Grundläggande rättssäkerhetskrav för dispute boards

JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Karl Masgård Grundläggande rättssäkerhetskrav för dispute boards JURM02 Examensarbete Examensarbete på juristprogrammet 30 högskolepoäng Handledare: Joel Eriksson Termin för examen: VT2015

Innehåll SUMMARY 1 SAMMANFATTNING 3 FÖRORD 4 FÖRKORTNINGAR 5 1 INLEDNING 6 1.1 Bakgrund 6 1.2 Syfte och frågeställning 8 1.3 Disposition, metod och material 9 1.4 Avgränsningar 10 1.5 Definitioner 11 2 ALLMÄNT OM DISPUTE BOARDS 13 3 KÄNDA RÄTTSSÄKERHETSKRAV 16 3.1 Skiljeförfarande 16 3.1.1 Ogiltighet och angriplighet 16 3.1.2 Rättsprinciper 21 3.1.3 Tvingande förfaranderegler 22 3.2 Adjudication 24 3.2.1 Ogiltighet vid adjudication 26 3.2.2 Natural Justice 26 3.3 Rätten till en rättvis rättegång 28 4 STANDARDAVTAL FÖR DISPUTE BOARDS 30 4.1 ICC Dispute Board Rules 30 4.2 FIDIC 31 4.3 DRBF Practices and Procedures Manual 32 4.4 AAA Dispute Resolution Board Operating Procedures 33 4.5 CIArb Dispute Board Rules 34 4.6 DBF Forms 34

4.7 Jämförande analys 35 5 SLUTLIG ANALYS 37 5.1 Skiljeförfarande 37 5.2 Adjudication 39 5.3 EKMR och EU-Stadgan 41 5.4 Standardavtal 41 5.5 Slutsats 41 5.5.1 Opartiskhet 41 5.5.2 Rätt att föra talan 42 5.5.3 Kommunikation 42 5.5.4 Motivering av beslut 43 5.5.5 Ordre Public 43 5.5.6 Formkrav 44 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 45 RÄTTSFALLSFÖRTECKNING 48

Summary A dispute board is a type of private dispute resolution which in the last decades has achieved great popularity in Sweden as well as in an international context. The idea behind the dispute board is that a small board of private judges can solve disputes in a less formal manner than what is possible in litigation or arbitration. In this way a more rapid decision can be reached. Parties are in greater control of the procedure but the decision is limited to having contractual legal effects. The purpose of this thesis is to investigate whether it is possible, limited legal effects notwithstanding, to demand a certain level of fairness in the procedure that cannot be disposed of through agreement between the parties. Comparisons are made between dispute boards and Swedish arbitration and later also adjudication. Adjudication is a compulsory first step in dispute resolution for the British construction industry and operates under a strict time limit. The European convention for human rights is examined to see if it has any bearing on this kind of procedure. Lastly a number of model agreements for dispute boards are examined. They are provided by some of the largest global institutes for alternative dispute resolution and the intention is that they should give some indication of how the procedure is commonly used in practice. A compilation of the studied material show a number of rules and principles that should be taken into account when conducting a dispute board-procedure. My assessment is that a decision is rendered invalid if a dispute board member is not impartial or if a party s ability to make his claim is too severely limited. The same is true when the procedure is in breach of critically important legal norms, some of which are known and accounted for in the paper while others are less obvious and can be relevant to a limited extent. Insufficient communication between the dispute board and the parties can likely render a decision invalid in severe cases. It seems that a dispute board is not forced to 1

publish the reasoning behind their decisions, but it is regarded as good practice to do so. 2

Sammanfattning Dispute boards är en form av privat tvistlösning som de senaste decennierna blivit populär både i Sverige och internationellt. Tanken med en dispute board är att låta en nämnd av privatdomare avgöra tvister på ett mindre formellt sätt än vad som är möjligt vid domstol eller skiljeförfarande och på så vis nå ett snabbt avgörande. Parter har större möjlighet att bestämma hur förfarandet ska gå till men avgörandet kan endast få civilrättsliga verkningar. Syftet med detta arbete är att utreda om det trots begränsade rättsverkningar kan ställas några krav på rättssäkerhet vid processen som gäller oavsett parternas överenskommelser. Jämförelser görs med skiljeförfaranden i Sverige och adjudication, ett tidsbegränsat förfarande som utgör ett första steg av tvistlösning inom den brittiska byggbranschen. Det undersöks också om den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter ställer några krav på denna typ av förfarande. Sist studeras ett antal standardavtal för dispute boards som tillhandahålls av olika tvistlösningsinstitut. Meningen är att de ska visa hur förfarandet ser ut och används i praktiken. En sammanställning av det undersökta materialet resulterar i ett antal regler och principer som bör tas i beaktande vid ett dispute board-förfarande. Enligt min bedömning blir ett avgörande ogiltigt om en dispute board-medlem inte är opartisk eller om någon parts möjlighet att föra sin talan begränsas i för stor omfattning. Detsamma gäller om förfarandet strider mot särskilt viktiga rättsnormer varav vissa är kända och räknas upp i arbetet. Andra är mer oklara och kan vara relevanta i begränsad utsträckning. Brister i kommunikationen mellan en dispute board och parter i målet kan troligen i allvarliga fall föranleda att avgörandet blir ogiltigt. En dispute board verkar inte vara tvungen att motivera sina avgöranden, men det anses vara god sed. 3

Förord Det har funnits funnits mycket roligare saker att göra än att skriva juridik under den här tiden. Tack till min Carina för att du varit både den som var roligare och den som fått mig att ändå sätta mig och genomföra arbetet. Äppelbo den 26 Maj 2015 Karl Masgård 4

Förkortningar AAA American Arbitration Association AvtL Lag (1905:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område CIArb Chartered Institute of Arbitrators DAB Dispute Adjudication Board DB Dispute Board DBF Dispute Board Federation DRB Dispute Review Board DRBF Dispute Resolution Board Federation EKMR Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna EU Europeiska Unionen FIDIC International Federation of Consulting Engineers (Fédération Internationale Des Ingénieurs-Conseils) ICC International Chamber of Commerce ICDR International Centre for Dispute Resolution LSF Lag (1999:116) om skiljeförfarande Prop. Proposition RB Rättegångsbalk (1962:740) RH Rättsfall från hovrätterna SOU Statens offentliga utredningar 5

