1. INLEDNING ALLMÄNT OM KYRKOGÅRDAR OCH BEGRAVNINGSPLATSER... 5

1. INLEDNING... 3 2. ALLMÄNT OM KYRKOGÅRDAR OCH BEGRAVNINGSPLATSER... 5 HISTORIK... 5 VEGETATION... 6 GRAVVÅRDAR- EN ÖVERSIKTLIG UTVECKLING... 7 Gravstenar... 7 Dekor... 9 LAGSTIFTNING... 10 Lagen om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950)... 10 Begravningslagen (SFS 1990:1144)... 11 Förordning om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (SFS 1998:1252)... 11 Plan- och bygglagen (SFS 1987:10)... 11 3. JÄMJÖ KYRKOGÅRD... 12 JÄMJÖ FÖRSAMLING... 12 KYRKAN OCH ÖVRIGA BYGGNADER... 13 OMGIVNING... 14 JÄMJÖ KYRKOGÅRD... 16 Kvarter A och B... 17 Kvarter C och D... 18 Kvarter E... 19 Kvarter F... 19 Kvarter NA och NB... 19 Kvarter NC och ND... 20 Kvarter G och H (minneslunden)... 20 UTVIDGNINGAR AV KYRKOGÅRDEN... 22 Utvidgningen 1910... 23 Utvidgningen 1937... 23 Utvidgningen 1957... 23 Renoveringen 1970... 24 Utvidgningen 1993... 24 VEGETATION... 25 OMGÄRDNING OCH ENTRÉER... 26 Titlar och inskriptioner... 28 KASSERADE GRAVVÅRDAR...28 5. KARAKTÄRSDRAG OCH FÖRSLAG TILL FRAMTIDA BEVARANDE AV KYRKOGÅRDEN... 37 KULTURHISTORISK VÄRDERING... 37 NÄR EN GRAVRÄTT ÅTERGÅR... 37 KARAKTÄRSDRAG OCH BEVARANDEFÖRSLAG... 38 OMISTLIGA GRAVVÅRDAR... 38 UNDERHÅLL... 41 6. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING... 43 OTRYCKTA KÄLLOR... 43 Arkiv... 43 Informanter... 43 TRYCKTA KÄLLOR... 43 Litteratur... 43 BILAGOR: BILAGA 1 GRAVKARTA JÄMJÖ KYRKOGÅRD 1994 BILAGA 2 VEGETATION- OCH GRAVPLATSKARTA 2002 BILAGA 3 TITLAR PÅ JÄMJÖ KYRKOGÅRD BILAGA 4 ÄLDRE FOTOGRAFIER JÄMJÖ KYRKA BILAGA 5 FOTOKARTA JÄMJÖ KYRKOGÅRD

2 Länsstyrelsen Blekinge Län

1. INLEDNING Föreliggande rapport är en del inom ett av Länsstyrelsen i Blekinge Län påbörjat projekt med kulturhistoriska dokumentationer av kyrkogårdar och begravningsplatser. Projektet omfattar inte sådana begravningsplatser som är varaktigt övergivna och därmed klassas som fornminnen. Kyrkogårdar är ofta anläggningar med en lång historia. Genom deras framväxt och utveckling över tid utgör de värdefulla kulturmiljöer. Det är viktigt att dessa miljöer vårdas och bevaras inför framtiden på ett föredömligt sätt. För att göra detta möjligt krävs det ett samspel mellan församlingen och kulturmiljövårdens aktörer. Denna rapport ska fungera som underlag både för församlingens fortsatta skötsel av begravningsplatsen/kyrkogården och som beslutsunderlag åt länsstyrelsen när man hanterar tillståndsärenden som rör begravningsplatserna/kyrkogårdarna. Kyrkogårdar och begravningsplatser är miljöer som ständigt genomgår mer eller mindre omfattande förändringar. Det råder en problematik angående hur man ska handskas med äldre gravvårdar när gravrätten återgår till upplåtaren. Många äldre områden har förändrats under modern tid för att underlätta den praktiska skötseln. Utveckling bör ske på ett sätt som tar hänsyn till den befintliga miljön och de värden och kvaliteter den besitter. Föreliggande arbete är ett kunskapsmaterial och avsikten är att det ska kunna ligga som grund för framtida underhållsarbeten och förändringar. Dokumentationen är genomförd under maj-juni 2002 av Mia Jungskär, bebyggelseantikvarie vid länsstyrelsen i Blekinge. Dokumentationen omfattar en historik som tagits fram med hjälp av arkiv- och litteraturstudier. En okulär besiktning ligger till grund för beskrivningen av miljöns nutida utseende med en bedömning av kulturhistoriskt, konstnärligt och personhistoriskt värde. För att tydliggöra kyrkogårdens/begravningsplatsens karaktär har dels en inventering gjorts av de olika gravkvarteren, dels en inventering av enskilda gravvårdar. Gravvårdsinventeringen är selektiv, där unika, tidstypiska eller på annat sätt representativa vårdar valts ut bland de övriga. Det bör påpekas att även de gravvårdar som inte enskilt blivit inventerade besitter ett kulturhistoriskt värde. Gravvårdsinventeringen har genomförts utifrån en för ändamålet framtagen inventeringsblankett. Fotografering har varit en viktig del av dokumentationen. En kombination av översiktsbilder och detaljbilder har kompletterat det skriftliga materialet. Fotograferingen har utförts av författaren, samt att bildmaterial från arkiv har använts. Dokumentationen är inriktad på kyrkogården som anläggning och innehåller därför en sparsam information om kyrkan samt de övriga byggnaderna. Med utgångspunkt från det insamlade materialet har kyrkogårdens/begravningsplatsens kulturhistoriska värde tydliggjorts och råd tagits fram för den framtida skötseln. Mia Jungskär Karlskrona 2002-06-20 Länsstyrelsen Blekinge Län 3

