ARBETSSKYLDIGHET
Arbetsskyldigheten omfattar alla arbetsuppgifter som utförs för arbetsgivarens räkning, vilket innebär att arbetsgivaren inte utan arbetstagarens samtycke kan överföra sina skyldigheter enligt anställningsavtalet till annan arbetsgivare. Vidare gäller arbetsskyldigheten inom arbetsgivarens naturliga verksamhetsområde, vilket innebär inom kollektivavtalets tillämpningsområde.
29/29-PRINCIPEN Principen har fått sitt namn efter AD 1929 nr 29 där arbetsdomstolen angav att en kollektivavtalsbunden arbetstagare "är skyldig att mot de avtalsenliga löneförmåner, som gälla för det arbete, vari han är anställd, utföra allt sådant arbete för arbetsgivarens räkning, som står i naturligt samband med dennes verksamhet och kan anses falla inom vederbörande arbetares allmänna yrkeskvalifikationer."
29/29-PRINCIPEN 29/29-principen är en s.k. dold klausul i kollektivavtal och gäller både i privat och offentlig sektor. Akademiker, tjänstemän och offentligt anställda har dock en snävare arbetsskyldighet. I stället för att det ska falla inom arbetstagarens allmänna yrkeskvalifikationer undersöks det om omplaceringen innebär att tjänstens beskaffenhet har förändrats i grunden, d.v.s. att arbetstagaren i realiteten har fått en annan anställning än tidigare.
AD 2003 NR 20 En arbetstagare har fått vikariat hos en kommun som skolbusschaufför. AD avgör om omplacering av arbetstagaren till arbete som skolvaktmästare rättsligt sett har inneburit att arbetstagaren blivit skild från anställning som skolbusschaufför. Sedan denna fråga besvarats nekande uppkommer fråga bl.a. om hur länge vikariatet skulle pågå enligt anställningsavtalet. Arbetsgivaren har ansetts ha bevisbördan för sin uppfattning om visstidsanställningens utsträckning i tiden.
AD 2003 NR 20 DOMSKÄL Det avgörande för om M.J. har skilts från anställningen som busschaufför är huruvida de nya arbetsuppgifterna som vaktmästare har omfattats av hennes arbetsskyldighet eller inte. Bedömningen av denna fråga får göras på grundval i första hand av vad som gällde enligt hennes enskilda anställningsavtal.
AD 2003 NR 20 ENSKILT AVTAL M.M. Av särskilt intresse för den i målet aktuella frågan är en av kommunen åberopad bilaga till ett protokoll från en förhandling den 10 november 2000 mellan kommunen och lokala företrädare för Svenska Kommunalarbetareförbundet. Förhandlingen gällde fastställande av arbetstider för skolbusschaufförer. I protokollsbilagan anges bl.a. följande. 1. Undervisningsfria dagar, då busstransporter ej är aktuella, utföres arbete enligt bussförmans anvisningar. Tidvis kan skolvaktmästararbete anvisas.
VIKARIAT ELLER TILLSVIDARE Har M.J. fått en tillsvidareanställning som skolvaktmästare? Arbetsdomstolens ställningstagande i det föregående innebär att M.J. omplacerades inom ramen för sin vikariatsanställning och att hon alltså inte fick någon ny anställning genom att hon beordrades att arbeta som skolvaktmästare. Det ligger redan i detta att hennes anställning inte ändrades till att gälla tills vidare. Det kan tilläggas att det i målet inte har framkommit eller ens påståtts att kommunen i samband med omplaceringen skulle ha låtit M.J. förstå att anställningen därefter skulle gälla tills vidare.
SKILD FRÅN ANSTÄLLNINGEN I FÖRTID? Blev M.J. skild från visstidsanställningen i förtid? Det är ostridigt att det inte upprättades något skriftligt anställningsavtal mellan kommunen och M.J. Det kan i det sammanhanget inskjutas att vikariatet ostridigt inte var kortare än en månad, varför det enligt 6 a anställningsskyddslagen har ålegat kommunen att senast en månad efter det att M.J. började arbeta skriftligen informera henne om de villkor som gällde för anställningen. Denna information skulle ha gällt bl.a. anställningens slutdag. Någon sådan information synes inte ha lämnats till M.J. Detta förhållande saknar dock betydelse för bedömningen i den föreliggande tvisten.
