Fred och frihet för Libyens folk

Socialdemokraterna Stockholm 2011-05-18 Fred och frihet för Libyens folk

2 (14) Innehållsförteckning Inledning... 3 Historik... 3 Förenta nationerna... 4 Den nuvarande militära insatsen... 6 Framtida militära insatser... 6 Utvecklingen av läget i Libyen... 7 Sexualiserat våld i konflikter... 8 Civila insatser... 8 Humanitärt stöd till Libyen... 8 Flyktingsituationen i Libyen... 8 Svenskt demokratistöd till regionen... 9 EU:s politik gentemot regionen...10 Politik och diplomati gentemot Libyen...11 Krigsmaterielexport...12 Avslutning... 13

3 (14) Inledning För socialdemokraterna är ett engagemang för fred, demokrati och utveckling i Libyen en självklarhet. Sverige ska bidra med aktiva insatser som både hanterar den akuta situationen nu och som ger förutsättningar för en långsiktigt stabil ekonomisk, politisk och social utveckling i Libyen. I denna rapport lägger vi fram ett brett program för ett starkt svenskt engagemang i Libyen. Programmet innehåller förslag på såväl politiska, humanitära som militära insatser och visar hur Sverige bör agera både som enskild nation, som EU-medlem och som FN-medlem. Historik I Nordafrika har människorna fått nog av förtryck, maktmissbruk, fattigdom och korruption. Deras rop på mänsklig värdighet har nått hela världen. Socialdemokraterna drev tidigt på den borgerliga regeringen för att de skulle ta ställning. Regeringens företrädare Carl Bildt ville däremot inte kräva Mubaraks avgång i Egypten och ta ställning i Libyen. Utrikesministern talade om stabilitet istället för att ställa sig på de förtrycktas sida. Socialdemokraterna antog den 15 mars 2011 dokumentet Socialdemokraterna stödjer de nordafrikanska folkens kamp för mänsklig värdighet. Det omfattar EU:s och USA:s politik gentemot denna region, en riktad biståndssatsning, socialdemokraternas krav på att driva upprättandet av en flygförbudszon över Libyen samt flyktingsituationen och krigsmaterielexporten. Socialdemokraterna krävde tidigt att Sverige skulle driva kravet på en flygförbudszon. Vi menade att invånarna i östra Libyen stod under ett omedelbart hot från en diktator i stånd att göra vad som helst. Få trodde då att FN skulle kunna samla sig till ett beslut. I allra sista stund medan Gaddafis pansarkolonner rullade mot Benghazi kunde säkerhetsrådet fatta ett historiskt beslut som också blev det första stora testet på viljan till ansvar att skydda enligt besluten från 2005. Att Arabförbundet krävde en flygförbudszon gav en politisk legitimitet och gjorde det omöjligt för länder som Ryssland och Kina att inlägga sitt veto. I säkerhetsrådet var det sedan bara Tyskland, Ryssland, Brasilien, Kina och Indien som avstod från att rösta. Alla afrikanska länder inklusive Sydafrika röstade för resolutionen.

