SEVÄRT SEVÄRT VÄSTERBOTTENSLÄN LÄN I IVÄSTERBOTTENS RATAN 1
Afståndet till Umeå är 5 mil längs stora kustvägen, som i allmänhet är jämn som ett golf. Vid godt väder cyklar man till staden på 3 timmar. Ur STF:s årsbok 1906. Foto: Amedé (övre) och Nils Blomgren (nedre). 2
SEVÄRT I VÄSTERBOTTENS LÄN historien om en hamn "Ännu är Ratan en undangömd vrå af världen, där man kan njuta av fullständigt lugn i den härligaste skärgårdsnatur, tämligen oberörd af kultur och societetsliv." ratan umeå Svenska Turistföreningens årsbok 1906 en undangömd vrå af världen En av anledningarna till att Ratan uppmärksammades som turistort 1906 var Nils Blomgren en driftig och mångsidig man som bland annat drev turisthotell och kafé. När han annonserade i Umebladet 9 juni 1902 undertecknade han med titeln ångbåtskommissionär, men han var också fotograf med egen ateljé, fyrbiträde, bokhållare och hamnfogde. Det var nog med paviljongen på Rataskär och kallbadhuset vid hamnen i åtanke som Nils Blomgren lockade med Härlig luft! Milda hafsvindar! Hafsbad!. Byggnaderna är idag rivna, men idyllen och lugnet finns kvar, liksom de historiska minnen, som berättar om den tid då Ratan var en av de förnämsta hamnarna längs Norrlandskusten. Var det punsch eller kaffe som förtärdes i paviljongen? Inträdet till kallbadhuset var 25 öre. Foto: Nils Blomgren, VBM 3
Nordlands hamn Historien om Ratan är historien om en hamn Nordlands hamn och om den betydelse hamnen hade i tider, då i stort sett alla transporter skedde sjövägen. Hamnen innanför Rataskär erbjöd en trygg ankarplats för natten och en plats i lä från stormen. I skriftliga källor nämns Ratan 1641, då allmogen i Bygdeå och Lövångers socknar i en skrivelse till Kungl. Maj:t ansöker om tillstånd att hålla marknad... uthi Een lägligh ortt, som kallas Rattan.... Ansökan avslogs, men vid sommartinget i Bygdeå 1652 påminde landshövdingens fullmäktige allmogen om frijmarknaden i Raatan at der med första oppsetties een Krogh. Geometrisk av- och grundmätning av Nordlands hamn 1735. På Hög Ratan finns Landstigning och Wärdshuus, någon annan bebyggelse finns ännu inte i hamnen. Källa: Lantmäteriet. 4
Krogen Till de resandes förnöjelse lät fru överste löjtnantskan von Walter och hennes måg härads hövding von Walter uppföra en krog på Rataskär i början på 1690. Det var den första byggnaden i Ratans hamn. År 1697 ägdes krogen av Jöran Månsson, som också var lots. Någon gång omkring 1780 flyttar krogen till fastlandssidan. Krogen, eller värdshuset, kom att bestå fram till mitten av 1800-talet, då vi möter den siste värdshusidkaren i husförhörs längderna. Johan Geddas karta över Bygdeå socken 1661 är den äldsta karta som visar Ratans hamn, markerad med ett ankare. Källa: Lantmäteriet. Stapelhamnen Avgörande för utvecklingen var att Ratan blev stapel hamn för samtliga västerbottensstäder 7 mars 1767. I stapelhamnen skulle alla varor som sjövägen importerades eller exporterades från Torneå, Luleå, Piteå och Umeå förtullas. På Rataskär, bredvid krogen, byggdes Stora Sjötullkammaren och ett packhus, där varorna 5
kontrollerades. I närheten uppfördes magasin, där städernas handlande förvarade sina varor i väntan på transport. En av dessa var Stads Casseuren i Umeå, Pehr Lind, som ägde två spannmålsmagasin. En annan, kapten Meldercreutz vid Meldersteins järnbruk i Norrbotten, hade försäljningsmagasiner med järn och manufaktursmide m m. Den stora Sjötull kammaren rymde bostad för tull förvaltaren med familj och tjänstefolk, kontor och två stensatta källarvalv, där beslagtagna varor låstes in. Källa: Krigsarkivet. Stapelvaror De viktigaste handelsvarorna i Norrland var trä, järn, tjära, hudar, skinn, smör och skogsfågel. Det mesta skeppades till Stockholm där det sedan såldes vidare. Utgående från Ratans tullkammare i maj 1785. Källa: Riksarkivet. 6
