Sankt Franciskus katolska församling Årgång 5 nr 1 Mars 2013
HANS HELIGHETS PÅVEN BENEDICTUS XVI 2
Kära församlingsmedlemmar! Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor (Luk 5:10). Var en herde för mina får (...) När du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill (Joh 21:16-19). Det ögonblick som jag fick höra om vår käre herde, vår påve Helige Fader Benedictus XVI:s meddelade världen om sin avgång under konsistoriet den 10 februari 2013 blev jag helt kall i hela kroppen. Det var samma känsla som jag fick under dagarna runt Johannes Paulus II:s död, begravning och konklaven. Då, precis som nu, var det så många känslor som stormade i mitt hjärta. Allt arbete och allt kaos som följde det hela. Den här gången har vi mer tid, tid för reflektion och tid för att acceptera och respektera det beslut som tagits. Jag vill nu dela med mig av mina personliga reflektioner till er, mina kära församlingsbor. Till och börja med är det bara i oseriösa journalisters fantasi som alla dessa spektakulära orsaker till den Helige Faders avgång existerar. Förföljelser av kristna sker överallt i hela världen fast tar olika form. Tidningarna älskar att sälja lösnummer, stora svarta rubriker täcker löpsedlarna och journalisterna frossar i spekulationer varför denne högst uppsatte man, Katolska kyrkans överhuvud på jorden, världens Petrus, herden, lämnar en post som inte någon annan påve lämnat sedan flera århundranden. Enligt dem måste det finnas en chockerande anledning, något som sträcker sig utöver den fysiska orken hos en över 80- årig man som innehar en av de högsta ämbeten i världen och allt ansvar och åtagande som följer i spåren av det. Vi får aldrig glömma att det alltid har varit och fortfarande är vår Herre Jesus Kristus som är kyrkans överhuvud. Inga journalister i världen kan någonsin ändra på det faktum. Det är Kristus som leder oss. Han behöver våra hjärtan i kärlek och böner, våra munnar att tala sanningen, våra händer att ge och våra steg för att leda varandra på rätt väg. Det är Kristus som leder oss. Den Helige Fadern är den som förkroppsligar kyrkans enhet och i detta finns grundtanken om ofelbarhet, som självklart måste uppfyllas. Spekulationer har ingenting med sanningen att göra. De får bara våra tankar att sväva iväg i fel riktning. Det har inte hänt någon revolution, det är inte krig. Ett beslut har fattats och vår Helige Faders egna ord drunknar i det mediedrev som följer honom. Människor som vänt kyrkan ryggen eller de som inte ens satt sin fot i en katolsk kyrka, som 3
inte har en aning om vad tron innebär som inte förstår det enorma arbete som vår käre herde lagt ner under sina åtta år som påve slaktar honom på offentlighetens altare. Det är som om allt arbete, all kraft, all innovation, alla möten, mässor och förändringar aldrig skett. Som om det varit åtta år i ett totalt katolskt vakuum. Under de sista åren som påven Johannes Paulus II levde skrev journalisterna gärna om påven som sjuklig och oförmögen att inse sin otillräcklighet och utföra sitt ämbete. Att han borde stiga åt sidan och lämna över till en ung frisk kraft. Han kämpade in i det sista och var enormt älskad av många människor runt om i världen och inte bara av katoliker utan också uppmärksammades han för sina försök att medla mellan olika länder och religioner. De otaliga mässor som fylldes med tusentals och åter tusentals besökare och anmärkningsvärt många ungdomar passerades obemärkt genom de svenska medierna. Nästa påve. Vår käre Benedictus XVI kliver av i förtid och förklarar sitt fysiska tillstånd. Då vänds det mot honom och spekulationerna haglar självklart fyllda av det som säljer mest lösnummer, vilka ämnen