Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Magnus Hellström, Richard Ottvall, Arne Andersson, Joakim Granholm, Jonas Waldenström & Åke Lindström 27 maj 23 maj 19 maj 16 maj 12 maj 8 maj 5 maj 1979 1987 1995 23 211 Ottenby fågelstation Ottenby 41 386 64 Degerhamn Telefon: 485-66193 E-post: info@ottenby.se Webb: www.ottenby.se 1
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 NATIONELL MILJÖÖVERVAKNING PÅ UPPDRAG AV NATURVÅRDSVERKET DIARIENUMMER AVTALSNUMMER PROGRAMOMRÅDE DELPROGRAM NV-169-14 2227-14-1 Landskap Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby Rapportförfattare Magnus Hellström, Ottenby fågelstation Richard Ottvall, Ottenby fågelstation Arne Andersson, Lunds universitet Joakim Granholm, Ottenby fågelstation Jonas Waldenström, Linnéuniversitetet Åke Lindström, Lunds universitet Rapporttitel och undertitel Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby 214. Ansvarig utgivare Åke Lindström, Lunds universitet Postadress Ekologihuset, 223 62 Lund Telefon 46-222 4968 Beställare Naturvårdsverket, Enheten för miljöövervakning 16 48 Stockholm Finansiering Nationell MÖ Nyckelord för plats Ottenby, Ölands södra udde, Sverige Nyckelord för ämne Fåglar, flyttning, monitoring, fenologi, ökningar, minskningar, trender. Tidpunkt för insamling av underlagsdata 214 214 Sammanfattning Vid Ottenby fågelstation räknas de förbiflyttande fågelpopulationernas storlek genom att fångst bedrivs på ett mellan åren jämförbart sätt. Vårfångsten på 5 581 märkta fåglar hamnade nära referensvärdet (medel för 1979-28; 5 57). Förhållandevis höga antal i fångsten noterades för t.ex. rödstjärt, härmsångare, gransångare och steglits. Blåhaken, å andra sidan, forsätter sin kräftgång med endast 1 fångade individer (mot 51 i genomsnitt). Andra arter där vårsiffrorna blev <5 % av genomsnittet var: hornuggla, göktyta, ladusvala, stenskvätta, koltrast, grönsångare, svartvit flugsnappare, talgoxe, blåmes, bofink, grönfink, grönsiska, rosenfink, domherre och ortolansparv. Höstfångsten i trädgården var rik och gav 17 88 fåglar, vilket är hela 93 % över referensvärdet (medel för 1972-21; 9 288). Särskilt anmärkningsvärt var det rekordartade uppträdandet av kungsfågel. Andra arter med summor >5 % över medel var hussvala, gärdsmyg, svart rödstjärt, björktrast, koltrast, sävsångare, rörsångare, härmsångare, svarthätta, gransångare, mindre flugsnappare, grå flugsnappare, stjärtmes, talgoxe, trädkrypare och steglits. Summor <5 % av medel noterades för hornuggla, göktyta, blåhake, stenskvätta, rödvingetrast, svartmes, varfågel, grönfink, grönsiska, rosenfink, domherre och ortolansparv. I vadarfångsten fångades 112 fåglar vilket endast är ca 33 % av referensvärdet (medel för 1972-21; 3 388). Resultatet beror främst på låga antal rastande vadare till följd av undermåliga tångbankar. Mindre strandpipare samt myrsnäppa var de enda arter som fångades i antal >5 % över referensvärdet. Arter <5 % av referensvärdet var enkelbeckasin, brushane, mosnäppa, småsnäppa, kärrsnäppa, kustsnäppa. Kustpipare, sandlöpare och myrspov fångades inte alls. För flera arter visar Ottenbys fångstsiffror långsiktiga minskningar i antal: ortolansparv, brushane, blåhake och törnskata är exempel på sådana. Ytterligare arter med generellt negativa trender är rödvingetrast, buskskvätta, höksångare, grönfink, rosenfink och gulsparv, och sannolikt gäller detsamma också för nordliga lövsångare. Bättre går det för t.ex. nattskärra, gärdsmyg, gransångare, ärtsångare och steglits, svart rödstjärt och gråsiska. Förändrade flyttningstider: rapporten presenterar också fenologiska data för flyttfåglarna vid Ottenby. Detta i form av medeldatum för både vår- och höstflyttning. Hela 24 arter uppvisar signifikanta förändringar under vår- och/eller höstflyttning och för åtskilliga andra arter är trenderna tydliga (men icke-signifikanta). För vårsträckets del handlar det enbart om tidigarelagda ankomstdatum och störst förändring ser vi hos gransångare (-1,9 dagar), rödhake (-9,6), rödvingetrast (-9,3) och svarthätta (-9,1). Ingen art anländer signifikant senare idag jämfört med 1979. Stora förändringar har också skett för höstflyttningen, men mönstret är inte lika enhetligt som för våren. Vi presenterar också ett färdigt förslag till indikator för miljömålet Begränsad klimatpåverkan : Fenologiska förändringar hos flyttfåglar. Indikatorvärdet för 214 blev -4, vilket i klartext innebär att svenska flyttfågelarter under våren 214 anlände i genomsnitt 4, dagar tidigare jämfört med referensvärdet som beräknats på data från 1979 fram till idag. 2
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby 214 [Bird ringing at Ottenby in 214] Magnus Hellström, Richard Ottvall, Arne Andersson, Joakim Granholm, Jonas Waldenström & Åke Lindström Ottenby fågelstation/sveriges Ornitologiska Förening [Ottenby Bird Observatory/Swedish Ornithological Society] Sakrapport till Naturvårdsverket över arbetet vid Ottenby fågelstation 214 inom projektet Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby, programområde Landskap (avtal 2227-14-1). Utförare Ottenby fågelstation/sveriges Ornitologiska Förening. Projektledare Åke Lindström, Biologiska institutionen, Lunds Universitet, Ekologihuset, 223 62 Lund. Rapporten utgiven i mars 215. Rapporten bör citeras som: Hellström, M., Ottvall, R., Andersson, A., Granholm, J., Waldenström, J. & Lindström, Å. 215. Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby 214. Rapport, Ottenby fågelstation. 5 pp. Framsida: Ladu-, back- och hussvala (foto: Joakim Granholm), svartmes (foto: Ottenby fågelstation). Ovan: Mindre flugsnappare, buskskvätta och ortolansparv. Foto: Ottenby fågelstation. 3
