Dubb, Jonas Tal vid herr kyrkoherden Lunnerqvist's graf, i Östra Hargs kyrka den 3 januari 1806. Af Jon Dubb.... Linköping, Groth och Petre, 1806. Linköping 1806
EOD Miljoner böcker bara en knapptryckning bort. I mer än 10 europeiska länder! Tack för att du väljer EOD! Europeiska bibliotek har miljontals böcker från 1400- till 1900-talet i sina samlingar. Alla dessa böcker går nu att få som e-böcker de är bara ett musklick bort. Sök i katalogen från något av biblioteken i ebooks on Demand- nätverket (EOD) och beställ boken som e-bok tillgängligt från hela världen, 24 timmar per dag och 7 dagar i veckan. Boken digitaliseras och blir tillgänglig för dig som e-bok. EOD bokens fördelar! ÂÂ Få samma utseende och känsla som med originalet! ÂÂ ÂÂ Â Â Använd ditt standardprogram för att läsa boken på skärmen, zooma och navigera genom boken. Skriv ut enstaka sidor eller hela boken. Sök: Använd fulltextsökning för enskilda fraser. Â Â Klipp & klistra: Kopiera bilder och delar av texten till andra applikationer (t.ex. ordbehandlingsprogram). Villkor för användning Genom att använda EOD-tjänsten accepterar du de villkor som ställs av biblioteket som äger den aktuella boken. ÂÂ Villkoren på svenska: http://books2ebooks.eu/odm/html/nls/sv/agb.html Fler e-böcker Redan nu erbjuder 30 bibliotek från 12 europeiska länder denna service. Mer information finns tillgängliga via http://books2ebooks.eulla boken. ÂÂ http://search.books2ebooks.eu/ books2ebooks.eu Kungliga Biblioteket
-';v. V; M n ri HERR K Y R K O H E R D E N Q V J ^ r G RAF, I (5 f t r a H a r g s K y r k a De n 5 Januari igcö. $ OAY TÅ. Dakt. och Dom-Projl. LINKÖPING^ G R O T H och P E T R E, igoé» s! o!k>.
imprimatur, Linköpings Dom-Kapitel d. 2 Maj ad mandatum J. E k. ConfijL Not,' igo6.
O m oss n å g o n g å n g v o re l e t n n a d t r u m fö r k l a - g a n öfver d et m e ns kl i ga ö d e t, så synes d e t v a r a då, när n y t t i g e menniskor bo rr try ck as i deras v er k s a m m a å l d e r o c h d y g d e n s v ä n n e r h a s t i g t för«s vi nn a. Anledning till k l a g a n synes märkbart s t i g a, när i b l a n d d ö d e n s f ö r t i d a offer r ä k n a s s å. dane, som i f ö l j d a f sin k a l l e l s e äro s a t t e at me d s a m h ä l l s o r d n i n g e n s t y r a e l l e r m e d l ä r a n fö r e l y s a fiere t u s e n d e b r ö d e r, oc h h v i l k a s eft erdö» m e n icke b l o t t v e r k a i n n o m e n t r å n g a r e k r e t s a f a n h ö r i g e o ch h u s f o l k, u t a n b e r e d a t i d e b v a r f o c h t ä n k e s ä t t, seder och l ycka för h el a s l ä g t e r ; n ä r i b l a n d dess a fi nnas s å d a n e, v å r d n a d s e nd a s t ö d, och f a l l e n, l e m n a d e m a b e k y mr e t och t o r f t i g b e t e n : d å då förlorar barns dygden, hjertan. vi väl icke utan s o m v a r i t sin Om«saknar efterverlden s då s å r as d j u p t maka och Vi d så s o r g l i g a t i l l f ä l l e n k u n n a högmalsbrott emot F ö r s y n e n, k l a g a j me n sör j a o ch s a k n a f i v i, m i n n a s b ö r e vlsörja och s a k n a få vi. F ö r n u f t e t befaller oss icke n å g o n h å r d k ä n s l o l ö s h e t o c h C h r i s t e n, d o m e n u t d ö m e r i cke de t å r a r s ö m r i n n a u t u r d e n ömma känslans källor. H j e l t e n, den v er l ds v is e, en C h r i s t e n, m å icke b l y g a s öf ve r sin s o r g v i d d e n d y g d i g e s ä m e n n i s k o v a n n e n s och sine anför.