4 Länsstyrelsen Blekinge Län

2. ALLMÄNT OM KYRKOGÅRDAR OCH BEGRAVNINGSPLATSER HISTORIK En kyrkogård skiljer sig från en begravningsplats på så sätt att den ligger i direkt anslutning av en kyrkobyggnad. Många begravningsplatser ansluter endast till ett begravningskapell. Den text som nedan sammanfattar kyrkogårdarnas historia rör i stor utsträckning även begravningsplatser vad gäller gravskick och utformning. I förhistorisk tid var det vanligt med både jordbegravningar och brandgravar, men när kristendomen infördes förbjöd man brännandet av kroppar. De döda begravdes vanligen i närheten av sina gårdar innan skicket med kyrkogårdar blev utbrett. Under medeltiden hade oftast varje kyrka en egen kyrkogård, om än liten och obetydlig. Först begrov man varje byalag för sig, men det övergick till att man delade in kyrkogården för olika hemman. Kyrkogården hade vanligen en omgärdning som kunde bestå av träbalkar som täcktes av ett spåntak. Omgärdningen kallades bogårdsmur, men har på senare tid fått namnet kyrkogårdsmur. År 1764 kom ett kungligt påbud att kallmurade gråstensmurar skulle omgärda kyrkogårdarna, och i början av 1800-talet tillät man att de murades i kalkbruk om de täcktes med tegel eller skiffer. Den medeltida kyrkogården bestod troligen av gräs eller ängsmark där de besuttnas gravvårdar stod uppställda i form av sarkofager, hällar, tumbor och stenkors. Marin Luther föreslog redan på 1500-talet att man skulle flytta kyrkogårdarna utanför städerna och göra dem till rum för andakt och begrundan, men detta kom inte att förverkligas förrän på 1800-talet. Då infördes förbud mot att uppföra stadskyrkogårdar eftersom det ansågs ohygieniskt och sattes i samband med vattenföroreningar. På 1500- och 1600-talen hände det att kyrkogårdsmurar revs och området fick växa igen eller användas som betesmark. Först under 1700-talet började man att visa större intresse för kyrkogårdarna och lägga mer energi på att planlägga dessa. Innan 1800-talet var det vanligast att folk som inte var av högre stånd begrovs i anonyma allmänningar kring kyrkan, medan de rika kunde få begravas inne i kyrkan eller strax utanför. Det var också bara de rika som hade egentliga gravstenar. På allmänningarna kunde graven märkas ut genom en liten kulle eller ett träkors. Det var vanligt att man begravde i skift. Det innebar att man lade de döda i allmänningarna bredvid varandra allt eftersom. När platsen var full kunde man återigen begrava folk där man hade börjat. Fram till slutet av 1700-talet placerade man de ben man grävde upp när man återanvände marken i benhus. Sedan kom skicket att låta benen vila i evig tid, vilket har lett till att vi idag begraver på olika djup för att ändå kunna använda marken mest effektivt. Det innebar att det inte fanns något större behov för utvidgning av kyrkogården förrän framåt 1800-talet. Då ökade också efterfrågan efter enskilda gravplatser samtidigt som befolkningsantalet steg. Under 1700-talet och framförallt 1800-talet började man uppföra mer strikta och välplanerade kyrkogårdar. Strax innanför kyrkogårdens gräns, som ofta bestod av en mur, kunde det vara tätt planterat med träd, vanligen lindar. Detta kallas trädkrans och ses som en kvarleva från 16-1700-talens franska trädgårdsstil. De olika gravkvarteren på större kyrkogårdar avskildes vanligtvis med häckar till lagom stora ytor. Länsstyrelsen Blekinge Län 5

År 1815 lagfästes en förordning med anvisningar för nya begravningsplatser. De skulle anläggas utanför städer och byar och vara uppbyggda med kvarter, symmetriska gångar och trädplanteringar. Enligt samma förordning upphörde officiellt rätten för den som ville begravas inom kyrkobyggnadens murar. Detta ledde till att fler gravvårdar restes utanför kyrkan. Det ansågs finare att begravas så nära kyrkan som möjligt, och den södra sidan var av högre status än den norra. Under den senare hälften av 1800-talet blev det allt vanligare för vanligt folk att skaffa sig en egen gravplats med gravvård. Samtidigt blev de rikas gravvårdar allt mer pompösa för att hävda sig i mängden. Från mitten av 1800-talet började man att anlägga kyrkogårdar influerade av de engelska parkerna. Man skapade miljöer som såg naturliga ut och som inte alls hade den tidigare strikta symmetrin. En bit in på 1900-talet växte intresset för naturliga begravningsplatser och skogskyrkogårdar anlades som i större utsträckning tog tillvara på befintliga växtförhållanden och topografi. I och med att man började använda maskiner anpassades kyrkogårdarna till deras mått och krav. Gräs kom allt mer att dominera nyanläggningar och många grusgravar såddes in samtidigt som staket och häckar togs bort för att underlätta skötseln. Kremering har varit vanligt i förhistorisk tid, men förbjöds i och med kristendomens införande och blev inte vanligt igen förrän en bit in på 1900-talet. Idag är antalet kremeringar i förhållande till jordbegravningar i Sverige ca 80/20. Denna siffra kan dock variera stort i landet och i mindre landsortsförsamlingar kan förhållandena vara de omvända. Bruket att begrava i minneslund blev gällande först 1958. Det har fått stor genomslagskraft under det sena 1990-talet, även om minneslunden fortfarande inte är populär på stora delar av landbygden. Det är ett billigt och praktiskt sätt att ha en vacker minnesplats där de anhöriga själva inte behöver stå för underhållet. En tanke med minneslundar är anonymiteten, att man ska känna en samhörighet i kollektivet och att de sörjande kan dela sin sorg med andra i samma belägenhet. Väljer man att begravas i en minneslund så väljer man bort att resa ett personligt monument, alla blir lika inför döden, fattig såväl som rik. Idag finns det dock ett motstånd till det helt opersonliga i ett kollektivt gravskick. På flera håll experimenterar man idag med att göra lundar där platsen för den enskildes aska märks ut med en liten plakett, även om det därtill finns en gemensam gravvård. Detta motsäger egentligen mycket av grundtanken med minneslundar. Anledningen bakom är att det har funnits önskemål från de sörjandes sida att ha en plats, en specifik punkt där de vet att den begravne ligger. VEGETATION Vegetationen som idag återfinns på våra kyrkogårdar i form av träd, häckar och buskar är, i förhållande till kyrkogårdens ofta höga ålder, väldigt ung. Fram till 1800-talet fanns det ont om planerad vegetation på begravningsplatserna. Utvecklingen som har skett under de senaste tvåhundra åren har satt sin prägel på kyrkogårdarna och gjort dem till de gröna rum som vi känner dem idag. Följande faktorer som har påverkat kyrkogårdens vegetation nämns i boken Kyrkogårdens gröna kulturarv: Hälso- och hygienaspekter sundhet Park- och trädgårdsideal arkitektur Kyrkans liv och lära teologi Myndighetsförordningar funktionalitet Lokala traditioner ekonomi 6 Länsstyrelsen Blekinge Län

