Vad Mirakelkursen säger - Kenneth Wapnick Detta är en icke auktoriserad översättning av en bandinspelning av föreläsningen What it says, med tillstånd av Kenneth Wapnick. Översatt av Svend Roepstorff i början av 90-talet och reviderad av Kerstin Roepstorff under 2006 Syftet är att minnas vår skapare En av de saker som förvirrar många som börjar studera Mirakelkursen är att dess tankesystem inte kan studeras på det sätt som används i andra läroböcker. I de flesta presenterade tankesystem utvecklas idéerna linjärt; texten börjar med enkla idéer som gradvis utvecklas mot mer komplexa tankegångar. Cirkulär uppbyggnad Mirakelkursen går inte alls till väga på det sättet. Dess utveckling är mycket mer symfoniskt eller cirkulär. Varje sats skulle, om du studerade den fullständigt och förstod den, ge dig helheten helt och hållet. Tankarna introduceras, blir uttömmande belysta, åter introducerade och utvecklade och processen fortsätter på detta sätt. Syftet med att bygga upp kursen på det viset är inte att uppnå en intellektuell bemästring av detta tankesystem. Det handlar mer om att erfara och lära vad kursen talar om nämligen att upplösa det vi har byggt upp inom oss, som förhindrar oss från att komma ihåg Gud. I denna föreläsning kommer kursen att introduceras på ett linjärt sätt för att den skall bli lättare att förstå. Budskapet är förlåtelse Det grundläggande budskapet i Mirakelkursen är förlåtelse. Det innebär att släppa de hinder som egot har placerat mellan oss och Gud. Därför måste vi först tala om vad egot är. Egots tankesystem Vi kan summera egots tänkande med tre grundläggande ord: synd skuld rädsla. Synd är tron på separationen Låt oss börja med synd. När Kursen använder ordet synd talar den om vår tro på separationen. I det avseendet är kursens användning av begreppet synd mycket likt kristendomens arvsynd. Det är en tro på att vi har separerat oss själva från Gud, separerat oss från den kärleksfulla Kraften som skapade oss lik Sig Själv. Skuld följer synd Så snart detta misstag har ägt rum och det börjar som en tanke, som en tro då följer att vi kommer att känna oss skyldiga. Från en psykologisk synvinkel måste skuld alltid följa synd. Om vi tror att vi har syndat kommer vi att erfara den psykologiska upplevelsen av skuld. Skuld är mer än vi tror Låt oss tala lite mer om skuld eftersom kursens behandling av skuld är annorlunda än hur vi normalt uppfattar den. Vanligtvis, när vi tänker på skuld, talar vi om vår medvetna upplevelse av att känna oss dåliga p.g.a. det vi har gjort, som vi inte borde ha gjort, och av det vi inte har gjort, som vi borde ha gjort. Om vi tänker på ett isberg så är toppen av isberget som häver sig över vattenytan lika med vår medvetna upplevelse av skuld, vår upplevelse
av att vi gjort fel. Men den större massan av isberget vilar under vattnets yta. Så är det också med vår skuld. Den större reservoaren av våra skuldkänslor är omedvetna och under ytan. Vi kan således definiera skuld som den totala summan av våra negativa känslor, trosföreställningar och upplevelser. Skulden är inte endast känslan att vi har gjort felaktiga saker, men också att det är något grundläggande fel med oss. Alla upplevelser av självhat, värdelöshet, mindervärde, otillräcklighet, av att vara misslyckad, av tomhet o.s.v., o.s.v. allt detta faller inom begreppet skuld. Knappheten bakom skulden Kursen beskriver en viktig och grundläggande sida av skulden bristprincipen. Den är tron på att något saknas i oss, att det finns en brist inom oss. Det är från denna tro som alla föreställningar om våra behov uppstår. Känslan av knapphet ger upphov till våra skamkänslor och känslor av förlägenhet. Skammen vi har rör sig inte bara om vårt psykologiska själv men också om sidor av vår kropp. Allt detta är olika sidor av skulden. Synd och skuld kräver straff En viktig egenskap hos skuld är att så snart vi känner skuld tror vi också att vi bör straffas för de orätta sakerna vi gjort, eller för den felande personen vi tror vi är. Kursen talar om att så snart vi tror på skuld måste vi också tro att vi kommer att bli straffade för denna skuld och för de synder vi tror att vi är skyldiga till. Vi kan säga att skuld alltid kräver straff. Eftersom vi självklart fruktar detta straff, som vi tror vi förtjänar, kommer ursprunget till all rädsla trots dess skenbara orsaker i världen att