Uppdrag angående högskoleprovet (U2013/3508/UH)

Avdelningen för analys, främjande och tillträdesfrågor Föredragande Mattias Wickberg Utredare 010 4700366 mattias.wickberg@uhr.se PM BILAGA Diarienummer 1.1.1 2743 2013 Datum 2013 10 15 Postadress Box 45093 104 30 Stockholm Besöksadress Wallingatan 2 111 60 Stockholm Telefon 010 470 03 00 Org nr 202100 6487 www.uhr.se Uppdrag angående högskoleprovet (U2013/3508/UH) Sida 1 (37)

Innehåll Uppdraget... 3 Sammanfattning... 3 Bakgrund... 4 Högskoleprovets olika delar... 5 Högskoleprovets roll i antagningen... 6 Platsfördelning... 7 Alternativt urval... 7 Skiljekriterium... 8 Högskoleprovsresultatets värde... 9 Högskoleprovsresultatet kan ges en betydelse... 10 Högskoleprovsresultatet idag... 11 Slumpen... 11 Konsekventa val... 13 Gränsvärde... 16 Konsekvenser vid införandet av ett lägsta gränsvärde... 17 Effekter i antagningen simulering... 17 Basvärden sökande och meritvärden... 18 Simulering fördelningen av platser... 20 Simulering fördelning av platser kön... 21 Simulering vad händer med de tidigare antagna?... 21 Meritvärden... 24 Exemplet lärarutbildningarna... 25 Ändringar i befintligt regelverk... 28 Anpassningar i antagningssystemet... 28 Provtagare... 29 Sammanfattande diskussion... 30 Förslag till förordning om ändring i högskoleförordningen (1993:100)... 34 Sida 2 (37)

Uppdraget Den 23 maj 2013 beslutade regeringen att uppdra åt Universitets och högskolerådet att lämna förslag till ett lägsta gränsvärde för giltigt resultat vid antagning på grundval av resultat från högskoleprov. Universitets och högskolerådet har även att redogöra för motiven till sitt förslag och att lämna förslag till författningstext. I uppdraget ingår även att analysera de förmodade konsekvenserna av införandet av en sådan gräns. Uppdraget ska redovisas till Utbildningsdepartmentet senast den 15 oktober 2013. Sammanfattning I det fall det ska införas ett lägsta gränsvärde för giltigt resultat vid antagning på grundval av resultat på högskoleprov framgår i denna promemoria att det är rimligt att en sådan gräns även ges en betydelse. Denna betydelse föreslås då ska hänföras till någon form av studieframgång i högre utbildning. Nödvändiga uppgifter om studieresultat finns tillgängliga men tiden har inte medgivit insamlande och analys av data. Ett möjligt värde utifrån den information som redovisats och som är tillgänglig idag är 0,40. Värdet täcker in de flesta av de historiska värden som i realiteten varit möjliga att få utan reell prestation och minskar utrymmet att erhålla ett giltigt resultat som följer på rena gissningar. Konsekvenserna av att införa en lägsta giltig gräns om 0,40 för högskoleprovsresultat i antagningen blir att antalet antagna i framför allt betygsgrupperna ökar när antalet antagna i högskoleprovsgruppen minskar. Ett ökat antal antagna i betygsgrupperna leder till att meritvärdet som krävs för att erbjudas en plats i dessa grupper generellt sjunker. I ett makroperspektiv så är det ett nollsummespel, antalet platser att fördela har inte förändrats, men för drygt 600 sökanden som tidigare varit antagna med sitt högskoleprovsresultat så innebär den nya platsfördelningen att de helt står utan utbildningsplats. På den av Universitets och högskolerådet föreslagna författningsändringen följer en övergångsproblematik där samma resultat ska behandlas olika i antagningen beroende på när provet har genomförts. För denna hantering är förändringar i antagningssystemet nödvändiga. En lämplig tidpunkt för ett införande av en lägsta gräns för giltigt högskoleprovsresultat i antagningen skulle därför vara antagningen vårterminen 2015. Sida 3 (37)

Bakgrund Av 4 kap. 1 högskolelagen (1992:1434) framgår att högskolorna som studenter ska ta emot de sökande som uppfyller behörighetskraven för studierna. I enlighet med kapitlets 3 är det först, i de fall alla behöriga sökande till en utbildning inte kan tas emot, som ett urval ska göras bland de sökande. Högskoleprovet har sedan 1977 fungerat som urvalsinstrument för antagning till universitets och högskolestudier. Provet genomförs en gång på hösten och en gång på våren och det är tillåtet att göra provet hur många gånger man önskar. Vid mer än ett provresultat är det alltid det bästa resultatet som gäller vid urval till en studieplats. Provresultaten är giltiga i fem år och efter varje provtillfälle överförs råpoängen (antal rätt besvarade uppgifter) till en normerad poäng, på en skala från 0,00 till 2,00, där 2,00 är det högsta resultatet. Denna normering görs för att säkerställa att det är lika lätt eller svårt att erhålla en viss normerad poäng oavsett prov och provgrupp 1. Det övergripande syftet med provet är att mäta provdeltagarnas förutsättningar att klara högre studier. Provet ska så rättvist som möjligt rangordna de sökande med avseende på förväntad studieframgång. Provet har genomgått ett antal förändringar och den senaste förändringen genomfördes hösten 2011. Syftet med den senaste förändringen har varit att 1) göra provet mer effektivt genom att utöka antalet uppgifter, 2) få en bättre prognosförmåga genom en utökning av både antalet uppgifter och delprov med kvantitativt innehåll och 3) möjliggöra en flexibel användning av provet för olika utbildningar. Det sistnämnda förutsätter dock en förändring i högskoleförordningen (1993:100) för att kunna tillämpas i antagningen. 1 Det som menas med provgrupp i det här fallet är gruppen som tar provet vid ett specifikt tillfälle, inte hela populationen provtagare. Det ska vara oberoende av de provtagare som tar provet just samtidigt men det ska inte vara oberoende av alla provtagare i termer av populationen (det är det som gör provet normrelaterat). Sida 4 (37)

