Minister Sirkka-Liisa Anttila

Statsrådets skrivelse till Riksdagen med anledning av ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (förordningen om gemenskapstillstånd för godstransport) I enlighet med 96 2 mom. grundlagen översänds till riksdagen Europeiska gemenskapernas kommissions förslag av den 23 juli 2007 till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg. Helsingfors den 18 oktober 2007 Minister Sirkka-Liisa Anttila Regeringsråd Jorma Hörkkö

2 KOMMUNIKATIONSMINISTERIET PROMEMORIA EU/2007/1071 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING OM GEMENSAMMA REGLER FÖR TILLTRÄDE TILL DEN INTERNATIONELLA MARKNADEN FÖR GODSTRANSPORTER PÅ VÄG (FÖRORDNINGEN OM GE- MENSKAPSTILLSTÅND FÖR GODSTRANSPORT); KOM (2007) 265 SLUTL. 1 Mål och tillämpningsområde Kommissionen har den 23 maj 2007 lagt fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg, KOM (2007) 265 slutlig. Syftet med förordningen är att göra den inre marknaden för godstransporter på väg mer effektiv, att förtydliga rättsläget, att harmonisera marknaden och förbättra kontrollen av efterlevnaden av reglerna. Parlamentet och rådet föreslår att två förordningar skall sammanföras: rådets förordning (EEG) nr 881/92 om tillträde till marknaden för godstransporter på väg inom gemenskapen till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters territorier (förordningen om gemenskapstillstånd) och rådets förordning (EEG) nr 3118/93 om förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes godstransporter på väg i en medlemsstat där de inte är etablerade (cabotageförordningen). Dessutom ändras rättsakterna i syfte att förbättra tillsynen över tillstånden och det internationella samarbetet mellan myndigheterna samt för att förtydliga när cabotagetrafik, det vill säga transport med ett fordon som är registrerat i ett tredjeland, måste tillåtas. I dagsläget varierar reglerna från land till land. 2 Förslagets huvudsakliga inne håll 2.1 Allmänt De föreslagna ändringarna innebär att cabotagetrafik tillåts inom högst tre veckor från det att ett fordon kom in i landet. Kontrollen av ankomstdagen skall göras utifrån det dokument som fordonet kom in till landet med i internationell trafik. Det är som regel den obligatoriska CMR-fraktsedeln för internationell transport på väg. Dessutom skall tillsynsmyndigheterna i staterna bygga ut sitt samarbete kring utredning av överträdelser och utmätning av påföljder. Det kommer till exempel att sättas en frist för utbytet av information mellan myndigheterna. När administrativa påföljder utmäts måste länderna ta hänsyn till eventuella sanktioner som utmätts i andra medlemsstater för att påföljden i sin helhet skall stå i proportion till den överträdelse som gav upphov till påföljden. Den rådgivande kommittén har rätt att göra mindre ändringar i utformningen av gemenskapstillståndet och förartillståndet samt i säkerhetsegenskaperna. Kommittén är samma kommitté som i dagsläget handlägger körtider och frågor angående färdskrivare. 2.2 Detaljerade bestämmelse Artikel 1. Tillämpningsområdet föreslås vara detsamma som för förordningen om gemenskapstillstånd, det vill säga att gemenskapstillstånd kommer att krävas vid internationella transporter inom EU och de stater som EU har träffat avtal med rörande dessa regler. Med stöd av EES-fördraget är avtals-

