amerikanska inbördeskriget 31 Baron von Münchhausen slogs med Lee Han var nästan två meter lång, kavalleriofficer och klädd i grått. Den före detta officeren från de preussiska gardeskyrassiärerna var JEB Stuarts stabschef och till sist överstelöjtnant i de konfedererades armé. Hans fulla namn var Johann August Heinrich Heros von Borcke. Med sig på sin resa över Atlanten hade han haft sitt långa preussiska kyrassiärsvärd. av anders frankson, militärhistorisk författare Heros von Borcke kom att delta i flera stora slag, andra slaget vid Bull Run i augusti 1862, Antietam september 1862, Frederickburg december 1862, Chancellorsville maj 1863 och sedan inbördeskrigets största kavallerislag, Brandy Station den 9 juni 1863. Han blev känd som jätten i grått. 1
H ans far var precis som han officer i den preussiska armén och vid Heros födelse 1835 var han stationerad i fästningen Ehrenbreitstein i Koblenz där floden Rhen och Mosel möts. Strax efter att Heros hade fötts lämnade fadern aktiv tjänst för att ta hand familjens gods i Pommern (i dag del av Polen). Heros adelssläkt nämns för första gången i källorna år 1186. Heros uppväxt i Pommern och Brandenburg verkar varit bekymmerslös, först i den lokala byskolan sedan vidareutbildning i Berlin där han 1848 fick uppleva den tyska revolutionen som gjorde att många tyskar gick i exil, bland annat till USA. En av dessa var Franz Sigel, general hos nordstatsarmén. Heros tog snarare avstånd från 1848 revolution. Heros tog ett avgörande beslut 1853 då han bestämde sig för att bli officer vid kungliga preussiska gardeskyrassiärerna. Han hade under sin studietid i Berlin sett regementet i flera parader och imponerats, för mig då fanns det inte en skönare syn och ståtligare trupp i hela världen. äntligen officer hos gardet Två år senare, 1855, uppnådde han detta då han utnämndes till fänrik. Men livet som ung gardesofficer var inte billigt, fadern fick ta hand om en enorm skuldbörda. Redan 1858 lämnade Heros regementet och blev reservofficer. Han begav sig till Paris för att studera, bland annat franska. Men han kunde inte hålla sig borta, så snart tog han aktiv tjänst igen, denna gång vid Brandenburgs Den preussiska kavalleriofficeren Johann August Heinrich Heros von Borcke anmälde sig frivillig till amerikanska inbördeskriget på sydstatssidan. Heros tjänstgör i Stuarts stab. JEB Stuart var Lees kavallerichef. Foto: George S. Cook 2
Brandy Station den 9 juni 1863, De är här! General JEB Stuart, chef över Virginiakavalleriet, väcks bryskt av sin adjutant Heros von Borcke. 2. dragonregemente när detta förband 1860 formerade en femte skvadron i Landsberg (i dag del av Polen). Återigen lever Heros ett vidlyftigt liv som ung kavalleriofficer och får ett nytt skuldberg. Fadern får igen gå in och häftiga ordväxlingar förekommer mellan far och son. Nyheterna om att ett inbördeskrig hade brutit ut i USA når Europa. Heros väljer att lämna Europa och söka äventyret i Amerika. Varför han valde Sydsidan i kriget kan förklaras med att han träffade en attaché från USA:s legation som var från söderns plantagearistokrati. Heros ansåg slaveri var moraliskt fel. I vilket fall lämnade han sitt hemland den 14 februari 1862 för ett spännande äventyr som han såg det och den 26 maj 1862 anlände Heros med en blockadbrytare till Charleston i South Carolina. krigstjänst hos stuart I Charleston får Heros sitt första intryck av sydstatsoldater. Han var van med europeisk disciplin och riktiga uniformer men det han fick se var långt därifrån. Föga anade han att dessa trashankar skulle imponera stort på honom