BESLUT 1(8) Delg. kv. Kontakt Rättsenheten 010-22 416 60 (exp.) Benone Bomculescu Ombud: Karin Åberg c/o Centrum för Sociala Rättigheter Fredriksbergatan 7 212 11 Malmö Överklagande av miljönämnds beslut angående fastigheten Brännaren 19, Malmö kommun Beslut Länsstyrelsen avslår överklagandet. Redogörelse för ärendet Miljönämnden i Malmö kommun (nämnden) meddelade den 27 oktober 2015 ( 135) följande beslut. 1. Följande beslut ska verkställas av miljöförvaltningen eller den förvaltningen anlitar, så att rättelse sker: a. Miljöförvaltningens beslut 2015-02-27 (aktbilaga 13) om städning av fastigheten och bortforsling av avfall. b. Miljöförvaltningens beslut 2015-04-07 (aktbilaga 55) om förbud mot boende m.m. på fastigheten Brännaren 19 i Malmö. 2. Rättelse ska också ske, utan föregående föreläggande, gentemot de som uppehåller sig på fastigheten och deras egendom, samt annan egendom på fastigheten så att miljöbalkens regler följs genom att lägret på fastigheten rivs och ovanstående föreläggande och förbud genomförs. 3. Åtgärderna ska utföras av Kommunteknik Malmö stad och dess eventuella entreprenörer, samt de ytterligare entreprenörer som utses av miljöförvaltningen att genomföra arbetena på fastighetsägarens vägnar. Åtgärderna ska ske under miljöförvaltningens översyn. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Bankgiro E-post www 205 15 Malmö Kungsgatan 13 010-224 10 00 vx 010-224 11 00 102-2847 skane@lansstyrelsen.se www.lansstyrelsen.se/skane 291 86 Kristianstad Ö Boulevarden 62 A
BESLUT 2(8) 4. Ovanstående rättelse ska ske på delvis bekostnad av fastighetsägaren Industrigatan i Malmö AB (556346-4113), på så sätt att fastighetsägaren ska till miljönämnden betala 75 % av de sammanlagda kostnaderna, dock högst 375 000 kr. Kvarstående kostnader stannar på Malmö stad. 5. Rättelsen innebär att: Lägret rivs och fastigheten städas på synligt skräp som inte kan anses försumbart (miljöförvaltningen avgör). Människor som vistas på platsen avvisas från fastigheten. Oavsett ägare eller nyttjanderättshavare ska allt som nämns nedan avlägsnas från fastigheten av miljöförvaltningen eller den förvaltningen anlitar: - Allt material som kan användas eller har anlagts för boende, uppehälle, vistelse och övernattning inklusive alla tält, byggnader, skjul, husvagnar, vindskydd och andra anordningar för boende och uppehälle, bilar och andra fordon, toaletter, eldningsanordningar, husgeråd, möbler, presenningar, kläder, madrasser, och liknande. - Eventuella husdjur eller boskap (överlämnas till djurskyddet vid länsstyrelsen) - Allt som kan antas utgöra avfall och skräp (inklusive avföring), eller som kan antas vara övergivet eller kvarlämnat, vilket innebär att delar av marken kan behöva skrapas, - Kvarlämnade fordon som är avställda och/eller belagda med körförbud ska omhändertas som skrotbilar, forslas bort och lämnas hos auktoriserad bilskrotare för slutligt omhändertagande. Egendom som helt uppenbart är av större värde och särskilt kan anses kvarglömt eller tappat ska lämnas till Polismyndigheten som hittegods. Övrigt, inklusive byggmaterial och byggnader som inte har erforderligt bygglov enligt plan- och bygglagen, kommer att hanteras som avfall och slängas. 6. Miljönämnden begär Polismyndighetens hjälp enligt 28 kap 8 miljöbalken för att miljöförvaltningen och de som förvaltningen anlitar enligt 28 kap 1 (med hänvisning till 26 kap 1 ) ska få tillträde till fastigheten Brännaren 19 i sin helhet, och där utföra de åtgärder som behövs för att förrättningen enligt detta beslut ska kunna genomföras utan onödig fördröjning och under säkra förhållanden. För att åtgärderna ska kunna genomföras på ett sätt som är säkert, begärs att polisen utrymmer fastigheten d.v.s. avvisar och avlägsnar samtliga obehöriga till ett betryggande avstånd från arbetsplatsen, avspärrar fastigheten och närområdet på det sätt polisen finner rimligt, och biträder förvaltningen och de som förvaltningen anlitat under hela den tid förrättningen pågår. Arbetet ska utföras snarast. Miljöförvaltningen och polismyndigheten bestämmer datum i samråd.