SKILD FRÅN ANSTÄLLNINGEN I FÖRTID? Enligt domstolens mening finns det inte anledning att ifrågasätta uppgifterna från S.N. och de båda busschaufförerna om att vikariatet enligt vad de kom fram till skulle gälla endast t.o.m. den 16 februari. Domstolen saknar emellertid även anledning att ifrågasätta M.J:s uppgift om att hon på sida uppfattade det så att vikariatet skulle gälla t.o.m. den 27 februari. Mycket talar enligt domstolens mening för att det efter diskussionen vid sammanträdet inte blev ordentligt klargjort för M.J. att vikariatet skulle gälla endast till den 16 februari. Slutsatsen av detta blir att kommunen inte har styrkt sitt påstående om anställningens slutdatum.
AD 2003 NR 20 DOMSLUT Domslut 1. Med ändring av punkten 1 i tingsrättens domslut förpliktar Arbetsdomstolen Trelleborgs kommun att betala allmänt skadestånd till M.J. med tiotusen (10 000) kr jämte ränta enligt 6 räntelagen från den 27 augusti 2001 till dess betalning sker. 2. Med ändring av punkten 3 i tingsrättens domslut förordnar Arbetsdomstolen att M.J. skall ersätta Trelleborgs kommuns rättegångskostnader vid tingsrätten med tjugotretusentrehundratrettiotre (23 333) kr jämte ränta enligt 6 räntelagen från dagen för tingsrättens dom till dess betalning sker. 3. Arbetsdomstolen förpliktar M.J. att ersätta Trelleborgs kommun för dess rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med tjugofemtusenniohundrasjuttiotvå (25 972) kr jämte ränta från dagen för denna dom till dess betalning sker.
ARBETSSKYLDIGHET? Kan min chef be mig att städa efter andra i köket och ingår det i mina arbetsuppgifter om jag jobbar i varuhuset? Svar: Arbetsgivare har långtgående rättigheter att bestämma över vilka arbetsuppgifter som deras anställda skall utföra. Begränsningen för denna rätt brukar benämnas 29/29 principen (efter rättsfallet AD 1929 nr 29). I princip innebär det att så länge du utför arbetsuppgifter för din arbetsgivare som har ett naturligt samband med dennes verksamhet samt du har kvalifikationer för uppgiften så är du i princip skyldig att städa i köket.
PLACERINGSORT Fråga: En maskinförare arbetar hos en vägentreprenör i Västerås och har normalt varit på vägjobb i Västerås med omnejd. Nu har arbetsgivaren beordrat honom att under 2 månader jobba i Söderhamn. Maskinföraren vägrar göra det eftersom det är så långt att han inte kan pendla mellan bostad och arbete. Vad gäller och vad kan facket göra? För övrigt är det så att Söderhamn ligger långt utanför det turordningsområde som enligt kollektivavtal skall tillämpas vid eventuella uppsägningar pga arbetsbrist.
PLACERINGSORT SVAR Hur långt arbetsskyldigheten sträcker sig i en anställning när det gäller tjänstgöring på annan ort går inte att generellt bestämma. Praxis i företaget och i branschen kan väga tungt i en bedömning. Man kan inte åberopa att det avtalade turordningsområdet bestämmer arbetsskyldigheten. Den frågan har AD redan prövat i en dom - AD 151/1993 - och sagt att turordningsområdet varken direkt eller indirekt reglerar den geografiska arbetsskyldigheten. AD ansåg i det målet att en byggnadsarbetare, normalt arbetande i Malmö, var skyldig att under 3 veckor tillfälligt arbeta i Landskrona. Jämfört med ert fall är det dels längre avstånd mellan Västerås och Söderhamn, dels längre varaktighet, 2 månader, på arbetet.
