Fågelinventeringar på Vombs ängar

Fågelinventeringar på Vombs ängar 1999-2003 Rödspov. Foto Patrik Olofsson/N

Innehållsförteckning sid. Inledning 2 Avgränsning och indelning i delområden 2 Platsbeskrivning 4 Metodik Häckfåglar 6 Rastfåglar 6 Reslutat med kommentarer Häckfåglar 6 Rastfåglar Gäss 9 Simänder 11 Vadarfåglar 12 Totalt antal observerade arter 15 1

INLEDNING Lunds kommun har inom ramen för det lokala investeringsprogrammet för en hållbar utveckling i samarbete med bland andra Länsstyrelsen i Skåne län, Fortifikationsverket och Världsnaturfonden, WWF, låtit restaurera våtmarksområdet Vombs ängar. Syftet har varit att återskapa de värden som på 1920-talet gjorde ängarna kända som en av landets bästa lokaler för våtmarksfåglar. Genomförandet av projektet innebär att Klingavälsån har grävts om längs en ca 2,5 km lång sträcka utmed norra delen av Vombs ängar. Åns botten har höjts med ca 1 meter till samma nivå som rådde innan den omdebatterade muddringen genomfördes i början av 1940-talet. Den nygrävda ån har återfått ett meandrande lopp och utvidgats till en damm innan den åter leds in i den gamla åfåran. De nya förhållandena medför en höjning av ängarnas grundvattennivå och en ökad frekvens av översvämningar, främst under vinterhalvåret. På södra delen av Vombs ängar har dessutom det gamla översilningssystemets bevattningskanaler och dämmen restaurerats för att ängavattning skall kunna genomföras enligt äldre modell. För att undersöka hur projektåtgärderna kan komma att påverka Vombs ängars fågelliv påbörjades inventeringar i mars 1999. Såväl häckande som rastande fåglar har inventerats. Syftet har varit att följa fågellivet på ängarna före, under och efter restaureringsprojektet. Under 1999-2001 har undersökningarna genomförts inom ramen för projektledarens tjänst i Lunds kommuns LIP-projekt. Under 2002 och 2003 har inventeringsarbetet finansierats av Världsnaturfonden, WWF och Länsstyrelsen i Skåne län. I föreliggande rapport redovisas resultatet av de fågelinventeringar som genomförts under åren 1999, 2000, 2001 och delar av 2003 (t.o.m februari). AVGRÄNSNING OCH INDELNING I DELOMRÅDEN Avgränsningen av det inventerade området framgår av figur 1. Från och med 2002 upptar inventeringsområdet större areal än tidigare (ca 360 ha mot tidigare ca 330 ha) genom att ett markområde på det militära övningsområdet Revingehed väster om Klingavälsån och Vombs ängar har tagits i anspråk för att hävdas genom slåtter och bete. Detta markområde har således införlivats med Vombs ängar. För att kunna koppla förekomsten av fåglar till markfuktighet och markanvändning har ängarna indelats i delområden som skiljer sig åt i dessa avseenden. Avgränsningen av delområdena har gjorts med tanke på att gränserna skall vara lätt urskiljbara i terrängen och följer bevattningskanaler, stängsel, vägar etc. Delområdena är benämnda A t o m Q (fig.2). Med Vombs ängar avses i fortsättningen delområdena A, B, C, D, E, F, G, H, I och J, dvs. de som i dagligt tal benämns Vombs ängar, samt de från övningsfältet införlivade markområdena P och Q. Den nyanlagda dammen i delområde Q refereras i fortsättningen till som Hurrahusdammen medan vägen mellan Vomb och Silvåkra som delar Vombs ängar i en nordlig och sydlig del benämns Ängavägen Delområdena K, L, M, N och O som avgränsas från de övriga av Klingavälsån kommer fortsättningsvis att kallas för Tvets ängar. 2

Tvedöra Krankesjön Harlösa Kävlingeån % Torna Hällestad Silvåkra Revingehed Silvåkrakärret (militärt övningsområde) Vombs ängar Vombsjön Vomb Östra Tvet Klingavälsån Vombs Fure 0 1 000 2 000 meter Veberöd Figur 1. Översiktskarta. Inventeringsområdet markeras av den heldragna röda linjen. Q A % Silvåkra P B C Norregård Vombsjön D E Nygård F G H Södergård Vomb K I J M L Vombs fure Vombs vattenverk Östra Tvet O 0 500 1 000 meter N Figur 2. Inventeringsområdets indelning i delområden. 3