BESLUT 3(8) 7. Beslutet gäller omedelbart även om det överklagas. Det innebär att verkställighet av detta beslut kan ske omedelbart efter det att beslutet meddelats, och kan utföras även om det överklagats. Beslutet meddelades med stöd av 26 kap 18 första och andra styckena, 26 kap 26 och 28 kap 8 miljöbalken, och med hänvisning till 2 kap 2, 3 och 7, 9 kap 3 och 9, 15 kap 5a och 18 samt 26 kap 1 miljöbalken, 33 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt 6, 10 och 14 Malmö stads lokala miljöföreskrifter: Som skäl för beslutet angavs i korthet följande: Olägenheterna för lägerboende och omgivningen kvarstår och är ökande. P.g.a. olägenheter som inte åtgärdas finns skäl för ingripande. Alternativa eller mindre ingripande åtgärder på fastigheten är inte rättsligt möjliga. Vid särskilda skäl får beslut om rättelse meddelas även utan föreläggande/förbud, mark- och miljööverdomstolens avgörande vad avser förbudet mot de boende behöver ej inväntas. Beslutet är rimligt vad gäller de som bor och uppehåller sig i lägret. Beslutet är rimligt vad gäller fastighetsägaren. Beslutet har överklagat av Benone Bomculescu (klaganden) genom ombudet Karin Åberg. Klaganden har begärt att länsstyrelsen ska inhibera det överklagade beslutet. Länsstyrelsen har den 30 oktober 2015 avslagit begäran om inhibition. Klaganden har anfört sammanfattningsvis följande. Europadomstolen har flera gånger slagit fast att rätten till privat- och familjeliv och rätten till domstolsprövning inte får kringgås genom att myndigheter vältrar över ansvaret på varandra såsom när Miljöförvaltningen avsäger sig ansvaret för de sociala aspekterna av deras beslut och pekar på Sociala resursförvaltningen istället. Rivningen av lägret skulle strida mot den Europeiska Sociala Stadgan som trädde i kraft i Sverige 1999. Klaganden hänvisar till Connors v. UK (application no. 66746/01), Moldovan and others v Romania (Applications nos. 41138/98 and 64320/01). Det förevarande beslutet om rättelse riktas mot beslutet från 2015-04-07 som förbjöd de boende att vistas på fastigheten men som ställdes till fastighetsägaren. Miljöförvaltningens beslut från 2015-04-07 och 2015-04-23 är båda i praktiken föremål för rättelse. De är i sak samma beslut, med den skillnaden att de är ställda till olika parter. Förbudet från 2015-04-07 meddelades inte de boende självständigt, utan genom förbudet från 2015-04-23. Situationen i lägret må vara undermålig, men den är emellertid inte sämre än den var för ett halvår sedan. Det har knappast uppstått någon akut grund att tömma lägret sedan april som gör att Mark- och miljööverdomstolens beslut inte kan inväntas. Situationen i lägret har förbättrats något mot hur det såg ut i april i år.