Högskoleprovets olika delar När högskoleprovet gavs första gången 1977 bestod provet av sex olika delar men har sedan dess genomgått en del förändringar (se tabell 1) Delprov Förkortning Antal uppgifter 1977 1979 1980 1991 1992 1995 1996 vår 2011 Ordkunskap ORD 30 30 30 40 Kvantitativa resonemang NOG 20 20 20 22 Läsförståelse LÄS 30 24 24 20 Diagram, tabeller och kartor DTK 20 20 20 20 Allmänorientering AO 30 30 30 Studietekniska färdigheter STUF 20 20 Engelsk läsförståelse ELF 24 20 Totalt antal uppgifter 150 144 148 122 Tabell 1. Högskoleprovets sammansättning 1977 våren 2011, antal uppgifter per delprov Provet bestod under de två första åren, 1977 1979, av sammanlagt 150 uppgifter fördelat på sex delprov. Den första förändringen av provet skedde 1980 när antalet uppgifter i delprov läsförståelse (LÄS) reducerades med sex uppgifter, från 30 till 24 med bibehållen provtid. Provtiden förblev densamma även vid nästa stora förändring 1992 när delprov studietekniska färdigheter (STUF) ersattes av engelsk läsförståelse (ELF). Antalet uppgifter i delprov ELF var fyra fler än i det ersatta STUF varför provets totala antal frågor ökade till 148. År 1996 utgick delprov allmänorientering (AO). Samtidigt utökades delprov ORD med 10 uppgifter och delprov NOG med två uppgifter, medan LÄS och ELF minskade med vardera fyra uppgifter. Det totala antalet uppgifter blev då sammanlagt 122 2. 2 För en fylligare presentation av högskoleprovets delar och utveckling se Andersson, K (1999), Högskoleprovet, Konstruktion, resultat och erfarenheter. Enheten för pedagogiska mätningar, Umeå universitet, PM nr 153. Sida 5 (37)

Från och med hösten 2011 består provet av totalt 160 uppgifter, fördelade på åtta delprov; fyra kvantitativa delprov med sammanlagt 80 uppgifter och fyra verbala delprov med sammanlagt 80 uppgifter. Det nya provet innehåller fortfarande fem gamla delprov (ORD, NOG, DTK, LÄS och ELF) som till viss del har modifierats och tre nya delprov; ett verbalt (MEK) och två kvantitativa (XYZ och KVA). Den kvantitativa delen innehåller delproven: XYZ som mäter förmågan att lösa matematiska problem med 24 uppgifter, KVA som mäter förmågan att göra kvantitativa jämförelser med 20 uppgifter, NOG som mäter förmågan att hantera matematiska och logiska problem med 12 uppgifter och DTK som mäter förmågan att tolka diagram, tabeller och kartor med 24 uppgifter. Den verbala delen innehåller delproven: ORD som mäter förmågan att förstå ord och begrepp med 20 uppgifter, LÄS som mäter förmågan att förstå innehållet i svenska texter med 20 uppgifter, MEK som mäter förmågan att förstå ord och begrepp i sitt sammanhang med 20 uppgifter och ELF som mäter förmågan att förstå innehållet i engelska texter med 20 uppgifter. Högskoleprovets roll i antagningen Tillträdesreformen 1977 öppnade upp för fler grupper att delta i högre studier. Förutom att kunna uppnå allmän (grundläggande) behörighet genom gymnasieutbildning kunde den som fyllt 25 år, hade fyra års arbetslivserfarenhet och uppfyllde de särskilda behörighetskraven få tillträde till högskolan 3 (de så kallade 25:4 behöriga). För att kunna göra ett urval bland de sökande som var behöriga, men som saknade ett gymnasiebetyg, skapades ett prov, högskoleprovet, som kunde skrivas första gången våren 1977. Tanken var då att högskoleprovet skulle finnas som ett alternativ till betyg. I tillträdesutredningens betänkande Tillträde till högskolan 4 (1985) fördes förslaget fram att högskoleprovet även skulle fungera som en andra chans för sökande som inte kunnat antas på sina betyg. Sex år senare, 1991, gavs samtliga grupper av sökande möjlighet att göra provet. Sedan dess har därför sökande haft möjlighet att använda både provresultat och betygsmeriter i urvalet för att komma in på högskolan. Högskoleprovet kom därmed i mycket att bli ett komplement till betyg. Högskoleprovet har därefter fått en allt större betydelse i antagningen då dess användningsområde under åren har utökats. Det är inte ovanligt att högskoleprovsresultatet i urvalen, utöver den reglerade minsta tredjedelen, även 3 Se vidare Tillträde till högre utbildning en evighetsfråga (HSV 1997:13 S) för en utförlig beskrivning av tillträdesreformen. 4 SOU 1985:57 Tillträde till högskolan. Betänkande av tillträdesutredningen. Stockholm, Utbildningsdepartementet. Sida 6 (37)

används som skiljekriterium i betygsurvalet vid i övrigt lika meriter och som ett första steg vid alternativa urval. Till vissa av de mest konkurrensutsatta utbildningarna har därför högskoleprovet för många sökande i realiteten blivit ett obligatorium. Platsfördelning Enligt 7 kap. 13 högskoleförordningen ska minst en tredjedel av platserna till en utbildning som vänder sig till högskolenybörjare tilldelas sökande med ett giltigt högskoleprovsresultat då ett urval måste göras. Då bestämmelsen är utformad som ett ska krav utan undantag har det till vissa utbildningar blivit så att samtliga sökande (eller sökande med förhållandevis låga resultat) i högskoleprovsgruppen antas, trots att det är konkurrens i övriga urvalsgrupper. Detta fenomen har att göra med att antalet utbildningsplatser i vissa fall blivit fler samtidigt som söktrycket har minskat eller förblivit konstant i urvalsgruppen för högskoleprov. Det är inte ovanligt att andelen sökande med ett högskoleprovsresultat är lägre än den stipulerade tredjedelen vilket ofta återspeglas i meritvärdet för sist antagne i urvalsgruppen. Förskollärarutbildningarna är ett exempel där i vissa fall endast var fjärde sökande deltar i högskoleprovsgruppen och där lägsta meritvärde för antagning höstterminen 2013 finns i spannet 0,05 0,85. I vilken ordning antagningen i de olika urvalsgrupperna görs har även betydelse. I antagningssystemet används det så kallade idealtillståndet för att definiera i vilken urvalsgrupp en sökande ska erbjudas en plats. I korthet går det ut på att antagningssystemet, baserat på den fördelning av platser som bestämts ska gälla för utbildningen, letar upp den urvalsgrupp där minst antal sökande antagits i förhållande till antalet platser och därför är längst från sitt idealtillstånd. Den individ som har det högsta värdet i den aktuella urvalsgruppen antas, oavsett vilket värde denne har i övriga urvalsgrupper. Eftersom det inte är ovanligt med en fördelning där andelen platser som ska tillföras högskoleprovsgruppen är högre än minimikravet 1/3 av platserna tillfaller fler platser urvalsgruppen och färre antas i övriga. Följden blir då att fler antas via högskoleprovet och värdet som krävs för antagning i urvalsgruppen minskar. Alternativt urval Enligt 7 kap. 13 högskoleförordningen får högst en tredjedel av platserna till en utbildning som vänder sig till högskolenybörjare fördelas på av högskolan bestämda urvalsgrunder, så kallat alternativt urval. Vilka urvalsgrunder som kan användas preciseras i 23. Det är inte ovanligt att högskoleprovet används som ett led i det alternativa urvalet. Till till exempel läkarutbildningarna används högskoleprovet som en första sållning av vilka sökande som ska gå vidare till det skriftliga provet (Karolinska institutet) och för att rangordna sökande med arbetslivserfarenhet/legitimation från yrken inom medicin och vård (Linköpings universitet, Umeå universitet). Ett högt söktryck till utbildningarna gör att konkurrensen är hård, vilket innebär att det krävs mycket bra resultat på högskoleprovet för att man ska ha en chans att bli antagen. Sida 7 (37)