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 SAMMANFATTNING RESULTAT 214 Vid Ottenby fågelstation räknas de förbiflyttande fågelpopulationernas storlek genom att fångst bedrivs på ett mellan åren jämförbart sätt. Totalt under 214 fångades 24 563 fåglar i den standardiserade fångsten. Summan ligger drygt 35 % över referensvärdet (18 183). Vårfångsten på 5 581 märkta fåglar hamnade nära referensvärdet (5 57). Förhållandevis höga antal i fångsten noterades för t.ex. rödstjärt, härmsångare, gransångare och steglits. Blåhaken, å andra sidan, forsätter sin kräftgång med endast 1 fångade individer (mot 51 i genomsnitt). Andra arter där vårsiffrorna blev <5 % av genomsnittet var: hornuggla (ingen fångad), göktyta, ladusvala, stenskvätta (ingen fångad), koltrast, grönsångare, svartvit flugsnappare, talgoxe, blåmes, bofink, grönfink, grönsiska, rosenfink, domherre och ortolansparv (ingen fångad). Rödhaken anländer idag nära 1 dagar tidigare än för 35 år sedan. Foto: Magnus Hellström Höstfångsten i trädgården var rik och gav 17 88 fåglar, vilket är hela 93 % över referensvärdet (9 288). Särskilt anmärkningsvärt var det rekordartade uppträdandet av kungsfågel. Andra arter med summor >5 % över medel var hussvala, gärdsmyg, svart rödstjärt, björktrast, koltrast, sävsångare, rörsångare, härmsångare, svarthätta, gransångare, mindre flugsnappare, grå flugsnappare, stjärtmes, talgoxe, trädkrypare och steglits. Summor <5 % av medel noterades för hornuggla, göktyta (ingen fångad), blåhake, stenskvätta, rödvingetrast, svartmes, varfågel (ingen fångad), grönfink, grönsiska, rosenfink, domherre och ortolansparv (ingen fångad). I vadarfångsten fångades 112 fåglar vilket endast är ca 33 % av referensvärdet (3 388). Resultatet beror främst på låga antal rastande vadare till följd av undermåliga tångbankar. Mindre strandpipare samt myrsnäppa var de enda arter som fångades i antal >5 % över referensvärdet. Arter <5 % av referensvärdet var enkelbeckasin, brushane, mosnäppa, småsnäppa, kärrsnäppa, kustsnäppa. Kustpipare, sandlöpare och myrspov fångades inte alls. Långsiktiga trender: För flera arter visar Ottenbys fångstsiffror långsiktiga populationsminskningar. Ortolansparvens katastrofala utveckling fortsätter och oroande trender noteras också för t.ex. brushane, blåhake och törnskata. Även om det är svårmätt upplevs också att de nordliga lövsångarna minskat betänkligt under senare år. Ytterligare arter med generellt negativa trender är rödvingetrast, buskskvätta, grönfink, rosenfink och gulsparv. Bättre går det för t.ex. nattskärra, svart rödstjärt och gråsiska. Bäst går det fortfarande för gärdsmyg, gransångare, ärtsångare och steglits. Förändrade flyttningstider: Rapporten presenterar också fenologiska data för flyttfåglarna vid Ottenby. Detta i form av medeldatum för både vår- och höstflyttning. 24 arter uppvisar signifikanta förändringar under vår- och/eller höstflyttning och för åtskilliga andra arter är trenderna tydliga (men ickesignifikanta). För vårsträckets del handlar det enbart om tidigarelagda ankomstdatum och störst förändring ser vi hos gransångare (-1,9 dagar), rödhake (-9,6), rödvingetrast (-9,3) och svarthätta (-9,1). Ingen art anländer signifikant senare idag jämfört med 1979. Stora förändringar har också skett för höstflyttningen, men mönstret är inte lika enhetligt som för våren. Vi presenterar också ett färdigt förslag till indikator för miljömålet Begränsad klimatpåverkan : Fenologiska förändringar hos flyttfåglar. Indikatorvärdet för 214 blev -4, vilket i klartext innebär att svenska flyttfågelarter under våren 214 anlände i genomsnitt 4, dagar tidigare jämfört med referensvärdet som beräknats på data från 1979 fram till idag. ENGLISH SUMMARY This report presents data from the standardised trapping scheme at Ottenby Bird Observatory. Ottenby is situated at the southernmost tip of the island Öland in the Baltic (56 12'N, 16 24'E). Daily trapping in two Helgoland traps, and a fixed number of mistnets, is carried out 15 March 15 June and 25 July 15 November. Waders are trapped from 1 July onwards (normally until mid- September) in about hundred walk in traps on near by shores. Trapping procedures have been standardized since 1972 in the autumn and 1979 in spring, but more or less comparable data from the start in 1946 are presented. 4
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 In total, 24 563 birds of 1 species were trapped in 214. During spring 5 581 birds were trapped which is just above the average for 1979 28. Relatively high numbers were noted for Common Redstart, Icterine Warbler, Chiffchaff and Goldfinch. The spring total for Bluethroat stopped at ten individuals (compared to 51 in average), confirming the negative trend. Other species with spring totals <5 % of the average were Long -eared Owl, Wryneck, Barn Swallow, Wheatear, Blackbird, Wood Warbler, Pied Flycatcher, Great Tit, Blue Tit, Chaffinch, Greenfinch, Siskin, Scarlet Rosefinch, Bullfinch and Ortolan Bunting. During the autumn 17 88 birds were trapped in the garden, c. 93 % above average. The high total is primarily due to high numbers of Goldcrests. Other species with totals >5% above average were House Martin, Wren, Black Redstart, Fieldfare, Blackbird, Sedge Warbler, Reed Warbler, Icterine Warbler, Blackcap, Chiffchaff, Red-breasted Flycatcher, Spotted Flycatcher, Long-tailed Tit, Great Tit, Treecreeper and Goldfinch. Totals <5% of average was noted for Long -eared Owl, Wryneck, Bluethroat, Wheatear, Redwing, Coal Tit, Great Grey Shrike, Scarlet Rosefinch, Bullfinch, Greenfinch, Siskin and Ortolan Bunting. 1 12 waders were trapped, which was only 33 % of the long term average. The low totals are primarily due to low numbers of roosting waders in the area, as a result of substandard seaweed banks. Little Ringed Plover and Broad-billed Sandpiper were the only ones caught in numbers >5 % above average. Totals <5% of average was noted for Common Snipe, Ruff, Temmincks Stint, Little Stint, Dunlin, Red Knot, Grey Plover, Sanderling and Black-tailed Godwit. Several species show long-term population declines. As in previous years, the decline of Ortolan Bunting is dramatic, and worrying trends are also noted for Bluethroat, Red-backed Shrike and probably also for northern Willow Warblers. Additional species with generally negative trends are Redwing, Whinchat, Greenfinch, Scarlet Rosefinch and Yellowhammer. Strong increases are noted for Wren, Lesser Whitethroat, Chiffchaff and Goldfinch, and the situation is generally positive also for e.g. Nightjar, Black Redstart and Redpoll. We also present phenological data for migratory birds at Ottenby. Mean dates for both spring and autumn migration from 1972 (autumn) and 1979 (spring) to 214 are included. In total 24 species exhibit significant changes in dates during the spring and/or autumn migration, and for many other species, the trends are clear (but non-significant). The most distinct changes in spring mean-dates are noted for e.g. Chiffchaff (-1.9 days), Robin (-9.6) and Redwing (-9.3). No species arrive significantly later today compared to 1979. We propose a indicator for the environmental objective "Reduced Climate Impact". The indicator value for 214 was -4. which means that Swedish migratory birds in the spring of 214 arrived (on average) 4. days earlier compared to the reference value. Last in this report is a list with Swedish and scientific bird names as help for non Swedish readers. This report should be cited: Hellström, M., Ottvall, R., Andersson, A., Magnusson, C., Waldenström, J. & Lindström, Å. 215. Bird ringing at Ottenby in 214. Report, Ottenby Bird Observatory. 