1 Inledning 1.1 Bakgrund Oenigheter och konflikter i samband med affärsförbindelser och avtal uppstår inom alla branscher och det finns flera sätt att lösa sådana konflikter. Vanligtvis vänder sig tvistande parter till de statliga domstolarna eller en skiljenämnd för att få saken avgjord. I båda fallen får avgörandet stöd av lagen på så sätt att det får rättskraft och tvisten inte kan prövas igen. Statliga myndigheter står till förfogande för att verkställa domen om den förlorande parten motsätter sig. I större kommersiella avtalsförhållanden är det vanligt att skiljeförfaranden anses fördelaktigare än domstolsförfaranden. 1 De tar mindre tid i anspråk för att nå ett avgörande och skiljedomens innehåll blir känt enbart för parterna. Parterna kan själva styra över vilka som ska vara skiljemän och de kan i viss utsträckning bestämma över hur förfarandet ska gå till. På senare tid har dock en ännu snabbare och friare form av tvistlösning blivit populär, främst internationellt men även i Sverige. 2 Parterna anlitar då en privat tvistlösningsnämnd, en dispute board, för att lösa oenigheter som uppstår i olika avtalssituationer. Förfarandet är helt avtalsbaserat och har inget stöd i lag, vilket ger stor frihet för anpassning efter särskilda önskemål och möjlighet till en mycket tidseffektiv process. En dispute boards avgöranden ses som en omförhandling av parternas avtal och blir bindande endast civilrättsligt. De får därför inte rättskraft och kan inte verkställas. Ett avtal om denna form av tvistlösning utgör inget rättegångshinder. Främst används dispute boards i samband med entreprenadavtal inom byggbranschen. Sådana avtal är ofta komplicerade på grund av att ett stort antal parter är inblandade och att avancerade tekniska detaljer spelar en avgörande roll. Tvister är på grund av detta vanligt förekommande och de kan leda till att hela eller delar av projekt avstannar i väntan på en rättsprocess, något som generellt påverkar alla inblandade parter negativt. Parterna önskar 1 Westberg 2008, s. 575f. 2 Chern 2011, s. 10. 6

generellt ett förfarande som kan inledas omedelbart, avslutas inom en kort tid och minska skadorna för projektet som helhet. 3 En dispute board anses vara allra effektivast om den tillsätts redan när ett projekt inleds och följer det fram tills det avslutas. Dispute boardmedlemmarna kan då vara insatta i relevanta omständigheter redan innan eventuella oenigheter uppstår. Det är dock fullt möjligt att upprätta en dispute board efter att en tvist uppstått på samma sätt som en skiljenämnd. Förfarandet har visat sig effektivt för att nå snabba avgöranden och i stor utsträckning avstår parterna från vidare rättsprocesser efter ett avgörande. 4 Dispute boards är en relativt ny företeelse i Sverige, som helt saknar reglering i lag. De avgöranden som avges blir sällan offentliga. På grund av detta är det oklart vilka krav som ställs på förfarandet ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Gäller till exempel de processrättsliga principerna om kontradiktion, omedelbarhet och likabehandling även här? Tvistlösningsformen skiljer sig principiellt åt från lagreglerade förfaranden vid allmän domstol och skiljenämnd genom att ett beslut av en dispute board inte får lika ingripande konsekvenser. Det kan tala för att det inte bör finnas några särskilda krav över huvud taget. Avgörandet utgör dock i någon utsträckning ett juridiskt avgörande som får rättsverkningar och därför kan det ställas krav på att en viss nivå av rättssäkerhet upprätthålls. Hovrätten har gett exempel på detta genom att ogiltigförklara ett beslut av en dispute board på grund av att nämndens ordförande inte varit opartisk. 5 Det finns två sätt att se på dispute boards och de regler som styr förfarandet. Tvistlösningen är baserad på avtal och därför är ett alternativ att bedöma denna utifrån ett avtalsrättsligt perspektiv. Kraven på förfarandet skulle då kunna vara desamma som hade gällt för vilket avtal som helst. För att en 3 Chern 2011, s. 3f. 4 Chern 2011, s. 1-3 och 8f. 5 Svea hovrätt, T 4968-07. 7

dispute board ska ha gjort något fel som påverkar giltigheten måste det finnas en avtalsrättslig grund. I praktiken innebär detta främst att 36 avtalslagen (1905:218), AvtL, används för att jämka eller bortse från resultat av ett förfarande som anses oskäligt enligt denna paragraf, men även andra ogiltighetsgrunder enligt AvtL är tillämpliga. 6 Det andra sättet att analysera dispute boards är ur en processrättslig synvinkel. De krav som då kan ställas på förfarandet är mer principiella och kan ses som tvingande för båda parter oavsett deras gemensamma partsvilja eller nämndens befogenheter. Att försäkra ett rättvist och rättssäkert juridiskt avgörande kan vara viktigare än parternas avtalsfrihet. Svårigheten är att identifiera vilka sådana regler som gäller när ingen lagstiftning finns att tillgå. 1.2 Syfte och frågeställning Målet med examensarbetet är att undersöka vilka grundläggande rättssäkerhetskrav som bör upprätthållas av en privat tvistlösningsnämnd i Sverige vars beslut är ämnade att binda parterna civilrättsligt. Jag har valt en processrättslig inriktning för att få ett tydligare fokus på rättssäkerhet. Avtalsrätten finns med i beaktande eftersom förfarandet alltid grundar sig i ett avtal mellan parterna och rättsverkningarna är beroende av detta. Med fokus på processrätten och rättssäkerheten ställs följande huvudfråga. -Vilka rättssäkerhetsbrister kan sannolikt göra att ett avgörande av en dispute board blir ogiltigt? För att besvara frågan studeras motsvarande regler för skiljeförfarande och adjudication. -Vilka rättsäkerhetsbrister kan göra att ett avgörande av en skiljenämnd blir ogiltigt? 6 Westberg 2008, s. 602f. 8