Vad betyder mitt guld i Ofir och mitt väldiga saltupplag i Ratan Det dröjde inte länge förrän klagomålen över Ratan som stapelhamn började höras. För städerna norr om Ratan gick det väl an de passerade ju ändå men för Umeå stad var det en omväg. Sträckan mellan Umeå och Ratan var dessutom riskfylld; Kvarken är ett av de mest olycksdrabbade farvattnen i Bottniska viken. Köpmännen krävde att städerna skulle få egna stapelrättigheter med sjötullkammare. Härigenom skulle man spara tid och kanske hinna med ytterligare en handelsresa innan seglationsperioden var över. Under de fem till sex månader som havet var isfritt kunde ett fartyg från Torneå göra två resor tur och retur till Stockholm. Seglationstiden från Ratan till Stockholm var cirka två veckor. Enligt bestämmelserna skulle de västerbottniska städernas saltupplag finnas i Ratan, vilket ansågs mycket opraktiskt: Vad betyder mitt guld i Ofir och mitt väldiga saltupplag i Ratan klagade en handelsman i Piteå år 1791. Ratans tid som stapelhamn blev kort redan 1801 drogs stapelrättigheterna in tullinspektionen blev kvar, fastän med inskränkt förtullningsrätt. Sigillstämplar är de enda bevarade före målen från tullinrättningen. Saltmagasinet vid södra inloppet. Salt och spannmål var Norrlands viktigaste import varor. 7
Tullgården Den 17 november 1860 kunde man i tidningen Umebladet läsa att entreprenad utbjöds på uppförandet av nytt boställshus på Kungliga Tullverkets mark i Ratan. Entreprenaden om fattade även flyttning av packhuset från Rataskär till fastlandet. Den nya Tullgården stod klart för besiktning 20 november 1861. Tullhuset rymde en tjänstedel med vaktrum och tullkammare, samt en bostadsdel med sal, matrum, förmak, kökskammare och kök. Åren 1849 till 1855 var Otto Reinhold Taube tullinspektor i Ratan. Han var farfar till Evert Taube! Sången med frasen min farfar var en jaktlöjtnant har Evert Taube tillägnat honom. På den övre bilden från år 1897 syns tullöveruppsyningsman Johan Abrahamsson med familj. Bilden nedan visar den representativa salen från samma år. Foto: Nils Blomgren, VBM. 8
Lots Innan lotseriet fick fasta former utfördes tjänsten vanligtvis av kustens fiskare och bönder. I Ratan var det en bisyssla för krögaren den förste bofaste i hamnen. Särskilda lotsar fanns åtminstone från 1768, då lotsen Zachris Holm och lotsdrängen Eric Ericsson bodde i Ratan. Under 1820-talet övertogs lotsinrättningen av kronan. När Kapten Gustaf af Klint gjorde sin hamnbeskrivning över Ratan år 1800, granskade han även lotsinrättningen: "För det närvarande underhålla Piteå och Luleå Städer Lotsen Mats Gerding hvilken för egen del åtnjuter 13 1/3 Riksdaler årlig lön samt derjemte en afskedad Lotsdrängs lön af 8 Riksdaler och betalas med Lotspenningar à 2 skilling hvarje fot fartygen gå djupt, men äger för öfrigt inga förmåner som Lots." Ratans igenkänningsmärke var båken. Den var också en del av ett ensmärke; när båken och spirkasen på Söderklubb var överens undveks alla grund. Den gamla båken ersattes 1820 av den nuvarande (nedan). Inuti var lotsutkiken med fönstergluggar ut mot havet. Källa: Krigsarkivet. utsatt Ratastorgrunds remmare Lotsarnas arbetsuppgift bestod inte bara i att ledsaga fartyg. De tillverkade även sjömärken; Båken på Rataskär idag. Foto: Curt Dahlgren,VBM. I rapporten från lotsutkiken står att läsa: 1 juli 1895....lotsång. Ring med fyringenjör. Utsatt en röd remmare å Rata storgrund. Foto: Nils Blomgren, VBM. 9
