Vanliga frågor till parlamentets presstjänst [ :30]

till parlamentets presstjänst [08-04-2014-15:30] Vanliga frågor Hur arbetar parlamentets ledamöter, vad får de i betalt och vilka utgifter har de? Svaren på dessa och andra vanliga frågor om parlamentets arbetsmetoder och löpande kostnader finns i denna sammanställning av frågor och svar. Denna sammanfattning innehåller bred information om hur parlamentet fungerar till vardags. Frågorna uppdateras regelbundet för att innehålla svar på tillfälliga eller ofta återkommande frågor från media SV Presstjänsten Direktoratet för medier Direktör - Presstalesman : Jaume DUCH GUILLOT Referensnummer:20140331FAQ41132 Slå växelnumret (32-2) 28 33000 1/30

Parlamentet: Parlamentets befogenheter och lagstiftningsförfaranden De allra flesta av EU:s lagar stiftas av parlamentet tillsammans med ministerrådet (som representerar EU-ländernas regeringar). Det ordinarie lagstiftningsförfarandet medbeslutandeförfarandet omfattar bland annat asyl, invandring, rättsliga och inrikesfrågor, ekonomisk styrning, finansiella tjänster, den inre marknaden, arbetskraftens fria rörlighet, tjänster, jordbruk, fiske, energitrygghet, visum, konsumentpolitik, transeuropeiska nät, miljö, kultur (stimulansåtgärder), forskning (ramprogram), social utestängning, folkhälsa, kampen mot bedrägeri i EU, stimulansåtgärder för att bekämpa diskriminering, särskilda åtgärder för industriellt stöd, åtgärder för ekonomisk och social sammanhållning och stadgan för europeiska politiska partier. Inom ett fåtal områden gäller särskilda beslutsförfaranden där parlamentet endast avger ett yttrande om ett förslag från kommissionen. I dessa fall måste rådet ta emot parlamentets ståndpunkt innan det röstar om kommissionens förslag. Ståndpunkten är dock inte bindande för rådet. Det viktigaste lagstiftningsområdet där detta samrådsförfarande fortfarande gäller är skatter. Lagstiftning på dessa områden kräver även enhällighet i rådet för att lagstiftningen ska kunna antas. I vissa andra fall krävs parlamentets godkännande för att ett beslut ska kunna fattas. Omröstningen består i dessa fall av ett enkelt och bindande ja eller nej. Detta förfarande används bland annat vid anslutning av nya EU-medlemsländer och vid internationella handelsavtal mellan EU och tredjeländer eller grupper av länder. Det gäller även vid det slutliga beslutet att utnämna en ny uppsättning EU-kommissionärer. Lagstiftningsinitiativ Även om det är upp till EU-kommissionen att föreslå nya lagar så kan parlamentet begära att nya lagförslag presenteras. Genom att anta sådana "lagstiftningsinitiativ" sätter ledamöterna upp en tidsgräns för när EU-kommissionen ska presentera ett förslag. Om EU-kommissionen sedan inte vill föreslå en ny lag måste den då förklara varför. Delegerade/genomförandeakter I samband med att de antar en ny EU-lag kan parlamentet och ministerrådet ge EUkommissionen i uppdrag att komplettera lagen med smärre tillägg och ändringar (exempelvis tekniska bilagor eller uppdateringar). Detta kan antingen ske via så kallade delegerade akter (rättsakter som kompletterar eller ändrar delar av lagen) eller med hjälp av genomförandeakter (rättsakter som beskriver hur en lag ska kunna genomföras). På detta sätt kan lagtexten hållas enklare och, om så behövs, uppdateras utan nya förhandlingar. Beroende på vilken sorts akt som EU-kommissionen har antagit så har parlamentet olika alternativ att ta till om man ogillar EU-kommissionens förslag. Ledamöterna kan lägga in veto mot delegerade akter. När det gäller genomförandeakter kan parlamentet be EUkommissionen att ändra eller dra tillbaka dem, men EU-kommissionen är inte juridiskt skyldig att göra det. Budget Varje år enas parlamentet och ministerrådet om EU:s årliga budget. De årliga budgetarna måste hålla sig inom EU:s sjuåriga budgetram. Budgetramen behöver parlamentets godkännande för att antas. Efter varje budget år undersöker Europaparlamentet också om EU-kommissionen och EUländerna har använt pengarna på rätt sätt och om varje institution ska beviljas ansvarsfrihet för det gångna budgetåret. Mer information:: http://www.europarl.europa.eu/aboutparliament/sv/007c895f4c/powers-andprocedures.html 20140331FAQ41132-2/30

Parlamentet: Hur väljs ledamöterna till Europaparlamentet? Valen till Europaparlamentet hålls vart femte år. Det senaste EU-valet hölls den 22 25 maj 2014. Varje medlemsland har ett bestämt antal ledamöter till Europaparlamentet - Tyskland är störst med 96 ledamöter medan Malta, Luxemburg, Cypern och Estland är minst med sex ledamöter var. Totalt finns 751 ledamöter i Europaparlamentet. Antalet platser fastställs i EU:s fördrag och baseras på principen "degressiv proportionalitet" vilket innebär att länder med större befolkning har fler platser än mindre länder, men de mindre länderna har fler platser än vad de rent proportionellt sett skulle ha. Valet till Europaparlamentet styrs huvudsakligen av nationella vallagar och praxis, men det finns också gemensamma regler för alla EU-länder. I november 2015 inledde parlamentet arbetet med en ny regelreform som ska göra de nationella valreglerna inom hela EU mer lika varandra, samt öppna upp valsystemet ännu mer. Parlamentet vill att reformen ska ha genomförts innan EU-valet 2019. Om en ledamot lämnar parlamentet under en pågående mandatperiod så blir hon eller han ersatt enligt de valregler som gäller i hemlandet. Valet av EU-kommissionens ordförande Efter EU-valet är ett av de första uppdragen för det nyvalda parlamentet att välja en ny ordförande för Europeiska kommissionen (unionens verkställande organ). När EUländerna nominerar en kandidat till denna post måste de ta hänsyn till EU-valsresultatet. Skulle han eller hon inte få stöd av den majoritet parlamentsledamöter som krävs måste medlemsländerna föreslå en annan kandidat inom en månads tid. Kandidaterna till övriga kommissionärsposter måste även de genomgå en hård utfrågning i parlamentet. Läs mer om valet här:: http://www.elections2014.eu Tabell: Ledamöter ordnade efter politisk grupp och land: http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/crosstable.html Parlamentet inleder reform av EU-valet: http://www.europarl.europa.eu/news/sv/newsroom/20151109ipr01698/eu-valen-toppkandidater-obligatoriska-procentsp%c3%a4rrar-ochr%c3%b6str%c3%a4tt-utomlands Tillträdande/avgående ledamöter: http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/incoming-outgoing.html 20140331FAQ41132-3/30

