1 1 Ord av, son till David och kung i Jerusalem. Ingenting nytt under solen 2 Tomhet, idel tomhet, säger, tomhet, idel tomhet, allt är tomhet. 3 Vad får människan ut av all sin möda under solen? 4 Släkte går och släkte kommer, jorden är evigt densamma. 5 Solen går upp och solen går ner, så skyndar den tillbaka till platsen för sin uppgång. 6 Vinden blåser åt söder, så slår den om mot norr, ständigt slår vinden om, slår om och vänder igen. 7 Alla floder flyter mot havet, men havet blir aldrig fullt. Dit floderna har vandrat vandrar de alltid på nytt. 8 Inga ord räcker till, ingen kan utsäga allt. Ögat blir aldrig mätt på att se, örat får aldrig nog av att höra. 9 Vad som har varit kommer att vara, vad som har skett skall ske igen. Det finns ingenting nytt under solen. 10 Säger man om något: Det här är nytt! så har det ändå funnits före oss, alltsedan urminnes tid. 11 Ingen minns de släkten som gått, och framtida släkten skall glömmas av dem som följer efter. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 1
2 Olika livsvägar prövas 12 Jag,, var kung över Israel i Jerusalem. 13 Jag föresatte mig att med vishet utforska och undersöka allt som sker under himlen. Tungt är det arbete Gud har lagt på människan. 14 Jag betraktade allt som sker under solen: allt var tomhet, ett jagande efter vind. 15 Krokigt kan inte bli rakt. Vad man inte har kan man inte räkna. 16 Jag tänkte: Jag har samlat större visdom än någon som före mig har härskat över Jerusalem. Jag har trängt djupt i vishet och vetande. 17 Jag föresatte mig att förstå vad vishet och vetande är, vad dumhet och dårskap är, men jag har insett att också detta är ett jagande efter vind. 18 Stor visdom, stor sorg. Mer kunskap, mer plåga. 1 Jag tänkte: Nåväl, då vill jag pröva på glädjen och njuta livets goda. Men även detta var tomhet. 2 Det är dåraktigt, sade jag om skrattet, och om glädjen: Vad tjänar den till? 3 Jag beslöt mig för att njuta av vin men ändå låta visheten råda i mitt hjärta. Jag ville ägna mig åt dårskap för att se vad som är bäst för människor att göra under himlen, de dagar livet varar. 4 Jag grep mig an med stora företag: jag byggde hus åt mig och planterade vingårdar. 5 Jag anlade trädgårdar och parker med fruktträd av alla slag. 6 Jag byggde dammar för att bevattna en skog av grönskande träd. 7 Jag skaffade mig slavar och slavinnor, och nya slavar föddes i mitt hus. Mina hjordar av oxar och får blev större än vad någon haft före mig i Jerusalem. 8 Jag hopade silver och guld, rika skatter från kungar och provinser. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är männens lust: kvinnor och åter kvinnor. 9 Så överträffade jag alla som varit före mig i Jerusalem. Och min visdom svek mig inte. 10 Allt vad mina ögon begärde lät jag dem få, ingen glädje nekade jag mig. I allt mitt arbete fann jag glädje, den lönen fick jag för min möda. 11 Men så vände jag blicken mot allt jag hade utfört, mot all den möda jag haft. Och allt var tomhet, ett jagande efter vind. Det fanns ingen vinst under solen. 12 Så vände jag blicken mot visheten, dumheten och dårskapen. Vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som man förut gjort! 13 Jag såg att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. 14 Den vise har ögon att se med, dåren vandrar i mörker. Men jag vet att samma öde drabbar dem båda. 15 Jag tänkte: Dårens öde drabbar också mig. Vad har då all min vishet tjänat till? Och jag sade mig: Även detta är tomhet. 16 Ty minnet av den vise lever inte evigt, inte längre än minnet av dåren. Inom kort är båda glömda. Och den vise dör liksom dåren. 17 Då hatade jag livet, ty det som sker under solen var mig en plåga. Allt är tomhet, ett jagande efter vind. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 2