prickar för grund i innerskärgården och de större remmarna för ytterskärgården. När isen försvunnit sattes de ut. Lotsen bevakade och rapporterade väderoch isförhållanden utanför Ratan är alldeles fullt af drifis antecknade lotsförman Johan Gustav Norlin 29 maj 1895; himlen var klar, en lätt bris blåste från NO och termometern visade + 6,5 grader. Från vänster båken, en signalmast, fyren, signalstången med hissad lotskula och gamla lotsuppassningshuset. Signaler Ett enkelt men fungerande signalsystem var en förutsättning för sjöfarten innan telegrafins och telefonins tid. Tunnan på båkens topp visade att det fanns färskvatten i hamnen. Signalstången med hissad lotskula meddelade att lots fanns tillgänglig, stormvarningssignaler hissades om oväder var i antågande. Fartyg som önskade lots visade det genom att hissa en speciell flagga på främsta masttoppen, vid mörker genom att med korta mellantider visa klart vitt sken eller bloss; det blossar efter lots. Lotsbåtens karaktäristiska segel med röd lodrät bård ersattes med tiden. År 1862 föreskrevs att en till hälften vit och till hälften blå flagga, fästad i båtens framstam, skulle föras. 10
Fyrar Den första fyren i Ratans hamn byggdes på Ledskär år 1874; det var ett kombinerat fyr- och boningshus. Här fanns också uthus, brunn och ett omgärdande staket; den förste fyrmästaren var före detta lotsen Jonas Petter Norlin. Vid sidan om stod en klockstapel, som användes att signalera med vid dimma. Fyren på Rataskär uppfördes 1889, även den med övernattningsmöjligheter. Fram till 1922 eldades båda fyrarna med fotogen. Två personer skötte dem; fyrmästaren och fyrbiträdet. De turades om att tända fyren på Ledskär, sedan ro över till Rataskär och tända fyren där. Natten tillbringades i fyrhuset och på morgonen släcktes fyrarna. Gamla fyren på Ledskär. År 1941 ersattes den av en ny. Foto: Nils Blomgren, VBM. lämpligt till åbyggnad En karta över Ratans hamn år 1735 visar ett område på fastlandet som markerats lämpligt till åbyggnad. Det var också här som bebyggelsen anlades, med början 1767, då Ratan blev stapelhamn. Under en 30-årsperiod formades den struktur med gårdstomter och inägomark vi än idag kan se. 11
Ratan 1797: A mätaren Anders Orrskärt B mätaren Haqvin Bäckman C Lotsen Matts Gierding D Besökaren Hans Turdin e Krögaren Magdalena Forsberg F Besökaren Anders Röring G Wacktmästaren Anders Bjurman H Stads Casseuren Herr Petter Lind I Afskedade Lotsdrängen eric Ericsson och Extra Besökaren Olof Grubbström K Besökaren Jonas Norlin Husen uppfördes på Kronans allmänningsmark som kronotorp eller krononybyggen. Till varje gård fanns en ladugård och en bit odlingsmark; vid stranden låg bryggor och sjöbodar. Källa: Lantmäteriet. Det var tjänstemän från Umeå stad som flyttade hit med sina familjer och tjänstefolk. Den ena kategorin arbetade inom tullen; Besökare, som besökte fartygen, och Wacktmästare, som kontrollerade lasten. Den andra kategorin var lotsar. Från början fanns även två Mätare som hade till uppgift att mäta fartygen och deras last. Stads Casseuren Lind från Umeå ägde bland annat värdshuset på fastlandet. Besökare och lotsar Vi möter alla invånare i Ratan i kyrkans folkbokföring; husförhörslängder berättar bland annat om vilka som bodde i varje hushåll och vad de hade för befattning. Tull-, lots-, handelsoch sjöfartsnäringar dominerar bland titlarna. 12