Parlamentet: Parlamentets nyckelpersoner och hur de utses Vid det första plenarsammanträdet efter ett EU-val väljer parlamentet en ny talman, 14 vice talmän och fem kvestorer. Alla valda poster i Europaparlamentet, det vill säga talman, vice talmän, kvestorer samt ordförande och vice ordförande i utskott och delegationer, väljs på en period av två och ett halvt år, det vill säga i inledningen och halvvägs genom den femåriga mandatperioden (under plenarsammanträdet den 16-19 januari 2017). Den som innehar en post kan då bli omvald för resten av mandatperioden. När ledamöterna utser talman, vice talmän och kvestorer ska de ta hänsyn till att EU:s medlemsländer och de politiska grupperna representeras rättvist. Talmannen Europaparlamentets talman leder parlamentets arbete samt debatterna i kammaren och förklarar EU:s budget antagen. Talmannen representerar parlamentet i offentliga sammanhang och gentemot andra EU-insitutioner. Det första ett nyvalt parlament gör är att välja en talman. Talmanskandidater kan föreslås antingen av en av de politiska grupperna eller av en grupp på minst 40 ledamöter (arbetsordningens artikel 15). Valet sker genom en sluten omröstning För att utses måste en kandidat få absolut majoritet av de avgivna rösterna, det vill säga 50 procent plus en röst (artikel 16). Om ingen kandidat kan väljas efter en första omgång, kan samma eller nya kandidater nomineras för en andra omgång. Detta kan ske en tredje gång om det behövs. Under dessa omgångar gäller samma regler som i den första omgången. Om ingen kan väljas i den tredje omröstningen, går de två kandidater som fick flest röster i denna omgång vidare till en fjärde omröstning där den kandidat som får flest röster vinner. (Om kandidaterna får lika många röster vinner den äldsta av de två.) Vice talmän och kvestorer De vice talmännen kan när det behövs ersätta talmannen i hans eller hennes uppdrag, till exempel när det gäller att leda plenarsammanträden (artikel 21). De vice talmännen är också medlemmar i presidiet, parlamentets organ ansvarigt för ärenden som har med intern administration, personal och organisation att göra. Kvestorerna har hand om administrativa ärenden som berör ledamöterna själva (artikel 28). Parlamentet har 14 vice talmän och fem kvestorer. Kandidaterna till vice talmän och kvestorer kan nomineras av antingen en politisk grupp eller minst 40 ledamöter. Valen av vice talmän hålls genom en sluten omröstning om alla kandidater. Rangordningen mellan de vice talmännen avgörs utifrån den ordning de väljs. De politiska gruppernas ordförande Det finns för närvarande åtta politiska grupper i Europaparlamentet. Varje grupp väljer sin eller sina ordförande. Dessa gruppledare utgör tillsammans med talmannen Talmanskonferensen. Talmanskonferensen organiserar Europaparlamentets arbete och planerar av lagstiftningsarbetet och avgör utskottens och delegationernas befogenheter och sammansättning. Den ansvarar också för relationen med de andra EU-institutionerna, de nationella parlamenten och länder utanför EU. Utskottsordförande 20140331FAQ41132-4/30

Under de konstituerande sammanträdena i början av en mandatperiod (eller halvvägs in i mandatperioden då posterna tillsätts för andra halvan av mandatperioden) väljer parlamentets ständiga och tillfälliga utskott sina ordförande och vice ordförande. Dessa kan sedan väljas om för en andra period i valen som sker mitt i mandatperioden. Varje utskott väljer sitt presidium, som består av en ordförande och ett antal vice ordförande, i separata omröstningar. Antalet vice ordförande som ska väljas beslutas av hela kammaren efter förslag från talmanskonferensen. Europaparlamentets ständiga mellanparlamentariska delegationer (till parlament utanför EU) väljer ordförande och vice ordförande enligt samma tillvägagångssätt som utskotten (arbetsordningens artiklar 212 och 214). De politiska gruppernas samordnare i utskotten Vanliga frågor De politiska grupperna väljer var sin samordnare till varje utskott. Tillsammans med ordföranden och de vice ordförandena organiserar samordnarna arbetet i utskottet. 20140331FAQ41132-5/30

Parlamentet: Utnämning av kommissionens ordförande och kommissionsledamöterna Kommissionens ordförande I och med Lissabonfördraget har parlamentet en viktigare roll vid valet av kommissionens ordförande. Efter EU-valet är ett av de första uppdragen för det nyvalda parlamentet är att välja en ny ordförande för Europeiska kommissionen, unionens verkställande organ. När EU-länderna nominerar sin kandidat till denna post måste de ta hänsyn till EU-valsresultatet. Skulle han eller hon inte få stöd av den majoritet parlamentsledamöter som krävs (minst 376 ja-röster från parlamentets totalt 751 ledamöter) måste medlemsländerna föreslå en annan kandidat inom en månads tid (Europeiska rådet utser sedan den nya ordföranden genom kvalificerad majoritet). Kandidaterna till övriga kommissionärsposter måste även de genomgå en hård utfrågning i parlamentet. Kommissionsledamöter Rådet ska i samförstånd med den valda ordföranden anta en lista på kommissionärskandidater. Dessa kommissionärskandidater utfrågas först i parlamentsutskott inom deras tänkta ansvarsområden. Varje utskott möts sedan bakom stängda dörrar för att utvärdera kandidatens lämplighet och framförande. Utvärderingen skickas sedan till parlamentets talman. I tidigare fall har utvärderingar lett att kandidater dragit tillbaka sina kandidaturer. För att utses behöver unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt övriga ledamöter av kommissionen godkännas, som ett samlat kollegium, av parlamentet i en omröstning. De blir sedan formellt utsedda av ministerrådet. Om det sker en omfattande omfördelning av ansvarsområdena under kommissionens mandatperiod, om en ersättare ska utses eller en ny kommissionsledamot utnämnas för att ett nytt land går med i EU ska de berörda kommissionsledamöterna på nytt frågas ut i ansvarigt utskott. 20140331FAQ41132-6/30