5 pp. INLEDNING Ottenby fågelstation bedriver på uppdrag av Naturvårdsverket standardiserad fågelfångst inom programmet för nationell miljöövervakning. Genom att varje år fånga på samma sätt kan summorna användas för att studera beståndsförändringar hos våra fåglar. Fångstserien vid Ottenby påbörjades 1946 och är troligen den längsta obrutna sådan serie i världen. Denna rapport sammanfattar fångsten under 214 samt presenterar långsiktiga trender i fångsten. FÅNGSTMETODIK Fångsten vid Ottenby är strikt standardiserad sedan 1972 (höstfångsten) och 1979 (vårfångsten). Under den föregående perioden (1946 1971/1978) har fångstinsatsen varierat avseende fångstsäsongens längd och använda fångstmetoder. Vid tolkning av trender i fångstsummorna bör detta beaktas. Fångsten bedrivs enligt rutiner beskrivna i Lindström, Hedenström & Hjort, Rutiner för fångst och ringmärkning vid Ottenby fågelstation (v.1.3, 3 juli, 23) som hålls tillgänglig på fågelstationens webbsida: http://www.sofnet.org/ottenbyfagelstation/ forskning/miljoovervakning/. DATAHANTERING OCH ANALYS Kvalitetssäkring av databasen sker löpande. Databasen innehåller nu 1 165 95 poster (fågelindivider), vilket inkluderar både standardfångsten och övrig fångst. En del arbete återstår, framför allt med de 5
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Sandlöpare på höstflyttning. Foto: Magnus Hellström. första decenniernas ringmärkning, så databasen kommer även i fortsättningen att ändras något. Likt tidigare gäller att de siffror som publicerats i den senaste årsrapporten är de gällande siffrorna. Referensperioder Resultaten från fångsten ställs mot fågelstationens s.k. referensvärden och referensperioder. Dessa utgörs av medelvärdet för de första 3 åren av den standardiserade verksamheten. För vårfångsten innebär det perioden 1979 till 28 och för höstfångsten och vadarfångsten 1972 till 21. Populationsförändringar Ett av de grundläggande syftena med den standardiserade fångsten vid Ottenby är att beskriva olika arters antalsförändringar över tiden. Ett vanligt förekommande begrepp i dessa sammanhang är trend, med vilket normalt menas en långsiktig förändring av medelvärdet. Ett problem med en sådan formulering är att det ofta är godtyckligt vad som menas med långsiktigt. Vad som uppfattas som en trend kan naturligtvis vara naturliga långtidsfluktuationer som vi inte kan upptäcka på grund av att perioden överstiger tidsseriens nuvarande längd. När vi talar om trender måste vi således ta hänsyn till tidsseriens längd och göra en subjektiv bedömning av vad som är en långsiktig förändring. För varje år som läggs till Ottenbys fångstserie ökar sannolikheten att kunna upptäcka och statistiskt säkerställa trender. Förändringar i fenologi Med senare tids växande intresse kring klimatförändringar har betydelsen av långa biologiska tidsserier ökat. För att kunna analysera klimatförändringarnas påverkan på olika organismer krävs i regel dataserier som sträcker sig över mycket långa tidsperioder, men den typen av omfattande data saknas ofta inom fågelforskningen. Ottenby fågelstations snart 7-åriga fångstserie är i detta avseende unik, och har visat sig vara användbar för att påvisa t.ex. förskjutningar i våra flyttfåglars tidsmässiga uppträdande den så kallade fenologin. Fenologidata från Ottenby fågelstation har analyserats och publicerats vid två tillfällen i den ansedda vetenskapliga tidskriften Science, en tydlig bekräftelse på fångstseriens värde och potential. För att ge en bild av de senaste årtiondenas fenologiska förändringar inkluderar denna rapport de olika arternas medeldatum under både vår- och höstflyttningen, samt regressionstrender för dessa medeldatum. Klimatförändringar påverkar också våra flyttfåglar. Foto: Magnus Hellström 6
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Fenologianalysernas värde stiger med tidsseriens längd, och det finns därför en god anledning att inkludera även den icke-standardiserade perioden 1946 till 1978. Detta kräver emellertid en noggrann genomgång av äldre uppgifter för att kartlägga fångstinsatserna under dessa decennier. Det spelar i detta avseende mindre roll hur många nät/fällor som används och likaså var dessa har varit placerade. Däremot är det avgörande hur fångstperiodernas längd varierat mellan åren (startdatum och stoppdatum). Av den anledningen har vi valt att i 214 års rapport endast använda strikt standardiserade data med start 1979 (vår) och 1972 (höst). I kommande årsrapporter kommer ytterligare årtionden att kunna läggas till, men periodens längd kommer att skilja mellan arterna. Arter där lokala häckfåglar bedöms utgöra en ansenlig del av fångade individer har lämnats åt sidan. Förslag till miljömålsindikator Miljömålet Begränsad klimatpåverkan fastställdes 1999 av Sveriges Riksdag och innebär bl.a. att vår klimatpåverkan ska begränsas på så sätt att den biologiska mångfalden inte hotas. De indikatorer som idag finns framtagna för att mäta uppfyllelsen av målet inkluderar en bredd av övervakningsområden som t.ex. antalet isdygn, energianvändning, körsträckor med bil samt antal fjällrävsföryngringar. Fåglar har också bedömts som lämpliga organismer att arbeta med och en indikator rörande förändringar i utbredningen av det häckande fågelsamhället har också fastslagits. Vi kommer nedan att motivera vårt förslag att upprätta ytterligare en indikator nämligen Fenologiska förändringar hos flyttfåglar. Det är sedan länge känt att flyttfåglars tidsscheman är evolutionärt