1 /5 Yttrande över inkomna synpunkter, Ert brev daterat 2016-06-13 (Dnr 10.4-13670/2016) Utan att ha sett den inkomna skrivelsen ni refererar till så ska vi försöka besvara era frågor och ge våra synpunkter. Förbundet och dess föreningar uppfyller kraven enligt 3 2 punkten i förordning 2000:7, 4 i Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 2009:8 samt de upptagna punkterna 1-7 i ert brev. Vi anser detta som självklart och det framgår ju även av varje års ansökningshandlingar och beslut. Vi bemöter sedan de fyra onumrerade punkterna utifrån hur förbundsstyrelsen ser på bakgrunden till den till Er inkomna skrivelsen. Om förbundets organisation Skrivelsen spekulerar i hur förbundet tolkar något, det som förs fram är inte korrekt. Vårt förbund är uppbyggt på så sätt att först bildades en rikstäckande förening "Föreningen el- och bildskärmsskadade" (förkortat FEB) 1987. Efter några år växte behovet av lokal verksamhet och medlemmar i FEB startade läns- och lokalföreningar. I och med detta omorganiserades senare FEB från en riksförening till att bli ett förbund. I samband med detta antogs gemensamma stadgar för förbundet och dess olika föreningar. Det finns två typer av förbund: 1) självständiga organisationer sluter sig samman för visst samarbete, och 2) ett förbund delar upp sig i lokalavdelningar för att utföra sitt arbete. är av typ 2. Ett sådant förbund består därför av självstyrande, men inte självständiga lokalavdelningar, därmed är förbundsstämman och förbundsstyrelsen överordnade lokalavdelningarna. Det behöver inte stå så uttryckligen men framgår ändå av stadgarna, det följer även av organisationsstrukturen. Det innebär att lokalavdelningarna i vårat förbund är bundna av de beslut som fattas av förbundsstämman och förbundsstyrelsen. Våra stadgar dikterar bland annat att endast förbundsstämman som högsta beslutande organ kan ändra stadgarna. Vårt förbund är alltså uppbyggt uppifrån. Ur förbundet så har vi senare organiserat oss i läns och lokalföreningar. Från förbundet delas sedan bidrag ut i proportion till hur många av förbundets medlemmar som bor i regionen för länsföreningens verksamhet. Föreningarna är alltså inte medlemmar, medlemsskapet är enskilt och direkt i riksförbundet. Detta innebär t.ex. att medlemmen tillhör olika länsföreningar om de flyttar till ett annat län. Naturligtvis kan varje enskild medlem lämna förbundet (alltså även om man råkar vara vald till en länsförenings styrelse), men länsföreningen blir givetvis kvar som en organisatorisk del av vårt förbund. I förbundet som helhet är förbundsstämman högsta beslutande organ. Mellan stämmorna har förbundsstyrelsen den rollen. Lokalavdelningarna (läns- och lokalföreningar) är underordnade delar, det är vad som menas med förbund av typ 2.
2 /5 Bemötande av första onumrerad punkten Förbundets verksamhet har ett utbrett och väl förankrat regionalt och lokalt föreningsliv. Precis som står i våra stadgar så är målet minst en förening i varje län. Stadgarnas 1 till 3 visar tydligt hur förbundet är organiserat med lokalavdelningar. Det framgår tydligt att förbundsstämman är högsta beslutande organ för Förbundet och mellan årsstämmorna är det förbundsstyrelsen som är beslutande organ. Det står att Förbundet är en riksorganisation med läns- och lokalföreningar. Det står vidare att lokalavdelningarna får bidrag för sin verksamhet av förbundet och att de ska redovisa hur de använt medlen. Notera 3:7, Förbundsstyrelsen skall verka för att det bildas en länsförening i varje län. Där impliceras det ett vårdansvar för förbundsstyrelsen att tillse att varje län har en fungerande förening. Våra stadgars 6 visar att medlemsskapet är i förbundet, att man kan vara medlem utan att tillhöra en länsförening, t.ex. om sådan inte finnes. Vid flytt byter man länsförening, men inte medlemsskapet, man är fortfarande medlem i förbundet och finns i dess medlemsregister. Ser man vidare på länsföreningarnas del av stadgan (sidorna 13-18) så framgår det 1-3 hur den är ämnad att fungera som en del av förbundet. Förbundet agerar centralt över hela landet, även lokalt, för de medlemmar som saknar lokal förening. Men som synes av stadgarna är det läns- och lokalföreningarnas uppgift att sköta den regionala och lokala verksamheten.