PLATSBESKRIVNING Topografi Inventeringsområdet utgörs av öppna och flacka, torra till fuktiga gräsmarker med små låga sandrevlar som löper över ängarna i nord-sydlig riktning. Utmed Klingavälsån (söder om Ängavägen) och Lavelundsbäcken finns partier med alridåer och pilbuskage. I delområde A finns en knappt 1 ha stor träddunge, Senhultsdungen. Ängsvegetation Dominerande arter på den öppna ängsmarken är gräsen tuvtåtel, ängsgröe och rödsvingel. Av örter förekommer bl.a. ängsbräsma och smörblomma i fuktigare partier medan bl.a. mandelblom, maskros och rölleka växer på torrare mark. I översilningssystemets kanaler förekommer fuktängsarter som kabbeleka och vasstarr. Markanvändning Markanvändningen i inventeringsområdet utgörs av ängsslåtter med efterbete, helårsbete och åkerbruk (fig.3). Betessäsongen sträcker sig normalt fr o m mitten av maj t o m slutet av oktober. Ängsslåtter genomförs normalt första veckan i juli. Markfuktighet På Vombs ängar är markerna närmast intill Ängavägen och vidare nedströms utmed Klingavälsån de relativt sett blötaste (fig.4.). Vid naturliga översvämningar vid högvattenflöden påverkas främst delområdena A, B, C, D, E, P och Q samt, i något mindre omfattning, delområdena G och F (västra delen). Den artificiella översvämningen, ängavattningen, påverkar främst delområdena F, G, H, I och J. När ingen ängavattning pågår är dessa delområden ganska torra. Markblötan på Tvets ängar är betydligt mindre omfattande än på Vombs ängar. Vid högvattenflöden översvämmas främst nordvästra delen av område N av den söderifrån kommande Lavelundsbäcken. Detta vattendrag avgränsar delområde O från M och N. På åkermarken (L) bildas små vattenpölar vid högvattenflöden, annars är marken här torr. Översilningssystem På södra delen av Vombs ängar finns ett anlagt översilningssystem med längs- och tvärgående kanaler med trädämmen. Klingavälsåns vatten leds in på ängarna genom ett dämme i ån vid Vombs ängars södra spets. Ängavattning har fr o m 2000 genomförts varje år under månaderna mars-april. 4

Q A % Silvåkra P B C Norregård Vombsjön D E Nygård F G H Södergård Vomb K I J M L Vombs fure Vombs vattenverk Östra Tvet O 0 500 1 000 meter N Figur 3. Markanvändning. Gul färg = slåtter med efterbete. Grön färg = helårsbete. Brun färg = åkermark. Q A % Silvåkra P B C Norregård Vombsjön D E Nygård F 75-100 G H Södergård Vomb K I J M L Vombs fure Vombs vattenverk Östra Tvet O 0 500 1 000 meter N Figur 4. Markfuktighet. Bedömning av de olika markområdenas relativa markfuktighet markerade med blå färg i olika kulörer. Ju högre generell markfuktighet desto mörkare blå färg. Åkermarken (L) är oftast helt torr förutom små pölar vid högvattenflöden. Observera att den höga markfuktigheten i delområdena F, G och H till stor del är ett resultat av ängavattningen under vårmånaderna. 5