Skiljekriterium Enligt 7 kap. 12 högskoleförordningen får vid i övrigt likvärdiga meriter urval också göras genom prov eller intervjuer eller genom lottning, så kallat skiljekriterium. Eftersom högskoleprovet har goda rangordnande egenskaper är det inte ovanligt att högskolorna tillämpar förordningstexten genom att använda provet som ett första skiljekriterium vid i övrigt lika meriter. Genom att använda högskoleprovet som skiljekriterium ges, på marginalen, platsen till den sökande som har ett högskoleprovsresultat före den som saknar detsamma. Om det är fler som har lika meriter och högskoleprovsresultat så är det resultatet av provet som avgör var i rangordningen den sökande hamnar. Som ett giltigt resultat räknas även 0,00 vilket innebär att en sökande med ett i övriga antagningen icke användbart resultat rangordnas högre än den som inte gjort provet alls. Rimligheten i detta kan diskuteras eftersom det på marginalen sannolikt kan få oönskade effekter, framförallt till utbildningar med högst söktryck där meritvärden i övriga urvalsgrupper är maximala. Ett exempel är efter det andra urvalet höstterminen 2012 till läkarprogrammet vid Karolinska institutet. Till utbildningen fanns då 37 reserver i urvalsgrupp BI med maximalt värde 22,50. Reserv 1 18 hade resultat 1,3 0,6 på högskoleprovet medan reserv 19 37 saknade högskoleprovresultat helt. Hade reserv 37 istället haft ett resultat på 0,0 på högskoleprovet, allt annat lika, hade denne placerats som reserv nr 19 vilket onekligen är ett betydligt bättre reservnummer i den fortsatta antagningsprocessen. Bland de reservplacerade till utbildningen var de sökande med utländsk förutbildning påfallande många. Endast 2 av 10 har skrivit högskoleprovet vilket ska jämföras med 7 av 10 för de med svensk förutbildning. Sida 8 (37)

Högskoleprovsresultatets värde Högskoleprovet är ett normbaserat prov vilket innebär att utfallet (resultatet) baserar sig på jämförelsematerial med vars hjälp man kan anta hur en individ klarar sig i förhållande till övriga provtagare 5. Normbaserade tester anses generellt fungera väl som ett instrument för urval eftersom utgångspunkten är strikt relativ 6. Till skillnad från tester där bedömningen är kriteriebaserad och utfallet beror på hur väl en provtagare uppfyller de på förhand uppställda kriterierna, är det för högskoleprovet inte möjligt att fastställa exakt vad en skrivande med ett givet resultat förväntas klara av eller uppnå i högskolestudierna. Ett antal rapporter har genom åren analyserat högskoleprovets samband med studieframgång i högskolan och påvisat att de med höga provpoäng i genomsnitt klarar sig bättre 7. Sökande med resultatet 1,00 förväntas således ha en bättre förmåga att klara av högskolestudier och därför ha en bättre prognos för studieframgång än sökande som har resultat 0,90. Några studier som analyserat skillnader i studieframgång för grupper med olika givna provresultat (gränsvärden) har inte hittats och utan sådana studier är det inte möjligt att veta hur mycket bättre den sökandes förmåga är eller hur mycket bättre studieframgången förväntas bli 8 9. Det är heller inte högskoleprovets syfte. Högskoleprovets uppgift är att fungera som ett instrument för att rangordna sökande med avseende på förväntad studieframgång om det är så att ett urval till utbildningen krävs, och för den uppgiften är, enligt Wedman 10, högskoleprovet ett mycket effektivt instrument. I det fall det införs en gräns för ett giltigt högskoleprovsresultat i antagningen är det rimligt att en sådan gräns även betyder något. Provet har som urvalsinstrument en hög acceptans bland de skrivande och att sätta en nedre gräns för ett giltigt resultat kommer därför att få starka signaleffekter i det att värdet sannolikt kommer att uppfattas som en skamgräns, även om gränsen bara gäller i antagningen. Oberoende av vilket provresultat som skulle vara aktuellt för en nedre gräns är det viktigt att det 5 Ingemar Wedman uttrycker det; I dessa prov [Högskoleprovet] är utgångspunkten strikt relativ, dvs att man antar att det föreligger stabila individuella differenser i de egenskaper proven mäter och vidare att dessa skillnader kan återges med så kallad normalfördelning (Gauss kurva) Högskoleverkets arbetsrapporter 2000:6 AR, Behörighet rekrytering och urval om övergången från gymnasieskola till högskola. 6 Cliffordson påvisar dock att målrelaterade betyg fungerar lika väl som betyg från det normrelaterade betygssystemet. Cliffordson, C. De målrelaterade gymnasiebetygens prognosförmåga. Pedagogisk forskning i Sverige 2004 nr 2. 7 Se till exempel J E Gustafsson et al. Högskoleprovets prognosvärde. Högskoleverkets rapportserie 2001:19 R, A Svensson Antagningen till civilingenjörsutbildningarna. Hur fungerar den hur kan den förbättras? Göteborgs universitet, IPD rapport Nr 2004:01 8 A Björklund, P Fredriksson, J E Gustafsson och B Öckert Den svenska utbildningspolitikens arbetsmarknadseffekter: vad säger forskningen? IFAU Rapport 2010:13 visar att en standardavvikelse bättre provresultat medför 0,1% högre avkastning på utbildningen. 9 Det är värt att notera att även om studier om skillnader hade funnits tillgängliga så hade dessa baserats på resultat från det gamla högskoleprovet. Rimligheten att utgå från dessa data hade kunnat ifrågasättas eftersom en av anledningarna för att ta fram ett nytt prov var just för att förbättra provets prognosförmåga. 10 Ingemar Wedman Högskoleverkets arbetsrapporter 2000:6 AR, Behörighet rekrytering och urval om övergången från gymnasieskola till högskola. Sida 9 (37)