3 /5 Bemötande av andra onumrerade punkten Skribenten spekulerar, tolkar och sätter samman olika aspekter. Föreningarna är inte "tvångsanslutna" utan har bildats av grundarna under det gemensamma ramverket! Det är förbundets medlemmar som skapat föreningarna och dessa personer valde vid dess konstituerande möte valt att skapa den juridiska personen, föreningen, under de gemensamma stadgarna. Föreningarna är givetvis underordnade förbundet och ramverket reglerar hur föreningarna är ämnade att fungera inom organisationen. Ramverket är stadgarna, förbundsstämman och förbundsstyrelsen. Allt handlar om vad stadgarna faktiskt säger, stadgans sidan 13 3:1 visar det viktigaste: Länsföreningar är självständiga juridiska personer. Stadgar för länsförening ska fastställas av förbundsstämman. Det är bara förbundsstämman som kan ändra stadgarna, där kan det tas beslut om stadgeändringar i demokratisk anda om möjligheten för föreningars utträde ut ur förbundet. Det kan dock konstateras att på årets förbundsstämma maj 2016 så togs enhälligt ett formellt beslut om att "Elöverkänsligas riksförbunds läns- och lokalföreningar tillhör förbundet, och kan inte begära utträde ur förbundet utan att bryta mot stadgarna. Alla tillgångar från en upplöst förening tillhör förbundet". Denna tolkning är självklar eftersom det vore orimligt att personer styrande en förening tilläts ta monetära, materiella och immatriella resurser med sig ut ur förbundet. En förening kan ses som en juridisk person och erhålla rättskapacitet om den uppfyller vissa formkrav: föreningen skall ha stadgar med ändamålet formulerat, en styrelse, firma och ha minst 3 medlemmar. I sådant fall kan den ta eget juridiskt ansvar. Den är då en egen person, men huruvida den är fri att göra vad som helst beror helt på dess stadga. Stadgan dikterar om den är fristående eller ingår i en större organisation, och vad föreningen får eller inte får göra. Förbundets föreningar är självständiga juridiska personer och uppbär alltså sitt eget juridiska ansvar, men kan endast verka inom ramverket. De ingår i förbundets organisation och lyder under de gemensamma stadgarna, under förbundsstyrelsen och förbundets årsstämma. Dessa juridiska personer är alltså självstyrande men är inte självständiga, de kan inte existera som legitima juridiska personer med rättskapacitet utanför förbundet eftersom dessa då varken skulle ha medlemmar eller stadgar (och inte ens kunna ändra stadgarna de hade utan att bryta mot stadgarna). Det är en en oxymoron att påstå att förbundets föreningar kan stå utanför förbundet, förbundets föreningar är en organisatorisk del av förbundet. Det är alltså korrekt att förbundets föreningar inte kan stå utanför förbundets ramverk. Detta borde vara en självklarhet. Föreningsfrihet innebär samtidigt att det är en självklarhet att personer får bilda nya egna föreningar om de så önskar utanför förbundets ramar. Nya föreningar inom ramverket beslutas av förbundet. Utträde ur förbundet är alltid en personlig sak, varje medlem är fri att utträda när som helst. Skribenten av den inkomna skrivelsen har gjort egna tolkningar som inte överensstämmer varken med stadgar eller föreningspraxis. I botten ligger en oförmåga att inse att det existerar två olika typer av förbund och en oförmåga att läsa stadgarna som visar vad som faktiskt gäller.
