Föreningens tillkomst

Föreningens tillkomst Föreningens grundare Wilhelm Friberg Wilhelm Friberg För att belysa idrotten och fotbollens utveckling i Göteborg måste vi berätta om Wilhelm Friberg, mannen som byggde upp och organiserade fotbollen i den här staden. Vid genomgång av hans biografi förstår man vilken enastående social insats han gjort. En stor personlighet som lade ner mycket tid och energi för att ungdomar skulle kunna idrotta. Wilhelm Friberg föddes den 25 juli 1865 i Göteborg och växte upp i stadsdelen Majorna under ganska enkla förhållanden. Fadern var segelsömmare och modern var hemma och skötte hushållet. Wilhelm avslutade sin skolgång vid 15 års ålder genom att ta examen i Majomas läroverk. Började sedan direkt att arbeta som kontorist på Bohus Mekaniska Verkstad, som var belägen strax söder om landeriet Liseberg. En anställning som varade i hela 44 år. Eftersom det var lång resväg till arbetsplatsen hyrde han in sig i ett bostadshus som låg granne med arbetsplatsen. Idrottsintresset grundlades då Wilhelm besökte Heden där han såg medlemmar ur Idrottssällskapet Lyckans Soldater bedriva gymnastik, löpning och på vintern skridskotävlingar. Nu hade han fått impulser och ideer för att starta en idrottsförening. Alldeles intill hans arbetsplats låg en nedlagd stor trädgård tillhörande Villa Carlslund. Han fick arrendera marken och började röja upp för att ordna en idrottsplats med fotbollsplan och löparbanor. l februari 1888 var det hela klart och första evenemanget var

hastighetstävling på skridskor. Namnet på arenan blev Balders Hage och den låg på den plats där Liseberg nu har sin södra entre. Vid denna tid hyrde Friberg in sig i Villa Carlstund för att några år senare förvärva huset av grosshandlare Wilhelm Hoeck. Vid ett möte i detta hus hösten 1887 bildade Wilhelm Friberg tillsammans med några vänner Örgryte IS. l början ordnade man tävlingar i friidrott, dragkamp och brottning. I början på 1890-talet introducerades fotbollen med hjälp av inflyttade skottar som kom att deltaga i ÖIS. Första officiella matchen spelades på Heden 1892 mellan ÖIS och Lyckans soldater. Den 20 augusti 1897 bildade Wilhelm Friberg Göteborgs Fotbollförening. Meningen var att GFF skulle bli ett slags farmarlag till ÖIS. Friberg blev GFF:s ordförande fram till 1910 och samma post hade han i ÖIS till 1926. Förutom detta hade han otaliga andra uppdrag. Göteborgs Fotbollförbunds ordförande var han i fjorton år och dessutom var han ordförande i Svenska Fotbollförbundet åren 1908 till 1917. Wilhelm ägnade all sin tid åt idrotten och först vid femtiotvå års ålder hade han tid att gifta sig. Hustru blev den 26 år yngre Lalla Hammarbäck, paret fick en dotter. På äldre dagar startade han en agenturfirma för sportartiklar, som han bedrev från en lokal på Erik Dahlbergs gatan. l december 1931 råkade Wilhelm ut för en olyckshändelse. Han blev påkörd av en cyklist och fick ett öppet sår på ena benet. Efter ett tag infekteras såret och han får hög feber, han behandlas på Ekmanska sjukhuset och man lyckas häva infektionen och han blev på bättringsvägen. Men i stället slår en blodpropp ut hjärtat och Wilhelm avlider hastigt den 16 januari 1932. En man med stora visioner hade slutat sina dagar. 8