METODIK Inventeringarna har utförts genom att ängarna avspanats från befintliga jakt-/fågeltorn samt genomströvats varvid antalet individer av speciellt utvalda arter/artgrupper har noterats/räknats. Häckfåglar Förekomsten av häckande eller potentiellt häckande vadarfåglar och simänder samt tättingarna gulärla och ängspiplärka har antecknats på prick-kartor vilka sedan analyserats. Ängarna har besökts vid 5 tillfällen per år under april-juni åren 1999, 2000, 2001 och 2002. Rastfåglar Förekomsten av gäss, simänder och vadarfåglar har undersökts. Antalet individer av varje art har noterats, såväl i hela området som i de olika delområdena var för sig. Om möjligt har exakta antalet individer räknats, annars uppskattats, varvid avrundning har skett till jämnt 10-, 100- eller 1000-tal. Vid jämförelser av antalet rastande fåglar mellan olika år och månader har antalet fågeldagar för olika artgrupper/arter beräknats eftersom antalet besök per månad och år har varierat. Metoden innebär att det sammanlagda antalet observationer för artgrupperna/arterna har dividerats med antalet besök och därefter multiplicerats med antalet dagar under den aktuella månaden eller året. Ängarna har besökts i genomsnitt 2-3 gånger per månad under de år inventeringarna har pågått. RESULTAT MED KOMMENTARER Häckfåglar Uppskattat antalet häckande par av de utvalda arterna redovisas i tabell 1. Ängspiplärkan redovisas fristående eftersom arten inte inventerades 1999. I tabell 1 redovisas årligt antal uppskattade häckningar samt tätheten (antal par/ha) av de utvalda arterna i hela inventeringsområdet. Tabell 2, 3 och 4 redovisar sammanlagda antalet uppskattade häckningar i de olika delområdena under 1999-2002. Under samtliga år inventeringarna pågått har Klingavälsån i stor omfattning översvämmat Vombs ängar under vintern/våren. Den sedan år 2000 därpå följande översilningen har medfört att det varje år har funnits blöta partier av varierande utbredning åtminstone fram till i mitten av maj. Vad gäller Tvets ängar har dessa i endast i liten omfattning översvämmats av Lavelundsbäcken i ett mindre område nära vattenledningen från Vombverket. Tabell 1 visar en positiv trend i antalet häckande par av vissa arter under de senaste åren, t.ex verkar antalet par av tofsvipa, rödbena och årta ha ökat något. Den positiva utvecklingen hos arter som strandskata och mindre strandpipare under 2002 beror på schaktningsarbetena vid omgrävningen av ån och anläggningen av våtmarken, som skapat öppna vegetationsfria ytor. Häckningen av större strandpipare under 2002 får också tillskrivas detta faktum. Under de senaste åren har rödspovar uppehållit sig på ängarna under omständigheter som tyder på häckning, någon sådan har dock inte kunnat säkerställas. 6

Vid tolkning av resultaten bör man tänka på att under det enda egentliga referensåret, 1999, var Vombs ängar mycket blöta under våren som en följd av en nederbördsrik höst och vinter. Rimligen bör detta ha påverkat häckfågelfaunan positivt denna vår. Tabell 1. Uppskattat antal häckningar av de inventerade fågelarterna på Vombs och Tvets ängar under de undersökta åren. Observera att inventeringsområdets areal ökat med ca 30 ha för 2002. Art/år 1999 2000 2001 2002 2003 Strandskata 1-2 1-2 1 2-3 2 Mindre strandpipare 0-1 0-1 0-1 1-2 1-2 Större strandpipare 0 0 0 1 0 Tofsvipa 25-30 30-35 35-40 35-40 25-30 Kärrsnäppa 0 0 0 0 0 Brushane 0-1 0 0 0 0 Storspov 10-12 10-12 10-12 10-12 10-12 Rödspov 0 0-1 0-1 0-1 0-1 Rödbena 10-12 10-12 14-16 13-18 12-15 Enkelbeckasin 5-7 5-6 6-7 7-8 5-6 Gravand 0-5 0-5 0-5 0-8 0-5 Gräsand 7-8 6-7 4-6 10-14 8-12 Skedand 3-4 0-1 2-3 2-3 1-2 Årta 2-3 1-2 1-2 3-4 2-3 Kricka 0 0-1 0 0-1 0 Gulärla 24-27 25-30 25-30 21-29 23-26 Summa par 87-112 88-114 98-123 105-144 89-116 Summa par/ha 0,26-0,34 0,27-0,35 0,30-0,37 0,29-0,40 0,24-0,32 Ängspiplärka - 10-12 15-16 12 15-17 Skillnaderna mellan Vombs och Tvets ängar med avseende på häckfåglar framgår av tabell 2 och 3. Skillnaderna kan främst förklaras med den större markblötan på Vombs ängar och större arealer mark som hävdas genom slåtter och efterbete, en hävdform som är speciellt gynnsam för vadarfåglar. Delområdena P och Q redovisas separat eftersom dessa endast inventerats under 2002. Innan införlivandet med Vombs ängar och anläggningen av Hurrahusdammen utgjordes dessa markpartier av ohävdad fuktig ängsmark med högörtsvegetation. Områdena slaghackades hösten 2001. Slutsatser gällande antalet uppskattade häckningar inom respektive delområden måste dras med stor försiktighet eftersom dessa grundas på antalet observerade individer och inte genom bofynd. Även om de flesta observationerna av en viss art föreligger från ett speciellt delområde innebär inte detta nödvändigtvis att de haft bo just där. Skillnaderna i antalet häckningar mellan Vombs och Tvets ängar är dock uppenbar. 7