18 Jag hatade också allt som jag med möda förvärvat under solen: det måste jag lämna till den som kommer efter mig. 19 Vem vet om han är vis eller dåraktig? Ändå skall han råda över allt vad jag med möda och klokhet har förvärvat under solen. Även detta är tomhet. 20 Då greps jag av förtvivlan över all min möda under solen. 21 Ty också den som har strävat med klokhet, insikt och framgång måste lämna vad han äger åt en som inte lagt ner någon möda på det. Även detta är tomhet och ett stort elände. 22 Vad får då människan ut av all sin möda, av all sin mödosamma strävan under solen? 23 Var dag är en smärta, var syssla en plåga. Inte ens om natten finner hjärtat ro. Även detta är tomhet. 24 Det finns för människan ingenting gott utom att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda. Jag har insett att detta är en Guds gåva. 25 Ty vem äter och vem gläder sig Gud förutan? 26 Han ger vishet, kunskap och glädje åt den som behagar honom, men syndaren ger han arbetet med att samla och lägga på hög och sedan lämnar han alltsammans åt den som behagar honom. Även detta är tomhet, ett jagande efter vind. 3 Allt har sin tid 1 Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: 2 en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, 3 en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, 4 en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, 5 en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, 6 en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, 7 en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, 8 en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred. 9 Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? 10 Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. 11 Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. 12 Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 3
glädja sig och njuta livets goda. 13 Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda det är en gåva från Gud. 14 Jag vet att vad Gud gör består för alltid, ingen kan lägga något därtill, ingen kan dra något därifrån. Så handlar Gud för att man skall bäva inför honom. 15 Det som är har redan varit, det som kommer har redan funnits. Gud letar åter fram det flydda. 4 Livets intighet och ondska 16 Vidare såg jag under solen: orätt satt på rättens plats, orätt satt på rättfärdighetens plats. 17 Jag tänkte: Gud dömer både rättfärdiga och orättfärdiga. För allt som sker, för varje handling finns en tid. 18 Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud skall pröva dem och de själva inse att de är djuren lika. 19 Människans öde och djurens är ett och detsamma: hon dör som de. Samma livsande bor i dem båda. Människan är inte förmer än djuren. Allting är tomhet. 20 Allt går mot samma mål: allt har kommit av jord, och allt blir jord igen. 21 Vem vet om människornas livsande stiger uppåt, mot höjden, medan djurens sjunker neråt, mot jorden? 22 Jag insåg att det inte finns något gott för människan utom glädjen i arbetet; det är hennes beskärda del. Vem visar människan vad som kommer efter henne? 1 Vidare såg jag alla de våldsdåd som begås under solen: de förtryckta gråter men ingen tröstar dem, förtryckaren övar våld mot dem men ingen hjälper dem. 2 Jag sade: De döda, som redan gått bort, är lyckligare än de levande, som ännu är kvar i livet. 3 Men lyckligast är den som ännu inte är till, den som sluppit se allt det onda som sker under solen. 4 Jag såg att all strävan och all framgång bottnar i den enes avund mot den andre. Även detta är tomhet, ett jagande efter vind. 5 Dåren sitter med händerna i kors och tär på sitt eget hull. 6 Bättre en handfull i lugn och ro än två händer fulla och mycket möda, ett jagande efter vind. 7 Jag såg ännu mer av tomheten under solen: 8 en man står helt ensam, har Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 4