Hur det hela startades Fredagen den 20 augusti 1897 hade Örgryte IS ett styrelsemöte. Diskussioner kom igång hur man skulle få fart på fotbollspelet i Göteborg. Det hade varit svårt att göra spelet populärt och i princip hade ingenting hänt. De idrottsföreningar som fanns i staden hade ingen lust att börja bedriva fotboll. Många tyckte helt enkelt att spelet var för burdust och ojust. Reglerna var för oklara och många menade att det liknade för mycket det engelska rugbyspelet Flera föreningar uppmanade sina medlemmar att inte börja med det där galna att jaga efter en boll. Wilhelm Friberg och hans vänner i ÖIS var trötta på att bara möta varandra i interna matcher. Därför beslöt man att bilda en ny förening som fick namnet Göteborgs Fotboll förening. Förhoppningen var att på detta vis locka till sig nya medlemmar och befrämja fotbollen. Styrelsen fick följande utseende: ordförande och kassör: Wilhelm Fri berg, sekreterare: Nils Ericsson och ledamöter Carl Erik Helgesson och Aron Hammarbäck. Samtliga dessa herrar var medlemmar i ÖIS och några satt då på styrelseposter i två föreningar. Från allra första början kan man säga att GFF blev en klubb i klubben. Eller som ett slags farmarklubb till ÖES. GFF bedrev sin verksamhet tillsammans med ÖIS på Balders Hage. Det gick dock trögt att utveckla fotbollen, först den 9 oktober 1898 spelade GFF sin allra första officiella match. Motståndare var ÖIS som vann med 1-0. Två veckor senare inbjöd Göteborgs Velocipedklubb GFF och ÖIS till match om deras medaljer. Matchen spelades på idrottsplatsen (där Gamla Ullevi ligger). På den lilla ojämna gräsmattan som var omgiven av en cykelvelodrom vann ÖIS med 5-1. Namnen på OFF-spelarna finns tyvärr ej dokumenterade. Första helgen i augusti 1899 anordnade GFF tillsammans med GAIS (som började med fotboll först 1903) tävlingar om SM-medaljer. 168 deltagare kom till start på Balders Hage. Det tävlades i friidrott och atletik men bara en fotbollsmatch spelades. ÖIS vann med 4-0 mot GFF, vars lag var mycket ungt. Laget hade en bra målvakt i Elis Petersson samt en duktig junior vid namn Knut "Knatten' Lindberg. Den senare blev så småningom en mycket framstående sprinter. Under detta år möttes GFF och ÖIS i elva matcher. GFF fick en seger, vann med 1-0. 9

1900 Nar det nya seklet inträdde hade fotbollen fortfarande svårt att etablera sig. Alltjämnt var brottning, tyngdlyftning och friidrott mer populärt att utöva. Även detta år spelades elva matcher mot ÖIS och åter vann GFF bara en match, denna gång med 3-0. Sent på hösten 1900 fick laget äntligen chans till spel mot en annan förening. Idronens Vänner stod för motståndet, men så mycket motstånd var det inte. GFF vann med 7-0. Eftersom det var så klent med matcher utövade många medlemmar friidrott. Tillsammans med ÖIS ordnades s.k. sommarfester. Förutom tävlingar på Balders Hage kunde den betalande publiken beskåda karnevalsupptåg. Det ekonomiska överskottet delades mellan föreningarna. Hur den unika kon stellationen GFF och örs fungerade visade sig år 1902. ÖIS skulle fara till Kri stiania (numera Oslo) för tävlingar. Eftersom kassan var lite mager fick man helt enkelt låna pengar från GFF. För första gången introducerades en liten enkelserie i fotboll. Någon upphetsning och folkvandring till matcherna blev det inte. Serien bestod av ÖIS (fyra lag), GFF samt Gårda Sportklubb. GFF kom på andra plats och ÖIS lag l vann. 1903 års SM spel samlade bara fyra föreningar. Ena semifinalen vann Göteborgs Idrottsförbund överraskande med 4-3 mot ÖIS. GFF gick ti ll final via 5-1 mot Krokslätt IK. Balders Hage 1901 Il