-Vilka rättsäkerhetsbrister kan göra att ett adjudication-avgörande blir ogiltigt? Tanken är att arbetet ska utmynna i en sammanfattning av viktiga frågor att ta i beaktande för en dispute board som vill försäkra sig om att dess beslut inte ska kunna ogiltigförklaras. Min förhoppning är att resultatet av arbetet ska vara väl underbyggt och kunna användas som argument för vilka omständigheter som är relevanta. 1.3 Disposition, metod och material Arbetet inleds med en översiktlig redogörelse för vad en dispute board är, vilka rättsliga effekter ett avgörande får och på vilka grunder det kan bli ogiltigt. Här finns även en liten del allmän information om när och hur de används. Informationen hämtas framför allt från utländsk doktrin. Litteraturen som behandlar dispute boards är begränsad och på grund av förfarandets icke-offentliga natur finns mycket lite praxis på detta område. Ingen svensk lagtext med tillhörande förarbeten finns att tillgå. Analysen tar därför sin utgångspunkt i två närliggande förfaranden och försöker hitta argument som talar för eller emot att de processrättsliga krav som gäller där även kan tänkas gälla för en dispute board. Det första av dessa två förfaranden är skiljeförfarandet. Här utreds vilka rättssäkerhetskrav som gäller i Sverige enligt lagen om skiljeförfarande (1999:116), LSF, allmänna rättsprinciper och tvingande förfaranderegler. Därefter analyseras adjudication som är en form av tvistlösning i det engelska rättssystemet. Adjudication liknar på många sätt en dispute board och lämpar sig därför bra för en jämförelse. För att hitta argument kring de olika processuella krav och principer som finns, både de som anges i lagen och de som kan uttolkas på andra sätt, används svenska förarbeten och kommentarer samt svensk och utländsk lagtext, doktrin, handböcker och rättsfall. Efter detta undersöks om den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter är tillämplig på dispute boards. Sedan utreds så långt det är möjligt vilka rättssäkerhetsaspekter som kommer till uttryck vid en dispute board i praktiken. Materialet består av ett antal internationella standardavtal som används mycket frekvent och har stort 9

inflytande över hur dispute boards är utformade. Till vissa av standardavtalen finns handböcker som fungerar som praktiska guider men också till viss del diskuterar rättssäkerhetsaspekter. Med hjälp av denna utredning och jämförelser med skiljeförfarande och adjudication görs sedan ett försök att identifiera vilka krav som kan anses finnas på processen vid en dispute board. Denna del består av egna analyser med stöd av de tidigare nämnda källorna. 1.4 Avgränsningar Det kommer inte att göras någon analys av rättssäkerhetskraven för en process vid svensk domstol. Jag har istället valt att fokusera på skiljeförfaranden för att hitta rättssäkerhetskrav i svensk rätt, eftersom skiljeförfarandets egenskaper ligger närmare en dispute board än vad en domstolsprocess gör. Kraven på rättssäkerhet är mycket höga i allmänna domstolar. Skiljeförfaranden har mindre omfattande reglering i lag och kräver överenskommelse mellan parterna för att bli aktuell. En dispute board saknar helt lagreglering, kräver överenskommelse mellan parter och kan inte ge upphov till rättskraftiga avgöranden. Argumentationen utgår därför från att rättssäkerhetskraven är högst vid domstol, lägre vid skiljeförfaranden och än lägre för dispute boards. Arbetet kommer huvudsakligen att ha ett processrättsligt perspektiv och därför utreds inte de avtalsrättsliga aspekterna självständigt utan nämns endast i vissa fall när processuella krav sammanfaller med avtalsrättslig ogiltighet. Examensarbetets mål är att undersöka vad som gäller enligt svensk rätt. De svenska källor som finns ger dock ett begränsat underlag och därför studeras även utländska källor. Främst utgörs dessa av engelsk doktrin som behandlar adjudication, skiljeförfaranden och dispute boards. Frågeställningar om rättssäkerhetskrav som följer av att utländsk lagstiftning tillämpas på ett förfarande i Sverige kommer inte att tas upp. Syftet är endast att undersöka de krav som ställs av svensk rätt. 10

Frågeställningar som rör avtalets giltighet som grund för ett förfarande tas inte upp i arbetet utan endast frågor om avgörandet i sig och hur detta kan angripas. Analysen förutsätter att avtalet om tvistlösning i grunden är giltigt. Tidigare i år utkom en utredning som gjorts på regeringens begäran med förslag på ändringar i lagen om skiljeförfarande. 7 Ändringarna omfattar bland annat att 33 LSF som behandlar ogiltighet försvinner. Två av ogiltighetsgrunderna anses inte behöva räknas upp då de gör skiljedomen till en nullitet och den sista grunden, ordre public, flyttas in under klandergrunderna i 34 LSF och måste angripas inom en begränsad tid. 8 Det är oklart om och när dessa förslag kommer bli gällande rätt och arbetet kommer i fortsättningen inte ta hänsyn till utredningens förslag. 1.5 Definitioner Det finns olika varianter av dispute boards och flera benämningar på närliggande förfaranden, som har olika typiska egenskaper och vars beslut binder parterna i olika utsträckning. Till exempel kan vissa bedömningar utmynna i rekommendationer som parterna kan välja om de vill följa eller inte. Examensarbetet tar sikte på privata tvistlösningsnämnder som lämnar avgöranden som syftar till att binda parterna civilrättsligt och som inte blir rättskraftiga eller exigibla 9 och där avtal om tvistlösning inte utgör rättegångshinder. Fortsättningsvis syftar begreppet dispute board och översättningen privat tvistlösningsnämnd på sådana förfaranden. I några sammanhang diskuteras olika varianter av dispute boards såsom dispute adjudication board eller dispute review board och då avses dessa specifika former. Benämningen på de individer som anlitas för att utgöra en dispute board är inte helt enkel. De kan sägas vara en form av privatdomare, men begreppet privatdomare är odefinierat och kan ha en vidare omfattning än så. 7 SOU 2015:37. 8 SOU 2015:37 s. 39, 47 och 123-126. 9 Att ett avgörande är exigibelt innebär att det kan verkställas av statliga myndigheter. 11

Översättningen av dispute board till tvistlösningsnämnd gör att det ligger nära till hands att kalla medlemmarna för nämndemän. För att inte skapa förvirring i förhållande till det i svensk rätt vedertagna begreppet nämndeman har jag istället valt att kalla dem dispute board-medlemmar eller DBmedlemmar. 12

2 Allmänt om Dispute Boards En dispute board består av en eller flera individer som anlitats av parter till ett avtal för att hjälpa dem med tvistlösning. Det kan ske i olika former och på skilda villkor. Det som är gemensamt för alla dispute boards är att rättsverkningarna är begränsade till ändringar eller tillägg i parternas avtal. Dispute board-medlemmar använder sig precis som domare i allmän domstol av bevisvärdering och avtalstolkning för att slå fast faktaförhållanden och sedan tillämpa aktuella avtalsbestämmelser och rättsregler. 10 Det mandat som DB-medlemmen har kommer av att parterna överlämnat sin avtalsmakt åt denne. 11 Dispute boards började användas som ett försök att minska tiden och kostnaden för de många tvister som uppstår i samband med stora entreprenadavtal inom byggbranschen, särskilt där aktörer från olika länder samarbetar. Unikt för dispute boards i förhållande till annan tvistlösning är att de som regel inrättas i början av avtalsförbindelser. På så sätt är DBmedlemmarna insatta i detaljerna kring projektet över tiden och kan snabbt lösa oenigheter som uppstår. Dispute boarden kan anlitas också i efterhand när en tvist har uppstått och rättsverkningarna påverkas inte av detta, även om en av tvistlösningsformens stora styrkor försvinner. Den benämns då ad hoc dispute board. 12 Sedan man började använda sig av dispute boards har det i många projekt visat sig att de minskar antalet tvister, att de som uppstår går snabbare att lösa och att rättsliga kostnader minskar. 13 Framgångarna beror på många olika faktorer som underlättar den praktiska tillämpningen. Arbetet med det avtalade projektet underlättas av att tvistlösningen är snabb och smidig. Ett avgörande som lämnas kort efter att tvisten uppstått och gäller tills vidare innebär att arbetet inte behöver stanna upp och invänta resultatet av en tidskrävande process, utan denna kan ske parallellt. Närvaron av en dispute 10 Westberg 2008, s. 599f. 11 Westberg 2008, s. 602. 12 Chern 2011, s. 28f och 81; Owen och Totterdill 2008, s. 11. 13 Chern 2011, s. 1-4. 13