Innan den strukturerade vegetationen infördes på begravningsplatserna fanns där ofta högt och vildvuxet gräs samt betande kreatur. Under medeltiden var det inte ovanligt att kyrkogården, vid sidan om sin funktion som begravningsplats, även kunde vara en plats för kontakter t.ex. handel. Klosterväsendet under medeltiden hade stort inflytande på framväxten av våra trädgårdar och därigenom har influenserna kommit att överföras även på kyrkogårdar och begravningsplatser. När kyrkogårdarna växte i skala blev det mer eller mindre nödvändigt att införa ett gångsystem. Träd planterades till en början främst av hygieniska skäl, då man ansåg att de hade en renande inverkan. De blev sedan en del i ett, för kyrkogården, nytt formspråk. Hängande arter planterades och kom att kallas sorgträd. Efter 1850 blev det allt mer vanligt att även landsbygdskyrkogårdarna fick en mer vårdad och prydlig karaktär. GRAVVÅRDAR- EN ÖVERSIKTLIG UTVECKLING Traditionen att resa gravvårdar har en lång historia. Det har förekommit allt från likträn och dödsbrädor till gravkor, hällar och stenkistor. Träkors har varit vanliga under en lång period, framförallt när det gällde begravningar på allmänningarna, men någon stilutveckling är svår att följa då de sällan finns bevarade. Även järn har varit vanligt material till gravvårdar. I Sverige finns bevarade vårdar av smidesjärn från sent 1600-tal. De rätt få bevarade smideskorsen i Blekinge är enkla och försedda med stora namnplåtar av järn. Under 1800-talet kom gravvårdar av gjutjärn som en industriprodukt. Framförallt rör det sig om kors och staket, men det finns även exempel på gjutjärnshällar. Kring sekelskiftet 1900 var murgrönegravar vanliga, det är kullar försedda med murgröna som märker ut gravplatsen. Ytmaterialet på gravplatserna kan skilja sig markant åt. Idag är det vanligast med gräsbetäckta gravar när man anlägger nya gravplatser, medan grus var ett vanligt ytmaterial under det sena 1800-talet. Mönsterkrattning av gruset är en tradition som till viss mån har levt kvar till våra dagar. Valet av ytmaterial har även påverkats av lokala förhållanden och under senare tid av önskan om en mer rationell skötsel. Gravvårdarnas utseende följer ofta lokala traditioner. Innan gravkatalogernas uppkomst (se nedan) präglades gravvårdarnas utseende av vilka hantverkare som fanns i trakten, men även senare kan man se lokala särdrag. Orsaken är att många söker inspiration på kyrkogården när de ska välja gravvård. Gravstenar Kortfattat kommer här att tas upp gravstenarnas utveckling. Även om det fortfarande förekommer flera andra sorters gravvårdar, är gravstenen idag den vanligast förekommande. Fram till mitten av 1800-talet höggs gravstenarna för hand och representerade ett hantverk. I och med den ökande efterfrågan växte det under slutet av århundradet fram en stenindustri som maskinellt kunde producera ett allt större antal gravvårdar. Så småningom började man även ge ut kataloger, ur vilka man kunde välja en vård som passade och låta hugga in en personlig inskription. Dessa bestod nästan uteslutande av polerad svart granit. Praktfulla gravar kunde omgärdas av stensocklar eller järnstaket, ofta markerade de då en hel familjegrav. Gravplatsen kunde också omgärdas av låga häckar av till exempel buxbom eller liguster. Länsstyrelsen Blekinge Län 7

EXEMPEL PÅ GRAVVÅRDAR UNDER 1800-1900-TALEN Bild 1: Skisser över gravstenarnas utveckling 1800-1900-tal 8 Länsstyrelsen Blekinge Län

Gravstenarna har följt med de allmänna stilriktningarna i såväl formspråket som i dekoren. Man kan se inslag av jugend under det tidiga 1900-talet, som sedan övergår till klassicism och funktionalism. Efter andra världskriget kom en bestämmelse från kyrkogårdsnämnder runt om i landet att införa maxhöjd på gravstenarna. Detta resulterade i att de svällde ut på bredden istället för att markera sin status i höjden. Följaktligen blev låga, breda gravvårdar kännetecknande för perioden. Under 1960-talet blev stenarna allt mer enkla och strikta, oftast rektangulära, helt släta och med en enkel inskription. Dekor begränsas till ett kors eller kanske en list. Idag så väljer man istället friare former, många föredrar natursten. Bland granitstenar har den röda blivit allt vanligare. Det är framförallt ekonomin som styr valet av gravvård. Kvadratmeterpriset på stenen är högt, vilket i sin tur leder till att man sällan väljer riktigt stora stenar. Begravningsfirmorna har oftast ett billigt standardsortiment som masstillverkas. Det innebär att man har litet utrymme för egna förändringar. Vill man påverka själv får man räkna med att kostnaderna blir mycket högre. Dekor Det är vanligt med dekor på gravvårdar, antingen huggen eller gjuten. Även träkorsen kunde vara målade och försedda med symboler. När gravkatalogerna infördes kom en uppsjö av slingor och blomsterrankor vilka kritiserades under början av 1900-talet för att vara smaklösa och schablonartade. Förr var det vanligare med kristna symboler eller bibelcitat. Idag har sekulariseringen lett till att många väljer andra symboler som de förknippar med den avlidne, det kan vara allt från tallar, båtar och soluppgångar till nallebjörnar och hjärtan. Ofta kan de ha en grund i kristen ikonografi, men står oftare för den avlidnes personlighet. En båt kan till exempel vara tecken på den eviga resan, men samtidigt kan det stå för att den avlidne tyckte om havet. Fram till i mitten av 1900-talet var det vanligt att skriva titlar på gravvårdarna. Detta gör att de utgör en viktig källa till traktens socialhistoriska utveckling. Det har även funnits en tradition i att, inte minst på landsbygden, skriva hemort eller gårdsnamn i inskriptionerna. Detta ger gravvårdarna en lokalhistorisk förankring och ortsnamn och gårdsnamn som ofta lever via muntlig tradition blir på detta sätt dokumenterade och bevarade som historiska dokument. Kanske ligger de massproducerade gravstenarna till grund för att man istället väljer att sätta en identitet på stenen med hjälp av symboler. Länsstyrelsen Blekinge Län 9

LAGSTIFTNING Genom lagstiftning finns det möjlighet att styra en kyrkogårds utveckling och förändringar. Med olika lagar regleras allt från gravplatsens utformning till förfarandet av begravningsplatsens vegetation. Församlingen har ett stort ansvar för sin kyrkogård. Den kommunala byggnadsnämnden utför viss prövning och länsstyrelsen kontrollerar så att de kulturhistoriska intressena tillvaratages och gör tillståndsprövningar när det rör väsentliga förändringar. Lagen om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) Lagen om kulturminnen m.m. benämnes även Kulturminneslagen (KML). I den står att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö och ansvaret för detta delas av alla. Alla kyrkor och kyrkogårdar byggda eller anlagda fram till 1939 och ett begränsat urval kyrkor byggda efter 1939 skyddas av KML. Enligt KML 4 kap. skyddas de kulturhistoriska värdena i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Lagen om kulturminnen m.m. 4 kap. Kyrkliga kulturminnen BEGRAVNINGSPLATSER 11 I vården av en begravningsplats skall dess betydelse som en del av vår kulturmiljö beaktas. Begravningsplatserna skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas. 12 Begravningsplatser enligt detta kapitel är sådana områden eller utrymmen som avses i 1 kap. 1 begravningslagen (1990:1144). Bestämmelserna om begravningsplatser omfattar också sådana byggnader på begravningsplatsen som inte är kyrkobyggnader samt fasta anordningar såsom murar och portaler. Lag (1990:1146). 13 I fråga om en begravningsplats som anlagts före utgången av år 1939 krävs tillstånd av länsstyrelsen 1. för att utvidga eller på något annat sätt väsentligt ändra begravningsplatsen, 2. för att där uppföra någon ny byggnad eller fast anordning eller riva eller väsentligt ändra befintlig byggnad eller fast anordning. Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen skall utföras samt den dokumentation som behövs. Lag (1999:304). 14 Om riksantikvarieämbetet beslutar det, skall bestämmelserna i 13 tillämpas också i fråga om en begravningsplats som tillkommit efter utgången av år 1939, om begravningsplatsen ligger invid en kyrkobyggnad som uppförts dessförinnan eller är märklig genom sitt kulturhistoriska värde. 15 Om det på en begravningsplats eller i en byggnad på en begravningsplats som ägs och förvaltas av en borgerlig kommun finns föremål av kulturhistoriskt värde, tillämpas bestämmelserna i 6, 7, 9 och 10 också på sådana föremål. Kommunen skall därvid ansvara för förteckningen samt förvaringen och vården av föremålen. I stället för vad som sägs i 7 skall i förteckningen anges om ett föremål ägs eller förvaltas av någon annan än kommunen. 10 Länsstyrelsen Blekinge Län