Idrottsförbundets lag var en bra mix med spelare från Gårda SK och Gais, GFF:s unga lag hade förstärkts med Hugo Levin från ÖIS första lag men var chanslösa och föll med 2-5. Vid denna tid höll man inte så hårt på samhörigheten till en klubb. Detta illustreras väl av brottarinstruktören P A Sjöholm, först brottare i Gais, startar Gärda SK, styrelsemedlem i GFF, ordförande i Gais samt sedan ordförande i IFK Göteborg. Allt detta på en kort tidsperiod av sex-sju år. Vid ett möte 1904 beslöt GFF:s styrelse att dess fotbollslag skulle bestå av unga läraktiga spelare. De som visade goda anlag hade sedan chans att spela för en plats i ÖIS båda lag. Under året spelade detta juniorlag flera matcher mot JK Vikingen och Majoroa IS. När det nybildade Göteborgs Fotbollförbund 1905 började administrera en Göteborgserie var inte GFF med. De unga juniorerna skulle stå på tillväxt och ansågs inte mogna att spela mot äldre herrar. Åren som följde fortsatte GFF med sin juniorverksamhet och på somrarna stod föreningen som arrangör till flera friidrottstävlingar. Hur var det då med Wilhelm Fribergs eget idrottsutövande? l samband med friidrotten på Balders Hage anordnades målskjutning med salongsgevär. Vid flertal tillfällen placerade han sig som medaljör. 12

Vid medlemskap i föreningen erhöll alltid alla medlemmar en liten folder, som innehöll GFF:s stadgar. Nedanstående utgavs år 1907. Årsavgiften vid denna tid var två kronor. Göteborgs Fotbolls-Förening Stadgar. l. Göteborgs Fotbollsförening har till syftemål att utöfva och befrämja fotbollspelet Detta vill föreningen uppnå genom att anordna fotbollstäflingar. 2. Medlem kan varje välfrejdad person blifva som erlägger en årsavgift af 2la, vilken betalas under årets första kvartal. Ständigt ledamotskap 20 la. 3. H varje medlem äger en röst och afgöres alla frågor med enkel röstpluralitel, utom i fråga om ändring av stadgarne, där minst två tredjedelar af de röstande måste lemna sitt bifall. 4. Föreningens angelägenheter ledas av en styrelse bestående af fem ledamöter, som vid ordinarie sammanträdet, hvilket hålles i februari månad årligen, väljes för ett år. styrelsen äger komplettera sig själ f tills nytt val har skett. Dessutom väljas tvenne revisorer. Val verkställas med slutna sedlar, om någon så påyrkar. Af den valda styrelsen utser föreningen ordförande, hvaremot den valde styrelsen inom sig utser v. ordförande, sekreterare, kassaförvaltare och materialförvaltare. 13

5. Vid ordinarie sammanträdet skall följande frågor föreligga: l :o. Val af två justeringsmän. 2:o. Uppläsning af styrelsens och revisorernas berättelser. 3:o. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen. 4:o. Val af styrelse. 5:o. Val af revisorer. 6:o. Behandling af inkomna förslag. 6. Styrelsen har att afgöra, huruvida föreslagen ny medlem skall antagas eller icke, samt rättighet att utesluta sådan som visat sig ovärdig att tillhöra föreningen. 7. Föreningens igenkänningstecken utgöres af en ljusblå boll med gula ränder och initialerna G. F. F. 8. I händelse föreningen skulle komma att upphöra, äga dåvarande medlemmar att bestämma om föreningens tillgångar. 14