Tabell 2. Sammanlagt antal uppskattade häckningar inom respektive delområde på Vombs ängar under 1999, 2000, 2001 och 2002. Art/delområde A B C D E F G H I J Strandskata 2 1 1-2 1 0-1 Mindre 0-3 0-1 strandpipare Större strandpipare Tofsvipa 5-6 13-16 8-9 10-14 11-13 12 17-19 9-10 8-10 12-13 Kärrsnäppa Brushane 0-1 Storspov 1 2-3 5 4-6 7-10 10 8 0-1 Rödspov 0-3 Rödbena 2-3 10-13 1-2 4-5 3 6-7 11-13 4-6 3 3 Enkelbeckasin 8-10 3-5 4 5 1-2 2 Gravand 0-4 0-7 0-2 0-4 0-1 0-4 Gräsand 1 4-6 5-8 3-4 5-6 2 7-8 Skedand 2-4 2 1-2 1 Årta 3-4 1-2 1-3 1 2 Kricka 0-1 Gulärla 4-6 9 4-5 9-11 10-13 16-20 17-21 10-11 5-6 9-12 Summa par 12-23 44-66 15-21 45-63 34-45 45-54 68-84 33-37 20-25 35-41 Summa par/ha 1,5-2,9 2,6-8,2 0,6-0,9 1,7-2,4 1,1-1,5 2,2-2,7 3,4-4,2 2,2-2,5 1,0-1,2 1,7-2,0 Ängspiplärka 8 2-3 4 3-4 3 3 4 Tabell 3. Sammanlagt antal uppskattade häckningar inom Tabell 4. Antal uppskattade häckrespektive delområde på Tvets ängar under 1999, 2000, ningar i nytillkomna delområden delområden 2001 och 2002. på Vombs ängar under 2002. Art/delområde K L M N O Art/delområde P Q Strandskata Strandskata 1 Mindre Mindre 1 strandpipare strandpipare Större Större 1 strandpipare strandpipare Tofsvipa 0-1 13-14 3-4 1 Tofsvipa 3 Kärrsnäppa Kärrsnäppa Brushane Brushane Storspov 2-3 1 Storspov Rödspov Rödspov Rödbena Rödbena Enkelbeckasin Enkelbeckasin Gravand Gravand Gräsand Gräsand Skedand Skedand Årta Årta Kricka Kricka 0-1 Gulärla 2 Gulärla Summa par 0-1 15-16 2-3 3-4 2 Summa par 6-7 Summa par/ha 0-0,1 0,6 0,05 0,1 0,1 Summa par/ha 0,4 8