vara denna första orsak, den existentiella rädslan för ett annalkande straff som vår skuld kräver. Så fort vi har den felaktiga tron på att vi är separerade från Gud, så skrider vi från synd till skuld och till att slutligen bli rädda. Eftersom det yttersta föremålet för vår rädsla är Gud denna Gud som vi känner vi har syndat emot, genom att separera oss från Honom, och därmed angripa Honom så är vi rädda att Gud själv kommer att straffa oss för vad vi har gjort mot Honom. Rädslan för Gud Detta är ursprunget till kursens fyra hinder för frid, där det slutliga och fjärde hindret för frid är rädslan för Gud. Det finns inget mer skrämmande i egots system än tron att Gud själv kommer att straffa oss till döds för vad vi har gjort mot Honom. Vi kan tänka på alla passagerna i bibeln om Guds vrede som många av oss läste som barn. Detta har ingenting att göra med den kärleksfulla Kraften som skapade oss men har allt att göra med den vrede hos den hämnande guden som vi har projicerat istället. Voltaire sa en gång att gud skapade människan efter sin egen bild och människan returnerade komplimangen! Bilden vi har gjort av Gud är bilden av vår egen projicerade skuld. Skulden talar om för oss att den älskande Källan till oss måste bli omvandlad till denna hämnande, hatfyllda och arga gud som vill straffa oss för vår syndfullhet. Så snart denna oheliga treenighet av synd, skuld och rädsla har satts i rörelse i en ond cirkel, så fortsätter den att snurra och det förefaller inte finnas någon väg ut. Egots råd Det måste finnas vissa medel vi kan använda för att befria oss från denna fruktansvärda börda av att ständigt komma i beröring med ohyggligheten i vårt eget självhat; eller från den skrämmande tron att Gud vill slå ihjäl oss. Eftersom Gud inom egosystemet har blivit omvandlad till en fiende, är det inte Gud vi kan vända oss till för hjälp med all vår oro, rädsla och självhat. Den enda vägen som är öppen för oss måste därför vara egot själv. Separationen är "verklig" När vi vänder oss till egot för hjälp ger det oss några mycket bra svar. Egot är naturligtvis inte någon dumbom. Är det någonting det önskar att göra, är det att upprätthålla sin egen existens och det bästa sättet att hålla igång egot är att tro på det. Eftersom egot kan jämställas med och definieras som tron på separationen, så gör egot allt, allt för att få oss att tro att separationen är verklig. Att den faktiskt har ägt rum. Egot vill få oss att tro på en verklighet av synd och tro på en verklighet eller ett berättigande av skuld.
... och skulden blir "verklig" Så länge vi känner skuld så sköter egot affärerna. Detta är verkligen nyckelfaktorn i egots tankesystem och en av de viktigaste idéerna att hålla i minnet när kursmaterialet studeras. Detta är vad kursen refererar till som attraktionen till skuld. Så länge vi identifierar oss med egots tankesystem så länge kommer vi också att identifiera oss med egots behov av att få oss att känna skuld. När vi går till egot för hjälp och ber: Var snäll och hjälp oss ta itu med vår skuld så säger egot: Ja, naturligtvis vill jag hjälpa dig. Vad det i hemlighet säger är: Med den hjälpen som jag kommer att ge dig, försöker jag hålla vid liv samma skuld som du önskar bli fri från. Och det är just så egot gör! Första rådet - förträng skulden Egot ger dig ett första råd när du går till det för hjälp och ber: Var så snäll kära ego och hjälp mig med den fruktansvärda oron jag känner. Egot svarar då: Vad du skall göra med dessa känslor av skuld, skam och synd är enkelt, knuffa bara ner dem i det omedvetna och tro att de inte existerar. Inom psykologin är detta vad vi kallar förträngning. Kursen använder inte ordet förträngning utan uttrycket förnekande. För vårt syfte här kan vi göra uttrycken utbytbara. Mekanismen i förnekande och förträngning är den mest grundläggande vi har. Precis som en struts som är rädd för hot i den yttre omgivningen, sticker huvudet i sanden och har den magiska förhoppningen att om den inte ser problemet, så existerar det inte. Samma slags tänkande har du, om du är för lat för att städa huset och sopar smutsen under mattan. Du har den magiska förhoppningen att om du inte ser smutsen så är den inte där. Detta försvar fungerar inte bra speciellt länge därför att någonstans inom oss är vi allt för medvetna om att problemet fortfarande är kvar. Precis som