storsegrar mot IFK Göteborg År 1909 blev Hugo Levins sista år som sekreterare, liknande uppgifter i ÖIS och Göteborgs Fotbollförbund tog för mycket tid, så han lämnade "farmarklubben" GFF. Han hade även fullt upp som driftansvarig för ÖIS nya idrottsplats Walhalla. Den låg på den plats där nu Svenska Mässan har sitt kongresscentrum. Fortfarande hade GFF inget seniorlag i seriespel utan det var bara ett juniorlag som var i farten. Det höll bra klass och vann finalen om Göteborgspokalen genom att besegra IK Wega. GFF fortsatte att arrangera friidrottstävlingar, men nu på Walhalla som var belagd med nya kolstybbsbanor. Junioryttern Folke Ljungström visade sin allroundkunnighet genom att i ett l 00-yardslopp skena in på tiden Il,5 sekunder, klämde också i med Il,80 i tresteg. I tidigare artiklar som presenterat GFF har det gått att läsa om en storseger mot IFK Göteborg. Här är li te mer bakgrund och fakta om detta märkliga resultat. Under hösten var det mycket diskussioner och tjafs i ÖIS hur dess förstalag sku lle se ut. Flera spelare var missnöjda och det blev snabbövergångar till GFF, som nu åter kunde ställa upp med ett seniorlag. Den 7 november spelade GFF en vänskapsmatch mot IFK Göteborg och kom till avspark med detta lag: Erik Ahlstam, David Asklund, Jakob Levin, Verner Petersson, Gustaf Sandberg, Bror Hagard, Oscar Döbeln, Erik Pettersson, Axel Englund, Erik Sandberg och Gunnar Lekander. Från GFF:s juniorlag deltog Döbeln och Lekander medan resten var ÖIS-are. GFF vann med hela 12-0 och fem av målen gjordes av Englund samt tre av Lekander. ' -.. Sllndor n dm 7 NoY. 1900 kj. Jl,1 e. 11.. sto.. revonchmatch flitlian ldroltsföteningen ~znnr~ferna ~" Göteborgs Fotbollsrörening r..-,,,.. l L&IICotea l M, t :rta Jl tl U ~e,.. cln :met. Ke~nu,.,..._ place~.~ 15

Fotholf.rpelare!..., - - FuLIJul l kiiro~ur från 8 kr. till h ögro prir. Olvor 1000 pur silloln i Svarigo untlor 1!107 1 00~. l'rislwmnt, upptn::;nntlo olt ti<~tnl olikn A J rt!~, ~ i inclrs p:" IJI'gilrnn grntis Oc h f I"IIIICO. Handelstidningen skrev: GFF presterade ettförstklassigt spel med vackra kombinationer och överdådig fart. Behärskade spelet och läto aldrig motståndarna få en syl i vädret. Kamraterna böra akta sig för att på detta sätt blamera sig genom slöhet i spelet. Folkgunsten är inte mycket att lita på. Till IFK: s försvar skall nämnas att stjärnorna Erik Börjesson och Konrad Thörnqvist ej deltog. De var upptagna av en federationsmatch som spelades i engelska Hull. Så sent som i december möttes GFF och IFK igen. Nu var "Börje" och Thörnqvist med, det hjälpte föga. På en svårspelad och snöbelagd plan vann GFF med 6-1. Allt detta är ju historia men i rekordböckerna och gammal statistik kommer dessa märkliga resultat alltid att återfinnas. 16

