Tro Hopp - Kärlek 2. KÄRLEK Kärlekens tillämpning andra delen: En kärlek som befriar och som begränsar (1 Kor. kap 7-8)
När Paulus höll på att avsluta genomgången av Kristus som korintiernas rättfärdighet och helighet, så påminde han dem om deras status som friköpta människor genom Jesus Kristus. Nu är det bilden av Kristus som deras frihet, som Paulus vill presentera för dem. Han riktar sig till två inflytelserika grupper i församlingen, som var och en har en felaktig inställning till den friheten. För det första, så är det några som inte har fått upp sina ögon för evangeliets frihet. För det andra, så finns det också hos många en överbetoning eller misstolkning av friheten. Båda inställningarna skapar en kärlekslös attityd. Därför är temat i det här avsnittet Kärlek. 1. Att skilja på ideal och verklighet (kap 7) Korintierna har ställt frågor till Paulus, med anledning av vissa församlingsmedlemmars lära. Han kan inte gå vidare, utan att besvara dem. De första två frågorna, gäller åsikten hos en falang kristna i Korinth, som lever med en idé av ett slags idealtillstånd. Paulus vill inte stämpla dem som sekterister eller villolärare i församlingen. Tvärtom, så handlar det om en samling hyggliga kristna, vilka är måna om sitt anseende i församlingen. Deras strävan efter att bli så gudfruktiga som möjligt, har tyvärr övergått i ett beteendemönster och i attityder, som Paulus vill varna för. Det handlar nämligen om mycket bestämda uppfattningar om hur det kristna livet ska gestaltas, för att överensstämma med den godkända normen. Deras regelverk gäller många områden men det som frågeställarna har aktualiserat är deras uppfattningar om relationen mellan man och kvinna. De har fått för sig, att en god kristen inte bör vara gift. De unga ogifta har rekommenderats att leva i celibat och änkor har förbjudits att gifta om sig. Ja - till och med dessa som redan lever i en äktenskaplig relation, har trycket på sig att skiljas! Den som klarar av att leva upp till allt det här, har klarat examen! 2
Paulus ser åtminstone tre svaga punkter i argumenten hos den här gruppen av kristna. a. Det är viktigt att kunna skilja på ideal och verklighet. Sett utifrån ett idealperspektiv, så skulle Paulus kunna hålla med om den här falangens slutsatser: Det är bäst för en man att inte alls röra någon kvinna. Det finns både en praktisk och en teologisk orsak. Den praktiska är, att församlingen går tider till mötes, då det kommer att bli förföljelse och svårigheter. Det kommer att innebära ett hårt tryck på familjen i olika avseenden. Därför vore det bäst, om de kristna vore fria från det ansvar, som en familjesituation innebär. Den teologiska orsaken innebär, att den ogifte helt kan ägna sig åt att tjäna Gud. Det är ett faktum som är svårt att säga emot och Paulus är överens med dessa kristna på den punkten. Trots de här högre syftena, vilka av vissa nu anges som skäl för att förbli ogift, så är inte Paulus säker på att ens Gud värderar en sådan uppoffring högre. Han har nämligen för det mesta skapat oss till att leva i en parrelation. Därför är själva äktenskapet en gudstjänst, som behagar Gud. I den ramen däremot, så kan fria zoner ordnas, för att parterna ska kunna ägna sig åt bön och stillhet. b. Förmågan att leva enligt idealet är inte möjligt för alla. De som frivilligt väljer bort äktenskapet, är troligtvis i besittning av en speciell förmåga, som inte är var mans. Några människor, har fått en speciell charisma, en helig gåva att vara ogifta. Till dem hör Paulus själv. Därför är det uteslutet, att man skulle sätta upp det ogifta tillståndet som ett ideal att sträva mot. c. De grundläggande motiven är felaktiga. Utifrån sett, så finns det mycket i de här troendes liv som kan verka berömvärt. De är ju beredda att offra livets goda, bara för att kunna behaga Gud. De vet hur allt ska vara, de svävar aldrig på målet. Deras självsäkra och kategoriska omdömen, drar till sig vissa som vill ha allt serverat. Paulus har ändå fått upp ögonen inför farorna som lurar. 3