finns en förståelse för varför det aktuella värdet är valt eftersom en gräns de facto innebär att vissa sökande diskvalificeras från att delta i urvalet med sin merit. För en sökande som inte har meriter för att delta i någon annan urvalsgrupp blir gränsvärdet i praktiken ett behörighetskrav. Det är även rimligen lättare för en sökande att förhålla sig till ett givet gränsvärde då det går att beskriva i vilken mån en tillräcklig studiekapacitet föreligger och vad som avses därmed. Nödvändiga studier för att ge ett tänkbart gränsvärde för högskoleprovet innehållsmässig betydelse saknas i nuläget. Högskoleprovsresultatet kan ges en betydelse I linje med den rekommendation som lyftes fram i rapporten The Swedish national aptitude test: a 25 year testing program 11 är det lämpligt att ge de skrivande en bättre återkoppling av innebörden av ett givet högskoleprovsresultat. Idag ges de skrivande tillgång till resultatet på samtliga delprov och i framtiden skulle det även vara möjligt att beskriva vad värdena står för. Ett högskoleprovsresultat kan ges en betydelse utifrån två generella alternativ: resultatet visar på en viss kunskapsnivå som ska uppnås eller en viss sannolikhet för en viss prestation i högskolan. Nedan beskrivs kort dessa alternativ. Kunskapsnivå Det första alternativet, kunskapsnivå, är svårt att tillämpa av flera skäl när det gäller högskoleprovet. Ett hinder är till exempel att betydelsen, som regelverket är formulerat i nuläget, måste anges för värdet på totalprovet för att få en mening i antagningen då det är det värdet som används 12. Eftersom de två delarna, verbal (V) respektive kvantitativ (K) del, inte har ett högt samband sinsemellan kommer det att finnas ett antal kombinationer av V och K som ska indikera samma kunskapsnivå (ponera till exempel resultatet 0,50 där V=1,00 + K= 0,00, V=K eller V= 0,00 + K = 1,00 oavsett kombination ska indikera samma kunskapsnivå). Först i det fall de två delarna kan användas separat i antagningen torde därför alternativet vara lämpligt. Sannolikhet X (benchmark) Det andra alternativet, som påvisar en viss sannolikhet för en viss prestation i högskolan, är sannolikt ett för högskoleprovet bättre val. I likhet med College Board s College Readiness Benchmark kan värdet då få en betydelse i formen med detta resultat så har en genomsnittlig skrivande en 65 procentig sannolikhet att uppnå betyg X i genomsnitt under första året på högskolan. Värdet gäller då en typisk student vid en typisk högskola. Som sådant kan det ge ett mått på om sökande innehar de kunskaper som krävs för att ha en rimlig chans att lyckas i studierna. De svårigheter 11 Högskoleverket 2002. 12 Se Högskoleverkets skrivelse om behovet av ytterligare reglering av högskoleprovet, Reg nr 81 5689 12, och SUHFS skrivelse: Behovet av förändrad ansvarsfördelning och utvecklingsåtgärder kring anordnadet av högskoleprovet, Dnr 11/102 Sida 10 (37)

som finns, till exempel att sökande använder resultaten för att söka till olika utbildningar varför ett benchmark värde svårligen kan finnas vara relevant för samtliga utbildningsområden, är förhållandevis enkelt att lösa. En benchmark per utbildningsområde (motsvarande) kan till exempel vara en möjlig väg. Högskoleprovsresultatet idag Slumpen 13 Högskoleprovets samtliga provuppgifter är flervalsuppgifter med givna svarsförslag. Endast ett val per fråga är rätt och svaren är oberoende av varandra, dvs. det är inte mindre sannolikt att svaret på frågan är A om svaret på föregående fråga var A. Eftersom endast ett svarsalternativ per fråga är rätt och svaren är oberoende av varandra så är det möjligt att med enkel matematik räkna ut sannolikheten för att gissa rätt på en fråga och det antal (rå)poäng som gissningarna för samtliga frågor i genomsnitt skulle ge. Det enklaste sättet att räkna ut sannolikheten är att dela antalet korrekta svar (gynnsamma utfall) med antalet svarsalternativ (möjliga utfall). Högskoleprovet består sedan hösten 2011 av 160 frågor med antingen fyra eller fem möjliga svarsalternativ per fråga. Svarsförslagen och antalet uppgifter fördelas enligt följande; Antal svarsförslag Antal uppgifter Kvantitativ del 4 68 5 12 Verbal del 4 60 5 20 Då endast ett svarsalternativ är korrekt så är sannolikheten 0,25 (1/4 ) för att välja rätt svarsalternativ då antalet svarsalternativ är fyra. Motsvarande för fem svarsalternativ är 0,2 (1/5). Eftersom den kvantitativa delen av högskoleprovet består av 68 frågor med fyra svarsförslag och 12 frågor med fem svarsförslag, så är det sannolika antalet korrekta svar vid slumpmässig gissning 17+2,4 = 19,4 poäng (0,25*68 + 0,2*12). För den verbala delen så är antalet 15+4 = 19 poäng (0,25*60 + 0,2*20). 13 Slumpen används inom sannolikhetsteorin som en benämning på det oförutsägbara. Där gäller att ett försök är ett slumpförsök om det vid upprepningar ger olika resultat. Att resultaten blir olika beror på att tillgänglig information är otillräcklig för att fullständigt bestämma försöksutfallet. Det är dock i vissa fall möjligt att beräkna sannolikheten för att en händelse ska inträffa. Sannolikheten för en händelse är alltid ett tal mellan noll och ett. Sannolikheten är noll (0) för en händelse som omöjligt kan inträffa respektive ett (1) för en händelse som absolut säkert kommer att inträffa. Sida 11 (37)

Omvänt gäller då att även om 19 poäng är den mest sannolika poängen om den skrivande gissar är det värt att notera att det är runt 80 procent sannolikhet för annan poäng. Eftersom det alltid görs en normering av högskoleprovet för att det oberoende av provtillfälle och oberoende av andra provdeltagare 14 ska vara lika lätt eller svårt att få en viss normerad poäng, varierar det antal godkända (rå)poäng som krävs för ett givet normerat resultat. Figuren visar antalet (rå)poäng som krävts för att erhålla normerad poäng 0,1 respektive 0,2 för de ingående delarna de fyra senaste provtillfällena. Figuren visar även differensen till (rå)poäng för slumpen. Figur 1. Antal (rå)poäng som krävdes för att uppnå 0,1 resp. 0,2 i samband med normering för det nya provet Som figuren visar så har det varit möjligt att genom gissningar få ett normerat resultat som överstiger 0,00 i samtliga provomgångar. Hösten 2011 och våren 2012 15 resulterade gissningar i ett normerat värde på 0,15. Värdet avrundades dock till en decimal (0,2) vid antagning till högskolan då antagningssystemet vid dessa båda tillfällen inte kunde ta emot högskoleprovsresultat i två decimaler. Våren 2013 har det normerade värdet av gissningar fallit till 0,05 fördelat 0,10 i den kvantitativa delen och 0,00 i den verbala. 14 Se fotnot 1. 15 Våren 2012 räknades fyra frågor bort ur orddelen efter det att svaren läckt ut på internet. Antalet rätta svar som krävdes för 0,1 på den verbala provdelen fanns den provomgången i intervallet 17 19. Sida 12 (37)