vanchers b o r t g å n g 5 b l y g a s orörde vid d et u p p t r ä d e ö mm a s t e k ä n s l or. bora d e, som om d e påkallar sta h j er t a t s E t t bi e r t a o r ö r l i g t l ör sorgen, är icke e l l e r k ä n d i g t för kä r l e ken ocb vänskapen.. Tårar äro m e n s k l i g h e t e n s r ä t t och de flyta ti ll dess ä r a, n ä r f ö r n u f t e t b e f a l l t d e m och R e l i g i o. ne n h e l g a r d e m. O c b, huru kunna de h ä m m a s, n ä r d ö d e n fö r a l l t i d b e r ö f v a r oss d e m,, s o m v a rit värt lifs l ä t t n a d ocb g l ä d j e? so m t ä n k t e mer p å mi n De nn e fadren,. l y c k s a l i g h e t än på si n e g e n, den h a n e n d a s t s ö kt e i m i n ; d e n n e f ad r en, so m d a n a d e m i t t f ö r s t å n d för s a n n i n g e n och w.itt h j e r t a för d y g d e n, me d e n s o r gf ä l l i g b e t a f kärleken allena in g if ve n; si g b e q v ä m l i g b e t e n för d e n n e f a d r e n som n e k a d e a t t gi f va mi g d e n 5 h a a är icke m e r, o ch j a g s k u l l e so m ta? Denne makan, so m m i t t b a rn h je r t a icke g r å valt, so m b e r e d d e m i t t lifs g l ä d j e, u t a n h v l l k e n ingen l y c ka v a r mi g a n g e n ä m, och med h v i l k e n sj elfva o» l y c k a n b l e f mi g l ä t t, vid h v i l k e n s h a n d j a g o för t r u t e n Iv-frädde dy gd ens ädla s t i g j den är icke m e r, och jag s k u l l e som m a k a icke g r å t a? D e n ne L ä r a r e n eft er G u d s egi t h j e r t a, s o m v i s a t mi g himmelens lär or i d e n en k l a drägi, hvi l ke n b å d a r dem k o m n e ifrån h im me l en $ d e n n e L ä r a r e n, so m sj el f i d e m ö f v a d och b e p r ö f v a d, me d sine efiérdömen, starke att befolka him larne, ledt
m i g t r y g g a r e än d e b ä s t a f ö r e s k r i f t e r o c h v i l l i g a r e än b u d o r d e t s be - f a l l a n d e ren, stämma; d e n ne lära- som i fö rt r o li g b e t e n s sa m ta l u t b r e d t friden öfver mit t b l ö d i g a s a m v e t e, i n g j u t i t l u g n e t i m it t oroliga h jerfa, läst mig att förböja min spridt trösten öjver bedföfvelsens dag hoppets fackla om kring sken j ag såg lif och lycka, och tändt min s j u k s ä n g, vid h v a r s ett oförgängeligt v ä se n d e, d e r d e n h ä p n a n a t u r e n s å g i n t e t a n n a t än e n a l l m än u n d e r g å n g ; och d e nn e L ä r a r e n och åhöraren vi d skulle icke sa k n a och sådane förluster kastad utom stå orörd, mensklighetens är i c k e mer cörja? Att d e t är gräns; att vara e l l e r, skall d e t k a ll a s en n a t u r höj d öfver h ä n d e l s e r n a i v ä r l den, så är m ig, och undas. de t en hvars natur jag a ll d r i g vill besittning jag Gråten vid edre alldrig önska skall anforvandters, v ä n n e r s, edra v ä lg ö r a r e s g r i f te r ; desse ' t å r a r afedra gö ra dem och eder ä r a ; d e visa a tt j ären r ä t t s k a f fens m en n i sk o r och a t t d e h af va v a r it d e t. Dock vår sorg bör vara m åttelig och Christelig. Lem» nom naturens känslor sin rätt, icke R e l i g i o n e n s f o r d r i n g a r. gångna, h u r u förtidigt han sörjen och sa k ne n J; Sen j på d e n b o r t sen J åter på godhet beräknat skulle så kännen väldförom blifvit b o r t r y c k t, så som i vishet och bortgå, men J den F ö r s y n den Eder dag han tröstade.