För det första, så är inte livet så enkelt och frågorna inte så lätta att lösa som de här medtroende vill göra gällande. En del av deras gamla anhängare hade redan insett detta och hade tagit avstånd från deras lära. Därför betraktades de med misstänksamhet och som andra klassens kristna. Då var det lättare att göra som andra: bara låta sig drivas med i de här människornas förljugna tillvaro. Att hålla skenet uppe och låtsas som om allt vore perfekt, fast det egentligen inte är det. För det andra, så sätter åtminstone Paulus ett stort frågetecken när det gäller de bakomliggande motiven. De här människorna säger sig vara andliga människor och menar att de är beredda att gå långt i självuppoffring för att uppnå sina ideal. Många av deras argument och mycket av deras beteende styrs emellertid av själviska motiv. De vill att människor ska beundra dem och se upp till dem. De strävar efter att bli ansedda som första klassens kristna. För det tredje, så sätter den här gruppen press på andra kristna. Många i deras krets, går med en ständig ängslan att inte ha gjort tillräckligt. De lever med en fruktan att inte bli ansedda som tillräckligt bra kristna. Huvudsyftet i deras trosutövning, blir att tillfredsställa andra kristna. Det som dessa korintier än en gång måste inse, är att man inte behöver anlägga ett visst beteende för att bli en bättre kristen. Ingenting kan läggas till frälsningen. Därför tycker Paulus att han tre gånger behöver återkomma till uppmaningen: Förbli det du var när du blev kallad!. Guds kallelse in i det nya livets gemenskap, är inte beroende av egna bedrifter eller kvalitéer, utan bara av Hans nåd, barmhärtighet och kärlek. På ett personligt sätt, har Gud kallat dem som individer, med de särskilda gåvor och förutsättningar som var och en har. I den positionen kan de vara trygga, därför att de är accepterade i den identitet som Gud själv har gett dem. Det innebär, att korintierna inte behöver söka förändra sitt tillstånd för att komma närmare Gud. Sanna människor Slutresultatet kan inte bli annat än ett: frihet. Kallelsen in i gemenskap med Kristus, innebär att de troende i Korinth är hans egendom. Ingen annan kan 4
göra anspråk på dem än Kristus. Det är hans röst de ska höra, hans vilja de ska följa. Därför ska de inte låta sina liv paralyseras av människor, som med religiösa attribut vill trälbinda dem. Fruktan för vad människor ska tänka och tycka och ängslan för att inte göra bra ifrån sig som kristna, har nämligen en förlamande inverkan på deras liv. Dessa korintier behöver komma till kunskap om att de är fria. Fria att glädjas åt det liv som Gud har gett och fria att tjäna Kristus utan restriktioner. Den friheten är så absolut, att inga yttre villkor kan motsäga den. Det är ur det perspektivet, som Paulus verkligen längtar efter att de korintiska kristna ska förstå det som han säger i den här frågan. Deras nya liv i Kristus, med evangeliets frihet som kärnpunkt, ger dem en möjlighet att förverkliga kallelsen till ett liv som sanna människor i den här världen! Även om den fullkomliga friheten, skapelsens hela frihet hör framtiden till, så är församlingen som ett pilgrimsfolk kallat att leva ut den friheten redan här och nu! 2. Låt friheten styras av kärleken (kap 8) Nu är det inte alla församlingsmedlemmar som undervärderar evangeliets frihet. Det finns en annan fraktion i församlingen, som betonar friheten till det yttersta. Det handlar om kristna som har fått upp ögonen för den frihet de äger i Kristus och som tycker att de också har rättighet att leva ut den friheten. Som vi redan har sett, så går inte Paulus emot dessa fria kristna i sak. Den kunskap och frihet de gör anspråk på, är till sitt väsen kristen. Den här friheten har Paulus själv undervisat korintierna om, under sitt första besök i staden. Den fick omvälvande konsekvenser i deras liv. De befriades från de tvångsmässiga handlingar som berodde på ett hedniskt bagage. Män och kvinnor från de lägre samhällsklasserna, kunde dela samma andliga erfarenheter som deras framstående bröder och systrar i församlingen. I Kristus, så kunde de alla gemensamt känna tacksamhet över den nya och genomgripande friheten. 5
