U 31/2014 rd Statsrådets skrivelse till riksdagen om ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om linbaneanläggningar I enlighet med 96 2 mom. i grundlagen översänds till riksdagen Europeiska kommissionens förslag av den 27 mars 2014 till Europaparlamentets och rådets förordning om linebaneanläggningar, samt en promemoria om förslaget. Helsingfors den 10 juli 2014 Social- och hälsovårdsminister Laura Räty Konsultativ tjänsteman Pirje Lankinen 297192
2 U 31/2014 rd SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIET PROMEMORIA 02.07.2014 EUROPEISKA KOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL EUROPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING OM LINBANEANLÄGGNINGAR 1 Allmänt Kommissionen lade den 27 mars 2014 fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om linbaneanläggningar COM(2014) 187 final. Även om direktivet om linbaneanläggningar för persontransport (2000/9/EG) allmänt anses ha fyllt sitt huvudsakliga syfte, har man under de tio år som gått sedan direktivet genomfördes också konstaterat vissa förbättringsbehov. Myndigheter, anmälda organ och producenter har haft skilda uppfattningar om huruvida vissa typer av anläggningar omfattas av direktivets tillämpningsområde och därmed måste tillverkas och certifieras i enlighet med direktivets krav och förfaranden. Det har också funnits skilda uppfattningar om huruvida viss utrustning bör betraktas som delsystem, infrastruktur eller säkerhetskomponent. Direktivet anger inte heller vilken typ av förfarande för bedömning av överensstämmelse som ska tillämpas på delsystem. Förslagets huvudsakliga mål är att förbättra verksamheten på den inre marknaden, samtidigt säkerställa en högre säkerhetsnivå och att skapa jämlika konkurrensvillkor för de ekonomiska aktörerna inom linbaneanläggningsbranschen. Ett annat viktigt mål är att förenkla verksamheten genom att centrala begrepp och definitioner i bestämmelserna förtydligas. På detta sätt blir också tillämpningen av bestämmelserna mer konsekvent. Avsikten är att i enlighet med kommissionens mål för förenkling ersätta direktiv 2000/9/EG med detta förslag. Förslaget syftar också till att anpassa direktiv 2000/9/EG till förordning 765/2008/EG och beslut 768/2008/EG som gäller den nya lagstiftningsram (NLF) som antogs 2008. Förslaget omfattar kommissionens konsekvensbedömning SWD(2014) 116 final och sammanfattning av konsekvensbedömning SWD(2014) 117 final. 2 Förslagets huvudsakliga innehåll 2.1 Tillämpning och definitioner Avsikten är att den föreslagna förordningens tillämpningsområde ska motsvara tilllämpningsområdet för direktivet (2000/9/EG). Enligt förslaget ska det omfatta linebaneanläggningar, deras infrastruktur medräknad, samt linbaneanläggningars delsystem och säkerhetskomponenter. Genom förslaget förtydligas och uppdateras det gällande direktivets tillämpningsområde. I förslaget beaktas utvecklandet av nya typer av linbaneanläggningar. Det preciseras att undantaget för linbaneanläggningar för fritidsändamål på marknader och nöjesfält inte gäller linbaneanläggningar som är avsedda för två ändamål, dvs. både för persontransporter och för fritidsändamål. Vissa linbaneanläggningar som används för jordbruksändamål eller industriella ändamål kommer fortfarande att lämnas utanför förslaget. Det preciseras att förslaget även omfattar linbaneanläggningar som används för underhåll av stugor i bergsområden och som inte är avsedda för transport av allmänheten. Avsikten är att linfärjor fortfarande ska lämnas utanför förordningens tillämpningsområde. Denna bestämmelse ska uppdateras så att den omfattar alla lindrivna anläggningar där användarna eller de transporterande
U 31/2014 rd 3 anordningarna är vattenburna, t.ex. lindrivna anläggningar för vattenskidåkning. I direktiv 2000/9/EG bestäms att kuggstångsbanor och anläggningar som drivs med kedjor lämnas utanför tillämpningsområdet. Dessa bestämmelser ska inte finnas med i förslaget till förordning eftersom dessa anläggningar inte motsvarar definitionen av linbaneanläggning. Till följd av anpassningen till NLF-beslutet om den nya lagstiftningsramen tillfogas vissa allmänna definitioner. 2.2 Nationella tillståndsförfaranden Linbaneanläggningar och deras infrastruktur påverkas direkt av förhållandena i den region de är belägna, av naturen och terrängens fysiska egenskaper på den plats de har uppförts, av deras omgivning, av atmosfäriska och meteorologiska förhållanden samt av strukturer och hinder som finns i deras närhet på marken eller i luften. Därför ska medlemsstaterna säkerställa linbaneanläggningarnas säkerhet när de uppförs, tas i drift och används. Av denna orsak tillämpas nationella tillståndsförfaranden på linbaneanläggningars uppförande och idrifttagande. 