GFF är med och skapar fotbollhistoria 191 O blev ett bemärkelseår för Fotbollsföreningen. Jo det var så GFF nämndes i referaten. Startade säsongen med att besegra Gais med 3-2. De blev också motståndare i DM semifinalen, de rödsvartrandiga GFF vann en hård och ojust match med 2-1. Gais lämnade in en protest på grund av en som de tyckte alltför partisk domare. Protesten godkändes och det blev omspel. GFF:s ettrige försvarare Hitder Pettersson hade gått för hårt fram i första matchen och blev avstängd en månad. Trots åderlåtningen vann GFF med klara 3-0, två mål av centern John Eliasson. I finalen vann GFF med 2-0 mot IK Göta. Årets stora händelse var förstås introduceraodet av den första nationella Svenska serien. Från Göteborg deltog: GFF, ÖIS och IFK Göteborg, från Stockholm kom AIK och Vikingarna, vidare IFK-lagen Eskilstuna och Norrköping samt från Örebro Västmanland-Nerkes BK. Första helgen i maj åkte förväntansfulla GFF:are med tåg till Örebro. Matchen slöt oavgjord och samma resultat blev det i nästkommande dags match i Eskilstuna. Erik Sandberg gav GFF ledning i matchen mot "Blåvitt" men även denna uppgörelse slutade oavgjord. Därefter följde fyra tunga förluster och när del blev sommaruppehåll intog GFF sista plats. På sensommaren gjorde klubben sin första utlandsvistelse. Danmark var vid denna tid en fruktad fotbollsnation, men det Jylländska laget Aalborg BK föll oväntat med 1-3 mot ett heltänt GFF, vars tre mål inspelades av Per Hedströ m. Höstserien startade med förlust mot ÖIS men sedan kom vinsterna. Största segern kom mot IFK Eskilstuna med 6-1 och nya fyndet Harald Carlsson sköt tre mål Efter matchen slog klubben på stort, egna laget och motståndarna bjöds på en tre rätters middag på Hotell Eggers. Flera spelare visade fin form och särskilt då den greppsäkre målvakten Erik Ahlstam. Belöningen blev en plats mellan stolparna i nationselvan som i årets enda landskamp besegrade Norge med 4-0. Med till Oslo for även centerhalven Gustaf Sandberg, men han fick sitta på reservbänken. Vid denna tid meddelade Wilhelm Friberg att på grund av sin ställning i ÖIS måste han avsäga sig sitt ordförandeskap i GFF. Medlemskap och revisoruppdrag skulle han dock behålla. Strax före sista omgångens match mot IFK Göteborg fick GFF:s spelare läsa en skrivelse från den nye ordföranden Erland Hjärne, den löd: - Som allom varda bekant kan det bli vårt lags största märkesdag på söndag, naturligtvis allt beroende på spelarna själva. Vi skola möta IFK i 17

Svenska serien, den viktigaste matchen i år. Tänk på matchens värde, så tappa ej energi om så matchen spelas hela dan igenom. Varje spelare bör tänka på det ekonomiska värdet och kan kanske till nästa år åtnjuta förmåner helt jämförbara med vad spelare hava i ÖIS och Kamraterna. För GFF betydde inte matchen så förfärligt mycket, man kunde ana att Friberg och hans ÖIS låg bakom denna skrivelse. ÖIS hade i allra högsta grad intresse av hur denna match skulle sluta, vid en OFF-seger skulle ju ÖlS vinna serien. Hur matchen slutade? Läs referatet på nästa sida! GFF:s matcher i den första Svenska Serien 1910: Västmanland-Nerke 3-3 borta, IFK Eskilstuna 1-1 b., IFK Göteborg l-l hemma., Vikingarna 0-3 b., AIK O-l h., ÖIS 2-5 b., IFK Norrköping 0-2 b., ÖIS 0-2 h., IFK Norrköping 2-1 h., AIK 2-3 b., Vikingarna 2-1 h., Västmanl and 3-0 h., IFK Eskilstuna 6-1 h., IF K Göteborg 2-0 b. 1910 års GFF lag som deltog i Svenska Serien Sttiende fr. v. Jolm Eliasson. Harald Carlsson, Per l/edström, Olof Comeer. Gustaf Samll1erg. Erik Sandberg, Viktor Johansson, Erik Pettersson. Torsten Ericsson, Erik Mylu berg. Sittande ft: v. Oscar Johansson, Erik Ah/stam, Hitder Pettersson. 18