Det är länsstyrelsens uppgift att pröva ärenden om begravningsplatsen ska genomgå en väsentlig förändring. Enligt boken Kyrkogårdens gröna kulturarv kan väsentliga förändringar innebära: borttagande eller genomgripande ändring av hägnad, ändring av material eller färgsättning på anordning inom begravningsplatsen, ändring av inredning och konstnärlig utsmyckning i ceremonirum samt konstnärlig utsmyckning utomhus med undantag för sådana betydelselösa ändringar som endast avser att tillgodose vissa praktiska behov, ändring av vegetationens arkitektoniska och rumsskapande karaktär, större ändringar av gravkvarter och vägsystem inom gravplatsen, åtgärder som i sig själva inte är väsentliga men som har betydelse för anläggningens helhetsverkan om de upprepas såsom borttagande av gravramar, staket och dylikt kring gravplatser, ändrad vägbelysning, anläggande eller ändring av elektrisk belysning. Vad gäller gravvårdar och gravhällar inne i kyrkan gäller 4 kapitlet 6 som lyder: Inventarier av kulturhistoriskt värde, som hör till kyrkobyggnad eller annan kyrklig byggnad, kyrkotomt eller begravningsplats, skall förvaras och vårdas väl. Begravningslagen (SFS 1990:1144) Begravningslagen innefattar bestämmelser som kan vara av stor vikt för en kyrkogårds utformning. Enligt begravningslagen (7 kap. 26 ) har gravrättsinnehavaren rätt att bestämma gravanordningens utseende och beskaffenhet. Detta gäller även gravplatsens utsmyckning och ordnande. Bestämmanderätten kan begränsas av upplåtaren för att uppnå en god gravkultur. Det är sedan gravrättsinnehavaren som har ansvaret för att gravplatsen hålls i ordnat och värdigt skick. En gravrätt får upplåtas för 15-50 år och kan sedan förlängas. I 7:e kapitlet om gravrätt står i 37:e paragrafen: Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av något annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på gravplatsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats. Detta innebär ett stort ansvar för församlingen vad gäller förfarandet av äldre gravanordningar. Förordning om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (SFS 1998:1252) Kyrkogårdens vegetation kan skyddas genom miljöbalkens 7:e kapitel som förtydligas i Förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. ( 5 och bilaga 1). Alléer skyddas där genom biotopskyddet, och med allé menas Lövträd planterade i en enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden skall till övervägande del utgöras av vuxna träd. De vanligt förekommande trädkransarna som omgärdar en kyrkogård får härigenom ett lagligt skydd. Utbyte av träd kan förekomma om alléns karaktär bevaras. I denna förordning klargörs även att det är länsstyrelsernas ansvar att se till att biotopskyddet efterlevs. Plan- och bygglagen (SFS 1987:10) Kyrkogårdsförvaltningen måste söka bygglov hos den kommunala byggnadsnämnden enligt Plan- och bygglagen (PBL) för de ärenden som faller utanför den statliga tillsynen genom KML. Enligt kapitel 8 i PBL krävs bygglov för att uppföra byggnader inom begravningsplatser eller göra tillbyggnader. Det krävs också bygglov för att anordna en ny begravningsplats eller i väsentlig grad ändra den befintliga. Länsstyrelsen Blekinge Län 11

Bild 2:Karta över Blekinge 3. JÄMJÖ KYRKOGÅRD JÄMJÖ FÖRSAMLING Jämjö ligger drygt två mil öster om Karlskrona. Trakten kring Jämjö är främst en jordbruksbygd, även om samhället har haft en del mindre industrier under 1900-talet. Bland annat har Jämjö Träindustri AB varit betydande för bygden. Andra viktiga företeelser i Jämjö har varit gästgiveriet, som har rötter i 1600-talet och järnvägen som kom till orten år 1899. Ett uppsving kom i och med kommunsammanslagningen i mitten av 1900- talet. Jämjö församling och Ramdala församling utgjorde tillsammans ett pastorat från 1683-1961. Prästen har officiellt haft sin hemvist i Ramdala. Den första prästgården i Jämjö Bild 3: Karta över Jämjö kommun och pastorat. byggdes 1933. Därefter dröjde det ytterligare nästan 30 år innan Jämjö blev ett eget pastorat 1962. Vid årsskiftet 2002 bildades en kyrklig samfällighet av församlingarna i Jämjö, Ramdala, Sturkö, Kristanopel och Torhamn. Samfälligheten bildar Jämjö pastorat och med pastorsexpedition i Jämjö. 12 Länsstyrelsen Blekinge Län

Bild 4: Flymens kyrka. Foto från söder. KYRKAN OCH ÖVRIGA BYGGNADER Den nuvarande kyrkan i Jämjö invigdes 1826 och ersatte då den gamla kyrkan som låg på ungefär samma plats. Det finns inte mycket dokumenterat om den gamla kyrkans ursprung, men den kan ha varit uppförd under medeltiden eftersom Jämjö kyrka under 1400-talet omnämns ha varit med och betalat underhåll till Ronneby skola. Kyrkan revs 1824 eftersom den ansågs förfallen och dessutom inte var stor nog för församlingens behov. Den nya kyrkan ritades av Jacob Vilhelm Gess, som även har ritat ursprungsritningarna till Augerum kyrka. Kyrkan uppkallades efter den dåvarande kronprinsen och fick därmed sitt namn Oscarskyrkan. Byggnaden ligger i öst-västlig riktning med koret i väster, vilket skiljer sig från det brukliga då koret ligger i öster. Kyrkan har troligen lagts på detta viset för att den ligger i den västra utkanten av Jämjö. Hur den gamla kyrkan var riktad är inte fastställt, men utifrån en äldre planskiss framgår att koret borde ha legat i öster. Oscarskyrkan består av ett vitputsat långhus med ett litet torn i väster. Ursprungligen skulle tornet ha varit högre, men på grund av kostnadsskäl fick man begränsa höjden. Torntaket var från början klätt med spån, men detta ersattes på 1890-talet av galvaniserad plåt. Interiört ger kyrkan ett brett och ljust intryck. Innertaket är ett ljusblått tunnvalv och fönsterna är stora och rundbågade. Fälten på sidan av bänkarna, liksom två pelare vid orgelläktaren är marmorerade. Den dominerande färgskalan är grått, blått, vitt och guld. Det finns även vissa inslag av tegelrött, ibland annat på bänkarna. Golvet är ett trägolv lagt med smidd järnspik. Någon prästgård har som tidigare nämnts inte funnits i Jämjö förrän på 1930-talet. Dagens prästgård är en modern tegelbyggnad som ligger vid församlingshemmet i ett villaområde en bit söder om kyrkogården. Församlingshemmet är även den en gul tegelbyggnad, uppförd 1986. Länsstyrelsen Blekinge Län 13