Sen J på den fö rl us t saknen, det beskydd J lidit, som d en lemnat hugnad eder s e, så sö r j e n J ; sen J åter på G u d, j värnlö so m b l o t t t a g e r oc h gi f ver för H i m m e l e n, så finnen J h u g svalelsen. S e n J p å g r a f ve n so m i n n e s l u t e r d e n ä l s k a d e, p å f ö r g ä n g e l s e n s o m u p p l ö s e r dess h y d d a i n t i l l m i n s t a d o f t, så sör jen [ j sen J å t e r p å d e n d a g d å A l l m a k t e n s r ö s t sk a l l åter upplifva och f ö r h e r r l i g a d e t s t r ö d d a s t o f t e t, så l yf t es e d e r t siunkande h op p till återföreningens s t u n d, der J f å n h v a r a n d r a e v i g a å t er. K as te n ändteligen en b l i c k efter h o n o m åt b i m m e l e n s r y m d e r, o c h, o m J rä tt ä l s k a t, skal l eder sorg förvandlas i gl äd j e oc h e d er s a k n a d i t a c k s a m h e t. nom upplyftad D e r se vi h o öfver a l l a m e n s k l i g a s v a g h e t e r, u p p h ö j d öf ver a l l a l y c k a n s s k i f t e n, k r ö n t me d ä r a och s a l i g h e t i o d ö d l i g h e t e n s l a n d, h i m m e l s k t g l a d i d e t v ä n f a s t a u m g ä n g e t, i den eviga n j u t n i n g e n. S k o l e vi m i s s u n s a m t s ö r j a öfver h a n s l y c k l i g a öfv e r g å n g ifrån use l he t e n t i l l h ä r l i g h e t e n? Lycka ö n s k a böre v i : me n s a k n a och m i n n a s få vi. Christelige och dygdige menniskors lefnad är icke e n d a s t b e s t ä m d t i j l g a g n för d e t t i d e h v a r f i h v i l ke t de l ef va. Jeke no g att deras lär domar u p p l y s t, d e r a s f iresyn f ö r b ä t t r a t, d e r a s h e l a v a n del h e d r a t d e r a s s a m t i d. Icke n o g a t t å s y n a v i t t n e n finna i d e r a s u p p f ö r a n d e b e s t r a ff n i n g fö r la-
s t e n, u p p m u n t r a n för dygden och en mäktig väc kelse till rena afsigter och ädl a ger ningar. När de ändteligan h un n it det mål som af den A l l v k e blifvit dem bestämdt i t i d e n, när deras stoft samla s till deras fäders och deras flygtande ande in går i de heligas mngängelse at t der f u l l k o m n a s, lefver ändock deras na mn i en väl signad å m i n nelse, Deras, minne försvinner icke med deras n ä r v a r o ; d et b l a nd ar i komma n de tider et t k l a rt å t e r s k e n, l i k t d e t, som i nor dens kor ta s o mmar n a t t färgar bimmelens ena säda, när solens fack l a g å t t at t u p p l ys a den andra. V i hafve ägt den l y c k a n, fastän beklageligen p å k o r t t i d, a t t vara vitt nen till Kyrkoherdens i denna församli ng Välär evör dige och Vä l l är de H e r r A n d e rs O lö f L u n n e rq v ists dy gd e f ul l a v a n d e l och nitiska Ämbet söfni ng. Alle kännen J, a t t bans lära icke var it or d ut a n mening eller fö r eställni ngar u t a n egen efterföljd. Själ och hjer- t a, tanke och gerning hafva alltid var it sa mma n, k n ip p a d e i de stora än d amå le n : Å hö r ar en a s sanna sällhet. Guds ära'och Al l e kännen J bans dy g d i ga vande l ibland e d e r, på hviiken sjelfva fromheten satt sin krona. Då vi nu anf ör tr o en s i d a n mans stoft åt jor dens g ö m m o, då a l l t hvad som kan påmi n na oss bans per sonliga n är varo u n d andr ag es vår i s y n, d å ifrån denna s t u n d den>