när vi fortsätter att sopa smutsen under mattan, och mattan efter ett tag känns knölig när vi trampar på den. Likadant känner vi av skulden som vi har förträngt. Andra rådet - lägg skulden på andra Så egot måste ge oss ytterligare ett råd som verkligen kan ta hand om skulden. Det andra rådet är förmodligen det allra viktigaste av våra psykologiska försvar. Detta försvar är projektionen. Projektionen är, mycket enkelt, dynamiken som tar skulden inom oss och kastar ut den på någon annan. Vi slungar bokstavligen skulden bort från oss ut på någonting i världen utanför oss. Egot talar om för oss är att detta är det perfekta sättet att bli kvitt vår skuld eftersom vi nu inte längre ser skulden i oss själva. Jag ser istället skulden i dig! Vad jag i grunden säger, är att du är den som är ansvarig för allt elände, allt lidande och all smärta jag har i mitt liv. Om du inte hade gjort vad du gjorde mot mig då skulle jag ha mått bra. Projektionen innebär att ansvaret för alla problem vi har som ursprungligen kommer från vår tro på separationen flyttas över på andra. Syndabocken Kanske det bästa exemplet som beskriver dynamiken i projektionen finns i tredje Mosebok i Gamla Testamentet. Där berättas att Israels barn får noggranna instruktioner om hur de skall gå till väga på förlösningens, Tom Kippurs dag, den heligaste dagen i den judiska kalendern. De skall samlas i ett läger med Aron, översteprästen och medlaren mellan folket och Gud. Aron står framför folket med en get bredvid sig, på vars huvud han lägger sina händer. På så vis överför han symboliskt synderna som folket samlat på sig under året till geten, och befriar dem förhoppningsvis därigenom från deras synder. Därefter driver Aron ut geten ur lägret. Det är härifrån vi har ordet syndabock! Det finns två viktiga steg i den här behandlingen av syndabocken i tredje Mosebok. Det första är att överföra synderna från folket till geten. Det andra handlar om projektionen. Vad som sägs är att synderna inte längre är hos folket utan i den stackars getens huvud. Det är i det andra steget som vi hittar kraften i projektionen - Aron driver ut geten ur lägret. Så snart synderna är överförda till geten måste denna jagas från folket så att de inte kan smittas av sin egen syndfullhet. Projektionen upprätthålls med vrede Det psykologiska medel vi använder för att upprätthålla ett avstånd mellan oss själva och vår skuld, när vi placerat den (kastat ut den) på andra är att bli arga på dem! Vi kan definiera vreden som ett försök att rättfärdiga projektionen skulden som vi kastat ut på någon annan. Det är därför kursen säger att vrede aldrig är berättigad. Faktum är att den säger detta två gånger. Anledningen till att vrede och attack aldrig är berättigade, är
att de inte har någon mening förutom att försöka övertyga den andra personen, oss själva och världen om att den andre är den skyldiga personen inte jag! Meningen med all vrede är att försöka flytta bort ansvaret för separationen från oss själva till någon annan. Från egots synvinkel spelar det inte någon större roll vem vi kastar skulden på vem vi projicerar på. Det kan vara en person, flera människor, ett land, en idé, människonaturen, världsordningen, djävulen eller Gud själv. Allt egot bryr sig om är att någon annan betalar för kalaset, att någon annan är ansvarig för allt elände och allt lidande vi känner. Detta är förklaringen till den enorma investeringen, såväl i våra liv som i andras liv, genom historien, i att finna någon vi kan göra till syndabock. Det förklarar också våra fördomar. Våra fördomar är ett försök att finna någon vi kan bedöma inte vara lika god som vi är, för att vi skall slippa vår egen skuld. Vrede konserverar skulden Egot berättar naturligtvis inte att detta är det bästa sättet att kunna hålla kvar skulden. Psykologiskt sett finns nämligen inte något sätt en person någonsin kan bli arg på någon annan vare sig vreden uttrycks eller hålls kvar i tankarna utan att samtidigt känna skuld för vreden. Därför vet vi psykologiskt inom oss att angrepp på den andra personen är oberättigat. Det verkliga skälet till att vi är arga på en annan människa är för att vi försöker undvika att acceptera att vi är ansvariga för oss själva. Bara vi själva berövar oss friden Om vi kände oss perfekt fridfulla skulle vi aldrig vara arga. All vrede är sålunda ett försök att säga: Det är ditt fel att jag inte känner Guds frid! När vi säger det på det viset blir det mycket klart hur vilseledande våra försvar är. Eftersom Gud gav oss sin frid, så har ingen annan, eller inget annat, makten att ta den ifrån oss; utom vi själva när vi väljer att inte acceptera den. Anledningen till att jag inte känner mig fridfull har ingenting att göra med vad jag har eller inte har gjort. Det har endast att göra med det faktum att jag själv försöker slippa ur fällan och få dig i den istället. Cirkeln av skuld och angrepp Det måste finnas ett annat sätt att förklara varför vreden aldrig kan vara berättigad. Men åter igen berättar egot inte det för oss. En mycket elakartad cirkel av skuld och angrepp sätts i rörelse Ju skyldigare vi känner oss, ju större blir vårt behov av att förneka skulden inom oss och projicera ut den på någon annan och därmed angriper vi den personen. Ju mer vi angriper någon, ju starkare blir våra skuldkänslor vi vet ju att vi angriper en annan person utan anledning. Vi går runt, runt i den onda cirkeln. Tro aldrig på någon som säger att det är kärlek som får hjul att snurra. Det är inte kärlek, det är skuld. Det är därför ingenting ändrar sig i världen. Vi håller endast på att producera samma mönster om och om igen, om och om igen. Våra speciella relationer Kursen talar om två olika former av projektion och det är vad vi refererar till som speciella relationer. De två former av speciella relationer som omfattas av projektion är speciella kärleksrelationer och speciella hatrelationer. Speciella hatrelationer De speciella hatrelationerna har vi redan behandlat. De är i grund och botten de relationer i vilka vi finner speciella människor vi kan projicera vår skuld på och göra till syndabockar. Speciella kärleksrelationer För den finare speciella kärleksrelationen är det emellertid mycket annorlunda och mycket mer försåtligt. För i verkligheten är speciell kärlek inget mer än en tunn slöja dragen över speciellt hat. Speciell kärlek förefaller vara någonting annat. Vad vi med speciell kärlek egentligen säger är: Jag har vissa behov som Gud inte kan tillfredsställa (därför att inom egots tankesystem spelar Gud ingen roll). Men vad jag upplever i dig, du som är en viss speciell person, med vissa speciella egenskaper, är att du är den som kan få mig att må bra med mig själv.
Utan dig känner jag mig tom och ofullständig. När du kommer till mig och tillfredsställer mig på olika vis då blir du den bestämda person jag behöver för att må bra så bli du den, då har du det som kompletterar mig, gör mig hel. Och när du gör det för mig, så älskar jag dig! Om jag kan göra det samma för dig, då blir vi lyckliga! Här har vi, vad som i egots ram kan kalla äktenskap gjort i himlen. När de flesta människor talat om kärlek i denna världen, talar de faktiskt om speciell kärlek som psykologiskt är ett annat namn för beroende. Och psykologin lär oss att beroende alltid föder förakt därför att de människor vi blir mest beroende av påminner oss om skulden vi härbärgerar djupt inom oss (jag har separerat mig från Gud, jag är syndig och inte hel - bristprincipen). Varenda gång jag tänker på dig mitt speciella älsklingsobjekt, min speciella kärlekspartner påminns jag om att det behov jag har av dig är alstrat av min egen skuld. Varenda gång du gör det som jag har behov av att du gör och jag på en medveten nivå mår bra av det så förstärker jag i själva verket, på en omedveten nivå, mitt grundläggande behov av dig. Jag förstärker det faktum att jag i sanning är en bristfällig, skuldtyngd person. Eftersom det är min skuld som jag hatar mer än någonting annat i världen och du påminner mig om skulden, därför att det är den betydelse jag givit dig i denna relation hatar jag också dig. Det är därför vi kan säga och förstå varför beroende alltid föder förakt. Vi slutar alltid med att hata de människor vi är mest beroende av. Det som händer i speciell kärlek såväl som i speciellt hat är endast att skulden återanvänds i en ständig kretsgång, om och om igen. Ingen väg ut ur egotänkandet utan hjälp Detta är det egosystem som kursen beskriver. Det verkar som, inom systemet, att det inte finns någon väg ut ur det. När vi en gång fastnar i denna tro att vi är syndfulla, skyldiga och förtjänar att bli straffade så håller vi bara på att upprepa samma material om och om igen. Utan Guds hjälp