varken son eller bror. Ändå är det ingen måtta på hans möda, och han spanar alltid lika girigt efter rikedom. Men för vem sliter jag och nekar mig livets goda? Även detta är tomhet och ett eländigt arbete. 9 Bättre två än en, de får riklig lön för sin möda. 10 Om de faller kan de hjälpa varandra upp. Men ve den som är ensam! Om han faller finns det ingen som hjälper honom upp. 11 Likaså: om två sover tillsammans har de det varmt, men hur skall den ensamme hålla sig varm? 12 Där en blir övermannad kan två hålla stånd, och tredubbel tråd brister inte så snart. 13 Bättre en pojke, fattig och förståndig, än en kung som är gammal och dåraktig, en som inte längre har vett att ta varning. 14 Ty från fängelsehålan steg han till kungatronen, fast han föddes fattig i sitt rike. 15 Jag såg allt levande som vandrar under solen sluta upp kring den unge tronföljaren, som skulle träda i den andres ställe. 16 Oändligt stor var den skara han ledde. Ändå är han inte till någon glädje för senare släkten. Även detta är tomhet, ett jagande efter vind. 5 Vakta din tunga! 17 Tänk dig för när du går till Guds hus. Att gå dit för att lyssna är bättre än att offra som dårarna gör; i sin okunnighet handlar de illa. 1 Var inte för snar att tala, säg ingenting förhastat inför Gud han är i himlen och du på jorden. Låt därför dina ord vara få. 2 Drömmar föds av mycket arbete, dåraktighet av mycket prat. 3 När du ger Gud ett löfte, så dröj inte att infria det, han har inget fördrag med dårar: håll alltså vad du lovar! 4 Bättre ingenting lova än lova och ingenting hålla. 5 Låt inte din tunga förleda dig till synd, och säg inte till Guds sändebud: Det var ett misstag! Låt inte dina ord dra Guds vrede över dig, så att han förstör allt vad du har gjort. 6 Mitt i alla drömmar, all tomhet, alla ord: Frukta Gud! 7 Om du i din del av landet ser den fattige förtryckas och lag och rätt förtrampas, bli inte förvånad: den ene makthavaren bevakar den andre, och över dem sitter flera med makt. 8 [---] Gods och guld 9 Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Även detta är tomhet. 10 Ju större förmögenhet, desto fler som tär på den. Vilken glädje ger den ägaren annat än ögats glädje? 11 God är arbetarens sömn, han må äta litet eller mycket, men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova. 12 Jag har sett något ont och plågsamt under solen: hopsparad rikedom blir sin ägares olycka. 13 Trots hans tunga arbete går rikedomen förlorad, och får han då en son har han inget att ge honom. 14 Lika naken som han kom till värl- Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 5
6 7 den går han åter bort: så som han kom, så skall han gå. Ingenting får han ta med sig på färden av allt vad han med möda har förvärvat. 15 Ja, detta är något ont och plågsamt: sådan han kom får han gå härifrån. Vad har han för glädje av sin strävan efter vind? 16 Alla hans dagar är mörker och sorg, djupaste missmod, sjukdom och förbittring. 17 Jag har också sett något annat: det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda under solen, de dagar som Gud har gett henne att leva. Det är hennes beskärda del. 18 När Gud ger en människa gods och guld och förmåga att njuta av det, ta ut sin del och vara glad under sin möda, då är det en gåva från Gud. 19 Hon tänker knappt på hur livsdagen förrinner, ty hon har fullt upp med den glädje Gud ger. 1 Det finns ett ont som jag har sett under solen, och tungt vilar det på människan: 2 det är då Gud har gett någon gods och guld och ära, så att ingenting fattas av allt som han åtrår, men inte låter honom njuta av det; det får i stället en främling göra. Detta är tomhet och en svår plåga. 3 En man kan få hundra barn och leva otaliga år, men om han aldrig blir tillfredsställd i livet, hur länge han än lever, och kanske inte ens får en grav, då säger jag: Ett dödfött barn är lyckligare! 4 Förgäves kom det till världen, in i mörkret går det, och i mörker höljs dess namn. 5 Det har inte sett solen och det anar ingenting, men dess ro är djupare än hans. 6 Om han än lever i tusen år, två gånger om, får han ändå aldrig njuta livets goda. Alla kommer ju till en och samma plats. 7 Människan sliter ständigt för bröd, men hungern blir aldrig stillad. 8 Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige att veta hur man möter livet? 9 Bättre vad ögonen ser än vad åtrån söker. Även detta är tomhet, ett jagande efter vind. Lycka och olycka 10 Allt som finns till har redan fått sitt namn, och människans lott är bestämd. Hon kan inte gå till rätta med den som är starkare. 11 Ju fler ord, desto större tomhet. Vad gagnar det människan? 1 Vem vet vad som är gott för människan i livet, de dagar det tomma livet varar, de dagar hon lever lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som kommer efter henne under solen? 2 Gott rykte är bättre än rökelse och dödsdagen bättre än födelsens dag. 3 Bättre gå till sorgehus än till gästabud. Vad som är slutet för envar må alla levande betänka. 4 Bekymmer är bättre än skratt. Fast minen är mörk kan sinnet vara ljust. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 6