3 staterna Norge, Island och Liechtenstein samt Schweiz, med vilket EU har träffat ett särskilt avtal angående transporter. Förordningen gäller transporter mellan de nämnda staterna eller via dem till en tredje stat. Förordningen gäller inte transporter mellan stater som EU inte har ingått avtal med. Följaktligen kommer till exempel transporter mellan Finland och Ryssland fortfarande att regleras genom bilaterala avtal. Förutom de internationella transporter som nämns ovan avses förordningen också gälla tillfällig cabotage som redan är tillåten enligt cabotageförordningen. Med stöd av punkt 5 får post befordras som samhällsomfattande tjänster, skadade eller trasiga fordon transporteras, sjukvårdsartiklar befordras och egna varor transporteras utan gemenskapstillstånd precis som nu. Fordon med en totalvikt under 3,5 ton behöver inte heller gemenskapstillstånd. Passusen är identisk med bilagan i den gällande förordningen om gemenskapstillstånd. Artikel 2. Definitionerna i artikeln motsvarar definitionerna i förordningen om gemenskapstillstånd kompletterade med definit ioner av cabotage och allvarlig överträdelse eller upprepade mindre överträdelser av gemenskapens transportbestämmelser. Den sistnämnda definitionen hänvisar till definitionen i artikel 6. Definitionen av cabotage motsvarar definitionen i cabotageförordnin g- en. Dessutom definieras begreppen värdmedlemsstat och icke-hemmahörande transportföretag. De nya definitionerna inverkar inte på innehållet, utan de har lagts till för att undvika upprepning. Artikel 3. I artikeln definieras kravet på gemenskapstillstånd och kravet på förartillstånd i samband med det på nuvarande sätt. Artikel 4. Enligt artikeln är det i likhet med gällande praxis myndigheten i transportföretagets etableringsmedlemsstat som utfärdar gemenskapstillstånd. Enligt övergångsbestämmelsen skall de nuvarande gemenskapstillstånden gälla under hela den angivna löptiden. De tekniska egenskaperna av en bestyrkt kopia av ett gemenskapstillstånd som skall medföras i bilen kan enligt förslaget ändras genom kommittéförfarande. I förslaget krävs att den kopia av gemenskapstillståndet som skall medföras i bilen skall vara framställd med hjälp av en mer avancerad tryckmetod än för närvarande och förses med bl.a. en präglingsstämpel. Dessutom måste gemenskapstillståndet och förartillståndet registreras i ett elektroniskt register. Det gör länsstyrelserna i Finland. I övrigt föreslås inga ändringar i gemenskapstillstånden. Artikel 5. Det föreslås att förartillståndet precis som nu skall krävas av förare som är medborgare i stater utanför EU/EES/Schweiz-området, och som är anställda av ett transportföretag etablerat i det nämnda området. Förartillståndets utseende och registreringen föreslås bli ändrade på samma sätt som gemenskapstillståndet i artikel 4. I Finland förs ett personregister över förartillstånden. I övrigt avses bestämmelserna om förartillstånd förbli oförändrade. Artikel 6. Enligt förslaget skall ett gemenskapstillstånd utfärdas för fem år och de utfärdande myndigheterna skall genom årliga kontroller av minst en femtedel av tillstånden kontrollera att tillståndshavaren fortfarande uppfyller villkoren för utfärdande av tillstånd. Bestämmelsen motsvarar den nuvarande bestämmelsen. Artikel 7. Enligt artikeln skall gemenskapstillstånd och förartillstånd beviljas, om transportföretaget har lämnat riktiga uppgifter och fyller villkoren för utfärdande av tillstånd. Bestämmelsen motsvarar den nuvarande bestämmelsen. Artikel 8. I punkt 1 föreskrivs om principerna för att utföra cabotage. Enligt den får transportföretagen genomföra upp till tre cabotagetransporter efter en internationell transport inom sju dagar efter att fordonet har anlänt till landet och lastat av. Därefter måste fordonet lämna landet innan en ny rätt till cabotage startar. Fordonet behöver då inte återvända till registreringslandet. Till exempel ett estniskt fordon kan köra ut ur Finland till Sverige eller Ryssland. Passusen är ny. Finland har inga direkta bestämmelser som begränsar cabotage. I 51 3 mom. i statsrådets förordning om registrering av fordon (684/2007) bestäms dock att en lastbil som registrerats i en EES-stat får användas i Finland endast under 30 dagar efter det att fordonet införts, varefter det skall registreras i Finland.