Parlamentet: Bildande av politiska grupper Parlamentsledamöter från olika EU-länder bildar politiska grupper efter politisk samhörighet. För att få formell status som politisk grupp måste den bestå av minst 25 parlamentsledamöter som valts i minst en fjärdedel av EU-länderna (dvs. minst sju). En ledamot får inte tillhöra mer än en politisk grupp. Bildandet av en politisk grupp ska anmälas till parlamentets talman. Anmälan ska omfatta gruppens namn och namnen på dess medlemmar och dess ledning. Parlamentet behöver i normala fall inte bedöma gruppledamöters politiska samhörighet. Ledamöter som tillsammans bildar en grupp accepterar per definition att de har politisk samhörighet. Endast då de berörda ledamöterna förnekar detta blir det nödvändigt för parlamentet att bedöma om gruppen verkligen har bildats i enlighet med arbetsordningens bestämmelser. De politiska grupperna förfogar över ett sekretariat och administrativa resurser som bekostas genom parlamentets budget. Presidiet fastställer bestämmelser om hur dessa anslag och resurser ska förvaltas och granskas. Även grupplösa ledamöter får tillgång till ett sekretariat och har rättigheter enligt bestämmelser som fastställs av presidiet. De pengar som finns för de politiska grupperna är tänkta att täcka administrativa kostnader och driftskostnader för gruppens personal liksom utgifter för politiska aktiviteter och informationsaktiviteter i samband med EU:s politiska verksamhet. Budgeten får inte användas till någon form av europeiska, nationella, regionala eller lokala valkampanjer eller för att finansiera politiska partier på nationell eller europeisk nivå eller organ som hör till sådana partier. Gruppernas bokslut finns här:: http://www.europarl.europa.eu/groups/accounts_en.htm Mer information och länkar till de politiska grupper som finns just nu:: http://www.europarl.europa.eu/aboutparliament/sv/20150201pvl00010/organisation#political-groups Tabell: Ledamöter ordnade efter politisk grupp och land: http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/crosstable.html 20140331FAQ41132-7/30

Parlamentet: Tvärpolitiska grupper De tvärpolitiska grupperna är inofficiella grupperingar av ledamöter som är intresserade av en viss fråga vilken inte nödvändigtvis omfattas av Europaparlamentets vanliga arbete men som är viktig för samhället i allmänhet. Dessa grupper håller informella diskussioner och främjar utbyten mellan ledamöter av Europaparlamentet och det civila samhället. Eftersom de tvärpolitiska grupperna inte är officiella parlamentsorgan representerar de inte parlamentets åsikter. De får inte delta i verksamheter som kan förväxlas med parlamentets officiella verksamhet. Parlamentets presidium har ställt upp villkor för inrättandet av tvärpolitiska grupper, vilka bildas i början av varje valperiod (minst tre politiska grupper måste underteckna en ansökan, och en förklaring om ekonomiska intressen måste fyllas i varje år, till exempel). Om dessa villkor är uppfyllda får de politiska grupperna ge de tvärpolitiska grupperna logistiskt stöd. Ordförandena för de tvärpolitiska grupperna måste lämna uppgifter om allt stöd de får i form av kontanter eller in natura. Uppgifterna måste uppdateras varje år och lagras i en offentlig dossier. Förteckning över tvärpolitiska grupper och regler för dessa:: http://www.europarl.europa.eu/aboutparliament/sv/20150201pvl00010/organisation#intergroups 20140331FAQ41132-8/30

Parlamentet: Politiska partier och politiska stiftelser på europeisk nivå Politiska partier på europeisk nivå Vad är ett politiskt parti på europeisk nivå? Ett politiskt parti på europeisk nivå består av nationella partier och individer som representeras i flera EU-länder. Se artikel 10, paragraf 4 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 224 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Hur finansieras de politiska partierna på europeisk nivå? Sedan juni 2004 har de europeiska politiska partierna möjlighet att få ett årligt bidrag från Europaparlamentet. Bidraget är ett driftsbidrag och kan täcka upp till 85 procent av ett partis utgifter, medan resten ska täckas av egna medel såsom medlemsavgifter och donationer. Vad får bidraget användas till? Bidraget kan användas till att betala de kostnader som har direkt koppling till de målsättningar som satts upp i partiets politiska program, exempelvis: möten och konferenser skrifter, studier och reklam kostnader för administration, personal och resor kampanjkostnader relaterade till Europavalet Pengarna får däremot inte användas till utgifter som: kampanjkostnader för folkomröstningar och andra val än Europavalet direkt eller indirekt finansiering av nationella partier, valkandidater eller politiska stiftelser på nationell eller europeisk nivå skulder eller avgifter med koppling till skulder Politiska stiftelser på europeisk nivå Vad är en politisk stiftelse på europeisk nivå? En politisk stiftelse på europeisk nivå är knuten till ett politiskt parti på europeisk nivå. Den förstärker och utgör ett komplement till partiets egna mål. En politisk stiftelse på europeisk nivå analyserar och bidrar till debatter om olika frågor i den europeiska politiken. Den har också annan verksamhet i anslutning till detta, exempelvis seminarier, utbildning, konferenser och studier. Hur finansieras en politisk stiftelse på Europanivå? Under perioden oktober 2007 till augusti 2008 fick stiftelserna bidrag från EUkommissionen genom ett pilotprojekt. Från och med september 2008 har Europaparlamentet tagit över finansieringen och ger nu årliga driftsbidrag. Bidraget kan täcka upp till 85 procent av en stiftelses utgifter, medan resten ska täckas av egna medel så som medlemsavgifter och donationer. Vad får bidraget gå till? Bidraget kan användas till att täcka kostnader med direkt koppling till de verksamheter som finns i stiftelsens verksamhetsprogram, exempelvis: möten och konferenser skrifter, studier och reklam kostnader för administration, personal och resor 20140331FAQ41132-9/30

Pengarna får inte gå till: kampanjkostnader för folkomröstningar eller val direkt eller indirekta bidrag till nationella partier, kandidater i val eller nationella politiska stiftelser skulder eller avgifter med koppling till skulder För mer information och årsrapporter från de politiska partierna och stiftelserna:: http://www.europarl.europa.eu/contracts-and-grants/sv/20150201pvl00101/politiska-partier-och-stiftelser 20140331FAQ41132-10/30