anpassade till händelser och förlopp i ekosystemet som är avgörande för deras förmåga att reproducera sig och överleva. Deras fenologi är därför betydelsefull i den mening att den speglar många andra förhållanden i naturen. Ett enkelt exempel på sådant är vissa fågelarters anpassning till kläckningstider för specifika insektsarter. Ottenby fågelstation har i tidigare arbeten visat på kopplingen mellan fåglarnas ankomstdatum till Öland under våren och det klimat som rådde under föregående vinter. Tidpunkten för vårflyttningen, oavsett flyttsträckans längd, är hos många arter negativt korrelerad till vinterns hårdhet. Fåglar flyttar tidigare efter milda och fuktiga vintrar. Med rätt typ av data är fenologin hos flyttfåglar dessutom enkel att mäta och analysera. Av dessa anledningar föreslår Ottenby fågelstation att en ny miljömålsindikator inrättas ett värde som speglar förskjutningar i flyttfåglarnas tidsmässiga uppträdanden under längre perioder. En sådan indikator presenteras i resultatdelen här nedan. Denna har utvecklats i samarbete med forskare på Ekologihuset vid Lunds universitet och visar hur många dagar årets vårflyttning har förskjutits i förhållande till trendlinjen 1979 då den standardiserade verksamheten inleddes. Ingående arter är sådana som a) fångats med minst fem individer under minst 75 % av vårarna, b) har en populationsutveckling som gör det osannolikt att vårar utan fångst av arten kommer att förekomma, och c) inte förekommer runt fångstplatsen med häckande populationer som riskerar att påverka analysen. Bland de 33 ingående indikatorarterna finns både lång-, medel- och kortdistansflyttare representerade. Dimmig ringmärkningsmorgon vid Ölands södra udde. Foto: Magnus Hellström. 7
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 RESULTAT Fågelåret vid Ottenby 214 Totalt fångades 24 563 fåglar av 1 arter i den standardiserade fångsten under 213. Summan ligger drygt 35 % över referensvärdet för 1979 28 (18 183). Våren Totalt under våren fångades 5 581 fåglar vilket ligger mycket nära referensvärdet för 1979 28 (5 57). Arter som under 214 uppvisade mer än 5 % avvikelse från referensvärdet visas i tabell 1 nedan. Våren visade relativt genomsnittliga summor för många arter men härmsångare och rödstjärt är exempel där fångsten överskred referensvärdet ordentligt. Stenskvätta, ortolansparv och hornuggla fångades inte alls och även rosenfink, grönfink och grönsångare fångades i antal långt under medelvärdet. Blåhaken fortsätter sin oroande sentida kräftgång med endast tio individer fångade under våren (vilket ska jämföras med ett medelvärde på 51 under referensperioden 1979 28). Tabell 1. Arter som under 214 uppvisade >5 % avvikelse från referensvärdet. Vårfångsten Höstfångsten Vadarfångsten Gransångare 8% Steglits 75% Härmsångare 64% Rödstjärt 52% Göktyta -56% Koltrast -58% Ladusvala -61% Svartvit flugsn. -64% Bofink -68% Domherre -72% Grönsångare -73% Talgoxe -74% Blåmes -74% Grönfink -75% Rosenfink -76% Blåhake -8% Grönsiska -81% Stenskvätta -1% Hornuggla -1% Ortolansparv -1% Steglits 631% Gransångare 49% Gärdsmyg 424% Trädkrypare 378% Stjärtmes 338% Kungsfågel 273% Hussvala 272% Svart rödstjärt 213% Härmsångare 115% Sävsångare 14% Koltrast 87% Talgoxe 86% Björktrast 7% Mindre flugsn. 67% Grå flugsn. 6% Svarthätta 58% Rörsångare 52% Stenskvätta -52% Svartmes -52% Rödvingetrast -6% Hornuggla -69% Domherre -74% Grönfink -74% Rosenfink -83% Grönsiska -83% Blåhake -85% Göktyta -1% Ortolansparv -1% Varfågel -1% M. strandpip. 264% Myrsnäppa 1% Enkelbeckasin -57% Brushane -73% Mosnäppa -77% Småsnäppa -8% Kärrsnäppa -8% Kustsnäppa -94% Kustpipare -1% Sandlöpare -1% Myrspov -1% Tabell 2. Arter som uppvisar statistiskt säkerställda förändringar i medeldatum under flyttningen. Vårflyttning 1979 214 Höstflyttning 1972 214 Gransångare Rödhake Rödvingetrast Svarthätta Bergfink Buskskvätta Taltrast Rödstjärt Trädpiplärka Lövsångare Göktyta Trädgårdssång. Rörsångare Härmsångare -1,9 dagar -9,6 dagar -9,3 dagar -9,1 dagar -7,7 dagar -6,9 dagar -6,6 dagar -6,5 dagar -5,8 dagar -5,3 dagar -5, dagar -4,8 dagar -4,5 dagar -3,4 dagar Sparvhök Svarthätta Sävsångare Stenskvätta Buskskvätta Rödstjärt -16,4 dagar -13,1 dagar -11,5 dagar -1,8 dagar -1,3 dagar -9,9 dagar Trädgårdssång. -7,8 dagar Svartvit flugsn. -5,7 dagar Ärtsångare Härmsångare Lövsångare Törnskata Gulsparv Trädkrypare Blåhake Svart rödstjärt -5,2 dagar -4,8 dagar -4, dagar -3, dagar +4,6 dagar +7,7 dagar +11, dagar +39,1 dagar Hösten Trädgårdsfångsten gav 18 982 fåglar, vilket är hela 93 % över referensvärdet för 1972 21 (9 288). Arter som under 214 uppvisade mer än 5 % avvikelse från referensvärdet visas i tabell 1. Volymen i fångsten utgjordes av kungsfågel (8 328 ex) men relativt sett visades de högsta summorna av steglits (+631 %), gransångare (+49 %), gärdsmyg (+424 %) och trädkrypare (+378 %). En invasion av stjärtmes i de södra delarna av landet berörde även oss på Öland. Låga summor noterades för t.ex. blåhake (-85 %), rosenfink (-83 %), grönfink (-74 %), rödvingetrast (-6 %). Inte en enda göktyta, varfågel eller ortolansparv noterades i fångsten. Vadare Totalt fångades 1 12 vadare vilket bara är drygt 32 % av referensvärdet för 1972 21 (3 388). Arter som under 214 uppvisade mer än 5 % avvikelse från referensvärdet visas i tabell 1. Mindre strandpipare och myrsnäppa fångades i goda antal, långt över medel, medan flera andra arter tvärtom visade svaga fångstsummor. De låga summorna beror i första hand på generellt låga antal av rastande vadare på udden till följd av yttre betingelser som t.ex. undermåliga tångbankar i fångstområdet. Fenologi Sveriges flyttfåglar anländer allt tidigare om våren, och förändringen framgår tydligt i vår 36 år långa standardiserade vårserie. Vintern 213/214 var mild och vårsträcket förlöpte enligt det tidiga schema som vi numera vant oss vid. Under vårflyttningen visar 14 arter signifikanta förändringar i sitt fenologiska upp- 8
