Föredrag av Torsten Åhman Varför vi säger att Bibeln är Guds ord? Varför värderar kristna Bibeln så högt att man kallar den Guds ord? Varför står just den boken i särklass bland allt annat som har skrivits? Och varför ser Bibeln ut som den gör? Egentligen är den ju många böcker. Närmare bestämt 66. Ordet biblia som är grekiska betyder böcker. Varför just dessa böcker? Varför ingår Matteusevangeliet, men inte Tomasevangeliet? Tomas var ju också en av Jesu lärjungar. Eller varför ingår inte Maria Magdalenas evangelium? Hon var ju också med Jesus och hörde vad han sa och såg vad han gjorde. Varför finns till exempel Höga Visan med? Det är ju en kärleksdikt? Varför är 3:e Moseboken med som har en massa lagar som en kristen inte behöver följa? I den kyrka som jag själv tillhör, som ännu inte har fått något namn, men som tills vidare kallas Gemensam Framtid har man formulerat en Teologisk grund. Där finns ett avsnitt om Bibeln. Det låter så här: Bibeln, Guds ord, är nådemedel och rättesnöre för tron och dess tillämpning i livet. Här står det Guds ord. Med det menar man att Gud talar genom Bibeln. Nådemedel är ett annat ord. Nåd, som det används i Bibeln och den kristna tron, betyder lite mer än vi vanligtvis tänker. Inte bara att bli fri från straff. Det betyder, Guds välvilja eller välsignelse. Att den är ett nådemedel betyder att den förmedlar Guds välvilja och välsignelse. Den kallas också rättesnöre. Vad är ett rättesnöre? Det är ett snöre man spänner ut när man till exempel ska gjuta en grund, bygga en mur, anlägga en gräsmatta, eller klippa en häck.
Om man inte har ett rättesnöre kan det bli lite hur som helst. Om man inte har ett rättesnöre för tron kan den bli lite hur som helst. Vi behöver något som avgör vad vi ska tro på. Men varför är det just Bibeln som är Guds ord, som är nådemedel och som är rättesnöre? Det är frågan jag ska ta upp här. Det kommer att handla om Bibelsyn. I nästa föredrag ska jag tala om Bibeltolkning. Det är en annan sak. Bibelsyn handlar om hur vi värderar Bibeln - varför vi kallar den Guds ord och varför det är just de här skrifterna vi kallar så. Bibeltolkning handlar om hur vi tolkar den - vad det vi läser betyder. Nu till frågan: Varför kallar vi Bibeln Guds ord? Svaret är att detta har med tron på Jesus att göra. Att vara kristen är ju att följa Jesus Kristus. Det är därför man kallas kristen. Jesus har blivit ens vägledare och andliga auktoritet. Man vill följa hans tankar. Också hans tankar om vad som är helig skrift. 1. Gamla Testamentet var Guds ord för Jesus. Det vi kallar Gamla Testamentet var den Bibel Jesus hade. Det var en allmän uppfattning bland judarna på den tiden att de skrifter vi kallar Gamla Testamentet var för dem helig skrift. Det var Guds ord. Den synen delade Jesus. 1. I sin undervisning berättade han om Skapelsen, om Abel, Noa, Sodom som gick under, törnbusken som brann, kopparormen som hängdes upp, om David och Salomo, om Jona i fiskens buk och mycket annat från Gamla Testamentet 2. I bergspredikan lägger han grunden för sin undervisning. Där fastlägger han sin höga värdering av Gamla Testamentet : Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen och profeterna. ( De sa inte Gamla Testamentet utan lagen och profeterna ). Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte
en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. (Matt 5:17-18) Vad det innebär att uppfylla ska vi ta upp i nästa föredrag som handlar om bibeltolkning. Här noterar vi hur Jesus såg på Gamla Testamentet. 2. Han använde Gamla testamentet när han frestades av djävulen. Vi har det i Matt 4: 1-11. Varje frestelse besvara han med Det står skrivet. Lägg märke till det han säger efter den första frestelsen: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun. (Matt 4:4) ord som utgår från Guds mun. Det säger något om hur Jesus på Gamla Testamentet, varför han citerade det och hur han på grund av kraften i de orden gick segrande genom denna andliga kamp. 3. Ibland hamnade Jesus i hårda diskussioner. Då använde han Gamla Testamentet som auktoritet. Hans främsta meningsmotståndare var fariséer och saddukkéer. Två olika religiösa grupper som angrep honom från olika håll. Fariséerna hade lagt till sina egna stadgar. De kritiserade Jesus och lärjungarna för att de inte följde alla religiösa regler som genom åren hade vuxit fram inom judendomen. Jesus säger att detta var egna tillägg som de hade gjort. Till dem säger Jesus: Ni sätter Guds ord ur kraft genom de regler som ni har ärvt och fört vidare. (Mark 7:1-13) Jesus kallar alltså skrifterna för Guds Ord och säger att en hel del av fariséernas religion borde skäras bort med Guds ord som rättesnöre. Med saddukkéerna var det tvärtom. De hade skurit bort för mycket. De trodde inte på uppståndelsen, inte heller på existensen av en andlig värld (Apg 23:8). För dem citerade Jesus de gammaltestamentliga skrifterna som rättesnöre för att visa att deras tro inte höll måttet. Läs i Matt. 22:23 Ni tänker fel därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt säger han.