AD 2002 NR 134 En arbetsledare i tunnelbanan har omplacerats till arbete som trafikvärd. Fråga om arbetsgivaren därigenom skilt arbetstagaren från dennes anställning och - när denna fråga besvarats nekande - om beslutet om omplacering kan underkastas rättslig prövning samt om beslutet stred mot god sed på arbetsmarknaden. A.H. har arbetat vid tunnelbanan sedan år 1990. Bolaget tog över tunnelbaneverksamheten år 1999 och är sedan dess A.H:s arbetsgivare. Han har sedan maj 2000 arbetat som yttre arbetsledare.
AD 2002 NR 134 Den 27 september 2001 fick bolaget information om att A.H. skulle ha betett sig olämpligt mot en kvinnlig anställd. Bolaget avstängde samma dag A.H. från arbetet som yttre arbetsledare och beslutade den 16 januari 2002 att omplacera honom till arbete som trafikvärd. Med anledning av bolagets åtgärder har tvist uppstått mellan parterna. Den huvudsakliga tvistefrågan gäller huruvida omplaceringsbeslutet är så ingripande att det är att likställa med ett skiljande från anställningen. Tvisten har varit föremål för förhandlingar mellan parterna utan att de har kunnat enas.
ÄR OMPLACERINGEN ATT LIKSTÄLLA MED EN UPPSÄGNING ELLER ETT AVSKEDANDE? I målet har inte företetts något anställningsavtal som uttryckligen anger vilka arbetsuppgifter som åligger A.H. i hans anställning hos bolaget. Det i detta fall tillämpliga kollektivavtalet är ett medarbetaravtal som omfattar alla arbetstagare med vissa särskilt angivna undantag, som dock inte är av intresse i detta mål. Av kollektivavtalet framgår inte närmare vilka arbetsuppgifter som arbetstagarna har att utföra eller hur långt deras arbetsskyldighet sträcker sig.
ÄR OMPLACERINGEN ATT LIKSTÄLLA MED EN UPPSÄGNING ELLER ETT AVSKEDANDE? Arbetsgivarparterna har vidare gjort gällande att syftet med befattningsbeskrivningen inte har varit att inskränka arbetsskyldigheten. Befattningsbeskrivningar kan som nämnts i det föregående tillmätas en viss betydelse vid bedömningen av arbetsskyldighetens omfattning. Enligt Arbetsdomstolens uppfattning kan emellertid en befattningsbeskrivning inte i sig anses utgöra en begränsning av den arbetsskyldighet som i avsaknad av en sådan beskrivning skulle föreligga.
ÄR OMPLACERINGEN ATT LIKSTÄLLA MED EN UPPSÄGNING ELLER ETT AVSKEDANDE? Denna uppfattning om rättsläget har domstolen gett utryck åt i flera avgöranden, nämligen på så sätt att arbetsgivare på det offentliga området har rätt att ålägga en tjänsteman nya eller ändrade arbetsuppgifter även om denna rätt är begränsad på så sätt att arbetsgivaren inte genom ensidiga beslut kan åstadkomma så omfattande förändringar att arbetstagaren i realiteten får en annan anställning än den han tidigare haft (se bl.a. AD 1995 nr 101 och där anförda rättsfall).
ÄR OMPLACERINGEN ATT LIKSTÄLLA MED EN UPPSÄGNING ELLER ETT AVSKEDANDE? Dessutom har förhållandena på den offentliga delen av arbetsmarknaden genom bl.a. avskaffandet av tjänstebegreppet och preciserade befattningsbeskrivningar kommit att alltmer likna förhållandena för tjänstemän på den privata delen av arbetsmarknaden. AH har fått behålla lön, arbetstider, etc.
INTE SKILD FRÅN SIN ANSTÄLLNING Omplaceringen innebar alltså inte någon större förändring av A.H:s anställningsvillkor. Däremot innebar den otvivelaktigt en förändring av hans arbetsuppgifter, framför allt i fråga om de arbetsledande uppgifter som han haft i sitt arbete som yttre arbetsledare. Vid en samlad bedömning finner Arbetsdomstolen dock att bolagets beslut om omplacering av A.H. inte har varit så ingripande att han kan anses skild från sin anställning. SKTF:s yrkanden som grundas på påståendet att A.H. sagts upp eller avskedats skall alltså avslås.
