AVFALLSPLAN FÖR BOTKYRKA KOMMUN

AVFALLSPLAN FÖR BOTKYRKA KOMMUN Antagen av kommunfullmäktige 2002-11-01 1

2

Innehållsförteckning 1 INLEDNING... 5 1.1 BAKGRUND... 5 1.2 INNEHÅLLET I EN AVFALLSPLAN... 5 1.3 KOMMUNENS ANSVAR... 5 1.4 FRAMTIDSVISION... 7 1.5 AVGRÄNSNINGAR OCH STYRMEDEL... 7 2 ÄNDRINGAR SEDAN AVFALLSPLANEN 1994... 9 2.1 INLEDNING... 9 2.2 MILJÖBALKEN... 9 2.3 RIVNINGSPLAN ENLIGT PLAN- OCH BYGGLAGEN... 10 2.4 DEPONISKATT... 11 2.5 AVFALLSFÖRORDNINGEN... 12 2.6 FÖRORDNING OM BATTERIER... 12 2.7 HANTERING AV KYL- OCH FRYSSKÅP... 13 2.8 PRODUCENTANSVAR... 13 2.8.1 Inledning... 13 2.8.2 Förpackningar... 13 2.8.3 Returpapper... 15 2.8.4 Däck... 15 2.8.5 Bilar... 16 2.8.6 Elektriska och elektroniska produkter... 16 2.8.7 Frivilligt producentansvar i byggsektorn... 17 2.9 KOMMUNALA BESLUT... 17 2.9.1 Renhållningsordning för Botkyrka kommun... 17 2.9.2 Ändring av lokal renhållningsordning för Botkyrka kommun... 17 2.9.3 Ändringar/kompletteringar av sophämtningstaxan... 18 2.9.4 Riktlinjer för markupplåtelse m.m. avseende insamlingsställen för avfall som omfattas av producentansvar... 19 2.9.5 Miljörevision av avfallsplanen... 20 2.9.6 Direktiv för översyn av avfallsplanen... 20 2.9.7 Ansvar för bortforsling av miljöfarligt avfall...20 3 BESKRIVNING AV NUVARANDE AVFALLSHANTERING... 21 3.1. HUSHÅLLSAVFALL OCH DÄRMED JÄMFÖRLIGT AVFALL... 21 3.1.1 Beskrivning... 21 3.1.2 Mängder och hantering... 21 3.1.3 Hushållavfallets olika delar... 23 3.1.4 Utveckling av biologiska behandlingsmetoder... 30 3.2. PARK- OCH TRÄDGÅRDSAVFALL... 30 3.2.1. Beskrivning... 30 3.2.2. Mängder och hantering... 30 3.2.3. Utveckling... 31 3.3 BYGG- OCH RIVNINGSAVFALL SAMT JORD- OCH SCHAKTMASSOR... 31 3.3.1. Beskrivning... 31 3.3.2. Mängder och hantering... 32 3.3.3. Planering och utveckling... 33 3

3.4. AVFALL FRÅN ENERGIUTVINNING... 34 3.4.1. Beskrivning... 34 3.4.2. Mängder och hantering... 34 3.5. AVFALL FRÅN BEHANDLING AV KOMMUNALT AVLOPPSVATTEN... 35 3.5.1. Definition... 35 3.5.2 Avloppsvatten från det kommunala VA-nätet... 35 3.5.3. Slam från enskilda avlopp... 38 3.6. AVFALL FRÅN BEHANDLING AV INDUSTRIELLT AVLOPPSVATTEN... 38 3.7. BRANSCHSPECIFIKT AVFALL... 39 3.7.1 Beskrivning... 39 3.7.2 Mängder och hantering... 39 3.8 EJ BRANSCHSPECIFIKT AVFALL... 39 3.8.1 Beskrivning... 39 3.8.2 Mängder och hantering... 40 3.8.3 Utveckling... 41 3.9. PRODUCENTANSVAR... 41 3.9.1. Avfall från elektriska och elektroniska produkter... 41 3.9.2. Förpackningar och returpapper... 42 3.10 FARLIGT AVFALL FRÅN FÖRETAG... 44 3.10.1. Beskrivning... 44 3.10.2 Mängder och hantering... 44 4 UTVÄRDERING AV HUR FÖRÄNDRINGAR I AVFALLSHANTERINGEN PÅVERKAT MILJÖ OCH OMGIVNING... 46 4.1 FÖRÄNDRINGAR... 46 4.2 SORTERING AV METALL & RESTAVFALL... 46 4.3 14-DAGARS HÄMTNING... 47 4.4 HÄMTNING I KÄRL ISTÄLLET FÖR SÄCKAR... 47 4.5. INLÄMNING OCH SORTERING AV GROVSOPOR VID ÅTERVINNINGSCENTRALER... 48 4.6. PRODUCENTANSVAR... 48 5 AVFALLSANLÄGGNINGAR I BOTKYRKA KOMMUN... 49 6.1. NATIONELLA AVFALLSMÅL OCH REGIONAL ANALYS... 51 6.2. KOMMUNENS ÖVERGRIPANDE MÅL... 51 6.3 LOKAL AGENDA 21... 52 6.4 METODER FÖR ATT NÅ AVFALLSPLANENS GENERELLA MÅL... 54 6.4.1. Återvinna hushållsavfall... 55 6.4.2. Återvinna de avfallstyper som omfattas av producentansvar... 56 6.4.3. Höja kunskapsnivån och medvetandet om avfallshanteringen... 56 6.4.4. Deponera säkert och effektivt... 56 6.5 ÅTGÄRDSPROGRAM... 56 7 ORDLISTA... 67 4

1 Inledning 1.1 Bakgrund Alla kommuner skall enligt miljöbalken (15 kap 11 ) upprätta en heltäckande avfallsplan. Planen skall antas av kommunfullmäktige, inarbetas i den kommunala renhållningsordningen och fortlöpande revideras. Naturvårdsverket har gett ut en kungörelse med föreskrifter om innehållet i kommunal avfallsplan, SNFS (1991:3). Denna plan bygger på dessa föreskrifter. Botkyrka kommun antog sin första avfallsplan i januari 1994. 1.2 Innehållet i en avfallsplan En avfallsplan ska innehålla uppgifter om allt avfall inom kommunen och hur det insamlas, transporteras samt återvinns eller bortskaffas. I avfallsplanen ska kommunen även redovisa vilka åtgärder som kommunen avser att vidta för att avfallet ska kunna tas omhand på ett från resurshushållnings- och miljöskyddssynpunkt lämpligt sätt. En annan viktig uppgift är den fysiska planeringen som rör utbyggnaden av avfallshanteringen (anläggningar, insamlingsbehållare och återvinningsstationer). I avfallsplanen ska även avfallsupplag som inte längre tillförs avfall beskrivas. I denna avfallsplan har även en ordlista lagts till för att underlätta läsandet av planen av icke yrkeskunniga inom området. Denna finns i planens sista kapitel, kapitel 7. 1.3 Kommunens ansvar Vissa avfallsslag är under kommunalt ansvar, det vill säga att kommunen har ansvar för insamling och behandling av avfallet. Hushållsavfall är generellt under kommunalt ansvar, med undantag för de avfallsslag som istället omfattas av producentansvar. Ansvaret för insamling, transport, behandling, information med mera ligger då på producenterna av de olika varorna och förpackningarna. Producenterna är med andra ord ansvariga för till exempel utplacering, tömning och renheten vid återvinningsstationerna. Det hushållsavfall som trots att det omfattas av producentansvaret inte lämnas till insamling, är dock kommunalt ansvar. Nedan redovisas vilka avfallsslag som ligger under kommunalt ansvar respektive producentansvar. Avfallsslag under kommunalt ansvar i Botkyrka kommun Hushållsavfall: komposterbart avfall, brännbart avfall, metall & restavfall, farligt avfall, grovsopor, trädgårdsavfall, kyl- och frysskåp. Slam från enskilda avloppsanläggningar 5

