Reseberättelse Minor Field Study i Bolivia och Peru, November februari 09/10 Skriven av Anders & Anders Projekt För vårt examensarbete tog vi kontakt med International Finance Corporation (IFC), som är en del av Världsbanken. Vi frågade om de hade något projekt och efter en tids mailkorrespondens blev vi erbjudna ett projekt inom den bolivianska skogsindustrin. Tanken var att vi skulle bedriva fältstudier i Bolivia och sedan fortsätta arbetet på IFCs Sydamerika-hub i Perus huvudstad Lima. I november/december 2009 jobbade vi alltså för IFC i Bolivias huvudstad La Paz och december/januari arbetade vi i Lima. La Paz Resmål Bolivia är ett land som skiljer sig mycket från Sverige i många avseenden. När vi klev av planet på La Paz flygplats befann vi oss 4000 m.ö.h. vilket satte våra välbefinnanden på prov. Första dagarna tog vi det mycket lugnt för att anpassa oss till den höga höjden. Vi upplevde La Paz som en relativt säker stad. Folk var mycket vänliga och hjälpsamma. Vi hörde dock en del skräckhistorier om folk som åkt taxi med okända bolag och blivit körda utanför staden och sedan pressade på pengar. För att undvika detta valde vi därför att alltid boka taxi via erkända företag. Taxisystemet fungerar bra och är billigt. Resan till vårt kontor tog 25 minuter och kostade runt 8 bolivianos (= 8 kronor). Fullt överkomligt. Innan ankomst till La Paz sökte vi lägenhet på Internet. Det visade sig vara svårt vilket gjorde att vi tog in på ett enklare hotell istället. Kostnaden var $25 per natt för oss båda. En fördel med hotell är att personalen i receptionen kan hjälpa en med diverse ärenden vilket kan förenkla vistelsen. Till exempel bokade vi sällan taxi själva eller tog hand om tvätten. All sådan service är billig i Bolivia och är värd varenda boliviano. Förbindelserna i Bolivia är bra. Bussystemet fungerar okej och inrikesflyget fungerar också som det ska. För vårt projekt reste vi till olika städer och intervjuade skogsaktörer. Vi tog inrikesflyget till både Santa Cruz och Cochabamba. Flyget var punktligt, upplevdes som säkert och kostade ungefär som i Sverige. Att ringa i/från Bolivia med svenska telefoner är dyrt. Därför köpte vi kort från Tigo som vi stoppade i våra svenska telefoner. Att ringa inom Bolivia var inte överdrivet billigt men att ringa hem till Sverige kostade 6 kr per min. När man inte jobbar har Bolivia ett rikt utbud av aktiviteter att erbjuda. Landet har allt från tät regnskog till karga berg som mäter över 6000 m.ö.h. Vi åkte på utflykt till Titikakasjön (som sägs vara den blåaste sjön i världen) Eftersom det regnade och var grått missade vi dock den effekten. En annan helg cyklade vi ner från 4700 m.ö.h. ner till 1100 m.ö.h. på världens farligaste väg. Utsikten var fenomenal och hela upplevelsen kan vi varmt rekommendera.
