Det handlar om människor, som Kristus led döden för, som lever i nådens tid, på väg mot evigheten Gud vill, att alla människor skall bli frälsta. Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Och hur skulle några predika, om de inte blev sända? Det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av de män, som kommer för att frambära gott budskap! (Rom 10:14 15) Oktober 1993 infördes prästvigningsstopp för män, som HERREN kallar att vara herdar för Kristi församling och förkunna HERRENS ord, när de också i ämbetsfrågan vill troget följa HERRENS ord och bud. Regeln skärptes av kyrkomötet 1994, och har i kyrkoordningen 2000 kompletterats med behörighetshinder för biskop och kyrkoherde samt för präster ordinerade av evangelisk lutherska systerkyrkor. Några undantag har förkommit, men för de flesta är vägen helt stängd. Vilka följder får detta? Om ovännens plan får råda, och församlingen inte tar emot dem som HERREN kallar till predikoämbetet, så tystnar HERRENS ord i vårt land inom en snar framtid. Vem förkunnar Guds frälsande ord för människorna i vårt land om 15 år, när många av oss är borta, om församlingen inte får nya präster. Och hur kan prästkallelser väckas, när HERRENS ord inte längre ljuder? För att HERRENS ord skall ljuda rent och klart också när vi är borta och våra barn skickas ut i livet, måste förkunnare skickas ut i tjänst. Det är nödvändigt för människornas skull. Människorna i vårt folk lever ännu i nådens tid, men de flesta känner inte sin Frälsare. Alla är dyrt köpta och återlösta med Jesu Kristi heliga och dyra blod, och med Hans oskyldiga lidande och död. Utan Kristus är vi för våra synder evigt förtappade och fördömda. Men vägen till evigt liv i himmelens härlighet är öppnad för alla. Vi blir rättfärdiga och får evigt liv genom att tro på Kristus. Men ingen kan av eget förnuft eller kraft tro på Jesus Kristus eller komma till Honom. Jesus ömkar sig över folkskarorna, som är illa medfarna och uppgivna, lika får som inte har någon herde. En dyrbar skör av människor måste samlas till den frälsta skaran. Jesus säger: Skörden är stor, men arbetarna är få. Bed därför skörden Herre att Han sänder ut arbetare till sin skörd. (Matt 9:37-38) HERREN hör sådana böner. Vi ser med förundran, att HERREN också i vår tid väcker kallelsen hos unga män att gå ut som herdar och lärare. I Ef. 4:8, 11 säger om Kristus: Han steg upp i höjden, Han tog fånar och gav människorna gåvor. Och Han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. Det måste vara en mycket svår försyndelse, om vi inte tar emot dem so HERREN kallar att gå ut och predika Guds ord och dela ut dopet och nattvarden efter Kristi ord och
instiftelse. Kan orsaken vara, att vi inte delar HERRENS ömkan över folkskarorna, som inte kan skilja mellan höger och vänster? (Jona 4:11) Kristus befaller: Gå ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens ände. (Matt. 28:18-20) Kristi befallning gäller alltid, oberoende av människors bud och stadgar. Svåra hinder har förekommit genom tiderna. Apostlarna inkallades till Stora Rådet och förbjöds att tala eller undervisa i Jesu namn. De svarar: Döm själva om det rätt inför Gud att lyda er och inte Gud. Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört. (Apg. 4:19) Bekännelseskrifterna, Om påvens makt och överhöghet, framhåller, att ordningen med biskopar, som prästviger har varit ovärderlig nytta genom tiderna och därför behållits genom kyrkans historia. Så länge varje präst fick prästviga, blev det snart så, att envar drog folket till sig, och söndring uppstod. Därför lade man en högre värdighet på några, som blev ledare och prästviga. Men när biskoparna är kättare och vägrar att ordinera skickliga och lämpliga personer, så behåller församlingen sin rätt, och är inför Gud skyldig att låta ordinera dem som fått HERRENS kallelse. I sådant fall är också kyrkoherdes ordination giltig. Behöver vi få några biskopsvigda för att kunna prästviga? För att ge de prästvigda legitimitet och erkännande, bör vi följa god kyrklig ordning, just för att söndring inte skall uppstå. Om detta blir omöjligt att genomföra, så är vi i nödsituation, som Bekännelseskrifterna omnämner, där också kyrkoherdes ordination är giltig. Låt allt ske på värdigt sätt och med ordning, (1 Kor 