Latrin Batterier (insamling, sortering, vidaretransport) Restaurang- och storköksavfall Farligt avfall från företag Avfallsslag under producentansvar Förpackningar (som inlämnats vid återvinningsstation eller -central): pappers- och kartongförpackningar, wellpapp plastförpackningar glasförpackningar metallförpackningar (i Botkyrka ska metallförpackningar läggas i kärlet för metall & restavfall och hämtas vid bostaden) Returpapper (som inlämnats vid återvinningsstation eller -central) Däck Bilar Elektriska och elektroniska produkter Entreprenör för producenterna av förpackningar och returpapper är SRV återvinning AB. Entreprenör för däckproducenterna är Ragn-Sells AB. Det kommunala ansvaret respektive producentansvaret för de här uppräknade avfallsslagen innefattar odelat ansvar för: insamling transporter omhändertagande information Ett undantag är batterier där ansvaret är uppdelat mellan kommunen och producenterna. Ansvaret för insamling och transport av metall & restavfall är samordnat mellan kommunen och producenterna. Producenterna har ansvaret för metallförpackningarna medan kommunen har ansvaret för det övriga metall & restavfallet. Kommunerna har ett övergripande ansvar för information till hushållen om källsortering samtidigt som producenterna har ansvaret att informera om sin insamling. Det finns därför behov av samordning för att budskapet till kommuninvånarna ska bli så enhetligt och tydligt som möjligt. I Botkyrka kommun är SRV återvinning AB avfallsentreprenör åt både kommunen och producenterna. Det underlättar givetvis möjligheten att samordna informationen till kommuninvånarna. Kommunen utför avfallshanteringstjänster och äger anläggningar. Dessutom ska kommunen bevaka att avfallshanteringen sker med beaktande av både miljö- och hälsoaspekter. Det finns således miljömässiga motiv bakom kommunernas arbete, men även hygieniska motiv som att undvika skadedjursangrepp, smittspridning och andra hälsorisker som följd av felaktig avfallshantering. Kommunen utövar även tillsyn över insamling och hantering av avfall. 6

Den centrala tillsynen över efterlevnaden av de förordningar som berör avfall utövas av Naturvårdsverket. Regional tillsyn utövas av Länsstyrelsen och den lokala tillsynen inom kommunen av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Införandet av producentansvaret har lett till diskussioner kring kommunernas framtida roll och gränsdragningen mellan kommunernas och producenternas ansvarsområden. Kommunens uppgift blir även i fortsättningen att ta hand om det hushållsavfall som inte omfattas av producentansvar samt det avfall som av olika anledningar inte lämnas till producenternas insamlingssystem. Kommunerna måste utveckla sorteringen och behandlingen av avfallet för ökad återvinning samt minskad och säker deponering. Det innebär bland annat att utveckla metoder för metallseparation, biologiska behandlingsmetoder, behandling för att bränna med energiutvinning och bättre deponiteknik. 1.4 Framtidsvision Botkyrka strävar efter att bli en ekologisk kommun. Med ekologisk kommun menas här ett samhälle som fungerar enligt kretsloppsprincipen. Här skall det finnas en utvecklad livskvalitet och den ekologiska balansen skall vara återställd. Ett Botkyrka i ekologisk balans tar inte ut mer naturresurser än vad som skapas på nytt av naturen. Här är utsläppen till luft och vatten, liksom de synliga soporna från hushåll och företag, inte större än vad som kan tas omhand, återanvändas, återvinnas eller brytas ned i naturen. De tekniska kretsloppen är slutna och kommunen är så långt det är möjligt självförsörjande med näringsämnen och material. Det kemiska jordbruket har ersatts av ett uthålligt jordbruk, där bonden ställt om till ekologiska principer för odling. Kemiska bekämpningsmedel har ersatts med biologiska. Handelsgödsel har ersatts fullt ut med näring från rötning av organiskt material från hushållen. Biogas har blivit ett viktigt bränsle för uppvärmning och transporter. Samhället har utvecklat en mångfald och flexibilitet när det gäller att ta hand om och återvinna näringsämnen och material och leda in dem i hållbara kretslopp. Faktor 10, en minskning av vår resursförbrukning till en tiondel av dagens förbrukning, är inte längre en hypotes, utan verklig i stort sett inom alla samhällsområden. Ett högre medvetande och en högre kompetens om miljö och liv har utvecklats bland invånarna i Botkyrka. Detta har påskyndat utvecklingen i riktning mot ett uthålligt samhälle. Det finns också ett kunnande och en motivation bland invånarna som håller i gång processen och säkerställer en fortsatt positiv samhällsutveckling. 1.5 Avgränsningar och styrmedel Avfallshanteringen styrs av den samlade renhållningslagstiftningen, kompletterad med bland annat kommunens lokala föreskrifter. De viktigaste lagar och förordningar för avfallshanteringen i Botkyrka kommun som äger tillämpning 2002 är: 7

Lagar: Miljöbalken (SFS 1998:808) Plan- och bygglagen (SFS 1987:10) Lag om skatt på avfall (SFS 1999:673) Förordningar: Avfallsförordningen (2001:1063) Förordning (SFS 1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer Förordning (SFS 1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Förordning (SFS 1993:1268) om spillolja Förordning (SFS 1997:645) om batterier Förordning (SFS 1997:185) om producentansvar för förpackningar Förordning (SFS 1994:1205) om producentansvar för returpapper Förordning (SFS 1994:1236) om producentansvar för däck Förordning (SFS 1997:788)om producentansvar för bilar Förordning (SFS 2000:208) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter Förordning (SFS 1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter Lokala föreskrifter: Renhållningsordning för Botkyrka kommun Lokala hälsoskyddsföreskrifter för Botkyrka kommun En närmare beskrivning om de förändringar som skett sedan den senaste avfallsplanen finns beskrivet i kapitel 2, Förändringar sedan avfallsplanen 1994. 8