Det finns tre faktorer som förklaring till normering slump fenomenet 16 : Provets svårighetsgrad (medelvärde), provets spridning och jämförbarheten med det gamla provet. Medelvärdet på det nya provet är relativt lägre än på det gamla provet varför antalet (rå)poäng som krävs för ett resultat över 0,1 är lägre och avståndet till slumpens poäng därför naturligt är kortare. Detta fenomen är naturligtvis inte önskvärt utan strävan är att justera medelvärdet i framförallt den kvantitativa delen så att antalet (rå)poäng normalt överstiger slumpens poäng för att få ett normerat värde över 0,0. Denna justering tar dock tid och det kompliceras av att uppgiftsbanken för närvarande är begränsad och att de utprövade uppgifterna generellt har låga medelvärden. Spridningen är inte mycket att göra åt, för minskar man spridningen blir även provets reliabilitet (tillförlitlighet) lägre vilket inte är önskvärt. Den nya provsammansättningen med 160 frågor, istället för som tidigare 122, har ökat reliabiliteten (generellt sett ökar reliabiliteten i ett test då antalet uppgifter som ingår i testet ökar). Vad avser reliabilitetsvärden (Cronbach s alpha) för hela provet (totalpoängen) är medelvärdet för de fyra versionerna av nya provet 0,933 17 vilket är något högre än tidigare prov. Jämförbarheten över tid är viktig. Hade inte jämförbarheten varit viktig hade det vid normeringen hösten 2011 kunnat sättas en gräns för det normerade värdet 0,1 ovanför gissningsgränsen, ett nytt prov nya förutsättningar. Eftersom resultatet från provet är giltigt i fem år och får göras hur många gånger som helst ansågs det dock rimligt att det normerade resultatet för provet skulle vara jämförbart mellan det gamla och nya provet. Utöver förklaringsproblematik skulle det svårligen kunna hanteras i antagningen med två olika giltiga resultat 18. Konsekventa val Med konsekventa val avses i det följande att välja ett och samma svarsalternativ, till exempel svarsalternativ c, för samtliga frågor som ingår i provet. Eftersom det endast finns ett korrekt svarsalternativ per fråga och ett begränsat antal möjliga svarsalternativ att fördela de korrekta svaren bland är det mest sannolika utfallet i en slumpmässig situation för den verbala delen 19 A, 19 B, 19 C, 19 D samt 4 E. Motsvarande för den kvantitativa delen blir då 19,4 A, 19,4 B, 19,4 C, 19,4 D, 2,4 E. Det är den mest sannolika fördelningen av de rätta svaren. 16 Tack till Per Erik Lyrén vid Umeå universitet som har bidragit med sin kunskap i det följande. 17 Enligt många riktlinjer för reliabilitetsmått är 0,90 en lägre gräns för standardiserade high stakes test, vilket högskoleprovet är. 18 Vilket resultat ska användas? Två? Hur ska platserna inom högskoleprovsgruppen gruppen fördelas? Jmf problematiken med införandet av ny urvalsgrupp för gymnasieexamen. Sida 13 (37)

H11 V12 H12 V13 Svarsalternativ Antal alt. Norm. poäng Antal alt. Norm. poäng Antal alt. Norm. poäng Antal alt. Norm. poäng A 42 0,20 38 0,20 36 0,05 34 0,05 B 39 0,20 35 0,05 39 0,10 45 0,20 C 37 0,10 45 0,35 49 0,40 40 0,15 D 36 0,10 35 0,10 31 0,00 35 0,05 E 6 0,00 3 0,00 5 0,00 6 0,00 Tabell 2. Antal rätta svar och normerat värde vid konsekvent val av ett och samma svarsalternativ, högskoleproven hösten 2011 våren 2013. Före anmälan till höstterminen 2012 användes i antagningen endast en decimal. Resultaten H11 och V12 avrundas därför; 0,05 till 0,1 och 0,35 till 0,4. Som framgår av tabellen så varierar antalet rätta svar bland svarsalternativ A E. Att svarsalternativ E inte är lika vanligt förekommande som de övriga svarsalternativen är en direkt följd av att antalet möjliga E svar är färre (12 + 20) än de övriga alternativen. Det normerade värdet som används i antagningen har för ett och samma svarsalternativ varit som lägst 0,00 och som högst 0,40. Att 49 av de rätta svaren hamnade som svarsalternativ C hösten 2012 var en ren tillfällighet. Det var även en tillfällighet att antalet rätta svar A i samma prov var 36. Provets svårighetsgrad hösten 2012 var därutöver sådan att de 49 korrekta svaren gav ett så pass högt normerat värde som 0,40. Valet att fördela de rätta svarsalternativen slumpmässigt är gjort för att undvika riskerna för systematiska fel samt för att öka provets trovärdighet. Slumpmässigheten gör dock samtidigt att fördelningen av svarsalternativ kan bli skev, vilket blev väldigt tydligt hösten 2012. Det framgår av tabellen att det har förekommit att svarsalternativen har fallit ut så att (det vi kallar) konsekventa val har kunnat ge ett (normerat) värde som har varit relevant i antagningen. Utöver provets lägre medelvärde, som beskrivs i tidigare avsnitt, så finns en förklaring i att det nya högskoleprovet består av fler delprov och fler uppgifter än tidigare. Från att tidigare bestått av fem delprov och 122 frågor så är det nu åtta delprov och 160 frågor fördelat på en kvantitativ respektive verbal del som normeras var för sig. Vid framtagande av provet så fördelas svarsalternativen slumpmässigt för respektive delprov. Om det vid den slumpmässiga fördelningen av svarsalternativ faller ut så att x antal rätta svar är till exempel B för ett delprov så kan det för det delprovet inte te sig Sida 14 (37)

anmärkningsvärt. Om en liknande fördelning upprepas för ett annat delprov så kan det för det delprovet heller inte te sig anmärkningsvärt. Det är först när provets åtta olika delar långt senare i processen sätts samman till det slutgiltiga provet som det blir tydligt hur fördelningen av svarsalternativen för hela provet har blivit. För att minska sannolikheten för en alltför skev distribution av svarsalternativ i provet är det möjligt att jämna till antalet rätta svar på respektive svarsalternativ, i realiteten en form av efterkontroll av den slumpmässiga fördelningen av svarsalternativen. En sådan kontroll skulle begränsa möjligheten att framtida distribution av svarsalternativ ska kunna få konsekvenser liknande de som inträffade med svarsalternativ C hösten 2012. Kontrollen ska, och bör, emellertid inte säkerställa att det som inträffade hösten 2012 aldrig kan inträffa igen, eftersom en sådan åtgärd i realiteten skulle sätta slumpmässigheten ur spel och sätta en alltför stor begränsning på provkonstruktionen. Det som eftersöks är därför en väl avvägd process där en viss utjämning av svarsalternativen kan ske utan att begränsa provkonstruktionen. Även om det var en tillfällighet att antalet rätta svarsalternativ C var så pass många att det hösten 2012 gav ett normerat värde i antagningen på 0,40, och även om åtgärder kan vidtas för att minimera sannolikheten för ett sådant utfall igen, kan det inte hållas för osannolikt att värdet, och framför allt lägre värden än så, på grund av att de faktiskt har förekommit i debatten, nu bär ett slags stigma i form av en skamgräns. Att det vid ett tillfälle skulle ha varit möjligt att få ett så pass högt värde utan en reell prestation, och den uppmärksamhet som varit kring detta och lägre resultat, har sannolikt devalverat upplevelsen av vad värdena står för. Det är naturligvis ingen reell devalvering av värdet som avses (normeringen säkerställer att det är lika lätt/svårt att uppnå ett resultat över tid) utan en förmodad känsla bland provtagarna. De flesta skrivande måste förutsättas vara rationella i det att de strävar efter att uppnå ett så bra resultat som möjligt på högskoleprovet. Att genomföra högskoleprovet är trots allt förenat med en kostnad i både tid och pengar och att då som skrivande genomgående välja ett svarsalternativ och riskera ett lägre resultat än vad en reell prestation eventuellt skulle ge är därför mindre sannolikt. Rationaliteten styrks i det att inga skrivande valde att genomgående markera ett och samma svarsalternativ hösten 2012 (inte heller alternativ C således) och våren 2013 var det endast två (eller 0,003 %) av drygt 60 000 skrivande. Detta till trots kan det inte hållas för osannolikt att det som debatterats och framkommit om utfallet av konsekventa val i sig kan föranleda att antalet skrivande som avser att överlista högskoleprovet och söka ett mönster i slumpmässigheten ökar. Eftersom det varken kan eller bör garanteras att ett och samma svarsalternativ aldrig kan ge ett normerat värde över 0,05 så kommer det alltid att finnas en möjlighet att en skrivande uppnår ett giltigt resultat utan någon reell prestation. Om fler skrivande dessutom väljer bort rationaliteten för att istället välja ett och samma svarsalternativ så ökar även sannolikheten för att någon träffar rätt. Sida 15 (37)