board kan också i sig själv främja samarbete. Dels genom att parterna kan ställa uppkomna frågor direkt till nämnden och få icke-formella svar. Många känsliga situationer kan redas ut innan en tvist hinner uppstå. Dels genom att parterna vill visa sig samarbetsvilliga inför de personer som kommer att avgöra eventuella kommande tvister. 14 På grund av de begränsade rättsverkningarna behöver parterna inte ha några stora betänkligheter för att avtala om tvistlösning genom dispute board och när ett beslut väl lämnats accepteras det oftast av parterna. Benägenheten att godta avgöranden som inte är bindande beror troligtvis främst på två omständigheter. För det första finns en allmän uppfattning att en domare eller skiljedomare i en senare process fäster stor vikt vid ett utlåtande från DB-medlemmar eftersom de är erfarna och opartiska experter på området och är väl insatta i projektet. För det andra kommer det sannolikt lämnas flera rekommendationer och beslut under loppet av ett stort projekt varav vissa gynnar en part medan andra går denne emot. Det är lättare för parter att acceptera avgöranden där de förlorar om möjligheten finns att vinna i någon annan del. 15 Dispute boards förekommer i olika modeller beroende på vilka rättsverkningar som önskas. Huvudsakligen delas de in i tre varianter. Dispute adjudication boards (DAB) avger avtalsrättsligt bindande avgöranden. Dispute review boards (DRB) har som uppgift att ge vägledande rekommendationer. Det står parterna fritt att följa dessa eller ej. En combined dispute board (CDB) kan avge både bindande beslut och rekommendationer. 16 Förfarandet vid en dispute board styrs helt av parternas avtal. Ibland författas avtalet av parterna själva och ibland används en färdig avtalsmall som tagits fram av något tvistlösningsinstitut. Vad som inte regleras i avtalet kan parterna självklart styra över löpande under processen, så länge de är överens. Ofta får DB-medlemmarna avgöra hur processen ska genomföras, men 14 Owen och Totterdill 2008, s. 7-9; Chern 2011, s. 2-4. 15 Chern 2011, s. 2-6. 16 Chern 2011, s. 4f och 25f. 14

tillfrågar parterna vid viktiga frågor. Är parterna inte överens avgör nämnden. 17 En dispute board har som regel mandat att agera inkvisitoriskt och arbeta aktivt för att lösa tvistefrågor. Det innebär att rollerna ofta är omvända jämfört med förfaranden vid domstol eller skiljenämnd där parterna presenterar sitt material och domstolen förhåller sig till största del passiv. DBmedlemmar kan själva ställa frågor och avgöra vilket material de vill få presenterat. 18 Rättsläget är inte helt klart när det gäller att definiera vad ett avtal om privatdomare innebär och hur det binder parterna. Det är dock ostridigt att det endast kan handla om civilrättsliga verkningar och inte processrättsliga, både vad gäller avtalet om tvistlösning och verkningarna av avgörandet. Avtal om att hänskjuta en tvist till en dispute board utgör inget lagstadgat processhinder och parterna kan därför oavsett detta föra talan direkt i domstol. Däremot kan domstolen anse att ett avtalsbrott har begåtts. Ett beslut fattat av en dispute board hindrar inte att en domstol senare prövar samma fråga. Istället utgör beslutet underlag för domstolens bedömning precis som det ursprungliga avtalet mellan parterna. Det är inte heller möjligt att verkställa dispute boardens avgörande genom myndighets försorg. 19 Störst vikt kommer i det fortsatta arbetet läggas vid vad som gäller för en dispute adjudication board eller motsvarande modeller vars beslut binder parterna civilrättsligt. Avtalsrättslig bundenhet är den mest långtgående rättsverkningen av ett dispute board-förfarande och därför borde hårdast krav ställas ur rättssäkerhetssynpunkt. I många fall är omständigheterna lika för alla olika varianter men där de skiljer sig kretsar resonemanget kring den mest ingripande. 17 Owen och Totterdill 2008, s. 5-7. Se även Westberg 2008, s. 604f. 18 Chern 2011, s. 26f; Owen och Totterdill 2008, s. 57. 19 Westberg 2008, s. 599f. 15

3 Kända rättssäkerhetskrav 3.1 Skiljeförfarande Skiljeförfarandet är en form av privat rättskipning som är subventionerad av staten. Parter kan komma överens om att tvister som uppstår i anknytning till ett avtal ska avgöras av privatpersoner i form av skiljemän snarare än av en statlig domstol och ändå få exigibla och rättskraftiga avgöranden. Ett avtal om sådan tvistlösning utgör rättegångshinder och skiljenämnden kan på så sätt ersätta allmänna domstolar. Rättsordningen godtar att staten på detta sätt lämnar ifrån sig sitt monopol på rättskipning till förmån för avtalsfrihet men ställer vissa krav i lagen om skiljeförfarande som är till för att garantera grundläggande rättssäkerhetsbehov. Förfarandet består endast av en instans och kan inte överklagas på materiella grunder. Parterna får själva stå risken för att skiljemännen kanske fattar ett undermåligt eller felaktigt beslut. 20 Jag har valt att använda skiljeförfarandet som utgångspunkt för att hitta aktuella rättssäkerhetskrav i svensk rätt som kan användas som ett slags tak för vad som kan förväntas gälla en dispute board. Skiljeförfarandet ger upphov till mer omfattande rättsverkningar och därför bör den lägsta acceptabla nivån ur rättssäkerhetssynpunkt i varje fall inte vara högre för en dispute board. Den avgörande likheten med dispute boards är att en överenskommelse mellan parterna krävs och deras rätt att sluta bindande avtal är en grundtanke även för skiljeförfarandet. 21 3.1.1 Ogiltighet och angriplighet En skiljedom utgör som regel ett slutligt avgörande av de frågor som hänskjutits till prövning. Parterna har i och med skiljeavtalet avsagt sig rätten till materiell överprövning. Det förutsätter dock att förfarandet håller sig inom tillåtna ramar. 22 20 Heuman 1999, s. 17. 21 Prop. 1998/99:35 s. 156. 22 Lindskog 2012, s. 832f. 16