ne L ä r a r e n s n a m n icke inera niimnes i n n o m des* se m u r a r, u n n o m h a n s m i n n e d e n r ä t t v i. a n, hana a n hö ri g e de n t r ö s t e n och sörjande å h ö r a r e den u p b y g g e l s e n a t t vi d r ö r a d e o m s t ä n d i g h e t e r i lians l e f n a d, u n d e r h v i l ka h a n h a f t t i l l fä l l e a t t g ö ra si g k ä n d, s å d a n h a n v a r, b e r ä t t i g a d t i l l a l l mä n k ä r l e k och a k t n i n g. Herr verlden Hans L unnerqvist Kyrkoherden i Hagebyhoga fader d en iy var d e r O r g a n i s t e n Föddes November och till 1743. Klockaren O l o f L u n d q v i s t oc h M o d r e n h u s t r u M a r i a Måns* d o tter. Desse Christelige F ö rä ld ra r digt böja sonens u n g a begynte hj e r t a ti ll d y g d e n, ti- och, så s n a r t dess f ö r s t å n d s kr a f t er h u n n i t u t v i c k l a s i g, i n s k ä r p t e de u p p e n b a r e l s e n s h e l i ga s a n n i n g a r i h a n s minne. En lycklig f a l l e n h e t för l ä s n i n g vi s a d e sig s n a r t och F ö r ä i d r a r n e i s a m r å d me d F ö r s a m l i n g en s l ä r a r e, men f ör st a f a l l t, i ti l l i t på.^för. s y n en s v ä l s i g n e l s e, l a t t a d e honom studera. det beslut a t t l åt a Vi d tio års s l d e r kom han t i l l V a d s t e n a s ko l a och e f t e r t v e n n e år till L i n k ö p i n g s. E n o f ö r t r u t e n flit och se d i g t u p p f ö r a n d e b e r e d d e vå r stilla y n g l i n g sine framsteg i k u n s k a p e r, lig Lärares rom g j o r d e h o n o m skick, a t t 1769 a n t a g a s till Lärosäte, der m e d e l l ö s h e t nom att vistas. v ä l v i l j a och d e l e d a m o t vid ett högre icke l ä n g e t i l l ä t h o B å d e som G y m n a s i s t o c h S t u.
d e n t n ö d g a d e s h a n u n d e r s t ö d j a sine b e h o f med a n. dr a s u n d e r v i s n i n g och den P h i l o s o p h i s k a i a r d o m s. g r a d e n vågade han icke för b r i s t a n d e t i l l g å n g a r, f a t t a i å t an k e. H a n s h o g och h a n s l ä s n i n g var i- från sjelfva b a r n d o m e n r i kt a d åt P r e d i k o - Ä m b e t e t och han a n s å g d et af den v i g t, a t t han icke v å ga d e uppoff ra my c k e n t i d å t a n d r a, f a s t ä n v et e n s k a p er. hedrande, D e r f ö r e när sal ige H e r r K y r k o h e r d e n I773 i nvi gde s ti ll d e t h e l i ga P r e d i k o - Ä m b e t e t, t i l l t r ä d d e h an d e t icke o b e r e d d, u t a n u t r u s t a d me d A n d a n s g å f v o r, r i k t a d me d a n v ä n d b a r a k u n s k a p e r och i n t a g e n af hel i g v ö r d n a d och lefvande k ä n sla a f de s a n n i n g a r han s k u l l e f ö r k u n n a. var h a n borna, medhjelpare de r åt hans d y g d Kyrkoherden tillvann T i o år i E ge b y - h o n o m f ad e r l i g h u l d h e t och s l u t e l i g e n f u l l b a r n a r ä t t - 1783 blef sal ige H e r r K y r k o h e r d e n k a l l a d t i l l C o m m i n i s t e r s s y s l a n vid s a m m a f ö r s a m l i n g s A n n e x Ä S k, den h a n i 19 år f ör e s t od med d e t a l l m ä n n a f ö r t r o e n d e, som der ä n n u gö r h a n s mi nn e v ä l s i g n a d t. Herr K y r k o h e r d e n fick s a m m a år ö ka sin l y c k a g e n o m en kär äkta f ö r e n i n g me d J u n g f r u C h r i s t i n a Ca. t hari na E g e l i n, U o t t e i a f K y r k o h e r d e n E g e l i n i Egebyborna. exempel af E tt äktenskap, l j uf v a s t e som Framträdt ett s a mr r v a n l ef n a d, välsignat h a n s h u s med 6 v ä l a r t a d e b a r n, a f h v i l k a t Son och 3 D ö t t r a r ä n n u lefva, p r y d t h a n s b o m e d ord.b