Om det anses mindre lämpligt att dessa skrivanden, på grund av de val de gjort i provsituationen, deltar med sitt resultat i urvalet så kan åtgärder vidtas. Det går inte att i urvalet endast neka skrivande som har svarat ett och samma svarsalternativ (det kan ju vara så att den enskilde har svarat så efter bästa förmåga 19 ) från att delta, utan åtgärden måste vara generell. En lägsta gräns för giltigt högskoleprovsresultat i antagningen kan då vara aktuellt. Gränsvärde Det är rimligt att gränsvärdet för ett giltigt resultat vid antagning på grundval av resultat på högskoleprov ges en betydelse. Denna betydelse bör hänföras till någon form av studieframgång i högre utbildning. Nödvändiga uppgifter om studieresultat finns tillgängliga men tiden har dock inte medgivit insamlande och analys av data. Tidigast om ett år kan resultatet av en sådan analys redovisas. Utifrån den information som finns idag är 0,40 ett möjligt värde. Värdet täcker in de flesta av de historiska värden som i realiteten varit möjliga att få utan reell prestation och minskar utrymmet att erhålla ett giltigt resultat som följer på rena gissningar. Av de skälen kan värdet i nuläget utgöra ett gränsvärde för giltigt resultat vid antagning på grundval av resultat från högskoleprov. 19 Per Erik Lyrén m.fl. konstaterar i den kommande rapporten: Det nya högskoleprovet några valideringsstudier, att det inte finns något samband mellan icke svar och provpoäng. Sida 16 (37)

Konsekvenser vid införandet av ett lägsta gränsvärde Effekter i antagningen simulering För att kunna redogöra för konsekvenserna för de sökande vid införandet av ett lägsta gränsvärde för giltigt resultat vid antagning på grundval av resultat från högskoleprov har Universitets och högskolerådet genomfört en simulering av antagningsprocessen. Vid en simulerad antagning ändras ett eller flera villkor i antagningsproceduren varefter resultatet jämförs med resultatet av den faktiska antagningen. Det innebär annorlunda uttryckt att vi jämför de personer som hade kommit in om ändringen hade gjorts med de personer som faktiskt blev antagna. Vid simuleringar får vi dessutom utfallet för samtliga urvalsgrupper och därigenom även information om en sökandes totala chans att erbjudas en plats på sökt utbildning. Det är till exempel inte ovanligt att en sökande som inte antas med sitt högskoleprovsresultat istället antas med sitt gymnasiebetyg. I denna simulering har högskoleprovsresultatet under det angivna gränsvärdet tagits bort för aktuella sökande innan urvalet körts. Om högskoleprovet är den enda urvalsgruppen har den ersatts av urvalsgruppen övriga sökande, ÖS 20. I simuleringen är det endast värdet för högskoleprovsresultat som ändrats, allt annat är lika. Det innebär bl.a. att fördelningen mellan högskoleprovsgruppen och övriga urvalsgrupper är given. Det är inget som påverkar utfallet eftersom fördelningen mellan högskoleprovet och de övriga urvalsgrupperna inte sker proportionerligt efter antalet sökande i respektive urvalsgrupp utan är angiven som en procentuell andel av antalet platser som finns att fördela. Däremot kan naturligtvis förhållandet mellan betygsgrupp I (BI), betygsgrupp II (BII) samt folkhögskolegruppgruppen (BF) komma att ändras eftersom platsfördelningen baseras på antal sökande inom respektive urvalsgrupp 21. Simuleringen har gjorts av det första urvalet eftersom det är då ett reellt urval bland de sökande sker 22. Normalt minskar meritvärdet i urvalsgrupperna i samband med det andra urvalet eftersom alla antagna inte tackar ja till sin plats, men det finns inga garantier att så sker. Resultatet, antal antagna, meritvärden etc., som presenteras nedan ska därför ses som takvärden. Eftersom det tidigare framkommit att ett möjligt lägsta gränsvärde utifrån den information som finns idag är 0,40 så är det värdet som använts i simuleringen. Det innebär att högskoleprovsresultat som är lägre än 0,40 inte räknas. 20 Övriga sökande blir de sökande som är behöriga men som saknar merit att konkurrera i urvalet med. 21 Om platsfördelning på grundval av betyg, se bilaga 3, Högskoleförordning (1993:100) 22 Det som sker i det andra urvalet är snarare att beskriva som en omflyttning av platser utifrån avgivna svar, svar vilka i sin tur har baserats på resultatet i det första urvalet. Sida 17 (37)