2.3 Ekonomiska aktörers skyldigheter När det gäller delsystem och säkerhetskomponenter innehåller förslaget de vanliga bestämmelserna i unionslagstiftningen om harmonisering av produkter. Här anges skyldigheterna för de berörda ekonomiska aktörerna (tillverkare, ombud, importörer och distributörer) i enlighet med beslutet om en gemensam ram för saluföring av produkter. 2.4 Harmoniserade standarder Produkter som överensstämmer med harmoniserade standarder förutsätts uppfylla de grundläggande kraven. I förordning (EU) nr 1025/2012 fastställs ett övergripande regelverk för europeisk standardisering. Förordningen innehåller bl.a. bestämmelser om kommissionens begäran om standardisering till de europeiska standardiseringsorganen, om förfarandet för invändningar mot harmoniserade standarder och om berörda parters medverkan i standardiseringsarbetet. För att skapa rättslig klarhet har därför de bestämmelser i direktiv 2000/9/EG som omfattar samma aspekter inte tagits med i detta förslag. 2.5 Bedömning av överensstämmelse I förslaget bibehålls de förfaranden för bedömning av överensstämmelse för säkerhetskomponenter som fastställs i direktiv 2000/9/EG. De motsvarande modulerna uppdateras dock i enlighet med beslut nr 768/2008/EG. I förslaget ingår det krav som finns i det nuvarande direktivet, att ett anmält organ ska medverka i konstruktions- och produktionsfasen för alla delsystem och säkerhetskomponenter. Genom förslaget införs en rad förfaranden för bedömning av överensstämmelse för delsystem på grundval av modulerna för bedömning av överensstämmelse i beslut nr 768/2008/EG. Här införs också CE-märkning för delsystem, eftersom det inte finns någon anledning att behandla dem annorlunda än säkerhetskomponenter för vilka det i direktiv 2000/9/EG redan föreskrivs att CE-märkning ska anbringas för att visa att de uppfyller kraven. 2.6 Anmälda organ För att uppnå ett bra hälso- och säkerhetsskydd och för att alla parter ska få förtroende för den nya metoden är det mycket viktigt att de anmälda organen fungerar väl. I enlighet med beslut nr 768/2008/EG skärps därför i förslaget anmälningskriterierna för de anmälda organen samtidigt som det införs särskilda krav för anmälande myndigheter. 2.7 Genomförandeakter Genom förslaget får kommissionen befogenhet att, när så är lämpligt, anta genomförandeakter för att säkerställa en enhetlig tilllämpning av denna förordning i fråga om anmälda organ som inte uppfyller eller inte längre uppfyller kraven för deras anmälan.
4 U 31/2014 rd Avsikten är att dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med bestämmelserna om genomförandeakter i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. 2.8 Slutbestämmelser Den föreslagna förordningen ska börja gälla två år efter det att den trätt i kraft, så att tillverkarna, de anmälda organen och medlemsstaterna hinner anpassa sig till de nya kraven. Arbetet med att utse anmälda organ enligt de nya kraven och förfarandena måste dock starta kort efter att denna förordning har trätt i kraft. Tidsplanen preciseras under det att behandlingen framskrider. På så sätt säkerställs det att det finns ett tillräckligt antal anmälda organ som har utsetts i enlighet med de nya reglerna när den föreslagna förordningen börjar tillämpas så att man undviker problem med produktionskontinuiteten och marknadsutbudet. En övergångsbestämmelse föreskrivs för de intyg som utfärdats av anmälda organ enligt direktiv 2000/9/EG när det gäller delsystem och säkerhetskomponenter. Detta gör det möjligt att tömma lagren och få en smidig övergång till de nya kraven. En övergångsbestämmelse föreskrivs för idrifttagande av linbaneanläggningar som uppförts enligt direktiv 2000/9/EG för att säkerställa en smidig övergång till de nya kraven. 3 Rättslig grund Avsikten är att förordningen om linbaneanläggningar ska ges med stöd av artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Beslutsförfarandet sker enligt vanlig lagstiftningsordning. Statsrådet anser att den rättsliga grunden är adekvat. 4 Subsidiaritetsprincipen Subsidiaritetsprincipen i enlighet med artikel 5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är tillämplig i den mån förslaget inte omfattas av unionens exklusiva behörighet. Statsrådet anser att förslaget till förordning är förenligt med subsidiaritetsprincipen. 5 Proportionalitetsprincipen Statsrådet anser att förslaget till förordning är förenligt med proportionalitetsprincipen. I enlighet med proportionalitetsprincipen går de föreslagna ändringarna inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de fastställda målen. 