DOMSLUT Av den bedömning som Arbetsdomstolen tidigare gjort om bolagets syfte med beslutet om omplacering följer också att Arbetsdomstolen inte kan finna att den skulle stå i strid mot god sed på arbetsmarknaden. Käromålet kan således inte heller bifallas på denna grund. Domslut 1. Arbetsdomstolen avslår Sveriges Kommunaltjänstemannaförbunds talan. 2. Arbetsdomstolen förpliktar Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund att ersätta ALMEGA Tjänsteförbunden och Connex Tunnelbanan Aktiebolag för rättegångskostnader med sjuttiotusen (70 000) kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.
AD 2008 NR 63 En systemadministratör har omplacerats till arbete som vaktmästare. Fråga dels om arbetstagaren enligt sitt anställningsavtal varit skyldig att tjänstgöra som vaktmästare, dels om arbetsgivaren genom omplaceringen skilt arbetstagaren från hans anställning och - när den senare frågan besvarats nekande - om beslutet om omplacering kan underkastas rättslig prövning. Även fråga om föreningsrättskränkning och brott mot 3, 4 och 5 förtroendemannalagen.
AD 2008 NR 63 J.H. har arbetat hos bolaget sedan år 1984. Enligt hans ursprungliga anställningsavtal anställdes han som dataingenjör med huvudsakliga arbetsuppgifter att utföra service, programunderhåll och utveckling. Under anställningstiden har arbetsuppgifterna förändrats. Under sommaren 2006 kom det till bolagets kännedom att J.H. vid två olika tillfällen hade använt sig av två andra arbetstagares inloggningsuppgifter vid inloggning i tidningens prenumerationssystem, Tid 2000. Bolaget beslutade efter förhandlingar mellan parterna att omplacera J.H. till arbete som vaktmästare.
BAKGRUND Den 22 maj 2006 beställde J.H. i prenumerationssystemet Tid 2000 en prenumeration till sig själv och den 24 juli 2006 en provprenumeration till sin sambo. Vid beställningarna använde han sig vid det ena tillfället av kollegan L.B:s inloggningsuppgifter och vid det andra tillfället av kollegan S.A:s inloggningsuppgifter. Som tidigare nämnts hade han i sin egenskap av systemadministratör tillgång till samtliga medarbetares inloggningsuppgifter. Det var i båda fallen prenumerationer som bolagets personal, och således även J.H., hade rätt att göra mot förmånsbeskattning. I enlighet med detta anmälde J.H. båda prenumerationerna till lönekontoret. Han har alltså utnyttjat en anställningsförmån som han hade rätt till.
BAKGRUND I ett brev kallades till ett möte den 24 augusti 2006 med anledning av att J.H. skulle ha skaffat sig gratis prenumerationer av tidningen åt sig och sin sambo. Av brevet framgick vidare att bolaget såg mycket allvarligt på det inträffade och att de medarbetare vars inloggningsuppgifter J.H. använt kände att de hade fått sin integritet kränkt. Vid en överläggning som ägde rum den 24 augusti 2006 erbjöds J.H. ett avgångsvederlag, som han tackade nej till. Han fick i sammanhanget höra att han inte längre var på topp och fick frågan om han inte skulle sluta sin anställning hos bolaget.
BAKGRUND I ett brev till J.H. daterat den 5 september 2006 erinrades om att J.H. hade tackat nej till erbjudandet om avgångsvederlag och att därför i stället en omplacering skulle diskuteras. Av brevets formulering framgår att bolagets syfte var att J.H. skulle avsluta sin anställning. När J.H. tackade nej till ett avgångsvederlag blev han mot sin vilja omplacerad till okvalificerade arbetsuppgifter. J.H. blev avstängd från arbetet den 18 september 2006. Avstängningen innebar att han inte fick utföra sitt ordinarie arbete som systemadministratör och inte heller något annat arbete.