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Tabell 3. Förändring i medeldatum för de 33 ingående indikatorarterna. L = långdistansflyttare, KM = kort-/medeldistansflyttare (enl. Ottvall m.fl. 28). Art Flyttstrategi 214 1979 214 Trädpiplärka L -5,8 dagar -5,8 dagar Gärdsmyg KM -1,9 dagar -1,9 dagar Järnsparv KM -3,5 dagar -3,5 dagar Rödhake KM -9,6 dagar -9,6 dagar Näktergal L -,3 dagar -,3 dagar Blåhake L -2,3 dagar -2,3 dagar Rödstjärt L -6,5 dagar -6,5 dagar Svart rödstjärt KM -4,7 dagar -4,7 dagar Koltrast KM -4,8 dagar -4,8 dagar Taltrast KM -6,6 dagar -6,6 dagar Rödvingetrast KM -9,3 dagar -9,3 dagar Kärrsångare L -,2 dagar -,2 dagar Rörsångare L -4,5 dagar -4,5 dagar Härmsångare L -3,4 dagar -3,4 dagar Ärtsångare L -2,8 dagar -2,8 dagar Törnsångare L -2,8 dagar -2,8 dagar Trädgårdssångare L -4,8 dagar -4,8 dagar Svarthätta L -9,1 dagar -9,1 dagar Grönsångare L -1,5 dagar -1,6 dagar Lövsångare L -5,3 dagar -5,3 dagar Gransångare KM -1,9 dagar -1,8 dagar Kungsfågel KM -3,6 dagar -3,6 dagar Grå flugsn. L -2,5 dagar -2,5 dagar Mindre flugsnappare L -1,3 dagar -1,3 dagar Svartvit flugsnappare L -1,1 dagar -1, dagar Blåmes KM -4, dagar -4, dagar Talgoxe KM +6,2 dagar +6,2 dagar Törnskata L -,4 dagar -,3 dagar Bofink KM +,4 dagar +,3 dagar Bergfink KM -7,7 dagar -7,7 dagar Grönfink KM -,5 dagar -,5 dagar Gulsparv KM -5,8 dagar -5,8 dagar Sävsparv KM -,3 dagar -,3 dagar Förslag Miljömålsindikator Fenologiska förändringar hos flyttfåglar: 214-4, Under våren 214 anlände svenska flyttfåglar i genomsnitt 4, dagar tidigare än referensvärdet. Figur 1. Den föreslagna indikatorns variation (med trendlinje) under mätperioden 1979-214. trädande och i samtliga fall handlar det om en tidigareläggning av schemat (se tabell 2). Under höstflyttningen visar 16 arter signifikanta förändringar. Av dessa har 12 arter tidigarelagt och fyra arter senarelagt avflyttningen (se tabell 2). För ytterligare ett stort antal arter ses tydliga icke-signifikanta trender som pekar på samma förändring, för både vår och höst. Data för alla analyserbara arter hittas i appendix 1. Miljömålsindikator Fenologiska förändringar hos flyttfåglar De 33 arter som ingår i beräkningarna för den föreslagna miljömålsindikatorn representerar flera olika flyttningsstrategier. De kan därför väntas svara på olika sätt mot förändringar i vårt klimat. Resultatet för år 214 spänner mellan +6,2 dagar för talgoxe till hela -1,9 dagar för gransångare (se tabell 3). I genomsnitt uppvisade de 33 arterna under 214 ett medeldatum som låg 4, dagar tidigare än vid mätningarnas början 1979. Gruppen med kort- och medeldistansflyttare anlände med ett medeldatum 4,2 dagar tidigare än vid standardiseringens början 1979 och för tropikflyttare gällde 3,2 dagar. Tittar man på hela den standardiserade perioden 1979 214 uppvisar indikatorarterna en genomsnittlig förändring av motsvarande storlek: -3,7 dagar. Därmed blev 214 ett år som i viss mån förstärker mönstret under 2-talet med tidiga ankomstdatum. DISKUSSION Långsiktiga populationstrender För Ottenby finns efter denna säsong data från 36 (vår) respektive 43 (höst) år av standardiserad fångst av flyttfåglar. Därtill finns för ett antal arter ytterligare 3 års data där siffrorna ger information om trender över sammanlagt mer än 6 år. Nedan följer kommentarer till de långsiktiga trenderna, med speciellt fokus 9
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 på den standardiserade senare hälften av verksamhetsperioden, samt för de allra senaste åren. Jämförelser görs för flera arter med de populationstrender som beräknas för Sverige i projektet Svensk Fågeltaxerings inventeringsserier (SFT, se projektets hemsida på: http://www.fageltaxering.lu.se/). När ett år läggs till en redan lång serie sker naturligtvis inga större förändringar mot den rådande bilden. Vi försöker dock att uppmärksamma både de långsiktiga trenderna och det som hänt det senaste decenniet. Trädgårdsfångsten av i huvudsak tättingar Trenderna för de fågelarter som fångas vid Ottenby utgör ett viktigt komplement till data från häckningstiden som registreras inom Svensk Fågeltaxering, SFT. De olika övervakningsmetoderna har olika styrkor och svagheter, men ger överlag en samstämmig bild av de svenska fågelpopulationernas förändringar. Det pågår en tydlig förändring i den svenska fågelfaunan där värmeälskande arter förflyttar sina positioner allt längre norrut och ökar i antal på bekostnad av arter med relativt kalla utbredningsområden. Enligt SFT är sångare den grupp av tättingar som det gått allra bäst för under det senaste decenniet. De båda gransångarraserna och svarthätta går det allra bäst för, men också härmsångare, trädgårdssångare och törnsångare ökar i antal. Intressant är att det går relativt bra för den sydliga rasen av lövsångare medan den nordliga rasen av samma art går tillbaka. Åtminstone sett under den senaste 15-årsperioden. Vid Ottenby är mönstret likartat för sångarna även om ökningarna inte alltid är lika tydliga som inom SFT. Lövsångarna har de senaste tio åren minskat i antal i fångsten vid Ottenby, men eftersom både nordliga och sydliga passerar här och raserna inte separeras i Hornugglan fångades i låga antal under 214, och den långsiktiga trenden (icke-signifikant) är minskande. Foto: Ottenby fågelstation. Steglitsen fortsätter att visa ökande fångstsiffror vid Ottenby, och trenden under 2-talet är kraftigt ökande. Foto: Ottenby fågelstation. samband med ringmärkningen, är det svårare att beskriva de båda rasernas trender i Ottenbys fångst. En annan tydlig trend inom SFT är att flera arter tättingar som förekommer i fjällbjörkskogar har gått tillbaka i antal sedan början av 2-talet. Exempel på sådana arter är björktrast, rödvingetrast, lövsångare, gråsiska och bergfink. Björktrast och rödvingetrast har också minskat påtagligt i södra halvan av Sverige under samma period. Vid Ottenby fångas relativt låga antal av dessa trastar, men fångsten av rödvingetrast har minskat under denna period medan antal av övriga arter, lövsångaren undantagen, legat tämligen oförändrade. Taltrasten som visserligen inte är en typisk fågel i fjällbjörkskog uppvisar en liknande minskande trend i fångsten som rödvingetrast. Även om det går sämre för vissa trastar för ögonblicket, får vi inte heller glömma bort att såväl björktrast som rödvingetrast expanderade söderut under andra halvan av 19-talet, och är nu kanske på väg att förlora tidigare erövrad mark. Vi har tidigare berört minskningen av blåhakar vid Ottenby som inte har en motsvarighet inom SFT. Årets låga fångstantal med 12 blåhakar (1 på våren och 2 på hösten) är långt under genomsnittet och förstärkte den tråkiga utvecklingen. Huvudteorin är fortfarande att det är de sydliga populationerna av arten som minskar, och att det avspeglas i fångsten vid Ottenby men inte i SFT. Den förklaringen stämmer bra med att flera nordligt förekommande arter tappar mark i den södra delen av utbredningsområdet. Fågelpopulationer kan fluktuera över kortare tidsperioder utan att det behöver vara alarmerande, och därför är det mer intressant med förändringar som kan observeras över en längre tidsperiod. Bland de arter som har haft en dyster utveckling de senaste 4 åren inom såväl SFT som vid Ottenby utgjorde 214 inget 1