Någon separat likbod finns inte dokumenterad på kyrkogården. Det har funnits ett rum för förvaring av lik i kyrkan. Det murades igen mot kyrkorummet så att ingen lukt skulle sprida sig. När ett kylsystem införskaffades 1950 bröt man upp den murade väggen. Eftersom behovet fanns att ha ett bårhus skilt från kyrkan, kom det förslag på att uppföra en likkällare 1940. Detta förslaget genomfördes inte, utan bårhus kom istället att inrymmas i den östra delen av personalbyggnaden som stod klar 1980. OMGIVNING Bild 5: Personalbyggnad med bårhus i bortre änden. Foto från nordväst. Kyrkogården i Jämjö har varit inklämd mellan två stora kommunikationsleder. I söder ligger landsvägen, vilken idag även utgör en sträckning av E22:an. Vägen skärmas av med häckar och buskage. Mot norr gränsade kyrkogården till järnvägen, som inte längre finns kvar. Öster om kyrkogården ligger Kyrkskolan. Skolan grundades tillsammans med Jämjös sockenhus året efter det att kyrkan byggdes, 1827. På skolgården syns tydligt den allé av kastanjer som förut var vägen som ledde upp mot kyrkan. Idag är skolgården inhägnad och man kommer till kyrkan via en cykelväg, eller från landsvägens trottoar. Bilburna besökare till kyrkan får köra runt skolan för att komma till parkeringen. Västerut går Åbyån som bildar en naturlig avgränsning. Området fram till ån är inte fullt utnyttjat, utan vegetationen har fått vara kvar med träd, sly och buskar. 14 Länsstyrelsen Blekinge Län

Bild 6: Europaväg 22 söder om kyrkogården, foto från öster Bild 7: Omgivningen i norr, foto från tornet. Bild 8: Personalbyggnaden och ekonomiområde. Foto från tornet. Länsstyrelsen Blekinge Län 15

JÄMJÖ KYRKOGÅRD Kyrkogården är tydligt uppdelad i tre delar: - Den gamla kyrkogården, som kännetecknas av grusgravar med buxbom- och ligusterhäckar. - De modernare kvarteren, med gräskvarter med rader av gravvårdar. - Minneslunden, ett stort gräsområde i väster med planerad vegetation. Den äldsta delen av kyrkogården ligger närmast kyrkans på dess södra sida. Kyrkogården omgav den äldre kyrkan och finns avbildad på en karta från 1793 av Gabriel Wickenberg (se.i. Gustavsson Jämjö kyrkor före och efter 1824 ). Området var kvadratiskt och omgärdat av en bogårdsmur. I kyrkogårdens sydöstra hörn var klockstapeln placerad. Den östra gränsen på kyrkogården stämmer ungefärligt med dagens, medan den har utvidgats åt de andra vädersträcken. Hur den tidiga kyrkogården har sett ut är svårt att säga. Det finns anteckningar från 1877 från kyrkorådets protokoll att ett lass strid och försvarlig grus skulle av varje hemmansägare avlämnas till grusning av kyrkogårdens och skolträdgårdens gångar samt platsen utanför skolan, vilket visar att kyrkogården åtminstone delvis var grusad under 1800- talet. Om detta gäller även för gravkvarteren framgår inte av arkivmaterialet. Bild 9: Kvartersindelning. 16 Länsstyrelsen Blekinge Län

Bild 10: Kvarter A med kvarter B i bakgrunden. Foto från sydost. Kvarter A och B Kvarteren ligger söder om kyrkan och utgör den äldsta delen av kyrkogården. De är gruskvarter med inramningar av liguster- och buxbomshäck. Flera av gravstenarna härstammar från 1800-talet, men kvarteren är uppblandade med vårdar från hela 1900-talet. Bild 11: Kvarter A och B. Foto från tornet. Länsstyrelsen Blekinge Län 17

Bild 12: Kvarter C. Foto från sydväst. Kvarter C och D Norr om kyrkan ligger kvarter C och D. De tillkom på 1870-talet respektive 1930-talet. I utformningen är de lika kvarter A och B, fast med en rikare växtlighet. Kvarteren skiljs från varandra av en rad höga lönnar. Bild 13: Kvarter C (främst) och D (i bakgrunden). Foto från tornet. 18 Länsstyrelsen Blekinge Län

Bild 14: Kvarter E. Foto från öster. Kvarter E Kvarteret ligger längs med landsvägen och består av rader med gravvårdar på en gräsyta. Mot vägen växer en morbärshäck. Mellan gravplatserna har avgränsats åt sidorna med korta häckar av buxbom. Gångarna är lagda med kalkstensplattor. Kvarter F Väster om den gamla kyrkogårdens gräns ligger kvarter F som en smal remsa. Kvarteret består av kistgravar. Området kännetecknas av att gravplatserna är kantade med stenramar och är grästäckta. Detta ger en enhetlig bild som är typisk endast för detta kvarter. Mot väster avslutas kvarteret av en huvudgång som kantas av en rad lönnar. Kvarter NA och NB Kvarteren ligger i väster mellan minneslunden och den övriga kyrkogården. De består av häckar som delar in rader av gravstenar. Vårdarna är från 1900-talets andra hälft och senare, vilket gör att många har snarlik storlek och utformning. Framför gravvårdarna finns små rabatter som skiljs åt av korta buxbomshäckar. Gångarna är grusade eller lagda med kalkstensplattor. Länsstyrelsen Blekinge Län 19

Bild 15: Kvarter NA. Foto från söder. Kvarter NC och ND Söder om personalbyggnaden ligger ett tomt gräsområde som betecknas kvarter ND. Kvarteret är ännu inte taget i bruk för begravningar. Söder om detta ligger kvarter NC vilket är ett litet urnkvarter med häckindelningar och små gravplatser. Gångarna är lagda med kalkstensplattor och det finns en sittplats med bänkar och ett murat vattenkar. Kvarter G och H (minneslunden) Kvarteren utgör minneslunden. Området ligger på en lägre nivå än den övriga kyrkogården och ansluter till kvarter NA/NB i öster med en vinklad trappa. Tillsammans utgör kvarter G och H en oval gräsmatta med en häck av häggmispel runt om. Minneslunden, betecknad kvarter H, består av den södra halvan. Minneslunden markeras av en minnessten med inskriptionen: Stilla må mitt stoft få gömmas i den tysta jordens famn Må den plats av människor glömmas där jag vilar utan namn Plats och namn väl Herren känner när han ropar sina vänner PS 519:5 Den norra hälften av ovalen, kvarter G, är indelad i 135 st urngravar. Kvarteret har inte tagits i bruk för urnsättningar. Bild 16: Minnesstenen i minneslunden. Foto från nordväst. 20 Länsstyrelsen Blekinge Län