Enligt Arbetsdomstolens mening har inget framkommit som talar för att det är arbetsgivaren som har hindrat J.H:s möjligheter till utveckling av arbetet som vaktmästare. Mot bakgrund av arbetsbeskrivningen är det tvärtom så att vaktmästararbetet tycks innefatta såväl mera varierade som mera kvalificerade arbetsuppgifter än dem J.H. faktiskt har kommit att utföra efter omplaceringen. Det kan, enligt Arbetsdomstolens uppfattning, visserligen inte uteslutas att arbetet som systemadministratör är mera prestigefyllt än arbetet som vaktmästare.
Det är dock en omständighet som inte kan beaktas vid bedömningen av om J.H. enligt sitt anställningsavtal är skyldig att arbeta som vaktmästare. Också vid en faktisk jämförelse mellan J.H:s arbetsuppgifter som systemadministratör och de nuvarande uppgifterna som vaktmästare är det givetvis så att uppgifterna i flera delar skiljer sig åt, men av utredningen framgår inte desto mindre att arbetsuppgifterna framstår som relativt rutinmässiga i bägge arbetena.
I såväl lönekartläggningen för år 2006 som för år 2007, då antalet grupper utökades, har arbetsuppgifterna som systemadministratör och vaktmästare värderats ganska lika. Det kan också anmärkas att, enligt lönekartläggningarnas värdering, arbetet som systemadministratör ligger betydligt närmare arbetet som vaktmästare än arbetet som datatekniker.
AD DOMSKÄL Med beaktande av vad som ovan har anförts står det enligt Arbetsdomstolens mening klart att J.H:s arbetsuppgifter i och för sig har förändrats i och med omplaceringen. De förändrade arbetsuppgifterna är dock inte påtagligt mindre kvalificerade än de tidigare arbetsuppgifterna. De nya arbetsuppgifterna hör också till samma kollektivavtalsområde som de tidigare. Dessutom är, som tidigare anförts, J.H:s arbetsoch anställningsförhållanden i övrigt oförändrade.
ADS DOMSKÄL Prövningen i vad mån en omplacering får ingripande verkningar för arbetstagaren måste emellertid ske efter objektiva grunder, dvs. inte främst med utgångspunkt i den enskildes intressen (se AD 2003 nr 76 med där gjord hänvisning till AD 1982 nr 29). Förhållanden som då måste tillmätas stor betydelse är om lönen och andra anställningsvillkor försämrats.
Enligt Arbetsdomstolens mening kan omplaceringen mot denna bakgrund inte sägas ha fått sådana särskilt ingripande verkningar som krävs för att en omplacering ska kunna prövas på rättslig väg (se bl.a. AD 1981 nr 6, AD 1982 nr 29 och AD 2002 nr 134). Slutsatsen av det anförda blir alltså att själva omplaceringsbeslutet inte kan anses så ingripande att det kan prövas rättsligt i enlighet med de principer som Arbetsdomstolen lade fast i domen AD 1978 nr 89. Förbundets i andra hand framställda yrkanden om skadestånd för brott mot kollektivavtalet ska alltså avslås.
Sammanfattningsvis anser Arbetsdomstolen att inget har framkommit som ger stöd för påståendet att omplaceringen i något avseende hindrat J.H. att fullgöra sitt fackliga uppdrag. Förbundets yrkande om skadestånd på grund av brott mot 3 förtroendemannalagen ska därför avslås. Mot bakgrund av det anförda finner Arbetsdomstolen att underlåtenheten i detta fall att varsla och underrätta enligt förtroendemannalagens regler inte kan anses ha orsakat sådan skada för vare sig förbundet eller J.H. i hans egenskap av facklig förtroendeman att det finns skäl att ålägga bolaget skyldighet att betala skadestånd. Förbundets talan ska därför avslås även i denna del.
SAMMANFATTNING OCH RÄTTEGÅNGSKOSTNADER Det anförda innebär att förbundets talan i sin helhet ska avslås. Vid den utgången ska förbundet förpliktas att betala arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Det yrkade beloppet är inte tvistigt. Arbetsdomstolen förpliktar facket att ersätta Arbetsgivarförbundets och Mediaföretagets rättegångskostnader med tvåhundrasextiotvåtusenfemhundraåttiofem (262 585) kr, varav 220 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.