Parlamentet: Varför flyttar parlamentet mellan Bryssel och Strasbourg? 1992 fattade EU:s nationella regeringar ett enhälligt beslut om EU-institutionernas permanenta säten. Beslutet berörde även parlamentets arbetsformer: det officiella sätet och platsen för de flesta plenarsammanträden skulle vara Strasbourg, parlamentsutskotten skulle träffas i Bryssel, medan parlamentets sekretariat (och dess anställda) skulle baseras i Luxemburg. 1997 skrevs detta arrangemang in i EU-fördragen. Varje ändring av det nuvarande systemet kräver en fördragsändring, enhälligt godkännande av 28 medlemsländer och ratificering i varje nationellt parlament. I november 2013 antog parlamentet en resolution där parlamentsledamöterna krävde en fördragsändring så att parlamentet själv skulle kunna bestämma sina säten. Det sade sig vara redo att inleda en revidering av fördragen i syfte att föreslå de förändringar som krävdes för att parlamentet självt skulle kunna fatta beslut om sina säten och sin förvaltning. Det skulle vara mer ändamålsenligt, kostnadseffektivt och miljövänligt om parlamentet hade ett enda säte, menade ledamöterna. I resolutionen (som antogs med 483 röster för och 141 mot, med 34 nedlagda röster) kunde man läsa att den månatliga flytten mellan Bryssel och Strasbourg har blivit en negativ symbol som väcker ont blod bland merparten av EU-medborgarna [...], särskilt vid en tidpunkt då den finansiella krisen har lett tillallvarliga och plågsamma utgiftsnedskärningar i EU-länderna Ledamöterna konstaterade att en lämplig kompromiss krävs för att befintliga parlamentsbyggnader skulle kunna fortsätta att utnyttjas. Hur mycket kostar det att parlamentets säte ligger i Strasbourg? Enligt en undersökning från 2013 som Europaparlamentet genomfört visar att man skulle spara 103 miljoner euro per år om hela verksamheten flyttades från Strasbourg till Bryssel (i 2014 års priser). Det är en betydande summa även om det bara motsvarar sex procent av parlamentets budget, en procent av EU:s administrativa budget eller 0,1 procent av hela EU:s budget. 2014 gjorde Europeiska revisionsrätten sin egen oberoende analys som svar på en resolution Europaparlamentet antog den 20 november 2013. Revisionsrätten bekräftade Europaparlamentets slutsatser, men kom fram till att den samlade årliga kostnaden för flytten till Strasbourg landar på 109 miljoner euro. Ytterligare fem miljoner euro skulle kunna sparas genom minskat antal tjänsteresor för rådet och EU-kommissionen. Hur blev det så här? Genom beslutet 1992 formaliserades situationen som dåvarande situationen - en kompromiss som hade utvecklats under flera år. När Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) inrättades - för att gemensamt förvalta stål- och koltillgångerna i de sex grundarländerna - ett par år efter andra världskrigets slut, år 1952, fanns dess institutioner i Luxemburg. Europarådet (det mellanstatliga organ för mänskliga rättigheter och kultur som också inrättades direkt efter andra världskriget) var redan baserat i Strasbourg och ställde sin plenisal till förfogande för sammanträdena i EKSG:s gemensamma församling, som utvecklades till Europaparlamentet. Strasbourg etablerades som huvudort för parlamentets plenarsessioner, även om extra sessioner även hölls i Luxemburg på 1960- och 1970-talen. Efter inrättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen 1958 började mycket av verksamheten i Europeiska kommissionen och ministerrådet att samlas i Bryssel. Eftersom parlamentets arbete består i att nära övervaka och samverka med båda dessa institutioner beslutade parlamentsledamöterna med tiden att samla mer av sitt arbete i Bryssel. I början av 90-talet var den nuvarande ordningen i stort sett färdigbildad. Utskotten och de politiska grupperna sammanträder i Bryssel och sammanträdesperioderna i plenum äger huvudsakligen rum i Strasbourg. En stor del av parlamentets personal finns i Luxemburg. 20140331FAQ41132-11/30

Parlamentets studie från 2013: https://polcms.secure.europarl.europa.eu/cmsdata/upload/fdd745f8-acd3-410f-94a7-b8ae410336fe/att_20131025att73477-2215267395094591320.pdf 2014 analysis Court of auditors:: http://www.eca.europa.eu/lists/ecadocuments/pl1407_letter/pl1407_letter_sv.pdf Parlamentets resolution från 20 november 2013:: http://www.europarl.europa.eu/sides/getdoc.do?type=ta&language=sv&reference=p7-ta-2013-0498 20140331FAQ41132-12/30

Parlamentet: Hur många språk används i parlamentet? Parlamentsledamöterna har rätt att tala, lyssna, läsa och skriva på sitt eget språk och även på EU:s övriga 24 officiella språk. Det är en grundläggande demokratisk princip att ingen EU-medborgare ska hindras från att bli medlem av Europaparlamentet bara för att hon eller han inte talar ett av parlamentets arbetsspråk. En EU-medborgare som blir Europaparlamentariker måste kunna utföra sitt arbete utan några speciella språkkunskaper. För att säkerställa att alla ledamöter har samma arbetsvillkor måste de ha full tillgång till information på sina respektive språk om de inte själva uttryckligen önskar något annat. Varje EU-medborgare (och journalist) har också rätt att informeras om lagstiftning och parlamentets arbete på sitt språk. Ledamöternas anföranden på ett officiellt språk simultantolkas till övriga officiella språk. Bulgariens och Rumäniens EU-inträde den 1 januari 2007, det parallella införandet av iriska som officiellt språk och nu senast Kroatiens EU-inträde 1 juli 2013 innebär att det sammanlagda antalet officiella språk steg till 24: bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska. De 24 språken kan kombineras på 552 sätt (24 x 23). I allmänhet översätter varje tolk och översättare till sitt modersmål. För att hantera alla möjliga språkkombinationer använder parlamentet ett system med reläspråk : en talare eller text tolkas eller översätts först till ett av de vanligaste språken (engelska, franska eller tyska) och därefter till andra språk. Tolk och översättare är olika yrken: tolkar översätter muntligen ett språk till ett annat i anslutning till framförandet under sammanträden, medan översättare arbetar med skriftliga dokument i syfte att utarbeta en fullständigt korrekt version av dokumentet på målspråket. Vid parlamentet arbetar omkring 330 fast anställda tolkar, men parlamentet har även tillgång till 1 800 ackrediterade externa tolkar. Mellan 800 och 1 000 tolkar finns tillgängliga för plenarsammanträdena. Vid parlamentet arbetar omkring 700 översättare. som översätter mer än 100 000 sidor per månad. År 2013 gick ungefär en fjärdedel av parlamentets budget till flerspråkighet. Mer information om flerspråkighet:: http://www.europarl.europa.eu/aboutparliament/sv/007e69770f/multilingualism.html 20140331FAQ41132-13/30