2 Ändringar sedan Avfallsplanen 1994 2.1 Inledning Tidigare hade kommunerna ansvar för bortforslingen av allt avfall från hushållen och för bortforslingen av farligt avfall från företag. Förändringar har dock införts beträffande förpackningar och returpapper samt farligt avfall. Författningsändringarna har lett till ett ökat ansvar för producenterna och minskat för kommunerna. Följande gäller: Den 1 oktober 1994 infördes det så kallade producentansvaret. Det innebär att kommunerna inte längre har ansvar för vissa avfallstyper, såsom förpackningar, returpapper, däck och bilar. Från den 1 januari 1995 är det kommunala transportansvaret för farligt avfall från yrkesmässig verksamhet upphävt (SFS 1994:1130). Kommunerna kan dock besluta att behålla det, med stöd av avfallsförordningen (SFS 2001:1063). I Botkyrka kommun finns fortfarande det kommunala transportansvaret kvar, men det kommer att upphävas i den nya renhållningsordningen. Ansvaret för det farliga avfall som hushållen lämnar in på återvinningscentraler och miljöstationer ligger kvar på kommunerna. Från den 1 januari 1995 har kommunerna ansvar för omhändertagande av kylmöbler. Bortforsling får endast ske genom kommunens försorg, enligt 25 avfallsförordningen (SFS 2001:1063). Från och med den 1 januari år 2002 har renhållningsförordningen (1998:902) och förordningen (1996:971) om farligt avfall upphört att gälla och istället ersatts med avfallsförordningen (2001:1063). Kommunerna har lagstadgad skyldighet att utarbeta och antaga avfallsplaner som omfattar alla avfallsslag i kommunen och att bedriva tillsyn på avfallsområdet. Efter 1 januari 1996 ska planerna lämnas till länsstyrelsen som ska sammanfatta planerna i länet och rapportera om läget till Naturvårdsverket. 2.2 Miljöbalken Den 1 januari 1999 trädde den nya miljöbalken med förordningar i kraft. Syftet med miljöbalken är att samordna miljöskyddslagstiftningen för att göra den mer överskådlig och att införa samma grundregler för användning av mark och skydd för miljön, oberoende av vilken typ av verksamhet eller åtgärd som utförs. I och med att miljöbalken trädde i kraft upphörde renhållningslagen att gälla. De bestämmelser som rör avfallshanteringen finns nu i kapitel 15 i miljöbalken. Huvuddragen i miljöbalken: Femton av de viktigaste lagarna, bland annat renhållningslagen, hälsoskyddslagen, naturresurslagen, miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter, samlas i en gemensam balk i lagboken och ersätter dagens lagstiftning med olika krav och straff för samma verksamhet. 9

En definition av avfall som överensstämmer med den definition som gäller inom EU införs i balken. Reglerna om producentansvar utökas i balken med möjlighet att kräva information om vilka ämnen och material som ingår i en vara som omfattas av producentansvar. Regionala miljödomstolar ersätter vattendomstolarna och koncessionsnämnden. Deras beslut kan överklagas till miljööverdomstolen, som inrättas under Svea Hovrätt i Stockholm. Bestämmelser om miljökvalitetsnormer införs i miljöbalken. Regeringen får för att skydda människors hälsa eller miljön föreskriva om sådana normer. Miljökvalitetsnormer är föreskrifter om lägsta godtagbara miljökvalitet på mark, vatten, luft eller naturen i övrigt för vissa geografiska områden eller för hela landet. Normerna får avse bland annat högsta eller lägsta förekomst i naturen av kemiska produkter eller biotekniska organismer som inte får överskridas eller underskridas efter en viss tidpunkt. Myndigheter och kommuner ska se till att miljökvalitetsnormer som har meddelats uppfylls när de planerar och planlägger, prövar tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden, utöver tillsyn och meddelar föreskrifter. Miljöorganisationer som bedrivit verksamhet tre år och med minst 2 000 medlemmar får överklaga miljöbeslut. Ansvaret för att ta hand om förorenade områden utökas och dagens obligatoriska miljöskadeförsäkring kompletteras med en saneringsförsäkring. Verksamhetsutövare som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt skall bedriva egenkontroll av sin verksamhet. Detta innebär att verksamhetsutövaren måste ha kunskap om gällande bestämmelser, ha dokumenterat vem som har det organisatoriska ansvaret att dessa bestämmelser efterlevs, att fortlöpande och systematiskt undersöka riskerna med verksamheten från hälso- och miljösynpunkt, att rapportera driftstörningar till tillsynsmyndigheten samt att ha en förteckning över de kemiska produkter och biotekniska organismer som kan innebära risker från hälso- och miljösynpunkt. Ett särskilt kapitel (kap 2) med allmänna hänsynsregler har införts i miljöbalken. Detta innebär att det finns gemensamma bestämmelser om försiktighet, begränsningar för verksamheter och hänsyn som skall gälla för ett antal sinsemellan olikartade företag som faller in under miljöbalkens tillämpningsområde. En av de viktigaste hänsynsreglerna är bevisbörderegeln. Denna säger att den som bedriver eller avser att bedriva ett företag som medför eller kan antas medföra skador eller olägenheter har skyldighet att bevisa att så inte sker. Det är därmed verksamhetsutövaren som genom utredningar och på andra sätt måste visa att företaget kan bedrivas på ett miljömässigt godtagbart sätt i förhållande till hänsynsreglerna i balken. 2.3 Rivningsplan enligt plan- och bygglagen Kommunerna kan sedan den 1 januari 1996 ställa krav på så kallad selektiv rivning och på kontroll och återvinning av rivningsavfallet efter ändringar i Plan- och bygglagen (PBL). I Botkyrka är det byggnadsnämnden som beviljar rivningslov och godkänner rivningsplaner. 10

