Predikan 5 okt 2008 Värnamo Allianskyrka Det är Mikaeliidagen idag, och denna söndagen så är det Änglar som är temat i kyrkoåret. När jag läste texterna så var det en av dem som genast fångade min uppmärksamhet. En text som jag har predikat förut, men som varje gång man läser den väcker nya tankar. Men innan vi läser den är jag lite nyfiken. Drömde du något inatt? Är du som jag, att du inte vet om du gjorde det? Jag anar att jag drömt något, men jag glömmer det snabbt. Forskarna är väl ganska överens om att drömmen är hjärnans sätt att sortera alla våra intryck. Ungefär på samma sätt som de stora datorerna under natten arbetar och sorterar allt som människor matat in under dagen. Men har du någon gång funderat på om drömmen kan vara vägledande? I vår kultur är detta ganska främmande, men i andra kulturer är det mer eller mindre självklart att drömmarna är ett av de sätt som Gud talar igenom. Bland annat är det så i de kulturer som finns i mellersta östern, alltså de trakter där Bibelns berättelser utspelar sig. En sådan berättelse ska vi läsa idag och den läser vi ifrån:
1 Mos 28:10-19 När sov du senast på en sten? Var det skönt? Jag får ofta höra att jag sover som en sten, och jag har funderat på om översättarna har skrivit fel, men tydligen så står det om Jakob att han lägger sig att sova med en sten som kudde. När jag ser detta framför mig så ser jag en man som vandrat ca 10 mil, vandringen har varit skyndsam, nästan som en flykt. Jakob har tittat över axeln flertalet gånger och undrat om Esau ska hinna ifatt honom, och rent av slå ihjäl honom. Ja, syskonkärlek får en ganska våldsam betydelse när det gäller Jakobs och Esaus relation. Jakob har alltså vandrat ca 10 mil så troligen har han vandrat en dag, en natt, ytterligare en dag, och nu faller han utmattad ner för att få sig några timmars sömn innan han flyr iväg igen i den tidiga gryningen. Alltså, jag tror inte att Jakob väljer en sten för att han tycker det är skönt, utan jag tror det är ett sätt för författaren att förklara att Jakob var utmattad, jagad, livrädd, fullständigt uttröttad, han faller samman av trötthet och somnar med huvudet mot en sten. När Jakob ligger där, så visar sig Gud för honom i drömmen. Gud talar till Jakob i drömmen och upprepar det löfte som Gud gett till Jakobs far och farfar, ett löfte om att
de ska bli stamfäder till ett stort folk och att Gud ska vara deras Herre. Gud fortsätter och säger att han ska vara med Jakob och skydda honom vart han än går. Gud kommer aldrig att överge honom och ska fullgöra det som han lovat honom. Gud möter den som är på livets botten. Är det inte störande att Gud låter en människa med en så tveksam meritförteckning bli en stamfar till sitt folk och dessutom en förebild i tro? Ska man inte kunna kräva mer av en sådan person än att hans främsta meriter är att han är en manipulerande bedragare? Vem av oss skulle anställa Jakob som VD i sitt företag? Ingen!! Men Gud låter Jakob bli stamfar åt sitt folk, och lovar Jakob att han aldrig ska överge honom. Detta är trösteord för mig! För om Gud kan använda Jakob så kanske han också kan använda mig. Min meritförteckning är inte heller något att skryta med. Jag har många fel och saknar mycket som ska känneteckna en god ledare. Men, det som jag stolt kan säga, är att jag har lärt känna den Gud som vi läser om här, och han har sagt mig att om du bara litar på mig så ska jag använda dig, skydda dig, aldrig överge dig och fullgöra det som jag tänkt för ditt liv. Och när kommer de orden till en människa. När man är på botten!
Jag säger detta till dig som är rädd för ditt eget inre, för det som du har dolt där. Jag säger det till dig som har så svårt för att se bjälken i ditt eget öga, men som stör dig på alla flisor hos dina medmänniskor. Jag säger detta som ett tilltal till allt Guds folk som vill höra: Om du kapitulerar och river din vackra och prydliga fasad, så ska du få upptäcka att Gud vill möta dig. Därför att Gud möter människor när de är på botten. Inte bara då, men väldigt ofta. Inte alltid så att de förstår att det är Gud som vidrört, men i efterhand konstaterar att de verkligen blivit vidrörda av Honom som är Herre och Gud. Sång Här nära Jakob konstaterar: Herren är på denna plats och jag visste det inte. Tänk att Gud kan överraska oss så. Kanske vill Gud överraska dig idag, en vanlig söndagsmorgon. Vare sig du är här i Allianskyrkan eller lyssnar på radion. Du som kanske hade gett upp hoppet om att få möta Gud igen. Tänk om Han har bestämt träff med dig idag. Så att du också kan konstatera att Herren är på denna plats, och jag visste det inte. Jag har under två månader fått leva i församlingen och sett fotspår av Herren både här och där, och det är så spännande att
upptäcka dem. Och jag vill säga det så tydligt som jag kan. Att Herren Gud finns i denna församling, och han vill fullfölja och fullgöra det som han har lovat denna församling. Kanske har du kommit och gått hit till kyrkan vecka efter vecka Du har kommit utan några stora förväntningar, och gått hem likadan. Du kanske förväntar dig att andra ska prestera något som välsignar dig, men inget sker Kanske kommer du liksom i egenskap av dörrvakt, för att se till att allt går rätt till, med ordning och värdighet. Jag tror inte att Guds församling behöver fler dörrvakter, den kvoten är för länge sedan fylld utan Guds församling behöver fler sjukvårdare. Den rekryteringen är i full gång. Människor sökes, som ser behov och vill vara Guds utsträckta hand till trasiga själar, och som själva inte är rädda för att visa sin egen brustenhet. Den här församlingen kommer inte att bli perfekt under min ledning, den har nog aldrig varit det, och kommer inte att bli det heller. Vi anställda är knappast några fullfjädrade församlingsinspiratörer, den leds inte av några styrelseproffs precis, dess verksamhet är inte helt optimal, inte ens gemenskapen är den bästa, det finns en del friktion mellan människor. Ändå Herren är på denna plats, och han älskar sin församling! Herren hälsar sin församling att
det finns en stor dragningskraft i detta som inte är fullkomligt, det finns en stor dragningskraft i det sammanhang som vågar erkänna sin brist och svaghet. Får jag hälsa dig att Gud är närmare dig än du anar, som vi sjöng, men han väntar på att du ska komma ur ditt skal och visa dig sådan som du verkligen är. Inte för någon annan, men för Gud. Han vill inte möta din vackra fasad, han vill möta ditt brustna hjärta. Han vill möta din oro, din stress, din besvikelse, dina lögner och svek, och Herren vill förklara sin gränslösa kärlek till dig. Jakob föll till slut, utmattad ihop, han kapitulerade, han orkade inte längre fly, vare sig från sig bror eller från Gud, och när han kastar sig orkeslös ner på marken, så möter Gud honom. Och när vi samlas idag några tusen år senare så har Gud fått ett ansikte och ett namn och det är Jesus Kristus. I det namnet kan du få full upprättelse och i det namnet läser vi in allt som kärlek kan betyda. Den kärleken väntar på att få drabba dig idag, öppna ditt hjärta för den, för Herren är här på denna plats, vare sig du vet det eller inte. AMEN