Polypodiaceae Stensöta vulgare Sporangier med en basal cell (sällan 2) frisk-fuktig stenig mark tämligen allmän Hela Polypodiaceae Dansk stensöta interjectum Sporangier med 2-4 basala celler. Bladskiva smalt triangulär. Näringsrik mark. Stenmurar, vägkanter m.m. Dk, N Polypodiaceae Polypodiaceae Sydstensöta Hybridstensöta Bredare blad än övriga, Småblad dubbelt sågtandade. Dk Tillfällig cambricum interjectum x vulgare Robust, oftast steril. Dk, N Dennstaedtiaceae Höbräken Dennstaedtia punctilobula Bladskaft långa och kala nertill, håriga och glandelhåriga upptill. Krossade blad doftar kummarin. Fuktig mark i bergekskog Halland (en enda klon?) Inkommen från Nordam. Endast Tjolöholm Dennstaedtiaceae Örnbräken Dennstaedtiaceae Slokörnbräken Nedersta primärfliken högst lika lång som näst nedersta. aquilinum Mager mark. Kusthedar, torra björkskogar Sällsynt SÖ Sv, Dk, V No Dennstaedtiaceae Taigaörnbräken Nedersta primärfliken betydl. längre än näst nedersta. latiusculum Mager mark. Betesmarker, hyggen, hedar m.m. Böda Hela utom Isl Thelypteridaceae Kärrbräken Thelypteris palustris Thelypteridaceae Hultbräken Phegopteris connectilis Lik hultbräken, men parbladens innersta flik oftast störst. Alla småblad, utom de nedersta, sammanväxta. Håriga blad. Enstaka fjäll på undersidan av småbladets mittnerv. Nedersta bladpar tillbakaböjt. Fuktig, näringsrik mark. Sumpskogar, rikkärr, karst m.m. Täml. allmän Fuktig, näringsrik jord i löv- och barrskog. Helst översilat. Täml. sällsynt Hela Ej längst i norr, ej Isl Sida 1
Thelypteridaceae Bergbräken Oreopteris limbosperma Citrondoftande blad vid mosning. Bladflikar blir mindre mot basen. Tuvad. Nedersta flikar kort triangulära (till sk. Fr strutbräken). Fuktig, mager, översilad mark. Västlig: No, SV Sv, Dk Närmast funnen i Blekinge (Ryssberget) Gaffelbräken Murruta Svartbräken Vanlig svartbräken septentrionale rutamuraria Blad 1-3 ggr oregelbundet gaffelgrenade, smala flikar med några tänder i spetsen. Vintergrön Urberg i sol eller halvskugga Mkt sällsynt Hela (Isl sälls.) Vintergrön, oregelbundet tuvad. Bladskaft lika långt som skivan, grönt upptill brunviolett nertill. Solfjäderlika flikar. Solöppna kalkberg Täml. allmän No, Sv, Fi, Dk Rhizomens fjäll 2,8-3,5 mm, mittnerv mörkt rödbrun. Bladskaft och mittnerv smal, mörkglänsande rödbrun. Mittnerv m ljus, tunn vingkant. Småblad sitter glest. Bladskivorna tappar småbladen under vintern. Hela (Isl sälls.) med svartbräken och murruta med svartbräken m brunbräken och gaffelbräken Urberg, helst i halvskugga. Sällan på kalk.? Hela Diploid Kalksvartbräken Rhizomens fjäll 4,1-5 mm, mittnerv svartbrun. Bladskaft och mittnerv rätt grov, svartmörkbrun. Småblad sitter tätt. Småblad sitter kvar på bladet. Kalkrika eller basiska berg, ofta relativt exponerat. Allmän Spridd? inexpectans På kalk?algutsrum? Finns med i Sterner. Trol eget taxon. Diploid Sida 2
Brunbräken adulterinum Vintergrön. Bladskaft och mittnerv saknar vingkant, mörkrödbrun utom översta delen (1-2 cm) som är grön. hastatum På kalk Kan finnas På basiska bergarter, helst serpentin eller olivin. Solexponeratskuggigt. Sälls. Sv, No, Dk. Finns bl a i Belgien och GB. Ursprung från hybriden x viride med dubbelt kromosomantal. Hybr. m svart- och grönbräken. Grönbräken viride Ej vintergrön. Bladskaft gröna, mörkbruna nertill. Rhizomens fjäll mörkbruna och saknar mittnerv. Bladens mittnerv grön, utan vingkant. Kalkrika eller basiska berg. Oftast skuggigt, men på serpentin också Karst på Stora exponerat. alvaret. Sällsynt Sv, No, Fi, Isl. Diploid. med brunbräken. Glansbräken adiantumnigrum Bladskaft mörkt brunglänsande, sköra, svällda vid basen och få fjäll. Vintergrön. Bladskaft med grön mittnerv. Rhizomens fjäll mörkbruna, utan mittnerv. Havsbräken marinum Vintergrön. Köttiga blad. Vintergrön. Bladskaft kort, täckt av bruna, spetsiga fjäll. Bladskiva läderartad, mörkt grågrön, flikar ej motsatta. Flikarnas undersida täckta Mjältbräken ceterach med bruna-rödbruna fjäll. Varma kustnära berg, helst olivin el grönsten. Frostkänslig. Saltstänkta klippor vid kusten. Både på kalk- och urberg. Ofta kustnära. Klippskrevor, grottor, stenmurar? V Norge, Sv. västkusten, Bornholm Endast V Norge Endast på Gotland (Grogarnsberget) i Norden Diploid Diploid. Sida 3
Hjorttunga kalksvartbräken vanlig svartbräken grönbräken murruta x gaffelbräken scolopendrium adulterinum x adulterinum x adulterinum x viride rutamuraria x septentrionale Hel bladskiva, läderartad. går ej att skilja morfologiskt från hybriden vanlig svartbräken Djupa klippskrevor eller grottor, både på kalk och på urberg. Ofta kustnära. Även i lövskog eller på exponerade kalkklippor. Sällsynt i No, Dk. Sm: Taberg Diploid eller tetraploid. (2n=144) Mindre än 1 cm av bladskaftets överdel grönt. Endast Norge 2n=108 Högst en tredjedel av bladskaftet brunt (nederdelen), resten grönt Sm: Taberg + (överdelen). Norge Bladskivor brett triangulära. Bladskaft ej vingat. 1-3 par skaftade småblad, smalt kilformade, spetsen oregelbundet rundad med smala, spetsiga tänder. Troligen på basiskt berg. Sandby: hasselkarsten No, Sv, Fi gaffelbräken x kalksvartbräken septentrionale x Smalare bladskiva än hybriden gaffelbräken x vanlig svartbräken, 4-10 småblad, bredare och kortare "ultimate segments". Bladskaftets nedre halva svart. Fi. Ev. också Sv: Vg, N Sida 4
gaffelbräken x vanlig svartbräken septentrionale x Bladskivor smalt trianguläralansettlika. Bladskaft m två smala vingar, svart i nederdelen. Småblad 2-5 par, uppåtriktade, skaftade, kilformade, oregelbundet tandade i spetsen. De nedre ofta parflikiga, de övre gradvis kortare och mindre flikade. Skiljs fr hybriden murrutax gaffelbräken gm smalare bladskivor, smalt Spridd i Sv, (svart-ola vingat blad-skaft,smånaggat No, Fi. Dk på norsk) svepefjäll. sälls. 2n=108 Sida 5