4 (14) Säkerhetsrådets resolution 1973 bygger på den tidigare resolutionen 1970. Den ger mandat till all necessary measures för att skydda civila. Inför beslutet var man i säkerhetsrådet klar över att detta skulle komma att omfatta åtgärder som att slå ut det libyska luftvärnet. Dock uppstod genast efter att attacken mot Benghazi undanröjts en diskussion om huruvida koalitionens markbombningar gick utanför FN-mandatets ram. Det är viktigt att notera att resolution 1973 inte väljer sida utan enbart talar om att skydda civila oavsett vem som hotar dem. Det handlar inte om ett mandat för att störta Gaddafi. Inför beslutet om svenskt deltagande i den internationella insatsen valde Socialdemokraterna att förespråka att den svenska insatsen inte skulle attackera markmål eftersom vi ville vara helt säkra på att Sveriges insatser skulle hålla sig inom FN-mandatets ramar. Det var av flera anledningar viktigt att regeringen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet kunde enas om att den svenska styrkan inte skulle attackera markmål då detta, med ett oklart mandat, medför stora risker. Dessutom riskerar man att låsa fast sig i ett mycket långvarigt militärt åtagande. Flygstridskrafter utgör därtill ett kraftfullt vapensystem som medför stora konsekvenser om något går fel. Socialdemokraterna lade stor vikt vid att beslutet om svenskt deltagande kunde tas i bred enighet. Det var därför mycket olyckligt att borgerliga företrädare snart efter beslutet gick ut med kritik om att insatsen var snudd på meningslös eftersom den syftade till att enbart upprätthålla flygförbudszonen och inte attackera markmål. Förenta nationerna FN är navet i det internationella samarbetet. FN och folkrätten utgör en hörnsten i socialdemokratisk utrikespolitik. Säkerhetsrådet har genom FN-stadgan det primära ansvaret för internationell fred och säkerhet. För alla fredsbevarande operationer som Sverige deltar i ska det finnas ett tydligt folkrättsligt mandat. Ett mandat givet av FN:s säkerhetsråd ska alltid eftersträvas. Detta är angeläget både med hänsyn till folkrättens krav och operationernas legitimitet och säkerhet. Men vid extrema nödsituationer, som utgör hot mot internationell fred och säkerhet men inte medför åtgärder från FN:s säkerhetsråd, kan inte världen stå passiv. Agerandet måste i dessa lägen prövas från fall till fall.

5 (14) Åtgärder kan endast vidtas på kollektiv grund inom ramen för en regional organisation och kan aldrig vara praxisgrundande. FN:s banbrytande princip från 2005 om ansvaret att skydda innebar ett viktigt steg framåt för folkrätten. Med detta sätts principen att människors rätt går före staters suveränitet. Ännu saknas dock en utvecklad praxis för hur världssamfundet ska gripa in när en stat inte vill eller förmår ta ansvar för att skydda befolkningen mot folkmord, etnisk rensning eller andra brott mot mänskligheten. I mars 2011 fattade säkerhetsrådet ett historiskt beslut i enlighet med denna princip. Därför är det viktigt att alla insatser som görs i detta FN-mandats namn håller sig inom dess ramar. Risken är annars alltför stor att säkerhetsrådet inte kommer att kunna samla sig till ett nytt sådant beslut i framtiden när en situation uppstår där det internationella samfundets ansvar att skydda måste träda in. Sverige ska vara aktivt och delta i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE. Idag är Sverige bara med i FN-mandaterade insatser som leds av EU eller Nato. För oss socialdemokrater är det viktigt att Sverige deltar under alla dessa olika hattar. Tyvärr är det så idag att det till största delen är fattiga länder med dåligt utbildade och dåligt utrustade soldater såsom Nepal och Bangladesh som bidrar med soldater till FN-ledda operationer. Inför diskussioner om framtida deltagande militära insatser vill Socialdemokraterna understryka vikten av att Sverige deltar också i insatser som leds av FN. Vi har i samtal med FN:s Department for Peacekeeping Operations informerats om två insatser där bidrag från Sverige efterfrågas. Libanon: Danmark kommer i oktober/november att ta hem sitt transportkompani från UNIFIL, Libanon. DPKO vill gärna att Sverige fyller den luckan. Södra Sudan: En resolution i FN:s säkerhetsråd är att vänta i den närmaste framtiden som ger stöd till en fredsbevarande insats i Södra Sudan. Behovet är stort av bland annat ingenjörstrupper för att bygga helikopterplattor och landningsbanor. Få länder har en sådan kapacitet. Den demokratiska våg som sveper över Nordafrika och Mellanöstern har bidragit till att vikten av demokrati och mänskliga rättigheter har satts högre på den internationella agendan. Libyen är suspenderat från FN:s råd för mänskliga rättigheter och efter omvärldens kritik mot det våld som den syriska regimen använt för att slå ned demonstrationer är landet inte längre aktuellt som kandidat till rådet. Sverige kandiderar till FN:s råd för mänskliga rättigheter och bör därför ha en tydlig agenda för arbetet som ska bedrivas där.

