DOM 2014-06-09 Meddelad i Linköping Mål nr 611-14 1 KLAGANDE Ulf Dighed, 460518-2015 Björkgatan 16 582 45 Linköping MOTPART Linköpings kommun 581 81 Linköping ÖVERKLAGAT BESLUT Kommunstyrelsens beslut den 21 januari 2014, dnr KS 2013-894 SAKEN Laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900) FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE Förvaltningsrätten avslår överklagandet. Dok.Id 164122 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 406 Brigadgatan 3 013-25 11 00 013-25 11 40 måndag fredag 581 04 Linköping E-post: 08:00-16:00 forvaltningsrattenilinkoping@dom.se
2 BAKGRUND, YRKANDEN M.M. Linköpings kommuns kommunstyrelse fattade den 21 januari 2014 beslut om att teckna en överenskommelse med Linköpings Stadsmission för stöd till EU-migranter gällande bland annat natthärbärge. Stödet avser perioden januari till juni 2014 och får enligt beslutet maximalt uppgå till 850 000 kronor. Ulf Dighed överklagar kommunens beslut och yrkar upphävande av detsamma. Som skäl för sin talan anför han i huvudsak följande. Stödet som kommunen har beslutat om riktar sig explicit till personer som inte är svenska medborgare, än mindre medborgare i Linköpings kommun. Stödet kan ses som en form av utlandsbistånd, vilket inte är tillåtet för en kommun att besluta om annat än i särskilt angivna undantagsfall. Nu aktuellt beslut omfattas inte av dessa undantagsbestämmelser. Beslutet hänför sig därför till något som inte är en angelägenhet för kommunen och kommunstyrelsen har genom beslutet överträtt sina befogenheter. Linköpings kommun vidhåller sitt beslut och anför i yttrande i huvudsak följande. Det överklagade beslutet har fattats i överensstämmelse med gällande svensk rätt. Beslutet avser ett förhållande som är angeläget för kommunen. Det är inte fråga om att kommunen utger någon form av utlandsbistånd. Det ifrågavarande stödet ges till en svensk ideell organisation vars huvudsakliga syfte är att utföra sociala insatser för utsatta människor som befinner sig i nöd. Stödet ges inom kommungränsen. Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Kommunen ansvarar för alla människor som vistas inom kommunens gränser, oavsett dessa människors tillhörighet i övrigt. Det enda undantaget från kommunens ansvar rör asylsökande. De människor som det beviljade stödet i förevarande fall är tänkt att gynna är inte asylsökande utan befinner sig i Sverige med uppe-
3 hållsrätt med stöd av unionsrätten. De omfattas därför av socialtjänstlagen och faller inom kommunens ansvar. Alla som befinner sig i kommunen har rätt till akuta hjälpinsatser om man hamnat i en tillfällig nödsituation. De personer som ifrågavarande insatser riktar sig till är hitresta medellösa människor utan möjlighet att skaffa sig mat eller skydd för natten. Risken för att dessa människor skulle frysa ihjäl under den kalla årstiden bedömdes som överhängande. Kommunen är därmed skyldig att utge insatser till dessa personer. Myndighetsutövningen ryms således inom kommunens kompetens. Kommunstyrelsen beviljas varje år resursmedel i anslag av kommunfullmäktige. Dessa medel förfogar kommunstyrelsen över och använder för särskilda ändamål efter särskilda beslut. Kommunstyrelsen har således i detta fall beslutat om kommunala medel som man har egen rådighet över och har därmed inte överskridit sina befogenheter i aktuellt hänseende. Klaganden har inte visat att det överklagade beslutet är behäftat med sådana fel att skäl finns för upphävande av detsamma. SKÄLEN FÖR FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE Tillämpliga bestämmelser m.m. Enligt 10 kap. 1 KL har en kommunmedlem rätt att få lagligheten av kommunens beslut prövade genom att överklaga dem hos förvaltningsrätten. Enligt 10 kap 2 KL. får följande beslut överklagas: 1. beslut av fullmäktige eller den beslutande församlingen i ett kommunalförbund, 2. beslut av en nämnd eller ett partssammansatt organ, om beslutet inte är av rent förberedande eller rent verkställande art, 3. beslut av förbundsstyrelsen eller en annan nämnd eller ett partssammansatt organ i ett kommunalförbund, om beslutet inte är av rent förberedande eller rent verkställande art, samt
4 4. sådana beslut av revisorerna som avses i 9 kap. 15. Enligt 10 kap. 8 KL ska ett överklagat beslut upphävas om 1. det inte tillkommit i laga ordning, 2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget, 3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller 4. beslutet strider mot lag eller annan författning. Förvaltningsrättens prövning är en ren laglighetsprövning. Rätten kan inte upphäva kommunala beslut för att de eventuellt kan anses olämpliga eller oskäliga. Enligt 3 kap 9 KL ska kommunfullmäktige besluta i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen eller landstinget, främst: 1. mål och riktlinjer för verksamheten, 2. budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor, 3. nämndernas organisation och verksamhetsformer, 4. val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar, 5. val av revisorer, 6. grunderna för ekonomiska förmåner till förtroendevalda, 7. årsredovisning och ansvarsfrihet, 8. folkomröstning i kommunen eller landstinget, och 9. extra val till fullmäktige. Enligt 3 kap 10 KL får kommunfullmäktige uppdra åt en nämnd att i fullmäktiges ställe besluta i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden.