hjälp som kommer till oss utanför systemet så finns det inte något sätt att undkomma denna tro. Så låt oss nu tala om den andra sidan av historien! Andens tankesystem Guds svar på separationen var skapelsen av den Helige Ande som talar för Helheten. Det är den del av Gud som kursen definierar som Rösten för Gud. Den utsträcker sig till denna värld och påminner oss om det hem vi tror vi lämnat. Helige Anden talar till oss genom vanligt sunt förnuft och är en utsträckning av Gud som kallar på oss och talar till oss i denna värld i det den berättar att det finns ett annat sätt att leva och samspela. Den Helige Andens viktigaste medel för att korrigera egots misstag är genom förlåtelsens dynamik. Vi kan förstå förlåtelse mycket klart när vi inser exakt vad egot har gjort, nämligen att först konstatera att vi är skyldiga, att skuld är verklig och sedan ge oss medel att rädda oss från skuld genom att projicera den på andra människor. Vårt sinne en filmprojektor Vi kan föreställa oss själva som en filmprojektor. Filmen som kontinuerligt löper genom vårt sinnes projektor handlar om vår egen skuld, om vår egen uppfattning om oss själva; som är en uppfattning av hat och självanklagelser, vilket vi har diskuterat tidigare. Vad vi gör med filmen när den går genom projektorn är att låta den belysa en duk därute, utanför oss själva. Den duken återbildar hela omfattningen av vårt liv, från ögonblicket vi föddes till vi dör. På duken hittar vi alla människor vi mött från födelseögonblicket till tidpunkten då vi lämnar. Hur vi mår, vad vi känner, och hatet vill vi projicera och se där ute i världen, inte i oss själva. Våra sinnesintryck är en film Det är därför kursen talar om att projektion ger upphov till perception (varseblivning). Varseblivningen av yttervärlden, som sker med hjälp av våra sinnesorgan, har inget att göra med vad som förefaller att vara därute. Vad det i själva verket handlar om är projektion av det vi har inom oss. Vad Helige Anden nu gör, mycket briljant, är att använda samma dynamik som egot använder, nämligen projektionen, och vända på egots resonemang. Själva skulden som vi inte är medvetna om på grund av att den har blivit så förnekad och förträngd i oss själva slungas ut på vårt livs filmduk, huvudsakligen på relationerna i våra liv. Det ger oss chansen att se på våra liv som de är. Vi blir därmed i stånd att säga att problemen inte är därute i dig, de är inte på denna duk, utan snarare inom mig själv.
Vi upptäcker vår skuld genom andra Om vi inte hade möjligheten att först se skulden i någon annan, så skulle vi inte slutligen kunna komma till insikten att skulden är inom oss själva. Relationerna, situationerna, samt problemen som konfronterar oss i våra liv de som ger oss de största svårigheterna och drar fram allt det sämsta i oss är stora gåvor, om vi väljer att se det så. De är gåvor, för de ger oss chansen att se skulden som vi annars aldrig skulle ha vetat om. Projektionen av skuld som i egots system är ett sätt att hålla fast skulden, blir med Helige Andes system ett vackert sätt att släppa den. Förlåtelsen den Helige Andes plan Vi kommer nu att se att förlåtelsen består av tre grundläggande steg. Första steget Vi kan uttrycka det genom att säga, att problemet är inte därute i dig, problemet är i mig. Skälet till att jag är olycklig har ingenting att göra med vad du har gjort. Det spelar ingen roll vad du förefaller ha gjort, anledningen till att jag är olycklig beror på resultatet eller valet jag har gjort. Fienden är inte i dig, men i mig. Fienden är inte i världen. Det spelar det ingen roll vad världen förefaller att göra. Fienden är alltid hur vi valt att se på världen. Kursen säger på ett ställe: Försök inte ändra världen, försök hellre att ändra din uppfattning om världen. Våra problem är inte utanför oss. Våra problem består av hur vi ser på dem. Detta är i själva verket en definition på vad ett mirakel är: Allt vad ett mirakel är är en förändring i uppfattningen. Det är en korrektion av hur vi uppfattat världen och andra människor, en korrektion av hur vi har tänkt. Det är ett sätt att säga: Jag har varseblivit världen felaktigt, nämligen genom egots ögon och nu kan jag se genom Andens ögon. Det är allt vad ett mirakel är. Miraklet är inte att se Gud i en brinnande buske, det är inte att dela på Röda Havet, det är inte heller att gå på