6 (14) Den nuvarande militära insatsen Riksdagen fattade 1 april 2011 i bred enighet beslut om svenskt deltagande i den FNmandaterade insatsen i Libyen. Mandatet vilar på resolution 1973 i FN:s säkerhetsråd som ger stöd för militära insatser till tre delar; skydda civila, upprätta en flygförbudszon och hävda vapenembargot. Beslutet innebär att Sverige sänder en styrka om högst 250 personer vilket innebär cirka 130 på plats, övriga utgör marginal för eventuella förstärkningsinsatser och liknande. Insatsen ska, på regeringens förslag, pågå i högst tre månader varav man har fullt operativ förmåga under två månader. Vi har hela tiden varit tydliga med att tidsgränserna för operationen ska respekteras. Det svenska bidraget syftar till att upprätthålla flygförbudszonen och består av åtta JAS 39 Gripen, ett transportflygplan samt spanings- och stödresurser. För svensk del är denna insats betydande och innebär ett stort åtagande. Det är första gången sedan Kongo-krisen på 1960-talet som svenskt stridsflyg deltar i en insats beslutad av FN. Framtida militära insatser Socialdemokraterna anser att Sverige, om FN så efterfrågar, bör vara engagerat i den internationella insatsen i Libyen även efter att mandatet för det nuvarande svenska bidraget har gått ut. Vi beklagar att regeringen har begränsat diskussionen om framtida svenska insatser enbart till en automatisk fortsättning av den nuvarande insatsen. Det krävs istället en bredare analys av hur Sverige bäst kan göra nytta. När vi från svensk sida tar ställning till eventuellt fortsatt svenskt militärt deltagande bör alla delar av mandatet som vilar på FN-resolutionen 1973 finnas med i diskussionen. FN-resolutionen omfattar tre delar; skydda civila, upprätta flygförbudszonen och hävda vapenembargot. Vi socialdemokrater ser inte att den svenska insatsen för att hävda flygförbudszonen fortsatt bör vara prioriterat givet det faktum att det libyska flygvapnet i princip är utslaget. Vi vill därför pröva alternativa vägar för mer relevanta militära insatser. Istället för en flyginsats föreslår vi att Sveriges insatser bör fokusera på att upprätthålla vapenembargot. En sådan insats kan handla om att bidra med marina stridskrafter. Parallellt med det vill vi pröva möjligheterna att bidra med annan flygkapacitet, exempelvis transportflygplan.

7 (14) EU beslutade i april att förbereda för en insats i syfte att stärka FN:s humanitära åtgärder. FN-organet OCHA kommer med största sannolikhet inte att begära sådant understöd men vi anser att Sverige bör bidra i det fall insatsen blir aktuell. Utvecklingen av läget i Libyen Socialdemokraterna ser flera tänkbara vägar som utvecklingen i Libyen kan komma att ta. Ett scenario är där båda parter, uttröttade av striderna, till sist kommer överens om vapenvila. FN:s Department for Peacekeeping Operations har planerat för detta scenario och kan på kort varsel, 2-5 dagar, skicka dit en mindre grupp militära observatörer för att övervaka vapenvilan. I detta scenario kommer också FN att försöka få till en nationell dialog mellan alla grupperingar för att skapa en fredlig framtid i Libyen. En annan utveckling är att båda parter utlyser vapenvila men fortsätter med striderna ändå för att vinna egna fördelar. I detta alternativ har FN i dag inte de resurser som krävs för att kunna upprätthålla en vapenvila. En nationell dialog har små möjligheter att fungera. Om detta blir fallet kommer en mer robust FN-styrka att behöva sändas till Libyen. I den händelse att en sådan vapenvila proklameras och om FN så begär bör Sverige vara berett att bidra med fredsbevarande trupp. Det är dock mindre troligt att länder som ingått i koalitionen blir tillfrågade om att delta. Vad ingen idag vet är hur stort Gaddafis stöd egentligen är. Teorierna skiftar från att han har ett reellt stöd i västra Libyen till att han endast hänger kvar genom att betala legosoldater och genom att betala ledande befattningshavare för att få stöd. Den utveckling alla vill se är att Gaddafi lämnar sin post och att en nationell dialog kan inledas där alla grupperingar, från öst till väst, i Libyen kan finna en väg framåt. Mycket av det internationella samfundets politik syftar nu till att förmå ledande personer runt Gaddafi att inse att spelet är förlorat och att de enbart riskerar mer för egen del om de fortsätter att arbeta för Gaddafi. I detta ljus ska antagligen internationella brottsmålsdomstolens arresteringsorder ses. Endast tre personer namnges, överste Gaddafi, en av hans söner samt chefen för säkerhetstjänsten. Just nu kan alltså andra i ledningen hoppa av och hoppas på att slippa ställas inför rätta av domstolen. Det säger sig självt att mycket av Libyens utveckling avgörs av hur stort Gaddafis stöd egentligen är. Om Gaddafi har ett starkt stöd i västra Libyen uppstår en