som berörs behöver jag knappast nämna här. Jag är överygad om att varje församlingsbo som läser denna artikel är väl förtrogen med de tidningsrubriker som svartmålat påven och kretsen kring honom. Tidningarna tävlar med varandra oförstående inför hur de skadar och påverkar oss krista utan pengar råder...ju fler sålda lösnummer desto bättre. Samtidigt får man inte heller glömma hur många människor ser på oss kristna och vår tro. Men vi får heller inte slå tillbaka med lika hårda ord. Vi påminns 4 nu i fastetiden om Kristi lidande och död. Han stod tyst inför de som anklagade honom och de förstod inte varför han inte försvarade sig. Självklart ska vi stå upp för vår tro. Självklart måste vi visa att vi är starka men också sårbara. Men ibland är det totalt omöjligt att slå tillbaka med argument hos människor som vägrar att se kyrkan ur något annat perspektiv än en samling obildade män i långa rockar som lever i en förtryckt värld och vars enda längtan är det världsliga, sex, makt och pengar...de tre saker som i hela människans livstid bara lett till fördärv. De frågar sig vem som skulle vilja välja bort de tre sakerna för att ägna ett helt liv åt att sprida den oerhörda kärlek som väcktes i världen för 2000 år sedan. I deras ögon var han bara en judisk snickare, i våra ögon vet vi att Han var Jesus Kristus, världens frälsare, Guds ende son som kom till oss för att rädda oss och världen, som dog en fruktansvärd död för att sedan uppstå för vår skull. För att vi ska få leva efter vi dött i en värld som är så långt ifrån vad våra ögon sett, våra öron hört och vårt hjärta känt. Ibland måste man acceptera vad andra människor säger, respektera deras åsikter utan att hela tiden förklara sig. Men vi visar att vi är starka och att vi tror. Vi visar genom att be för varandra och därigenom visa hur stor Guds nåd är i alla människors liv bara vi följer hans vägar och lyssnar till hans röst i våra hjärtan. Vi visar hur många vi är genom att fylla kyrkorna och sälla oss till massorna i den årliga Jesusmanifestationen. Vi visar i handling inte i ord..precis som Jesus gjorde under sin korsväg. Han svarade inte när de frågade om templet som skulle rivas ner > fort. s 6
Vår nye kantor 5 SR INGRID STRÖM OP F rån 1 januari har vi glädjen att hälsa Alexander Kegel välkommen i vår församling. Han har redan spelat orgel ett par gånger vid våra mässor, och tar nu över ansvaret. Han planerar att spela ungefär 2 gånger i månaden till att börja med. Så småningom kommer han att spela mer, och han hoppas också kunna starta en barnkör i framtiden. Han kommer från Göteborg, där han föddes 1989 och har vuxit upp i Kristus Konungens församling. Föräldrarna kommer från Polen. I Kristus Konungens församling var han ministrant, under sina sista år där ministrantledare, och också ceremonimästare vid besök av biskopen och nuntien. I Stockholm var han sedan en tid ordförande i SUK (Sveriges Unga Katoliker). Han studerar nu på halvtid i den 2-åriga kantorsutbildningen vid Ersta-Sköndals högskola. Inom musiken ägnar han sig huvudsakligen åt sång, och är med i S:ta Eugenias vokalensemble. Han har därför valt utbildning till kantor, där bl.a. orgel ingår. (En organist har en 3-4-årig utbildning i orgel vid Musikhögskola.) Nu bor han i Stockholm tillsammans med sin fru Claudia och deras nyfödda lilla flicka Rakel. Claudia har vuxit upp i Sigtuna, och gick till sin första kommunion i vår församling. Under några år har hon varit ungdomskonsulent i S:ta Eugenia församling i Stockholm. Flera i för-samlingen har redan träffat familjen, när Alexander spelade en söndag i december, och vi har glatt oss över vår sjungande kantor. Välkommen till oss i Märsta!