på slagfältet. Från Charleston beger han sig till Richmond i Virginia. Och han kan inte tala om speciellt omständlig byråkrati hos krigsministeriet i Richmond för redan den 29 maj, tre dagar efter sin ankomst till Amerika, lämnar Heros staden på sin nya häst på väg som frivillig till JEB Stuarts kavallerister. Just när slaget om Seven Pines inleds den 31 maj 1862 träffar Heros för första gången JEB Stuart. Han var inte allt förtjust över den långa utlänningen som plötsligt dök upp och anmälde sig. Men han fick inte så mycket tid att tänka då kanoner hördes i fjärran, Stuart utbrister: Jaha, dansen börjar. Heros blir en del av Stuarts stab. Snart får han sin första uppdrag som ordonnansofficer att rida förbi fiendens positioner och leverera ett meddelande till överste Fitzhugh Lee. Detta blev hans första uppdrag i krig någonsin, han sporrade sin häst och satte av med högsta fart. Plötsligt hördes och kändes en våldsam explosion som täckte Heros med gyttja och smuts. Heros skrev senare: Det var den första granat som slog ner så nära mig och jag fick direkt ett starkt intryck av krigets skoningslösa destruktiva våld. Stuart var nöjd med Heros insats under slaget om Seven Pines den 31 maj 1 juni 1862 och han och Stuart började utveckla sin vänskap. Efter slaget tog Stuart Heros med på en rundtur på slagfältet och Heros noterade: Aldrig kommer jag 3
En samtida teckning över slaget vid Brandy Station den 9 juni 1863. Illustration: Edwin Forbes. glömma detta, den första anblicken på denna bild fylld av blod, förödelse och död, som jag senare skulle bli van vid. Heros deltog sedan i Stuarts berömda räd runt nordstatsgeneral McClellans armé, senare utnämndes han till kapten och innan bläcket hann torka blev han igen befordrad till major. Stuart hade börjat beteckna Heros som sin högra arm. Dock hade han svårt för hans namn så han sa istället: My dear Von. mängder av fältslag i virginia Heros kom att delta i flera stora slag, andra slaget vid Bull Run i augusti 1862, Antietam september 1862, Frederickburg december 1862, Chancellorsville maj 1863 och sedan inbördeskrigets största Nordstatskavalleri, 1. Maine kavalleriregementet, i strid vid Middleburg 17 19 juni 1863. Illustration: Alfred R. Waud kavallerislag, Brandy Station den 9 juni 1863. Han blev känd som jätten i grått. En New Yorktidning hade följande reportage om Heros: Det fientliga angreppet leddes av en jätte som satt på enorm häst. Ett svärd så långt och brett som ett stängselpåle svingades över huvudet och detta gav ett skrämmande intryck på våra soldater. Den 19 juni 1863 träffas Heros av en kula i halsen. Hans karriär som kavalleriofficer i främre linjen hos Stuart var över. Många trodde att det var hans sista stund men trots att kulan stannade i kroppen kom Heros att överleva i många år. Kulan kom att göra sig påmind under årens lopp. Heros var inte vid Stuarts sida under Gettysburgskampanjen 1863 och det finns historiker som gör gällande att hade han varit det så kanske hade Stuart inte försummat Lee inför slaget om Gettysburg. diplomatiskt uppdrag i london Heros återhämtade sig men återgick inte fronttjänst. Den 11 maj 1864 fick Heros beskedet att Stuart hade sårats svårt under slaget vid Yellow Tavern. Heros skyndade sig för att träffa Stuart då han anlände till Richmond, Stuart utryckte en förhoppning att han skulle återhämta sig som Heros hade gjort men så blev det inte. Han dog sent på kvällen den 12 maj, innan hans fru hann komma. I slutet av året, 1864, skickas överstelöjtnant 4