Basvärden sökande och meritvärden I figur 1 visas antalet individer som deltar i det faktiska urvalet med ett värde i urvalsgruppen för högskoleprov höstterminen 2013. 10000 8000 6000 4000 2000 0 Figur 1: Antal sökande som deltar i urvalet med ett högskoleprovsresultat höstterminen 2013 Det framgår av figuren att det totala antalet individer som kan delta i urvalet med sitt resultat minskar ju högre gränsvärdet sätts. Att införa ett lägsta gränsvärde för giltigt resultat vid antagning på grundval av resultat från högskoleprov leder därför till att färre individer deltar i urvalet i den urvalsgruppen. Vid gränsvärdet 0,40 så är det 9 916 individer som deltar med ett resultat under det angivna värdet och som därför på ett eller annat sätt påverkas av förändringen. För 51 av dem så är högskoleprovet enda merit de kan delta i urvalet med till sökt utbildning, de övriga har minst en ytterligare merit att konkurrera i urvalet med. Meritvärdena i övriga urvalsgrupper varierar bland de sökande och är för gymnasiebetygen avhängigt av vilken utbildning de söker. Att en sökandes meritvärde kan skilja sig åt beroende på utbildning beror på möjligheten att få lägga till upp till 2,5 meritpoäng 23. Eftersom vi inte har möjlighet att i antagningssystemet få fram uppgifter om betygen utan meritpoäng så skulle en redovisning av ett medelvärde i betygsgrupperna som helhet bli missvisande. En viss indikation på betygens värde kan däremot fås från statistik som tagits fram i samband med en tidigare utredning av det nya högskoleprovet. Tabell 3 visar det genomsnittliga jämförelsetalet för skrivande hösten 2011 med slutbetyg från åren 2005 2011. Provresultat Genomsnittligt jämförelsetal Antal 0,1 12,64 153 0,2 12,64 349 0,3 12,95 648 0,4 13,00 955 Tabell 3. Provresultat, medelvärde och antal skrivande med slutbetyg 2005 2011 som har lägst godkänt i kurserna matematik A och engelska A hösten 2011. Komplett tabell i bilaga 2. 23 Se en utförlig beskrivning av meritpoäng i Högskolevekets rapport 2011:7 R Första antagningen med de nya reglerna en uppföljning av antagningen till höstterminen 2010 Sida 18 (37)

Tabellen visar det genomsnittliga jämförelsetalet, det vill säga före det att eventuella meritpoäng och kompletteringar lagts till betyget. Det framgår att de som ligger precis under värdet 0,40 har ett jämförelsetal på knappt 13, dvs. i genomsnitt ca 2/5 G och 3/5 VG. Värdena var nästintill oförändrade våren 2012. Tabell 4 visar fördelning och antalet antagna med ett högskoleprovsresultat som är lägre än 0,40. HP -värde Antal Andel % Kv % M % Okänt % 0,05 27 1,4 63,0 37,0 0,1 456 23,3 69,1 30,9 0,15 64 3,3 89,1 10,9 0,2 433 22,1 69,3 30,7 0,25 127 6,5 70,1 29,1 0,8 0,2 642 32,8 65,6 34,0 0,35 207 10,6 59,9 40,1 Total 1956 100 67,6 32,0 Tabell 4. Fördelningen, kön och antalet antagna hösten 2013 med ett högskoleprovsresultat som är lägre än 0,40. Det framgår av tabellen att det i den faktiska antagningen är 1956 individer som har erbjudits minst en plats i urvalet med ett högskoleprovsresultat som är lägre än 0,40. Dessa har antagits till sammanlagt 2453 platser på 1103 utbildningar. Det är inte ovanligt att sökande erbjuds plats på mer än en av de utbildningar de söker. Det är därför relevant att i vissa fall skriva antagningar i de fall det inte är samma som antalet antagna individer. Drygt två av tre sökande är kvinnor. Ett gränsvärde kommer att ha en direkt påverkan på dessa sökandes chanser att erbjudas en plats eftersom de inte kan antas i den simulerade antagningen med sitt högskoleprovsresultat. Möjligheten att antas till någon av de 2453 platser som frigjorts avgörs istället i vilken utsträckning de har andra meriter att konkurrera i urvalet med. Det som inte framgår i tabellen, men som kan utläsas av Universitets och högskolerådets statistik efter urval 1 24, är att det i realiteten inte har skett något urval alls till nästan hälften av de 1103 utbildningar de antagits till. Det finns till 508 av utbildningarna färre sökande än vad det finns platser att fördela och meritvärdet, oavsett i vilken urvalsgrupp den sökande konkurrerar, saknar därför i realiteten relevans. Möjligheten att antas till någon av dessa utbildningar förväntas därför inte påverkas av ett lägsta värde i simuleringen. Av de antagna så är det tretton individer till arton platser som har högskoleprovet som enda merit de kan delta i urvalet med till utbildningen. 24 http://statistik.uhr.se/ avser de som sökt i tid och därför konkurrerar i urvalet med sina meriter. Sida 19 (37)

Simulering fördelningen av platser I de fall antalet sökande i urvalsgruppen för högskoleprovet är färre än det antal platser som tilldelas urvalsgruppen 25 så omfördelas de överskjutande platserna till de övriga urvalsgrupperna. En förutsättning för att en omfördelning från till exempel högskoleprovsgruppen till betygsgruppen ska kunna ske är därför att det finns utbildningar där antalet sökande i högskoleprovsgruppen är så pass få att de antagna i urvalet är färre än det antal platser som tilldelats urvalsgruppen. Eftersom antalet sökande som kan delta i urvalet med ett giltigt högskoleprovsresultat minskar när ett lägsta värde införs, är det rimligt att anta att fenomenet kommer att uppträda oftare vid införandet av ett gränsvärde. Tabell 5 visar fördelningen av platser (antagningar) i urvalsgrupperna för folkhögskolebetyg (BF), gymnasiebetyg utan komplettering (BI), gymnasiebetyg med komplettering (BII), högskoleprov (HP) samt övriga sökande (ÖS) i det faktiska urvalet (BAS) och i simuleringen (SIM). Urvalsgrupp Bas SIM Förändring Antal Antal Antal % BF 1484 1535 51 3,4 BI 106494 108138 1644 1,5 BII 17695 18073 378 2,1 HP 68363 65909-2454 -3,6 ÖS 2706 2711 5 0,2 Totalt 196742 196366-376 -0,2 Tabell 5. Fördelning av platser i betygsgrupperna, högskoleprovet och övriga sökande vid den simulerade antagningen. Det är tydligt i tabellen att det sker en omfördelning av platser från högskoleprovsgruppen till främst betygsgrupperna vid införandet av en gräns för giltigt högskoleprovsresultat. Antalet platser i högskoleprovsgruppen har i simuleringen minskat med 2454 26 samtidigt som antalet platser i betygsgrupperna har ökat med 2073. Inte oväntat så ökar platserna för den normalt största urvalsgruppen BI men även urvalsgruppen BII och BF ökar. Folkhögskolegruppen tilldelas normalt få platser eftersom antalet sökande är få. I simuleringen så ökar antalet platser med 51 i urvalsgruppen vilket innebär en procentuell ökning av antalet platser på 3,4 procent. Antalet platser i urvalsgruppen ÖS ökar endast marginellt vilket var väntat eftersom antagning i urvalsgruppen blir aktuell först när samtliga sökande i de övriga urvalsgrupperna har erbjudits en plats. Det är värt att notera att för många sökande 25 Se avsnittet om platsfördelning. 26 Det är en fler plats än de antagna, det kunde mycket väl vara fler. I detta fall har platsen sannolikt fallit ut för en sökande som tidigare var antagen i HP gruppen med ett värde över 0,40. När antalet platser i övriga urvalsgrupper ökat så har denne tagit plats i någon av dessa istället. Sida 20 (37)