och byggas upp på tre dagar...för hur skulle de förstå? Jesus var tvungen att visa det och tyvärr genom det mest fruktansvärda och oerhörda lidande som man kan tänka. Dessutom ett oskyldigt lidande..utan att ha skadat någon utan istället att ha räddat liv och fått folk till tro på kärleken, evigheten och förlåtelsen. Jag visar alltid min tro i handling och gärning, men inte alltid i ord, för precis som Jesus visste så talar man ofta för döva öron. Genom handling och gärning hoppas jag istället att människors hjärtan istället för öron ska lyssna. Under sin tid som påve gjorde Benedictus XVI en rad olika beslut och initiativ. Han hade en enorm kärlek till liturgin och kämpade för att återställa dens oerhört centrala och kärleksfulla plats i mässan. Den helige fadern verkade ha rätt förståelse av konsiliument dokument och genomförde en mängd olika initiativ som prästböneåret och trons år som vi upplever nu år 2013. Benedictus XVI påminner oss i dessa svåra tider om en grundläggande fråga: "Vad är vår tro?". Alla subjektiva åsikter, filosoferande och världsliga resonemang för oss långt från evangeliet och kan, om vi tillåter det, bli ett verkligt hot mot tron. Den Helige Fadern visar oss hur viktigt det är att inse vad som är tro och vad är som är dess väsen. Ett problem är när vi jämför påven Benedictus XVI i fotspåren av Johannes Paulus II påvliga pilgrimsfärd. Påven Benedictus XVI ville också vara pilgrimen, men hans styrka är inte längre tillräcklig, anden vill men kroppen orkar inte längre. Vad är skillnaden mellan Johannes Paulus II och Benedictus XVI: s pontifikat? Det förefaller mig, eftersom vi bevittnade slutet på Johannes Paulus II pontifikat, den polska påven som dör framför miljontals människor, som vittnade om kärnan i hela hans pontifikat. Denna dynamiska pontifikat hos påven Johannes Paulus II som var 58 år när han valdes till påve år 1978, lever fortfarande kvar långt mer och i större utsträckning än vi någonsin kan ana. Jag tror att om man gått igenom en så lång period i kyrkan, över 50 år, mer än ett halvt århundrande, prästvigd 1946, påve i nästan 30 år, så tror jag man ur en psykologisk synvinkel inte bara vill kliva av. Jag tror att Johannes Paulus II kände att: Vad är sjukdom och död? Jag måste vara samma person från början till slutet, en man av tro, en man med vittnesbörd, en man av kärlek till Gud och till vår nästa och det kan jag bara vara helt om jag kan fortsätta att vittna om det. Det Benedictus XVI stod upp för används som en törne mot honom själv samtidigt som han slogs för kyrkans grundläggande värderingar som hela tiden angrips och förkastas av en värld där männsikor och lagar ställer sig över Guds och naturens. Benedictus XVI vågade stå för varje ofött barns rätt till liv, att Gud skapat oss till man och kvinna och det är i den äktenskapliga förbindelse som vi ska leva till om vi ska ingå det sakramentet och att vi ska vara varandra trogna och inte ägna oss åt utomäktenskapliga förbindelser. Han försvarade människan, hennes liv och värdighet. Benedictus XVI sade i sitt uttalande att dagens värld snabbt förändras och att det finns uppror kring frågor som är av stor betydelse för ett liv i tro och sanning. Det man fruktar är att det ska splittra kyrkan. Vi lever i sådana 6
tider att när människor vänder sig till kyrkan är det ofta inte för att de vill söka Gud, fördjupa sin tro eller delta i mässan, att uppleva och närvara i eukaristin utan att den enskilde drabbats av ekonomiska eller sociala problem och behöver hjälp när övriga samhället brister. För Benedictus XVI var den viktigaste gemenskapen i kyrkan själva tron, kyrkan grundstenar var den gemensamma tron. De som gärna pratar om kyrkan idag är inte de troende utan de som inte tror. Självklart vill de inte erkänna påvens helighet eller hans andlighet. De vill se en reformerad kyrka som anpassar sig efter människors önskningar och begär och inte Guds lagar. Det kyrkan behöver i vår tid av oro och förändring är en fast punkt, en stark tro och många böner. Låt oss lyssna till Guds röst som fortfarande talar till den moderna människan som inte förstår det som händer runt omkring. Som inte förstår meningen