vatten. Allt vad ett mirakel är, är en förändring i sinnet. Eftersom egot inte är mer än en tanke, är allt som behövs förändras denna tanke! Den tanken, är en tanke om separation vilken i sin tur är en tanke om synd och från synd hittar vi sedan skulden. Så allt vad vi i själva verket behöver göra för att bli helade, är att ändra vår uppfattning om skulden. Sättet vi gör det på är att först känna frestelsen att projicera skulden på någon annan och sedan ändra den perceptionen. Första steget är alltså än en gång, att säga: Skulden är inte i dig, skulden är i mig! Vad miraklet sålunda säger är: Ta tillbaka problemet dit där det i sanning är, nämligen i sinnet, och se det inte utanför dig. Detta tillåter oss att ta nästa steg. Andra steget Kom ihåg att egots metod var att göra skulden verklig. Vad vi nu behöver göra är att inse att skulden inte är utanför oss, men inuti oss och ändra uppfattning om denna skuld. Vår skuld är i grund och botten det som vi erkänner i detta andra steg ett beslut! Precis som vreden mot någon annan, som vi trodde var berättigad, representerade ett beslut om att projicera vår skuld. I förlåtelsens andra steg erkänner vi att också skulden representerade ett beslut. Beslutet var, mycket enkelt, att vi såg oss själva som den skuldfyllde sonen till egot eller som son av denna världen snarare än som den oskyldige Sonen till Gud. Eftersom vi en gång fattade detta beslut, kan vi ändra vår uppfattning om det. När skulden har tagits tillbaka till vårt sinne, kan vi se på den och säga: Jag har gjort ett misstag, men nu kan jag ändra uppfattning. Tredje steget Detta är vad som tillåter Anden att ta det tredje steget, vilket tillhör Honom. Vårt ansvar är bara de två första stegen. Hans ansvar är det tredje. Han klarar detta mycket bättre än vi klarar de två första. Vad Han gör med sitt steg är att, så snart vi har överlämnat vår skuld till Honom, så tar Han bort den från oss. Detta är en mycket viktig punkt att förstå att vi är inte de som kan ta bort skulden. Eftersom vi är de som skapat skulden och det är vi som är snärjda inom i egots tankesystem behöver vi nu hjälp som kommer utanför detta tankesystem. Den hjälpen är den Helige Ande.
Den Helige Anden kan inte ta bort skulden från oss så länge vi fortfarande är attraherade av den. Han kommer aldrig att ta bort den så länge vi håller fast vid den, något vi gör eftersom vi är så rädda. Anden måste vänta på den tidpunkten då vi säger: Detta är vad jag en gång valde, men nu väljer jag ännu en gång! Den viktigaste idén i kursen, är den starka betoningen som läggs på valet och på styrkan i beslutet som vilar i vårt sinne. Kursen säger att vårt sinne är det mäktigaste verktyget i världen. Eftersom det är detta sinne som gjorde denna världen som vi tror är verklig. Då måste det vara samma sinne, som ändrar på sin uppfattning och säger: Detta är vad jag gjorde. Detta är vad jag trodde var verkligt men nu ser jag att världen är illusorisk. Förutsättningen för detta är den möjlighet som förlåtelsen ger oss. Förlåtelsen säger, än en gång mycket kort, att det som jag tror har hänt mig, har i själva verket inte hänt mig. Du/ni var inte ansvariga för all den smärta som jag led av. Kursen definierar förlåtelsen som: Förlåt din broder för det han inte har gjort mot dig inte för vad han har gjort men för vad han inte har gjort. Han har inte tagit bort Guds frid från dig. Dessa tre stegen i förlåtelseprocessen är, än en gång, mycket kort: Först återkallar vi vår projektion och säger: Skulden är inte i dig, skulden är i mig. Det andra steget säger: Skulden som jag trodde var i mig, är inte där alls, eftersom jag är den som placerade den där och jag är inte Gud och därför är den inte verklig! Det tredje steget är att Helige Anden tar bort skulden från oss. Kursen är enkel Och det är nu som vi kan se att Kursen är enkel. Allt vad den säger till oss är att allt som händer oss i våra liv, från tidpunkten vi föddes till det vi dör, från ögonblicket vi går upp på morgonen till vi går och lägger oss är allt en del av Helige Andes plan. Det innebär, att först blir vi frestade att se skuld i någon annan vilket ger oss chansen att se på den igen och säga: Det som jag trodde, handlade inte bara om denna personen, som är min medmänniska, och även min broder i Kristus, utan också om vad jag i själva verket trodde om mig själv. Nu när