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 undantag som kan inge hopp. Ortolansparven är utan tvekan den art som gått mest tillbaka vid Ottenby, och den är inte längre årlig i fångsten. Även inom SFT är det inte långt borta att arten försvinner från täckningen och därmed inte längre kan följas inom den nationella standardiserade övervakningen. Ett av de mer oväntade inslagen i den standardiserade fångsten 214 en ung bivråk. Foto: Ottenby fågelstation. som ökar tydligt vid Ottenby är skogssnäppa en art som också går bra enligt SFT. Vad har hänt med sträcket av sparvhök? Artens höstflyttning har vid Ottenby tidigarelagts med ca två veckor! Foto: Ottenby fågelstation. Vadarfångsten 214 var ett relativt magert år i vadarfångsten vid Ottenby och låga antal noterades för flertalet arter med undantag av mindre och större strandpipare, myrsnäppa, skogssnäppa, grönbena och drillsnäppa som fångades i mer normala antal. Sett över längre tid minskar flera vadararter i fångsten vid Ottenby, och populationsminskningar hos vadare är en global trend. Det är viktigt att komma ihåg att vadarfångsten vid Ottenby påverkas speciellt mycket av vädret, där varma och torra somrar oftast ger ogynnsamma betingelser och därför låga siffror. Sett över flera år ger dock de absoluta siffrorna och jämförelser mellan arterna rimligen god information om populationsutvecklingen. Till exempel så var kärrsnäppefångsten god åren 2, 24, 25, 27 och 29, vilket indikerar generellt goda fångstbetingelser. Arter som flyttar samtidigt på säsongen men som var ovanliga även dessa år bör det alltså sannolikt gå generellt dåligt för. Perioden 1972 214 har vi säkerställda minskningar på kustpipare, kustsnäppa, sandlöpare, småsnäppa, mosnäppa, kärrsnäppa och brushane. Brushanen är nästan utgången som häckfågel i södra Sverige och SFT:s standardrutter visar på en omfattande minskning också i Norrland. Det senare indikerar att något händer arten utanför Sverige, då häckningsbiotopen i Norrland rimligen inte förändrats mycket de senaste decennierna. Myrsnäppa, en paradart för Ottenby som i princip är helt ostuderad på häckningsplatserna i norra Skandinavien, visar en långsiktigt stabil trend. Den enda vadare Fenologiska förändringar Flyttfåglarna kommer idag till Ottenby i genomsnitt knappt fyra dagar tidigare än de gjorde för 35 år sedan. För vissa arter är dock skillnaden så stor som 9-11 dagar (gransångare, rödhake, rödvingetrast och svarthätta) medan flera av de långflyttande arterna som flyttar mot sydost (östra Afrika och Asien) inte visar några större förändringar under samma tidsperiod. Våren 214 var varm och tidig med en av de tidigaste vårarna sedan 1979 för kortdistansflyttarna som grupp. Rödhakarna har inte sedan starten på mätningarna anlänt tidigare på våren då medeldatum för 214 blev 1 april. Långdistansflyttarna anlände däremot inte anmärkningsvärt tidigt och har tidigarelagt ankomstdatum med 3,2 dagar jämfört med 1979. Vårankomsten för kortdistansflyttarna ligger 4,2 dagar tidigare och skillnaden mellan tidiga och sena vårar påverkar logiskt nog dessa fåglars ankomst avsevärt mer än för långdistansflyttarna. Våren kommer allt tidigare i flyttfåglarnas värld. Foto: Magnus Hellström. 11
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Förändringar i ankomsttiden för fåglarna vid Ottenby passar utmärkt som indikator på hur klimatförändringar påverkar biodiversiteten i Sverige och vi föreslår därför att denna indikator används för miljömål 1 Begränsad klimatpåverkan. Olika rödhakar väljer olika övervintringplatser Ringmärkning av fåglar har pågått i 1 år och återfynd har sammanställts i olika flyttfågelatlaser. Men alla individer inom en population väljer inte samma övervintringsområden och kartläggningen av dessa olikheter försvåras av att sannolikheten för att erhålla ett återfynd skiljer sig åt mellan olika regioner. Här presenteras en modell som möjliggör en kvantifiering av olika fågelpopulationers utbredning under olika delar av året, och som också tar hänsyn till skillnader i återfyndssannolikhet mellan olika regioner. Modellen tillämpades på rödhakar och resultaten visar att 48 % av rödhakar med skandinaviskt ursprung övervintrar i Nordafrika, medan motsvarande andel för Centraleuropeiska rödhakar endast uppgår till 31 %. De återstående delarna av båda populationerna övervintrade i södra och mellersta Europa. En betydande del av den skandinaviska populationen verkar därmed passera över individer från den centraleuropeiska populationen under flyttningen. Figur 2. Medeldatum för långdistansflyttare (grön) samt kort- och medeldistansflyttare (röd). Ingående arter framgår av tabell 3. Korner-Nievergelt, F., Liechti, F. & Thorup, K. 214. A bird distribution model for ring recovery data: Where do the European robins go? Methods in Ecology and Evolution 4, 72 731. Övergripande om influensavirus hos änder Data från 1 års influensastudier vid Ottenby har nu givit en stor databas innehållande över 22. prover som analyserades för att hitta långsiktiga mönster i interaktionerna mellan virus och värd. Stjärtmesar. Foto: Joakim Granholm. PUBLIKATIONER 214 En förteckning över 214 års publikationer från Ottenby fågelstation hittas i listformat nedan. De sex vetenskapliga artiklarna spänner över så vitt skilda ämnen som zoonoser, flyttningsbiologi, rasbestämning samt teoretisk modellering av flyttningsstrategier. Den samlade publikationsserien hålls tillgänglig på fågelstationens webbsida, www.ottenby.se där de flesta arbeten finns läsbara i pdf-format. I syfte att tillgängliggöra resultat från fågelstationens verksamhet