4 Fordonet skall ha ett bevis på den resa när fordonet anlände till landet. I internationell trafik uppfyller den obligatoriska CMRfraktsedeln kraven på bevis. Också andra typer av fraktsedlar (consignment letter) kommer att godtas. Passusen är ny. Enligt förslaget skall cabotage också tillåtas utan gemenskapstillstånd för transporter som är tillåtna enligt artikel 1.5. Bestämmelsen stämmer överens med den nuvarande cabotageförordningen. Med stöd av anslutningsfördragen har det tills vidare varit möjligt att förbjuda transportföretag i de flesta av de så kallade nya medlemsstaterna från att utföra cabotage. Finland har utnyttjat möjligheten att tillämpa detta förbud. Lagen om förbud för transportföretag från vissa medlemsstater inom Eur o- peiska gemenskapen att utföra inrikes transporter i Finland (305/2006) förbjuder cabotage i Finland för transportföretag som är etablerade i Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern till och med slutet av april 2008. Förbudet får enligt anslutningsfördragen förlängas med ett år, men i fråga om andra stater än Polen och Tjeckien endast vid "allvarliga störningar eller hot om allvarliga störningar. Artikel 9. Enligt artikeln skall den nationella lagstiftningen i cabotagelandet följas i fråga om transportkontrakt, dimension och vikt på fordonen, farligt gods, livsmedel, levande djur och transport av andra särskilt bestämda varor. Passusen motsvarar innehållsmässigt artikel 6 i den gällande cabotageförordningen. Artikel 10. I likhet med gällande praxis förpliktar artikeln medlemsstaterna att bistå varandra vid tillämpningen förordningen och övervakningen av tillämpningen. Ett nytt krav är att varje stat skall utse en särskild myndighet (kontaktpunkt) för uppdraget. Artikel 11. I artikeln föreskrivs om administrativa påföljder. Påföljderna skall gälla gemenskapstillståndet. Enligt artikeln kan den behöriga myndigheten i den medlemsstat där transportföretaget är etablerat, precis som nu, tillfälligt eller permanent återkalla tillståndet eller de kopior av tillståndet som måste finnas i bilen till följd av allvarliga överträdelser eller upprepade mindre överträdelser. Detsamma gäller vid överträdelser av förartillståndet. Dessutom får myndigheterna införa vissa villkor för att förhindra missbruk. Artikeln stämmer överens med den gällande förordningen om gemenskapstillstånd. Om en överträdelse sker på ett annat lands territorium måste den behöriga myndigheten i landet underrättas vilka påföljder som utmäts eller anledningen till att inga påföljder har utmätts senast inom tre månader. Fristen är en nyhet i förslaget. Påföljder som utfärdats i ett land för samma gärning måste tas i beaktande i andra lä n- der för att påföljderna i sin helhet skall stå i proportion till överträdelsen. Passusen är ny. Den följer riktlinjerna i principbeslutet från december 2006 om hänsyn till domar i brottmål i en medlemsstat när straff döms ut för samma gärning i en annan medlemsstat. I 20 och 21 i lagen om kommersiell godstransport på väg ingår bestämmelser om återkallande av tillstånd som påföljd. Påföljder som utmätts utomlands omfattas inte av bestämmelserna, men de ger länsstyrelserna prövningsrätt när de utmäter påföljder. Frågan kan hänskjutas till domstol i överensstämmelse med lagstiftningen i respektive medlemsstat. Ett nytt krav är att de administrativa besluten alltid skall vara överklagbara. Artikel 12. I artikeln föreskrivs om hänsyn till överträdelser som sker i någon annan stat än etableringsstaten när administrativa påföljder bestäms. I artikeln föreskrivs att den behöriga myndigheten i etableringsstaten skall underrättas om överträdelser som uppdagas i cabotagestaten och den anknytande påföljden senast inom en månad. Myndigheten i cabotagestaten kan då be den behöriga myndigheten i etableringsstaten utmäta administrativa påföljder. En bestämmelse om etableringsstatens skyldighet att informera den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten om detta ingår i artikel 11. En påföljd kan också utmätas i den stat där överträdelsen har skett och den kan innefatta ett tillfälligt förbud att bedriva cabotage i den berörda staten. Artikel 13. I artikeln förutsätts att beslut om allvarliga överträdelser och upprepade mindre överträdelser av gemenskapens la g- stiftning samt återkallade tillstånd registreras i den nationella elektroniska databasen. De