Ängspiplärka 9-10 Rastfåglar Resultatet av rastfågelräkningarna redovisas i nedanstående figurer. För varje artgrupp (gäss, simänder och vadarfåglar) redovisas: 1. Antalet fågeldagar per månad under de tre inventeringsperioderna. 2. Antalet fågeldagar för de olika arterna inom varje artgrupp under de olika månaderna. Antalet har beräknats som ett medelvärde av antalet fågeldagar per månad för varje art under de tre inventeringsperioderna. 3. Fördelningen av antalet fågeldagar i de olika delområdena under de tre inventeringsperioderna. Figuren är tänkt att visa om olika delområden konsekvent föredras av olika artgrupper eller om förekomsten varierar från år till år. Delområdena har behandlats oberoende av varandra. Gäss Vad gäller rastande gäss har tre arter dominerat antalsmässigt under de år inventeringarna har pågått; bläsgås, grågås och vitkindad gås har samtliga förekommit i 1000-hövdade flockar. Den vitkindade gåsen har dock uppträtt oregelbundet, en mycket stor ansamling fanns i november 2000 (ca 3000 ex) i övrigt har flockar på max 500 ex. noterats. Sädgåsen har uppträtt i något mindre antal än de nämnda, i februari 2003 fanns dock en flock på uppskattningsvis 1000 ex. Av övriga gäss har kanadagäss noterats sparsamt vintertid och av arterna spetsbergsgås, fjällgås, prutgås och rödhalsad gås har 1 ex. vardera noterats. Antalet rastande gäss varierar mellan åren (fig.5) Variationen beror troligen på att andra lämpliga rastplatser finns på många ställen i omgivningen. Den kalla senhösten 2002 medförde att mycket få gäss noterades då. Under högsommarmånaderna (juli-aug.) 2002 uppehöll sig ovanligt stora mängder grågäss på ängarna, ett 1000-tal individer sågs. De olika gåsarternas uppträdande under årets månader framgår av figur 6. Under sommarhalvåret finns nästan bara grågäss i området. I månadsskiftet september/oktober anländer bläsgässen, ca 1 månad senare kommer de flesta vitkindade gässen medan sädgässen ses först i december. Gässen uppträder huvudsakligen i de torrare delområdena (fig.7). Under vinterhalvåret är delområdena F, G och H relativt torra (utom vid mycket höga vattenflöden) då ingen ängavattning pågår (jmfr. fig.4). Skillnaden i antalet rastande gäss mellan Vombs och Tvets ängar kan synas svårförklarlig men kan möjligen förklaras med markanvändningen. På Vombs ängar finns större arealer som hävdas genom slåtter och efterbete och ett generellt sett högre betestryck vilket ger en kortare grässvål som föredras av gässen. 9

70000 60000 50000 40000 30000 20000 1999-2000 2000-2001 2002-2003 10000 0 mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov dec. jan. feb. Figur 5. Antalet fågeldagar av gäss per månad under var och en av de tre inventeringsperioderna. 40000 35000 30000 25000 20000 15000 10000 5000 0 mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov dec. jan. feb. Sädgås Bläsgås Grågås Kanadagås Vitkindad gås Figur 6. Antalet fågeldagar av olika arter gäss under årets månader uttryckt som ett medelvärde av antalet fågeldagar per månad under de tre inventeringsperioderna 10

% Norregård Silvåkra Nygård Södergård Vombs vattenverk Östra Tvet 0 250 500 meter Figur 7. Uppträdandet av gäss i inventeringsområdets olika delområden räknat i fågeldagar. Röd stapel = 1999-2000. Grön stapel = 2000-2001. Blå stapel = 2002-2003. Simänder Kricka, gräsand och bläsand har varit de antalsmässigt dominerande andarterna på Vombs ängar, följda av gravand. Landets övriga arter av simänder har noterats men förekommer i betydligt blygsammare antal. Våren 2002 rastade betydligt färre antal änder än under tidigare vårar (fig.8). Förklaringen är troligen att de stora översvämningarna utmed Kävlinge- och Klingavälsån denna vår skapade alternativa uppehållsplatser i omgivningarna. Under 2002 fanns en permanent vattensamling i östra delen av Vombs ängar (delområde H). I denna fanns, speciellt under hösten (aug.- okt.) relativt stora ansamlingar av änder, främst krickor, bläsänder och gräsänder samt några skedänder. Uppträdandet av de olika andarterna under årets månader framgår av figur 9. Simänder uppträder huvudsakligen i de allra blötaste delområdena (fig.10). Hurrahusdammen hyser mycket änder medan dammen längst i söder (delområde J) inte verkar vara lika attraktiv. 11

12000 10000 8000 6000 4000 1999-2000 2000-2001 2002-2003 2000 0 mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov dec. jan. feb. Figur 8. Antalet fågeldagar av simänder per månad under var och en av de tre inventeringsperioderna. 2500 2000 1500 1000 500 Gravand Bläsand Gräsand Stjärtand Kricka 0 mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov dec. jan. feb. Figur 9. Antalet fågeldagar av olika arter simänder under årets månader uttryckt som ett medelvärde av antalet fågeldagar per månad under de tre inventeringsperioderna 12