Några år har gått sedan dess. Paulus konstaterar med sorg, att korintierna verkar ha glömt bort målet med den nåd som de fick ta del av. Friheten har blivit till en rättighet som de kan kräva. De förhäver sig, under det att de proklamerar sin kunskap om evangeliets djupa hemligheter. Nu förväntar de sig att aposteln ska legitimera deras rätt, att på ett ovillkorligt sätt tillämpa den här evangeliska friheten. Det är den här felaktiga tillämpningen, som Paulus vänder sig emot hos korintierna. Han har inga svårigheter att förstå närvaron av spänningar i relationerna mellan olika grupper i församlingen. En del av medlemmarna känner sig värderade som andra klassens kristna av de fria, därför att de i utövningen av sin tro fortfarande upplever det betydelsefullt att hålla fast vid vissa handlingssätt. I brevet som några i församlingen sänt till Paulus, har man genom konkreta exempel försökt att beskriva vad som är på gång. Samtidigt har dessa korintier ställt frågan, hur man ska kunna gå vidare och förhoppningsvis komma ur den komplicerade situation som uppstått. I sitt svar, så väljer Paulus att ta upp problemet utifrån en av de situationer, där spänningarna i församlingen allra mest kommer till uttryck: förtärandet av avgudaofferskött. Innan han kommer till själva problemet, så vill Paulus först ge sina korintiska läsare en allmän regel, med vars hjälp de kan avgöra om de tillämpar evangeliets frihet på rätt sätt. Här ligger själva nyckeln till en lösning på frihetsproblemet hos de korintiska kristna. a. Nyckeln till en riktig tillämpning av evangeliets frihet: den rätta kunskapen (8:1-3). Den metod som han använder sig av, är inte helt främmande för mottagarna! Han börjar med att återge den frihetsälskande fraktionens eget slagord: -Vi har alla kunskap! Dessa människor tycker, på basis av den kunskap de har om vad som är väsentligt, att de utan problem kan äta kött som säljs på köttmarknaden och som tidigare har offrats åt avgudar. Paulus hoppas att läsarna ska lägga märke till hans ironiska sätt att använda sig av det här populära uttrycket. Kunskapen är nämligen inte alls 6
delad av alla! De som, enligt dessa frigjorda kristna, tillhör de svaga, har nämligen inte alls kommit till samma slutledningar som de starka. Som alltid, så anstränger sig Paulus att bemöta det som är fel på ett pedagogiskt riktigt sätt. Han är mån om att inte dyka rätt ner på det som han tycker är fel. Det skulle kunna skapa låsningar och blockeringar, som sedan är svåra att komma ur. Sin vana trogen går han bakvägen och försöker att låsa upp det som är blockerat. Nyckeln, som på ett avgörande sätt öppnar dörren till en rätt förståelse av frihetsbegreppet i dess helhet, är faktiskt kunskap. Däremot inte på det sätt som de fria korinthierna förstår begreppet! Det som de behöver göra, är att själva utvärdera äktheten i den kunskap de berömmer sig av. Paulus tänker låta dem göra det i två etapper. Varje etapp innehåller två alternativ: ett representerar den sanna kunskapen och den andra representerar en förvrängd kunskap. Han manar korintierna, att rannsaka sig inför de här alternativen, så att de på ett ärligt sätt kan utvärdera vart de själva befinner sig. DEN FÖRSTA UTVÄRDERINGEN Kunskapen gör oss uppblåsta. Det som bygger upp är kärleken Paulus bryr sig inte om att definiera vad det är för kunskap, gnåsis, som han talar om. Poängen är emellertid, att utvärderingen kan användas för att identifiera den goda eller dåliga naturen av vilket slag av kunskap som helst. Frukten som kommer av kunskapen uppenbarar nämligen naturen av samma kunskap. Vad säger då Paulus? 1. Den förvrängda kunskapen: Kunskapen gör oss uppblåsta Den här beskrivningen passar perfekt in på de fria korintiernas sätt att bete sig. De är mycket stolta över sin överlägsenhet som upplysta människor och de anstränger sig inte för att dölja sin självmedvetenhet. Genom att tillåta kunskapen att agera på ett självständigt sätt, så för det här beteendet också med sig uppdelningar: den uppblåste placerar sig själv i en egen klass, utan att ta hänsyn till sina bröder och systrar. 7
Utan att ha lagt märke till apostelns strategi, så ser sig korintierna konfronterade med en sanning som avslöjar deras gömda motiv. De kan inte fly bort ifrån den uppmaning till en förändring som ligger i de här orden! En sådan förändring kan komma till stånd, om korintierna är redo att acceptera den väg som aposteln beskriver i det andra alternativet. 