följer här en svensk sammanfattning av ett par av artiklarna från 214. Förekomsten av influensavirus varierar över säsongen. Nivåerna är relativt låga under våren, nära noll under häckningssäsongen, och ökar därefter kraftigt i augusti när den första vågen av flyttande gräsänder anländer Ottenby. Sensommartoppen följs av en andra topp i oktobernovember, sannolikt då bestående främst av gräsänder med finskt eller västryskt ursprung. Totalt har hittills hittats hela 74 olika subtyper av influensa A virus hos änderna vid Ottenby. Vissa varianter var mycket vanliga, såsom H4N6, H1N1, eller H2N3. Andra var sällsynta, inklusive de kända kombinationerna H5N1 och H7N9. Olika virusklasser dominerar under olika tider under hösten. Latorre-Margalef, N., Tolf, C., Grosbois, V., Avril, A., Bengtsson, D., Osterhaus, A. D. M. E., Fouchier, R. A. M., Olsen, B. & Waldenström, J. 214. Long-term variation in influenza A virus prevalence and subtype diversity in migratory Mallards in Northern Europe. Proceedings of the Royal Society B 281, 21498. 12
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Publikationslista Ottenby fågelstation 214 Meddelanden från Ottenby fågelstation: 283. Norevik, G. 214. Horned Grebe Podiceps auritus and Red-necked Grebe Podiceps grisegena in Sweden 21 - results from a national survey. Ornis Svecica 24:81-91. 282. Hellström, M. & Norevik, G. 214. The uppertail-covert pattern of Stejneger s Stonechat. British Birds 17, 669-677. 281. Bengtsson, D., Avril, A., Gunnarsson, G., Elmberg, J., Söderquist, P., Norevik, G., Tolf, C., Safi, K., Fiedler, W., Wikelski, M., Olsen, B. & Waldenström, J. 214. Movements, home-range size and habitat selection of Mallards during autumn migration. PLoS One, 9(6): e1764. 28. Wille, M., Van Run, P., Waldenström, J. & Kuiken, T. 214. Infected or not: are PCR-positive oropharyngeal swabs indicative of low pathogenic influenza A virus infection in the respiratory tract of Mallard Anas platyrhynchos? Veterinary Research, 45:53. 279. Korner-Nievergelt, F., Liechti, F. & Thorup, K. 214. A bird distribution model for ring recovery data: Where do the European robins go? Methods in Ecology and Evolution 4, 72 731. 278. Latorre-Margalef, N., Tolf, C., Grosbois, V., Avril, A., Bengtsson, D., Osterhaus, A. D. M. E., Fouchier, R. A. M., Olsen, B. & Waldenström, J. 214. Long-term variation in influenza A virus prevalence and subtype diversity in migratory Mallards in Northern Europe. Proceedings of the Royal Society B 281, 21498. Övriga publikationer: Hellström, M. & Magnusson, C. 214. Året vid Ottenby fågelstation 213. Calidris 43:6 13. Hellström, M. & Magnusson, C. 214. Ottenby fågelstation 213. Vår Fågelvärld, suppl. 54:196 199. Hellström, M., Ottvall, R., Andersson, A., Magnusson, C., Waldenström, J. & Lindström, Å. 214. Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby 213. Rapport, Ottenby fågelstation. 5 pp. TACK! Fältverksamheten vid Ottenby fågelstation drivs till stor del av ideella krafter och utan dem skulle fågelstationen inte vara densamma. De personer som bidrog under längre perioder till att hålla fångstverksamheten igång under 214 var Erik Andersson, Göran Andersson, Niklas Andersson, Stina Andersson, Johan Bergquist, Anton Blanch, Simon S. Christiansen, Aron Dynesius, Tova Dolk Flodin, Aron Edman, Viktor Eriksson, Bjørn Frostad, Micha Gijsbers, Joakim Granholm, Joel Hallingfors, Bas Kok, Anton Kvarnbäck, Mikaela Kähäri, Christopher Magnusson, Max Allan Niklasson, Max Nordgren, Tobias Lilja Nordin, Max Olsson, Oliver Olsson, Olof Persson, Edwin Sahlin och Mårten Svensson. Ett stort tack vill vi också rikta till Martin Stjernman, Ekologihuset, Lunds universitet, för värdefull hjälp med figurproduktionen. Ekonomiskt stöd till den standardiserade fångsten utgår från Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet. ESRI har generöst hjälpt stationen med GIS program. Ett stort och varmt tack till samtliga för betydelsefulla insatser under 214! Betade sommarängar vid Ottenby. Foto: Magnus Hellström 13
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 APPENDIX 1. Följande sidor innehåller en systematisk redovisning av samtliga arter som fångas i analyserbara antal. Utöver populationstrender visas också data från den fenologiska analysen. De referensperioder som hänvisas till är för våren 1979 28 och för hösten 1972 21. Förklaring av redovisningslayouten: Sparvhök Smiley för snabbåtergivning av artens långsiktiga populationstrend (med tyngdpunkt på den senare tidens utveckling). 5-gradig skala: Förändring i % gentemot referensvärdet. Antal fångade individer under aktuell säsong (resp. artens referensvärde). Spearman-korrelation (r s ) samt signifikansnivå (p, stjärnor) för denna. Ett positivt r s -värde visar på en ökande populationstrend, och ett negativt värde en minskande populationstrend. Medeldatum under den aktuella säsongen. Förändring i medeldatum under den standardiserade perioden. Höst 214: +27 % 47 ind (ref=37) r s=.44 p=.3** 2 15 1 5 Höst 214: 3 okt 1972-214: -16,4 dagar x=.391 p<.1*** 28 okt 2 okt 12 okt 4 okt 26 sep 18 sep 1 sep 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 1972 198 1988 1996 24 212 Fångstsummor (svarta staplar), löpande treårsmedelvärde (röd kurva), samt referensvärde under den standardiserade perioden (blå linje). Medeldatum (blå kurva) samt trendlinje för denna. Regressionsanalys av medeldatumets trend (x=trendlinjens lutning) samt signifikansnivå (p, stjärnor) för denna. Ett negativt x-värde visar på en tidigarelagd flyttning, och ett positivt värde en senarelagd flyttning. 14
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Sparvhök Mindre strandpipare 2 2 15 15 Höst 214: +27 % 47 ind (ref=37) r s=.44 p=.3** 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 214: +264 % 12 ind (ref=3) r s=.7 p=.649 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 214: 3 okt 1972-214: -16,4 dagar x=.391 p<.1*** 28 okt 2 okt 12 okt 4 okt 26 sep 18 sep 1 sep 1972 198 1988 1996 24 212 Större strandpipare Höst 214: +22 % 132 ind (ref=18) r s=.28 p=.65 5 4 3 2 1 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Kustpipare Kustsnäppa 2 15 3 25 2 Höst 214: -1 % ind (ref=3) r s=.38 p=.12* 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 214: -94 % 3 ind (ref=55) r s=.38 p=.13* 15 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Sandlöpare Småsnäppa 2 8 15 6 Höst 214: -1 % ind (ref=2) r s=.41 p=.6** 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 214: -8 % 17 ind (ref=87) r s=.64 p<.1*** 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 15