% Norregård Silvåkra Nygård Södergård Vombs vattenverk Östra Tvet 0 250 500 meter Figur 10. Uppträdandet av simänder i inventeringsområdets olika del områden räknat i fågeldagar. Röd stapel = 1999-2000. Grön stapel = 2000-2001. Blå stapel = 2002-2003. Vadarfåglar Uppträdandet av vadarfåglar under de olika åren framgår av figur 11. Den årliga variationen mellan åren beror huvudsakligen på uppträdandet av tofsvipa. Denna art dominerar antalsmässigt totalt under årets alla månader (fig.12). Tofsvipan uppehåller sig förutom på ängarna också i lika hög grad på åkermark i omgivningarna. Av de enbart rastande (icke-häckande) vadarna dominerar grönbena och brushane (fig.13), upptill 50-60 ex. har setts samtidigt. I mindre flockar (10-20 ex.), förekommer gluttsnäppa, svartsnäppa och skogssnäppa medan kärrsnäppa och mosnäppa ses mycket sällan och i små antal (<10 ex.). Övriga notabla fynd av vadarfåglar är dubbel- och dvärgbeckasin som påträffats i enstaka ex. samt januarifyndet av skogssnäppa (2 ex.), 2001. Antalet rastande vadare var högre än tidigare under våren 2002 (fig.14), troligen beroende på att ängarna efter vinterns stora översvämningar var ovanligt blöta och ängavattning dessutom pågick under mars och april. 13

Generellt sett uppträdde vadarfåglarna i störst antal i blöta delområden med kortsnaggad grässvål (fig.15). Både vad gäller häckande och rastande vadarfåglar tycks de mest värdefulla delområdena vara de som ligger på ömse sidor om Ängavägen (delområde F, G och H). 18000 16000 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov dec. jan. feb. 1999-2000 2000-2001 2002-2003 Figur 11. Antalet fågeldagar av vadarfåglar per månad under var och en av de tre inventeringsperioderna. 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov dec. jan. feb. Strandskata Storspov Rödbena Enkelbeckasin Tofsvipa Figur 12. Antalet fågeldagar av olika arter vadarfåglar under årets månader uttryckt som ett medelvärde av antalet fågeldagar per månad under de tre inventeringsperioderna 700 600 500 400 300 200 100 Grönbena Gluttsnäppa Svartsnäppa Skogssnäppa Brushane 0 mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov dec. jan. feb. Figur 13. Antalet fågeldagar av olika arter vadarfåglar under årets månader uttryckt som ett medelvärde av antalet fågeldagar per månad under de tre inventeringsperioderna 14

1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 Grönb. Glutts. Svarts. Skogss. Mos. Kärrs. Brush. 1999-2000 2000-2001 2002-2003 Figur 14. Antalet fågeldagar av ett urval av rastande vadarfåglar per månad under var och en av de tre inventeringsperioderna (Grönbena, Gluttsnäppa, Svartsnäppa, Skogssnäppa, Mosnäppa, Kärrsnäppa och Brushane). % Norregård Silvåkra Nygård Södergård Vombs vattenverk Östra Tvet 0 250 500 meter Figur 15. Uppträdandet av vadarfåglar i inventeringsområdets olika delområden räknat i fågeldagar. Röd stapel = 1999-2000. Grön stapel = 2000-2001. Blå stapel = 2002-2003. 15