Från Grubbe inflyttade lotsdrängen Eric Ericsson till exempel, fostrade en son inom tullen Besökaren Olof Grubbström. Att Olof bryter traditionen med släktnamnet har sin förklaring i att han blev tjänsteman. Statstjänstemän, liksom soldater, fick ej bära -son namn; allt för att undvika sammanblandningar. Namnet Grubbström kommer från stadselen Grubbe i Umeå. Jonas Norlin, född Jonsson i Norum år 1743, började sin tjänst som Extra Besökare vid Ratans tullkammare 1769. Han gifte sig 1775 med änkan efter lotsen i Ratan, Zachris Holm. Deras son Jonas blev bonde, men hans söner Jonas Petter och Anders Gustav blev lotsar. Släkten Forsberg År 1774 gifte sig Magdalena Östling från Teg med sjömannen Lars Forsberg i Umeå. De fick fem barn, men endast en son Olof uppnådde vuxen ålder. År 1784 flyttade familjen till Ratan, men maken dog någon gång vid denna tid. Magdalena, ensam med sonen Olof och en piga, försörjde sig som krögare. Hon avled 1808, endast 59 år gammal. Sonen Olof blev lots, borgare i Öregrund och skeppare. Han drunknade tillsammans med tre andra personer i Ratan 1845, under sikfiske. Olofs son Carl Olof blev sjökapten. Efter 36 år på de sju haven han hade just beviljats pension avled han ombord på barkskeppet Bengal sedan ett block lossnat och träffat hans huvud. Carl Olof Forsberg begravdes i Cardiff i England. Hans bror Johan Gustav var skeppare och mästerlots i Ratan, men dog i kopporna 1874. Lotsförman Johan Gustav Norlin, ovan, (1857 1925) var son till lotsen Anders Gustav Norlin. Johans son Hjalmar, på bilden nedan, född 1888, var den siste yrkesverksamme lotsen i sin släkt i Ratan. Foto (övre): Nils Blomgren, VBM. 13
Konsumaffär och post i en av flyglarna på Granströms hus. Här låg postkontoret fram till stängningen 1965. År 1895 till 1907 fanns även telegrafen här. Foto: Sune Jonsson, VBM. Post Postkontoret i Ratan öppnades 1865; den förste föreståndaren var tullinspektören Carl Niklas Utterström. Den första tiden var posten öppen bara under seglationsperioden, maj september, men från 1871 fungerade den året runt. Posten hämtades i Bygdeå två gånger i veckan vintertid och tre gånger sommartid; efter 1925 fick man en daglig tur till Ratan. Stämpeln Ns 11 var Ratans första stämpel. Denna så kallade strålstämpel är en raritet; redan 1869 ersattes den av en ny. Källa: Folkrörelsearkivet, Umeå. Telegraf Första telegraflinjen i Sverige anlades 1853 mellan Stockholm och Uppsala, 1857 hade den nått bland annat Umeå och Piteå. År 1859 anordnades en förbindelse mellan Umeå och Ratan efter en framställan av bruks- och sågverksägare i trakten. De fick förbinda sig att bekosta stolplinjen, att anskaffa stationslokal i Ratan och att stå för kostnaderna för telegramexpediering. Telegrafen, en visartelegraf, inrättades i lotsen Johan Gustav Norlins gård. Den 31 juli 1904 förband sig sonen Hjalmar Norlin att bära ut telegram: För gångbud, då avståndet ej över 14
stiger 1,5 mil, 20 öre. För ilbud ridande eller åkande expedierat inom en halv timme, 40 öre för varje påbörjad tiondels mil. Telegram till brudparet Röse i Ratan. Källa: Folkrörelse arkivet, Umeå. Mareograferna Som den första mätpunkten i Norrland uppfördes 1892 mareografen i Ratan. Mareografen havsskrivaren mätte vattenytans nivåförändringar via en hävstångskonstruktion som stod i förbindelse med ett ritstift. På ett mareogram ritades en kurva som visade tiden och en annan som visade nivåförändringarna. Vid mitten av 1960-talet övergavs den gamla mareografen och en modernare, med mer exakta mätmetoder, uppfördes på Ledskär, vid södra hamninloppet. Wattuminskningen En orsak till att mareografen byggdes var att man ville mäta landhöjningen på ett mer exakt sätt. Fenomenet med strandlinjens förskjutning hade länge förbryllat forskare. De Den nya mareografen på Ledskär. Vattenståndet här meddelas dagligen av SMHI. Den gulmålade mareografen står ännu kvar i Ratans hamn. Mätningarna visar att på 100 år har landet höjt sig 81,9 cm. Foto: Anders Björkman, VBM. 15