Ändringen i PBL innebär bland annat att en rivningsanmälan (och normalt en rivningsplan) krävs för rivning av byggnad eller del av byggnad, även om rivningslov inte erfordras. När rivningsplan krävs får arbetet inte påbörjas förrän byggnadsnämnden godkänt planen. Rivningsplanen ska visa hur rivningsmaterialet kommer att hanteras samt hur miljöfarliga och miljöskadliga material tas om hand. Rivningen ska utföras så att olika material kan tas omhand var för sig. I en rivningsplan ska normalt redovisas: Inventering av byggnaden, bland annat förekomsten av miljö- och hälsofarligt material, ohyra, virkesförstörande insekter eller hussvamp. I förekommande fall vilka byggnadsdelar som ska återanvändas. Hur rivningsmaterialet kommer att sorteras och återvinnas var för sig. Hur miljöfarligt och miljöskadligt material tas om hand och utrotningsmetod då bekämpning av ohyra fordras. Hur rivningsarbetet ska utföras. Risker och skyddsåtgärder. Transport- och arbetsorganisation. Det förekommer två typer av rivning: 1. Rivning av byggnader (när byggnader rivs helt eller delvis). Enligt PBL ställs då krav på selektering av rivningsmaterialet. 2. Rivning i byggnader (när byggnadsmaterial och installationer rivs ut ur byggnader). Vid rivning inom byggnader i samband med ändring av planlösning, installationer etc. kan krav ställas på begränsad selektering av rivningsmaterialet enligt Boverkets Byggregler. En del byggföretag sorterar byggavfall enligt egen miljöpolicy och då är den mer omfattande än de statliga föreskrifternas krav. 2.4 Deponiskatt Från den 1 januari 2000 gäller en ny lag om skatt på avfall (SFS 1999:673), vilken innebär beskattning av avfall som deponeras. Avsikten är att skapa ett ekonomiskt incitament för aktörerna i branschen att utveckla alternativa behandlingsformer och undvika deponering. Huvuddragen i lagen: Skatten omfattar såväl konventionellt avfall som industrins branschspecifika avfall. Avdrag får göras för ett antal specificerade avfallsslag för vilka det för närvarande inte finns några miljömässigt acceptabla alternativ till deponering. Skattesatsen är 250 kr/ ton avfall som tillförs deponin. Skatteplikten omfattar anläggningar där mer än 50 ton per år deponeras eller förvaras längre än 3 år. Skatten kommer att vara utformad som en så kallad nettodeponiskatt, det vill säga allt avfall som tas om hand på en deponeringsanläggning blir skattepliktigt och avdrag får göras för det avfall som inom en viss tidsrymd förs ut från anläggningen. 11

Undantagna från skatteplikt är anläggningar som endast tar emot jord- och bergarter, bergrester och avfallssand från gruvverksamhet (även tillsammans med visst avfall från rening), samt radioaktivt avfall. 2.5 Avfallsförordningen Den 1 januari år 2002 ersattes renhållningsförordningen (SFS 1998:902) och förordningen (1996:971) om farligt avfall av Avfallsförordningen (SFS 2001:1063). Avfallsförordningen (SFS 2001:1063) innehåller bland annat: Definition av avfall och olika avfallsslag. Bestämmelser angående den kommunala renhållningsordningen Bestämmelser angående hantering och bortskaffande av olika avfallsslag (brännbart och organsikt avfall, farligt avfall, avfall som utgörs av elektriska och elektroniska produkter, avfall som utgörs av kylskåp och frysar) Tillstånds- och anmälningsplikt för transport och hantering av avfall. Bilagor med bland annat förteckning över avfallskategorier, förteckning över avfall som hör till avfallskategorierna samt egenskaper som gör att ett avfall räknas som farligt avfall. 2.6 Förordning om batterier Förordningen (SFS 1997:645) om batterier trädde i kraft den 1 januari 1998. Syftet med denna förordning är att förhindra utsläpp i miljön av kadmium, kvicksilver och bly från batterier. Från och med 1 januari 1998 ska alla kasserade batterier samlas in. Kommunerna har fått ansvaret för att samla in, sortera och transportera bort alla batterier. Batterier kan även lämnas in hos vissa återförsäljare, som sedan lämnar dem vidare till kommunens insamlingssystem. Detta är i så fall ett frivilligt åtagande från återförsäljarens sida. Återförsäljare som saluför apparater med inbyggda miljöfarliga batterier är dock skyldiga att ta emot dessa då de tjänat ut. Kasserade apparater med inbyggda miljöfarliga batterier kan även lämnas in via kommunens insamlingssystem. I förordningen om batterier (SFS 1997:645) 13 ges kommunerna möjlighet att föreskriva att miljöfarliga batterier ska vara demonterade från apparater med inbyggda batterier innan de lämnas till avfallsentreprenören. Detta kan föreskrivas genom en ändring i renhållningsordningen. Botkyrka kommun kommer inte att utnyttja denna möjlighet. Ur de insamlade batterierna ska de miljöfarliga batterierna sorteras ut och transporteras till särskilda anläggningar för bortskaffande eller återvinning av kvicksilver, kadmium och bly. Den avgift som producenterna betalar till batteriinsamlingen ska täcka kostnaderna för informationsspridning, sortering och bortskaffande/återvinning av miljöfarliga batterier. Kostnaderna för insamling och transport får kommunerna stå för. 12

Kasserade blybatterier med en vikt över tre kilogram, till exempel bilbatterier, är undantagna från det kommunala insamlingsansvaret. Dessa är återförsäljarna skyldiga ta emot och transportera till anläggning för återvinning eller bortskaffande. 2.7 Hantering av kyl- och frysskåp Från och med den 1 januari 1995 gäller att allt avfall som utgörs av kasserade kylmöbler ska hanteras på sådant sätt att utsläpp till luft av CFC och HCFC inte sker. Lagändringen innebär att kommunerna från årsskiftet 1995 har totalansvaret för hela hanteringskedjan när det gäller kylmöbler; insamling, mellanlagring, transporter, destruktion och återvinning av CFC och HCFC. Det betyder att avfallslämnaren själv inte får transportera kasserade kylmöbler, utan dessa ska hämtas av kommunens avfallsentreprenör. Det finns ett flertal lagar och förordningar som reglerar hanteringen av CFC och HCFC. 2.8 Producentansvar 2.8.1 Inledning År 2002 finns fem gällande förordningar om producentansvar: Förordning (SFS 1997:185) om producentansvar för förpackningar Förordning (SFS 1994:1205) om producentansvar för returpapper Förordning (SFS 1994:1236) om producentansvar för däck Förordning (SFS 1997:788) om producentansvar för bilar Förordning (SFS 2000:208) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter Den nu gällande förordningen om producentansvar för förpackningar trädde i kraft 1 juni 1997 och ersatte då en tidigare förordning (SFS 1994:1235), som trädde i kraft den 1 oktober 1994. Förordningarna om producentansvar för returpapper och däck trädde i kraft den 1 oktober 1994. Förordningen om producentansvar för bilar trädde i kraft den 1 januari 1998. Förordningen om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter trädde i kraft 1 juli 2001. Med producentansvar avses att producenterna, dvs. de som tillverkar, importerar eller försäljer en vara eller en förpackning, har ett ansvar för att ta hand om dessa när de tjänat ut. Det långsiktiga syftet med producentansvaret är att det ska leda till en mer miljöanpassad produktutveckling, materialcykler i samhället, bättre användning av restprodukter och minimal deponering. 2.8.2 Förpackningar Producenterna hade i den föregående förordningen, förordning (SFS 1994:1235) om producentansvar för förpackningar, kravet på sig att agera så att de senast den 1 januari 1997 hade nått de återvinningsnivåer som regeringen bestämt. Naturvårdsverket har utvärderat hur återvinningsmålen klarades fram till 1 januari 1997 (Rapport 4748 Har producenterna nått målen?). Resultaten redovisas i tabell 2.1 nedan. 13