5 De visa är helst i sorgens hus, dårarna i glädjens. 6 Bättre klandras av en vis än lovsjungas av en dåre. 7 Ty som törnrisets knastrande under kitteln, så är dårens skratt. Även detta är tomhet. 8 Hot fördummar den vise, förståndet förmörkas av mutor. 9 Slutet är bättre än början, tålamod bättre än högmod. 10 Var inte snar till vrede, vreden bor i dårars bröst. 11 Säg inte: Varför var det bättre förr? Det är inte av vishet man frågar så. 12 Vishet är lika bra som förmögenhet, en förmån för dem som ser solen. 13 Vishet ger skydd liksom pengar ger skydd, men att äga vishet ger mer: den räddar den vises liv. 14 Se på vad Gud har gjort: vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt? 15 På lyckans dag skall du vara lycklig, och på olyckans dag skall du tänka så: Gud har gjort även denna dag, och människan har inget att klandra honom för. 16 I detta flyktiga liv har jag sett att rättfärdiga går under trots sin rättfärdighet, att onda lever länge trots sin ondska. 17 Var inte alltför rättfärdig, och visa dig inte alltför klok. Varför skulle du vålla ditt eget fördärv? 18 Var inte alltför ond, och var inte dåraktig. Varför skulle du dö i förtid? 19 Bäst är att hålla fast vid det ena utan att släppa det andra: den som fruktar Gud lyckas med bådadera. 20 För den vise är visheten ett bättre värn än tio mäktiga män i staden. 21 Men det finns ingen rättfärdig på jorden som alltid gör det goda och aldrig syndar. 22 Bry dig inte om allt som sägs. Då hör du inte när din tjänare förbannar dig. 23 Många gånger det vet du själv har också du förbannat andra. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 7
24 Allt detta har jag prövat med vishetens hjälp. Jag sade: Jag vill vinna vishet men den låg långt utom räckhåll. 25 Utom räckhåll ligger det som varit, djupt, djupt vem kan finna det? 26 Jag föresatte mig nu att undersöka och utforska, att söka visheten och meningen. Jag insåg att ondska är oförnuft och dåraktiga handlingar vanvett. 27 Detta har jag funnit: bittrare än döden är kvinnan, hon är en snara, hennes hjärta är ett nät, hennes armar är bojor. Den som behagar Gud kommer undan, men syndaren blir hennes fånge. 28 Se här vad jag har funnit, säger, då jag har lagt det ena till det andra för att finna meningen. 29 Något sökte jag ständigt förgäves: en enda människa fann jag bland tusen, men aldrig var det en kvinna. 30 Detta är vad jag kom fram till: Gud gjorde människan enkel och rak, men hon hittar på alla möjliga konster. 8 1 Vem är som den vise, vem förstår att tyda tingen? Vishet får människans ansikte att lysa, mildrar hennes hårda uppsyn. 2/3 Lyd kungens befallningar, svär ingen förhastad ed inför Gud. Kungen gör vad han behagar, lämna honom därför i fred och driv inte en dålig sak. 4 Kungens ord är lag, till honom kan ingen säga: Vad gör du? 5 Den som lyder hans befallning råkar inte illa ut. Den vise vet när man bör handla och hur. 6 För allting finns det en tid och ett sätt. Det onda vilar tungt på människan. 7 Hon vet inte vad som skall hända, vem kan säga henne vad som skall ske? Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 8