Bild 17: Kvarter H och G. Foto från sydost. Bild 18: Blomsterkaret i minneslunden. Foto från nordost. Länsstyrelsen Blekinge Län 21

UTVIDGNINGAR AV KYRKOGÅRDEN Kyrkogården har utvidgats i etapper. De viktigaste utvidgningarna under 1900-talet har ägt rum: 1910 (söder och väster) 1937 (norr) 1957 (väster) 1993 (väster) Det framgår inte exakt hur kyrkogården har utvidgats under 1800-talet eftersom arkivmaterialet från perioden inte är lika uttömmande som under 1900-talet. Protokollsanteckningar från kyrkorådet tar upp vissa förändringar. Man beslutade 1870 om att flytta kyrkogårdsmuren åt väster och norr och därmed utöka kyrkogården. Denna utvidgning bekräftas av en karta från 1916, som visar att kvarteret norr om kyrkan, kvarter C, är planlagt men att det ännu inte hade använts för gravsättningar. Utöver nämnda utvidgningar genomfördes en omfattande renovering av kvarter E och planen framför kyrkan i början av 1970-talet. Bild 19: Utvidgningar av Jämjö kyrkogård. 22 Länsstyrelsen Blekinge Län

Utvidgningen 1910 Utvidgningen 1910 innebar att man tog i anspråk mark väster och söder om kyrkogården, vilken församlingen redan ägde. Detta ledde bland annat till att kyrkovaktmästarens bostad, som låg strax söder om kyrkogården, fick rivas. Kyrkorådet hade 40 år tidigare gett tillstånd åt kyrkoväktaren Peter Ericsson att han fick bygga en stuga på platsen. Han fick 600 kronor i ersättning för bortflyttning av sina hus. Marken i söder användes till en början till gravplatser för de mindre bemedlade, men genomgick en omstrukturering 1967. Andra förändringar man beslutade om var att bogårdsmuren skulle rivas och ersättas med hagtornshäck, nya gångar skulle läggas där så behövdes och gångarna skulle kantas av låga ligusterhäckar. Delar av trädbeståndet skulle föryngras och gravkullar som inte var i ordning eller togs omhand skulle utjämnas. Detta var åtgärder för att utvidga, förändra och försköna Jemjö allför trånga och ovårdade kyrkogård, som det stod i kyrkorådsprotokollet. Enligt fd. kyrkovaktmästaren Hugo Olsson skedde det en omstrukturering av den gamla kyrkogårdens södra del i samband med detta. En rundel med gräs ska ha varit placerad i kvarter B, med gravar omkring. Denna rundel togs bort och gravarna strukturerades upp i dagens rutnätssystem. Utvidgningen 1937 År 1937 skedde ytterligare en utvidgning, den här gången åt norr. Det var mark som kyrkan 1929 fått till skänks från ett dödsbo, som användes till det kvarter som idag går under beteckningen kvarter D. Innan kvarteret togs i bruk utgjorde det en talldunge som skiljde kyrkogården från järnvägen. När man tog området i bruk, gjordes det successivt ifrån söder. Utformningen anpassades till den övriga kyrkogården. Utvidgningen 1957 År 1951 inköptes ett område väster om den dåvarande kyrkogården. Marken kom från fru Vilhelmina Olssons sterbhus och omfattade ca. 3000 m 2. Det dröjde till 1957 innan man planerade hur utvidgningen skulle gestaltas. Förslaget upprättades av länsarkitektkontoret i Karlskrona. Ett år tidigare, 1956, hade vägarbeten i samhället lett till att schaktmassor tippats på utvidgningsområdet, vilket lett till att kostnadena för utvidgningen minskat. Huvuddelen av utvidgningen planerades för kistgravar, med ett område längst i norr vilket utformades som urnlund. För att skapa rumskänsla byggdes området upp av terrasseringar och häckindelningar. I anslutning till urnlunden lades en öppen plats med ett vattenkar och sittplatser. Förslaget omfattade även en urnmur som skulle ligga i norr. I muren skulle slutna nischer kunna inrymma ca. 165 urnor. Urnmurar kom som ett alternativ under 1900-talets första decennier, då eldbegängelserörelsen i Sverige mycket aktivt försökte vinna mark. Bland annat fanns en urnmur med i Stockholmsutställningen 1930. Urnmuren på Jämjö kyrkogård kom aldrig att uppföras, men finns noggrant dokumenterad på skisser från tiden. Vid utvidgningen tog man tillvara på de träd bestående av ek och lönn som växte på området. Utöver detta planterade man i väster och söder hagtornshäckar och en rad lönnar. I urnlunden planterades tuja på angivna ställen. Vissa av gångarna lades med kalksten medan andra täcktes med grus. Tre öppningar gjordes i den befintliga hagtornshäcken. Huvudingången lades från kvarter F. På var sin sida om den skulle pyramidalm planteras och hängpil i söder. Mot vägen i söder sparades ett område som skulle utformas utan gravar, med gräsmattor och soffor. Länsstyrelsen Blekinge Län 23

Renoveringen 1970 År 1970 genomfördes en renovering av det område i söder som utgör kvarter E samt av planen framför kyrkan. Renoveringen planerades redan 1967 och skulle bland annat bättre binda samman kvarter E med övriga delar av kyrkogården. Gångsystemet lades om och täcktes med plattor av Ölandssten. De befintliga häckindelningarna togs bort och stora delar av området såddes in med gräs. Den bifintliga trappan i den norra slänten ersattes med en enkel gångtrappa av grågrön kalksten. Växtmaterialet utgjordes av Pinus montana (vanlig bergtall), cotoneaster acutifolia (häckoxbär) och cotoneaster horizontalis (lingonoxbär). Utöver detta planterades pyramidalm på krönet upp mot kvarter A, samt parkros och mahonia. Utvidgningen 1993 Kyrkogården kompletterades under 1990-talet med ett område i väster bestående av minneslund och urnkvarter. Utvidgningen ritades av trädgårdsarkitekten Ove Magnusson och mätte 3.300 m 2. Området som togs i bruk ligger lägre än den övriga kyrkogården och som stöd mot slänten i öster anlades en meterhög stödmur. Kvarteren lades i formen av en oval gräsmatta omgärdad av häck. Gångarna inom kvarteren sattes med gatsten, sk. armerad gräsmatta. Bild 20: Utvidgningen från 1993. Foto från sydväst. 24 Länsstyrelsen Blekinge Län