BESLUT 4(8) Miljönämnden nämner själv att sophämtning organiserats och att portabla toaletter installerats. Även om situationen fortfarande är undermålig, kan den i vart fall inte sägas ha i väsentlig mån försämrats sedan i våras. Alla beslut fattade av en förvaltningsmyndighet som är betungande för den enskilde ska stå i rimlig proportion till den nytta för det allmänna som åtgärden syftar till (RÅ 1996 ref 44). Åtgärden ska därmed inte medföra större uppoffringar för den enskilde än vad som motiveras av ett starkt allmänintresse. Det innebär även att myndigheten inte ska ta till mer långtgående metoder än vad som behövs för att uppnå det avsedda resultatet. Miljönämnden lämnar ingen förklaring till vilka mindre ingripande åtgärder som de har undersökt. Det finns skäl att ifrågasätta ifall de gjort tillräckligt mot bakgrund av de omfattande sociala konsekvenser som en rivning av lägret innebär. Konsekvenserna av rivningen lyser med sin frånvaro i handlingarna. Miljönämndens beslut står därför i strid med såväl proportionalitetsprincipen som behovsprincipen. Det finns vad gäller besittningsrubbning en stark skyddsaspekt som återfinns i bland annat utsökningsbalken, lag om betalningsföreläggande och handräckning samt brottsbalkens bestämmelser om olovligt rubbad besittning. Utsökningsrättens tvångsregler omgärdas av en strikt, formell process, där rättssäkerheten för den enskilde är framträdande. Miljönämndens beslut om rivning måste betraktas som ett sätt att avhysa de boende från fastigheten och därmed kringgå de relevanta skyddsbestämmelserna. Frågan om besittning och den rättsliga rådigheten måste därför först avgöras. Eftersom det är en civilrättslig fråga ska prövning göras av tingsrätten eller kronofogdemyndigheten, inte av Malmö stads miljönämnd. I vart fall kan det inte tolereras att miljöbalken används för att kringgå skyddsbestämmelserna beträffande besittning och därmed grovt underminera rättssäkerheten hos de boende. Klaganden har gett in ett yttrande från Civil Rights Defenders. Efter föreläggande om att redovisa på vilket sätt han är berörd av det överklagade beslutet har klaganden i komplettering anfört följande. Han har varit bosatt på Brännaren 19 från några månader tillbaka fram till att avhysningen ägde rum den tredje november. Det är uppenbart att miljönämndens beslut i realiteten riktar sig mot de boende snarare än fastighetsägaren. Vidare får beslutet effekt mot hans mänskliga rättigheter. Det är därmed självklart att han bör ha talerätt i frågan, för att han ska kunna tillvarata sina rättigheter som genomgripande har påverkats av miljönämndens beslut. Talerätt föreligger i förevarande fall eftersom hans rättsställning har påverkats av beslutet. Rättsförhållandet mellan fastighetsägaren och de boende på tomten, däribland han själv, är inte tydligt fastlagd. Genom konkludent handlande från fastighetsägarens sida kan dock konstateras att det finns grund att anta att åtminstone ett hyresliknande förhållande har uppkommit i fallet. Detta förhållande påverkas i och med miljöförvaltningens beslut. De civilrättsliga anspråk som de boende har gentemot fastighetsägaren, baserat på den besittningsrätt som den långa vistelsen på tomten medför, påverkas väsentligt då beslutet bryter de
BESLUT 5(8) boendes besittning. Förhållandena i förevarande fall bör tolkas analogt med bestämmelserna i jordabalken som upphäver hyreskontrakt för tredje man på grund av myndighetsbeslut gentemot fastighetsägaren (jmf RÅ 1946 ref 18). Regeringsrätten har i tidigare fall anfört att avtalspart har talerätt då föreläggande påverkar dennes rättsställning, se bl.a. RÅ 1995 ref. 77, RÅ 1963 ref. 20. Miljöbalken ska tillämpas så att god hushållning tryggas även ur social synpunkt, se 1 kap. 1 miljöbalken. De sociala aspekterna har därmed pekats ut som ett skyddsvärt intresse av lagstiftaren och hans talerätt i saken erkänns därmed av rättsordningen (jfr. RÅ 1992 ref 13 och RÅ 1994 ref 82). Han har ett beaktansvärt intresse av att få saken prövad. Såsom i HFD 2013 ref 74 har domstolsbeslutet i realiteten avsett honom samt de andra boende på tomten personligen. På grund av beslutets starka inverkan på hans livsförhållanden och hans