8 Ingen har makt över vinden, ingen kan hejda vinden. Ingen råder över dagen för sin död, ingen slipper undan i striden. Ondskan räddar aldrig sin man. 9 Allt detta såg jag när jag betraktade vad som sker under solen, i en tid då människa har makt över människa, till hennes olycka. 10 Sedan såg jag de onda [---]. Även detta är tomhet. 11 Eftersom det onda inte får sin dom med ens uppmuntras människor att göra orätt. 12 Så begår syndaren hundratals brott och får ändå sin frist. Nog vet jag att det skall gå väl för de gudfruktiga, ty de fruktar Gud, 13 och illa för de onda de lever kort, flyktiga som skuggan ty de fruktar inte Gud. 14 Men tomhet är också detta som sker på jorden, att rättfärdiga drabbas av det öde som de onda förtjänat och onda får den lott de rättfärdiga förtjänat. Jag tänkte: även detta är tomhet. 15 Då prisade jag glädjen, ty för människan finns inte något gott under solen utom att äta, dricka och vara glad. Detta står henne till buds i livets möda, de dagar som Gud ger henne under solen. 16 Så föresatte jag mig att bli förtrogen med visheten, och jag såg hur människor arbetar överallt, både dag och natt, utan att få en blund i ögonen. 17 Då insåg jag vad som gäller om hela Guds verk: människan kan inte fatta det som sker under solen. Hur hon än strävar och söker fattar hon det inte, ja, även om den vise säger sig förstå fattar han ändå aldrig. 9 Människans lott 1 Allt detta har jag begrundat, allt detta har jag insett: de rättfärdiga och de visa och allt vad de gör vilar i Guds hand. Om en människa går kärlek eller hat till mötes, det vet hon inte. Allt som väntar henne är tomhet. 2 Samma öde drabbar alla, den rättfärdige och den orättfärdige, den gode och den onde, den rene och den orene, den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode och syndaren lika, den som svär eden och den som vägrar. 3 Det är ett ont det som sker under solen, att alla går samma öde till mötes. Människornas hjärtan är fulla av ondska, dårskap bor i dem livet igenom, och till sist skall de samlas till de döda. 4 Den som tillhör de levandes skara har ännu något hopp. Bättre en levande hund än ett dött lejon. 5 De levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting. De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta. 6 Det är slut med deras kärlek, deras hat och avund, aldrig mer tar de del i det som sker under solen. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 9
7 Ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta Gud har redan sagt ja till vad du gör. 8 Klä dig alltid i vitt, låt oljan flöda över ditt huvud. 9 Njut livet med den kvinna du älskar, alla dagar i ditt flyktiga liv, det som Gud har gett dig under solen, ditt flyktiga liv. Det är din lott i livet, ditt mödosamma liv under solen. 10 Allt vad du kan göra skall du göra med kraft, ty i dödsriket, dit du går, finns varken handling eller mening, vetande eller vishet. Tid och öde 11 Vidare såg jag under solen: det är inte de snabba som vinner loppet, det är inte de tappra som vinner striden, det är inte de visa som får bröd, inte de kloka som blir rika, inte de kunniga som har framgång: allt är tillfällighet och slump. 12 Människan vet inte när stunden är inne. Liksom fisken fångas i olycksnätet och fågeln fastnar i snaran, så blir människorna snärjda när olyckan plötsligt drabbar dem. 13 Jag såg också hur det kan gå med den största vishet under solen. 14 Det var en liten stad med få invånare. Mot den tågade en stor konung. Han omringade den och byggde väldiga belägringsverk. 15 Nu fanns det i staden en man, fattig men vis, och han kunde ha räddat staden med sin vishet. Men ingen kom att tänka på den fattige. 16 Då sade jag: Vishet är bättre än styrka, men den fattiges vishet föraktas, och ingen lyssnar på hans ord. 17 De visas stilla tal är starkare än skränet från dårarnas hövding. 18 Vishet är bättre än vapen. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 10
10 Ett enda fel fördärvar mycket gott. 1 Död fluga får parfymen att stinka och jäsa, ett uns av dårskap väger mer än vishet och ära. 2 Den vises förstånd bringar lycka, dårens förstånd bringar olycka. 3 Var han än går kommer dårens förstånd till korta, han röjer sin dårskap för alla. 4 Om fursten rasar mot dig skall du inte lämna din post: lugn behärskning hindrar stora misstag. 5 Här är något ont jag har sett under solen, ett missgrepp som beror av den som har makten: 6 dårskapen får sitta i högsätet, de rika på undanskymd plats. 7 Jag har sett slavar till häst och furstar till fots som slavar. 