VEGETATION År 1870 beslutades att träd skulle planteras runt omkring kyrkogården med lämpliga mellanrum. hr. gästgivare le Grand m.fl. lovade att tillhandahålla kostadsfritt det behövliga antalet träd. Idag finns det rikligt med träd och buskvegetation på kyrkogården. Det råder dessutom stor varitation av olika arter och trädslag. Bland träden är lönn, lind och pyramidalm vanligast, medan buxbom, liguster och hagtorn dominerar bland häckarna. Det finns även häckoxbär, morbärshäck, häggmispel och tallhäck. Bild 21: Stor lönn i kvarter C. Foto från sydost. Vegetationen bidrar i stor utsträckning till kyrkogårdens karaktär. Den ramar in och skapar rumskänsla i kvarteren. Som på många andra kyrkogårdar, är de offentliga planteringarna begränsade till buskar och träd som ska binda samman kyrkogården. Blommande växter förekommer istället i de enskilda gravplatsernas rabatter. Bild 22: Riklig vegetation i kvarter D. Foto från väster. Länsstyrelsen Blekinge Län 25

OMGÄRDNING OCH ENTRÉER Vid 1700-talets slut omgärdades den i stort sett kvadratiska kyrkogården av en stenmur. Sidorna var strax över 100 alnar långa. Detta visas på en situationsplan av Gabril Wickenberg, ritad 1793. Kyrkogården hade tre entréer, två från öster och en från söder. Den nordligaste ingången längs östmuren var den sk. likporten där man fraktade in de döda. Den södra var ett sk. stättehus, en stiglucka. Stättehuset revs 1824. I samband med den nya kyrkans byggande på 1820-talet rev man den västra och norra kyrkogårdsmuren, samt de norra delarna av östmuren. Materialet användes som fyllningssten till den nya kyrkgrunden. Tillfälligt satte man upp en trägärdsgård som hägn, men 1826 kompletterade man de gamla delarna av muren med en ny ringmur. Stenen som skulle användas skulle vara så grov att den utgjorde ett svårt lass. I muren byggdes likportar. Stenmuren fyllde sin funktion fram till 1913, då man avlägsnade både de gamla och de nya delarna. Stenen grävdes ner i gångarna inne på kyrkogården. Idag består avgränsningen av en hagtornshäck som löper runt kyrkogården. Det finns fortfarande två entréer i öster. Huvudentrén ligger längst i norr och består av smidda järngrindar och grindstolpar i sten. Längre i söder leder en trappa upp mot en öppning utan grind, men som markeras av granitstolpar. Bild 23: Huvudentrén. Foto från sydväst. 26 Länsstyrelsen Blekinge Län

Bild 24: Den andra entrén i öster in mot gamla kyrkogården. Foto från öster. Bild 25: Entré ut mot landsvägen. Foto från norr. Länsstyrelsen Blekinge Län 27

4. GRAVVÅRDAR Titlar och inskriptioner Man kan utläsa mycket av en bygds historia genom att läsa inskriptionerna på gravstenarna. Bruket att skriva titlar som var vanligt fram till mitten av 1900-talet, visar vilka näringsgrenar som fanns i omgivningen och även på hur man ville bli ihågkommen för eftervärlden. Det är även vanligt med att skriva ut ort- och gårdsnamn på gravvårdar. På Jämjö kyrkogård är den klart vanligast förekommande titeln lantbrukare följt av hemmansägare och kyrkovärd. Andra mindre vanliga titlar som förekommer är: - Landsfiskal - Predikant - Länsskogvaktare - Slaktare - Vagnmakare För en lista över titlarna på kyrkogården hänvisas till bilaga 3. Det finns olika exempel på hur man har valt att dekorera gravvårdar. Det vanligaste är ett hugget eller försänkt motiv. Bild 26: Huggen och målad dekor, en ovanlig kombination KASSERADE GRAVVÅRDAR Det finns olika sätt att hantera återtagna gravvårdar som har tillfallit kyrkan. På Jämjö kyrkogård har man sedan början av 1990-talet använt en slänt på den västra delen av kyrkogården som uppställningsplats. Gravvårdarna ligger ner och är sommartid omgivna av knähög vegetation. Tidigare har man grävt ner kasserade gravvårdar i gången väster om 1950- talets utvidgning. 28 Länsstyrelsen Blekinge Län

Bild 27: Slänten där de kasserade gravvårdarna ligger. Foto från norr. Bild 28: Kasserade gravvårdar. Länsstyrelsen Blekinge Län 29

Gravvård Jämjö Läge Sydväst om kyrkan Gravvårdens typ Stående sten Plantering/växtmaterial 2 st prydnadsgranar Gravplatsnr. Kv. F pl.47 Gravvårdens höjd 65 cm Omgärdning Stenram Årtal Kring 1920 Gravvårdens material Grå granit Ytmaterial Gräs Inskription Olaus Johanssons Hammarby Familjegrav Private Alfred Olson No. 2885078 COM: 315A INF. Stamford Conn. U.S.A. A 25/10 1893 1/7 1926 Skador/åtgärder Inskriptionstyp Huggen Titel private (engelska menig) för Beskrivning Gravstenen är i ett stycke och smälter samman med stenramen. Enkel utformning med en oval, polerad yta med inskription. En liggande gravvård finns även på gravplatsen med inskriptionen: August Olausson 1890 1977. Kulturhistoriskt värde Gravvården har ett högt personhistoriskt värde i och med den ovanliga inskriptionen. Foto Från väster. Datum 2002-06-06 Fotograf Mia Jungskär 30 Länsstyrelsen Blekinge Län

Gravvård Jämjö Läge Nordost om kyrkan Gravvårdens typ Stående sten Plantering/växtmaterial Gravplatsnr. Kv. C pl. 22 Gravvårdens höjd 113 cm. Omgärdning Buxbom Årtal Gravvårdens material Granit Ytmaterial Grus Inskription Ingrid Kristina Peterdotter Fr. Hammarby (födelse och dödsår oläsliga) Skador/åtgärder Stenen är mycket vittrad och texten är svårläst. Inskriptionstyp Huggen Titel Beskrivning Stenen är platt och äggformad upptill med en sockel längst ner. Den är huggen i ett stycke. Kulturhistoriskt värde Gravvården är unik i sin utformning. Foto Från öster. Datum 2002-06-06 Fotograf Mia Jungskär Länsstyrelsen Blekinge Län 31

Gravvård Jämjö Läge Söder om kyrkan Gravvårdens typ Stående sten Plantering/växtmaterial Ej perenn (penséer) Inskription Sven-Erik Holgersson 1943 1996 Skador/åtgärder Gravplatsnr. Kv. A pl. 126 Gravvårdens höjd 66 cm. Omgärdning Buxbom Årtal 1996 Gravvårdens material Röd granit Ytmaterial Grus Inskriptionstyp Huggen/förgylld Titel Beskrivning Sten i röd granit med förgylld inskription och huggen dekor i form av en segelbåt, fåglar och solstrålar som lyser över havet. Mycket tidstypisk. Kulturhistoriskt värde Vården får representera en typisk gravsten från 1990-talet Foto Från väster. Datum 2002-06-06 Fotograf Mia Jungskär 32 Länsstyrelsen Blekinge Län

