EKOLOGISK KATALOG ÖVER MOSSOR Utdrag ur: Hallingbäck, T.(red.) 1996. Ekologisk katalog över mossor. ArtDatabanken och Naturvårdsverket Rapport 4558, Uppsala. ArtDatabanken
Innehållsförteckning: Abstract Inledning Omfattning, namnsättning och förklaringar Systematik och morfologi (ej med här) Utbredning, frekvens och naturlig dynamik (ej med här) Ekologi: Ståndort (ljus, vatten, kemi) (ej med här) Substrat Biotoper: Bergbranter Fjäll Skogar Våtmarker nedom fjällen Jordbrukslandskap och tätorter De rödlistade arternas kritiska krav (ej med här) Arter (se sökrutin) Referenser (ej med här) Register (inkl. vanliga synonymer) (ej med här) Abstract Hallingbäck, T. 1996: The bryophytes of Sweden and their ecology. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. ISBN 91-88506-08-8 Swedish Threatened Species Unit, Swedish University of Agricultural Sciences ISBN 91-620-4558-X Swedish Environmental Protection Agency. This is a catalogue with habitat information on more than 1000 bryophyte species found in Sweden. The information include frequence, distribution in Sweden, main habitats, substrates and other ecological requirements for each species. Special attention is paid to redlisted species indicating high nature conservation values. Red List categories are given for all threatened bryophyte species. Tomas Hallingbäck, Swedish Threatened Species Unit, Swedish University of Agricultural Sciences, P. O. Box 7007, S-750 07 Uppsala, Sweden.
Inledning Mossor är den näst största gruppen av landväxter på jorden. De förekommer i nästan alla miljöer. Många växer på platser som fanerogamer inte klarar av att kolonisera. En del ställer små krav vad beträffar näring och underlag medan andra är mycket kräsna och knutna till speciella substrat, biotoper och företeelser. Denna mångfald av anpassningar till olika miljöer och situationer gör dem intressanta och spännande att studera ur ekologisk synvinkel. Mossor kan liksom lavar och svampar bl.a. indikera urskog och andra miljöer med höga bevarandevärden. Detta har gjort mossorna, liksom andra kryptogamer, användbara vid inventering och bedömning av värdefull natur. En svag punkt för nästan alla mossor liksom lavar är deras känslighet för luftföroreningar. Därför har många arter försvunnit från våra städer och andra områden med höga koncentrationer av föroreningar. I stora delar av Centraleuropa liksom i industriområden i Nordvästeuropa har mossfloran utarmats väsentligt. Trots att många arter blivit ovanliga och upptagits på rödlistan, finns fortfarande en stor mångfald av arter i vårt land. Omfattning, namnsättning och förklaringar Omfattning Denna katalog omfattar alla från Sverige idag kända arter ca ett tusen. Mossorna är jämte ormbunksväxterna den bäst kända gruppen bland kryptogamerna i Sverige, och sedan 1800-talet finns en relativt god överblick över Sveriges mossflora. Trots att vi i landet länge haft god bryologisk expertis, såväl bland amatörer som fackfolk, rapporteras ändå nästan varje år nya arter för landet. Namnsättning De vetenskapliga och svenska namnen följer Söderström m.fl. (1992) med ett 10-tal undantag p.g.a. senare revisioner och korrigeringar. Bland annat har det svenska namnet på Dicranum viride ändrat svenskt namn till barkkvastmossa. Dessutom har ett antal arter i släktet Schistidium (blommossor) tillkommit efter en släktrevision (Blom 1996). Dessa arter har här fått svenska namn (föreslagna av Hans Blom m.fl.). Dessa namn är sanktionerade av arbetsgruppen för svenska växtnamn. De vanligaste synonymerna finns medtagna i katalogen. Förklaringar Stor vikt har lagts vid de rödlistade mossorna, vilkas ståndort och utbredning beskrivs mer fullständigt än för ej rödlistade arter. Angivelserna under "Hotkategori 1995" följer helt publikationen Rödlistade växter i Sverige 1995 (Aronsson m.fl. 1995), där "0" står för Försvunnen, "1" Akut hotad, "2" Sårbar, "3" Sällsynt och "4" Hänsynskrävande (tabell 1).