5 Ärenden som anges i 9 första stycket eller som enligt lag eller annan författning ska avgöras av fullmäktige får dock inte delegeras till nämnderna. I förarbetena till kommunallagen anges följande om kommunfullmäktiges möjlighet att delegera beslutanderätten. Fullmäktiges beslutskompetens gäller i huvudsak beslut av mera grundläggande natur eller av mera generell räckvidd. Det skall vara fråga om avgöranden där det politiska momentet, allmänt sett, är dominerande. Detta uttrycks på så sätt, att fullmäktige skall besluta i alla ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt. Den uppräkning som görs i paragrafen är exempel på sådana betydelsefulla ärenden. Den är dock inte uttömmande, vilket innebär att det finns exempel på annat som ligger inom fullmäktiges beslutsområde. De ärendegrupper som anges särskilt i paragrafen intar dock den särställningen att de inte kan bli föremål för delegering. (prop. 1990/91:117 s. 157). Av socialtjänstlagen 2 kap 1 framgår att varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Av 2 a kap 1 framgår att den kommun där den enskilde vistas i huvudsak ansvarar för stöd och hjälp till den enskilde. Förvaltningsrätten gör följande bedömning Av utredningen i målet framgår att beslutet om stöd till EU-migranter har fattats av kommunstyrelsen som uppdragit åt omsorgsnämnden att teckna aktuell överenskommelse med Stadsmissionen, Linköping. Genomförande av beslutet ska finansieras med kommunstyrelsens resursmedel för valfrihet, kvalitet, trygghet och demokratiutveckling. Det rör sig således om medel som kommunstyrelsen själva förfogar över.
6 Av 3 kap 9 KL framgår att kommunfullmäktige ska besluta i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen. Med ärenden av principiell beskaffenhet avses beslut av mera grundläggande natur eller av mera generell räckvidd. Det skall vara fråga om avgöranden där det politiska momentet, allmänt sett, är dominerande. Förvaltningsrätten anser ett beslut om stöd till enskilda individer som befinner sig inom kommungränsen inte kan anses vara av sådan principiell beskaffenhet att beslutet ska fattas av kommunfullmäktige. Förvaltningsrätten finner i denna del att kommunens kommunstyrelse inte har överskridit sina befogenheter i samband med att beslutet fattades. Beslutet har tillkommit i laga ordning och kan därför inte upphävas av denna anledning. När det gäller fråga om beslutet hänför sig till något som är en angelägenhet för kommunen har följande anförts i kommentaren till 2 kap 1 KL. En angelägenhet för att betecknas som kommunal måste ha något slags anknytning till vederbörande kommuns fysiska förvaltningsområde. Detta kallas för lokaliseringsprincipen och är enligt lagförarbeten och rättspraxis försedd med viktiga modifikationer som hänger samman med befolkningens rörlighet och ofullkomligheter i den kommunala indelningen. En annan yttring av lokaliseringsprincipen är att kommuner och landsting inte får ha hand om sådana angelägenheter som det ankommer enbart på staten, en annan kommun ett annat landsting eller någon annan att sköta. Förvaltningsrättens bedömning är att de EU-migranter som befinner sig inom Linköpings kommuns kommungränser är en angelägenhet för kommunen. Vad som ytterligare förstärker detta är socialtjänstlagens 2a kap 1 vari framgår att den kommun där den enskilde vistas i huvudsak ansvarar för stöd och hjälp till den enskilde. Det kan således inte vara fråga om en sådan angelägenhet som ankommer på staten, annan kommun eller annat landsting att sköta.