Och i vers 31: Och vad de dödas uppståndelse beträffar har ni väl läst vad Gud har sagt till er... 4. Jesus såg sitt hela sitt liv som en uppfyllelse av Gamla Testamentet. a) När han startade sin verksamhet var det där han hämtade sin programförklaring. Luk 4:18-19. Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. (citat från Jesaja 61). Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: Ídag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig. (Luk 4:18-21) Obs! Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse. b) Den avgörande kampen, när han gick in i sitt lidande och sin död, såg han också som en uppfyllelse av Gamla testamentets skrifter: Tror du inte att om jag bad min fader skulle han skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att allt detta måste hända? (Matt 26: 51-54) c) Hans korsfästelse var i detalj en uppfyllelse av ord i GamlaTestamentet. Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: Jag är törstig. Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han: Det är fullbordat. Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande. (Joh 19:28-29) d) Han dog med ett bibelord på sina läppar: Fader, i dina händer lämnar jag min ande. (Luk 23:46)
d) När han träffar sina förbryllade lärjungar efter uppståndelsen och ska förklara vad som har hänt gör han det genom en utläggning av Gamla testamentet: Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna. (Luk 24:27) Han sade till dem: Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna. (Luk 24:44) Gamla testamentet var för Jesus vägledare, rättesnöre och andlig inspirationskälla. Vi delar den inställningen. Att vi gör det är en konsekvens av att följa honom. Han är vår andliga auktoritet. Den konsekvensen drog de första kristna: Varje bok i skriften (Obs! Detta är den hebreiska bibeln, den bibel som Jesus hade och är identisk med det vi kallar Gamla Testamentet) är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, (2 Tim 3:16) Den konsekvensen drar också vi. Den Bibel Jesus hade innehåller just de skrifter som vårt Gamla Testamente innehåller. Apokryferna räknades inte dit, även II. Nya testamentet 1. Jesus utvalde apostlar för det han sa och gjorde skulle föras vidare till andra. Han visste att han skulle dö, men hans budskap skulle inte stanna i Judéen eller Galliléen. Det skulle nå hela världen. Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. (Matt 24:14) Sa han att det skulle skrivas? Nej det sa han aldrig, men vi ska komma ihåg att i den miljö Jesus uppträdde hörde religion och heliga skrifter ihop. När man tänkte på religion tänkte man på skrifter. Att Jesus förutsåg att apostlarnas ord skulle föras vidare och att det var på grund av
detta ord människor skulle komma till tro framgår av Jesu förbön i Johannesevangeliets sjuttonde kapitel: de har bevarat ditt ord (vers 6) orden du gav mig har jag gett dem... (vers 8) Jag ger dem ditt ord... (vers 14) men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig (vers 20) Ordet apostel betyder sändebud med fullmakt. Den som är apostel talar å någons vägnar. Det kunde till och med förekomma på den tiden att om brudgummen var förhindrad att vara med på sitt eget bröllop, kunde någon med fullmakt svara ja till bruden å brudgummens vägnar. En sådan person kallades apostel. Apostelns ord hade lika stor tyngd som dens som gett honom uppdraget. Att detta också gällde Jesu apostlar framgår av Matt 10:40: Den som tar emot er tar emot mig... eller Luk 10:16: Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig... Jesus gav dessa apostlar en speciell kallelse. Många andra följde Jesus, många andra var också predikanter, men apostlarna var en speciell grupp och utvaldes på ett särskilt sätt. De fick också en speciell erfarenhet. De fick alla möta Jesus som uppstånden från de döda. Många andra fick också se den uppståndne: Men apostlarna fick det på ett särskilt sätt.... sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem han hade utvalt till apostlar. Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att ha levde. Då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade med dem om Guds rike (Apg 1:2-3) De fick också en speciell utrustning. I sitt avskedstal gav Jesus ett löfte om bistånd till apostlarna bundet till att de skulle föra hans ord vidare. Men Hjälparen, den heliga anden som Faderns skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er (Joh 14:26) Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen: han skall inte
tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta. (Joh 16: 12-15) Vi läste nyss om hur de första kristna såg på Gamla Testamentet. Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, (2 Tim 3:16) Uttrycket inspirerad av Gud är ett ord i grundtexten. Ordet är gudandad. Jesu undervisning om Anden går ut på att de första kristna skulle stå i samma funktion när de förde budskapet vidare. Hur de första kristna såg på apostlarnas skrifter Bland det första som är återgivet om den allra första kristna församlingen är: de deltog troget i apostlarnas undervisning (Apg 2:42) De levde i en varm, karismatisk form av andlighet med uppenbarelser och ingivelser, de hade profetiska budskap och drömmar, men det var apostlarnas undervisning som var grunden för tron i den första kristna församlingen. Den var normen rättesnöret. När man skulle beskriva den kristna trons framgång sa man att det var Ordet som hade framgång. (Apg 6:7; 12:24; 19:20) Det är just detta ord. Justinus Martyren (100 165) berättar om hur en gudstjänst gick till cirka år 150: På den dag som kallas söndag samlas alla som bor i städer eller på landsbygden tillsammans på en plats och apostlarnas minnesanteckningar eller profeternas skrifter läsas så länge tiden tillåter, sedan när läsningen är över ger ledaren instruktioner och uppmanar oss att efterlikna dessa goda ting. Sedan reser vi oss alla tillsammans och beder och när vår bön är slut tas bröd, vin och vatten fram, ledaren bär fram böner och tacksägelse, efter sin förmåga, och folket samtycker genom att säga amen. (Justinus Apologi 16-66)
Clemens av Rom (Dog ca år 100.) Man menar att han personligen kände Petrus och Paulus. Apostlarna tog emot evangeliet för vår räkning från Herren Jesus Kristus; Jesus Kristus var sänd av Gud. Alltså är Kristus från Gud och apostlarna från Kristus. (paragraf 5) Ireneus (ca 130-202 e Kr) Ty han som är allas Herre gav evangeliets kraft till sina apostlar, genom vilka vi har lärt känna sanningen, nämligen Guds Sons undervisning... Detta evangelium predikade de först. Sedan, genom Guds vilja, gav de det till oss i Skrifterna till att utgöra en pelare och grundval för vår tro. (Citat från Norman Geisler, William Nix, A general introduction to the Bible) Tertullianus (född ca 150) Vi kristna är förbjudna att komma med något nytt i vår egen auktoritet, eller att lyda vad någon annan hittat på eget bevåg. Vår auktoritet är Herrens apostlar och inte heller de hittade på något nytt i sin egen auktoritet. De förde troget vidare den undervisning de fått av Kristus till folken. När sedan de första, de som varit med Jesus började försvinna, många av dem dog ju martyrdöden, ville man sammanställa deras skrifter. Det var också så att en massa skrifter började komma i omlopp. De som var förstahandsvittnen började försvinna. Kriteriet för de skrifter som skulle godkännas som äkta var att de var skrivna av apostlar eller apostlars lärjungar. Detta kallas kanon (rör, måttstock) Det var nödvändigt att samla de skrifter som gick tillbaka på den allra första tiden, till apostlar eller deras lärjungar för att bevara den genuina kristna tron. Det var därför t ex Tomasevangeliet eller Maria Magdalenas evangelium eller Judasevangeliet aldrig var aktuella för kanon. De tillkom senare och har författats av andra än Jesu lärjungar. Orsaken till de kristnas höga värdering av Bibeln har alltså med tron på Kristus att göra. Det är han som ger Bibeln dess auktoritet. Bibeln har denna centrala plats i den kristna församlingen just därför att församlingen är kristen. För en kristen är det också naturligt att tänka att om Gud gjort något avgörande i Jesus Kristus är det följdriktigt att han vakar över att detta förs vidare på ett trovärdigt sätt. Skulle han göra detta djupgående och omfattande ingripande för att sedan låta