5 sistnämnda besluten måste vara registrerade i databasen under minst två år. Artikel 14. Med stöd av artikel 14 biträds kommissionen av en rådgivande kommitté som är identisk med den kommitté som enligt förordning (EEG) nr 3821/85 behandlar frågor som gäller körtider och färdskrivare. Artikel 15. Enligt artikeln skall medlemsstatera upprätta ett påföljdssystem som inte diskriminerar transportföretag från etableringsstaterna. Det är brukligt med den typen av bestämmelser i lagstiftningen om den inre marknaden. Artikel 16. Enligt artikel 16 skall kommissionen vartannat år sammanställa en statistik över gällande gemenskapstillstånd, kopior av dem och om förartillstånd. Enligt artikel 17 skall de gällande förordningarna och direktivet upphävas och enligt artikel 18 skall den föreslagna förordningen träda i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Bilagor Bilagorna innefattar mallar för gemenskapstillstånd och förartillstånd. En nyhet är att förslaget föreskriver om bättre papperskvalitet och numrering av de bestyrkta kopior som skall förvaras i bilen. 3 Behandlingsfaser Behandlingen av förslaget inleddes i rådets arbetsgrupp för landtransporter. De flesta medlemsstater har ännu inte tagit någon officiell ståndpunkt till förslaget. Förslaget kommer troligtvis upp på agendan för transportministrarnas rådsmöte i december och rådet försöker då nå en allmän ståndpunkt i frågan. Europaparlamentet har utsett en föredragande för förslaget till förordning, men har inte slagit fast ett datum för behandlin g- en. Kommunikationsministeriet ordnade den 4 september 2007 ett diskussionsmöte om förslaget för organisationer och myndigheter inom landtransportbranschen. Finlands Transport och Logistik SKAL, Logistiikkayritysten liitto och Bil- och transportbranschens Arbetarförbund AKT har lämnat ett skriftligt utlåtande om förslaget. Denna promemoria har gjorts upp med beaktande av intressentgruppernas ståndpunkter, vilka stöder förslaget till förordning med vissa anmärkningar. Ärendet har den 24.9.2007 behandlats i ett skriftligt förfarande vid den nationella trafiksektionen som bereder EU-ärenden inom trafik och transport. 4 Konsekvenser för vår nationella lagstiftning, inbegripet Ålands ställning Den föreslagna författningen är en förordning och därmed direkt tillämplig lag i Finland. Bestämmelser om trafiktillstånd finns i den nationella lagen om kommersiell godstrafik på väg (693/2006) där i första hand hänvisningsbestämmelserna och eventuellt också 20 och 21 om återkallande av tillstånd samt 33 om uppgifter i personregister måste ändras. Internationella transporter betraktas som utrikeshandel. Följaktligen har landskapet Åland inte med stöd av 18 i självstyrelselagen för Åland lagstiftningsbefogenhet i gränsöverskridande trafik. Däremot ingår cabotage i Ålands lagstiftningsbefogenhet med stöd av självstyrelselagen. Ålandsprotokollet i anslutningsfördraget mellan EU och Finland överlåter emellertid åt myndigheterna på Åland att besluta om näringsutövande och den föreslagna rättsakten tvingar inte Åland att godta cabotage. 5 Ekonomiska konsekvenser Till följd av de förbättrade internationella kontakterna och registreringen kommer myndigheterna att få något ökade administrativa kostnader. De största konsekvenserna gäller emellertid cabotage. Transportföretag i Finland kan få merkostnader av att cabotage begränsas i andra medlemsstater. Finländska företag har haft cabotagetransporter i företrädesvis Tyskland och de nordiska länderna. Om förslaget antas kan transporterna komma att begränsas en aning. I Finland kommer förslaget att ytterligare strama åt cabotagebegränsningarna. Detta kan göra det svårare för transportföretag från andra EU-stater att vara verksamma i Fin-