6 Förslagets konsekvenser för Finland 6.1 Konsekvenser för lagstiftningen Förslaget till förordning medför i någon mån behov av ändringar i den nationella lagstiftningen, bl.a. i lagen om vissa tekniska anordningars överensstämmelse med gällande krav (1016/2004) och i statsrådets förordning om linbaneanläggningar för persontransporter (253/2002, nedan statsrådets förordning om linbaneanläggningar). Enligt förslaget till förordning krävs nationella tillståndsförfaranden för uppförande och idrifttagande av linbaneanläggningar. I statsrådets förordning om säkerheten vid byggarbeten (205/2009) finns bestämmelser om beaktande av säkerheten vid byggprojekt, och i statsrådets förordning om linbaneanläggningar preciseras byggherrens skyldigheter. Enligt statsrådets förordning om linbaneanläggningar krävs också en installationsbesiktning för linbaneanläggningar av en behörig sakkunniginrättning. Eftersom förslaget till förordning inte syftar till att inverka på medlemsstaternas rätt att föreskriva om lämpliga förfaranden som gäller godkännande av planerade linbaneanläggningar, kontroll av linbaneanläggningar före deras idrifttagande eller övervakning av driften kan man konstatera att rådets förordning till denna del inte kräver ändringar i den nationella lagstiftningen. Eftersom rådets förslag till förordning strävar efter att stärka ställningen för den myndighet som beviljar tillstånd eller myndighetens företrädare, är det skäl att bedöma om
U 31/2014 rd 5 nuvarande tillståndspraxis är tillräcklig med tanke på förslaget till förordning. I den nationella lagstiftningen bör det beaktas att det i statsrådets förordning om linbaneanläggningar finns nationella bestämmelser om installationsbesiktningar och årliga återkommande kontroller som sakkunniginrättningar fått i uppdrag och om ansvariga föreståndare för linbaneanläggningar som har behörighet för uppgiften och har godkänts av ett certifieringsorgan. Dessutom ska det i samband med genomförandet av förordningen föreskrivas om befogenheter som gäller övervakningen av bestämmelser enligt förordningen. 6.2 Ekonomiska konsekvenser Kommissionens förslag till förordning har små ekonomiska konsekvenser. Avsikten är att genom förslaget som en ny sak ta i bruk CE-märkning och en bedömning av överensstämmelse som tillämpas på delsystem. För närvarande godkänns delsystem av anmälda organ, och troligtvis skulle en övergång till förfaranden för bedömning av överensstämmelse i enlighet med den nya lagstiftningsramen och utarbetandet av försäkran om överensstämmelse samt anbringandet av CE-märkning till delsystemet inte medföra betydande tilläggskostnader för de ekonomiska aktörerna. I Finland tas det årligen i bruk några nya linbaneanläggningar. De eventuella ändringarna i tillståndsförfarandena medför troligen inte några betydande ekonomiska konsekvenser för de ekonomiska aktörerna eller för de myndigheter eller företrädare för myndigheterna som ansvarar för tillståndsförfarandena. Förordningen medför vissa behov av ändringar i den nationella lagstiftningen. De ekonomiska konsekvenserna av ändringsarbetena är små. Konsekvensbedömningen preciseras under behandlingens gång. 7 Ålands behörighet Enligt 18 12 och 22 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har landskapet lagstiftningsbehörighet i produktsäkerhetsärenden. 8 Behandling av förslaget i EU:s institutioner EU-behandlingen av förslaget till förordning inleddes i rådet på arbetsgruppsnivå den 28 april 2014. Behandlingen är i initialskedet. Europaparlamentet har ännu inte börjat behandla förslaget. Förslaget kommer att behandlas i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. 9 Nationell beredning U-skrivelsen och statsrådets anknytande ställningstagande har beretts vid social- och hälsovårdsministeriet. Förslaget till förordning lades fram för sektion 26 för EU-ärenden den 21 maj 2014 och lämnats till sektionen för den inre marknaden och för kommentarer till relevanta myndigheter och ekonomiska aktörer. Ärendet behandlades med företrädare för arbets- och näringsministeriet den 7 maj 2014 och med Suomen Hiihtokeskusyhdistys och företrädare för tillverkare av linbaneanläggningar den 11 juni 2014. 10 Statsrådets ståndpunkt Statsrådet ställer sig positivt till förslaget till förordning och understöder att den nya förordningen om linbaneanläggningar antas som en förordning av Europaparlamentet och rådet, under förutsättning att förslaget till förordning inte ökar medlemsländernas administrativa börda. Eftersom det tas i bruk några få nya linbaneanläggningar i Finland per år medför förslaget inga betydande konsekvenser för Finland. Förslaget till förordning behöver preciseras till vissa delar. Dessa gäller innehållet i och betydelsen av säkerhetsbedömningen samt definitionen av de anläggningar på nöjesfält som inte omfattas av förordningen. Finland har lämnat en granskningsreservation gällande förslaget till förordning.