ning och tarflig u t k o ms t s a m t f ö r e n a d t honom med fiere v är d a och k är a A n h ö r i g a. i g C2 kalla, des han g e n o m ed e r t g e m e n s a m m a f ö r t r o e n d e ti ll K y r k o h e r d e. Ä m b e t e t i d e n n a h e de r v ä r d a F ö r s a m l i n g, d e t ha n med v a r m a s t e ni t s k ö t t u n d e r ski f ten a f häl s os och s j u k d o m s d a g a r. D e s s e a n f ö r d a l e f na d s h ä t i d e l s e r f r a mv i s a väl i ngen t i n g o v a n l i g t ; me n n ä r de l ä g g a s t i l l sa mm a n med h a n s f r o m m a s i n n e s f ö r f a t t n i n g och v a r m a n i t för a l l t, som h u fv u d s a k e l i g e n r ör de h a n s Ä m b e t e, så i g e n k ä n n e vi u t i K y r k o h e r d e n L u n n e r- q v i s t en r ät t s k a f f e n s H e r r a n s t j e n a r e j ty om e t t s t i l l a n i t fö r s a n n i n g och d y g d, om o s k u l d och e n f a l d i seder, om a f s k y för k o n s t e r o c h a n l ä g g, ningar i Ämbets-förvaltningen, om saktmod och o e g e n n y t t a i s a m m a n l e f n a d e n, om f o g l i g h e t och h u l d o m v å r d n a d i r mo m eg i t h u s ; het och e t t oinskränkt behag helt och om f ö r n ö j s a m ö f v e r l e m n a n d e åt hållit intagit ett h j e r t a, Guds så här det varit det h j e r t a t, hvilket upplifvat det stoft, s o m n u k a l l t och k ä n s l o l ö s t b e f u k t a s a f v å r a t å r a r. F ör l id n e vår anfölls salig Herr Kyrkoh erde n af s l a g, s o m d å s y n t e s k n a p t l e m n a h o n o m s t u n. d e r a t t l e f v a ; men h a n - t y c k t e s f ö r b ä t t r a s än d a i n t i l l g l a d a s t e h o p p för a n h ö r i g e och vännfer. kände h an l i kvä l att denna Sj e l f s j u k d o m s n a r t och o f ö r s e d t s k d l l e s l u t a e t t r e d a n h a l f s l ä c k t lif. Van
a t t hvi l a vid G u d s b e h a g r ö j d e h a n s t a l och u p p syn l u g n e t af dan b o n i n g, d i t h a n k ä n d e sig n a l k as. D e n e n d a l e d s n a d, som s t u n d o m f r a m b r ö t, va r öfver o f ö r m ö g e n h e t e n a t t u p p f y l l a s i t t k a l l s s y s s l o r, och den fenda o m s o r g, s o m s y s s e l s a t t e hans s j ä l, va r den a t t a n f ö r t r o si g och åt den H ö g s t a s v ä r d. D a g e n för J u l a f t o n a n f ö l l de si na h on om s l a g e t åt e r med de n v å l d s a m h e t, a t t h a n s t r a x t f ö r l o r a d e må l och s a n s n i n g, och J u l a f t o n kl. i i k a l l a d es h an a t t fira j o r d e n s största tid i de h ö g r e C h o r e n. Hans hög a n d e u p p l y f t e si g t i l l e v i g h et e n u t u r kret sen af en b e s t ö r t M a k a och ömt sörjande B a r n, h v i l ka s k ä r l e k h a d e i n n o m d ö d l i g h e t e n s g r ä n t s f ö l j t h o n o m så l å n g t d e k u n nat. N u föl ja h o n om s or ge n och s a k n a d e n. ingjute Religionen s tröst i de Gud sörjandes hjertan. D e s s e b a n d, a f k ä r l e k e n, h u l d h e t e n och v ä n s k a p e n k n u t n e, s l i t a s a l l d r i g u t a n d en s m ä r t a, s o m G u d allena kan lindra.
f? -.-t-. -i x,- a --: - ^V mm
books2ebooks.eu www.books2ebooks.eu e-böcker från ditt bibliotek av ebooks on Demand digitaliserad av Kungliga Biblioteket