två ledande under 1700-talet, Anders Celsius och Carl von Linné, menade att orsaken var wattuminskningen ; vattnet i världshaven höll på att dunsta bort och snart skulle hela Östersjön torrläggas. I syfte att studera wattuminskningen lät de hugga in vattenmärken längs Sveriges kust; två av dessa finns i Ratan. Det äldsta höggs in 1749 på Ledskär av Samuel Chydenius, ett yngre 1774 på Rataskär av Anders Hellant. Genom återkommande mätningar med utgångspunkt från inhuggna vattenmärken konstaterades att: det hela bildar en intressant serie, utvisande ett temligen jemt aftagande i vattnets affallande. öfversikt öfver vattnets affallande under perioden 1749 1867 à 1869. Affairen vid Ratan Strax före klockan tre på eftermiddagen den 20 augusti 1809 förvandlades Ratan till ett slagfält. Våg efter våg av ryska soldater strömmade ner mot stranden, där de möttes av svensk artillerield, i hamnen låg kanonsluparna sida vid sida. 16
Den svenska armadan bestod sammanlagt av 120 fartyg: ett chefsskepp, ett linjeskepp, en fregatt, tre briggar, 40 kanonslupar, ett flertal kanonjollar och transportfartyg. Akvarell av Carl-Gustaf Gillberg. Batteriet med sju kanoner på Ledskär och ytter ligare två på Rataskär gav fyr in mot byn. Affai ren vid Ratan var ett faktum. I över fyra timmar fortsatte striderna, men framemot åttatiden på kvällen insåg General Nikolaj Kamenskij det hopplösa i situationen och beordrade reträtt. Kamenskijs situation var kritisk. De senaste dagarnas strider hade tagit hårt på manskapets krafter. Kamenskij anade dock Gustaf Wacht meisters osäkerhet, så när han sammankallade ett möte samma kväll utfärdades ett hot; Om inte de svenska trupperna genast inskeppades och flottan lämnade Bottenviken skulle han på nytt anfalla. Kamenskij skulle sätta in hela sitt artilleri som var på väg till Ratan från Umeå. Redan klockan elva på förmiddagen 21 augusti var embarkeringen avslutad. Den 17 september undertecknades fredsavtalet i Fredrikshamn med resultat att Sverige förlorade Finland till Ryssland. Sammanlagt ca 8 000 man deltog i striderna, av dessa hade ca 650 sårats eller dödats, de flesta ryssar. På Ledskär ligger kapten Johan Axel Nisbeth be gravd. Här finns också ett minneskors över fänrik Erik Hägerflyckt. Foto: Stellan Wengelin, VBM. 17
Trots framgångar vid bland annat slagen i Siikajokki och Lapp var den svenska armén tvungen att retirera. En av de mest bemärkta svensk finska officerarna, överstelöjtnant Joachim Zachris Duncker, stupade i Hörnefors. Foto: Bo Sundin, VBM. Bakgrund Slaget i Ratan utgjorde slutpunkten på ett krig som inletts långt tidigare. Upprinnelsen var följden av de fredsförhandlingar som 1807 förts mellan ryske tsaren Alexander och Frankrikes kejsare Napoleon. Europa delades i princip i en fransk och en rysk intressesfär. Napoleons kvarvarande huvudmotståndare var England och efter ett misslyckat försök att invadera landet sattes det i handelsblockad. Nu var det bara Sverige som stod på Englands sida och konflikten med Ryssland var oundviklig. Den 21 februari 1808 gick ryska trupper in över gränsen i Finland, då en del av Sverige. Mot Umeå Vid krigsutbrottet var svenskarna dåligt förberedda. Den svenska armén drevs sakta men säkert norrut; direkt avgörande var det svenska nederlaget i Oravais 19 november. Vapenstillestånd slöts 24 november. Tsarens planer gick ut på att anfalla Sverige från tre håll: över Åland, Kvarken och via Torneå. I mitten av mars bröts stilleståndsavtalet; Åland