14:40) Det nödvändiga i varje tid är, att HERRENS ord såsom Skriften lär om frälsningen genom Jesus Kristus allena från synd och evig förtappelse till nåd och evig salighet blir förkunnat och bekänt, så att människor kommer till tro och blir frälsta. Leder prästvigningar till kyrkosöndring? HERREN bygger sin kyrka på jorden. När evangeliet kom till vårt land och väckte tro, så fanns därmed en kristen församling. Detta var HERRENS verk. I den yttre kyrkan går det alltid så, att när HERREN sår ut sin goda säd, sår ovännen sitt ogräs. Vi har skyldighet att förkunna Guds ords sanning och varna för falsk lära och ett liv i otro och synd, så som Kristus gör. Men vi får inte dra oss undan och bilda rena församlingar. Kristus befaller: Låt båda slagen växa tillsammans intill skördetiden annars kan ni rycka upp vetet jämte ogräset, (Matt. 13:24-30) Åtskiljandet sker vid tidens ände. Under nådens tid lever trogna och otrogna tillsammans, för att HERREN vill hjälpa alla att vända om från synden till Kristus. Herren Jesus talar om trädet, som inte bär frukt och som står i vägen i vingården och utsuger jorden, Lukas 13:6-9. Jesus ber: Låt det stå kvar, jag vill gräva omkring det och göda det, kanske kan där bli frukt. När vi ser människor, som är Kristi fiender och gör skada i Guds församling, så får vi inte önska dem ont. HERREN har tålamod och låter dem vara kvar. Vårt hjärtas önskan och vår bön till Gud för dem skall vara, att de må bli frälsta, (Rom. 10:1)
Vi måste varna för söndringens ande, när man sprider smuts och förtal, grundat eller ogrundat, för att dra människor till sig. Samtidigt måste sägas, att en svår och djup söndring har kommit in i Svenska kyrkan. Enheten finns endast i Kristus. Den som lämnar Guds ords sanning och tron på Kristus har söndrat sig. Avfallet från tron har gått förfärande långt, och det är en omöjlighet, att kyrkosamfundet en längre tid kan hålla samman. Svenska kyrkan har den Heliga Skrift såsom lärogrund och är förpliktad till våra Bekännelseskrifter. De som förkunnar främmande läror är ockupanter och förstörare. Vi har stort ansvar att stå kvar och verka i vår kyrka i kampen för tron. En god herde ger sitt liv för fåren. Legoherden överger emellertid fåren och flyr, när han ser vargen komma, och vargen rövar bort fåren och förskingrar dem, (Johannes 10:11-12). Vi har redan ett fjortonde stift. Det är omöjligt att få biblisk undervisning, vägledning och själavård i församlingskyrkan. Därför har kyrkfolk samlats och tillkallat präster för kompletterande gudstjänster. Dessa koinonior har i allmänhet utestängts från kyrkor och församlingshem. Ett tiotal präster har fått vigning utan medverkan av stiftscheferna och har förklarats obehöriga att erhålla tjänst i Svenska kyrkans stift. Ett antal prästkandidater vägras prästvigning, för att de vill följa och förkunna HERRENS ord oavkortat. Ovännen har vållat detta. HERREN har dock låtit detta hända. Här finns ett anligt liv, som HERRENS verk. HERREN har själv med sitt Ord väckt angelägenhet och tro och bekännelse. Detta fjortonde stift behöver få några av sina präster biskopsvigda för att kunna genomföra prästvigningar i god kyrklig ordning. De prästkandidater som vägras vigning av nuvarande kyrkordning och stiftchefer, behövs i detta fjortonde stift, för att HERRENS ord inte skall tystna i vårt land. Dr Martin Luther anger kyrkans kännetecken. Den sanna kyrkan har Guds heliga ord, dopets heliga sakrament, nattvardens sakrament, löse- och bindenyckeln, kyrkans ämbete, offentlig bön och lovsång, det heliga korset och förföljelsen. Kyrkordningen av år 2000 visar sin begränsning, då den inte ger utrymme för de förkunnare och det församlingsliv, som därmed har blivit ett fjortonde stift. Men Kristi bekännare är inte söndrade. 