Parlamentet: Hur många jobbar i parlamentet? I september 2016 var antalet tjänstemän och tillfälligt anställda vid parlamentet (inklusive de politiska grupperna) på olika orter följande: TOTALT Bryssel Strasbourg Luxemburg Övriga orter 7606 4741 296 2317 252 En majoritet av parlamentets personal (56 procent) är kvinnor. Nästan nio procent av tjänsterna i parlamentets sekretariat är poster inom de politiska grupperna, totalt 665 stycken. Parlamentets personal kommer från alla EU:s medlemsländer och även ett par andra länder. Belgare är starkast representerade, följda av fransmän, italienare, spanjorer och tyskar. Privatanställda finns inom parlamentets fastighetsförvaltning, informationstekniska del samt städ- och serveringstjänster. Journalister, besökare och lobbyister ökar ytterligare antalet personer i parlamentets lokaler till ibland över 10 000 personer på de tre huvudsakliga arbetsorterna. 20140331FAQ41132-14/30

Parlamentet: hur många fastigheter har parlamentet? Enligt beslut av EU:s medlemsländer(europeiska rådet) har parlamentet tre arbetsorter Strasbourg (officiellt säte), Bryssel och Luxemburg. TOTALT Bryssel Strasbourg Luxemburg Antal fastigheter 27 16 5 6 Yta, m2 1 160 446 618 644 343 930 197 872 Parlamentet har successivt köpt fastigheterna som det använder som sina huvudsakliga arbetsplatser och äger nu de flesta av dem. När nya lokalbehov har uppstått, till exempel vid EU:s utvidgning 2004, har parlamentet valt att i första hand köpa snarare än att hyra lokaler. Det samma gäller alltmer för parlamentets informationskontor i EU-länderna. Att köpa sparar mycket pengar - enligt EU:s revisionsrätt är det mellan 40 och 50 procent billigare på lång sikt. Parlamentet äger 84 procent av sina fastigheter (183 000 kvadratmeter lokaler hyrs och 957 000 kvm äger parlamentet själv). Om de i stället skulle hyras skulle det kosta cirka 163 miljoner euro om året (enligt arbetet med ansvarsutredningen för 2010). 20140331FAQ41132-15/30

Parlamentet: Hur många ackrediterade lobbyister och journalister finns det? Den 23 juni 2011 upprättade Europaparlamentet och EU-kommissionen ett gemensamt allmänt öppenhetsregister för att tillhandahålla mer information än tidigare om dem som försöker påverka EU-lagstiftningen. Registret listar advokatbyråer, frivilligorganisationer och tankesmedjor liksom traditionella lobbyister. Den 5 januari 2017 fanns 10 923 personer registrerade i det nya gemensamma registret. För att få passerkort till Europaparlamentet är det obligatoriskt för lobbyister att skriva in sig där. 6580 av personerna har registrerats via parlamentet. Det nya registret ersatte två tidigare system; ett register som EU-kommissionen använt sedan 2008 och parlamentets lista på ackrediterade representanter för intressegrupper. Kommissionen och parlamentet arbetar med EU-ländernas ministerråd för att se om även det vill ansluta sig till systemet. Omkring 900 journalister är ackrediterade vid samtliga EU-institutioner. Cirka 80 journalister är endast ackrediterade vid Europaparlamentet. Mer information och statistik: http://europa.eu/transparency-register/index_sv.htm 20140331FAQ41132-16/30

Parlamentet: Hur stor är parlamentets budget? Parlamentets budget för 2016 är 1,838 miljarder euro. 34 procent av detta belopp går till personalkostnader, främst lönerna för de omkring 7000 som är anställda vid generalsekretariatet och inom de politiska grupperna. Dessa utgifter täcker även kostnader för tolkning, extern översättning och anställdas tjänsteresor. Eftersom parlamentet är en demokratiskt vald institution och stiftar lagar som är bindande i alla medlemsländer, är det viktigt att såväl ledamöter som allmänheten kan följa de olika ärendena på sitt eget språk. Därför består en stor del av parlamentets personal (fast och tillfälligt anställda och frilansar) av översättare och tolkar. Omkring 23 procent av budgeten för 2016 går till utgifter kopplade direkt till ledamöterna, som deras arvoden, resekostnader, kontor och löner till personalen på ledamöternas kanslier. Utgifter för parlamentets lokaler står för 13 procent av 2016 års budget. De omfattar hyra, byggkostnader, underhåll, säkerhet och driftkostnader i de tre huvudsakliga arbetsorterna - Bryssel, Luxembourg och Strasbourg - samt för informationskontoren i de 28 medlemsländerna. Informationsaktiviteter och administrativa utgifter som IT och telekom står för 24 procent. Politisk gruppaktivitet utgör ytterligare 6 procent av budgeten. Mer information:: http://www.europarl.europa.eu/aboutparliament/sv/00059f3ea3/the-budget-of-the- European- Parliament.html;jsessionid=2327E9779AAACB9999D110EF55DCF349.node2 20140331FAQ41132-17/30

Parlamentet: Vad händer med lagstiftning som inte hunnit avslutas när en mandatperiod löper ut? Alla ärenden som parlamentet röstar om innan valet, oavsett om det sker i första eller andra läsningen eller under samrådsförfarandet, förblir rättsligt giltiga även för nästa parlament. Det innebär att det nyvalda parlamentet tar upp ärendena där det utgående parlamentet lämnade dem och fortsätter med nästa steg i beslutsprocessen. I det fall där ett lagstiftningsärende inte når plenum innan valet har parlamentet, rättsligt sett, ingen formell ståndpunkt. Enligt parlamentets arbetsregler förfaller därmed detta arbete (i utskotten). Trots detta kan parlamentets talmanskonferens (bestående av talmannen och de politiska gruppernas ledare) i början av en ny mandatperiod, efter att ha inhämtat synpunkter från de berörda utskotten, välja om man vill (eller inte vill) återuppta arbetet som redan gjorts med dessa ärenden (artikel 229 i parlamentets arbetsordning). 20140331FAQ41132-18/30