allt rinna ut i sanden? Den logiska konsekvensen av Guds handlande i Kristus är att budskapet om det förs vidare på ett trovärdigt sätt. När han vakat över att skapelsen blivit vad den blivit skulle han då vara mindre noggrann med det ord som är givet till räddning och frälsning för mänskligheten. Detta betyder inte att man menar att allt i Bibeln är utan problem. Alla påståenden som har med tron att göra innehåller problem. Ta till exempel det grundläggande att Gud är kärlek. Det är inte utan problem. Hur löser vi frågan om det ondas ursprung i en värld som är skapad av Gud? Frågan om oskyldigt lidande, om naturkatastrofer och så vidare? Visst finns det en del att säga om det, men många problem kvarstår. Trots det håller vi fast vår frimodiga tro att Gud är kärlek. Och vi gör det därför att vi fått lära känna den genom Jesus Kristus. Genom hans sätt att leva och möta människor, genom hans lära, hans utgivande död, hans uppståndelse som vi lärt känna genom de heliga skrifterna, och vi gör det genom hans personliga närvaro genom den helige Ande. På samma sätt håller vi fast vid vår frimodiga tro att Bibeln är Guds ord. Vi gör det på grund av Jesus Kristus därför att han såg så på Gamla testamentet och därför att han utsåg apostlarna att föra budskapet vidare. Det betyder inte att vi dyrkar Bibeln. Den är Guds ord, men den är inte Gud. Man kan likna den vid en kikare. En kikare kan vara ett fantastiskt instrument. Men viktigare än kikaren är det man ser i kikaren. Det är inte Bibeln som är viktigast utan det vi ser i den: Där ser vi Jesus. Men Bibeln är viktig, den är vår auktoritet, den är Guds ord för oss, därför att det är genom den vi ser Kristus. Den bibelsyn jag skissat vill ta vetenskaplig forskning på allvar, men ser inte den vetenskapliga metoden som tillräcklig för att bedöma Bibelns budskap. Tron räknar med gudomlig inspiration och ledning, men den inspirationen sker inte på ett mekaniskt sätt. Det är Guds ord genom människors ord. Det här synsättet innebär också att man måste vara öppen för tolkning och att tolkningen ibland leder oss till olika slutsatser. Framförallt ser den Bibeln som en uppenbarelse av Jesus. Man kan kalla denna bibelsyn evangelikal, men det ordet har förvanskats så man måste vara
försiktig med att använda det. Själv skulle jag vilja kalla den kristocentrisk. Det är Jesu hållning till Gamla Testamentet och hans utväljande och utrustande av apostlar som är avgörande. Och vi tror att Gud har förordnat att Bibeln kommit till för att vi ska lära känna Jesus. Det är genom detta vi förs från andlig död till andligt liv. Men dessa har upptecknat för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn. (Joh 20:31) Det allra mest avgörande för vår tro på Bibeln är att vi låter den vara verksam i våra liv. Ett exempel: Ingrid Betancourt var politisk ledare för Colombias gröna parti. Under valrörelsen 2002 blev hon kidnappad av den marxistiska FARC-gerillan och hölls som gisslan i sex och ett halvt år, djupt inne i Amazonas djungel. I sin bok Även tystnaden har ett slut berättar hon om vilken betydelse Bibeln hade för henne under denna tid. Bland annat skriver hon så här: Den här boken som jag hade i handen, blev min enda tillförlitliga samtalspartner. Det som stod där hade en sådan makt att jag tvingades stå naken inför mig själv, att sluta fly, att också jag göra mina val. ett slags livsnödvändig intuition fick mig att se att jag hade en lång väg framför mig, som skulle förändra mig på djupet utan att jag skulle kunna gissa vare sig dess fysiska eller psykiska beskaffenhet. Bakom dessa sidor fyllda av ord som rullades upp fanns en röst, och bakom denna röst fanns en intelligens som sökte kontakt med mig. Det var inte bara sällskapet av en bok som skingrade min leda. Det var en levande röst som talade. Till mig. När vi får vara med om något liknande växer vår övertygelse att Bibeln är Guds ord.