särskilda intresse av att få beslutet prövat måste det anses att beaktansvärt intresse av sakprövning föreligger i fallet. Skäl för beslutet I ärendet tillämpliga bestämmelser framgår av nämndens beslut. Länsstyrelsen gör följande bedömning. Klagorätt Den första frågan länsstyrelsen har att ta ställning till är om klaganden har rätt att föra talan mot beslutet. Av 16 kap. 12 miljöbalken framgår att ett beslut enligt miljöbalken får överklagas av den som beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot. Bestämmelsen är ett uttryck för den i Sverige gällande ordningen att det inte föreligger någon allmän rätt för var och en att överklaga förvaltningsbeslut. För att man ska ha rätt att överklaga förvaltningsbeslut brukar krävas att beslutet antingen påverkar klagandens rättsställning eller berör ett intresse, som på något sätt erkänts av rättsordningen. Erkännandet kan ha skett genom föreskrifter eller uttalanden om att vissa intressenter ska höras eller vissa intressen beaktas innan beslut fattas. I de fall kretsen av personer som får överklaga ett förvaltningsbeslut ska omfatta andra personer än sådana vars rättsställning berörs meddelas vanligen särskilda bestämmelser härom. Aktuellt beslutet om rättelse är i första hand riktat mot fastighetsägaren genom att de beslut om föreläggande och förbud som verkställs av miljöförvaltningen pekar ut fastighetsägaren som verksamhetsutövare och vissa av de kostnader som aktualiseras påförs denne. Det finns ingen bestämmelse som pekar ut andra än verksamhetsutövaren som berörda av ett beslut om rättelse och klaganden kan inte heller anses ha något sådant intresse i saken som erkänns av rättsordningen. Det
BESLUT 6(8) saknas därmed skäl att betrakta någon annan än verksamhetsutövaren som berörd av beslutet i dessa delar. I beslutets andra punkt anges dock att rättelse även ska ske gentemot de som uppehåller sig på fastigheten, samt deras och annan egendom. En direkt konsekvens av att rättelse sker är att vad som får betraktas som en etablerad boplats upphör. Det saknas skäl att ifrågasätta av klaganden framförda uppgifter om han under en tid före och vid tidpunkten för beslutet var bosatt på fastigheten. Beslutet får mot den bakgrunden anses angå klaganden och gå honom emot. Beaktansvärt intresse av sakprövning Sedan länsstyrelsen i beslut den 30 oktober 2015 prövat frågan om inhibition har de åtgärder som avses med föreläggandet utförts, vilket innebär att fastigheten har städats och inte längre används som boplats. Syftet med kommunens beslut om rättelse kan därmed anses ha förfallit. Klaganden har anfört att denne likväl har ett beaktansvärt intresse av att få saken prövad. Med hänvisning till vad som sagts ovan och då klaganden har anfört att nämndens föreläggande står i strid med påstådda avtalsförhållanden samt innebär ett brott mot mänskliga rättigheter får en sakprövning anses vara motiverad. Prövningen i sak När det inledningsvis gäller rätten att bo och vistas på den aktuella fastigheten har klaganden gjort gällande att påstådda avtalsrättsliga förhållanden mellan boende på fastigheten och fastighetsägaren bör prövas civilrättsligt innan nämndens beslut verkställs. Länsstyrelsen konstaterar att klaganden inte har gett in någon utredning till styrkande av att han har rätt att bo på fastigheten. Det framgår av kompletteringen till överklagandet att klaganden bott på fastigheten sedan några månader tillbaka. Fastighetsägarens inställning till att fastigheten används som boplats har framgått i vart fall sedan 2014, då försök till avvisning genom polis och kronofogde ska ha genomförts. Det är mot den bakgrunden, enligt länsstyrelsens bedömning, inte sannolikt att det skulle existera vare sig ett muntligt eller skriftligt avtal mellan klaganden och fastighetsägaren som ger den förstnämnde rätt att bosätta sig på fastigheten. Under alla förhållanden har det ålegat klaganden att presentera utredning till styrkande av ett sådant avtalsförhållande. Länsstyrelsen har i avsaknad av sådan utredning att utgå från att klaganden olovligen har bosatt sig på fastigheten. Det kan därmed inte ha uppstått besittningsskydd till förmån för klaganden. Vad som i övrigt anförs av klaganden kan enligt länsstyrelsens bedömning inte heller läggas till grund för att denne ska anses ha rätt att bo eller vistas på den aktuella fastigheten. Nämnden och fastighetsägaren har, såvitt framgår av utredningen, tidigt klargjort att bosättningen är olovlig och verkat för att den ska upphöra. Dröjsmålet