Gravvård Jämjö Läge Söder om kyrkan Gravvårdens typ Stående sten Plantering/växtmaterial Gravplatsnr. Kv. B pl. 50A Gravvårdens höjd 220 cm. Omgärdning Buxbom Årtal Ev. 1892 Gravvårdens material Svart granit Ytmaterial Grus Inskription Lantbrukaren O. Svensson Kråkerum 16/1 1839 26/11 1910 Sönerna Gottfrid Olsson 3/3 1881 29/1 1892 Hugo Olsson 4/10 1885 15/11 1918 Dottern Sally Olsson 22/6 1888 16/11 1918 Familjegrav Inskriptionstyp Huggen Titel Lantbrukare Skador/åtgärder Beskrivning Rikt dekorerad sten med klassicistiska drag, inspirerad av en grekisk tempelgavel. Stenen har växtornamentik kring ett kors och två kannelerade pilastrar som kantar var sin sida av inskriptionen. Kulturhistoriskt värde Stenen har ett estetiskt värde. Foto Från öster. Datum 2002-06-06 Fotograf Mia Jungskär Länsstyrelsen Blekinge Län 33

Gravvård Jämjö Läge Söder om kyrkan Gravvårdens typ Stående sten Plantering/växtmaterial Rosor Inskription Stationsförman Sven Nilssons Familjegrav Skador/åtgärder Gravplatsnr. Kv. A pl. 83 Gravvårdens höjd 65 cm. Omgärdning Buxbom Årtal Gravvårdens material Svart granit Ytmaterial Grus Inskriptionstyp Huggen/förgylld Titel Stationsförman Beskrivning Gravstenen är vanligt förekommande under början/mitten av 1900-talet. Flera liknande finns på kyrkogården. Gravplatsen är mönsterkrattad med linjer i riktning från gravvården samt tvärgående linjer längst upp och längst ner. Kulturhistoriskt värde Gravvårdens titel ger stenen ett lokalhistoriskt värde. Foto Från nordost Datum 2002-06-06 Fotograf Mia Jungskär 34 Länsstyrelsen Blekinge Län

Gravvård Jämjö Läge Nordost om kyrkan Gravvårdens typ Gjutjärnskors Plantering/växtmaterial Gravplatsnr. Ej utmärkt Gravvårdens höjd 133 cm. Omgärdning Årtal 1871 Gravvårdens material Gjutjärn/granit Ytmaterial Gräs Inskription Här vilar John Pehrsson från Horseryd 18 28/2 50 18 4/2 71 Ps. 472 Skador/åtgärder Lite lav, början till rostangrepp. Bör underhållas regelbundet. Inskriptionstyp Gjuten Titel Beskrivning Kors av gjutjärn på sockel av granit. Dekor i form av en ängel och två korsade, nedåtvända facklor. Kulturhistoriskt värde Gravvården är det enda gjutjärnskorset som finns bevarat på kyrkogården. Foto Från öster. Datum 2002-06-06 Fotograf Mia Jungskär Länsstyrelsen Blekinge Län 35

Gravvård Jämjö Läge Söder om kyrkan Gravvårdens typ Stående sten Plantering/växtmaterial Gravplatsnr. Kv. A pl. 89 Gravvårdens höjd 205 cm. Omgärdning Buxbom Årtal 1854 Gravvårdens material Marmor/granit Ytmaterial Grus Inskription Här hvila hemmansägare Anders Jönsson 21/12 1798 12/5 1854 Holger Nilsson 1/5 1811 26/6 1885 Hustrun Kerstin Svensdotter 7/9 1808 13/6 1860 Holger Andersson 20/5 1833 26/8 1855 Jöns Andersson 12/5 1830 12/4 1878 Alla från Hallarum. Skador/åtgärder Lav på toppkorset Inskriptionstyp Huggen Titel Hemmansägare Beskrivning Ytterligare en gravvård förvaras i delar på gravplatsen, men den har inga anknytningar med den aktuella gravplatsen. Kulturhistoriskt värde Gravstenen är värdefull på grund av sin ålder, sin utformning och sin rika inskription. Foto Från sydväst/väster. Datum 2002-06-06 Fotograf Mia Jungskär 36 Länsstyrelsen Blekinge Län

5. KARAKTÄRSDRAG OCH FÖRSLAG TILL FRAMTIDA BEVARANDE AV KYRKOGÅRDEN KULTURHISTORISK VÄRDERING På Jämjö kyrkogård ligger ett stort värde i att de olika delarna bildar enhetliga och väl avgränsade rum. De olika utvidgningarna är utformade enligt tidens ideal, men hålls samman på ett harmoniskt sätt, vare sig det rör sig om gräsplaner eller gruskvarter. Den viktigaste sammanhållande faktorn är vegetationen som ramar in och gränsar av. Häckar omsluter kvarteren och trädens kronor begränsar rummet uppåt. Kyrkogårdens gamla del är en väl sammanhållen helhet där modernare gravvårdar naturligt blandas med de äldre. I en sådan miljö kan man hålla en relativt hög grad av förnyelse utan att förlora den ursprungliga karaktären, så länge det finns en genomtänkt plan för utvecklingen. Det finns gravvårdar som med sin storlek och utformning sätter sin prägel på kyrkogården och som bör finnas kvar i framtiden (se nedan: omistliga gravvårdar ). Bruket att skriva ortsnamn och titlar på gravvårdar berättar mycket om traktens utveckling och är en viktig lokalhistorisk källa. Ibland kan inskriptionen vara motiv nog att bevara en gravvård. I andra fall kan det handla om att gravvården är unik eller representativ, för kyrkogården eller för sin tidsepok, eller har ett högt estetiskt eller personhistoriskt värde. Dessa faktorer ska tas hänsyn till vid en kulturhistorisk bedömning. En kyrkogård kan dock inte bevaras frusen vid en visst tillfälle, det är naturligt att gravvårdar ändras och att gravrätter återgår för att ge plats för nya generationer. Det viktiga är inte att man enträget försöker skydda varje enskild gravvård, utan tar tillvara på kvarterens karaktär och försöker anpassa modernare tillskott så att de harmonierar med de äldre. Vid utveckling av kyrkogården måste man ta hänsyn till kyrkogården som en värdefull kulturmiljö. NÄR EN GRAVRÄTT ÅTERGÅR Gravrätter som återgår tillfaller upplåtaren (tex. församlingen). Gravvården ägs av den som betalar gravrättsavgiften, när gravrätten upphör har denne rätt till vården. Om vården står kvar längre än 6 månader tillfaller den upplåtaren. Vården får dock inte föras bort utan upplåtarens medgivande. Medgivande skall lämnas om det inte finns risk för att man förfar med gravvården på ett ovärdigt sätt (Begravningslag 7 kap. 28 ). Utöver att församlingen själva kan anse att gravvårdar är av kulturhistoriskt intresse och föra upp dem på inventarielistan, har länsstyrelsen rätt att besluta om att föremål tas upp i förteckningen (KML 4 kap. 10 ) När det rör gravvårdar av kulturhistoriskt värde krävs det tillstånd från länsstyrelsen i följande fall: 1. För att avyttra en gravvård 2. För att föra av den från förteckningen Länsstyrelsen Blekinge Län 37