Tabell 2.1. Sammanfattning av Naturvårdsverkets rapport Har producenterna nått målet? Förpackningsslag Återanvändning eller materialutnyttjande, exklusive biologisk behandling (viktprocent) krav 1 jan 1997 resultat Förpackningar av aluminium, dock inte dryckesförpackningar 50 % 19 % Förpackningar av papp, papper och kartong 30 % 45 % Förpackningar av wellpapp 65 % 81 % Förpackningar av plast, dock inte dryckesförpackningar av PET 30 % mer än 30 % Förpackningar av stålplåt 50 % 54 % Returförpackningar av glas för öl och läsk fyllda i Sverige 95 % återanvändning 98 % Returförpackningar av glas för vin och sprit fyllda i Sverige 90 % återanvändning 80 % Övriga förpackningar av glas 70 % 72 % Förpackningsslag Återanvändning eller materialutnyttjande, exklusive biologisk behandling (viktprocent) krav 1 jan 1997 resultat Dryckesförpackningar av aluminium 90 % 92 % Dryckesförpackningar av PET 90 % återanvändning 90 % materialåtervinning 97 % 77 % I utredningen Resurs i retur, SOU 2001:102 anser utredaren Sinikka Bohlin att återvinningsmålen för det lagstadgade producentansvaret i de flesta fall nåtts på ett tillfredsställande sätt. I förordning (SFS 1997:185) om producentansvar för förpackningar ställs nya återvinningskrav på producenterna. Producenterna skall sedan den 30 juni 2001 se till att förpackningsavfall tas om hand enligt tabell 2.2 nedan. Tabell 2.2. Sammanfattning av producenternas krav i och med förordningen (SFS 1997:185) om Producentansvar för förpackningar. Slag av förpackningsavfall Återvinning i viktprocent Förpackningar av aluminium, dock inte dryckesförpackningar 70 % materialutnyttjande Förpackningar av papp, papper och kartong 70 %, dock minst 40 % materialutnyttjande Förpackningar av wellpapp 65 % materialutnyttjande Förpackningar av plast, dock inte flaskor för konsumtionsfärdig 70 %, dock minst 30 % materialutnyttjande dryck av PET Förpackningar av stålplåt 70 % materialutnyttjande Förpackningar av glas 70 % materialutnyttjande Dryckesförpackningar av aluminium 90 % materialutnyttjande Dryckesflaskor av PET 90 % materialutnyttjande Förpackningar av trä 70 % återvinning, dock minst 15 % materialutnyttjande Förpackningar av övriga material 30 % återvinning per material, dock minst 15 % materialutnyttjande per material 14

För dryckesförpackningar av aluminium eller flaskor för konsumtionsfärdig dryck av PET gäller i övrigt: lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar. Retursystem för glasflaskor av öl, läsk, vin och sprit har funnits sedan länge. Idag administreras systemen för glas, aluminium och PET av två bolag, Svenska Bryggareföreningen AB (returglas för öl och läsk samt transportförpackningar i plast för dessa) och AB Svenska Returpack (dryckesförpackningar av aluminium och PET). Retursystemet för vin- och spritflaskor har avvecklats. Producenterna för förpackningar har organiserat sig i särskilda materialbolag som administrerar insamling och återvinning. Materialbolagen är Svensk Glasåtervinning AB (engångsglas), Svensk Kartongåtervinning AB (kartong- och pappersförpackningar), RWA Returwell AB (wellpapp), Svenska Metallkretsen AB (metallförpackningar), Plastkretsen AB (plastförpackningar), Svensk EPS Återvinning AB (EPSplast) och Elkretsen AB. För att finansiera insamlingssystemet tas avgifter ut på förpackningarna, ibland direkt hos tillverkaren, vilket är fallet för bl.a. wellpapp, men som huvudregel hos fyllare och importörer. Avgifterna är viktbaserade, vilket ska stimulera till en strävan att minska mängderna av materialen - tunnare glas, tunnare folier osv. I slutledet betalas avgifterna av konsumenten. Materialbolagen för förpackningar av plast, metall, kartong och wellpapp har bildat ett särskilt dotterbolag, REPA-registret, som administrerar avgifter. Materialbolaget för glas tar in avgifter på egen hand och är därför inte anslutet till REPA-registret. Materialbolagen ska inte vara vinstgivande. Avgifterna ska täcka kostnaderna för insamling och återtagning. En liten del av avgifterna för vissa materialslag avsätts till forskning på området. 2.8.3 Returpapper I förordningen (SFS 1994:1205) om producentansvar för returpapper regleras producenters skyldighet att samla in och ta hand om returpapper. Producenterna ska idag se till att 75 viktprocent av de tidningar som konsumeras i Sverige samlas in som returpapper för att återvinnas som material eller tas om hand på ett annat miljömässigt godtagbart sätt. Med returpapper avses i denna förordning avfall av tidningar, tidskrifter, direktreklam, telefonkataloger och liknande produkter av papper. Med producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt för distribution inom Sverige tillverkar eller importerar sådant papper som tidningar trycks på, trycker eller låter trycka tidningar, eller importerar tidningar. 2.8.4 Däck I förordningen om producentansvar för däck regleras producenternas skyldighet att på ett miljömässigt godtagbart sätt ta hand om däck som tjänat ut. Med producent avses den som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller säljer däck eller fordon och redskap som är försedda med däck. Syftet är att däck inte ska deponeras. De däck 15

som årligen återlämnas ska tas omhand på annat sätt till 80 % efter den 31 december 1998. 2.8.5 Bilar Den 1 januari 1998 trädde förordningen om producentansvar för bilar i kraft. Den innebär att bilproducenter är skyldiga att ta emot alla uttjänta bilar av egen tillverkning eller import för skrotning. Uttjänta bilar som registrerats från och med 1 januari 1998 ska tas emot utan ersättning. Producenten ska underlätta för dem som vill lämna uttjänta bilar och anvisa lämpliga ställen för mottagning. För att underlätta återanvändning och återvinning ska producenten redovisa vilka material, komponenter och kemiska produkter som ingår i bilen. Producenterna ska se till att material och komponenter från bilarna återanvänds, återvinns (som material eller i andra hand genom energiutvinning) eller tas om hand på annat miljömässigt godtagbart sätt. Varje bilproducent ska uppnå följande mål för återanvändning och återvinning (räknat som genomsnitt per år): - minst 85 % av bilarnas tjänstevikt senast från och med år 2002 och - minst 95 % av bilarnas tjänstevikt senast från och med år 2015. 2.8.6 Elektriska och elektroniska produkter Förordningen om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter beslutades i april 2000 och trädde i kraft 2001-07-01. Producenterna, det vill säga de som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller säljer sådana produkter, ges följande skyldigheter: ta hand om avfall som utgörs av elektriska och elektroniska produkter, informera om sitt ansvar, lämna upplysningar som rör produkterna och samråda med berörda kommuner om skyldigheternas fullgörande. Producenterna blir skyldiga att kostnadsfritt återta en uttjänt produkt för varje såld produkt. Däremot får inte producenterna ansvar för att ta emot uttjänta produkter om inget nyförvärv görs. Producenterna ska se till att de produkter som tas emot återanvänds, återvinns eller hanteras på annat sätt som är godtagbart ur miljösynpunkt. Informations- och upplysningsplikten innebär att producenten dels ska informera om hur produkten kan lämnas in, dels lämna upplysningar om innehållet. Dessutom ska producenterna samråda med de berörda kommuner som begär det, i syfte att finna ändamålsenliga sätt att samordna producenternas ansvar med kommunens renhållningsskyldighet. Det elektronikavfall som innehavaren vill göra sig av med utan att köpa en ny motsvarande produkt är en del av hushållsavfallet. Samtidigt som producentansvaret träder i kraft införs även ett förbud mot deponering, förbränning och fragmentering av avfall som utgörs av uttjänta elektriska och elektroniska produkter och som inte behandlats av godkänd demonterare och sorterare. Det innebär att även kommunerna är tvungna att utveckla ett insamlingssystem för avfallet, parallellt med producenterna. Kommunerna får inte något ansvar för att ta hand om industrins elektronikavfall. 16