Först och främst finns vissa omständigheter som avgör om det över huvud taget anses vara fråga om en skiljedom. Domslutet måste, tillsammans med domskälen, kunna visa hur skiljemännen dömt i målet. Annars har domen ingen rättsverkan. Detsamma gäller en dom om den ena parten ensam och helt fritt utsett skiljemännen, eller om skiljedomen riktar sig mot någon som inte är part i målet. 23 Om det i rättslig mening rör sig om en skiljedom kan giltigheten påverkas på tre olika sätt. Brister som anses mycket allvarliga leder till att skiljedomen blir ogiltig. Den anses då inte gällande och binder inte parterna, i varje fall inte i den del som påverkas av den omständighet som föranleder ogiltigheten. Ogiltighetsgrunderna räknas upp uttömmande i 33 LSF. Ett antal mindre allvarliga brister som räknas upp i 34 LSF gör att skiljedomen kan angripas. Om någon part uppmärksammar bristen och väcker klandertalan inom tre månader kan det leda till att skiljedomen upphävs, helt eller till viss del. Därutöver kan en skiljedom som inte prövat de frågor som lämnats till avgörande ändras på talan av part enligt 36 LSF. Utöver de grunder som räknas upp i 33,34 och 36 LSF finns inget sätt att undgå rättsverkningarna av en skiljedom. 24 I den följande delen redogörs mer i detalj för de olika grunder som kan leda till ogiltighet och klander. Vad gäller 36 LSF ger den uttryck för att skiljedomen måste ge svar på de frågor som lämnats till prövning. Avslutar skiljemännen förfarandet utan att ha gjort det kan avgörandet överklagas inom tre månader. 25 Ogiltighet enligt 33 LSF syftar till att skydda allmänna intressen eller tredje man. 26 På grund av detta krävs inte att någon part åberopar grunderna utan skiljedomen blir av sig själv verkningslös och detta ska beaktas ex officio vid domstolsprövning. 27 Den första ogiltighetsgrunden som anges är om ett mål 23 Madsen2009, s. 261; Westberg 2013, s. 454; Heuman 1999, s. 513,530 och 597f. 24 Lindskog 2012, s. 830 och 841; Heuman 1999, s. 584-586. 25 Lindskog 2012, s. 944; Heuman 1999, s. 661 och 535-538. 26 SOU 1994:81 s.170 och 172; prop. 1998/99:35 s.139 och 141. 27 Lindskog 2012, s. 841. 17

är av sådan karaktär att det enligt svensk lag inte får prövas av skiljenämnd. Indispositiva mål som till exempel vårdnadsmål får endast prövas av domstol. Det krävs att tvisten är förlikningsbar och att inga indispositiva processhinder föreligger för att målet ska vara skiljedomsmässigt. 28 En annan grund för ogiltighet är om skiljedomen är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen i Sverige. Detta benämns ofta som att den strider mot ordre public. I Sverige är tillämpningen av ordre public av tradition mycket restriktiv. 29 Endast mycket stötande brott mot särskilt viktiga rättsnormer omfattas och det innefattar bland annat anspråk som grundar sig på kriminella handlingar, domar som innebär förpliktande att utföra prestationer som är förbjudna i lag eller domar som har en karaktär av straff. Om tvisten avgjorts utan hänsyn till en rättsregel som är tvingande till skydd för tredje man eller allmänt intresse kan även detta strida mot grunderna för rättsordningen, liksom om en skiljeman genom brottslig handling påverkats i sitt dömande. 30 Bristen kan bestå i både materiella och procedurmässiga brott mot grundläggande rättsprinciper, alternativt att de förutsättningarna som domen vilar på gör att den blir oförenlig med ordre public. Ett exempel på detta är förfalskad bevisning. 31 Förfarandefel kan i särskilt grova fall utgöra grund för ogiltighet. Exempel på grova fall kan vara om part inte bereds tillfälle att föra sin talan och förebringa bevisning eller att endast en part haft inflytande över valet av skiljemän. Vad som överenskommits i skiljeavtalet kan påverka bedömningen av ogiltighetsgrunderna i någon utsträckning, men även om parterna avtalat om att de ska tolkas på ett visst sätt är det inte säkert att det är bindande. Parterna tillåts inte disponera över grundläggande rättssäkerhetskrav. 32 Slutligen är skiljedomen ogiltig om den inte är skriftlig och undertecknad av skiljemännen. 33 28 Lindskog 2012, s. 843f; Cars, not 116; Heuman 1999, s. 599f. 29 Prop. 1998/99:35 s. 234; SOU 1994:81 s. 289; Heuman 199, s. 600; Lindskog 2012, s. 845. 30 Prop. 1998/99:35 s. 141f; Lindskog 2012, s. 845-848; Heuman 1999, s. 600 och 603f. 31 Prop. 1998/99:35 s. 234; Lindskog 2012, s. 846f, 850; Heuman 1999, s. 601. 32 Lindskog 2012, s. 848f; Heuman 1999, s. 600-603. 33 33 LSF med hänvisning till 31 LSF; Heuman 1999, s. 604. 18