jag ser att detta var vad jag trodde och detta är vad jag har gjort kan jag förändra min uppfattning om det. Om inte dessa möjligheter fanns så skulle vi aldrig få chansen att bli fria från skulden eftersom den för alltid skulle vara begravd i de djupa krokarna i vårt omedvetna sinne. Detta är verkligen det enda Kursen ber oss att göra. Vi ombeds inte att förstå hela dess tankesystem, inte ens det som sagts här. Det enda vi är ombedda att inse är att ingenting händer tillfälligt. Varenda händelse som äger rum i våra liv är en del av den Helige Andes plan, om vi väljer att identifiera oss med den planen. Våra problem ligger alltid i våra egna val. Det spelar härvidlag ingen roll vilka skenbara olyckshändelser eller katastrofer som finns i våra liv. Vi väljer vad vi ser inte vad vi gör Valet vilar inte i vad som förefaller att ske med oss men endast i hur vi ser på det. Denna punkt betonas igen för att den mycket ofta blir missförstådd i Kursen. Du skall inte sträva efter att förändra någonting som är utanför dig därför det finns ingenting där. Allt vad du i själva verket kan förändra är ditt eget sinne. Offerrollen är svårast att släppa Det svåraste som människor upplever när de försöker tillämpa dessa principer, är hur de skall ta itu med de problem som dyker upp och förefaller angripa dem. Alla är vi frestade att tro att människor omkring oss på något sätt attackerar oss, luras, manipulerar, utnyttjar, och så vidare. Det är dessa problem som ständigt konfronterar oss hela livet. Vi är frestade att betrakta oss själva som oskyldiga offer för det som görs mot oss. Folk i världen omkring oss betraktas som plågoandar och vi ser oss själva som det oskyldiga offret. Det är mycket frestande. Guds lärare Det finns förmodligen ingen mer utmanande frestelse än denna, för dem som försöker bli Guds lärare såsom Kursen definierar dem nämligen de som försöker följa Kursens principer. Det handlar om undervisning som aldrig har något att göra med att undervisa människor i en konventionell lärosituation. Det betyder faktiskt att undervisa människor genom vårt vardagliga samspel med dem. När vi undervisar andra, handlar det om att vi lär
om oss själva. Det allra svåraste problemet som konfronterar oss när vi försöker att praktisera dessa principer, är hur vi själva tar itu med de situationer då vi upplever oss angripna. Som Kursen framför finns det två grundläggande vägar vi kan följa. De två vägarna Egots väg. När du angriper mig, så är det ditt ego som angriper mitt ego, vilket jag inte tänker acceptera och jag kommer att svara på samma vis. Den skuld som du känner, kommer att bli förstärkt genom ditt angrepp på mig och skulden jag känner, när jag upplever mig som offer, blir förstärkt när jag ger tillbaka med samma mynt. Allt detta händer hela tiden i världen i personliga såväl som internationella relationer. Människor är hela tiden ute efter att göra upp och klå varandra eller skydda eller angripa varandra. Allt som händer med oss är att mitt ego förstärker ditt ego som förstärker mitt och vi går runt och runt och runt Andens väg. Anden tar hand om angrepp genom att inte se det som ett angrepp. Kursen säger att endast Anden kan bedöma. Han ser allting i världen som tillhörande en av två kategorier. I den första kategorin ses angreppet som ett uttryck för kärlek nämligen att Kristus Kärlek inom mig = människokärleken utsträcks till dig. I den andra kategorin ses angreppet som ett rop på Kärlek. Alla de skenbara angreppen i världen faller i denna kategori. Kärlek kastar ut rädsla och egotänkande Bibeln säger, såsom kursen citerar den många gånger: Perfekt Kärlek kastar ut rädsla. Det betyder att när du känner Kärlek i ditt hjärta upphör du att vara rädd, precis som när ljuset tänds i ett mörkt rum och mörkret försvinner. Perfekt Kärlek kastar inte bara ut rädsla den kastar också ut varenda del av egots tankesystem. En inneboende del av egots system är att om du tror på en del av det, måste du tro på hela, därför att allt bygger på vartannat. Det är ett perfekt, logiskt och skickligt system. Det är också ett system som är vansinnigt, som kursen beskriver det, därför att det börjar med ett galet antagande nämligen att separationen är verklig. Köper du en del av egots paket, så måste du köpa hela det är en paketresa, allt inkluderat! Så perfekt Kärlek kastar inte bara ut rädslan, den