1982 var det aktuellt att införa prästvigningsstopp. Enkät visade då, att huvuddelen av de präster, som avvisar en ämbetsordning, som strider mot HERRENS bud, avsåg att lämna sina tjänster, om prästvigningsstoppet genomfördes. Detta hade medfört djup kyrkosöndring med uppslitande ställningstaganden bland församlingsbor; vilka som stannar kvar i Svenska kyrkan och vilka ansluter sig till de präster, som lämnar sina tjänster? Vid den tiden framhölls, att egna prästvigningar utan stiftchefernas medgivande och medverkan är kyrkosöndrande och kyrkskapande. Det märkliga har hänt, att vi inte längre står i denna situation. Präster i tjänst avser att stanna kvar och vårda församlingarna, så långt utrymme ges för biblisk förkunnelse och församlingsliv. Det fjortonde stiftet med dess gudstjänstfirande församlingar, präster och prästkandidater är redan utestängda från församlingskyrkor och församlingshem. Kyrkans och stiftens ledning vägrar samröre med denna del av Kristi kyrka i vårt land. Allmänheten kommer knappast att uppfatta det som något märkligt, att det fjortonde stiftet liksom andra stift får sin ledning! Den söndring som finns är redan ett faktum. Någon ytterligare söndring kommer inte att uppstå, för att det fjortonde stiftet får
möjlighet att ordinera sina präster i församlingens mitt istället för att behöva skicka dem utomlands. Om förhållandena i Svenska kyrkan i framtiden förbättras, så finns därmed goda präster, som kan gå in i vanlig församlingstjänst. Där detta inte är möjligt idag, kan vi påminna oss dr Martin Luthers ord: Till en rätt tjänst behövs ingen kyrkobyggnad, ingen orgel, inga klockor. Men Guds or får ingen ta ifrån oss. HERRENS verk ger välsignelse. De svåra förhållandena inom Svenska kyrkan har gett vissa grupper anledning att dra sig undan och att lämna all gemenskap med vårt kyrkosamfund. På 1980 talet, när man kunde få prästvigning med full integritet, och då biblisk förkunnelse allmänt fanns inom räckhåll inom Svenska kyrkan, var det ett människoverk att bilda eget, och detta blev inte till någon verklig glädje. När emellertid HERREN kallar blir verket välsignat. När HERRENS ord väcker syndabekännelse, tro och andligt liv, och när HERRENS ord driver Kristi bekännare att ta emot de förkunnare, som HERREN kallar och sänder, så är detta HERRENS eget verk. Så har det gått till i Kyrkans historia under tider av förtryck och förföljelse. I Sovjet Estland gick prästerna på sjukbesök till församlingsbor och undervisade barn under 18 år i kristen tro, fastän det stred mot gällande människobud. De följde HERRENS vilja. Deras frimodighet gav evangeliet framgång. Hade man i Sovjetländerna varit lika handfallen, som vi är idag, så hade kyrkorna där dött. Det fjortonde stiftet behövs, för att människor, som Kristus led döden för, skall höra Guds ord förkunnas och lära känna sin Frälsare och för att sprida frimodighet bland dem, som kämpar trons kamp under svåra förhållanden inom Svenska kyrkan. Vi tänker ibland, att om det blir bättre tider, och om det blir väckelse, så ordnar allt sig till det bättre. Fast det blir ingen väckelse, och ingen kommer till tro, om inte Guds ord ljuder levande och kraftfullt. HERREN använder sitt förkunnande Ord som medel för att väcka tron. Alltså kommer tron av predikan, och predikan i kraft av Kristi ord. (Rom. 10:17) Har vi möjlighet att avlöna dem, som prästvigs? När de omkring 10 som nu är i tjänst får sin lön, så bör det vara möjligt att avlöna ytterligare några, kanske inledningsvis på deltid. När ett viktigt arbete utförs brukar gåvorna komma in. De som biskopsvigs måste ta ansvar, för att de prästvigda får lön. Vi måste göra kyrkfolket medvetna om, att Guds är en dyrbar skatt, och att HERREN har befallt att de som predikar evangeliet skall leva av evangeliet (1 Kor. 9:14) Om HERREN vill och kyrkfolket vill offra, så ordnar sig ekonomin. Vi har ingen anledning att tvivla på, att HERREN förmår att väcka människor, som är villiga att offra mycket, för att evangeliet skall förkunnas också för en kommande generation. Finns någon framtid för Kristi kyrka i vårt land? Skriften talar om svåra vedermödor och förföljelser, falska profeter och av fall från tron i världen yttersta tid, när HERRENS ord väcker tro. Så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Det skall inte vända tillbaka till mig förgäves, utan att ha verkat vad jag vill, och utfört vartill jag har sänt ut det. (Jes. 55:11)
Länder som en gång var kristna har avkristnats. Men där Guds ord predikas, väcker tro och bekännare, kan inga makter i världen hindra Guds verk: Ljuset sprider sig i världen, och människor samlas till himmelrikets härlighet och glädje. Låt oss lägga saken i HERRENS hand och på Kristi ord frimodigt göra de, som HERREN nu kallar oss till. Ragnar Block