Slaget vid Brandy Station 1863 W.H.F. Lee Buford Buford Pleasonton Fleetwood Hill Jones Brandy Station Wyndham Hampton Stuart PENNSYLVANIA Kilpatrick Gregg Robertson Rappah a nnock Washington Brandy Station VIRGINIA Richmond MARY- LAND Butler Duffié NORTH CAROLINA Wickham Heros von Borcke på diplomatiskt uppdrag till Storbritannien. Men det blev inte mycket uträttat då kriget i stort sett var över i april 1865 då Lees armé kapitulerade. Heros stannar kvar i London men när han sommaren 1866 fick besked om ett möjligt krig mellan Preussen och Österrike-Ungern, så beger sig Heros snabbt hemåt till Berlin. Han återinsattes i aktiv tjänst, dock bara som löjtnant. Han var besviken men hans krigserfarenhet gav honom en helt annan plattform. Krigsministern Albrecht greve von Roon bjöd in honom för ett samtal, men det blev även en audiens med kungen. Den aktade fältmarskalken Friedrich greve von Wrangel ville också höra om hans erfarenheter. Här kände sig Heros obekväm då den 72-årige fältmarskalken bad den 30-årige Heros att sitta ner och berätta sin historia medan han stod upp och gick fram tillbaka i rummet, och emellanåt utbrast Bravo eller Det gjorde du bra. krig i europa Heros kom att under det preussisk-österrikiska kriget 1866 tjänstgöra vid staben hos preussiska 1. armén vars befälhavare var prins Friedrich Karl von Preussen. Trots sin låga rang fick Heros viss En slagfältskylt från dagens Middleburg om slaget där Heros sårades. 5
status i staben, prinsen vände sig ibland direkt till Heros med frågor och sa sedan: Mina herrar, Borcke har rätt, hans uppfattning är den enda som jag är överens med. Heros lämnade armén efter kriget som ryttmästare och höll kontakten med prins Friedrich Karl, de jagade ett flertal gånger tillsammans fram till prinsens död 1885. Heros skrev till och med en bok om deras krigsoch jaktäventyr. År 1867 gifte sig Heros med sin ungdomsskärlek, Magdalene Honig. Äktenskapet var lyckligt och de fick tre söner. På familjegodset kom sydstatsflaggan att hissa ett antal gånger vid olika tillställningar. Heros skrev flera böcker om amerikanska inbördeskriget som har fått blandade omdömen, bland annat Sydstaternas baron von Münchausen. kulan tog sitt pris till slut När hustrun 1883 dog blev Heros deprimerad. Året efter 1884 valde Heros att åka på besök till USA. Besöket i Richmond blev en hyllningstillställning och han fick återse gamla vänner och bekanta samt sitt långa preussiska kyrassiärsvärd som han hade lämnat då han begav sig iväg på sitt diplomatiska uppdrag (svärdet finns idag vid konfederationens museum i Richmond). Väl åter i hemlandet kom Heros att gifta om sig 1885 med sin första frus yngre syster Tony Honig. De fick en dotter, som fick namnet Virginia. Skottet i Middleburg den 19 juni 1863 dödade till slut Heros. Han dog den 10 maj 1895 av blodförgiftning som orsakades av kulan som fanns kvar i hans kropp. Han blev 59 år gammal. Han begravdes i föräldrarnas mausoleum, men hans gravsten förstördes av Röda armén i slutet av andra världskriget. 2008 ordnades en ny gravsten som bekostades av USA, detta i enlighet med en lag i USA från 1900-talets början som erkänner konfedererade veteraner som amerikanska soldater. Vid ceremonin 2008 deltog bland annat JEB Stuart IV med son, the Sons of Confederate Veterans och United Daughters of the Confederacy samt mängder av åhörare från olika föreningar för historiskt återskapande i Tyskland, Sverige, Spanien, Italien med mera. q JEB Stuarts monument i Richmond, Virginia. Det invigdes 1907. Ceremonin i Polen 2008, från vänster till höger: Eckhart von Borcke, Col. Jeb Stuart IV, Heinrich Wirz och Hubert Leroy. 6