Möjligheten att klandra en skiljedom enligt 34 LSF syftar till att skydda parternas intressen. 34 Grunderna på vilka det är möjligt att angripa domen inkluderar fall där domen inte omfattas av ett giltigt skiljeavtal mellan parterna eller om skiljemännen överskridit sin tilldelade tid eller sitt uppdrag. En skiljeman får inte utses i strid med parternas överenskommelse eller regler i LSF. 35 Om en skiljeman varit obehörig på grund av att denne inte kan råda över sig själv eller sin egendom eller inte är opartisk gör det att domen kan angripas. 36 Vissa omständigheter måste föreligga för att ett skiljeförfarande ska anses böra äga rum i Sverige. Det har att göra med parternas hemvist och vad som står i skiljeavtalet. 37 Om inga av kriterierna uppfyllts och skiljeförfarandet ändå ägt rum i Sverige är det möjligt att klandra domen även på denna grund. 38 Avslutningsvis finns en form av uppsamlingsbestämmelse som omfattar fel i handläggningen vilka inte vållats av den klagande parten, om de sannolikt har påverkat utgången. 39 Parterna kan avstå från sin rätt att åberopa alla dessa klandergrunder både genom överenskommelse och konkludent handlande, exempelvis genom att delta i förfarandet utan invändning. Det är dock inte möjligt att göra detta på förhand utan endast under eller efter förfarandet. 40 För två parter som inte har hemvist eller driftställe i Sverige är det dock möjligt att avtala om huruvida klandergrunderna i 34 LSF ska tillämpas även på förhand. 41 Motiven som lagstiftaren angett för att vissa omständigheter ska leda till ogiltighet och andra till angriplighet är väsentliga för den senare analysen av dispute boards. Nedan redogörs för dessa motiv och inställningen till partsautonomi kontra rättssäkerhet för skiljeförfaranden. Som nämnts ovan utgör parternas rätt att sluta avtal utgångspunkten för skiljeförfarandet. Trots detta finns vissa tvingande regler, bland annat för att 34 Heuman 1999, s. 585; prop. 1998/99:35 s. 139 och 141. 35 34 LSF; Heuman 1999, s. 604-606, 625f, 628-633. 36 7 och 8 LSF; Heuman 199, s. 633f. 37 47 LSF. 38 34 LSF; Heuman 1999, s. 627f. 39 34 LSF; Heuman 1999, s. 634-655; Lindskog 2012, s. 883-894. 40 Lindskog 2012, s. 863. 41 51 LSF; Lindskog 2012, s. 840. 19

tillgodose grundläggande krav på rättssäkerhet. En anledning till att rättssäkerheten måste upprätthållas är att staten är engagerad i tvistlösningen även om det inte rör sig om ett domstolsförfarande, delvis i form av att skiljedomar kan verkställas av statliga myndigheter. Möjlighet att avtala bort tillämpningen av sådana regler kräver att parterna har ett legitimt intresse. Ogiltighetsgrunderna syftar till att skydda tredje man och allmänna intressen och det är därför inte tillåtet att inskränka dessa, oavsett parternas önskningar eller agerande. Klandergrunderna däremot syftar till att skydda parterna själva i form av att garantera ett opartiskt och korrekt förfarande. De är restriktivt utformade och utgör en minimistandard av rättsskydd varför starka skäl anses krävas för att få avtala om tillämpningen. En anledning att begränsa partsautonomin i dessa delar är risken att en starkare part tvingar sin motpart att träffa en överenskommelse som potentiellt leder till en mindre rättvis prövning. 42 Om undantagsavtal godtogs skulle detta hindra all form av prövning av klandergrunderna vilket inte anses godtagbart ur rättssäkerhetssynpunkt. 43 Gällande internationella tvister skiljer sig bedömningen. 44 När en utländsk skiljedom ska verkställas i Sverige sker alltid en prövning om det finns några hinder enligt LSF. Tänkbara hinder regleras i 54-55 LSF. Det finns alltså en möjlighet för lagstiftaren att oavsett klander hindra verkställigheten av skiljedomar som inte anses godtagbara inom ramen för den svenska rättsordningen. Hindren i 54 LSF motsvarar till stor del klandergrunderna. Även här rör det sig om regler som är förhandstvingande men som kan efterges och endast utgör hinder om de åberopas av part. I 55 LSF finns hinder som i stort svarar mot ogiltighetsgrunderna och som beaktas ex officio. 45 Eftersom en prövning som liknar klander ändå görs innan verkställighet tillåts parter avtala om tillämpningen av klandergrunderna i internationella skiljedomar. 46 I propositionen diskuteras huruvida detta skulle kunna tillämpas även gällande svenska skiljeförfaranden, men att göra en 42 Prop. 1998/99:35 s. 139,141 och 156. 43 Prop. 1998/99:35 s. 158. 44 Internationella tvister avser som tidigare nämnts tvist mellan parter som inte har hemvist eller driftställe i Sverige. 45 Lindskog 2012, s. 1164. 46 Prop. 1998/99:35 s. 157f. 20

verkställighetsprövning i ett senare skede ansågs inte innebära någon fördel gentemot en klanderprövning. 47 3.1.2 Rättsprinciper Det finns många rättsprinciper som gäller för svensk civilprocessrätt i allmänhet. Vissa av dem är tillämpliga endast på domstolsprocesser medan andra gäller även för skiljeförfaranden eller till och med för alla processer inom rättssystemet. Här redogörs för de mest grundläggande principerna som har betydelse för rättssäkerheten i skiljeförfaranden och som därför är intressanta för bedömningen av dispute boards. Grunden för tvistemålsprocesser i domstol är att parterna står mot varandra och att deras egenintresse är det som driver processen. Denna tanke kallas för kontradiktionsprincipen. Att de båda agerar aktivt för sitt eget bästa ska främja ett rättvist avgörande och de tillåts därför i stor utsträckning styra förhandlingen. 48 Kontradiktionsprincipen har gett upphov till principen om fri processföring och dispositionsprincipen. 49 Fri processföring innebär att individer ska ansvara för sina egna civila angelägenheter. Därför ska parter i en process kunna agera efter vad de tror är till deras bästa. Möjligheterna ska inte inskränkas av rättsregler och hela processen omfattas av denna valfrihet. Till exempel är det är upp till var och en att välja om man vill gå till domstol, vilka yrkanden och grunder man väljer att ha och vilken bevisning man vill stödja sig på. För domaren gäller det att inte blanda sig i vad parten tror är till sitt bästa eller avge någon åsikt innan domen avkunnas. Vissa undantag finns dock där domaren får styra processen genom att ställa frågor till parterna om delar av talan som är oklara, så kallad materiell processledning. 50 47 Prop. 1998/99:35 s. 158. 48 Westberg 2013, s.133. 49 Westberg 2013, s.140. 50 Westberg 2013, s.142. 21