Tabell 1. Hotkategorier och antalet rödlistade mossor 1995 (Aronsson m.fl. 1995). Inom parentes anges de internationella benämningarna enligt IUCN (Internationella naturvårdsunionen). Red List categories and number of bryophyte species in Sweden 1995 (Aronsson et al. 1995). Within brackets the equivalence categories according to the IUCN system and one extra category Care demanding which includes species that are relatively common but have decreased dramatically and require attention. Hotkategori Innebörd Antal mossarter Försvunnen (Extinct) 0 Arter (taxa) som försvunnit eller betraktas 18 som försvunna som reproducerande populationer. Endast arter som försvunnit sedan 1850 har behandlats. Akut hotad (Endangered) 1 Arter som löper risk att försvinna som 26 reproducerande populationer inom en nära framtid om hotfaktorerna inte snarast undanröjes. Sårbar (Vulnerable) 2 Arter vars överlevnad inte är säkerställd 37 på längre sikt. Innefattar arter med allvarlig tillbakagång i numerär eller i geografisk utbredning och som möjligen snart kan behöva föras till kategori Akut hotad. Sällsynt (Rare) 3 Arter som f n inte är akut hotade eller 126 sårbara men som ändå är i riskzonen på grund av att populationen totalt sett är liten eller att utbredningen är mycket lokalt begränsad eller utglesad. Hänsynskrävande 4 Arter som inte tillhör kategori 1-3 men 34 (Care demanding) som ändå kräver hänsyn. Summa: 241 Uppgifter om frekvens är min egen bedömning och avser ett medelvärde i ett riksperspektiv. Arten kan vara lokalt vanligare resp. ovanligare. "a" står för allmän, "ta" tämligen allmän, "ma" mindre allmän, "r" sällsynt, "rr" mycket sällsynt och "f" försvunnen. Storleken på markeringen i utbredningskolumnerna anger den regionala frekvensen där stor och liten "prick" resp. "stjärna" anger riklig resp. sparsam förekomst.
Utbredning för varje art anges med hjälp av en översiktlig regionindelning från norr till söder i sex regioner (fig. 1). Observera att enstaka fynd utanför artens huvudsakliga utbredning inte är medtagna med undantag för sällsynta arter där alla regioner anges. Med stjärna avses att arten indikerar område med högt naturvärde i denna region (se även under rubrik Naturvärde). Med ett kors anges att arten förmodligen är utgången i regionen. Första kolumnen "Fjällen" anger om arten finns i fjällområden, d.v.s. ovanför barrskogsgränsen. Andra kolumnen "N Sverige" omfattar hela Norrbottens län utom fjällen, Västerbottens läns inland och Jämtlands län utom fjällen, d.v.s. i grova drag Norrlands inland. Tredje kolumnen "N Mellansverige" omfattar Västerbottens kustland, Väster-norrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län, d.v.s. i stora drag Norrlands kustland och norra Svealand. Fjärde kolumnen "S Mellansverige" omfattar Uppsala, Stockholms, Södermanlands, Västmanlands, Örebro, Östergötlands, Skaraborgs, Jönköpings och Kronobergs län, d.v.s. i grova drag östra Svealand och sydsvenska höglandet. Femte kolumnen Fig. 1. Regionindelningen. "Västkustomr." omfattar Älvsborgs, Göteborgs och Bohus samt Hallands län, d.v.s. det oceaniskt betonade Sydsverige. Slutligen omfattar sjätte kolumnen "SÖ Sverige" Gotlands, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, d.v.s. bokskogsregionen eller landets nemorala del. För de rödlistade mossarterna finns mer detaljerade utbredningsuppgifter i boken Rödlistade växter 1995 (Aronsson m.fl. 1995). I kolumnerna "Biotop" och "Substrat, exponering, fukt m.m." anges arternas vanligaste biotoper resp. substrat enligt en klassifikation som utarbetats av ett forskningsprojekt vid Sveriges lantbruksuniversitet (Produktion & Miljö). Delar av klassifikationen har hämtats från Nordiska Ministerrådet (1984). Denna biotop- och substratklassifikation har sedan utvecklats av ArtDatabanken. Klassifikationen är hierarkiskt uppbyggd där t.ex. "skog" utgör översta nivån i hierarkin för en skogsart och längst ned finns t.ex. "blåbärsgranskog". På motsvarande sätt utgör t.ex. "mark" översta nivån och t.ex. "lera" lägsta nivån i substratindelningen. En sammanställning av vilka biotoper och substrat som olika mossor vanligen förekommer i resp. på finns i kapitlet Mossornas ekologi - en översikt. Eftersom endast knapphändig information finns att tillgå för sällsynta och mycket sällsynta arter, bör biotop- och substratuppgifter för dessa arter bedömas med stor försiktighet. Likaså bör uppgifterna för vanliga arter med en mycket bred ekologisk amplitud läsas med försiktighet. Så finns t.ex. cypressfläta (Hypnum cupressiforme) och många gräsmossor (Brachythecium spp.) i ett flertal olika biotoper. Ofta förekommer de i olika biotoper i olika delar av landet. Artkoden är hämtad från Nordiska Ministerrådets kodlistor (Nordic Code Centre) Lista M2 Bryophyta, Vers. 88163-SR (S. Rosén). Preliminära koder har konstruerats för de arter som inte finns medtagna i kodcentralens lista. I kolumnen "Substrat, exponering, fukt m.m." anges de vanligaste och viktigaste substraten som är kända för respektive mossa, läge på substratet (sidan, ovanpå etc.), om arten växer exponerat, skuggigt, torrt, fuktigt etc. i de fall man har den kunskapen. Med silikatsten menas bergarter fattiga på kalk, t.ex. granit och gnejs. Beteckningen "grönsten" är ett samlingsbegrepp för en rad vulkaniska bergarter som har något större inslag av basiska mineraler än silikatsten men inte lika mycket som kalksten. Detta är ofta eruptiva, mörka eller "gröna" bergarter t.ex. hyperit och diabas. Termen "överlutor"
betecknar den överlutande delen av en bergvägg (den som inte träffas direkt av nederbörd) medan "underlutor" är ovansidan av en bergvägg och den del som alltid blir våt av nederbörd. Vissa mossarter uppges som "föroreningståliga" till skillnad från flertalet arter som är föroreningskänsliga, vilket inte skrivs ut. I kolumnen "ph" anges ph-preferensen för respektive art. Merparten av dessa angivelser grundar sig på uppgifter hämtade ur vetenskaplig litteratur (bl.a. Ellenberg m.fl. 1991). Andra uppgifter är grundade på kännedomen om att arten nästan alltid växer tillsammans med arter med en viss ph-preferens. Observera att ph-preferensen i regel endast gäller i artens huvudutbredningsområde och ph-kraven i utbredningsområdets utkanter kan avvika väsentligt. Man kan översätta ph-beteckningarna för substrat till följande: "Surt":<5,5; "Subneutralt": 5,6 7,0; "Neutralt": 6,5 7,5; "Basiskt": >7. Beteckningen "Indiff." = (indifferent) innebär att arten har en mycket bred ph-amplitud. Arter som indikerar biotoper med högt naturvärde, eller i sig själva utgör ett högt naturvärde (t.ex. rödlistade arter), markeras med en stjärna i kolumnen "Naturvärde". Många mossarter indikerar höga naturvärden i hela landet, andra endast i vissa delar av Sverige. Dessa delar markeras med stjärna i respektive utbredningskolumn. I skogsmiljöer sammanfaller dessa indikatorarter till stor del med skogsstyrelsens "signalarter" som används för att hitta s.k. nyckelbiotoper (Nitare & Norén 1992). För våtmarker sammanfaller mitt urval av indikatorarter med den hos Hedenäs & Löfroth (1992). Observera dock att bedömningar inte är gjorda för alla arter och när inget alls står nämnt om naturvärde betyder detta inte att arten inte kan indikera högt naturvärde. Naturvärdesarter som växer i skog och kärr är t.ex. överrepresenterade och troligtvis finns fler sådana arter i branter och i fjällen än vad som anges. Arter markerade med högt naturvärde behöver nästan alltid någon typ av skydd. I kolumnen "Ref. litteratur" anges tips på värdefull fördjupningslitteratur som mer i detalj beskriver artens utbredning, ekologi, kännemärken eller annat som är viktigt att känna till om just den arten. Siffran hänvisar till litteraturlistan i kapitlet Referenser på sidan 95. Trots omfattande fältstudier måste det betonas att katalogen är långt ifrån komplett vad gäller information om arternas ekologi. Inte minst arbetet med de rödlistade arterna resulterar fortlöpande i ny information. Resultat från nya forskningsprojekt rörande hot och status för den biologiska mångfalden bland Sveriges mossarter kommer att belysas i publikationer från ArtDatabanken. Förhoppningsvis kommer nya upplagor av katalogen att kunna ges ut med brister tillrättalagda och arternas ståndortskrav bättre redovisade. Därför är alla synpunkter välkomna under adress ArtDatabanken, SLU, Box 7007, 750 07 Uppsala.