Man bör dock vara försiktig eftersom vägen är smal och brant vilket har lett till att många olyckor skett genom åren. Kostnader Som MFS:are måste man vara beredd på att stå för alla kostnader själv. Även fast vi arbetade för en stor internationell organisation fanns det inga pengar budgeterade för vår vistelse. Överlag kan man säga att allt är billigt. Middag kan man äta för under 15 kronor på restaurang och lokaltransport är också billigt. Vi tyckte taxi var så pass överkomligt att vi inte testade de lokala minibussarna. De sägs kosta 1-2 kr per resa och ska fungera som en vanlig busslinje. Hälsa De största riskerna i La Paz är höjden och maten. För höjdsjuka är risken störst i början, men vi skulle ändå rekommendera att lämna löparskorna hemma. Höjden är verkligen påtaglig och det är mycket jobbigt att bara gå i en trappa. Som MFS:are vet man att maten som ska förtäras måste: cook it, boil it or leave it. Detta gäller även i Bolivia. Framförallt är salladen i landet riskabel. Den sköljs inte som den ska och kan därför innehålla parasiter som kan göra dig mycket sjuk och tvinga dig att uppsöka läkare. Därför bör man verkligen vara försiktig med vad man stoppar i sig. Lima Innan ankomst till Lima hade vi lågt ställda förväntningar eftersom få verkade ha goda erfarenheter av staden. Vårt första intryck var dock annorlunda. Staden har 9 miljoner invånare och ligger på en klippa vid Stilla Havet vilket ger en spektakulär utsikt. Vi anlände till stadsdelen Miraflores, som ska vara den lämpligaste för turister. Stadsdelen är relativt säker och standarden är högre än i de flesta andra delar av staden. Staden i stort känns rätt osäker. Den är stor och som västerlänning ska man undvika att gå långa sträckor och man ska inte ta en taxi direkt från gatan. Även här fanns det skräckhistorier och några svenskor som vi lärde känna blev vid ett tillfälle körda till en utsiktsplats och rånade. Därför valde vi även i denna stad att endast boka transport från kända företag. Ett tips kan vara att förboka bilar eftersom väntetiden vid spontanbokningar kan vara uppemot 2 timmar. Boende finns i alla prisklasser. Vi valde en lägenhet vi hittade på Internet som vi tyckte låg bra och erbjöd ett bekvämt boende. Man hade kunnat komma billigare undan, men i denna stad med det komplicerade transportsystemet och det osäkra stadslivet blev det mer hemmahäng vilket gjorde att vi prioriterade ett boende som var kul att komma hem till. En helg åkte vi på utflykt till Nazca och tittade på stadens berömda linjer. Det är linjer som finns i marken och som ingen vet av vem eller varför de tillkom. Vi åkte långfärdsbuss dit och sen flög vi med ett enmotorigt plan över linjerna. Utflykten var kul och det peruanska bussystemet är bekvämt och fungerar oerhört väl. Macchu Picchu är väl kanske den självklara utflykten när man är i Peru. Men vi prioriterade bort den i brist på tid och motivation. Tillgången till telefon och Internet är väl utbredd i Lima. Sim-kort bör man köpa till sin mobil och Internet finns på de flesta hotell. Ringa med mobil är dock inte så billigt. Kostar ungefär som det gjort i Sverige för 5-10 år sen, dvs. 4-5kr per minut.
När man åker runt i Sydamerika och säger att man ska till Lima får man alltid höra att maten där ska vara så fantastisk. Lima är nämligen känt föra sitt kök och framförallt för sina fantastiska skaldjur. I efterhand kan vi glatt instämma och konstatera att maten var väldigt bra. Man bör absolut testa den peruanska delikatessen ceviche, som är fisk tillagad i Lime-sås. Otroligt gott men lite farligt för magen. Är man försiktig och endast äter den mitt på dagen (då är den nämligen som färskast) brukar man klara sig. Är man ute och äter, bör man dricka en Pisco Sour. Det är en drink typisk för Peru och som består av spriten Pisco, lime, äggvita och lite andra ingredienser. Kostnader Kostnadsläget i Lima är högre än i La Paz. Allt är dyrare men som svensk tycker man ändå att det mesta är överkomligt. Hälsa Vi upplevde inte några större bekymmer med hälsan. Men precis som i Bolivia är maten inte anpassad för våra svenska magar, vilket gör att man bör vara lite försiktig. Problemet är och dock inte alls lika stort som i Bolivia.
Träbearbetning på sågverk i Cochabamba Plantor till plantage med pinjeträd
Pittoreskt kvarter i Santa Cruz, Bolivia Plantage i Cochabamba, Bolivia
Damer i La Paz, Bolivia Utsikt från hotell i La Paz, Bolivia