som styrkt sin behörighet genom reell kompetens så är högskoleprovet den enda meriten de har att konkurrera med i urvalet. Det är därför inte osannolikt att en viss andel av dessa därför istället placeras i urvalsgrupp ÖS. Platser har även fördelats till andra urvalsgrupper, till exempel akademiska poäng, som ofta ingår i urvalet till främst kurser. Detta förklarar de 376 platser som saknas i tabellens totalsumma. Simulering fördelning av platser kön Tabell 6 visar fördelningen av platser uppdelat på kön för respektive urvalsgrupp. BAS SIM Okänt Kvinna Man Okänt Kvinna Man Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % BF 0 0,0 949 63,9 535 36,1 0 0,0 989 64,4 546 35,6 BI 1455 1,4 71127 66,8 33912 31,8 1462 1,4 72246 66,8 34430 31,8 Urvalsgrupp BII 151 0,9 11911 67,3 5633 31,8 150 0,8 12169 67,3 5754 31,8 HP 179 0,3 34100 49,9 34084 49,9 174 0,3 32438 49,2 33297 50,5 ÖS 170 6,3 1677 62,0 859 31,7 171 6,3 1680 62,0 860 31,7 Tabell 6. Fördelning av platser i olika urvalsgrupper, faktiskt urval resp. simulering Det framgår av tabellen att det inte sker någon förändring av andelen män respektive kvinnor total vid fördelningen av platser i simuleringen. Det är även efter simuleringen 61 % kvinnor och 38 % män som tar platserna i anspråk. För urvalsgrupperna BI, BII och ÖS ändras fördelningen ytterst marginellt men i urvalsgrupp BF så sker det i simuleringen en ökning av andelen kvinnor som antas. Förklaringen är den att kvinnorna är i majoritet (2/3) bland de sökande med bäst studieomdöme. Det är inte ovanligt att det blir lottning mellan sökande med samma meritvärde då det för ett studieomdöme från folkhögskola sätts som heltal mellan 1,00 4,00 och platserna som tilldelas gruppen i regel är få. När fler platser tilldelas urvalsguppen så kan fler antas och eftersom de flesta är kvinnor så är det sannolikt att de antas i högre utsträckning. Andelen män som antas i högskoleprovsgruppen ökar något i simuleringen. Det framgår redan i tabell 4 att majoriteten av de antagna med ett högskoleprovsresultat under 0,4 var kvinnor varför detta resultat inte är någon överraskning. Simulering vad händer med de tidigare antagna? Tidigare avsnitt har beskrivit hur platserna har fördelats i hela antagningsomgången höstterminen 2013. Det framgick att ett antal platser som tidigare tilldelades sökande med ett högskoleprovsresultat som var lägre än 0,40 istället fördelades till övriga urvalsgrupper. Ur ett makroperspektiv så är det i stort ett nollsummespel, antalet platser att fördela har inte förändrats, men på individnivå så har den nya platsfördelningen i vissa fall dramatiska effekter. Figur 2 visar antalet antagna med högskoleprovsresultat under 0,40 i det faktiska urvalet (BAS) och deras urvalsresultat i simuleringen (SIM). Sida 21 (37)

2500 2000 Antagna BAS Antal 1500 1000 500 Antagna SIM Antagna samma utbildning SIM Utan plats SIM 0 Figur 2. Antagna högskoleprov under 0,40 i det faktiska urvalet (BAS) och deras urvalsresultat i simuleringen (SIM). Det framgår av figuren att nästan var tredje sökande av de som i det faktiska urvalet var antagna med ett högskoleprovsresultat, inte erbjuds plats i simuleringen. Det innebär samtidigt att drygt två av tre sökande efter simulering har utbildningsplats. Eftersom antagningen avser vilken utbildning som helst är det möjligt att somliga av de sökande redan i det faktiska urvalet var antagna till utbildningen, fast då i en annan urvalsgrupp än högskoleprovet. Stapeln visar ändå på de sökandes möjligheter att antas till någon utbildning de sökt efter att gränsen införts. En intressant uppgift är att hälften av de sökande har i simuleringen antagits till samma utbildning som de i det faktiska urvalet var antagna till. Dessa 978 sökande har antagits till sammanlagt 1115 platser i simuleringen. Att det är en så förhållandevis stor andel som erbjuds en plats till samma utbildning kan till väsentlig del förklaras av det som tidigare konstaterades, att det finns fler platser än sökande till över 500 utbildningar (i de fallen saknar, som tidigare nämnts, meriten i realiteten relevans). Det visar sig vid en närmare granskning att av de 1115 platser som fördelats avser tre av fem antagningar till utbildningar där antalet sökande är lägre än antalet platser. De övriga 2/5 är därför antagningar där det skett ett reellt urval, det vill säga att de sökande har antagits baserat på de meriter de har utöver högskoleprovet. Sida 22 (37)

Tabell 7 visar fördelningen per urvalsgrupp för de 1115 antagningarna. Bas Antal SIM Antal Andel % BF - 26 2,3 BI - 851 76,3 Urvalsgrupp BII - 133 11,9 HP 2453 - ÖS - 7 0,6 Övriga 98 8,8 Tabell 7. Antagningar per urvalsgrupp i simuleringen för tidigare antagna i det faktiska urvalet i urvalsgrupp högskoleprov med ett värde < 0,40. Avser samma utbildning. Det framgår av tabellen att det är vanligast att antagningarna i avsaknad av högskoleprov sker i betygsgrupp I. Drygt tre av fyra platser har tillsatts i betygsgrupp I vilket tydligt visar att dessa sökande ofta har ett jämförelsetal i gruppen som är tillräckligt för att erbjudas en plats. Andelen i betygsgrupp II är betydligt lägre men ändå större än urvalsgruppens normala andel (9 procent). Ånyo, en stor del har sannolikt sin förklaring i att det inte skett ett reellt urval till ett flertal av utbildningarna. Tabell 8 visar hur de platser som i det faktiska urvalet tillsattes i högskoleprovsgruppen i simuleringen har omfördelats till olika urvalsgrupper. Tabellen visar även antalet antagningar som skett i respektive urvalsgrupp för sökande som tidigare var antagna i högskoleprovsgruppen. Antagningar avser till samma utbildning som de i det faktiska urvalet var antagna till. Omfördelade platser Antagningar Andel % BF 51 26 51 Urvalsgrupp BI 1644 851 52 BII 378 133 35 HP - - ÖS 5 7 140 Tabell 8. Andelen av i simuleringen omfördelade platser som tagits i anspråk av samma sökande till samma utbildning. Tabellen visar att nästan hälften av de platser som frigjorts från högskoleprovsgruppen i simuleringen tillsätts av samma sökande till samma utbildning. Sökande med betyg i urvalsgruppen BI och BF står sig väl där drygt hälften har ett meritvärde i urvalsgruppen som är tillräckligt för att behålla sin plats. Något svårare har sökande i Sida 23 (37)