7 I förevarande fall har kommunstyrelsen beslutat att teckna en överenskommelse med Linköpings stadsmission om stöd till EU-migranterna. Det är enligt socialtjänstlagen 2 kap 5 möjligt för kommunen att sluta avtal med annan om att utföra kommunens uppgifter inom socialtjänsten. Kommunal omsorg gäller i princip alla som vistas i kommunen. EUmigranternas nationalitet torde därmed inte vara avgörande för att kommunen kan anses sakna anknytning till de personer som stödet riktar sig till. Det kan istället konstateras att kommunen är skyldig att svara för socialtjänsten inom sitt område och att alla har rätt till akuta hjälpinsatser om man hamnat i en tillfällig nödsituation. Kommunens bedömning att det fanns en överhängande risk för EU-migranterna att frysa ihjäl under den kalla årstiden får anses vara rimlig. Kommunen är därmed skyldig att svara för akuta hjälpinsatser till EU-migranterna. Mot denna bakgrund finner förvaltningsrätten att det inte heller på denna grund har visats att Linköpings kommuns kommunstyrelse har fattat ett beslut som strider mot lag eller annan författning. Ett exempel på en angelägenhet som allmänt sett är en exklusiv angelägenhet för staten, är den svenska utrikes- och biståndspolitiken. Det är riksdag och regering som bär ansvaret för internationella förbindelser. Med internationellt bistånd avses, enligt förarbeten till lag om kommunal tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd (prop. 200/01:42 s. 42), bistånd som lämnas direkt till det behövande landet eller till en etablerad internationell hjälporganisation. Förvaltningsrätten finner att Linköpings kommuns överenskommelse med Linköpings stadsmission inte kan anses vara internationellt bistånd i enlighet med ovanstående definition. Linköpings kommuns kommunstyrelse torde därmed, även i detta avseende, ha fattat beslutet i fråga utan att överskida sina befogenheter. Beslutet kan därför inte upphävas av denna anledning.
8 Med anledning av ovanstående samt vid en sammantagen bedömning finner förvaltningsrätten att Ulf Dighed inte har visat att beslutet inte har tillkommit i laga ordning eller att det strider mot någon annan prövningsgrund i 10 kap. 8 kommunallagen. Överklagandet ska därför avslås. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (DV 3109/1 D). Tomas Fredén I avgörandeet har deltagit nämndemännen Bo Flyme och Gun Axelsson. Föredragande har varit Sandra Bergström.
Bilaga 1 Bilaga HUR MAN ÖVERKLAGAR - PRÖVNINGSTILLSTÅND DV 3109/1D 2013-06 Producerat av Domstolsverket Den som vill överklaga förvaltningsrättens beslut ska skriva till Kammarrätten i Jönköping. Skrivelsen ska dock skickas eller lämnas till förvaltningsrätten. För att kammarrätten ska kunna ta upp Ert överklagande måste Er skrivelse ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då Ni fick del av domen/beslutet. Om beslutet har meddelats vid en muntlig förhandling, eller det vid en sådan förhandling har angetts när beslutet kommer att meddelas, ska dock överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag domstolens beslut meddelades. Om sista dagen för överklagande infaller på lördag, söndag eller helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton räcker det att besvärshandlingen kommer in nästa vardag. Om klaganden är en part som företräder det allmänna, ska överklagandet alltid ha kommit in inom tre veckor från den dag beslut meddelades. För att ett överklagande ska kunna tas upp i kammarrätten fordras att prövningstillstånd meddelas. Kammarrätten lämnar prövningstillstånd om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd inte meddelas står förvaltningsrättens beslut fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till kammarrätten varför man anser att prövningstillstånd bör meddelas. Skrivelsen med överklagande ska innehålla 1. Klagandens person-/organisationsnummer, postadress, e-postadress och telefonnummer till bostaden och mobiltelefon. Adress och telefonnummer till klagandens arbetsplats ska också anges samt eventuell annan adress där klaganden kan nås för delgivning. Om dessa uppgifter har lämnats tidigare i målet och om de fortfarande är aktuella behöver de inte uppges igen. Om klaganden anlitar ombud, ska ombudets namn, postadress, e-postadress, telefonnummer till arbetsplatsen och mobiltelefonnummer anges. Om någon person- eller adressuppgift ändras, ska ändringen utan dröjsmål anmälas till kammarrätten. 2. den dom/beslut som överklagas med uppgift om förvaltningsrättens namn, målnummer samt dagen för beslutet, 3. de skäl som klaganden anger till stöd för en begäran om prövningstillstånd, 4. den ändring av förvaltningsrättens dom/beslut som klaganden vill få till stånd, 5. de bevis som klaganden vill åberopa och vad han/hon vill styrka med varje särskilt bevis. Adressen till förvaltningsrätten framgår av domen/beslutet. www.domstol.se