Ledamöterna: Antal parlamentsledamöter Sedan den 1 juli 2014 finns det 751 ledamöter i Europaparlamentet i enlighet med Lissabonfördraget. Innan den 1 juli 2014 fanns det 766 ledamöter i Europaparlamentet. Av dessa valdes 736 i det senaste Europavalet, i juni 2009, då Nicefördragets regler fortfarande gällde. Men antalet ökade tillfälligt (från den 1 december 2011) med 18 efter en överenskommelse mellan medlemsländerna, och med ytterligare 12 (från den 1 juli 2013) efter Kroatiens anslutning. Vid valet till Europaparlamentet år 2014 förlorade 12 länder - Belgien, Bulgarien, Grekland, Irland, Kroatien, Lettland, Litauen, Portugal, Rumänien, Tjeckien, Ungern och Österrike - var sitt mandat. Ytterligare tre mandat togs från Tyskland, som innan valet hade 99 mandat, eftersom Lissabonfördraget har 96 mandat som maxgräns för ett enskilt land. Mandatfördelningen ska ses över i god tid innan nästa mandatperiod, 2019-2024. Europaparlamentet ska senast vid utgången av år 2016 presentera ett system för att fördela platserna mellan medlemsländerna på ett objektivt, rättvist, hållbart och öppet sätt. Det system som då föreslås ska respektera principen om "degressiv proportionalitet", det vill säga att en ledamot från ett stort land företräder fler medborgare än en ledamot från ett litet land, och samtidigt kunna anpassas när nya länder går med i EU eller när ett land ökar eller minskar sin befolkning. Lista på alla ledamöter:: http://www.europarl.europa.eu/delegations/sv/dmed/home.html Tabell med antalet mandat per land och politisk grupp:: http://www.europarl.europa.eu/sides/getdoc.do?pubref=-//ep//text+im- PRESS+20130610IPR11414+0+DOC+XML+V0//SV 20140331FAQ41132-19/30

Ledamöterna: Valprövning av nya parlamentsledamöter Nyvalda ledamöter valprövas för att fastställa att de inte innehar något uppdrag som är oförenligt med uppdraget som ledamot av Europaparlamentet. Oförenliga uppdrag är bland annat att vara ledamot av en regering eller ett parlament i ett EU-medlemsland, Europeiska kommissionen, EU-domstolen, Europeiska centralbankens styrelse, revisionsrätten eller Europeiska investeringsbanken. Inte heller tjänstemän i aktiv tjänst i EU:s institutioner eller organ som inrättats enligt EU-fördragen för att förvalta gemenskapsmedel får vara parlamentsledamöter. Efter ett val uppmanar Europaparlamentets talman medlemsländerna att meddela parlamentet namnen på de valda ledamöterna och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undvika oförenlighet med uppdraget som ledamot av Europaparlamentet. Innan de tillträder sitt uppdrag ska nya ledamöter, vilkas namn har meddelats till parlamentet, avge en skriftlig förklaring om att det inte innehar något uppdrag som är oförenligt med uppdraget som ledamot av Europaparlamentet, enligt vad som avses i artikel 7.1 eller 7.2 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet (den 20 september 1976). Denna förklaring ska i regel lämnas in senast sex dagar före parlamentets konstituerande sammanträde. Valprövningen av nya ledamöter genomförs av parlamentets utskott för rättsliga frågor, som utarbetar ett betänkande på grundval av kungörelser från medlemsländerna. Parlamentet granskar bevisen och avgör varje enskild ny ledamots mandat, samt eventuella tvister som uppkommer till följd av bestämmelserna i akten av den 20 september 1976 med undantag av invändningar som grundar sig på nationella vallagar. När det konstateras att en ledamot innehar ett uppdrag som är oförenligt med uppdraget som ledamot av Europaparlamentet ska parlamentet förklara platsen vakant. 20140331FAQ41132-20/30

Ledamöterna: Immunitet Den parlamentariska immuniteten är inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för parlamentets oberoende och integritet i sin helhet. Europaparlamentets ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete. En parlamentsledamots immunitet är tvåfaldig: På det egna medlemslandets territorium gäller den immunitet som beviljas ledamöter som sitter i det nationella parlamentet. På andra medlemsländers territorium omfattar immuniteten alla former av kvarhållande och lagföring (se protokollet (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier, artikel 9). Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning. Förfarandet för att häva eller fastställa immuniteten Om berörda nationella myndigheter begär att Europaparlamentet ska häva en parlamentsledamots immunitet (eller en ledamot eller tidigare ledamot begär att hans eller hennes immunitet ska fastställas) meddelar talmannen under plenarsammanträdet att en begäran har inkommit, och hänskjuter ärendet till ansvarigt parlamentariskt utskott (under den innevarande valperioden är detta utskottet för rättsliga frågor). Utskottet behandlar därefter begäran utan dröjsmål. Det kan be berörda myndigheter att tillhandahålla ytterligare upplysningar eller förklaringar som anses nödvändiga. Ledamoten ges tillfälle att höras och kan inge relevanta dokument eller andra skriftliga bevis. Bakom stängda dörrar antar sedan utskottet en rekommendation om att parlamentet som helhet godkänner eller avslår begäran, dvs. om det upphäver eller upprätthåller immuniteten. Under det plenarsammanträde som följer utskottsbeslutet fattar parlamentet ett beslut med enkel majoritet. Om utskottets rekommendation röstas ned anses parlamentet ha antagit ett beslut som strider mot utskottets hållning. Efter omröstningen meddelar talmannen genast parlamentets beslut till berörd ledamot och till relevanta myndigheter i aktuellt medlemsland. Behåller ledamoten sin plats om immuniteten hävs? Ja. En parlamentsledamots mandat är nationellt och kan inte tas ifrån personen av någon annan myndighet. Att en ledamots immunitet hävs betyder inte att han eller hon är skyldig. Det innebär bara att de nationella juridiska myndigheterna kan vidta rättsliga åtgärder, som att inleda en förundersökning eller en rättegång. Eftersom ledamöterna väljs enligt nationella vallagar faller det på medlemslandets myndigheter att avgöra om en individ förverkat rätten till sitt mandat. 20140331FAQ41132-21/30

Ledamöterna: Arvoden och pensioner Arvoden Genom den ledamotsstadga som gäller sedan juli 2009 får alla parlamentsledamöter samma arvode. Ledamöternas månatliga arvode före skatt är enligt ledamotsstadgan till 8 484,05 euro (juli 2016). Arvodet betalas från parlamentets budget och är underkastat en EU-skatt och försäkringsbidrag, efter vilken arvodet blir 6 611,47 euro. EU-länderna kan även beskatta arvodet på nationell nivå. Arvodet baseras på lönerna hos domarna vid EU-domstolen. En parlamentsledamot har 38,5 procent av vad en domare vid domstolen har. Detta innebär att ledamöterna inte har möjlighet att själva påverka sina löner. De finns få undantag till arvodesreglerna. De ledamöter som satt i parlamentet före valet 2009 kunde behålla det föregående nationella systemet för arvode, avgångsvederlag och pensioner under hela sin mandattid i Europaparlamentet. Pensioner Parlamentsledamöterna har rätt till ålderspension från och med att de fyller 63 år. För varje helt år som ledamoten utövat sitt mandat motsvarar ålderspensionen 3,5 procent av ledamotsarvodet, men det sammanlagda beloppet får inte överskrida 70 procent. Pensionerna betalas av EU: s budget. Ett ytterligare pensionssystem, som infördes för ledamöter 1989, stängdes ner för nya medlemmar i juli 2009 och håller på att fasas ut. Mer information:: http://www.europarl.europa.eu/aboutparliament/sv/0081ddfaa4/meps.html 20140331FAQ41132-22/30