2. Det som bygger upp är kärleken. Genom att sätta kärleken som kontrast till den förvrängda kunskapen, så visar Paulus att kunskapen alltid borde stå under kärlekens inflytande. När kärleken får inta första platsen, så faller det rätta ljuset också på kunskapen. När kärleken får verka i och genom kunskapen, så byggs det upp något som är stabilt och som består. DEN ANDRA UTVÄRDERINGEN Om någon tror sig ha kunskap så känner han ännu inte som han borde känna Om någon älskar Gud så är den människan känd av Honom I den här andra utvärderingen, har Paulus för avsikt att utveckla och förklara den första. Nu vill han emellertid betona, att var och en måste pröva sig själv. 1. Ett möjligt resultat när man rannsakar sitt inre, är att man tillhör dem som tror sig ha kunskap. Den människan tror att kunskapens huvudsyfte är att använda den för egoistiska syften. Den som har en sådan inställning, måste veta att den kunskap man berömmer sig av, inte är den rätta kunskapen. Korintierna kan aldrig slå sig för bröstet och mena att de nu har nått fram till fullkomningen av sin kunskap. En sådan attityd, är kanske det allra största beviset på att man ännu inte har nått dit! 2. Vad är då tecknet på den verkliga kunskapen? I stället för att förse korintierna med en klar och entydig definition, så överraskar Paulus dem med sitt svar: 8
När han nyss visade på kärlekens konstruktiva kraft i församlingsgemenskapen, så ville han därmed peka på något väsentligt. Även om korintierna har all rätt att tillämpa sin nyvunna kunskap om evangeliets frihet, så måste de låta kärlekens ljus lysa upp den kunskapen. Kunskapen kan aldrig äta upp kärleken men kärleken måste få genomsyra tillämpningen av kunskapen! Vart kommer då kärleken ifrån? Den frågan är väsentlig, eftersom det är där allting börjar. Svaret som Paulus ger, är en utläggning av den kärleksrelation, som ligger till grund för alla andra. Den relationen handlar om två saker: att människan älskar Gud och att människan är känd av Gud. Det är två sidor av samma mynt och Paulus skulle egentligen ha kunnat använda verbet känna i den första frasen också. Eftersom han är i färd med att kritisera korintiernas förvrängda tolkning av kunskapen, så försöker han undvika missförstånd. När Paulus talar om att vara känd av Gud, så använder han uttrycket i dess gammaltestamentliga betydelse av att vara älskad och utvald av Gud. Det är Gud själv som ger kärlek till dem genom den kärleksrelation som han upprättar med dem. I den här relationen, så är det Gud som tar initiativet men hans djupa längtan är att få ett gensvar hos dem som han älskar. Korintierna måste prioritera den djupa gemenskapen med honom, framför en kunskap om honom. Sammanfattning av vers 1-3.. De utvärderingsprinciper som Paulus nu har presenterat för korintierna i de här tre verserna, kan sammanfattas i två punkter: (1) Att vara känd av Gud är viktigare än att ha en kunskap om Gud Paulus håller med de uppblåsta korintierna, att det är ett kunskapsproblem som är roten till det onda. Felet är, att de förlägger problemet till de svaga, de som fortfarande inte med frimodighet vågar tillämpa evangeliets frihet. Problemet är omvänt: det ligger hos de uppblåsta själva! Under det att de betonar den teologiska kunskapen om Gud och hans sanningar, så ignorerar de den verkliga kunskapen, den som innebär att träda in i en levande 9
relation med Gud. Om den kunskapen finns hos korintierna och ständigt tillväxer, så kommer den också att bära riklig frukt i gemenskapen! (2) Kunskapen ska tjäna andra och inte mig själv I den önskan som de troende bär på, att alltid tillägna sig en allt större kunskap, så måste de också gång på gång återkomma till frågan: bär kunskapen god frukt? Kan de ärligt hävda att målet med kunskapen är att tjäna andra, att bygga upp dem? Eller är kunskapen inte något annat än ett sätt att uppnå en position, från vilken de kan utöva sin makt på andra människor? b. Problemet: är det fel att äta avgudaofferskött? (8:4-13) Paulus har just, genom ett pedagogiskt knep försökt bryta korintiernas begränsade perspektiv. Kunskap är viktigt och stort men det finns en aspekt som är ännu större och viktigare, nämligen kärleken. Efter den här inledande, teoretiska genomgången, så känner Paulus att han har förberett terrängen för att ta itu med det konkreta problemet: När det alltså gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar... (v 4a). Det var egentligen så här han hade tänkt börja det här avsnittet. Vid närmare eftertanke så insåg han emellertid att det var omöjligt, utan att riskera missförstånd hos läsarna. Han känner dem