6 land. Konsekvenserna bedöms ändå vara små. Cabotage har nästan inte alls förekommit i Finland. Tillfällig cabotagetrafik har enligt cabotageförordningen kunnat utövas fritt av de gamla medlemsstaterna sedan Finland blev medlem i EU, till en början inom ramen för ett kvotsystem och sedan 1998 helt fritt. Sedan 2000 har det varit fritt fram för cabotage i Finland vid kombinerade transporter enligt rådets direktiv 92/106/EEG. Direktivet tillåter cabotage till exempel från en hamn i Finland för en transport omfattande 150 kilometer fågelvägen när sjöresan har varit minst 150 kilometer lång. Transporträtten gäller också transportföretag från de så kallade nya medlemsstaterna. Direktivet har genomförts i Finland genom lagen om vissa internationella kombinerade transporter (440/2000). Den typen av cabotage har nästan inte alls förekommit i Finland. Från och med maj 2008 öppnas marknaden för tillfälligt cabotage för de så kallade nya medlemsstaterna, bland andra de baltiska staterna. Det har befarats att detta kan medföra störningar på marknaden i Finland eftersom kostnadsnivån i exempelvis Estland är betydligt lägre än i Finland. Å andra sidan kräver mer regelbunden trafik på Finland att kostnaderna för drivmedel, service och förare betalas här. Samtidigt har till exempel inte Estland någon större tillgång till fri transportmateriel eller förararbetskraft som kan utnyttjas i Finland. Föra att det skall vara möjligt att utföra kontroller är det skäl att överväga möjligheterna att införa ett obligatoriskt färdblad. Detta kan ge upphov till vissa kostnader. Med hänvisning till det som sägs ovan kan man göra bedömningen att åtminstone kommissionens cabotageförslag kommer att ha mycket små effekter för den finländska transportmarknaden. 6 Statsrådets ståndpunkt Statsrådet understöder kommissionens förslag. En gemensam definition på tillåten cabotagetrafik behövs för samordningen av de divergerande reglerna i medlemsstaterna. Statsrådet är dock berett att anta en något liberalare ståndpunkt om cabotagebegränsningarna än vad kommissionen föreslår. Cabotagetrafiken skall dock också i fortsättningen vara tillfällig till sin karaktär och inte grunda sig på t.ex. avtal som gäller tills vidare. Det är emellertid angeläget att se till att de utländska företag som bedriver cabotage i Finland uppfyller alla sina lagstadgade förpliktelser och att konkurrensen inte snedvrids, exempelvis för att de inte följer bestämmelserna om löner, kör- och arbetstider och skatter för förarna. I detta syfte kunde också andra obligatoriska dokument införas än bara förartillstånd och CMR-fraktsedel som anges i den föreslagna förordningen. Statsrådet har inget färdigt förslag på den punkten. Om cabotage tillåts med bilar utan gemenskapstillstånd uppstår vissa problem med tanke på påföljderna, eftersom påföljder för tillståndet inte kan tillämpas vid fall av överträdelser. Följaktligen förordar statsrådet en modell som bara tillåter cabotage med bilar som har gemenskapstillstånd. Cabotage med mindre fordon spelar trots allt ingen större roll och är ingen knäckfråga för om förslaget kan godtas eller inte. Om det under den fortsatta behandlingen tas upp ett förslag om att avreglera transporter till tredje länder, vilket eventuellt kunde innebära ett mandat för EU att förhandla med Ryssland om vägtransporter, motsätter sig statsrådet i detta skede förslaget och anser att ärendet till följd av dess stora betydelse skall behandlas separat från detta förslag till förordning.