Ledamöterna: Sammanfattning av ersättningar En stor del av parlamentsledamöternas arbete medför att de måste vara borta hemifrån och från sitt hemland. Olika ersättningar finns tillgängliga för att täcka de kostnader som är förknippade med detta. Resekostnader De flesta av Europaparlamentets sammanträden, exempelvis plenarsessioner, utskottssammanträden och möten med de politiska grupperna, äger rum i Bryssel eller Strasbourg. Ledamöterna får ersättning för den faktiska resekostnaden för att delta i sådana möten mot uppvisande av kvitto, upp till affärsklass (eller liknande) för flygresa, tågresa i första klass eller 0,50 euro per kilometer för bilresa (upp till 1000 km). Dessutom tillkommer schablontillägg grundade på en ressträcka och restid för att täcka övriga resekostnader (exempelvis motorvägstullar, avgifter för extra bagage eller bokningsavgifter). Ledamöterna måste i sitt arbete ofta resa utanför eller inom det medlemsland där de blivit valda för att närvara vid annat än officiella sammanträden (till exempel för att delta i en konferens eller göra ett arbetsbesök). Vid verksamhet utanför det medlemsland där ledamöterna valts kan de därför få ersättning för resor, uppehälle och andra tillhörande utgifter på maximalt 4 264 euro per år. Vid verksamhet inom det medlemsland där de valts får de bara ersättning för resekostnaderna upp till ett årligt maxbelopp som fastställs av respektive land. Dagtraktamenten Parlamentet betalar en schablonersättning på 307 euro för varje officiell arbetsdag som ledamöterna är på plats, förutsatt att de skriver på en närvarolista. Detta ska täcka hotellräkningar, måltider och övriga kostnader. Denna ersättning halveras om ledamöterna under dagar med plenaromröstningar uteblir från mer än hälften av omröstningarna med namnupprop, även om de är närvarande. För möten utanför EU är ersättningen 152 euro (åter under förutsättning att en närvarolista skrivs på). Hotellräkningar ersätts separat. Ersättning för allmänna utgifter Denna schablonersättning ska täcka utgifter som hyres- och förvaltningskostnader för kontor, telefon- och postavgifter, datorer och telefoner. Ersättningen halveras för ledamöter som utan tillräcklig motivering uteblir från hälften av plenarsammanträdena under ett parlamentsår (september augusti). Ersättningen är 4 342 euro per månad 2017. Läkarkostnader Parlamentsledamöterna har rätt till ersättning för två tredjedelar av sina läkarkostnader. Bortsett från ersättningens storlek är de detaljerade reglerna och förfarandena för ledamöterna samma som för EU:s tjänstemän. Europaparlamentets ledamöter: Ersättning vid mandatperiodens slut Ledamöterna har när deras mandatperiod löper ut rätt till en övergångsersättning motsvarande deras lön. Denna ersättning uppgår till motsvarande en månadslön per år som de varit ledamöter av Europaparlamentet, men betalas ut i högst två år. Den betalas inte ut om en ledamot innehar ett mandat i ett annat parlament eller tillträder ett offentligt ämbete. Om ledamoten samtidigt har rätt till ålderspension eller sjukpension kan han eller hon inte få både ersättning och pension utan måste välja. Övriga rättigheter 20140331FAQ41132-23/30

Parlamentet tillhandahåller inredda kontor för parlamentsledamöterna i både Bryssel och Strasbourg. Ledamöterna kan använda parlamentets officiella fordon i tjänsten när de befinner sig i endera staden. Mer information:: http://www.europarl.europa.eu/aboutparliament/sv/0081ddfaa4/meps.html 20140331FAQ41132-24/30

Ledamöterna: Personalfrågor: Parlamentsassistenter Parlamentsledamöterna kan välja sin egen personal inom ramen för den budget som har fastställts av parlamentet. År 2017 ligger taket för dessa omkostnader på 24 164 euro per ledamot. Ingen del av dessa medel betalas ut till ledamöterna själva. Ledamöterna kan vilja olika typer av assistenter: Ackrediterade assistenter baserade i Bryssel (eller Luxemburg/Strasbourg). Anställning, löneutbetalningar osv för ackrediterade assistenter sköts direkt av parlamentets förvaltning, enligt anställningsvillkoren för icke-permanent EU-personal. Ledamöter kan anställa tre ackrediterade assistenter (under vissa omständigheter fyra). Minst en fjärdedel av budgeten är avsatt för denna personalgrupp. Lokala assistenter. Behöriga utbetalande organ har hand om assistenter i ledamöternas medlemsländer(lokala assistenter) vilket garanterar rätt skatte- och socialförsäkringsarrangemang. Upp till 75 procent av den totala budgeten kan användas till dessa assistenter. Upp till en fjärdedel av den totala budgeten kan användas för tjänster från tjänsteleverantörer som ledamoten väljer. Ledamoten kan exempelvis beställa en expertundersökning i ett visst ämne. Den samlade kostnaden för lokala assistenter, tjänsteleverantörer och praktikanter kan inte överstiga 75 procent av medlen som finns tillgängligt för assistenter. Sedan 2009 får ledamöterna inte längre ha nära släktingar i personalen. För dem som var anställda under valperioden 2004-2009 gällde en övergångsperiod, men den löpte ut vid EU-valet 2014. Assistenterna är skyldiga att avstå från uppdrag utanför parlamentet som skulle kunna skapa en intressekonflikt. Lista på assistenter:: http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/assistants.html;jsessionid=c224d5a11972c6fcb92b0ad6967f 77D6.node1 20140331FAQ41132-25/30

Ledamöterna: Fördelning av platser i plenisalen Talmanskonferensen avgör vid starten av varje mandatperiod fördelningen av platser i plenisalen för de politiska grupperna, de grupplösa ledamöterna och Europeiska unionens institutioner. De senaste mandatperioderna har de politiska grupperna placerats ut som tårtbitar i ett halvt cirkeldiagram, med respektive ordförande på första raden. 20140331FAQ41132-26/30