av olika händelser, men som om vi väntar och fortsätter att lyssna och be kommer att bli fullt synlig. Vi kommer aldrig att förstå allt för Guds obegränsade kärlek och omsorg är utöver allt mänskligt förnuft och kan bara förstås i ett hjärta som är fyllt av kärlek till vår Skapare och rent från all synd. Låt oss i denna fastetid lägga ifrån oss tidningarna, stänga av mediebruset och blicka upp mot korset och se det lidande som Jesus gick igenom för oss och den kärlek som strömmade ur denna smärta. En välsignad och glad Påsk önskar Er f. Marek Rubaj KORSVÄGSANDAKT Korsvägsandakten firas varje fredag under fastetiden kl.18.00 - före kvällsmässan. Alla är hjärtligt välkomna! Korsvägsandakten är en hjälp vid meditationen över Kristi lidande och åskådliggör vad det vill säga att ta Jesu kors på sig. FÖRSAMLINGSMÖTE Söndagen den 7 april 2013 (i anslutning till högmässan) är det dags för årets församlingsmöte! Ett ärende som församlingsmedlem vill att mötet ska behandla, måste lämnas skriftligen till kyrkoherden senast den 31 mars. Rösträtt vid församlingsmötet har varje närvarande församlingsmedlem som har fyllt 16 år. Hjärtligt välkomna! 7
KALLADE ATT SÖKA HELIGHET K ära bröder och systrar i Kristus! Kära föräldrar och barn! 1. (På svenska:) Mina kära barn, mina systrar och bröder! Vi befinner oss idag på en av de platser där kristendomen tog sin början i detta land, en plats som ansågs helig redan innan kristendomen kom till Sverige. Och det är på denna historiska mark som jag gläder mig åt att möta Sveriges katolska barn och deras föräldrar. Vi är alla Guds barn och i den andan kommer vi tillsammans att fira denna mässa. [...] Det är med extra stor glädje som jag välkomnar alla de många flyktingfamiljer som har kommit till denna mässa från olika flyktingläger i landet. Det finns i Sverige många människor som varit tvungna att lämna sina hemländer för att finna ett nytt hem här. För dem av er som nyligen tving-ats lämna era länder för att i Sverige finna ett nytt hem för er själva och era barn känns måhända smärtan särskilt stor. Låt oss tillsammans be att Gud skänker er sin frid i det land som välkomnat er. 2. Låt oss, när vi nu är tillsammans för att fira mysteriet med Kristi närvaro i ord och sakrament, reflektera över det löfte som nämndes i den första läsningen i dagens mässa där vi läser att löftet gäller er och era barn (Apg 2:39). Vad inne bär detta löfte? Det är budskapet om frälsning för alla folk. Det förkunna des av Kristus och predikas fortfarande av kyrkan genom den helige Andes kraft. Före himmelsfärden försäkrade Kristus sina apostlar att han inte skulle överge dem. Han lo-vade dem gåvan av den helige Ande - och han höll sitt löfte! På pingstdagen, när apostlarna hade kommit samman, såg de hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig Ande (Apg 2:3-4). Mina kära vänner! Löftet om frälsning, givet vidare av apostlarna, är verkligen avsett för er och era barn. Ni har också mottagit den helige Andes gåva som ett bevis för fräls-ningen i Kristus. Men denna gåva för också med sig ansvar. Ni måste avge löften och hålla dem: era doplöften, speciellt då de finns med i ett livslångt fördrag med Gud i äktenska-pet, prästämbetet och ordenslivet. Idag vill jag särskilt tala med er om äktenskapets kallelse, om föräldraskap och om familjens uppdrag i frälsningsplanen. 3. När pojkar och flickor växt till unga vuxna attraheras de av varandra. De börjar dela sina erfarenheter i livet, sin famil-jebakgrund, sina intressen och sitt hopp för framtiden. Sakta men säkert utvecklas och djupnar en relation av kärlek till dess att den kommer till det stadium då den måste levas i äk-tenskapets förening. I äktenskapet binder sig man och kvinna till varandra i ett oupplösligt fördrag av totalt ömsesidigt självutgivande och de lovar att förbli trofasta mot varandra till slutet, vad för svårigheter som än kommer i deras väg. I detta sakramen-tala band skapar man och kvinna en förening i kärlek, en kärlek som inte är en förbiilande passion eller känsla, utan ett genomtänkt och fritt val under ansvar att fullständigt va-ra förenade i nöd och lust. Det är 8