8 (14) mardrömsliknande situation med ett framtida delat land där fredsbevarande trupper kommer att behövas under lång tid framöver. Om Gaddafi inte har det stödet kommer hans makt snart att erodera och situationen i Libyen komma på fastare mark. Sexualiserat våld i konflikter Vi nås av förfärande skildringar av hur systematiska våldtäkter används som vapen av Gaddafitrogna styrkor i Libyen. Internationella brottsmålsdomstolen ICC ska nu utreda anklagelserna om att kvinnor har utsatts för gruppvåldtäkter och att soldaterna använder potenshöjande medel. ICC jämför i ett uttalande av Moreno-Ocampo detta med vapen. Massvåldtäkter kallas ibland, med all rätt, för massförstörelsevapen. I väpnade konflikter har våld mot kvinnor nått epidemiska proportioner. Massvåldtäkter används ofta systematiskt som ett vapen. Vi anser att det omfattande sexuella våldet mot kvinnor och barn i väpnade konflikter måste bekämpas än mer målmedvetet. Våldtäkter används i ökande grad som vapen för att kränka och stigmatisera kvinnorna. De grova övergreppen innebär ett enormt lidande för de drabbade men är också ett hot mot fred och säkerhet. Våldet mot kvinnor fördjupar konflikter och försvårar möjligheterna till försoning. FN har antagit resolutioner som 1820 med åtgärder för att komma tillrätta med sexualiserat våld i konflikter och tillsatt en särskild representant för arbetet mot sexualiserat våld. Det viktiga arbetet måste få kraftfullt stöd från Sverige. Socialdemokraterna anser arbetet utifrån dessa resolutioner måste intensifieras. Sverige måste verka för att FN:s resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet efterlevs. Civila insatser Humanitärt stöd till Libyen Sverige bör vara berett att utöver dagens humanitära stöd svara positivt på eventuella kommande FN-appeller. Det svenska stödet kan exempelvis handla om att anslå medel till internationella bistånds- och flyktingorgan, eller att bistå med transporter eller annan logistik. Flyktingsituationen i Libyen Socialdemokraterna anser att EU:s massflyktsdirektiv borde tillämpas så att hela unionen delar bördan för att säkerställa snabbt stöd till dem som nu flyr från krig och

9 (14) förtryck i Nordafrika. Vi har krävt att Sveriges regering ska agera i EU. Tyvärr tenderar EU att fokusera på illegala flyktingar när fokus borde ligga på EUländernas gemensamma ansvar att bereda möjligheter att söka asyl för de flyende. Cirka 750 000 människor flyr just nu våldet i Libyen. De flesta flyr till grannländerna. Stora insatser behövs för att underlätta situationen för de människor som nu befinner sig på flykt. Svenskt demokratistöd till regionen Socialdemokraterna föreslår att Sverige inrättar en demokratifond där medel anslås för att främja demokrati och stödja uppbyggnaden av demokratiska institutioner i länder och regioner där detta är eftersatt. Ett viktigt fokusområde för en sådan fond är naturligtvis länderna i Nordafrika där en demokratisk utveckling nu har tagit sin början. Vi föreslår att ett svenskt demokratisändebud i regionen utses för att arbeta med demokratifrämjandet. Nordafrikas kvinnor har intagit gator, torg och bloggar som en självklar del i kampen för frihet. Dock är kvinnors ställning i många arabländer oerhört eftersatt. Bristen på kvinnors delaktighet och inflytande i samhället utgör ett stort hinder mot utveckling i denna del av världen. Arab Human Development Reports (AHDR) ger en god grund för att förstå bristen på utveckling i arabvärlden. Den första rapporten från 2002 fokuserade på tre centrala områden som utgör hinder för utveckling. Dessa områden var bristen på kvinnors delaktighet, brist på frihet samt brist på kunskap. Tyvärr är denna analys fortfarande giltig nästan tio år senare. Bristen på kvinnors delaktighet och makt i samhället har behandlats ytterligare i en egen AHDR-rapport. Socialdemokraterna anser att Sveriges stöd till de nordafrikanska länderna ska bygga på denna insikt om behovet av kvinnors delaktighet. Sveriges stöd ska bidra till att kvinnor ges möjlighet att göra sina röster hörda i den samhällsomvandling som nu sker. Kvinnornas erfarenheter och syn på hur samhället ska förändras kan utgöra den förändringskraft som behövs i Nordafrika långt efter att omvärldens strålkastare inte längre riktas dit. Socialdemokraterna menar att Sveriges stöd också ska främja framväxten av ett starkt civilt samhälle. Civila organisationer är oerhört svagt utvecklade i arabvärlden. Svenska folkrörelser, fotbollslag, körer och andra föreningar har stor erfarenhet av utbyte med människor i de forna öststaterna. Genom dessa samarbeten har det tydligt visats hur stor betydelse kontakten mellan människor och organisationer har för att utveckla ett civilt samhälle. Dessa erfarenheter bör nu svenskt bistånd bidra till att överföra till Nordafrika.