besattes 17 mars. I norr tvingades svenskarna till kapitulation, samtidigt marscherade 3 700 ryska soldater över Kvarkens is. Den 19 mars nådde armén Holmöarna och den 22 mars Umeå. Den svenske befälhavaren överskattade ryssarnas styrka och vågade inte gå till motangrepp, utan kapitulerade. Efter några dagars belägring återvände den ryska armén till Finland. De ryska trupper som varit förlagda vid Kalix började sin marsch söderut; 1 juni var man i Umeå och staden ockuperades återigen utan strid. Carl von Döbeln, högste befälhavare i Umeå, 18
beordrade marsch söderut och vid reträtten förstördes bron över Umeälven. Ryssarna lyckades dock bygga en flottbro och den 5 juli drabbade man samman i Hörnefors. Svenskarna retirerade och tog ställning söder om Öre älv. Nikolaj Kamenskij general I början av augusti 1809 övertog Nikolaj Kamenskij befälet över den 7 500 man starka ryska armén vid Umeå. Den led svår brist på livsmedel och förnödenheter; Umeå stads förråd var tömda, i norr låg landet skövlat och i Bottenviken hade fortfarande svenskar na herraväldet. Kamenskij beslöt att marschera mot Ångermanland med 5 000 av sina män. Den 17 augusti gick han till anfall mot de svenska ställningarna vid Öre älv i detta läge nåddes han av uppgifter att en svensk truppstyrka höll på att landsättas i Ratan. General Nikolaj Kamenskij. Flottexpeditionen med Chefsskeppet Kong Adolf Fredrik. Överbefälhavare var överamiral Johan Puke. Expeditionskåren får inte misslyckas, då är Sverige förlorat. Från beslutsfattande håll i Stockholm hade man, för att förbättra sina positioner, smidit en djärv plan. Genom att landsätta en truppstyrka norr om Umeå skulle man slå fienden från två håll. 19
Den 8 augusti avseglade flottan från Roslagen till Härnösand, och den 15 augusti hissades seglen mot Ratan. Ombord fanns 10 000 man. Planen för expeditionen var följande: De svenska trupperna som landsteg i Ratan skulle anfalla norrifrån, i söder låg general Wredes armé förskansad vid Öre älv; ryssarna skulle besegras med en kniptångsmanöver. Men planerna sprack tämligen omgående; från denna stund kantades de svenska krigsinsatserna av motgångar, orsakade av en rad ödesdigra beslut. General Gustaf Wachtmeister förde befälet över de svenska landstigningstrupperna. Gustaf Wachtmeister en försiktig general Svenskarnas första uppgift efter landstigningen var den ryska kustposteringen i Djäkneboda, ca 5 km från Ratan. Skrämda av ryktena om den svenska styrkan flydde ryssarna efter bara en timmes skottlossning. Nu inledde svenskarna en märklig marsch söderut. Fänrik Pehr Georg Sparre har antecknat: den marschen var väl en av de besynnerligaste, som någon till hastigt anfall gående trupp utfört. På sju timmar hade man bara hunnit 15 km; vid niotiden nådde Wachtmeisters trupper Sävar. Kamenskij, som i Hörnefors nåtts av budet om landstigningen, genomförde en ilmarsch tillbaka norrut. Efter bara 36 timmar hade 80 km tillryggalagts och ca 6 000 soldater stod väster om Sävar. Slagen i Sävar och Djäkneboda På natten 19 augusti anföll ryssarna. Under flera timmar böljade striderna fram och tillbaka och förvåningen var stor inte minst hos Kamenskij när Wachtmeister plötslig gav order om reträtt. De svenska förlusterna omfattade ca 300 sårade och 400 stupade, de ryska ca 1 500 stupade och 20