en kärlek som offentligt proklameras inför världen - det Glada Budskapet ska delas. Äktenskapskontraktet är ett ovillkorligt och bestående avtal. Den kärlek som är beseglad inför altaret och som fått sin väl-signelse i bröllopsriten har en stabilitet som inte kan bli föremål för förändring. Det kristna äktenskapet är ett sakrament stadfäst som sådant av Kristus. Det har i sig bil-den av Kristi kärlek till sin kyrka, Kristi brud (jfr Ef 5:32). Ordet kärlek har en helig betydelse och bör också i kontext av det kristna äktenskapet användas med speciell vördnad och respekt. Kärlek av detta slag och förpliktelsen till livslång trohet kräver en noggrann förberedelse från tidig barndom fram till bröllopsdagen. Och efter bröllopsdagen, efter utbytet av löftena, fortsätter kärleken att växa och fördjupas; den mins-kar inte med åren som flyr. Sann kärlek består och kastas inte över ända i stormar av förändring. Guds nåd hjälper de sakramentala banden att hålla och stärker paret att möta li-vets utmaningar. 4. I Guds plan visar man och hustru kärlek bortom sig själva: nytt liv skapas, en familj är född. En familj är en gemenskap av kärlek och av liv. Barnen uttrycker konkret den kärlek som beseglades inför altaret. En familj och ett hem. Vilka underbara ord som väcker känsla av trygghet och intimitet. De är ord med djup mening som måste vårdas och skyddas. Att vara förälder för med sig oro och svårigheter lika väl som glädje och förverkligande. Jag vill gärna påminna er som är föräldrar: era barn är er stora skatt. De älskar er väl-digt mycket även om de ibland har svårt att uttrycka denna kärlek. Det är en tråkig verklighet att pressande arbetssitua-tion och ökat livstempo ger många föräldrar en ökande svå-righet att få tillräckligt med tid för sina barn. Jag manar er idag: hitta tillfällen att vara tillsammans med era barn och prata med dem på en djupare nivå. Låt dem inte bli främ-lingar som lever under samma tak. De år de tillbringar hem-ma går så fort. Det är värdefulla år. Varje ögonblick ni tillbringar tillsammans med era barn gör dem rikare, och ni i er tur kommer att upptäcka att också era liv blivit oerhört berikade. Kyrkans framtid, själva mänsklighetens framtid beror till stor del på familjelivets kvalitet och på hur täta de familjeband är som närs i hemmet. Detta lands betydelse, och varje lands betydelse, kan mätas genom den betydelse dess familjer har. 5. Jag vill också säga några ord till en alldeles speciell grupp som är närvarande här - till barnen: (På svenska) Kära barn! Inte kunde väl påven komma hit ända från Rom utan att tala om för er hur ofta han tänker på er och på alla andra barn i Sverige. När jag är ute och reser i olika delar av värl-den blir jag särskilt glad när jag får möta barnen. Var och en av er är Guds gåva till era föräldrar. Men ert liv är på sam-ma gång en gåva från Gud. Ni är också en gåva för ert land och det är ni som är dess framtid. Ni är även en gåva och en tillgång för kyrkan, både i er församling, i skolan och i era andra sysselsättningar. Jag vet att ni förstår att ni har fått så mycket. Det har inte alla andra barn fått. Inte alla barn är lyckliga. Inte alla är friska, välnärda och välskötta. Jag hoppas att ni växer upp med en stark längtan att kunna få göra något för dem som är mindre lyckligt lottade än ni och att ni försöker skapa en värld där det finns en varm hand för alla som behöver hjälp. Det vill Jesus att ni ska göra. 9
Och ni ska alltid, även när ni är ledsna, komma ihåg att Je sus är er vän. Han bad att barnen skulle komma till honom och han visade all omsorg om dem. Eftersom han är er vän vill han att ni ska tala med honom i bön. Tänker ni på att be för era föräldrar, era syskon och far- och morföräldrar? Tackar ni honom för alla hans gåvor? Vill ni be för mig också? Tack för det och ni kan vara säkra på att ni alltid har en plats i mitt hjärta och i mina böner. 