8 Den som gräver en grop faller själv däri, den som river en mur blir biten av en orm, 9 den som bryter sten blir skadad av sten, den som hugger ved kan göra sig illa. 10 Om yxan är slö och eggen inte slipas får man bruka desto större kraft. Man vinner på att gå till verket med vishet. 11 Om ormen hugger före besvärjelsen gör ormtjusaren ingen förtjänst. 12 Den vises ord banar väg till framgång, men dårens tunga blir hans fördärv. 13 Början av hans tal är dårskap och slutet renaste vanvett. 14 Dåren pratar och pratar. Ingen människa vet vad som skall ske, ingen kan säga henne vad som skall hända, när hon en gång är borta. 15 Dårens möda tröttar ut honom, han hittar inte ens vägen till staden. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 11
16 Ve det land där en tjänare är kung och där furstar börjar festa redan på morgonen. 17 Lyckligt det land där en ädling är kung och där furstar håller fest i rätt tid, med manlig måtta och utan rus. 18 Där slapphet bor sjunker taket in, lata händer lämnar huset otätt. 19 Gästabud gör man för nöjes skull, vin gör livet glatt, för pengar får man allt. 20 Förbanna inte kungen ens för dig själv, inte den rike ens i ditt sovrum. En fågel kan viska i någons öra, ditt ord kan bäras vidare på vingar. 11 1 Sänd ditt bröd över vattnet, en dag får du det åter. 2 Fördela vad du har på flera händer du vet aldrig vilka olyckor som kan drabba landet. 3 När molnen är fyllda tömmer de regnet på jorden, och ett träd som faller, mot norr eller söder, ligger på den plats där det föll. 4 Den som vaktar på vinden får ingenting sått, den som blickar mot molnen får ingenting skördat. 5 Ingen vet hur livsanden kommer in i fostret hos den havande, lika litet förstår du hur Gud handlar, han som gör allt. 6 Så ut din säd på morgonen, och låt inte armen vila på kvällen. Du vet inte vad som lyckas bäst, det ena eller det andra, eller om båda blir lika bra. Ungdom och ålderdom 7 Ljuvligt är ljuset, det är skönt för ögonen att se solen. 8 Om människan lever i många år skall hon glädja sig åt dem alla och minnas att mörkrets dagar blir många. Allt som kommer är tomhet. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 12
9 Gläd dig, yngling, medan du är ung, njut i fulla drag av din ungdom. Följ ditt hjärtas vägar, gå dit ögat leder dig. Men tänk på att för allt du gjort skall du ställas till ansvar av Gud. 10 Undvik allt som pinar ditt hjärta, allt som plågar din kropp: ungdom och blomning är snart förbi. 12 1 Tänk på din skapare i din ungdom, innan de onda dagarna nalkas, de år som ingen glädje har att ge, 2 då solen och ljuset slocknar och månen och stjärnorna, då regnet följs av nya moln. 3 Det är den dag då husets väktare darrar och de starka männen sviktar, då malerskorna slutat mala de är för få då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren, 4 då dörrarna mot gatan stängs till, då ljudet från kvarnen dämpas, stämman blir tunn som en fågels och sångrösten mister sin klang, 5 då man bävar för en backe och för fasorna på vägen, då mandelträdet lyser vitt, gräshoppan släpar sig fram och kaprisfrukten mist sin kraft, då människan går till sitt eviga hem och gråtarna väntar på gatan, 6 ja, innan silvertråden slits av och guldskålen brister, kruset krossas vid källan och brunnshjulet går i bitar; 7 då stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung, och livsanden återvänder till Gud, som gav den. 8 Tomhet, idel tomhet, säger, allt är tomhet. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 13
Slutord 9 var inte bara en vis man, han gav också folket del av sin kunskap. Han vägde och granskade och ordnade många ordspråk. 10 sökte ge sina ord en tilltalande form och rättframt uttrycka sanningen. 11 De visas ord är som oxpikar, och samlade tänkespråk som väl islagna spikar. De kommer från en och samme herde. 12 För övrigt, min son, ta varning: det myckna bokskrivandet tar aldrig slut, och flitiga studier gör kroppen trött. 13 Nu har du hört allt, och detta är summan: frukta Gud och håll hans bud. Det gäller alla människor. 14 Ja, för varje gärning skall Gud kräva räkenskap, också för allt som är dolt, gott som ont. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 14