Umeå Sävar Djäkneboda Ratan Den här ställningen hade bättre försvarats om trumslagaren hade varit general. Kringgås? Ja, över Åbo och Haparanda kanske. Hörnefors sårade. Slaget var ett av de blodigaste under hela kriget. Den svenska expeditionskåren samlades vid Djäknebodapasset en smal passage mellan två sjöar där den ryska frammarschen lätt skulle stoppas. Wachtmeisters rädsla för att passet skulle kringgås fick honom att ge order om uppbrott och strax efter midnatt var man tillbaka i Ratan. Om bara några timmar skulle Affairen vid Ratan vara ett faktum; det slag som skulle komma att bli det sista på svensk mark. Kulturum Ratan I Tullgården finns utställningen Ratan historien om en hamn. Där åskådliggörs Ratans framväxt och de näringar som den goda hamnen gett upphov till. I ett bildspel berättas om slaget vid Ratan och om 1808 09 års krig. I en naturdel får du veta mer om det unika Bottenviken och teorierna om wattuminskningen och landhöjningen. En hoppkräfta ur utställningens naturum. Illustration: Hans Sjögren. 21
En av hittills tre kända laby rinter på Rataskär. Foto: Sune Jonsson, VBM. Historien i fält Rataskärsleden De händelser som utspelats i Ratan har lämnat sina spår. Jöran Månssons arbetsplats krogen på Rataskär kan man ännu ana platsen för, liksom Evert Taubes farfars, Otto Reinhold Taube, tull kammare. De två källarvalv som kallmurades under huset, för beslagtagna varor, finns ännu kvar. Från lotsarnas utkiksplats krönet av Rataskär har man fortfarande ett vidsträckt synfält; Holmöarna i söder och i öster kasunfyren på Rata Storgrund; sedan hav och horisont. Vandra runt och få mer information på skyltarna! 1 Sjötullkammaren 2 Värdshuset 3 Vattenmärket 1774 4 Kompassrosen 5 Fiskeläget 6 Labyrinter 7 Båk och lots Vattenmärke på Rataskär. Foto: Curt Dahlgren, VBM. Detalj från Batteriet, Led skär. Illustration: Pontus Berglund. 22 Ratanleden Slaget i Ratan eller Affairen vid Ratan som bataljonspredikant Ehrnfred Gravallius skrev följer man på Ledskär. Resterna av batteriet, där sju kanoner stod riktade in mot byn, kan tydligt skönjas. I hamnen finns bilder från förr, från den tid då Ratan ännu var Nordlands hamn. 8 Nordlands hamn 9 Mareografen 10 Handel & sjöfart 11 En resa till Ratan 12 Gravplatsen 13 Batteriet 14 Gamla fyren 15 Affairen vid Ratan 16 Vattenmärket 1749
Mot Bygdeå samt Storsands badplats, 1 km Nördklubben Båtskäret/Rataskär naturreservat Ratan 7 6 Tullgården Kulturum Ratan 9 8 11 10 1 2 3 5 4 Mot Djäkneboda 12 Ledskär 16 13 14 15 Söderklubben 23
Sevärt i Västerbottens län Dagens turister söker sig i allt större utsträckning till genuina kultur- och naturmiljöer. Att vara turist är egentligen att vara nyfiken! Och att arbeta med natur- och kulturturism innebär att både väcka och stilla turistens nyfikenhet. Detta är vad Sevärt i Västerbottens län handlar om. Satsningen drivs av Västerbottens museum i samarbete med bland andra Länsstyrelsen och länets museer. Att bygga upp informationscentra, s k Naturum och Kulturum, är den bärande tanken i satsningen. Med utställningar, bildspel m.m. kan den vetgiriga besökaren få kunskap om platsens natur och kultur hur kulturen präglats av naturen och tvärtom. Men ett Naturum/Kulturum bör innehålla mer än bara andlig spis. Servering, försäljning. Värme, svalka. En anhalt på vägen eller avstamp för nya upptäcktsresor. Från fjäll till kust, från forntid till nutid det finns mycket Sevärt i Västerbottens län! Ratan Småskriften "Ratan" ingår i serien Sevärt i Västerbottens län som nummer 12: TEXT Hugin & Munin Kulturinformation OMSLAGSBILD Curt Dahlgren, VBM FOTO Västerbottens museums fotoarkiv (VBM) REVIDERING 2008 Anna Robertsson, Västerbottens museum UTGIVARE Västerbottens läns hembygdsförbund och Västerbottens museum FÖRLAGSREDAKTÖR Ola Kellgren TRYCK Nya Tryckeriet, Lycksele 2008 ISSN 1400-6162 Utställningen "Ratan historien om en hamn : PRODUCENT Hugin & Munin Kulturinformation 24