6. Kära vänner i Kristus! Som kristna familjer, föräldrar och barn tillsammans, är ni sända att bära profetiskt vittnesbörd, att tillsammans med andra upptäcka den helige Andes närvaro i era liv. Er glädje att ta emot det Glada Budskapet är stor, men kan bli mycket större genom att delas med andra. Svenska helgon som den heliga Birgitta och S:t Erik gjorde verklighet av det: det Glada Budskapet är avsett att delas. De tog till sina hjärtan detta bud från Herren - och idag ber jag alla svenska familjer om att göra detsamma. Med Kristus säger jag först av allt: Gå ut! Gå ut i världen med tillit till Guds kärlek. För en del människor kan världen vara en tom plats eftersom de är rädda för att tro på ljuset, kärleken och godheten som flödar ut av Guds nåd. Gå ut till dem som är bekymrade eller som har förlorat sin väg i livet, till dem i förtvivlan, till dem vilkas hjärtan är så fyllda av om-sorger i livet eller materiella ting att där finns mycket litet eller inget rum kvar för Gud. Med Kristus säger jag också till er: Gör dem till lärjung ar! Det är vårt privilegium att visa på Kristus för dem som söker honom och att inbjuda dem att följa honom. Vi borde inte vara rädda för att svara dem som ställer grundläggande frågor om vår tro eller förkunna evangeliet i ord och handling. Var inte rädda för att göra lärjungar av dem som är fullständigt likgiltiga inför Kristus och hans budskap. Döp. Jesus har kallat oss till medlemskap i kyrkan och han vill att vi i vår tur ska leda andra till kyrkan. Han vill att alla folk ska sänka sig ner i hans kärlek, rena sig från sin synd, tvätta sig och bli rena. Han vill att alla omvänder sig och lever. Lär, sade Jesus. Undervisa varandra om den kärlek Gud har för var och en av er. Undervisa genom tro och exempel. Föräldrar: Lär era barn betydelsen av en personlig relation till Jesus, vår älskande frälsare och vän. Lär dem hur viktig bönen är. Lär dem hur man ber. Ni är era barns första lära-re i tro och helighet. Ingen kan ersätta er i det arbetet. Gå ut, gör dem till lärjungar, döp och lär! Detta kan bli ba-sen för ett kraftfullt familjeapostolat i Sverige. 7. På pingstdagen var folk så slagna av Petri ord att de frågade apostlarna: Bröder, vad ska vi göra? (Apg 2:37). Ni kan stäl la samma fråga till er själva. Vad ska ni göra? Ni har tagit emot den helige Ande i dopets sakrament och bekräftelsen. Hans gåvor är inte avsedda att gömmas undan, utan att an-vändas för att utöka Guds rike på jorden. Världen väntar på ert svar. Detta kan bli ögonblicket för ert beslut! Löftet gäller er och era barn. Herren har varit trofast i sina löften. Ni måste vara trofas ta mot honom. Gå fram tillsammans i tro, hopp och kärlek, levande i vår Herres Jesu Kristi Ande. Amen. (JP II den 9 juni 1989. Familjemässa i Gamla Uppsala. Ur Kallade att söka helighet. Tal och texter från Påven Johannes Paulus II:s Sverigebesök 1989; s. 84-90) 10
GUDSTJÄNSTER UNDER STILLA VECKAN OCH PÅSKEN Palmsöndag den 24/3 procession och högmässa kl. 10.30 mässa på polska kl. 13:00 Skärtorsdag den 28/3 mässa med fottvagning kl. 18.30 långfredag den 29/3 ekumenisk korsvandring valsta kyrka kl. 12.45 långfredagens liturgi i vår kyrka kl. 15.00 påskafton den 30/3 matvälsignelse på polska kl. 12.00 påskvakan kl.21.00 påskdagen kristi uppståndelse den 31/3 högmässa kl. 10:30 mässa på polska kl. 13:00 annandag påsk den 1/4 mässa på polska kl. 10:30 mässa på armeniska kl. 17:00 andra påsksöndagen den gudomliga barmhärtighets söndag 7/4 högmässa kl. 10.30 mässa på polska kl. 13:00 S:t Franciskus av Assisi kyrkoblad * Ansvarig utgivare, layout och foto-omslaget Kh. Marek Rubaj * Tryck: PP-Tryck Peter Palm 11
ADRESSER & TELEFONNUMMER Pastorsexpeditionen: Expeditionstid: Telefon: E-mail: Hemsida: Kyrkoherde: Telefon: E-mail: Organist: Telefon: Församlingens kateketer: Stockholmsvägen 50 195 32 Märsta onsdag, torsdag & fredag kl.15.00-18.00. 08-591 275 10 expeditionen@sanktfranciskus.se www.sanktfranciskus.se f. Marek Rubaj 08-591 117 90 marek.rubaj@sanktfranciskus.se Alexander Kegel 0707-42 26 64 Sr. Ingrid Ström 08-30 60 97 S. Dominika, Luciana, Åsa, Ramona, Małgorzata, Lars, Jimmy SEB: 5250 10 092 74 Bankgiro: 373-2484 SÖNDAGAR: Högmässa: kl. 10.30 ORDINARIE GUDSTJÄNSTTIDER Mässa på polska: kl. 13. 00 (sep-maj) Mässa på armeniska: kl. 17. 00 Under veckan: Onsdag, torsdag, fredag kl.18.30 Tillfälle till bikt efter överenskommelse med prästen. Mer information om församlingens aktiviteter hittar du på www.sanktfranciskus.se