2.8.7 Frivilligt producentansvar i byggsektorn Våren 1994 meddelade Kretsloppsdelegationen att den enligt riktlinjerna i den så kallade kretsloppspropositionen avsåg att utforma ett producentansvar för byggvaror. För att skapa ett brett och samordnat engagemang från byggsektorns intressenter beslöt ett antal organisationer att skapa ett eget samarbetsorgan. I oktober 1994 konstituerades detta - Byggsektorns Kretsloppsråd. Byggsektorns Kretsloppsråd fick en struktur baserad på fyra grupper inom byggsektorn: Byggherrar och fastighetsägare, arkitektföretag och tekniska konsultföretag, byggindustri och byggmaterialindustri. Arbetet i Kretsloppsrådet har lett fram till byggsektorns gemensamma handlingsplan "Miljöansvar för byggvaror inom ett kretsloppssamhälle - ett utvidgat producentansvar". Handlingsplanen överlämnades till kretsloppsdelegationen i december 1995. De övergripande målen med byggsektorns handlingsplan är att begränsa negativ miljöpåverkan och främja långsiktig hushållning med naturresurser. Åtagandet är förankrat inom byggsektorn genom ett omfattande remissförfarande. Byggsektorns frivilliga åtagande ligger i linje med såväl kretsloppspropositionens intentioner som med PBL:s utveckling mot minskad detaljstyrning och ökat ansvar för byggherren att nå önskade resultat. 2.9 Kommunala beslut Här följer en sammanställning över beslut i avfallsfrågor som tagits i Botkyrka kommuns kommunstyrelse och/eller kommunalfullmäktige under perioden 1994 mars 02: 2.9.1 Renhållningsordning för Botkyrka kommun Kommunstyrelsen, 120 1994-06-06 Kommunfullmäktige, 108 1994-06-21 Beslut: - att anta förslaget till ny renhållningsordning (som en anpassning till kommunens nya avfallsplan) för Botkyrka kommun, dock med följande tillägg under 28: Om avfallsmängden ryms i behållaren, medges förlängt hämtningsintervall till var 14:e dag för organiskt avfall och returbränsle från hushåll. Anmälan om ändrat hämtningsintervall sker skriftligt till renhållningsentreprenören. 2.9.2 Ändring av lokal renhållningsordning för Botkyrka kommun Kommunstyrelsen, 69 1996-04-01 Kommunalfullmäktige, 61 1996-04-25 Beslut: - Ändring från veckohämtning till varannanveckashämtning av brännbart/komposterbart hushållsavfall från fastigheter där avfall uppkommer under hela året. 17

- Ändring av hämtningsintervall av brännbart/komposterbart hushållsavfall från fritidshus, från 23 ggr/år till 12 ggr/år. 2.9.3 Ändringar/kompletteringar av sophämtningstaxan Kommunstyrelsen, 242 1994-11-28 Kommunfullmäktige, 169 1994-12-15 Beslut: - särskilda avgifter för hämtning av miljöskadligt avfall (numera metall & restavfall) på tomt - särskilda avgifter för hämtning av 660-liters sopkärl samt större sopsäckar vid enbostadshus - särskild avgift för permanenthusboende som delar säckhållare med fritidshusboende - föreskrifter om maximal vikt för innehållet i olika behållare och riktmärke för maximal volym i sopsäck Kommunstyrelsen, 239 1996-11-04 Kommunfullmäktige, 173 1996-12-02 Beslut: Fastställande av ändrade sophämtningstaxor enligt följande: 1. Enbostadshus, sophämtning - ny taxa för hämtning av avfall i kärl - särskild avgift för osorterat avfall - reduktion av avgiften vid kompostering i områden med gemensamhetsanläggningar - sänkning av avgiften vid hämtning av sopor varje vecka 2. Flerbostadshus, sophämtning - ny taxa för hämtning av avfall i kärl - särskild avgift för osorterat avfall - reduktion av avgiften vid kompostering 3. Restauranger och storkök, sophämtning - ny taxa för hämtning av avfall i kärl 4. Slambehandling - höjd avgift Kommunstyrelsen, 56 1997-04-07 Kommunfullmäktige, 48 1997-04-24 Beslut: 18

- att fastställa nya avgifter för sophämtning och latrinhämtning enligt förslag i SRV återvinning AB:s skrivelse 1997-02-21 Kommunstyrelsen, 239 1998-11-30 Kommunfullmäktige, 173 1999-12-17 Beslut: - att fastställa nya ändringar i renhållningstaxan enligt förslagen i SRV återvinning AB:s skrivelse 1998-10-15, - att gällande renhållningstaxa för Botkyrka Kommun inte inkluderar avfallskatt, - att om riksdagen beslutar införa en avfallsskatt skall frågan om justering av renhållningstaxan tas upp till prövning i kommunfullmäktige eller förslag av SRV återvinning AB:s, samt - att SRV återvinning AB vid debitering av renhållningsavgift för år 1999 skall informera om att tilläggsdebitering för avfallsskatt kan komma att ske. Kommunstyrelsen, 213 1999-11-29 Kommunfullmäktige, 178 1999-12-16 Beslut: - att fastställa nya ändringar av sophämtnings- och latrinhämtningstaxorna enligt förslag i SRV återvinning AB:s skrivelse 1999-11-01. Kommunstyrelsen, 19 2002-02-04 Kommunfullmäktige, 28 2002-02-28 Beslut: - att med verkan från 2002-04-01 fastställa de taxeändringsförslag som SRV återvinning AB redovisat i sin skrivelse 2002-01-08, samt - att i övrigt bifalla förslagen i skrivelsen. 2.9.4 Riktlinjer för markupplåtelse m.m. avseende insamlingsställen för avfall som omfattas av producentansvar Kommunstyrelsen, 79 1996-04-01 Beslut: - ett godkännande av riktlinjer för markupplåtelse m.m. avseende insamlingsställen för avfall som omfattas av producentansvar (som utarbetats av kommunstyrelsens stab och tekniska förvaltningen). - att uppdra åt tekniska förvaltningen att i samverkan med SRV utreda hur insamlingsplatser för andra material än de som omfattas av producentansvar (t ex kläder och textilier) ska arrangeras för att tillgodose krav på bekvämlighet för hushållen. 19