Dispositionsprincipen kompletterar parternas rätt till fri processföring genom att hindra domaren från att pröva annat än det parterna yrkat och angett som grunder för sina yrkanden och bestridanden. 51 I dispositiva tvistemål är domstolen även begränsad till den bevisning som parterna förebringar. Endast i brottmål och indispositiva tvistemål får rätten självmant inhämta den bevisning de anser behövs. 52 Skiljeförfaranden följer inte dessa principer på samma sätt som tvistemål, även om de är uppbyggda delvis efter samma tankar. Skiljenämnden har möjlighet att utöva materiell processledning och fråga ut parterna. Det är inte helt klart hur långt denna rätt sträcker sig generellt, men i vissa skiljeförfaranden där tvisten ska avgöras fritt efter skälighet har skiljemännen möjlighet att höra sig för om parternas inställning till rättsregler och omständigheter som inte åberopats. Det finns med andra ord inget principiellt krav på att dispositionsprincipen alltid ska gälla vid skiljeförfaranden. 53 Den fria processföringen är än friare vid ett skiljeförfarande och styrs av principen om partsautonomi. Skiljeförfaranden prövar enbart tvister som parterna har rätt att förlikas om, och de står själva för kostnaderna. De tillåts därför styra processen efter egna önskemål medan en allmän domstol måste sträva efter att hålla förfarandet effektivt ur en ekonomisk synvinkel för att hushålla med statens resurser. I praktiken innebär detta att skiljemännen får, men bör inte, fatta större processuella beslut utan att tillfråga parterna. 54 3.1.3 Tvingande förfaranderegler Förfarandefel kan som tidigare nämnts leda till angriplighet enligt 34 LSF. Anses de särskilt grova är det dock möjligt att avgörandet blir ogiltigt eftersom det strider mot ordre public enligt 33 LSF. Frågan är var gränsen går för ett särskilt grovt förfarandefel. I det följande redogörs för ett antal regler och principer och hur de uppfattas i förhållande till skiljeförfaranden i syfte att utforska denna gränsdragning. 51 Rättegångsbalken, RB, 17:3 ; Westberg 2013, s.142f. 52 RB 35:6 ; Westberg 2013, s.142f. 53 Madsen 2009, s. 189f. 54 Heuman 1999, s. 266f. 22

Parterna ska ges möjlighet att i all behövlig omfattning föra sin talan. Rätten till detta kan inte avtalas bort på förhand. Skiljenämnden får dock begränsa denna möjlighet om parterna på ett sätt som inte är relevant förhalar processen, till exempel genom att åberopa oväsentlig bevisning. 55 Hindras parterna på något annat sätt utgör det ett grovt fel. 56 Det anses viktigt att låta parterna komma till tals vid en muntlig förhandling, men den rätten kan parterna i ett skiljeförfarande förfoga över och ett avtal om att förhandlingen inte ska ske muntligen är bindande. 57 Konsekvensen får dock inte bli att en part i och med detta hindras från att i behövlig omfattning föra sin talan. 58 Detsamma gäller för rätten att föra fram bevisning. I ett skiljeförfarande styr parterna även den delen av processen och kan avtala om regler för bevisföringen, men den får inte begränsas så långt att talan inte kan föras i behövlig omfattning. 59 En av de starkaste processuella principerna är den som säger att parter i en rättegång ska behandlas lika. Det innebär att de ska erbjudas samma processuella förmåner, till exempel i form av att kallas till förhandling och att utse skiljemän. Endast mindre undantag tillåts, till exempel i form av att den ena parten får en viss tidsfrist för att inkomma med ett yttrande och sedan ges motparten en kortare tid på sig för att bemöta detta. I grova fall är detta ett brott mot ordre public medan mindre allvarliga fall kan leda till klander. 60 Att en part ensam haft inflytande över tillsättandet av skiljemän och kunnat välja dessa fritt anses vara ett grovt fall. 61 Kommunikationsprincipen innebär att allt material som inkommer till skiljenämnden även ska kommuniceras till parterna. Det tillåts endast ett 55 Prop. 1998/99:35 s. 227; Madsen 2009, s. 207; Heuman 1999, s. 273. 56 Prop. 1998/99:35 s. 109f; Heuman 1999, s.277f. 57 Prop. 1998/99:35 s. 112; Heuman 1999, s.274. 58 Heuman 1999, s.275. 59 Madsen 2009, s. 212. 60 Prop. 1998/99:35 s. 41; Heuman 1999, s.277f. 61 Prop. 1998/99:35 s. 109f; Heuman 1999, s.277f. 23

undantag från denna princip och det är i de fall en part kallats till förhandling men uteblir utan giltigt skäl. 62 Skiljenämnder är inte bundna av principerna om omedelbarhet och koncentration som gäller i domstol. Det innebär att nämnden får ta hänsyn även till bevisning som inte framkommit vid huvudförhandling och att huvudförhandlingen inte behöver ske i ett sammanhang. 63 Lis pendens och res judicata är två principer som hindrar att samma mål prövas mer än en gång. Lis pendens betyder att det pågår flera mål samtidigt om samma sak och detta är inte tillåtet. 64 Res judicata innebär att en fråga har avgjorts genom en lagakraftvunnen dom och den får då inte prövas igen. 65 Vid skiljeförfarande leder de inte till ogiltighet utan endast angriplighet. 66 Tanken bakom det är att parterna när de är överens har möjlighet att avtala om att en rättskraftigt avgjord fråga ska kunna prövas igen genom skiljeförfarande. 67 3.2 Adjudication Skiljeförfarandet har nu fått ge en uppfattning om hur en svensk lagstiftning som väger partsautonomi mot rättssäkerhet kan se ut. Det kända rättsläget i Sverige stannar i princip där varför nästa steg tas genom att gå till engelsk rätt och förfarandet som kallas adjudication. Förfarandet används som jämförelse eftersom rättssäkerheten får stå tillbaka till förmån för ett tidseffektivt och fritt förfarande. Eftersom det inte rör sig om svensk rätt är det inte möjligt att dra några direkta slutsatser om rättsläget, men det kan finnas relevanta argument som eventuellt stämmer överens med och utökar det resonemang som förs i svensk doktrin och förarbeten. Adjudication är ett obligatoriskt första steg i tvistlösningen för vissa delar av byggindustrin. 68 Avtal mellan parter i denna bransch måste innehålla vissa specifika bestämmelser som 62 Prop. 1998/99:35 s. 112f; Madsen 2009, s. 208f. 63 Prop. 1998/99:35 s. 41. 64 Westberg 2013, s. 393. 65 Lindskog 2012, s. 553f; Westberg 2013, s. 192. 66 RH 2003:55. 67 Lindskog 2012, s. 553f. 68 Coulson 2011, s. 9. 24