10 (14) Socialdemokraterna menar att Sverige bör frigöra den kommande biståndsökningen som automatiskt följer av ökad BNI till en satsning på demokratifonden, kvinnors delaktighet i samhällsomvandlingen samt stöd till svenska folkrörelsers arbete för ett civilt samhälle i Nordafrika. Också ett brett utbyte mellan politiska partier och organisationer i Sverige och i dessa länder är av vikt. Sverige bör också ge stöd för att bygga upp demokratiska partier vilket är förutsättning för demokratiska val. Socialdemokraterna har sedan den arabiska vårens början haft flera kontakter med människor i regionen, både som parti, tillsammans med Olof Palmes Internationella Center och tillsammans med vårt Europeiska Socialdemokratiska Parti. Vi kommer att intensifiera dessa kontakter med partier, kvinnoorganisationer, fackföreningar och andra nätverk för att kunna vara en aktiv partner i deras demokratisträvan. EU:s politik gentemot regionen EU och USA har låtit kortsiktiga intressen om stabilitet överskugga behoven av demokrati och mänskliga rättigheter. Vissa av arabvärldens regimer har hållits under armarna i utbyte mot att de hållit tillbaka extremistiska krafter, begränsat flyktingströmmar och garanterat stabilitet. Den politiken har varit kontraproduktiv. Om EU och USA istället hade främjat demokrati och mänskliga rättigheter hade man stöttat verklig och hållbar stabilitet och utveckling. Socialdemokraterna har under flera år kritiserat detta förhållningssätt och talat om den kontraproduktiva effekten, senast i socialdemokraternas utrikesdeklaration som presenterades i riksdagen i februari 2011. Nu ser vi att denna insikt vinner spridning. Herman van Rompuy, Europeiska rådets ordförande, skrev i en debattartikel i SvD den 9 maj 2011 att Vi måste erkänna att vi tidigare inte alltid har levt upp till våra egna värderingar utan i stället prioriterat stabiliteten i regionen och till och med accepterat odemokratiska regimer. Medelhavet är Europas Rio Grande. Det är det vatten som skiljer européernas välstånd från nordafrikanernas fattigdom och brist på demokrati. Det är det vatten där fattiga och desperata människor omkommer i tusental när de i rangliga farkoster försöker ta sig över till en bättre framtid. Denna välståndsklyfta är inte långsiktigt hållbar. EU har byggt murar och ökat gränsbevakningen istället för att bidra till att länderna i dess södra grannskap demokratiseras och att social och ekonomisk utveckling kommer dessa länders befolkningar till del.