2.9.5 Miljörevision av avfallsplanen Kommunstyrelsen, 213 1996-11-04 Beslut: - att godkänna miljörevisionen av kommunens avfallsplan. - att uppdra åt miljörevisorn att i samverkan med SRV återvinning AB utarbeta förslag till direktiv för revidering av avfallsplanen. 2.9.6 Direktiv för översyn av avfallsplanen Kommunstyrelsen, 41 1997-03-03 Beslut: - att godkänna miljörevisorns förslag till direktiv för översyn av kommunens avfallsplan 2.9.7 Ansvar för bortforsling av miljöfarligt avfall Kommunstyrelsen, 241 1994-11-28 Kommunfullmäktige, 168 1994-12-15 Beslut: - att i enlighet med 5 pkt 1 renhållningsförordningen föreskriva att miljöfarligt avfall skall forslas bort genom kommunens försorg, - att föreskriften skall gälla from 1995-01-01, samt - att beslutet skall införas i den kommunala renhållningsordningen som särskild föreskrift. 20

3 Beskrivning av nuvarande avfallshantering 3.1. Hushållsavfall och därmed jämförligt avfall 3.1.1 Beskrivning Definition och finansiering Naturvårdsverket definierar hushållsavfall och därmed jämförligt avfall som avfall som uppkommer som en direkt följd av att människor - oavsett ändamål eller verksamhet - uppehåller sig inom en lokal eller anläggning. Det hushållsavfall som inte omfattas av producentansvar ingår i det kommunala ansvaret och samlas in, transporteras och behandlas av SRV återvinning AB. Hanteringen finansieras via sophämtningstaxan som kommunfullmäktige beslutar om. Insamling, transport och återvinning av returpapper och förpackningar finansieras via avgifter som producenterna betalar. 3.1.2 Mängder och hantering Befolkning och avfallsmängder Botkyrkas befolkning uppgick 2001-12-31 till 74 151 invånare boende i 10 238 enbostadshus och 19 742 lägenheter i flerbostadshus. Dessutom fanns 2 100 fritidshus i kommunen. Prognosen för den framtida befolkningsutvecklingen framgår av tabell 3.1. Mängden avfall per invånare bedöms vara i stort sett oförändrat under tidsperioden fram till år 2005. Tabell 3.1. Insamlade mängder hushållsavfall i Botkyrka kommun. P = prognos År 1992 1995 1997 2000 2005 P Antal invånare 69 200 69 500 70 800 73 100 74 500 Insamlad mängd hushållsavfall (ton) 21 740 19 260 20 540 28 590 29 800 Insamlad mängd hushållsavfall (kg/inv) 314 277 290 391 400 Hushållsavfallet delas in i följande fraktioner: farligt avfall och annat specialavfall metall & restavfall (avfall som inte kan komposteras, rötas eller förbrännas) förpackningar och returpapper (tidningar, tidskrifter, reklamblad mm) brännbart avfall komposterbart avfall (biologiskt lättnedbrytbart avfall) grovsopor inklusive trädgårdsavfall kasserade kylmöbler latrin En översikt av hushållsavfallets sammansättning år 2001 visas i diagram 3.1. 21

Glasförpackningar 3% Hårda plastförpackningar 1% Pappersförpackningar 3% Grovsopor 30% Returpapper 16% Farligt avfall 1% Övrig metall och restavfall 1% Komposterbart avfall 39% Brännbart avfall 5% Metallförpackningar 1% Farligt avfall Komposterbart avfall Brännbart avfall Metallförpackningar Övrig metall och restavfall Returpapper Pappersförpackningar Hårda plastförpackningar Glasförpackningar Grovsopor Diagram 3.1. Hushållsavfallets sammansättning i Botkyrka kommun år 2001. Varje avfallsslag anges i viktprocent. Källsortering Källsortering innebär att avfallslämnaren sorterar sitt avfall där det uppkommer, vid källan, samt att de olika avfallsslagen hanteras och behandlas separat. Sortering är en förutsättning för återvinning, och genom att sortera avfallet vid källan uppnås den bästa sorteringskvalitén. Miljöskadliga ämnen sorteras ut för att hindra spridning medan övriga avfallstyper sorteras efter deras möjlighet att återanvändas eller återvinnas som material, energi eller näringsämnen. Källsorteringen av hushållsavfall i Botkyrka kommun sker enligt följande: Farligt avfall lämnas till miljöstation eller återvinningscentral. Metall och avfall som inte lämpar sig för återvinning hämtas som metall & restavfall. Förpackningar av metall hämtas som metall & restavfall. Övriga förpackningar och returpapper lämnas vid återvinningsstationer. Komposterbart avfall och brännbart avfall hämtas från vissa hushåll som två separata fraktioner och från övriga som en fraktion. Grovsopor från enbostadshus lämnas sorterat på återvinningscentraler. Kyl- och frysskåp hämtas vid fastigheten efter beställning. Avfallsbehandling Vid Sofielunds återvinningsanläggning sker idag behandling av hushållsavfall genom: Kompostering av matavfall från restauranger, storkök och livsmedelsaffärer. Kompostering av trädgårdsavfall. Metaller sorteras ur fraktionen metall & restavfall och lämnas för återvinning. Material och bränsle plockas ur osorterade grovsopor från flerbostadshus. Deponering - den del av metall & restavfall och grovsopor som inte kan återvinnas deponeras. 22