anges i lagen. 69 Om dessa bestämmelser saknas finns det en hänvisning i lagen till en standardmall som ska fylla ut avtalet. 70 Denna utfyllnad inkluderar tvistlösningsformen adjudication. Avtal om adjudication ger båda parter rätt att begära prövning av en adjudicator, en form av privatdomare. Parterna har rätt att erhålla ett avgörande inom 28 dagar som är interimistiskt bindande fram tills det att tvisten lösts slutligt av domstol, genom skiljeförfarande eller genom överenskommelse mellan parterna. 71 Vid adjudication tillämpas ett inkvisitoriskt förfarande där domaren aktivt ska utreda omständigheterna för att nå fram till ett avgörande. 72 Det hindrar inte att parterna startar en ny process vid domstol eller skiljenämnd för att pröva samma fråga. Förfarandet och det tillhörande standardavtalet kan användas efter överenskommelse även av parter som inte tillhör byggindustrin eller som annars är undantagna från den tvingande lagstiftningen. Det benämns då ad hoc adjudication. Domarens befogenheter och domens rättsverkan är desamma vid en sådan överenskommelse som när lagen föreskriver adjudication. 73 Viktiga likheter mellan adjudication och dispute boards är att det alltid finns möjlighet att få saken prövad i domstol oberoende av om tvistlösning redan påbörjats eller avslutats, att handläggningen är snabb och att det finns mycket stort utrymme för domaren eller nämnden att styra förfarandet efter eget tycke. Adjudication skiljer sig genom att ha stöd i lag, vara exigibel och i viss utsträckning tvingande. I de byggtvister där lagen är tillämplig krävs inget avtal mellan parterna på grund av standardavtalets utfyllande funktion, men ad hoc adjudication har även det gemensamt med dispute boards att en överenskommelse krävs. Rättsverkningarna av ett giltigt förfarande skiljer sig i ett väsentligt avseende. En dispute boards avgörande ses som ett avtal mellan parterna och i en senare prövning vid allmän domstol utgör det en del av förutsättningarna för prövningen. När ett adjudicationavgörande överprövas gör domstolen en ny bedömning av tvisten utifrån samma förutsättningar som förelåg vid adjudicationförfarandet. 74 69 Part II of the Scheme for Construction Contracts, section 108(3). 70 Part II of the Housing Grants, Construction and Regeneration Act, section 114. 71 Part II of the Housing Grants, Construction and Regeneration Act, section 108. 72 Coulson 2011, s. 455. 73 Coulson 2011, s. 185f. 74 Coulson 2011, s. 383. 25

3.2.1 Ogiltighet vid adjudication Möjligheterna att med framgång angripa ett avgörande vid adjudication är begränsade. På grund av den korta handläggningstiden anses domaren ha befogenhet att begå både materiella och processuella fel inom ramen för sitt uppdrag. Endast i tre specifika fall anses avgörandet hamna utanför ramen för uppdraget och blir ogiltigt. Avgöranden som svarar på andra frågor än de som hänskjutits till prövning är utan verkan. 75 Detsamma gäller för ett avgörande som är ämnat att binda någon som inte är part till avtalet, om parten inte accepterat att omfattas av prövningen i denna del och om tillräckliga argument finns för att avgörandet riktats mot fel part. 76 Bedrägeri kan utgöra en ogiltighetsgrund om det upptäcks efter att avgörandet avkunnats och inte rimligtvis kunnat upptäckas innan dess. Det kräver klara och obestridliga bevis. 77 3.2.2 Natural Justice På grund av de begränsade möjligheterna att angripa ett avgörande vid adjudication försöker parter som är missnöjda med beslutet ofta hävda att det strider mot natural justice. 78 Natural justice är ett processrättsligt begrepp som finns i England och vissa andra common law-länder. Det innefattar parters rätt att komma till tals i rättegång och förbud mot jäv för den som dömer i ett mål. Begreppet anses vara grundläggande för rättssäkerheten och tillämpas på alla processer inom hela rättssystemet. Om ett förfarande bryter mot natural justice anses det vara utanför den beslutsfattande myndighetens jurisdiktion och avgörandet är ogiltigt. 79 När det gäller adjudication har rättsläget kring natural justice förändrats i omgångar. När adjudication infördes diskuterades i den engelska doktrinen särskilt att lagen uttrycker ett krav på att domaren ska vara opartisk men att inget nämns om att vara rättvis. Uppfattningen var hos många att detta sätt att uttrycka sig var ett medvetet val och att det visar att det inte finns något krav på ett rättvist förfarande, 75 Coulson 2011, s. 253f; Nikko Hotels (UK) v. MEPC Plc. 76 Coulson 2011, s. 261-263. 77 Coulson 2011, s. 268. 78 Coulson 2011, s. 307. 79 Coulson 2011, s. 307-310. 26

endast ett opartiskt sådant. Om avsikten var att natural justice skulle gälla utan restriktioner så hade det enkelt kunnat uttryckas i lagen. 80 Den engelska lagen om skiljeförfarande 81 författades samtidigt som den lag som införde adjudication 82 och för skiljeförfaranden gäller att skiljemannen ska vara rättvis och tillämpa förfaranderegler på ett sätt som möjliggör ett rättvist avgörande av tvisten. Om lagstiftarens mål varit att samma tillämpning av natural justice skulle gälla för de båda typerna av tvistlösning hade de sannolikt uttryckt sig på liknande vis. 83 Enligt tidig praxis var uppfattningen att natural justice inte skulle gälla fullt ut. 84 Det ansågs att om avgöranden gick att angripa på grund av mindre begränsningar i rätten att föra sin talan skulle det underminera syftet med lagen. 85 När förfarandet blev mer accepterat uppstod behovet av att definiera var gränsen gick för tillämpningen av natural justice. 86 Två nya avgöranden fick domstolarna att göra mindre stränga bedömningar och det blev betydligt lättare att hindra verkställigheten av ett adjudicationavgörande genom att hävda brott mot natural justice. 87 Ogiltighet ansågs föreligga om det fanns ett brott mot natural justice och om detta kunde visas ha påverkat utgången av målet. Eftersom adjudicationförfaranden inte kan överklagas ansågs det extra viktigt att inte bryta mot natural justice. 88 Domaren ansågs inte ha rätt att i för stor usträckning hjälpa en av parterna att argumentera för sin sak utan att informera motparten. 89 Rättsläget klarnade till vad som nu anses gällande genom två domar från 2005 90 och 2006 91 som återigen uttryckte en strängare syn. Påståenden om brott mot natural justice ska bedömas kritiskt och meningen är att endast de allra mest uppenbara fallen ska ha möjlighet att nå 80 Brannigan 2008, s. 209. 81 Arbitration Act. 82 Part II of the Housing Grants, Construction and Regeneration Act. 83 Brannigan 2008, s. 209. 84 A Straume (UK) Ltd. v. Bradlor Developments Ltd. 85 Macob Civil Engineering Ltd. v. Morrison Construction Ltd., 14p. 86 Brannigan 2008, s. 210f; Dancaster 2008, s. 207. 87 Brannigan 2008, s. 211-213. 88 Discain Project Services Ltd. V. Opecprime Developments Ltd., addendum to judgment of 9 August 2000 of Judge Bowsher Q.C. 89 Balfour Beatty Construction Ltd. v. Lambeth London Borough Council, 37p. 90 Amec Capital Projects Ltd. v. Whitefriars City Estates Ltd. (2005) BLR 1. 91 Carillion Construction Ltd v. Devonport Royal Dockyard Ltd. 27