighet att gradvis anpassa sig till livet utanför anstalten. Den intagne skulle ha dömts till minst två års fängelse och ansetts ha behov av att påbörja utslussningen i samhället. Vidare skulle den intagne ha någon form av sysselsättning (arbete, studier) under utslussningsperioden och hålla sig absolut alkohol- och drogfri. Utslussningen kunde ske tidigast fyra månader före villkorlig frigivning. Införandet av IÖV-utsluss kan medföra en minskning i statistiken över inskrivna i kriminalvårdsanstalt den 1 oktober (och beläggningsstatistiken). Den 1 september 2000 trädde nya regler för normalpermission i kraft. De innebär att man från detta datum endast kan få en permission per månad (tidigare kunde man dela upp tiden till flera permissioner). Samtidigt tydliggjordes reglerna för särskild permission. Från och med den 1 oktober 2000 finns det också några allmänna råd när det gäller permissioner och vistelser enligt 14 KvaL (fritidsaktiviteter). Till följd av detta minskade både antalet permissioner och antalet vistelser utanför anstalt. År 1999 infördes möjligheten att kombinera påföljden villkorlig dom med samhällstjänst, som är ett alternativ till kortare fängelsestraff. Från och med den 1 augusti 1994 inleddes en försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll vid sex frivårdsmyndigheter. Försöksverksamheten utökades från och med den 1 januari 1997 till hela landet. Samtidigt utökades möjligheten till intensivövervakning till att gälla även dem som dömts till fängelsestraff på upp till tre månader mot tidigare två (se Definitioner och begrepp). Införandet av testverksamheten medför en minskning i de tabeller som redovisar intagna i anstalt med strafftider under två månader för åren efter 1995 och strafftider under tre månader för åren efter 1997. Verksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll permanentades 1999. Genom omläggning av vissa statistikrutiner är uppgifter beträffande personer i frivård från och med den 1 januari 1992 inte helt jämförbara med tidigare år. 25