kastar ut skuld, hat, vrede etc. Angrepp är en längtan efter att bli korrigerad Detta betyder, att om någon förefaller att angripa en annan person eller önskar att såra någon annan kan det, just då, vara så att den personen inte upplever Kärlek inom sig själv. Annars skulle han inte vilja angripa eller såra. Personen är skrämd och skuldtyngd och manifesterar detta genom att angripa en annan person. Han kan endast angripa därför att han inte identifierar sig med Guds Kärlek just då! Just då tror han att han är egots barn snarare än ett Guds barn och därför måste han tro på hela egots tankesystem. Han måste tro att han är syndig, skyldig; att angrepp är berättigat. När en person angriper dig, säger han i själva verket omedvetet: Jag tror att jag är ett ego och det enda sättet jag kan ta itu med den oro och den överväldigande skuld jag känner är att placera den på dig. Var så snäll och visa mig att jag har fel, att mitt grundläggande antagande är felaktigt. Alla angrepp är ett rop på hjälp, ett rop till världen att personen i fråga inte tror att hon eller han är värd något. Vi är i samma båt Om du nu attackerar mig och jag tror på vad Kursen säger och har identifierat mig med Helige Andens tankesystem att Gud skapade mig, att Helige Anden och Jesus kärlek är här med mig och skyddar mig så kommer mitt korrigerade sanna seende som är miraklet tala om för mig att du inte angriper mig. Du är min broder i Kristus som kallar på hjälp. Samma hjälp och samma Kärlek som du kallar på, måste vara den hjälp och Kärlek som jag kallar på. Om jag inte trodde att jag var ett ego skulle jag inte vara i denna världen. Det måste finnas en del av mig som identifierar sig med egot. Ditt kallande på hjälp är därmed mitt. Det är vårt gemensamma kallande som förenar oss. Förlåtelsen upplöser tron att vi är skilda åt Ett annat sätt att definiera och beskriva vad förlåtelse är är att beskriva hur den upplöser tron på att vi är skilda åt. Om vi är skilda åt betyder det att synd är verklig, eftersom synd är likvärdig med separation. Det betyder att egot är verkligt. Om vi inte är skilda, om vi kan flytta oss bort från de skenbara förhållandena som skiljer oss åt då kommer vi att inse att egot har fel för vi är förenade till ett i Anden. Om vi erkänner och identifierar oss med
Kristi ljus som skiner på samma vis i oss alla och förenar oss, då betyder det att egot har fel och egot därmed har gjorts ogjord. Om du förefaller att angripa mig och jag inte önskar svara med samma mynt då blir jag snarare försvarslös än försvarar mig. Vad jag då verkligen säger till dig är att jag är ett barn till Gud och därför inte behöver vara rädd för dig. Du är också ett barn till Gud och vi är båda barn till samma Fader. Vi är båda bröder i Kristus. I det att jag bekräftar detta med dig och lär dig att du har fel så lär jag mig samma sak. Behovet i dig att bli helad, som manifesterar sig i ditt angrepp på mig, reflekterar också behovet jag har, att bli helad. Jag förlåter mig själv genom att förlåta dig Här kan vi se vad kursens grundläggande budskap är: Så som du blir helad genom min förlåtelse är detta vad som helar mig. Det är samma helande eftersom det är samma skuld. Kursen betonar idén att vi inte når himlen med egen kraft. Den säger att frälsningen är en satsning på samarbete. Vi träder in i fridens boning två och två. Det betyder att vi behöver varandra för att vi skall kunna vara medlen, lärarna eller möjligheterna för varandra. Det tillåter oss att befria oss själva från skulden som vi annars aldrig skulle ha möjlighet att bli befriade från. Det äger rum utan att vi kommer att märka hur det går till. Det sker när Anden för dig in i mitt liv. Då tar han med sig någon som kan bli min frälsare. Inte som en idol, inte som någon som vill rädda mig i den meningen att han finns utanför mig och gör magiska saker. Snarare för att du är den som kan rädda mig från skuld för att jag först vill bli frestad att projicera denna skuld på dig. Genom att först göra detta och sedan ändra min uppfattning i det att jag väljer ännu en gång som Kursen avslutar sin textdel med så gör jag också valet att se annorlunda på mig själv. Nu är inte bara du helad, men jag är också helad och vi vill båda hand i hand ta oss tillbaka till Gud som vi i verkligheten aldrig lämnade. Och detta är vad hela Mirakelkursen faktiskt handlar om!