Totalt antal observerade arter Det totala antalet observerade arter i inventeringsområdet under de år undersökningarna pågått redovisas i tabell 5. Tabell 5. Samtliga observerade fågelarter i inventeringsområdet åren 1999-2003 Art Kommentar Smådopping, Tachybaptus ruficollis Häger, Ardea cinerea Vit stork, Ciconia ciconia Enstaka omärkta Sångsvan, Cygnus cygnus Knölsvan, Cygnus olor Spetsbergsgås, Anser brachyrhynchus Sädgås, Anser fabilis Fjällgås, Anser erythropus 1 ex. i februari 2003 Bläsgås, Anser albifrons Grågås, Anser anser Kanadagås, Branta canadensis Rödhalsad gås, Branta rufucollis 1 ex. december 1999. Vitkindad gås, Branta leucopsis Gravand, Tadorna tadorna Bläsand, Anas penelope Gräsand, Anas platyrhynchos Snatterand, Anas strepera Stjärtand, Anas acuta Skedand, Anas clypeata Kricka, Anas crecca Årta, Anas querquedula Knipa, Bucephala clangula Storskrake, Mergus merganser Brun glada, Milvus migrans Glada, Milvus milvus Ängshök, Circus pygargus Blå kärrhök, Circus cyaneus Brun kärrhök, Circus aeruginosus Sparvhök, Accipiter nisus Duvhök, Accipiter gentilis Bivråk, Pernis apivorus Ormvråk, Buteo buteo Örnvråk, Buteo rufinus (?) ev. 1 ex. i oktober 2002. Fjällvråk, Buteo lagopus Havsörn, Haliaetus albicilla Kungsörn, Aquila chrysaetos Ormörn, Circaetus gallicus (?) ev. 1 ex. i juni 2001. Fiskgjuse, Pandion haliaetus Tornfalk, Falco tinnunculus Lärkfalk, Falco subbuteo Pilgrimsfalk, Falco peregrinus Stenfalk, Falco columbarius Sothöna, Fulica atra Fasan, Phasianus colchicus Trana, Grus grus Strandskata, Haematopus ostralegus Större strandpipare, Charadrius hiaticula Mindre strandpipare, Charadrius dubius Ljungpipare, Pluvialis apricaria Tofsvipa, Vanellus vanellus 16

Tabell 5 forts. Kärrsnäppa, Calidris alpina Mosnäppa, Calidris temminckii Brushane, Philomachus pugnax Storspov, Numenius arquata Rödspov, Limosa limosa Rödbena, Tringa totanus Svartsnäppa, Tringa erythropus Gluttsnäppa, Tringa nebularia Grönbena, Tringa glareola Skogssnäppa, Tringa ochropus 2 ex. i januari 2001 vid damm i söder. Dubbelbeckasin, Gallinago media 4 ex. i maj 2001. Enkelbeckasin, Gallinago gallinago Dvärgbeckasin, Lymnokryptes minimus 1 ex. i september 2002. Dvärgmås, Larus minutus Skrattmås, Larus ridibundus Fiskmås, Larus canus Gråtrut, Larus argentatus Havstrut, Larus marinus Fisktärna, Sterna hirundo Ringduva, Colomba palumbus Gök, Cuculus canorus Jorduggla, Asio flammeus Tornsvala, Apus apus Kungsfiskare, Alcedo atthis Spillkråka, Dryocopus martius Sånglärka, Alauda arvensis Backsvala, Riparia riparia Ladusvala, Hirundo rustica Hussvala, Delichon urbica Trädpiplärka, Anthus trivialis Ängspiplärka, Anthus pratensis Fältpiplärka, Anthus campestris Sädesärla, Motacilla alba Engelsk sädesärla, M. a. yarrellii 1 ex. i april 2001. Forsärla, Motacilla cinerea Gulärla, Motacilla flava Nordlig gulärla, M. f. thunbergi Gärdsmyg, Troglodytes troglodytes Rödhake, Erithacus rubecula Buskskvätta, Saxicola rubetra Stenskvätta, Oenanthe oenanthe Koltrast, Turdus merula Björktrast, Turdus pilaris Rödvingetrast, Turdus iliacus Dubbeltrast, Turdus viscivorus Gräshoppssångare, Locustella naevia Lövsångare, Phylloscopus trochilus Talgoxe, Parus major Törnskata, Lanius collurio Varfågel, Lanius excubitor Stare, Sturnus vulgaris Skata, Pica pica Kaja, Corvus monedula Korp, Corvus corax Kråka, Corvus corone Råka, Corvus frugilegus 17

Tabell 5 forts. Pilfink, Passer montanus Gråsparv, Passer domesticus Bofink, Fringilla coelebs Bergfink, Fringilla montifringilla Grönfink, Carduelis chloris Steglits, Carduelis carduelis Vinterhämpling, Carduelis flavirostris Hämpling, Carduelis cannabina Mindre korsnäbb, Loxia curvirostra Gulsparv, Emberiza citrinella Sävsparv, Emberiza schoeniclus Lund 2003-05-10 Anders Olsson 18

19