På andra platser återvinns källsorterade förpackningar och returpapper. Det brännbara/ komposterbara avfallet levereras till Högdalens förbränningsanläggning för förbränning med energiutvinning. Information och taxestyrning Avfallskunderna får fortlöpande information om avfallshanteringen i kommunen, förändringar i hanteringen och syftet med olika åtgärder mm. Information skickas ut via direktreklam och tidningen Kretsloppet. Riktade informationsinsatser görs till exempel gentemot skolor. Besöksgrupper tas emot på Sofielunds återvinningsanläggning. Dessutom deltar SRV återvinning i olika arrangemang i kommunen för att sprida information. SRV återvinning ordnar även information och utbildning i bostadsområden, hos föreningar och företag. Från hösten 1997 har SRV återvinning även en egen hemsida med information om verksamheten, avfallshantering, källsortering mm. Taxestyrning som motiverar minskade avfallsmängder och en ökad källsortering används idag genom att: - De som hemkomposterar får rabatt på sophämtningstaxan. - Hushåll som inte sorterar ut metall & restavfall får betala extra avgift för osorterat avfall. Lägre sophämtningsavgift tas ut om antalet hämtade säckar eller kärl kan minskas, a) genom utsortering av förpackningar och returpapper b) genom att mindre mängd sopor uppkommer. 3.1.3 Hushållavfallets olika delar Källsorterat hushållsavfall hämtas vid fastigheten i minst två fraktioner, komposterbart/brännbart avfall och metall & restavfall. De som komposterar hemma, sorterar även ut brännbart och metall och restavfall. Komposterbart och brännbart avfall Komposterbart avfall är sådant material som är biologiskt lättnedbrytbart och därför kan komposteras eller rötas. Brännbart avfall är sådant material som brinner utan energitillskott efter det att förbränningsprocessen startat och som kan förbrännas utan risk för skadliga utsläpp. De flesta hushåll i Botkyrka kommun blandar idag dessa två avfallsfraktioner. Undantaget är de som komposterar hemma, deltog i SRV:s projekt Från bord till jord eller har deltagit i tidigare sorteringsförsök. I tabell 3.2 nedan redovisas en fördelning över det avfall som slängs som komposterbart/brännbart över perioden 1992-2005. Mängderna för år 2005 är endast en prognos. 23

Tabell 3.2. Fördelning på det avfall som slängs som komposterbart/brännbart. P = prognos År 1992 1995 1997 2000 2001 2005 P Komposterbart material (ton) 6 800 6 010 5 960 6 000 6 100 1 650 Brännbart material (ton) 4 510 3 990 3 360 6 415 6 500 3 650 -returpapper 2 100 1 460 1 210 1 200 1 100 1 180 -pappersförpackningar 1 730 1 730 1 080 1 000 1 200 910 -hårda plastförpackningar 140 140 100 100 100 100 -övrigt brännbart 550 650 970 4 115 4 100 1 460 Metall & restavfall (ton) 1 400 1 100 940 300 600 100 Totalt (ton) 12 710 11 100 10 260 12 715 13 200 9 900 Under 1998 infördes kärlhämtning med sidlastande bil för de flesta enbostadshusen i Botkyrka. Denna förändring gjordes eftersom sidlastarhämtningen går fortare, vilket sänker kostnaden för kunden och minskar sopbilarnas utsläpp, och samtidigt ger en bättre arbetsmiljö för renhållningsarbetarna. Insamlingen av den komposterbara/ brännbara fraktionen sker idag med sidlastande bil där denna hämtning är möjlig att genomföra. De enbostadshus som inte har eget kärl har säckhållare eller gemensamma kärl. För flerbostadshus sker insamlingen i säck eller kärl via sopnedkast eller soprum alternativt i container. För enbostadshus sker hämtning normalt varannan vecka och för flerbostadshus en gång i veckan. Enligt avfallsförordningen (SFS 2001:1063) ska brännbart avfall från och med år 2002 förvaras och transporteras bort skilt från annat avfall. Dessutom får inte utsorterat brännbart avfall deponeras. Från och med år 2005 får inte organiskt avfall deponeras. SRV har sökt dispens för att deponera det brännbara hushållsavfallet ytterligare en period. Denna ansökan har ännu inte behandlats av länsstyrelsen. Blandat komposterbart/brännbart avfall liksom utsorterat brännbart avfall skickas till Högdalens förbränningsanläggning, där förbränning av avfallet sker med energiutvinning. Antalet hemkomposterare som anmält kompostering till SRV återvinning var 2001-12-31 1 855 st. permanentboende i enbostadshus (18 %) och 103 st. fritidshus (11 %). Antalet komposterare i flerbostadshus uppskattas till 62 hushåll. Totalt beräknas cirka 300 ton komposterbart material ha hemkomposterats under 2001. Tidigare har målsättningen varit att öka hemkomposteringen för att ta omhand komposterbart avfall lokalt samt minska belastningen på Sofielunds återvinningsanläggning. För att öka hemkomposteringen ges information, taxereduktion för hemkomposterare samt försäljning av komposter till självkostnadspris. Metall & restavfall Metall & restavfall utgörs av metaller samt den del av säcksoporna som är olämplig att kompostera, röta eller förbränna. Exempel på metall & restavfall är metallhaltigt avfall som konservburkar, glödlampor, folie och kapsyler samt läder, gummi, porslin och keramik. Mindre elektronik och elektriska apparater ska lämnas separat för särskild behandling. 24

Denna fraktion kallades tidigare miljöskadligt restavfall (MSA) men bytte under 1995 namn till metall & restavfall (MRA) i samband med att metall började återvinnas ur fraktionen. Utsorteringen från de övriga säcksoporna påbörjades hösten 1994. Idag har alla hushåll i Botkyrka kommun möjlighet att sortera metall & restavfall. Syftet med separeringen av metall & restavfall är att underlätta metallåtervinning och att samla sådant som inte lämpar sig för återvinning i en fraktion. Därigenom får man också en ren komposterbar/brännbar fraktion som kan rötas, komposteras eller förbrännas utan risk för skadliga utsläpp. Restfraktionen har ett högre innehåll av skadliga ämnen som t.ex. tungmetaller och deponeras i specialceller som är tätade för att förhindra utläckage av dessa ämnen. Enligt avfallsförordningen (SFS 2001:1063) måste brännbart och icke brännbart avfall förvaras och transporteras åtskilt. I tabell 3.3 redovisas de mängder av metall- och restavfall som år 2000 fanns tillgängliga, som sorterades ut samt återvanns. Tabell 3.3. Tillgängliga och utsorterade mängder metall & restavfall i Botkyrka kommun. P = prognos. År 1992 1995 1997 2000 2005 P Tillgänglig mängd 1 400 1 230 1 230 1 210 1 230 Utsorterad mängd - 130 290 674 900 Återvunnen mängd metaller - - 90 145 250 VARAV METALL- FÖRPACKNINGAR - - 60 135 170 TILL SPECIALDEPONI - 130 200 529 650 EJ UTSORTERAT METALL & RESTAVFALL 1 400 1 100 940 536 100 Plockanalyser utförda 1994 och 1995 visade att sorteringskvalitén på det metall & restavfall som samlades in var dålig. Ca 20 % av det insamlade metall & restavfallet var felsorterat. Insamling av metall & restavfall sker för: villor i 140 l kärl, gruppbebyggda småhus med gemensam hämtning i gemensamma 660 l kärl eller containers, gruppbebyggda småhus med individuell hämtning i egna 140 l kärl, gemensamma 660 l kärl eller containers, flerbostadshus i 660 l kärl eller bottentömmande containers i storlekarna 1,4 eller 3,6 m 3, fritidshus i plastsäck som hämtas en gång per säsong, i slutet av säsongen. 25