Urklipp från. tidningen. Nordiskt Idrottsliv november 1910 Serien slutspelad. Örgryte vinnare med A. l. K. på andra plats. Fotboll-Föreningen slår Göteborgs-Kamraterna med 2--0. Ovissheten var stor ända in i det sista.t.o.m. då lagen i söndags efter haltlek återinträdde på plan, var säkert de flestas åsikt, att Göteborgs-Kamraterna skulle bli de, som första gången ristade sitt namn på vårt nya fotboll spris. Men det blef Örgryte. Och det var Fotbollföreningens förtjänst. En vackrare match har knappast serien bjudit på än den i söndags. Vädret var det bästa - för spelarna, publiken frös duktigt - och planen, Valhalla, rätt bra. Bowmeester skötte till allmän belåtenhet pipan. De båda lagen ställde upp de bästa elfvor, de för tillfället kunna mönstra. Fotbollför.: Ahlstam, Corner, Peterren; E. Sandberg, G.Sandberg, Ljungström; Johansson, Carlsson, Ericsson, Hedström, O. Johansson. I.F.K.: Kärrby; Andersson, Thörnkvist; Holmgren, Svensson, J. Olsson, Lundin, Hallberg, Börjesson, C. Olsson, Magnusson. Publiken 2,500 personer. Fotbollföreningen valde all spela med sol i ryggen, och Kamraterna ha afspark. Omedelbart går bollen ner till Ahlstams mål, och där stannar den hela halfleken. De rusher, Fotbollföreningen gjorde, voro nog mycket snart räknade, och Kamraternas överlägsenhet var alltför tydlig. Backarna placerade sig på midtlinjen och slängde in händelsevis ur klungan förirrade bollar, och halfbackama sköto nästan lika flitigt som forwards. Men en så ogenomträngligt försvar ha Kamraterna kanske aldrig träffat på. Dagen var framför andra Ahlstams, hans spel i mål var ett av de vackraste, som öfverhufvud taget har presterats af målvakter, och de bägge backarna framför honom arbetade kolossalt hård t och energiskt. Börjesson syntes inte så mycket till under matchen, men så mycket mer hans adjutant Sandberg. Sällan har en allom bjudande, suverän härskares orngifning med så stor trohet och outtröttligt nit ansträngt sig att utforska och förekomma vederbörandes minsta önskningar. Det är ingen skam att erkänna Börjessons oerhörda farlighet framför mål, och Sandbergs aldrig svikande påpasslighet var säkerligen till större nytta än det för tillfället såg ut. Den, som i forwardskedjan arbetade bäst och med största framgång, var Hall berg, som hela säsongen visat sig som en öfverlägsen tekniker. Men hans skott äro inte så kraftiga och säkra från vänster som från högersidan, och detlyckades honom ingen gång att få en boll förbi Ahlstam, äfven om det ett par gånger såg mer än hotande ut. Lundin, som af sina kamrater sättes mycket högt, saknar den tina, ögonblickliga uppfattningen af situationen, som är så nödvändig, och litar för mycket enbart på snabbhet. Och högersidan hölls väl tillbaka af försvaret. Kamraternas halfbackar spelade mycket väl, Holmgren bäst. Han är den enda, som spelar med hufvudet också, något som en förstklassig hallback måste kunna. Då halfleken afblåstes utan mål, var spänningen oerhörd. Det gällde, som så ofta förr: Örgryte eller 19

Kamraterna? Och ärgrytespelarna stodo på läktarne, ur stånd att kunna inverka. Det var, som om en annan anda hade farit i Fotbollföreningens forwards, när pipan ånyo ljudit. T. o. m. Hedström, som första halvlek gjorde allt på tok, började både ta emot och fortskaffa bollen, och Kamraternas backar började få känning af hvad försvarsarbete vill säga. Efter en minut har Fotbollföreningen sin första hörnspark, och deras rusher visa stor benägenhet att sträcka sig ända fram till Kärrby, som länge fåll gå arbetslös. Efter 20 min. spel får Hedström långt från Kamratmålet en boll förbi Nils Andersson, och innan denna hunnit vända och sätta fart är Hedström i väg, följd afthörnkvist. Förståndigt nog stannar Hedström och siktar väl, ett kraftigt skott och Fotbollföreningen leder. Nu var man säker på, att Kamraterna skulle prässa, men tack vare sina halfbackar, som lågo som remmar efter forwards, kunde Fotbollföreningen hålla anfallen från nätet. Rätt som det var skickar Sandberg ut en boll på vänsterflygeln, där den lille pigge innern tar hand om den, lyfter den öfver Thörnkvist och får tillräckligt försprång för att kunna skjuta in bollen nummer två, äfven den nära nog omöjlig att hindra. Ett par gånger till fick Kärrby sätta till hela sin smidighet för att parera skarpa, välriktade skott. Allt efter som tiden gick, blef Fotbollföreningens spel säkrare, segervissare och stoltare, under det mästerskapslaget fick ett nervöst drag öfver sitt spel. Och då tiden var ute, var resultatet fortfarande två mot noll. Detta uttrycker ingalunda, som förut sagts, den verkliga öfverlägsenheten. Kamraterna förlorade tack vare motlagets goda försvar, och det som helhet betraktadt ojämnare och underlägsna laget vann genom ett par individuella rusher. Men Kamraterna skola inte beklaga sig, finalen om mästerskapet mejlan dem och Djurgården bjöd på samma situation, till de förras fördel. Omedelbart efter matchen öfverlämnade Sv. Fotbollförbundets ordf., red. W. Fri berg. Busseypokalen till Örgryte idrottssällskap, som med 19 points eröfrat dem. A.I.K. har lika poäng. Barthold Ahnfelt Serien har gifvit foljande resultat Örgryte I. S. 14 8 3 3 52-22 19 Allmänna I. K. 14 8 3 3 50--28 19 Göteborgs-Kamraterna 14 8 2 4 41-32 18 Norrköpings-Kamraterna 14 6 3 5 31-26 15 Fotbollsföreningen 14 5 3 6 24-24 13 Vikingarne 14 4 2 7 28-38 lo Västmanl. - Ner. B. K. 14 3 2 8 25-50 8 Eskilstuna-Kamraterna 14 3 2 9 30--6 1 8 20