11 (14) EU måste nu visa i handling att man står upp för de värderingar som utgör unionens fundament. Socialdemokraterna menar att de olika samarbetsavtal som EU har med länderna i regionen måste innebära en tydlig koppling till demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter. EU måste stödja länderna i deras arbete med att upprätta en fungerande rättstat, att bekämpa korruptionen, att få fungerande demokratiska institutioner, fria media och att bidra med de resurser som krävs för att kunna genomföra fria och rättvisa val. Politiska reformer står självklart i centrum för utvecklingen i de nordafrikanska länderna men socialdemokraterna menar samtidigt att ekonomisk och social utveckling är avgörande för möjligheten att skapa en övergång till ett hållbart demokratiskt samhälle. Den unga befolkningen, där en mycket stor del är arbetslös, måste kunna känna framtidshopp. Socialdemokraterna menar att EU kraftfullt bör arbeta med att uppfylla de löften som gavs redan under 90-talet om att låta länderna ingå i EU:s frihandelsområde. Det är dessutom nödvändigt att den gemensamma jordbrukspolitiken i EU reformeras på ett sätt som gör att bönderna i Nordafrika kan sälja sina produkter till EU. EU kan genom borttagande av tullhinder och reformerad jordbrukspolitik stödja en ökad handel som är nödvändig för att välstånd och utveckling också ska komma nordafrikanerna till del. Socialdemokraterna menar också att EU bör lägga stor vikt vid att underlätta för kontakter och utbyte mellan människor, exempelvis genom ökat studentutbyte. Politik och diplomati gentemot Libyen Socialdemokraterna menar att Sverige inte bör erkänna Libyens nationella övergångsråd i folkrättslig mening men att man för nuvarande bör föra dialog med dem då det i avsaknad av legitim vald representant för landet utgör tillfälligt styre. Socialdemokraterna välkomnade att FN:s säkerhetsråd (resolution 1970) uppdrog åt internationella brottsmålsdomstolen ICC att pröva händelserna i Libyen för att se om de utgör exempelvis brott mot mänskligheten. Ansvar måste utkrävas. Socialdemokraterna står bakom de skärpta sanktioner mot Libyens ledning som FN och EU infört. Det kan bli aktuellt med ytterligare skärpningar framöver. Sverige har tidigare varit aktivt i frågor kring förståelse och kontakt mellan EU och dess muslimska grannskap. Tidigare socialdemokratiska regeringar tog initiativ till

12 (14) Euro Islamprojektet, Alexandriainstitutet och EU:s Anna Lindh-stiftelse arbetar för interkulturell dialog. Regeringen bör presentera förslag på hur denna typ av verksamhet kan utökas. Den av Socialdemokraterna föreslagna demokratifonden kan utgöra ett verktyg för att sprida goda initiativ till regionen. Krigsmaterielexport Socialdemokraterna har länge drivit kravet på en ny krigsmaterielexportlagstiftning, bland annat med skärpta regler för export till icke-demokratier. Efter den demokratiska våren i Nordafrika har den borgerliga majoriteten ändrat hållning och vi har nu stöd för vårt krav av en majoritet i riksdagen. I utrikesutskottets betänkande skriver vi: Utskottet anser, mot bakgrund av såväl Politiken för global utveckling (PGU) som den fortsatta utvecklingen inom EUsamarbetet, bl.a. antagandet av ICT-direktivet, att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag till ny krigsmateriellagstiftning i syfte att skärpa exportkontrollen gentemot icke-demokratiska stater. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. Det kommer alltså att bli ett stopp för export till diktaturer, vilket är mycket glädjande.

13 (14) Avslutning Socialdemokraterna anser att Sverige ska kunna bidra såväl civilt som militärt i Libyen. De svenska insatserna ska sträva efter att skapa demokrati, utveckling och hopp om en ny framtid i Libyen och i Nordafrika. Om detta ska vara möjligt måste debatten om de konkreta framtidsplanerna och Sveriges åtagande breddas. Därför har vi i denna rapport presenterat förslag och inriktningar som kan ligga till grund för en sådan diskussion. Vi vill gärna se en bred dialog med partier, organisationer, experter, diasporan med flera om hur den akuta militära konflikten kan lösas och hur en framtida politisk lösning i Libyen kan se ut. Hur kan Sverige bistå FN för att uppfylla dess mandat? Hur kan Sverige som enskilt land och som EU- och FN-medlem bidra till en hållbar och långsiktig demokratisk utveckling i Nordafrika?

Socialdemokraterna 105 60 Stockholm T: 08-7002600 www.socialdemokraterna.se