4 /5 Bemötande av tredje onumrerade punkten Skribenten gör svepande påståenden utan faktagrund. Förbundsstyrelsen upphäver inte några av föreningarnas årsmötesbeslut. Vi har istället agerat på en övergripande nivå och har bara konstaterat att årsmötet som föreningen hållit inte varit stadgeenligt. Att kvällen innan flytta mötet 15 mil och starta mötet endast 30 minuter senare är inte förenligt varken med stadgar eller god föreningssed. Föreningen i Västra Götaland har själva konstaterat att årsmötet inte varit legitimt utan måste göras om på grund av vad de själva kallar kallelsebrist. Detta medför att föreningen saknat legitim styrelse och inte kunnat ses som berättigad till bidrag från förbundet. Styrelsens vårdansvar innebär att den eventuella konsekvensen av att inte kunna söka statsbidrag för Västra Götaland (verksamhet 2016, ansökan 2017) måste hanteras. Eftersom legitim styrelse saknades tillsatte Västra Götalands egen valberedning en interimsstyrelse som har till uppgift att kalla till ett nytt årsmöte för att i vederbörlig ordning tillsätta en styrelse för föreningen. Denna interimsstyrelse har förbundsstyrelsens förtroende. De skickade även ombud till årsstämman medan förra årets föreningsstyrelse underlät att (enligt stadgarna) utse ombud. Förbundets årsstämma 2016 valde specifikt att se dessa som legitima ombud med rösträtt. Det kan även noteras att förbundsstyrelsen, enligt stadgarna, har rätten att utesluta personer som medlemmar i förbundet. De personer som agerat inom Västra Götaland och Dalarna är uteslutna och är alltså inte medlemmar i förbundet. Detta har bekräftats av förbundets årsstämma 2016. Innebörden är att personerna helt saknar legitim rätt att påstå sig kunna representera länsföreningen. När man är förtroendevald i en förening så har man accepterat det implicita avtal som stadgarna innebär. Att föreningen i Västra Götaland ska skicka ombud till förbundets årsstämma är även en demokratifråga, medlemmarna har rätten att representeras på förbundets högsta beslutande organ. Detta kan inte ifrågasättas. Skribenten har fullständigt missförstått hur föreningslivet är ämnat att fungera, hur föreningsdemokrati tillämpas.
5 /5 Bemötande av fjärde onumrerade punkten Detta är egentligen snarast en diskussionspunkt och hör inte hemma i en skrivelse till en myndighet. Föreningspraxis vad gäller styrelsers rösträtt varierar mellan olika föreningar och olika förbund. Demokratin inom en förening eller förbundet är alltid en fråga för det högsta beslutande organet att besluta om. Det finns olika lösningar inom föreningslivet. Den modell vi tillämpat har existerat över 15 år i nuvarande tappning och förbundsstämmorna har hittills inte sett någon anledning att förändra rådande praxis. En liten förening med 30 medlemmar har rätten att skicka ett ombud, en större förening kan sända ytterligare ett ombud för varje påbörjat hundratal medlemmar. De medlemmar som inte tillhör någon länsförening är alltså endast medlem i riksförbundet, de kan ju sägas representaras av förbundsstyrelsen som ombud. Ledamot i förbundsstyrelsen representerar inte bara hundra medlemmar utan hela förbundet. Ledamöterna är normalt rutinerade medlemmar aktiva inom länsföreningarna och väljs av föreningarnas ombud till en förtroendepost just därför att de anses vara lämpliga att leda förbundet. Varför de då skulle tappa sin rösträtt är ett märkligt resonemang. Förbundsstyrelsen är de enda som har full insikt i alla delar av förbundets verksamhet. Rösträtten för styrelsen ger en kontinuitet och stabilitet inom ett förbund. Man riskerar annars populistisk röstning utan att ta ansvar för tagna beslut. Demokrati betyder att majoritetsbeslut gäller! Skribenten ger tyvärr intryck av en minoritet som inte gillar de beslut som majoriteten tagit. Sammanfattningsvis Förbundsstyrelsens åsikt är att ingenting som förs fram av skribenten till den inkomna skrivelsen på ett faktamässigt sätt påvisar någon slags brist. Tvärtom anser vi att förbundet har en stark tradition av god föreningssed och har en väl utvecklad praxis från 1987 och framåt. Vi anser att vi i varje ansökan om statsbidrag tydligt visat detta. För förbundsstyrelsen, förbundsordförande Clas Tegenfeldt vice förbundsordförande Marianne Ketti