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Mosnäppa Spovsnäppa 8 8 6 6 Höst 214: -77 % 2 ind (ref=9) r s=.39 p=.9** 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 214: -45 % 57 ind (ref=13) r s=.25 p=.16 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Kärrsnäppa Myrsnäppa 8 8 6 6 Höst 214: -8 % 511 ind (ref= 2575) r s=.37 p=.15* 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 214: +1 % 14 ind (ref=7) r s=.16 p=.319 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Brushane Enkelbeckasin 8 8 6 6 Höst 214: -73 % 22 ind (ref=83) r s=.64 p<.1*** 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 214: -57 % 5 ind (ref=12) r s=.19 p=.216 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Myrspov Rödbena 8 8 6 6 Höst 214: -1 % ind (ref=3) r s=.7 p=.665 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 214: -44 % 26 ind (ref=46) r s=.23 p=.146 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 16
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Grönbena Skogssnäppa 8 2 6 15 Höst 214: +21 % 29 ind (ref=172) r s=.12 p=.45 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 214: -5 % 2 ind (ref=2) r s=.41 p=.7** 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Drillsnäppa Roskarl 3 25 2 2 15 Höst 214: -22 % 7 ind (ref=89) r s=.1 p=.951 15 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 214: -41 % 13 ind (ref=22) r s=.26 p=.91 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Hornuggla Vår 214: -1 % ind (ref=5), r s=.246, p=.148 Höst 214: -69 % 5 ind (ref=16), r s=.14, p=.372 2 15 1 5 195 196 197 198 199 2 21 1 8 6 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Vår 214: Förändring sedan 1979: -,5 dagar x=.14, p=.95 Höst 214: 1 nov Förändring sedan 1972: +3,2 dagar x=.76, p=.439 24 maj 14 maj 5 maj 26 apr 17 apr 8 apr 3 mar 1979 1987 1995 23 211 12 nov 5 nov 3 okt 25 okt 19 okt 13 okt 7 okt 1972 198 1988 1996 24 212 17
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Nattskärra 2 15 Vår 214: -43 % 1 ind (ref=2) r s=.193 p=.26 1 5 195 196 197 198 199 2 21 Vår 214: 18 maj 1979-214: -2,1 dagar x=.6 p=.633 4 jun 3 maj 26 maj 22 maj 18 maj 14 maj 1 maj 1979 1987 1995 23 211 Göktyta. Foto: Ottenby fågelstation. Göktyta Vår 214: -56 % 3 ind (ref=7), r s=.37, p=.26* Höst 214: -1 % ind (ref=4), r s=.58, p<.1*** 8 6 4 2 195 196 197 198 199 2 21 3 25 2 15 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Vår 214: 11 maj Förändring sedan 1979: -5, dagar x=.143, p=.47* Höst 214: Förändring sedan 1972: -8,9 dagar x=.217, p=.4** 13 maj 1 maj 7 maj 4 maj 1 maj 28 apr 26 apr 1979 1987 1995 23 211 3 sep 3 aug 27 aug 24 aug 2 aug 17 aug 14 aug 1972 198 1988 1996 24 212 18
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Ladusvala Vår 214: -61 % 8 ind (ref=21), r s=.9, p=.61 Höst 214: +17 % 18 ind (ref=15), r s=.6, p<.1*** 2 2 15 15 1 1 5 5 195 196 197 198 199 2 21 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Hussvala Vår 214: -31 % 35 ind (ref=51), r s=.37, p=.29* Höst 214: +272 % 53 ind (ref=14), r s=.66, p<.1*** 3 25 2 15 1 5 195 196 197 198 199 2 21 3 25 2 15 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Trädpiplärka Vår 214: -22 % 24 ind (ref=31), r s=.26, p=.122 Höst 214: +16 % 68 ind (ref=59), r s=.11, p=.53 8 2 6 15 4 1 2 5 195 196 197 198 199 2 21 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Vår 214: 14 maj Förändring sedan 1979: -5,8 dagar x=.167, p=.6** Höst 214: 3 aug Förändring sedan 1972: +,3 dagar x=.8, p=.878 18 maj 15 maj 12 maj 1 maj 7 maj 4 maj 2 maj 1979 1987 1995 23 211 13 sep 9 sep 6 sep 3 sep 31 aug 28 aug 25 aug 1972 198 1988 1996 24 212 19
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Gulärla Sädesärla 3 5 25 4 Höst 214: +3 % 2 ind (ref=19) r s=.8 p=.634 2 15 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Vår 214: -19 % 16 ind (ref=2) r s=.8 p=.628 3 2 1 195 196 197 198 199 2 21 Gulärla. Foto: Ottenby fågelstation. Gärdsmyg Vår 214: +1 % 117 ind (ref=115), r s=.71, p<.1*** Höst 214: +424 % 65 ind (ref=116), r s=.82, p<.1*** 5 4 3 2 1 195 196 197 198 199 2 21 8 6 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Vår 214: 12 apr Förändring sedan 1979: -1,9 dagar x=.54, p=.466 Höst 214: 12 okt Förändring sedan 1972: -2,6 dagar x=.62, p=,183 25 apr 21 apr 18 apr 15 apr 12 apr 9 apr 6 apr 1979 1987 1995 23 211 16 okt 13 okt 11 okt 8 okt 6 okt 3 okt 1 okt 1972 198 1988 1996 24 212 2
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Järnsparv Vår 214: -45 % 36 ind (ref=65), r s=.53, p=.1** Höst 214: +22 % 59 ind (ref=48), r s=.9 p=.571 3 25 2 15 1 5 195 196 197 198 199 2 21 2 15 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Vår 214: 3 apr Förändring sedan 1979: -3,5 dagar x=.11, p=.245 Höst 214: 7 okt Förändring sedan 1972: -1,6 dagar x=.39, p=.61 21 apr 17 apr 14 apr 1 apr 7 apr 3 apr 31 mar 1979 1987 1995 23 211 18 okt 13 okt 9 okt 4 okt 3 sep 25 sep 21 sep 1972 198 1988 1996 24 212 Rödhake Vår 214: +39 % 2492 ind (ref=1796), r s=.26, p=.123 Höst 214: +46 % 3482 ind (ref=2389), r s=.23, p=.131 5 4 3 2 1 195 196 197 198 199 2 21 7 6 5 4 3 2 1 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Vår 214: 1 apr Förändring sedan 1979: -9,6 dagar x=.275, p<.1*** Höst 214: 4 okt Förändring sedan 1972: -2,5 dagar x=.59, p=.458 29 apr 25 apr 22 apr 19 apr 16 apr 13 apr 1 apr 1979 1987 1995 23 211 19 okt 14 okt 1 okt 5 okt 1 okt 26 sep 22 sep 1972 198 1988 1996 24 212 21
Hellström m.fl. (215). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 214 Näktergal Vår 214: -23 % 22 ind (ref=28), r s=.34, p=.42* Höst 214: -38 % 16 ind (ref=26), r s=.9, p=.554 8 8 6 6 4 4 2 2 195 196 197 198 199 2 21 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Vår 214: 21 maj Förändring sedan 1979: -,3 dagar x=.9, p=.892 Höst 214: 7 aug Förändring sedan 1972: -3,6 dagar x=.85, p=.65 27 maj 24 maj 21 maj 18 maj 15 maj 12 maj 9 maj 1979 1987 1995 23 211 22 aug 19 aug 16 aug 13 aug 1 aug 7 aug 4 aug 1972 198 1988 1996 24 212 Näktergal. Foto: Ottenby fågelstation. 22