väl och vet att det finns alltför många färdiga svar hos dem. Därför har de förlorat förmågan till ödmjuk lyhördhet. Nu hoppas aposteln på, att förutsättningarna ska vara lite bättre för att på ett mer rättframt sätt kunna gå igenom problemet. Innehållet i kunskapen Alla har kunskap är korintiernas devis. Vad är innehållet i den kunskap som man så frimodigt menar sig äga? Den är hämtad ur judendomens rötter, trosbekännelsen som slår fast att Herren vår Gud, Herren är en! (v 4-6a). Bekännelsen är en positiv uppmaning att ära och tillbe förbundets Gud. Samtidigt är slutsatsen viktig: Det finns bara en Gud, som är värd att tas på allvar! Avgudar är människors skapelse men den sanne, ende Guden är den som har skapat människan! 10
Kunskapen innehåller också en aspekt, som det gamla förbundets profeter bara kunde ana. Bilden av den ende Guden, Fadern som alltings ursprung, uppehållare och mål, har förtydligats och fullbordats i uppenbarelsen av Jesus Kristus, Sonen (v 6b). Han är det nya förbundets instiftare och Herre. Hans gudom visar sig inte bara genom att han finns med i själva skapandet av allt skapat. Han är också ursprunget till den Nya skapelsen. För gamla förbundets folk, blev konsekvensen av Israels Guds suveränitet ett avgränsande från andra folk. Genom rituella lagar skulle förbundets folk bevaras i renhet. Uppenbarelsen av Jesus Kristus som Herre för det nya förbundet, innebär något nytt. Hans suveränitet betonas inte genom lagar och förordningar, utan genom förvandlade människor. Det nya förbundet är på så sätt en ny position i frihet för Guds folk. En position, som också påverkar handlingssättet. Eftersom den troende till sin identitet är fri, så kan inte yttre faktorer påverka den friheten. Att äta eller inte äta avgudaofferskött, påverkar varken Guds suveränitet eller människans frihet! (v 8). Den här punkten i Paulus teologi är viktig för korintierna, när det gäller att försvara den frihet de så kärt omhuldar! Är då deras position felaktig? Paulus har svårt att säga något ofördelaktigt om renlärigheten i den doktrin de försvarar. Däremot vänder han sig med all kraft emot de slutsatser som de har dragit. Han presenterade glädjens budskap för dem som en väg ut ur fruktan och träldom, till frihet och glädje. Vad har de gjort utav det? De har smitt evangeliet till ett vapen, som de på ett själviskt sätt använder för att slå mot sina medkristna! Klarast visar sig det här i korintiernas attityd gentemot dem som de anser inte har kommit lika långt på frihetens väg. Eftersom det finns en solid teologisk grund för den frihet som korintierna försvarar, så behövs inga hänsyn tas. Av den sunda teologin har korintierna skapat en osund, autonom monolog! (v 9-12). 11
Den högsta teologin Nu vill Paulus låta läsarna av det här brevet förstå, att teologin aldrig kan utnyttjas som en väg att förverkliga själviska syften. Den högsta teologin är den som lever ut sitt innehåll, det vill säga förhärligar Gud! Paulus vill visa, att den verkligt fria människan å ena sidan frimodigt kan hävda, att maten inte har någon frälsande betydelse. Å andra sidan, så kan korintierna bevisa sin fullkomliga frihet, genom att frivilligt avsäga sig den! (v 13) Kristus visade vägen, genom att handla så! Han var fri att välja härligheten men valde i stället korset, när han av kärlek dog för en förlorad mänsklighet (v 11b). Hans ödmjuka och självutgivande handlingssätt står i bjärt kontrast till korintiernas stolta hävdande av friheten. Ett sant förverkligande av Kristi frihet, innebär att Kristus själv tar gestalt i korintiernas liv. Han, som är deras frihet, vill låta den friheten fullkomnas hos dem, när de först och främst ser till sina syskons behov! ++++++++++++++++++++++++++++++++++++ Diskussionsfrågor Vi har knappast en gruppering som i vår tradition ger andliga meriter åt den som lever i celibat. Paulus har ändå en poäng som i högsta grad gäller oss idag. Hur? (se 7:23) Paulus verkar ibland lite kategorisk i kapitel 7. Samtidigt visar han oss tydligt att vi måste skilja på ideal och verklighet. Ge exempel på hur vi tillämpar det i vår syn på oss själva och andra människor. Vad menar vi med att den fullkomliga friheten är bestämd av kärleken? (kap 8). Jämför med en individualistisk syn på mina rättigheter, oberoende av hur det påverkar andra. 12