BESLUT 7(8) med att vidta konkreta åtgärder förefaller i första hand bero på att sedvanliga metoder för avhysning inte har kunnat användas eftersom de boende inte har kunnat identifieras. Under tiden som olika processer har pågått har bosättningen successivt vuxit sig större och olägenheterna på och omkring fastigheten ökat. Existensen av bosättningen har således aldrig accepterats av kommunen eller fastighetsägaren, vilket förhållande bör ha varit känt för de boende. Bosättningen har därtill funnits på platsen under en förhållandevis begränsad tid och klaganden har i sin tur endast varit boende där under några månader. Eftersom bosättningen varit såväl olovlig som kortvarig bedömer länsstyrelsen att klaganden inte kan anses ha haft sitt hem på fastigheten, i den mening som avses i artikel 8 i Europakonventionen. Det kan mot bakgrund av det nu redovisade inte göras gällande att klaganden genom nämndens beslut skiljs från sitt hem på ett sätt som skulle strida mot Europakonventionen. Av samma skäl bedömer länsstyrelsen att nämndens beslut inte står i strid med artikel 31 i den europeiska sociala stadgan. De frågor som därutöver avhandlas i överklagandet är främst hänförliga till situationen för samtliga personer som bosatt sig på fastigheten och konsekvenser för den här gruppen i stort, i händelse av att de inte längre kan bo kvar på platsen. Malmö kommuns eventuella skyldigheter i förhållande till utsatta EU-medborgare och barn är emellertid inte något som kan behandlas inom ramen för aktuell prövning. Det får sammantaget anses vara klarlagt att förhållandena på fastigheten, vid tidpunkten för nämndens beslut, var sådana att nämnden har varit skyldig att agera. Även den omständigheten att marken är förorenad och måste saneras, innan den kan användas för bostäder i någon form, ska tillmätas betydelse. Nämndens beslut om rättelse på den felandes bekostnad har mot den bakgrunden varit välavvägt och inte mer ingripande än nödvändigt. Det har därtill inte framkommit att klaganden i något avseende har varit förhindrad att rätta sig efter beslutet och denne får anses ha haft tillräckligt god tid på sig att förflytta sig och sin egendom från platsen innan nämndens beslut verkställdes. Vid en sammanvägd bedömning av samtliga omständigheter i ärendet finner länsstyrelsen att nämnden har haft fog för sitt beslut. Vad klaganden i övrigt har anfört föranleder ingen annan bedömning. Länsstyrelsen avslår därför överklagandet. Detta beslut kan överklagas till Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt, se nedan. Beslut i ärendet har fattats av länsassessor Maria Philipsdotter Svensson efter föredragning av länsassessor Erik Molander. I den slutliga handläggningen har även rättschef Leif Nyberin deltagit.
BESLUT 8(8) Maria Philipsdotter Svensson Erik Molander Beslutet har signerats elektroniskt och har därför ingen namnunderskrift. Expedieras till Miljönämnden i Malmö kommun HUR MAN ÖVERKLAGAR Om ni vill överklaga Länsstyrelsens beslut ska ni skriva till Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt. Överklagandet ska dock skickas till skane@lansstyrelsen.se eller till Länsstyrelsen Skåne, Rättsenheten, 205 15 Malmö. Av överklagandet ska framgå vilket beslut ni överklagar (ange diarienummer) och hur ni vill att beslutet ska ändras. Ni bör också tala om varför ni anser att beslutet ska ändras. Uppge namn, adress, telefonnummer och eventuell e-postadress. Om ni har handlingar eller annat som ni anser stöder er uppfattning bör ni skicka med detta. Länsstyrelsen måste ha fått ert överklagande inom tre veckor från den dag ni fick del av beslutet. Annars kan överklagandet inte tas upp till prövning. Om förenklad delgivning tillämpas gäller istället de regler som informerats om i samband med bekräftelsen på överklagandet. Behöver ni veta mer om hur ni ska göra kan ni kontakta Länsstyrelsen, tfn 010-224 16 60 (exp.).