Besökare: Besöksgrupper Europaparlamentet tar årligen emot mer än 300 000 besökare från EU-länder och andra länder. Besökarna kommer både till Bryssel och Strasbourg och representerar cirka 7 000 grupper, varav de flesta är inbjudna av parlamentets ledamöter. Parlamentet ger dessa grupper ekonomisk ersättning för resekostnaderna och uppehället. Varför betalas dessa bidrag ut? För Europaparlamentet är det en viktig del av öppenheten att allmänheten kan utöva sin demokratiska rätt inom EU genom att besöka parlamentet. Kostnaderna för att resa till Bryssel eller Strasbourg är så stora för många EU-medborgare att det i sig kan sägas utgöra ett hinder. Eftersom det inte bör finnas diskriminering mellan medborgare som bor olika långt från parlamentets arbetsorter bidrar institutionen ekonomiskt till att täcka dessa kostnader. Hur betalas dessa bidrag ut? Grupper sponsrade av ledamöter Varje ledamot i Europaparlamentet har möjlighet att bjuda in 110 besökare per år, fördelade på grupper om minst 10 personer. Ledamöterna kan bjuda in upp till fem besöksgrupper per år till Strasbourg eller Bryssel. Besökarna tas emot av tjänstemän som ger dem en introduktion till EU och Europaparlamentet. De möter sedan en eller två parlamentsledamöter och kan besöka kammarens besöksläktare. Ansökningarna och bidragen handhas av Europaparlaments personal. Bidragen betalas med banköverföring. En liten del av ersättningen (upp till 40 euro per besökare) kan också betalas till gruppens ledare, för att främja en viss praktisk flexibilitet under besöksdagen. Den ekonomiska ersättningen beräknas utifrån summan av följande tre faktorer som multipliceras med antalet besökare: 1. Resekostnader: kilometerbaserad ersättning (0,09 euro per kilometer) för avståndet mellan besöksgruppens utgångspunkt och Bryssel eller Strasbourg. 2. Boendekostnader: 60 euro. 3. Måltidsutgifter: 40 euro. Bara de faktiska utgifterna ersätts. Grupper av opinionsbildare Grupper av opinionsbildare som bjudits in av generaldirektoratet för kommunikation kan få resebidrag som motsvarar 50 procent av det bidrag som ges till de grupper som sponsras av ledamöter. Dessa grupper består av opinionsbildare som exempelvis förtroendevalda, representanter för socioekonomiska grupper eller nationella eller regionala organisationer och rörelser, lärare, gymnasieelever eller högskolestudenter. Oberoende grupper som ansöker om besök - individuella besökare Oberoende besöksgrupper kan också ansöka om ett besök till enheten för besök och seminarier. Även dessa tas emot av tjänstemän som berättar om arbetet i parlamentet och parlamentets roll och kan få träffa ledamöter. Inga bidrag ges till sådana grupper. Individuella besökare som, utan att i förväg blivit inbjudna, ber om att få besöka parlamentets lokaler erbjuds ett kort besök, med en bärbar medieguide, till Europaparlamentets besöksläktare i Bryssel på bestämda tider och bestämda dagar, men inte under plenarsammanträdena. Inget bidrag ges för sådana besök. 20140331FAQ41132-27/30

Mer information om hur besök praktiskt går till: http://www.europarl.europa.eu/visiting/fr/homepage.html 20140331FAQ41132-28/30

Besökare: Parlamentarium Europaparlamentet öppnade ett nytt besökscentrum - Parlamentarium - i oktober 2011. Parlamentarium är det största parlamentariska besökscentret i Europa och det första som är i full drift på 24 språk. Centret använder många interaktiva multimediaverktyg för att ge besökarna en insyn i hur Europaparlamentet och de andra EU-institutionerna arbetar. Besökarna kommer in i hjärtat av Europaparlamentet och får se hur de politiska besluten som påverkar vår vardag fattas. Parlamentariums utställning finns på EU:s 24 officiella språk plus fyra teckenspråk (engelska, franska, nederländska och tyska). Parlamentarium är öppet sju dagar i veckan och är gratis. I oktober 2016 hade en och en halv miljoner människor besökt byggnaden. Under det första året besöktes centret av mer än 170 000 personer, under det andra och tredje av omkring 350 000. Intervjuer och inlägg i gästböcker visar att de flesta av besökarna tyckte att centret var en positiv upplevelse. Centret är en av Bryssels tio mest besökta attraktioner. Parlamentarium lämpar sig för vuxna och barn i alla åldrar. Särskilda timmeslånga rundturer erbjuds för 8-14-åringar. Barn får också tillgång till gratis elektronisk guidningsutrustning. Centret anordnar vanligtvis två tillfälliga utställningar varje år. Parlamentarium har också ett rollspel för högstadie- och gymnasieelever där de får en snabbkurs i hur Europas demokratiskt valda parlament fungerar. Eleverna kan spela rollen som en parlamentsledamot som förhandlar fram lagstiftning som påverkar vardagen för folk som bor i Europa. Rollspelet måste bokas i förväg via Parlamenarium@europarl.europa.eu eller via Parlamentariums hemsida. Parlamentarium har redan fått över tio utmärkelser, däribland turistbyrån VisitBrussels speciella turistpris för 2012 och the Austrian Innovation Award. Parlamentariums hemsida:: http://www.europarl.europa.eu/visiting/sv/parlamentarium.html 20140331FAQ41132-29/30

Besökare: Europeiska historiens hus Besökare: Europeiska historiens hus Europaparlamentet håller på att inrätta ett hus för europeisk historia i Bryssel, som ska ge besökarna möjlighet att lära sig om Europas historia och på ett kritiskt sätt reflektera över vad den betyder för nutiden. Den permanenta utställningen kommer huvudsakligen att vara inriktad på Europas historia under 1900-talet och den europeiska integrationens historia, skildrat ur ett brett historiskt perspektiv där européernas kontrastrika historiska erfarenheter samlas. Europeiska historiens hus kommer att inrymmas i Eastmanbyggnaden, som är under renovering sedan slutet av 2012. Invigningen av byggnanden är planerad till maj 2017. Den beräknade kostnaden för att utveckla projekteten är uppskattningsvis 52,4 miljoner euro. Det täcker renoveringen och utbyggnaden av Eastmanbyggnaden, samt utvecklandet av en permanent utställning, samt de första tillfälliga utställningarna. Webbplatsen för Europeiska historiens hus:: http://www.europarl.europa.eu/visiting/sv/visits/historyhouse.html 20140331FAQ41132-30/30