Några dagar efter första besöket begav sig "Gobben" och Göte åter till Friberg för att kvittera ut matchställ 09h begagnade kängor. Under hösten hann man med att spela några vänskapsmatcher, fotot här nedan är från ett sådant tillfälle, hösten 1929. 1930 är det fortfarande turbulens i föreningen, medlemmar som inte betalat medlemsavgift får inte längre anstånd utan får lämna klubben. Kassan är helt tom och Friberg går in och hjälper till med egna pengar. Det här året blev på sitt sätt historiskt. Under hösten avslutade GFF med all sin verksamhet på Balders Hage. Sekreteraren Edgar Andersson är den som drar det tyngsta lasset i klubben, han ser till att få ihop ett helt nytt A-lag. Flertalet av spelarna kom från stadsdelarna Haga, Annedal samt Vasastaden. U n der året spelade man bara 18 matcher och i serien vann laget bara tre segrar och slutade på sjätte plats i klass 4. Laget: Per Svensson, Gösta Svärd, Edgar Andersson, Tage Sjöberg, Eskil Andren, Bertil Rutgersson, Sven Johnsson, Georg Nord, Kurt Jönsson, Gustav Håkansson och Sven Sjögren. Göte Ah l gren: -Av någon anledning som inte jag känner till spelade vi inte i Göteborg serien. Under våren och sommaren ordnade "Gobben" i stället flera vänskapsmatcher, däremot på hösten deltog vi i något som hette Balders Hage serien. Vi vann några matcher men tyvärr kunde vi inte alltid ställa upp med bästa tilltänkta laget. Den träning som vi bedrev kan ju inte alls jämföras vad som dagens ungdomar utför. Det var helt andra villkor ochförutsättningar på vår tid. Vi samlades dock regelbundet vid Karl Johans torg eller vid planerna runt slottsskogsvallen för att "dela upp" som det hette. Vi unga killar från Bangatetrakten kände inte till mycket om G F F: s seniorverksamhet, all ny informationfick vi genom vår lagledare "Gobben' Jonas son. Han var lite mer insatt i föreningens verksamhet. Klubben spelade i en alltför låg serie för att man skulle följa laget genom tidningarnas sportsidor. Vi killar var lite nyfikna vad som hände och ville veta mer om G F F. Under hösten har "Gobben" och Edgar Andersson täta kontakter med varandra, Edgar berättar att han är bekymrad om klubbens framtid. Juniorerna brukade träffas på ett kafe vid hörnet Kaptensgatan och Allmänna Vägen (en kopp fika kostade då tio öre). Vid ett av mötena meddelade "Go b ben" att det var viktigt att killarna medverkade vid det kommande årsmötet som skulle hållas i februari 1931. 28